Abstractsamling. At-forum april Stockholmsmässan. Inspiration och kompetensutveckling för arbetsterapeuter

Transkript

1 Abstractsamling At-forum april 2013 Stockholmsmässan Senast uppdaterad 10 april 2013 Se programmet som helhet på webben Inspiration och kompetensutveckling för arbetsterapeuter Workshops Utställning Nätverkande Specialistföreläsningar Muntliga presentationer Posters Miniseminarier Erfarenhetsutbyte Stockholm april 2013

2 Information Så här söker du i abstractsamlingen I PDF-filen kan du söka helt fritt genom att hålla in CTRL + F. Då dyker ett sökfönster upp i Adobe-programmet, där du fyller i ditt sökord. Tryck därefter Enter och ditt sökord markeras i texten. Beskrivning av presentationsformerna Muntlig presentation = 20 minuter inkl. frågestund. Poster presentation = posters hänger uppe båda konferensdagarna men presentatören har en 5 minuters moderatorledd tid inbokad vid postern. Workshop = 90 minuter med möjlighet till aktivitet och praktiskt deltagande. Miniseminarium = 90 minuter och ska inbjuda deltagarna till diskussion. Begränsat antal deltagare till workshops och miniseminarier Vänligen observera att antalet deltagare är begränsade till workshops/miniseminarierna, detta utifrån presentatörernas önskemål och själva presentationsformen. Abstractsamling för At-forum 2013 Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter och presentatörerna, 2012 Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Box 760, Nacka Publicerad på / Layout: Tina Sandulf ISBN:

3 Välkommen till At-forum 2013 Den april 2013 är det återigen dags för At-forum arbetsterapeuternas nationella konferens för kompetensutveckling och inspiration. Det är nu 20 år sedan det första At-forum anordnades i Uppsala Häri presenteras abstractsamlingen som visar på programmets bredd och arbetsterapins olika arenor. Programgruppen har utifrån insända abstracts sammanställt ett program som återspeglar arbetsterapins utveckling och framtid. Programmet presenterar aktuell forskning samt kvalitets- och utvecklingsarbeten från olika verksamheter. Du kommer att upptäcka att programmet erbjuder en god balans mellan nyheter, uppdatering och fördjupning. Programmet innehåller muntliga presentationer, nya doktorers forskning-föreläsningar, miniseminarier, workshops, posters, specialistföreläsningar och utställning. Det finns givetvis även möjlighet till nätverkande och informella möten kollegor emellan. Jag hoppas att du tar tillfället i akt och deltar i At-forum, delar med dig av dina erfarenheter och tar med dig ny kunskap hem till din arbetsplats. Programmet och anmälan finns på Väl mött på Stockholmsmässan i april 2013! Nacka i december 2012 Lena Haglund Förbundsordförande Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

4 Innehållsförteckning Onsdagen 24 april Sal K1 - Muntliga presentationer 5 Sal K2 - Muntliga presentationer 9 Sal K11 - Nya doktorers föreläsningar/muntliga presentationer 13 Sal K16/17 - Muntliga presentationer 16 Sal K21 - Nya doktorers föreläsningar 20 Sal K12 - Workshops 23 Sal K13 - Workshops 24 Sal K14 - Miniseminarier 25 Sal K15 - Miniseminarier 26 Posterspresentationer i utställningshallen 27 Torsdagen 25 april Sal K1 - Muntliga presentationer 32 Sal K2 - Muntliga presentationer 39 Sal K11 - Muntliga presentationer 45 Sal K16/17 - Muntliga presentationer 51 Sal K21 - Nya doktorers föreläsningar 60 Sal K13 - Workshops/miniseminarier 64 Sal K15 - Miniseminarier 65 Posterspresentationer i utställningshallen 66 Specialistföreläsningar 77 Presentatörsförteckning 83

5 Onsdag 24 april 2013 Sal: K1 - Muntlig presentation Instrumentutveckling 13:00-13:20 (101) Aktivitetsmässigt välbefinnande något för arbetsterapeuter?! Ingeborg Nilsson, Umeå universitet E-post: ingeborg.nilsson@umu.se Medförfattare: Susan Doble Bakgrund: Arbetsterapeutiska insatser har i stor omfattning fokuserat på att behålla eller öka förmågan att utföra aktiviteter, hur personerna upplever sitt aktivitetsliv har mera sällan uppmärksammats. Ett begrepp inom detta område, som utvecklats av kollegor i Kanada, handlar om aktivitetsmässigt välbefinnande. Aktivitetsmässigt välbefinnande innebär att du upplever högre eller lägre grad av välbefinnande beroende på om sammansättningen och upplevelsen av aktiviteterna i vardagen möter ditt aktivitetsmässiga behov. Syfte: Att introducera ett instrument om aktivitetsmässigt välbefinnande, occupational well-being questionnaire (OWBQ), och de första resultaten från validitets- och reliabilitetstest gjord i Sverige. Tillvägagångssätt: OWBQ har översatts till svenska och testats på nära 200 äldre i en medelstor stad i Sverige. Med hjälp av raschanalys har instrumentet granskats utifrån om det mäter vad det avser att mäta samt vilken precision måtten har. Preliminärt resultat: De preliminära analyserna visar att OWBQ är ett endimensionellt instrument som på en medelhög nivå kan skilja mellan olika nivåer av aktivitetsmässigt välbefinnande. Slutsats: OWBQ behöver studeras närmare i en svensk kontext men har potential att bredda perspektivet på aktivitet i samband med rehabilitering. Sal: K1 - Muntlig presentation Instrumentutveckling 13:20-13:40 (102) Aktivitetsbalans - ett generiskt självskattningsinstrument Carita Håkansson, Lunds universitet E-post: carita.hakansson@med.lu.se Medförfattare: Petra Wagman Bakgrund: Ett av arbetsterapins kärnbegrepp är aktivitetsbalans och det användes redan i början av 1900-talet av Meyer. Däremot varierar det hur vi arbetsterapeuter definierar aktivitetsbalans liksom hur vi operationaliserar det. Vad vi har kunnat hitta så finns det inget instrument för att mäta aktivitetsbalans. Syftet är därför att utveckla och psykometriskt testa ett generiskt självskattningsinstrument för att mäta aktivitetsbalans. Tillvägagångssätt: Studier av olika grupper, t ex yrkesverksamma män och kvinnor i en normalbefolkning och kvinnor som är på väg att återhämta sig från stressrelaterad hälsa, har gett oss en uppfattning om vad de menar med aktivitetsbalans. Vidare har en begreppsanalys av vetenskapliga artiklar, om aktivitetsbalans, skrivna av arbetsterapeuter eller publicerade i arbetsterapeutiska tidskrifter gjorts. Tre olika perspektiv på aktivitetsbalans lyfts fram; aktivitetskategorier, aktiviteter av olika upplevelsekaraktär samt tidsanvändning. Dessa tre perspektiv, tillsammans med meningsfullhet och en dynamik i att se på balans ger en möjlig definition. Vidare ses aktivitetsbalans som något subjektivt. Baserat på dessa studier pågår utvecklingen av ett generiskt självskattningsinstrument för att mäta aktivitetsbalans. Förväntat resultat: Feedback på olika versioner av instrumentet har getts vid upprepade tillfällen av expertgrupper bestående av arbetsterapiforskare, arbetsterapeuter och representanter för målgruppen med syftet att stärka innehållsvaliditeten. Nu pågår fortsatt psykometrisk testning av validitet och reliabilitet. Resultatet av dessa kommer att presenteras. Förhoppningsvis innebär detta att ett generiskt självskattningsinstrument för att mäta aktivitetsbalans, som kan användas både i arbetsterapeuters arbete med klienter och i vår forskning, har utvecklats. Abstractsamling per 17 dec

6 Onsdag 24 april 2013 Sal: K1 - Muntlig presentation Instrumentutveckling 13:40-14:00 (103) En svensk version av självskattningsinstrumentet Sensory Profile Anna-Karin Olsson, NU sjukvården E-post: anna-karin.olsson@vgregion.se Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Människan översvämmas ständigt av sinnesintryck. Förmågan att kunna ta emot och bearbeta signaler från omvärlden är en grundläggande förutsättning för att kunna anpassa sig till omgivningen på ett framgångsrikt sätt. I och med ett all mer ökat intresse för bland annat neuropsykiatriska diagnoser blir det allt tydligare att arbetsterapeuter behöver ha mer kunskap om hur perception och sensorisk bearbetning påverkar förmågan att utföra vardagliga aktiviteter. För att kartlägga och förklara reaktioner på olika sensoriska stimuli i vardagliga situationer och aktiviteter självskattningsinstrument, Adolecent/Adult Sensory profile utvecklats. För att skapa en svensk version av Adolecent/Adult Sensory Profile som kan användas i klinisk verksamhet och i forskning behöver normdata från en svensk population samlas in. Syfte: Normering av en svensk version av bedömningsinstrumentet Adolecent/Adult Sensory Profile. Tillvägagångssätt: En svensk översättning och anpassning av Adolecent/Adult Sensory profile har framtagits enligt en metod som består av tre steg med översättning, granskning och återöversättning. För normering kommer data från 500 friska frivilliga personer samlas in. Deltagarna består av personer med olika kön, ålder och utbildningsnivå enligt en plan framtagen för att representera spridningen i Sveriges befolkning. Förväntat resultat: En delstudie som bestod av 98 personer visar på skillnader av cut-off nivåer jämfört med den ursprungliga, amerikanska versionen. Vid At forum kommer större delen av normeringen vara genomförd, svar från minst 400 deltagare kan redovisas. Sal: K1 - Muntlig presentation Instrumentutveckling 14:00-14:20 (104) Reliabilitet hos AusTOMs-OT-S ett utvärderingsinstrument för arbetsterapi Sofi Fristedt, Hälsohögskolan i Jönköping E-post: frso@hhj.hj.se Medförfattare: Elisabeth Elgmark Andersson, Carolyn Unsworth Bakgrund: Utvärderingsinstrumentet Australian Therapy Outcome Measure for Occuaptional Therapy (AusTOMs-OT) avser att mäta resultat av arbetsterapeutiska åtgärder. Instrumentet har utvecklats i Australien men används även internationellt. Det är användbart för personer i alla åldrar oavsett diagnos eller verksamhetsinriktning. AusTOMs-OT-S manual och de 12 skattningsskalor som bygger på ICF finns sedan hösten 2011 tillgängliga på svenska. Tillgång till en svensk översättning antas öka AusTOMs-OT användbarhet, samt även stärka validitet och reliabilitet i samband med att det används i en svensk kontext. Syfte: Studien var ett led i processen att fastställa AusTOMs-OT-S reliabilitet. Metod: Femton arbetsterapeuter skattade 11 patientfall i pappersform vid två tillfällen med 14 dagars mellanrum. Interrater reliability beräknades för de 15 arbetsterapeuter avseende personlig vård och förflyttning, vilka utgör två av de mest frekvent använda skalorna i klinisk praxis. Samma skalor användes även för att beräkna test-retest reliabilitet. Dessutom beräknades intra-rater reliabilitet för samtliga 15 arbetsterapeuter. Resultat & slutsats: Inter-rater reliabiliteten var hög till mycket hög motsvarande Intraclass korrelationskoefficient (ICC) mellan 0,762 och 0,904 för de 15 arbetsterapeuterna. Intra-rater reliabiliteten var också mycket god och ICC översteg 0,745 för 11 av de 15 arbetsterapeuterna. Slutligen var ICC god även för test-retest reliabilitet och motsvarade värden mellan 0,705 och 0,920. Även om ytterligare forskning krävs för att verifiera den svenska versionens reliabilitet, är studiens resultat lovande och visar att arbetsterapeuter redan nu kan använda AusTOMs-OT-S med tillförsikt. 6 Abstractsamling per 17 dec. 2012

7 Onsdag 24 april 2013 Sal: K1 - Muntlig presentation Välfärdsteknologi 15:00-15:20 (105) Utmaningar i användning av teknik i arbetet efter förvärvad hjärnskada Ann-Charlotte Kassberg, Norrbottens läns landsting E-post: Ann-charlotte.kassberg@nll.se Medförfattare: Maria Larsson Lund, Maria Prellwitz Bakgrund: Arbeten i dagens samhälle kräver att människor ska klara av att använda en mängd tekniska produkter och tjänster och följa med i utvecklingen av ny och befintlig teknik i arbetet. Svårigheter i användandet av vardagsteknik (VT) kan därmed utgöra en risk som inverkar på återinträde i arbete efter en förvärvad hjärnskada (FHS). Syfte: Syftet med studien var att undersöka och beskriva personer med FHS användning av VT i arbetet samt att undersöka hur VT inverkade på deras möjlighet till arbete. Metod: Observation, intervju och fältanteckningar utfördes med 9 deltagare om användning av VT i deras arbeten. Urval, datainsamling och dataanalys genomfördes parallellt enligt principerna i konstant komparativ metod. Resultat: Huvudkategorin: Utmaningar med att använda teknik i arbetet som bestod av tre kategorier vilka återspeglar olika typer av gap mellan deltagares förmågor i användning av VT och de krav som tekniken ställde på dem: Kämpar med användningen av VT för att kunna fortsätta vara i arbete, Beroende av strategier för att klara av att använda VT och för att fortsätta arbeta inom professionen, Klarar av att använda VT på arbetsplatsen men är tveksam inför framtida förändringar Slutsats: Resultatet visade att deltagarna hade olika grad av svårigheter i hanteringen av VT vilka varierade från problem med användandet av nästa all VT som behövdes för att kunna utföra arbetsuppgifterna till att inte ha några direkta svårigheter i dagsläget men ändå förutspå att användande av VT kunde innebära framtida problem. Resultatet visade att professionella bör beakta VT och dess roll för att stödja återgång i arbete efter FHS. Sal: K1 - Muntlig presentation Välfärdsteknologi 15:20-15:40 (106) Svårigheter i användning av vardagsteknik - Har det betydelse för arbetsförmåga efter hjärnskada? Maria Larsson Lund, Luleå tekniska univeristet E-post: maria.larsson-lund@ltu.se Medförfattare: Anders Kottorp, Louise Nygård Syftet var att beskriva om och hur upplevda svårigheter i användningen av vardagsteknik hade samband med arbetsförmåga efter förvärvad hjärnskada. Metod: Studien designades som en deskriptiv tvärsnittsstudie. Potentiella deltagare till studien identifierades utifrån inklusions- och exklusions kriterier vid en rehabiliteringsmedicinsk klinik i norra Sverige. Sjuttiofyra personer i yrkesverksam ålder med en förvärvad hjärnskada deltog i studien. Data samlades in med en kortversion av det standardiserade intervjuinstrumentet Everyday Technology Use Questionnaire (S-ETUQ). Vidare samlades uppgifter om faktisk arbetsförmåga, upplevd arbetsförmåga samt yrke in. Data från S-ETUQ analyserades i ett förberedande skede med Rasch- analys. Därefter analyserades sambandet mellan svårigheter i användning av vardagsteknik och faktiskt samt upplevd arbetsförmåga med Spermans rangkorrelation och ANOVA. Resultat: Upplevda svårigheter i användning av vardagsteknik skilde sig signifikant mellan de som arbetade heltid, de som arbetade deltid kombinerat med någon form av ersättning, de som hade en temporär (sjuk-) ersättning på heltid och de som innehade permanent (sjuk-) ersättning på heltid. Det förelåg också positiva moderata samband mellan samtliga aspekter av upplevd arbetsförmåga (fysisk- psykiskoch samlad arbetsförmåga) och upplevd svårighet i användning av vardagsteknik. Konklusion: Resultatet indikerar att upplevda svårigheter i användning av vardagsteknik kan ha betydelse för möjligheter till arbetsåtergång efter förvärvad hjärnskada. Det är därför viktigt att beakta matchningen mellan individen och den teknik som denne behöver använda i sitt arbete. Abstractsamling per 17 dec

8 Onsdag 24 april 2013 Sal: K1 - Muntlig presentation Välfärdsteknologi 15:40-16:00 (107) Användning av vardagsteknik efter förvärvad hjärnskada Ann-Charlotte Kassberg, Norrbottens läns landsting E-post: Ann-charlotte.kassberg@nll.se Medförfattare: Maria Larsson Lund, Lars Jacobsson, Camilla Malinowsky Bakgrund: Användning av vardagsteknik (VT) som mobiltelefoner och tjänster med internet ökar i hemmet, på arbetet och i samhället. Tidigare studier har främst kvalitativt visat att personer med förvärvad hjärnskada (FHS) upplever svårigheter i användandet av VT. Syfte: Att utforska och beskriva förmåga att använda VT hos personer med FHS i yrkesverksam ålder samt att undersöka om förmågan var relaterad till funktionshinder efter FHS. Metod: 81 personer förmåga att använda VT bedömdes med observationsinstrumentet Management of Everyday Technology Assessment (META). Glasgow Functional Outcome Scale Extended version (GOSE) användes för bedömning av deltagares funktionshinder efter FHS. Deltagarna indelades i 3 nivåer baserat på GOSE: (i) svår funktionsnedsättning (n=19), (ii) medelsvår funktionsnedsättning (n=38) och (iii) god återhämtning (n=24). Med Raschanalys genererades mått på deltagares förmåga att hantera VT. De tre gruppernas förmåga att använda VT jämfördes gruppvis med ANCOVA. Resultat: Svårigheter att använda VT förekom hos deltagare i alla tre grupperna. Deltagare i grupperna med svår respektive medelsvår funktionsnedsättning hade signifikant lägre förmåga att använda VT jämfört med gruppen med god återhämtning. Slutsats: Personer med FHS kan ha nedsatt förmåga att använda VT vilket kan innebära risk för begränsningar av aktivitet och delaktighet. Resultatet visar på betydelsen att professionella beaktar förmåga att använda VT och dess roll för att möjliggöra aktivitet och delaktighet i rehabiliteringen för personer med FHS. Sal: K1 - Muntlig presentation Välfärdsteknologi 16:00-16:20 (108) Roboten Giraffen i en träningslägenhet för patienter med kognitiv funktionsnedsättning Inga-Lill Boman, Rehabiliteringsmed. universitetskliniken, Danderyds sjukhus E-post: inga-lill.boman@ds.se Medförfattare: Stina Thomaeus Bakgrund: Robotar har ännu inte använts i rehabiliteringssammanhang för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Nu finns roboten Giraffen som är fjärrstyrd och designad för att öka trygghet och säkerhet i boendet. Det saknas kunskap om hur robotar kan användas i rehabilitering. Syfte med den här studien var att i ett första steg undersöka möjligheten att använda roboten Giraffen i en träningslägenhet för patienter med kognitiva funktionsnedsättningar efter förvärvad hjärnskada. Tillvägagångsätt och analys: Först installerades roboten Giraffen och tillhörande utrustning i en träningslägenhet på sjukhus. Därefter utbildades den arbetsterapeut som arbetar i träningslägenheten och forskaren i projektet att hantera roboten. I nästa steg utbildade de alla sjuksköterskor och undersköterskor på slutenvårdskliniken (35 personer) att hantera roboten och att använda den för patients dagliga medicinska tillsyn och vid eventuella akutlarm från patienten i träningslägenheten. Sjuksköterskorna och undersköterskorna besvarade en enkät med frågor om deras förväntningar att använda roboten i sitt arbete. Arbetsterapeuten och forskaren gjorde observationer och fältanteckningar under implementeringsfasen av roboten på sjukhuset. Materialet analyserades med innehållsanalys och enkäten analyserades med statistiska metoder. Resultat: Enkäten visade att personalen var mycket positiva till att använda roboten i sitt arbete. De trodde inte att patienterna skulle uppleva att deras integritet skulle påverkas av robotens närvaro. Personal med begränsad datorvana behövde mer träning för att klara av att köra roboten. Det krävdes nya innovativa nätverkslösningar för installationen av roboten. Slutsats: Preliminära resultat visar det finns stora möjligheter att använda en robot i rehabiliteringen. I nästa steg kommer vi att undersöka och beskriva patienter och personals erfarenheter av roboten Giraffen. 8 Abstractsamling per 17 dec. 2012

9 Onsdag 24 april 2013 Sal: K2 - Muntlig presentation Interventionsstudier 13:00-13:20 (109) Sammanhållen vårdkedja för sårbara äldre personer - effekter på aktivitetsförmåga och skörhet Kajsa Eklund, Göteborgs universitet E-post: kajsa.eklund@neuro.gu.se Medförfattare: Katarina Wilhelmson, Helena Gustafsson, Sten Landahl, Synneve Dahlin-Ivanoff Bakgrund: Den nuvarande trenden i länder som står inför en växande andel äldre är att stödja de äldre sårbara att bo kvar hemma så länge som möjligt, så kallad ageing in place. Sårbarhet anses omfatta skörhet, aktivitetsbegränsning och multipla sjukdomar. Dessa sårbara personer har behov av vård från olika vårdgivare med kompetens inom geriatrik, omvårdnad, rehabilitering och social omsorg. De löper stor risk att försämras ytterligare, vilket kan förhindras med tidig upptäckt, behandling och rehabilitering i en sammanhållen vårdkedja. Studien Vårdkedja för sårbara äldre personer - från akutmottagning till egna hemmet designades för att pröva hypotesen om en sammanhållen vårdkedja (=geriatrisk screening på akutmottagningen för tidig upptäckt av vård- och rehabiliteringsbehov, kontaktsjuksköterska som ansvarar för informationsöverföring genom kedjan med ett multiprofessionellt rehabiliteringsteam direkt kopplat till sig i kommunen samt vårdplanering i hemmet) kan bibehålla/öka aktivitetsförmåga och skörhet. Syfte: Utvärdera vårdkedjans effekt upp till ett år på aktivitetsförmåga och skörhet på personnivå. Tillvägagångssätt och analys: Studien har en randomiserad kontrollerad design med tre, sex och 12 månaders uppföljning. 161 personer, 80 år och äldre/65 till 79 år med minst en kronisk sjukdom och beroende i vardaglig aktivitet, randomiserades till vårdkedja eller kontroll som fick ordinarie vård. Aktivitetsförmågan bedömdes med ADL trappan, skörhet med åtta skörhetsindikatorer. Analysen baserades på intention-to-treat och som statistisk analys användes Chi2 och odds ratio. Resultat: Både vid 3 och 12 månader var andelen med ökad aktivitetsförmåga i vårdkedjegruppen större jämfört med kontrollgruppen. Ingen skillnad fanns vad gäller skörhet mellan grupperna. Slutsatser: En sammanhållen vårdkedja stödjer sårbara äldre personer att bo kvar hemma genom att öka deras aktivitetsförmåga. Sal: K2 - Muntlig presentation Interventionsstudier 13:20-13:40 (110) En 3 månaders uppföljning av en klientcentrerad ADL-intervention efter stroke Maria Ranner, Karolinska Institutet E-post: maria.ranner@ki.se Medförfattare: Ann-Sofie Bertilsson, Ulla Johansson, Gunilla Eriksson, Susanne Guidetti, Kerstin Tham Bakgrund: Ett mål för rehabilitering efter stroke är att återfå förmågan att hantera aktiviteter i dagliga livet (ADL). Enligt hälsooch sjukvårdslagen har individer unika behov och önskemål i möten med hälso-och sjukvården, vilket bör påverka de åtgärder som erbjuds. Rehabilitering måste därför utformas för att möta varje individs behov dvs vara klientcentrerad. Detta innebär insatser som är anpassade till klientens förmåga och upplevda behov, och tar klientens unika livsvärld och upplevelser som utgångspunkt. Syfte: Syftet var att jämföra en klientcentrerad ADL intervention (CADL) med sedvanlig ADL träning (UADL) gällande upplevd delaktighet, självständighet i ADL och livstillfredsställelse vid 3 månader efter att personen med stroke inkluderats i studien. Tillvägagångssätt och analys: Sexton rehabiliteringsenheter i Stockholm, Uppsala och Gävleborgs län deltog i studien och av dem valdes hälften slumpmässigt att ge CADL. Arbetsterapeuter (AT) (n=44) deltog i en 5 dagars workshop där de lärde sig en klientcentrerad ADL intervention. Upplevd delaktighet bedömdes med Stroke Impact Scale (SIS) och Occupational Gaps frågeformulär, beroende i ADL med Barthel Index och Katz Extended ADL Index och livstillfredsställelse med LiSat-11. AT tillfällen hämtades från journaler. Signifikansnivån sattes till 0,05. Resultat: Tvåhundraåttio personer inkluderades (CADL n = 126, UADL n = 154). Antalet AT tillfällen var i genomsnitt 20 i CADL och 14 i UADL. Resultatet visade på signifikant högre skattning på SIS emotion och mobility (p=0,05) för gruppen som fått CADL. Slutsats: Det var små skillnader mellan grupperna vid 3 månader. Dock var det i ett tidigt skede av rehabiliteringen och eventuella skillnader kan visa sig senare i rehabiliteringsprocessen. Det finns därför ett behov av att utvärdera effekter av rehabilitering på lång sikt samt deras inverkan på närstående. Abstractsamling per 17 dec

10 Onsdag 24 april 2013 Sal: K2 - Muntlig presentation Interventionsstudier 13:40-14:00 (111) En klientcentrerad ADL-intervention efter stroke; uppföljning av närstående efter 3 månader Ann-Sofie Bertilsson, Karolinska Institutet E-post: ann-sofie.bertilsson@ki.se Medförfattare: Maria Ranner, Susanne Guidetti, Gunilla Eriksson, Ulla Johansson, Kerstin Tham Bakgrund: Närstående till strokedrabbade upplever ofta att de behöver ge stöd i ADLaktiviteter i det dagliga livet, trots att personen som fått stroke deltagit i rehabilitering för att återfå förmågan att hantera ADL. Livssituationen kan upplevas som krävande och begränsande för de närstående. Rehabiliteringen bör vara klientcentrerad dvs utformas för att möta varje individs behov med insatser som är anpassade till klientens förmåga och upplevda behov, som tar klientens unika livsvärld och upplevelser som utgångspunkt där den strokedrabbade och närstående ses som en klient. Syfte: Jämföra en klientcentrerad ADL intervention (CADL) med sedvanlig ADL träning (UADL) gällande närstående börda, upplevd delaktighet och livstillfredsställelse hos närstående, 3 månader efter den strokedrabbade inkluderats i studien. Tillvägagångssätt och analys: Sexton rehabiliteringsenheter i Stockholm, Uppsala och Gävleborgs län var slumpmässigt valda att ge CADL eller UADL och totalt inkluderades 280 personer med stroke. 180 närstående medgav deltagande i studien varav från CADL n=85, UADL n=95. Närståendes börda bedömdes med Caregiver Burden Scale, upplevd delaktighet med Occupational Gaps frågeformulär och livstillfredsställelse med Lisat-11. Resultat/förväntat resultat och slutsats: Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Studien genomfördes dock i ett tidigt skede av rehabiliteringen och eventuella skillnader kan visa sig senare. Det finns därför behov av att utvärdera effekterna av rehabiliteringen för de närstående på längre sikt samt även ta del av närståendes upplevelser av rehabiliteringen genom kvalitativa studier. Sal: K2 - Muntlig presentation Interventionsstudier 14:00-14:20 (112) TTM visar hållbara resultat inom psykiatrisk vård - vid 3-årsuppföljning Birgitta Gunnarsson, Landstinget Kronoberg E-post: birgitta.gunnarsson@ltkronoberg.se Medförfattare: Anita Björklund Bakgrund: The Tree Theme Method (TTM) är en intervention, som utvecklats inom psykiatrisk arbetsterapi. TTM bygger på skapande aktiviteter och livsberättelse i ett aktivitetsperspektiv och innebär i korthet att klienten vid sammanlagt fem tillfällen målar träd som representerar olika perioder i livet. Bilderna används som utgångspunkt för att berätta en livshistoria med fokus på vardagslivets aktiviteter och med utgångspunkt i dessa skapa en vision av framtida möjligheter och mål. Avsikten är att klienten ska uppnå ökat välbefinnande och klara önskade aktiviteter i vardagen. Syftet med studien var att undersöka om uppnådda förändringar vad gäller välbefinnande och aktivitetsförmåga i samband med TTMbehandling kvarstod tre år efter avslutad behandling. Tillvägagångssätt och analys: Studiens design var kvantitativ. Trettiofem klienter, som tidigare deltagit i TTM tillfrågades och 31 valde att delta i uppföljning tre år efter avslutad behandling. Självskattningsformulär avseende psykiska symtom, upplevelse av kontroll, känsla av sammanhang, aktivitetsnivå, aktivitetsutförande och tillfredsställelse med aktivitetsutförande användes. Icke-parametriska metoder användes vid analys av data. Resultat: Genomgående visade resultatet bestående statistiskt signifikanta förändringar i positiv riktning vad gäller känsla av sammanhang, aktivitetsutförande samt tillfredsställelse med aktivitetsutförande tre år efter avslutad behandling. Respondenternas skattningar vad gäller psykiska symptom, upplevelse av kontroll, aktivitetsnivå och tillfredställelse med daglig sysselsättning visade sig vara hållbara. Slutsats: Med utgångspunkt i studiens resultat tycks TTM vara användbar som intervention inom psykiatrisk arbetsterapin, där syftet är att klienten ska uppnå välbefinnande och hantera vardagens aktiviteter. Ytterligare studier är nödvändiga för att undersöka interventionens effekter vad gäller hälsa och aktivitet. 10 Abstractsamling per 17 dec. 2012

11 Onsdag 24 april 2013 Sal: K2 - Muntlig presentation Utveckling av metod och intervention 15:00-15:20 (113) Design för alla - en utmaning för arbetsterapeutstudenter Jane Holstein, Linköpings universitet E-post: jane.holstein@liu.se Medförfattare: Anette Kjellberg Organisations- och kvalitetsarbete Bakgrund: Ett av de handikappolitiska målen i Sverige för personer med funktionshinder innebär att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället. Design för alla kan användas för att främja detta därför att det innebär att alla produkter, miljöer och tjänster utformas för att fungera för så många människor som möjligt. Enligt Kompetensbeskrivningen för arbetsterapeuter är det viktigt att kunna samarbeta med andra professioner samt medverka i utveckling av olika typer av hjälpmedel. Syfte: Syftet var att undersöka arbetsterapeutstudenters uppfattning om den interprofessionella kursen Design för alla som genomförs tillsammans med teknologer. Tillvägagångssätt och analys: 139 arbetsterapeutstudenter besvarade en utvärderingsenkät med öppna frågor direkt efter avslutad kurs. Frågorna handlade om helhetsomdömet, värdet av samarbetet och logistikomdöme. Data bearbetades kvantitativt. Resultat: 80 % av studenterna beskrev integrationen som positiv och 20 % var negativa. 53 % var negativa till logistiken i kursen och 47 % var positiva. Gällande helhetsomdömet var 67 % positiva medan 33 % var negativa. Slutsats: Kursen bidrar till att arbetsterapeutstudenten får en: Förståelse om den egna kompetensen såväl som vad den andra professionen besitter för kompetens och hur detta kan bidra till en bredare syn på att möjliggöra aktivitet och delaktighet för individen. Kunskap om att praktiskt tillämpa designprocessen i relation till aktivitetsnedsättningar som uppstår i vardagen för olika individer Handlingsberedskap för att anta utmaningar inom området design för alla. Sal: K2 - Muntlig presentation Utveckling av metod och intervention 15:20-15:40 (114) Utveckling och design av en användarvänlig videotelefon för personer med demenssjukdom Inga-Lill Boman, Rehabiliteringsmedic. universitetsklinik, Danderyds sjukhus E-post: inga-lill.boman@ds.se Medförfattare: Lena Rosenberg, Stefan Lundberg, Louise Nygård Bakgrund: Tidigare forskning har visat att personer med demenssjukdom kan ha svårigheter att hantera en vanlig telefon och att de därför skulle kunna ha nytta av en videotelefon som är enkel att använda. Forskning om kommunikationsteknologi för personer med demenssjukdom är begränsad. Syfte: Att utveckla och designa en användarvänlig videotelefon för personer med demenssjukdom. Tillvägagångsätt: Först gjordes litteraturstudier för att undersöka personer med demenssjukdoms behov och möjligheter att hantera en videotelefon. Dessutom utvärderades videotelefoner i Sverige för att undersöka om dessa var användarvänliga för personer med demenssjukdom. Baserat på resultatet från dessa undersökningar utvecklades en kravspecifikation som i sin tur användes som underlag för att utveckla ett design koncept. I nästa steg användes fokusgrupper för att undersöka vad personer med demenssjukdom, närstående och arbetsterapeuter anser om exempelvis behovet och designen av en videotelefon. Deltagarna utvärderade även design konceptet. Slutligen utvecklades en första prototyp av videotelefonen som testats av personer med demens och nästående. Analys: Innehållsanalys användes för att analysera litteraturstudierna. De 7 principerna för Universal design användes som referensram för kravspecifikationen. Grounded theory användes för att analysera fokusgrupperna. Resultat: Detta gav en detaljerad beskrivning av svårigheter och utmaningar som personer med demenssjukdom kan ha när de använder en vanlig telefon och en videotelefon. Baserat på detta utformades en kravspecifikation, ett design koncept och en första prototyp av videotelefonen. Slutsats: Preliminära resultat visar att videotelefonen har stor potential att hjälpa personer med demenssjukdom att kommunicera, bibehålla sociala kontakter, förebygga social isolering och öka livskvalitet. Kravspecifikationen kan även användas för att utveckla andra produkter för personer med demenssjukdom. Abstractsamling per 17 dec

12 Onsdag 24 april 2013 Sal: K2 - Muntlig presentation Utveckling av metod och intervention 15:40-16:00 (115) Brukarperspektiv på kognitivt stöd Pia Käcker, Norrköpings kommun/linköpings universitet E-post: pia.kacker@liu.se Medförfattare: Erika Högstedt Kliniskt utvecklingsarbete Syftet med projektet, som finansierades av Hjälpmedelsinstitutet, HI och pågick under ett år, var att utveckla en arbetsmetod för att erbjuda kognitiva hjälpmedel till personer med psykisk funktionsnedsättning, här kallade brukare. Syftet var även att få vetskap om vilken typ av hjälpmedel personerna själva ville ha för att klara vardagen. Deltagare var 26 personer i varierande ålder, några med en långvarig psykisk sjukdom. Samtliga bodde i ett särskilt boende, LSS gruppbostad eller servicebostad. I projektet ingår även den personal som arbetar i de aktuella boendeenheterna. Metoden består av en arbetsmetod och en datainsamlingsmetod. Arbetsmetoden består i att personal och brukare genomgått utbildning om kognition och kognitiva hjälpmedel, att brukarna intervjuats och därefter valt hjälpmedel att prova och få förskrivna. I datainsamlingsmetoden beskrivs hur både brukare och personal besvarat enkäter. Resultatet visar att arbetsmetoden haft brister men i stort varit framgångsrik. 70 procent av brukarna har själva valt hjälpmedel som de fått förskrivna. Mer än hälften har funnit hjälpmedel som de köpt själva. Andelen brukare som känner till hjälpmedel som de anser sig behöva har uppmäts och är signifikant. Personalens attityd tenderar i viss mån ha hindrat brukarna från att få de hjälpmedel de behöver. Resultatet visar även att kunskapen om kognitiva hjälpmedel har ökat hos både brukare och personal. Även brukarnas delaktighet vid utprovning och förskrivning har ökat. Den förskrivande arbetsterapeutens professionella förhållningssätt gentemot brukaren visar sig ha stor betydelse. Projektet bidrar till kunskapsproduktionen inom området. Sal: K2 - Muntlig presentation Utveckling av metod och intervention 16:00-16:20 (116) Att skapa ett testat interventionsprogram - hur kan vägen dit se ut? Ellinor Larsson, Umeå universitet E-post: ellinor.larsson@occupther.umu.se Bakgrund: Arbetsterapeuten blir genom sitt arbete duktig på att se klienternas behov och samtidigt upptäcka när det finns möjligheter att skapa åtgärder som skulle gynna klienten, och förbättra dess möjligheter till ett meningsfullt aktivitetsliv. Genom samarbete mellan kliniker och forskare kan vägen från ett upptäckt behov till en ny intervention bli verklighet. Syfte: Att delge ett exempel på hur ett interventionsprogram har skapats utifrån ett upptäckt behov bland gruppen äldre. Tillvägagångssätt och analys: Genom dialog med äldre i samhället upptäcktes svårigheten att delta i det föränderliga tekniksamhället. Ytterligare information samlades in genom intervjuer med äldre användare och ickeanvändare av internet. Utifrån denna information skapades sedan en fallstudie med fem äldre personer, och ett interventionsprogram för introduktion till sociala aktiviteter på internet testades. Detta program reviderades sedan för att testas ytterligare i en större grupp äldre, i en kontrollerad interventionsstudie (RCT). För att fördjupa kunskapen ytterligare inom området så utfördes intervjuer med deltagarna från RCT studien. Förväntat resultat: Det finns goda möjligheter som kliniker att identifiera behov av studier, och tillsammans med kollegor och/eller forskare skapa en verklig förändring. Slutsats: Fortsatta studier och samarbete för att testa den internetbaserade interventionen ytterligare är nödvändigt för att i framtiden möjliggöra klinisk användbarhet. 12 Abstractsamling per 17 dec. 2012

13 Onsdag 24 april 2013 Sal: K11 Nya doktorers forskning-föreläsning 13:00-13:30 (117) Förändringar i vardagen efter stroke: Äldre individers och pars dagliga aktiviteter första året efter stroke Lisa Ekstam, Karolinska Institutet E-post: lisa.ekstam@med.lu.se Bakgrund: Hemmet är idag en vanlig arena för rehabilitering och vård efter stroke, vilket har lett till att familjen och då ofta en make eller maka får ett större ansvar, och har en viktig roll i den fortsatta vården och rehabiliteringen. För mötet med närstående och personer med stroke är det viktigt att utveckla förståelse för hur vardagslivet kan förändras och för olika förhållningssätt till förändringar. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen var att utifrån ett aktivitetsperspektiv undersöka, beskriva och förstå förändring i vardagslivet bland äldre personer och par under det första året hemma efter stroke. Tillvägagångssätt och analys: Deltagarna i de 4 studierna är alla över 65 år och bor i eget boende efter stroke. Studie 3 och 4 inkluderar även make/maka till personen med stroke. Avhandlingen omfattar flera olika perspektiv och metoder för att studera longitudinella förändringar i fyra delstudierna och olika typer av kvantitativa och kvalitativa metoder har använts för att på olika sätt beskriva och analysera data. Resultat: Resultatet visade att de flesta deltagarna ökade sin aktivitetsnivå under första året efter stroke, även om de inte uppnådde samma nivå av utförande och engagemang i aktiviteter som innan stroke. Aktivitetsmönster förändrades även för make/maka till personen som drabbats av stroke. Olika aktivitetsmönster bland individer och par kommer att presenteras samt strategier för hur de förändringar som uppstod efter stroke hanterades av individerna och paren. Slutsats: En diskussion kommer föras utifrån avhandlingen resultat kring förhållningssätt till aktivitet och delaktighet i vardagen samt sociala perspektiv i rehabiliteringen efter stroke. Sal: K11 Nya doktorers forskning-föreläsning 13:30-14:00 (118) Erfarenheter av rehabiliteringsprocessen mot ett arbetsliv Helene Hillborg, Kommunförbundet, FoU Västernorrland E-post: helene.hillborg@y.komforb.se Bakgrund: En stor utmaning för professionella inom rehabiliteringsområdet är att finna lösningar och använda metoder som främjar delaktighet på arbetsmarkanden för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Kunskapen om individens erfarenheter av att få och behålla ett arbete samt hur stöd från enskilda yrkesprofessionella och samverkande myndigheter påverkar deras väg i rehabiliteringen är idag begränsad. Syfte: Avhandlingens syfte var att belysa och analysera upplevda hinder och möjligheter under en arbetslivsinriktad rehabiliteringsprocess utifrån den arbetslöse sjukskrivne individens och utifrån de yrkesprofessionellas perspektiv. Tillvägagångssätt: Avhandlingen innehåller fyra kvalitativa studier där en innehållsanalys med en tolkande ansats använts. Studie 1-2 fokuserar brukarens perspektiv. Informanterna tog del av en rehabilitering inspirerad av metoden Supported employment. Studie 3-4 fokuserar de professionellas perspektiv. De professionella mötte personer med psykiska funktionsnedsättningar i sitt dagliga arbete och arbetade med arbetslivsinriktad rehabilitering enskilt och i samverkan mellan myndigheter. Resultat: Stöd från yrkesprofessionella samt den psykosociala miljön på arbetsplatsen påverkade rehabprocessen för den enskilde individen. Dessa faktorer underlättade möjligheter att utveckla färdigheter, ökade tron på den egna förmågan, bidrog till att uppnå uppsatta mål samt stärkte upplevelsen av empowerment och aktivt deltagande i den egna rehabprocessen. Men resultaten visade också att rehabiliteringsprocessen påverkades negativt av miljömässiga faktorer där de yrkesprofessionella och deras organisationer var delaktiga. Det fanns en samstämmighet i vad de professionella såg som hindrande och möjliggörande faktorer i en rehabilitering men resultaten visade också hur svårt det var för dem att skapa en rehabiliteringskontext som var i linje med dessa kunskaper och erfarenheter. Abstractsamling per 17 dec

14 Onsdag 24 april 2013 Sal: K11 Nya doktorers forskning-föreläsning 14:00-14:30 (119) Participatorisk metod i arbetsmiljöarbete Ingegerd Skoglind-Öhman, Regionförbundet Jämtland E-post: ingegerd@krivision.se Bakgrund: Kunskap behövs av participatoriska metoder för riskidentifiering och problemlösning. Studier gjordes därför med fokus på arbetssätt som syftar till förbättringar i olika verksamheter. Ledmotivet är delaktighet av berörda på arbetsplatsen. Studierna har kvalitativ ansats, och har publicerats i internationella vetenskapliga tidskrifter. Syfte: Undersöka erfarenheter från participatoriska metoder på arbetsplatser. Tillvägagångssätt och analys: Framtidsverkstäder hölls bland lokalvårdare, sjukvårdspersonal och gruvarbetare. Deskriptiv design med fenomenografisk ansats användes för att undersöka användbarheten i en participatorisk ergonomisk metod i skilda arbetsmiljöer. Fokusgrupper utfördes med hemtjänstpersonal för att undersöka vad som påverkar användandet av säker arbetsteknik. Arbetsterapeuter, verksamhetsledare och skyddsombud intervjuades. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Teambaserad riskbedömningsmetod har utarbetats i särskilt boende i en mindre kommun. Metoden utvärderades genom analys av riskbedömningar och handlingsplaner, samt fokusgrupper och individuella intervjuer som analyserades med kvalitativ metod. Fjärde studien var inspirerad av aktionsforskning, och analyserad med fenomenografisk ansats. Den speglade erfarenheter om arbetsterapeut i hemtjänst, och uppfattningar om program i förflyttningsteknik kombinerad med praktisk träning i dagligt arbete. Resultat/Förväntat resultat: Studierna bekräftar att participatoriska metoder är verksamma för att nå förbättringar på arbetsplatsen. De är användbara i olika arbetsmiljöer, och förändringsfaktorn är reflektivt tänkande och engagemang. Slutsats: På dagens arbetsplatser ses ofta kollegor från skilda arbetsgivare arbeta sida vid sida. Det är därför viktigt att förebyggande arbetsmiljöarbete bygger på anställdas participation - i en gemensam strävan för att uppnå säkra och hälsofrämjande arbetsplatser. Sal: K11 - Muntlig presentation Arbetsliv och hälsa 15:00-15:20 (120) Begreppet arbetsförmåga vid depression och ångest - en fenomenologisk studie Monica Bertilsson, Socialmedicin, Göteborgs universitet E-post: monica.bertilsson@socmed.gu.se Medförfattare: Eva-Lisa Petersson, Gunnel Östlund, Margda Waern, Gunnel Hensing Bakgrund: Depressions- och ångestsjukdom påverkar i hög grad individers arbetsförmåga. Trots detta saknas studier av människors egna erfarenheter av förmåga att arbeta vid depressions- och ångestsjukdom. Syfte: Att utforska levda erfarenheter av förmågan att arbeta hos individer med depression och ångest. Metod: Fyra fokusgrupper med totalt 17 deltagare med självrapporterad depressionsoch/eller ångestsjukdom/besvär genomfördes. Samtliga deltagare arbetade i reguljär arbetsmarknad, hel- eller deltid. Intervjuerna bandades, transkriberades och analyserades med fenomenologisk metod. Resultat: Förmåga att arbeta vid depression och ångest innebär att inte längre känna igen sig i sitt eget arbetssätt, sina egna beteenden eller känslomässiga och fysiska reaktioner. Det är som att vara en främling i sitt eget arbetsliv. Flera beståndsdelar identifierades. Att arbeta med depression och ångest innebär att sätta på sig en fasad med hjälp av vilken man fortfarande kan upprätthålla arbetet. Det är svårt att hantera arbetsflöde, tider och tempo, samt samspel med andra. Att köra utan bensin hängde samman med oförmågan att till exempel ta till sig uppskattning vilket leder till att arbetet sker utan energipåfyllnad. Byteshandel bedrivs mellan fritid och arbete där fritidsaktiviteter minimeras till förmån för att orka arbeta. Att vara duktig ingår som en stark drivkraft som upprätthåller förmågan att arbeta. Arbetsordningen rubbas på arbetsplatsen och ett främlingskap utvecklas. Slutsats: Ett komplext och omfattande begrepp visade sig som ökar förståelsen av hur förmågan att arbeta påverkas vid depressionsoch ångestsjukdom, vilket är väsentlig kunskap vid rehabilitering och anpassning på arbetsplats. Resultatet kan användas av arbetsterapeuter och andra rehabiliteringsaktörer vid bedömning av arbetsförmåga, rehabilitering tillbaka i arbete efter sjukskrivning, och för att underlätta anpassning av arbetsuppgifter på arbetsplatsen. 14 Abstractsamling per 17 dec. 2012

15 Onsdag 24 april 2013 Sal: K11 - Muntlig presentation Arbetsliv och hälsa 15:20-15:40 (121) Arbetsterapeuters och läkares syn på arbetsförmåga Marine Sturesson, Umeå universitet E-post: marine.sturesson@vll.se Medförfattare: Curt Edlund, Anncristine Fjellman- Wiklund, Annie Hansen Falkdal, Birgitta Bernspång Inför ställningstagande till sjukskrivning ska en läkare bedöma om sjukdom föreligger och om sjukdomen nedsätter arbetsförmågan. Studier har visat på läkares problem att bedöma arbetsförmåga inför sjukskrivning och på kvalitetsbrister i läkarintygen. Några studier har belyst att bedömningar från paramedicinsk personal skulle kunna användas i dessa sammanhang. Hur kan arbetsterapeuter medverka i bedömningen? För att få en bild av nuläget genomfördes en studie som syftade till att undersöka arbetsterapeuters och läkares syn på arbetsförmåga och deras möjligheter och begränsningar vid bedömning av arbetsförmåga. Detta undersöktes genom sju fokusgrupper, fyra fokusgrupper med arbetsterapeuter genomfördes under våren 2008 och tre fokusgrupper med läkare under hösten Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visade på att begreppet arbetsförmåga uppfattas som otydligt, komplext och unikt. Det fanns samstämmighet i grupperna om att arbetsförmågan påverkas av många olika faktorer, vilka kan indelas i huvudkategorierna personen, arbetet, livssammanhanget och samhället. Från läkargrupperna framkom att deras uppgift att bedöma arbetsförmåga i samband med sjukskrivning innebar svårigheter och problem. En bidragande faktor till svårigheterna var att få information om arbetets innehåll och vilka krav arbetet ställer på individen. Arbetsterapeuterna ansåg att de har kunskap att tillföra i bedömning av individers arbetsförmåga och lyfte fram exempel på instrument och metoder. Deras kunskap om aktiviteter och aktivitetsutförande samt hur individens livssammanhang påverkar arbetsförmågan skulle kunna användas vid ställningstagande till sjukskrivning och rehabilitering. Resultat av denna studie har används som grund för ett interventionsprojekt genomfört i primärvården som syftar till att komma fram till förslag på hur hälso- och sjukvårdens bedömning, vid ställningstagande av sjukskrivning, kan förbättras. Sal: K11 - Muntlig presentation Arbetsliv och hälsa 15:40-16:00 (122) Arbetsgivares uppfattningar om arbetsförmåga och erfarenheter av anställda med psykisk ohälsa Inger Jansson, Nyckeln kurs och kompetenscenter E-post: ingerja@ltkalmar.se Organisations- och kvalitetsarbete Bakgrund: Det finns få studier som gjorts beträffande arbetsgivares uppfattningar om arbetsförmåga och deras erfarenheter av att anställa personer med psykisk ohälsa. Begreppet arbetsförmåga tolkas och definieras med utgångspunkt i olika synsätt: från ett strikt försäkringsmedicinskt till ett aktivitetsoch handlingsinriktat synsätt. Arbetsgivares uppfattning om vad arbetsförmåga innebär är i stort sett okänd. Bland arbetsgivare både i Sverige och internationellt råder stor osäkerhet och tveksamhet till att anställa personer med funktionshinder och särskilt psykiska funktionshinder. Osäkerhet och motstånd finns även hos anställda till att arbeta tillsammans med personer med funktionshinder. Syfte: Att identifiera och beskriva arbetsgivares uppfattningar om vad arbetsförmåga innebär, hur de ser på psykisk ohälsa relaterad till arbete och vilka anpassningsmöjligheter de ser. Kunskap om vilka förväntningar och behov samt erfarenheter som arbetsgivare har kan skapa förbättrade möjligheter att anpassa arbetssituationen och att ta vara på de resurser som personer med psykisk ohälsa har. Tillvägagångssätt: Individuella intervjuer med strategiskt urvalda arbetsgivare som - står nära produktionen och därmed kan förväntas ha en tydlig och klar uppfattning om vad arbetskraven innebär. - har erfarenhet av anställning av personer med psykisk ohälsa. Vidare kommer olika yrkesbranscher att representeras i urvalet. Datainsamling kommer att påbörjas under hösten Resultatet planeras att sammanställas i början av Förväntat resultat: Att skapa förbättrade möjligheter att anpassa arbetssituationen och att ta vara på de resurser som personer med psykisk ohälsa har. Ambitionen i sin förlängning är att utveckla ett mångfunktionellt arbetsliv och därmed minska utanförskapet genom ökad delaktighet i arbetslivet för personer med psykisk ohälsa. Abstractsamling per 17 dec

16 Onsdag 24 april 2013 Sal: K11 - Muntlig presentation Arbetsliv och hälsa 16:00-16:20 (123) Undersökning av överensstämmelsen mellan Primärvårdens och Försäkringskassans arbetsförmågebedömning Anna Arnerwik, Primärvården Skaraborg E-post: anna.arnerwik@vgregion.se Medförfattare: Britt-Marie Wallén Kandidatuppsats Bakgrund: Under senare år har Primärvårdsrehabs (PVR) aktivitets- och funktionsbedömning (AoF) efterfrågats allt mer av Primärvårdens läkare. De som utför AoF saknar kunskap om vad som hände med dessa AoF efter att de lämnats vidare d.v.s. vad de utmynnar i för beslut på Försäkringskassan och hur de används av Primärvårdsläkarna. Syfte: Det övergripande syftet var att undersöka överensstämmelsen mellan Primärvårdens och Försäkringskassans arbetsförmågebedömning. För att PVR ska kunna ta lärdom av studiens resultat behövde det även tydliggöras vilken betydelse PVR s AoF, och PVR s bedömning av personens arbetsförmåga har, i PV-läkarens arbetsförmågebedömning. Metod: Retrospektiv studie där AoF utförda under 2011 på PVR Skövde undersöktes. Data insamlades från läkarnas journaler och dokument samt Försäkringskassans dokument. Frågeställningarna bearbetades och redovisas i antal och procent. Resultat: Överensstämmelsen visade sig vara god mellan Primärvårdens och Försäkringskassans arbetsförmågebedömning och detsamma gällde mellan PVR och PV-läkarna. De flesta AoF hade använts av primärvårdsläkarna vid bedömning av personens arbetsförmåga. Eftersom PVR s AoF använts i hög grad, och överensstämmer med läkarens uppfattning, har PVR en stor och viktig del i PVläkarnas arbetsförmågebedömning. Det visade sig att det var bäst överenstämmelse för de personer som blivit bedömda inte ha någon arbetsförmåga alls. Det visade sig också att några av de använda AoF hade skickats till annan myndighet än Försäkringskassan. Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Boende och hälsa bland äldre 13:00-13:20 (124) Bo vital - teknikstöd för att möjliggöra för äldre människor att bo kvar i egen bostad Åsa Larsson, Linköpings universitet E-post: asa.larsson@liu.se Bakgrund: För äldre personer blir det allt viktigare att kunna bo kvar i eget boende så länge som möjligt. Att bo i det egna hemmet stöder personlighet och normalitet trots begränsningar orsakade av sjukdomar och hög ålder. Inom offentlig policy, och i samhället i stort, finns stort förtroende för att tekniska lösningar kan öka äldre personers självständighet och hjälpa dem att fortsätta bo i eget boende. Tekniska lösningar kan också bidra till tillgänglighet och boendekvalitet. I Norrköping pågår under 2011 och 2012 projektet Bo vital, med syftet att uppmärksamma och öka kunskapen kring kvarboendestödjande teknik. Projektet vänder sig främst till kommuninvånare som är 80 år eller äldre samt deras anhöriga, men även till fastighetsägare och andra berörda. Tanken är att man genom att öka medvetenheten om och användningen av ny teknik kan underlätta vardagen för de allra äldsta. Syfte: Projektets mål är att öka kunskapen om och användningen av teknik som möjliggör för äldre personer över 80 år att kunna bo kvar i sin egen bostad. Tillvägagångssätt och analys: Projektet består av fyra delprojekt med olika aktiviteter; Teknikstöd framtagande av visningsmiljö, teknik tester. Boende miljö inventering av tillgänglighet i befintligt bostadsbestånd, generell bostadsanpassning. Förebyggande hembesök - för att presentera olika tekniska lösningar för äldre i deras eget hem. Mötesplatser - kartläggning och utveckling av mötesplatser för social och fysisk aktivitet. Inom alla delprojekt samlas data in via enkäter eller intervjuer för att kunna utvärdera de olika aktiviteterna. Resultat och slutsats: Projektet pågår fortfarande och data samlas in och analyseras kontinuerligt. Resultat och slutsatser kommer därför att presenteras på konferensen. 16 Abstractsamling per 17 dec. 2012

17 Onsdag 24 april 2013 Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Boende och hälsa bland äldre 13:20-13:40 (125) Boende och hälsa bland mycket gamla personer med Parkinsons sjukdom Maria Haak, Lunds universitet E-post: maria.haak@med.lu.se Medförfattare: Maria H Nilsson, Susanne Iwarsson Bakgrund: Fler människor bor kvar i sina vanliga bostäder långt upp i åldern, trots försämrad hälsa. Livslängden förväntas fortsatt öka för dem som lever med kroniska sjukdomar, vilket ställer krav på samhällsplanering och bostäders utformning. Äldre personer utesluts ofta inom forskning kring Parkinsons sjukdom (PS) och arbetsterapeutisk forskning fokuserar sällan sjukdomsdiagnos. Sammantaget är därför kunskapen om livsoch boendesituationen för dem som åldras med PS bristfällig. Syftet med denna studie var att undersöka om aspekter av boende och hälsa bland mycket gamla ensamboende personer i ordinärt boende med självrapporterad PS skiljer sig från matchade kontroller. Tillvägagångssätt och analys: Data insamlade för det europeiska projektet ENABLE-AGE (N=1 918) användes för att identifiera personer med självrapporterad PS (n = 20), samt för att välja tre matchade kontroller per PS deltagare (n = 60). Matchningskriterier var ålder (M = 82 år), kön, land och typ av bostad. Jämförande variabler inkluderade självständighet i dagliga aktiviteter, objektiva och subjektiva boendeaspekter, såsom tillgänglighet, användbarhet och uppfattningen av hemmets betydelse. Resultat: Även om antalet miljöhinder i bostaden inte skiljde sig åt (p = 0,727) mellan PS respektive kontrollgrupp så hade PSdeltagarna betydligt fler (p <0,001) tillgänglighetsproblem. Dessutom upplevde PS-deltagarna sitt hem som mindre användbart (p <0,001) när det gällde att utföra aktiviteter. De var också mer hjälpberoende, hade fler funktionella begränsningar och verkade mindre knutna till sitt hem. Denna studie bidrar till kunskapsunderlaget för utvecklingen av hälso-och sjukvård och samhällsplanering, dock behövs också större studier på diagnostierad PS. Studiens resultat indikerar att bl a arbetsterapeuter bör ta hänsyn till PS-specifika aspekter när det gäller livs- och boendesituationen. Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Boende och hälsa bland äldre 13:40-14:00 (126) Aspekter på boende och hälsa när man åldras med ryggmärgsskada Lizette Mårtensson, Lunds universitet E-post: lizette.martensson@med.lu.se Medförfattare: Sophie Jörgensen, Jan Lexell, Maria Haak, Björn Slaug, Susanne Iwarsson Bakgrund: Personer med ryggmärgsskada lever längre med sitt funktionshinder idag än någonsin tidigare. Det är väl känt att tillgängliga hemmiljöer stödjer välbefinnandet och aktivitet i vardagen hos äldre personer, men kunskapen om boendeaspekter som t.ex. miljöhinder och tillgänglighet samt hälsoaspekter som t.ex. ADL och livstillfredsställelse hos äldre personer med ryggmärgsskada är hittills otillräcklig. Syftet med studien var att beskriva en grupp äldre personer med ryggmärgsskada utifrån olika aspekter av boende och hälsa. Tillvägagångssätt och analys: Inom ramen för det tvärvetenskapliga projektet SASCIS - Swedish Ageing with a Spinal Cord Injury Study - (N=140) samlades under 2012 både person- och miljödata in genom intervjuer i deltagarnas hem. Samtliga deltagare var vid intervjutillfället över 50 år och hade levt med sin ryggmärgsskada i mer än tio år. Resultat: Männen utgjorde två tredjedelar av deltagarna och det var en jämn fördelning mellan sammanboende och ensamboende. Män var i större utsträckning sammanboende än kvinnor. De som var sammanboende visade högre grad av livstillfredsställelse och hade färre funktionella begränsningar än ensamboende. Bland de som var över 65 år var det en något större andel som inte klarade sin ADL självständigt än bland de som var under 65 och de använde oftare hjälpmedel. Tillgänglighetsproblemen var omfattande i hela gruppen, något större bland män och bland ensamboende. Slutsats: Personer som åldras med ryggmärgsskada bor i bostäder med omfattande tillgänglighetsproblem och i jämförelse med de yngre deltagarna är en större andel av dem som är över 65 år beroende av hjälp i dagliga aktiviteter. För att kunna anpassa hälsooch sjukvårdsinsatser efter äldre personer med ryggmärgsskada och deras specifika behov, behöver boende- och hälsosituationen kartläggas. Ytterligare studier behövs för att utveckla kunskapen om hur boende- och hälsoaspekter påverkar den ökande andelen äldre personer med ryggmärgsskada. Abstractsamling per 17 dec

18 Onsdag 24 april 2013 Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Boende och hälsa bland äldre 14:00-14:20 (127) Att minska det materiella rummet på äldre dagar - Casser maison-processen hos hemmaboende äldre Åsa Larsson, Linköpings universitet E-post: asa.larsson@liu.se Bakgrund: I en tidigare studie av de allra äldsta och deras vardagsliv framkom att flera av dem planerade och resonerade kring en minskning av det materiella rummet och utsortering av de egna föremålen. Processen att minska det materiella rummet kallas ofta Casser maison och i detta fall är denna process mer svårdefinierad och oprecis än den som initieras inför en förestående flytt eller efter en anhörigs bortgång, men innebär likväl en förändring i det materiella rummet och att den gamla personen avhänder sig sina ägodelar. Fokus i denna studie är att undersöka avvecklingsprocessen hos gamla människor som inte står i direkt begrepp att ändra boendeform men som ändå genomför eller planerar en utsortering av sina ägodelar. Syfte: Att studera hur äldre personer resonerar om och agerar kring utsortering av föremål i det egna hemmet. Tillvägagångssätt och analys: Kvalitativa intervjuer angående avskaffandet av föremål i hemmet har utförts med 13 äldre personer (ålder 72-92) som fortfarande bor i eget boende. Förväntat resultat och slutsats: Dataanalys pågår och preliminära resultat visar att släktskap både bakåt och framåt är viktiga beståndsdelar i processen och när det gäller viktiga objekt. Deltagarna har i många fall börjat tänka på att göra sig av med saker men de har inte kommit till ett praktiskt genomförande. De tänker ofta på sina barn när det gäller utsorteringen om de ska besparas detta eller om de ska få göra det. Det förekommer också skillnader mellan kvinnor och män i resonerandet. Ytterligare resultat och slutsatser kommer att presenteras på konferensen. Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Mångfald och hälsa 15:00-15:20 (128) Att åldras i Lettland: En longitudinell studie av boende och hälsa bland äldre Charlotte Löfqvist, Lunds universitet E-post: charlotte.lofqvist@med.lu.se Medförfattare: Susanne Iwarsson, Maria Haak, Vibeke Horstmann, Signe Tomsone Bakgrund: Andelen äldre personer som bor hemma ökar i Lettland, liksom i många andra europeiska länder. Demografiska förändringar sätter tillsammans med ökad medellivslängd press på hälso- och sjukvården att möta behoven från den heterogena och ökande gruppen äldre. Kunskapen om den äldre befolkningens livssituation i Lettland är begränsad. För att stödja äldres situation och bidra till utvecklingen av arbetsterapi i olika delar av Europa är detta ett angeläget forskningsområde. Syftet är att presentera resultat från en nioårsuppföljning i Lettland med fokus på boendemiljö och hälsoaspekter bland ensamboende äldre personer. Tillvägagångssätt och analys: Studien är baserad på data insamlade i Lettland inom ramen för det europeiska forskningsprojektet ENABLE-AGE, vilket var designat för att undersöka boendemiljöns betydelse för hälsan under åldrandeprocessen. Vid baslinjen deltog 303 hemmaboende personer, år gamla. Nio år senare var det möjligt att följa upp 59 av dessa. Hembesök genomfördes av specialutbildade arbetsterapeuter som intervjuade deltagarna och gjorde observationer av boendemiljön. Resultat: Preliminära resultat indikerar att livstillfredsställelse och upplevd hälsa förbättrades över tid, trots att deltagarna rapporterade ökat beroende i ADL och fler funktionella begränsningar vid nioårsuppföljningen. Vidare visar resultatet att subjektiva aspekter i hemmiljön såsom känsla av trygghet och att kunna vara privat och självständig fick ökad betydelse under uppföljningsperioden. Slutsats: Studier av boende och hälsa under åldrandeprocessen i olika länder bidrar till att öka kunskapen om faktorer som kan främja ett aktivt åldrande, hälsa och livskvalitet. 18 Abstractsamling per 17 dec. 2012

19 Onsdag 24 april 2013 Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Mångfald och hälsa 15:20-15:40 (129) Asylsökandes rätt till meningsfulla aktiviteter - en granskning av Migrationsverkets styrdokument Anna Landgren, Omsorgshuset E-post: alandgren@hotmail.com Medförfattare: Johanna Bernljung, Anna-Lisa Thorén-Jönsson Kandidatuppsats Presentationen är inställd. Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Mångfald och hälsa 15:20-15:40 (130) Ny tid! Att få åldras som man levt behov och önskemål kring äldreboende hos HBT-personer Lena Rosenberg, Karolinska Institutet E-post: lena.rosenberg@ki.se Medförfattare: Anders Kottorp, Karin Johansson, Per Aase Bakgrund: Då andelen äldre i samhället ökar, ökar också antalet äldre som identifierar sig som homo-, bi- eller transexuella (HBT). Det är väl dokumenterat att det svenska samhället utgår från att människor lever i heterosexuella relationer och identifierar sig entydigt som män eller kvinnor. Det är därför rimligt att anta att detta är sant även när det gäller synen på åldrande och de olika samhällsinsatser som erbjuds till äldre personer, som till exempel olika former av äldreboenden. Därmed riskerar traditionella äldreboenden att exkludera eller inte förmå möta de behov som HBT-gruppen har. Syfte: Att kartlägga HBT-personers behov, önskemål och farhågor i relation till åldrande och boende, samt att undersöka om och hur ett äldreboende med HBT-profil skulle kunna möta dessa önskemål och farhågor. Syftet var också att omsätta denna kunskap i en arkitektonisk gestaltning. Tillvägagångssätt och analys: Projektet genomfördes med en kombination av två metoder: (a) en deskriptiv tvärsnittsstudie med HBT personer via enkät som samlades in under Stockholm Pride 2011 (n=487), samt (b) fem fokusgrupper med HBT-personer (n=26). Enkätsvaren analyserades först med deskriptiv statistik och allt material analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dilemmat om segregering kontra öppenhet var centralt. Deltagarnas resonemang mynnade ut i att man inte vill utesluta någon samhällsgrupp från ett framtida äldreboende för HBT-personer. Samtidigt betonade man vikten av att få en trygg och fredad zon för HBT-personer också när man åldras och kan få ett ökat behov av stöd och service. Slutsats: I ett äldreboende med en tydlig HBTprofil där HBT-personer är i majoritet i skapas en trygghet för äldre HBT-personer. Det gör det möjligt att bjuda in heterosexuella personer som boende, utan att tryggheten i att åldras med personer med liknande livserfarenheter hotas. Ett fiktivt HBT-boende designades genom att omsätta resultaten till ritningar och modell. Abstractsamling per 17 dec

20 Onsdag 24 april 2013 Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 13:00-13:30 (131) Arbetsrehabilitering: instrumentutveckling och kvinnors upplevelse av en stressintervention Birgitta Wästberg, Skånes universitetssjukhus E-post: Bakgrund: Många faktorer påverkar en individs förmåga att arbeta, vilket gör att bedömning av arbetsförmåga är komplicerat. Bedömninsinstrument som mäter olika faktorer kan behövas. För att nå framgång i rehabilitering är det viktigt att beakta individens upplevelser. Övergripande syfte: Att bidra till utvecklingen av nya bedömningsinstrument för användning i arbetsrehabilitering. Vidare att belysa deltagares upplevelser av att delta i ett arbetsrehabiliteringsprogram, Vardagsrevidering (VaR), för kvinnor med stress-relaterade besvär. Metoder: Två nya självskattningsinstrument: Worker Role Self-assessment (WRS) och Work Environment Impact Scale-Self Rating (WEIS- SR) utvecklades och deras psykometriska egenskaper testades. WEIS-SR användes sedan i VaR för att undersöka deltagarnas upplevelse av sin arbetsmiljö före, efter och vid uppföljningar, samt att jämföra skattningarna över tid och se om det fanns något samband med arbetsåtergång. Vidare intervjuades ett urval av deltagarna i VaR för att få en uppfattning om hur de upplevt programmet. Resultat: WRS och WEIS-SR hade godacceptabel validitet och reliabilitet, men fortsatta studier behövs. VaR-deltagarna skattade sin arbetsmiljö mera positivt vid uppföljningarna, men det fanns inget samband med arbetsåtergång. Intervjustudien visade att informanterna var mycket nöjda med VaR och att de upplevde att VaR satt igång en inre process som ledde till förändringar i deras aktivitetsutförande och upplevda hälsa. Detta, samt upplevelse av programmet och av arbetsåtergång tolkades som viktiga delar i rehabiliteringen. Slutsats: Avhandlingen har bidragit till utvecklingen av nya bedömningsinstrument, men fortsatta studier behöver göras. När det gäller rehabiliteringsprogrammet, Vardagsrevidering, så har avhandlingen gett information om deltagarnas syn på sin arbetsmiljö och om hur programmet upplevdes av några deltagare. Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 13:30-14:00 (132) Hälsofrämjande intervention för hemmaboende äldre personer är verksamma! Susanne Gustafsson, Södra Älvsborgs Sjukhus & Göteborgs Universitet E-post: susanne.m.gustafsson@vgregion.se Presentationen kommer att fokusera på den del i avhandlingen som utvärderar resultat från studien Äldre Personer i Riskzon, en hälsofrämjande intervention för hemmaboende äldre personer. Studien Äldre Personer i Riskzon riktade sig till och var anpassad för hemmaboende äldre personer (80+) som löper risk att bli sköra. Studien som var randomiserad och kontrollerad bestod av två interventioner: ett förebyggande hembesök och fyra multiprofessionella seniorgruppträffar med ett uppföljande hembesök samt en kontrollgrupp. De mått som undersöktes var skörhet, självskattad hälsa samt aktiviteter i dagligt liv (ADL). Uppföljning gjordes efter tre månader, ett och två år. Båda interventionerna i Äldre Personer i Riskzon fördröjde försämring av självskattad hälsa på kort sikt, efter tre månader, samt minskade omfattningen av beroende i ADL under en period upp till ett år. Seniorträffarna befanns vara den mest fördelaktiga interventionen eftersom de fördröjde beroende i ADL fram till ettårsuppföljningen och minskade omfattningen av beroende i ADL under en period upp till två år. Hälsofrämjande interventioner som görs när äldre personer löper risk att bli sköra kan fördröja försämring av självskattad hälsa på kort sikt och beroende i ADL på både kort och lång sikt. Seniorträffar verkar ha en större inverkan på att fördröja försämring och minska omfattningen av beroende i ADL än ett förebyggande hembesök. Detta visar på potentialen i Äldre Personer i Riskzon och vikten av att vidare utvärdera resultaten och utveckla denna lovande hälsofrämjande intervention. 20 Abstractsamling per 17 dec. 2012

21 Onsdag 24 april 2013 Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 14:00-14:30 (133) Rehabilitering och vardagslivet hos personer med stressrelaterad ohälsa Therese Hellman, Karolinska Institutet E-post: Bakgrund: Under de senaste tio åren har stressrelaterad ohälsa blivit en vanlig orsak till längre sjukskrivningar. För att minska den siffran krävs effektiva rehabiliteringsinsatser och därmed kunskap om hur personer med stressrelaterad ohälsa upplever sin rehabilitering och hur den inverkar på vardagen. Syfte: Att utforska och beskriva den upplevda aktivitetsrepertoaren hos personer med stressrelaterad ohälsa innan rehabilitering. Vidare var syftet att beskriva deras erfarenheter från rehabiliteringsprocessen, med ett specifikt fokus på rehabilitering i en terapeutisk trädgård, samt hur deras erfarenheter från rehabi-literingen länkas samman med det vardagliga livet. Tillvägagångssätt och analys: Deltagarna var övervägande kvinnor, alla var i arbetsför ålder och hade någon form av stress eller smärta. Data samlades in med enkäter eller intervjuer vid ett eller upprepade tillfällen. Analysmetoderna var deskriptiv statistik, konstant komparativ metod och fenomenologisk metod. Resultat: Resultaten visade att deltagarna inte utförde aktiviteter i den utsträckning de ville. Fler än hälften rapporterade att de önskade utföra idrott/motion och hobbyaktiviteter utan att göra det. I de kvalitativa studierna visade resultaten betydelsen av att utföra kreativa aktiviteter i en miljö som upplevs som trygg, kravlös och inspirerande - den terapeutiska trädgården. De kreativa aktiviteterna skapade upplevelser av inspiration, glädje och lustfylldhet vilket bidrog till en omvärdering av aktiviteter som kan ge sådana känslor. Deltagarna blev inspirerade att börja prioritera liknande aktiviteter i sin vardag och det möjliggjorde återhämtning och ökad aktivitetsbalans. Däremot beskrev de svårigheter med att använda erfarenheter från rehabiliteringen i arbetet. Slutsats: En slutsats från avhandlingen är att man inte kan utesluta arbetsdelen ur ett rehabiliteringsprogram men man kan inte heller utesluta andra aktiviteter som bidrar till återhämtning. Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 15:00-15:30 (134) Att få något gjort, en utmaning i vardagen för barn med ryggmärgsbråck Marie Peny-Dahlstrand, Göteborgs universitet E-post: marie.peny-dahlstrand@neuro.gu.se Bakgrund: Han kan nog men det blir liksom inte av, är en vanlig klinisk beskrivning av förmågan att utföra vardagsaktiviteter hos barn med ryggmärgbråck. Nyare forskning har visat att det är vanligt att barn med ryggmärgsbråck, förutom motoriska funktionsnedsättningar, också har kognitiva och exekutiva nedsättningar. Det har också visats att nedsatt autonomi och delaktighet för gruppen fortsätter in i vuxenlivet, vilket tidigare framförallt har relaterats till den motoriska funktionsnedsättningen, till miljö eller överbeskydd. Trots den kunskap som vuxit fram runt de kognitiva/exekutiva funktionsnedsättningarna, fanns, innan denna avhandling, inga studier beskrivna som undersökte konsekvenserna av dessa svårigheter i dagligt liv och dess påverkan på autonomi och delaktighet. Syfte: Att undersöka färdigheten att utföra kända vardagsaktiviteter och hur det relaterar till barnets autonomi i vardagen och delaktighet i skolaktiviteter. Metod: Deltagare i studierna var 50 av de 65 barn, boende i Västra Götaland, Halland och Värmland, med ryggmärgsbråck, födda , deras föräldrar och lärare. Barnens färdigheter i utförande av dagliga aktiviteter bedömdes med Assessment of Motor and Process Skills (AMPS). Barn och föräldrar skattade barnens autonomi varför sig. Barnens delaktighetsfrekvens i skolaktiviteter skattades, var för sig, av barnen och deras lärare. Lärarna skattande också barnens grad av aktivt engagemang i skolsituationer. Resultat: Avhandlingen visade att majoriteten av barnen hade nedsatta motoriskaoch processfärdigheter i genomförande av vardagsaktiviteter, vilket starkt relaterade till deras autonominivå och deras aktiva delaktighet i skolsituationer. Processfärdigheterna visade sig påverka autonominivån starkast. Slutsats: Arbetsterapeuter inom barnhabilitering bör bedöma inte bara vad barnet med ryggmärgsbråck kan, utan framförallt hur görandet är och om de får något gjort på egen hand. Abstractsamling per 17 dec

22 Onsdag 24 april 2013 Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 15:30-16:00 (135) Manual Ability Classification System (MACS): utveckling, utvärdering och användbarhet Ann-Marie Öhrvall, Habilitering & Hälsa, Stockholms läns landsting E-post: Syftet med denna avhandling var att utveckla ett system för att klassificera handfunktion hos barn och ungdomar med cerebral pares (cp), att utvärdera kvaliteten och tillförlitligheten av resultaten, och undersöka om användningen av denna klassificering kan öka kunskapen om barns och ungdomars förmåga att använda sina händer, och dess relation till självständighet i dagliga aktiviteter. Tillvägagångssätt: Utveckling av Manual Ability Classification System (MACS), som i fem nivåer beskriver hur barn och ungdomar med cp använder sina händer för att hantera föremål i vardagen. Validiteten av MACS innehåll och begrepp utvärderades med olika metoder och ur olika perspektiv, genom intervjuer med föräldrar till barn med cp och terapeuter samt genom att undersöka samband mellan MACS och andra mätinstrument både för handfunktion och barns självständighet i dagliga aktiviteter. Reliabilitet undersöktes. Resultat: Föräldrar och terapeuter ansåg att MACS koncept var enkelt att förstå och gav en meningsfull beskrivning av hur barnen använder sina händer. Starka samband fanns mellan MACS och ABILHAND-Kids och Box & Block test, men att dessa instrument ändå beskriver helt olika aspekter av handfunktion visades med ICF-CY som referensram. Starka samband sågs mellan självständighet i personlig vård bedömd med Pediatric Evaluation of Disability Inventory (PEDI) och barnens MACS-nivå. Barn med MACS-nivå I och II blev helt eller nästan helt självständiga men senare än barn utan funktionsnedsättning. Mellanbedömarreliabiliteten var mycket hög mellan terapeuter och mellan förälder-terapeut (ICC 0,98 respektive 0,96). Slutsats: MACS beskriver hur barn och ungdomar med cp kan hantera föremål i vardagen på ett funktionellt, giltigt och pålitligt sätt. MACS-nivåerna beskriver och särskiljer tydligt barnens olika grad av svårigheter, och de stämmer väl överens med andra mätinstrument av både handfunktion och utförande av dagliga aktiviteter. Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 16:00-16:30 (136) Dator möjliggör delaktighet i skolan och på fritiden för barn och ungdomar med rörelsehinder Helene Lidström, Uppsala universitet E-post: helene.lidstrom@kbh.uu.se Bakgrund: Informations- och kommunikations teknologin (IKT) har idag en självklar roll i barns och ungdomars vardagsaktiviteter. Syfte: Övergripande syftet med avhandlingen var därför att undersöka om barn och ungdomar med rörelsehinder var delaktiga i datoraktiviteter i skolan och på fritiden i samma omfattning som barn i allmänhet. Metod: I Studie I intervjuades 20 elever med rörelsehinder om erfarenheterna av att använda hjälpmedel i skolan. I Studie II-IV deltog 287 elever i en enkätstudie. Gruppjämförelser gjordes för att jämföra nöjdhet och användning av dator i skolan och på fritiden mellan barn med rörelsehinder och två grupper med barn i allmänhet, i skolan (n=940) och på fritiden (n=1379). Resultat: Karakteriserande för de hjälpmedel eleverna ville använda var att de underlättade deras delaktighet i skolan, men påverkade inte relationen med kamraterna negativt. Prevalensen bland elever med rörelsehinder som använde ett datorhjälpmedel i skolan var 44%. Generellt var dessa barn mindre nöjda med sin datoranvändning. Flickor och pojkar med rörelsehinder hade ett mer jämlikt aktivitetsmönster på fritiden, än flickor och pojkar i allmänhet. Barn med rörelsehinder använde dator till ett mer begränsat utbud av aktiviteter i skolan än barn utan rörelsehinder. På fritiden var det tvärtom. Fyra faktorer hade ett samband med delaktighet i datoraktiviteter i skolan för barn med rörelsehinder; att gå i vanlig grundskola, vara i åldern år, att själv använda dator frekvent, samt ha en lärare som ofta använde dator i undervisningen. Slutsats: Avhandlingen visade att barn och ungdomar med rörelsehinder har en begränsad delaktighet i datoraktiviteter i skolan men inte på fritiden, jämfört med barn utan rörelsehinder. IKT- aktiviteter har en bred variation vilket innebär att de kan passa många och så även för barn och ungdomar med rörelsehinder. Dessutom kan goda digitala kunskaper ge förutsättningar för utveckling och lärande i skolan, och i samhället i stort. 22 Abstractsamling per 17 dec. 2012

23 Onsdag 24 april 2013 Sal: K12 - Workshop Max 45 deltagare enligt presentatörernas önskemål 13:00-14:30 (140) Nationella kvalitetsregisters behov av arbetsterapivariabler Inga-Britt Lindström, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter E-post: Inga-Britt.Lindstrom@fsa.se Medförfattare: Christina Lundqvist Organisations- och kvalitetsarbete Bakgrund: Enligt Socialstyrelsen ska all sjukvård omfattas av system för uppföljning och utveckling av verksamheten och enligt SKL är systematiskt förbättringsarbete omöjligt utan resultatmätning. Detta är bakgrunden till de olika nationella kvalitetsregistrens tillkomst som i dag är ca 100 till antalet. FSA genomförde under 2010 en kartläggning av 20 register som då bedömdes vara aktuella för arbetsterapeuter. Resultatet blev att i endast 5 av dessa frågade man specifikt om arbetsterapi. För att kunna säkerställa kvalitet och patientsäkerhet behövs fler och bättre indikatorer i registren. Indikatorer är också en förutsättning för arbetsterapeutens möjlighet att bedriva förbättringsarbete och forskning. Som ett nästa steg beslöt FSA att avgränsa arbetet till följande kvalitetsregister; Riks-Stroke, Nationella kvalitetsregistret för behandling av ADHD, Svenska demensregistret, Swedem, MS-registret och Riks-KOL. Syftet med workshopen är att föra en aktiv dialog om tänkbara arbetsterapivariabler (kvalitetsindikatorer) som skulle kunna användas i olika nationella kvalitetsregister. Tillvägagångssätt: Workshopen inleds men en presentation av FSAs pågående arbete, varefter deltagarna indelas i grupper för att arbeta med specifika frågeställningar om tänkbara arbetsterapivariabler (kvalitetsindikatorer) avseende arbetsterapiåtgärder. Förväntat resultat är att den aktiva dialogen ska bidra till det fortsatta arbetet med att utveckla kvalitetsindikatorer för arbetsterapiåtgärder. Sal: K12 - Workshop Max 40 deltagare enligt presentatörernas önskemål 15:00-16:30 (138) Från klient- till personcentrerad arbetsterapeutisk intervention ett steg i rätt riktning? Greta Häggblom Kronlöf, Göteborgs universitet, Sahlgrenska Akademin E-post: greta.haggblom-kronlof@neuro.gu.se Medförfattare: Qarin Lood Bakgrund: Klientcentrering är ett inarbetat begrepp och arbetssätt inom arbetsterapin sedan många år tillbaka. Hur begreppet är implementerat i praxis beskrivs i litteraturen och det finns en konsensus att det är det arbetsterapeuter bör sträva efter i mötet med klienter. Personcentrering är ett annat begrepp med ökad användning inom forskning och klinisk hälso- och sjukvård, men ibland används begreppet oreflekterat och ersätter andra liknande begrepp. Innebörden av begreppet kräver ytterligare uppmärksamhet och det pågår en debatt om dess tillämpning. Klient- och personcentrering har närliggande innebörder, men begreppen har sina ursprung från olika kunskapsområden och har anpassats efter de områden de används inom. Vi behöver förstå vilka svårigheter och möjligheter olika begrepp kan ge oss i praxis och det finns ett behov av att utforska närliggande begrepp från flera synvinklar. Syfte: Att tillsammans problematisera kring begrepp som står för liknande fenomen i olika kontext i syfte att fånga komplexiteten. Deltagarna skall kritiskt utforska möjligheter och illustrera olika begrepp som används i praxis samt identifiera vad vi redan vet, hur vi tänker samt vad vi behöver utveckla. Tillvägagångssätt: Gestaltning och diskussion i mindre grupper för att belysa erfarenheter och uppfattningar om närliggande fenomen inom arbetsterapeutisk praxis. Det handlar om att tillsammans ordsätta fenomenets innebörd i olika kontexter. Workshopen innefattar även en kort presentation av olika begrepps ursprung samt hur de beskrivs i litteraturen. Efter slutförd workshop ska deltagarna ha: - Kritiskt granskat klientcentrering och närliggande begrepps betydelse för arbetsterapeutisk praxis och forskning - Identifierat faktorer som kan vidareutveckla arbetsterapeutisk praxis och forskning - Förtydligat hur arbetsterapeutiska erfarenheter kan vara en resurs för utveckling av personcentrerad praxis inom olika verksamhetsområden Abstractsamling per 17 dec

24 Onsdag 24 april 2013 Sal: K13 - Workshop Max 30 deltagare enligt presentatörernas önskemål 13:00-14:30 (139) Bedömning av körkortslämplighet med testbatteriet NorSDSA Helena Selander, Mobilitetscenter E-post: helena@mobilitetscenter.se Medförfattare: Maria Almberg Bakgrund: Att bedöma om en patient inte längre är säker som bilförare kan vara svårt, speciellt när det inte finns några fastställda riktlinjer gällande lämpliga bedömningsmetoder. Vissa specifika kognitiva tester är mer vanliga men oftast kan de inte predicera körförmågan. Trots detta bedöms många patienter enbart efter dessa kognitiva tester. Exempelvis har testbatteriet NorSDSA (Nordic Stroke Driver Screening Assessment) blivit mycket populärt bland svenska arbetsterapeuter. En tidigare svensk studie har undersökt om NorSDSA kunde förutse ett körbedömningsresultat, för stroke (n = 74) och kognitiv svikt/demens patienter (n = 116). Resultatet visade att enbart 62 % av dem med stroke var rättklassificerade och 50 % av dem med kognitiv svikt/demens. NorSDSA kunde alltså inte predicera utfallet vid en körbedömning och borde därför inte användas som det enda testet för att bedöma patienters körkortslämplighet. Sammanfattningsvis finns det risk för felbedömningar när man förlitar sig enbart på kognitiva tester som NorSDSA. Detta kan innebära att säkra bilförare/patienter inte anses lämpliga och blir ifråntagna körkortet, eller att farliga bilförare/patienter får fortsätta att köra. Syfte: Att öka förståelsen för NorSDSAs styrkor och svagheter vid en körkortsmedicinsk bedömning. Tillvägagångssätt: Under workshopen kommer aktuella forskningsresultat presenteras. Deltagarna kommer själva få prova på att använda NorSDSA. 1. Introduktion och genomgång av NorSDSA. 2. Analysmetoden till NorSDSA. Hur tolkar man testresultat? 3. Praktisk övning av deltester som ingår i NorSDSA. 4. Praktiska exempel från patienter med olika diagnoser. 5. Diskussion och reflektion kring metoden. Är NorSDSA en lämplig metod för arbetsterapeuter? Resultat & Slutsats: Deltagarna kommer vara medvetna om styrkor och svagheter kring bedömningar med NorSDSA, både utifrån forskningsresultat och kliniska patientfall. Sal: K13 - Workshop Max 45 deltagare enligt presentatörernas önskemål 15:00-16:30 (137) Q metodologi i arbetsterapi ett nytt sätt att identifiera subjektiva synsätt Petra Wagman, Hälsohögskolan i Jönköping E-post: petra.wagman@hhj.hj.se Medförfattare: Sofi Fristedt Bakgrund: Q metodologi har en lång historia men är inte mycket använd inom arbetsterapi. Syftet med metoden är att utforska deltagarnas subjektiva synsätt, och förekomsten av olika mönster av synsätt, rörande en företeelse. Såväl kvalitativa som kvantitativa metoder används för detta, antalet deltagare kan vara ganska litet, och inget synsätt ses som rätt eller fel. Författarna har själva använt Q metodologi i studier som handlat om: vad yrkesverksamma ser som mer eller mindre viktigt för balans i livet och äldres syn på olika transportsätt när man rör sig ute i samhället. Baserat på vår erfarenhet tror vi att Q metodologin är användbar i svensk arbetsterapi och vill därför presentera metoden. Tillvägagångssätt: att ge en inblick i Q metodologi genom att presentera metoden och låta deltagarna prova på den praktiskt. Upplägg av workshopen: workshopen innehåller såväl presentation som praktiskt prova på av Q metodologi. Först presenteras metodens olika steg följt av presentation av författarnas genomförda studier med Q metodologi. Därefter får deltagarna prova på metoden praktiskt med ett för AT-forum utarbetat exempel. Avslutningsvis sker en diskussion om metoden och om, och på vilket sätt, Q metodologi kan vara användbar i svensk arbetsterapeutisk forskning och praxis. 24 Abstractsamling per 17 dec. 2012

25 Onsdag 24 april 2013 Sal: K14 - Miniseminarium Max 45 deltagare enligt presentatörernas önskemål 13:00-14:30 (141) Delaktighet som mål och medel i arbetsterapi Ida Kåhlin, Linköpings universitet E-post: ida.kahlin@liu.se Medförfattare: Kristin Alfredsson Ågren, Anette Kjellberg, Lena Haglund Bakgrund: Delaktighet och dess roll inom klientcentrerad arbetsterapi har länge varit ett aktuellt område i Sverige. Arbetsterapeuter arbetar utifrån olika styrdokument, som tar sin utgångspunkt i klientens delaktighet. Exempel på detta är FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF), lagtexter och FSAs etiska kod för arbetsterapeuter. När det gäller att möjliggöra delaktighet i praxis står arbetsterapeuter inför olika utmaningar. Detta gäller särskilt i relation till vuxna personer med psykiska och/eller kognitiva funktionsnedsättningar som ofta kan ha större svårigheter att realisera delaktighet i vardagen. Syftet är att diskutera hur arbetsterapeuter i sin yrkesutövning kan stimulera och möjliggöra klientens delaktighet. Tillvägagångssätt vid miniseminariet: Seminariet inleds med en presentation (30 min) utifrån olika teoretiska dimensioner av delaktighet som både mål och medel inom arbetsterapi. Seminariet fortsätter sedan med gruppdiskussioner gällande realisering av delaktighet i arbetsterapeutisk praxis. Förväntat resultat & slutsats: Att deltagarna får en beredskap för fortsatt diskussion om delaktighetens dimensioner samt redskap som kan stimulera och möjliggöra realiserandet av klientens delaktighet i vardagen. Sal: K14 - Miniseminarium Max 45 deltagare enligt presentatörernas önskemål 15:00-16:30 (142) Arbetsterapi inom folkhälsoarbete och prevention vad kan professionen erbjuda? Ulla Kroksmark, Göteborgs universitet E-post: ulla.kroksmark@oft.gu.se Medförfattare: Carita Håkansson, Johannes Dock, Lena-Karin Erlandsson Organisations- och kvalitetsarbete Bakgrund: Förebygga ohälsa och främja hälsa är i fokus och därmed är arbetsterapeutens grundtes högaktuell att människor i alla åldrar är aktiva och delaktiga i vardagen, vilket bidrar till upplevd hälsa och välbefinnande. För många människor är vardagens görande och att uppleva balans mellan aktiviteter ett fundament för att uppnå hälsa. Uppstår det en obalans föreligger stor risk för ohälsa eller sjukdom. Det kommer att vara betydelsefullt att i framtiden kunna identifiera de personer/ grupper som är i behov av förebyggande insatser. Förebyggande arbete kommer att äga rum både på populations- och individnivå. Syftet är att klarlägga skillnaderna mellan folkhälsoarbete och prevention och vilka metoder som existerar inom arbetsterapi. Vidare att belysa vilka konsekvenser i praxis och i utbildningarna som Socialstyrelsens allmänna råd om prevention från 2011 har. Tillvägagångssätt: Redovisa metoder som utvecklats i forskning och som är implementerade i praxis samt ge exempel på olika grupper där arbetsterapeuter kan arbete preventivt och hälsofrämjande. Vidare att identifiera potentiell utveckling av metoder för folkhälsoarbete i praxis för att kunna arbeta med olika riskpopulationer i samhället. Resultat: Öka arbetsterapeutens medvetenhet om de kunskaper som finns och hur de kan användas i folkhälsoarbete och prevention. Inspirera kollegorna till att medverka i fortsatt utveckling och forskning inom området så att de arbetsterapeutiska insatserna utvecklas till evidensbaserad kunskap. Arbetsterapeuter inom olika verksamhetsområden skall på ett övertygande sätt hävda att kompetensen om vardagliga aktiviteter och om aktivitetsbalans främjar hälsa och välbefinnande Slutsats: Kunskap och metod för att framgångsrikt hävda arbetsterapeutens roll i folkhälsoarbete och prevention. Abstractsamling per 17 dec

26 Onsdag 24 april 2013 Sal: K15 - Miniseminarium Max 30 deltagare enligt presentatörernas önskemål 13:00-14:30 (143) Välfärdsteknologi inom äldreomsorgen Raymond Dahlberg, Hjälpmedelsinstitutet E-post: raymond.dahlberg@hi.se Medförfattare: Ingela Månsson Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Den demografiska utvecklingen innebär att andelen äldre med omsorgsbehov kommer att öka, samtidigt som det kommer att bli svårare att rekrytera personal till äldreomsorgen. I det gap som uppstår kan välfärdsteknologi ge stöd i vardagen för äldre med omsorgsbehov och frigöra tid för personal åt sådant som kräver mänsklig vård och omsorg. Regeringen gav hösten 2011 Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag att genomföra en nationell kartläggning av it och teknikstöd inom äldreomsorgen. Kartläggningen har genomförts med hjälp av en webbaserad enkät som skickades ut till samtliga Sveriges 290 kommuner. 288 av dessa besvarade enkäten vilket är en unikt hög svarsfrekvens. Kartläggningen visar att välfärdsteknologi inte används i den utsträckning som man kunnat förvänta sig med den utveckling av produkter och tjänster som skett under senare tid. Dock finns ett stort intresse från landets kommuner och en positiv inställning till satsning på välfärdsteknologi inom äldreomsorgen. Men ansträngd ekonomi och bristande kompetens är hinder på vägen. Syfte: Syftet med seminariet är att beskriva och diskutera resultaten av den nationella kartläggningen vilka möjligheter och hinder som finns för att öka användningen av välfärdsteknologi. Ett andra syfte är att diskutera arbetsterapeutens roll i förhållande till användning av välfärdsteknologi idag och på sikt. Upplägg: Seminariet inleds med en presentation av resultaten från den nationella kartläggningen av välfärdsteknologi som utfördes januari Seminariet fortsätter därefter med en gemensam diskussion som fokuserar på de utmaningar arbetsterapeuter står inför när nya tekniska produkter och tjänster lanseras på marknaden som både tillhör kategorin förskrivningsbara hjälpmedel och konsumentprodukter. En annan diskussionsfråga kommer att handla om vilket ansvar och hur arbetsterapeuter ska förhålla sig till produkter och tjänster som t.ex. smartphones, appar, gps-larm och nattillsyn via kamera. Sal: K15 - Miniseminarium Max 45 deltagare enligt presentatörernas önskemål 15:00-16:30 (144) Aktiv Livsstil Hela Livet Fallprevention Erika Johansson, Karolinska Institutet E-post: erika.johansson@ki.se Medförfattare: Raymond Dahlberg, Hans Jonsson Bakgrund: Fallskador bland äldre över 65 år är ett av de snabbast växande folkhälsoproblemen. Fall och fallskador innebär ofta för den äldre personen ett stort lidande, med konsekvenser som försämrad aktivitets- och funktionsförmåga samt förändring av hela livssituationen med nedsatt livskvalitet som följd. Fallskador innebär också stora kostnader för samhället då antalet äldre personer ökar. Fallförebyggande åtgärder bör omfatta flera aspekter och involvera flera faktorer för att reducera fall, men historiskt sett har fallförebyggande interventioner fokuserat för mycket på undvikandestrategier vilket leder till passivitet hos individen. Syfte: Målsättning för projektet var att utforma, genomföra och utvärdera en multidisciplinär studiecirkel, med teoretisk bas i aktivitetsvetenskap och med en lärande komponent utifrån erfarenhetsmässigt lärande, vars syfte är att förebygga fallskador bland äldre personer. Resultat: Programmet utvärderas i form av ett avhandlingsarbete där de fyra studierna har som syfte att utvärdera interventionen med hjälp av både kvantitativa och kvalitativa metoder. Den kvantitativa metoden utgörs av en RCT studie där interventionsgrupp och kontrollgrupp jämförs och utvärderas statistiskt utifrån upprepade mätningar. Den kvalitativa utvärderingen utgörs av fokusgruppsintervjuer med studiecirkelledarna i interventionen, men även upprepade narrativa intervjuer med deltagare i interventionen. Tillvägagångssätt: Syftet med miniseminariet är att väcka diskussion kring vikten av förebyggande arbete, hur inspirerande multidisciplinärt arbetsätt är och vilka nya roller och mötesplatser inom professionen detta kan skapa. Vidare vill miniseminariet stimulera till diskussion hur detta arbetssätt kan fortsätta implementeras i vårdverksamheter. 26 Abstractsamling per 17 dec. 2012

27 Onsdag 24 april 2013 Poster presentationer 5 minuters presentation där sessionens starttid är 12:30. Nedan presentationsordning, programnr Behov av handledning för arbetsterapeuter inom somatisk verksamhet (301) Silvia Vermes, Barn och Ungdomsmedicinska kliniken E-post: silvia.vermes@skane.se Magister-/masteruppsats Bakgrund: I Sverige har få undersökningar gjorts angående handledning, dess uppkomst och behov för kliniskt verksamma arbetsterapeuter. De undersökningar som har utförts har varit inom psykiatrisk verksamhet och ingen undersökning har hittats som beskriver handledning inom somatisk verksamhet. Syfte: Syfte var att ge en bild av hur arbetsterapeuter inom somatisk verksamhet ser på behovet av handledning. Tillvägagångssätt och analys: En kvalitativ design med intervju i fokusgrupper valdes för studien. Undersökningen omfattar två målgrupper; arbetsterapeuter som var nyutbildade med upp till två års yrkeserfarenhet och arbetsterapeuter med mer än 10 års yrkeserfarenhet. Sammanlagt intervjuades 19 arbetsterapeuter uppdelade i fyra fokusgrupper. De nyutbildade och erfarna arbetsterapeuterna intervjuades i separata grupper. Semistrukturerad intervju i fokusgrupper användes som datainsamlingsmetod och en intervjuguide utarbetades av författaren utifrån Wibecks modell. Materialet bearbetades med innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom att behov av handledning finns för arbetsterapeuter. Ett övergripande tema utkristalliserades i analysen; Utformning av handledning utifrån arbetsterapeuters behov. I resultatet framkom det sex olika kategorier som är; beskrivning av handledning, behov av handledning, vad ska handledning innehålla, form av handledning, handledaren och skillnad i behov mellan nyutbildade och erfarna arbetsterapeuter. Slutsats: Resultatet visade att behov av handledning finns för arbetsterapeut och att respondenterna ser på behovet av handledning utifrån olika komponenter som formar handledning. Poster presentationer, forts. Utvecklad biståndshandläggning (302) Annika Johansson, Åtvidabergs kommun E-post: annika.johansson@atvidaberg.se Organisations- och kvalitetsarbete Bakgrund: Åtvidabergs kommuns vård- och omsorgs-förvaltning beslutade 2009 att i projektform utveckla en modell för beslutsunderlag vid biståndshandläggning med anledning av att Socialstyrelsen kritiserat Sveriges kommuner för brister i beslutsunderlag och i dialogen med brukarna. Målet med utvecklad biståndshandläggning är att organisationen kvalitetssäkrar beslutsunderlag för biståndshandläggning, att brukarna upplever sig vara delaktiga i beslutsprocessen samt att den enskildes egna resurser tydliggörs. Handläggargruppen utökades med en arbetsterapeut. I projektet utarbetades en arbetsmetod inom biståndshandläggningen som skapar struktur för beslutsunderlag genom professionell ADLbedömning av arbetsterapeut. Syftet med bedömningarna är att kvalitetssäkra biståndsbesluten, ge tätare och säkrare uppföljningar samt att ge individen en större delaktighet och större kunskap om egna resurser för att stärka självkänsla och självständighet. Bedömningarna ligger även till grund för hemtjänstpersonalens rehabiliterande förhållningssätt. Tillvägagångssätt: Arbetsterapeutens uppdrag är att arbeta fram beslutsunderlag till handläggarna och att skapa delaktighet hos den enskilde avseende dennes förmågor. Handläggarna kan anmäla behov av ADLbedömning vid beslut om insatsen dusch, vid hemgång från korttidsplats eller sjukhus, vid behov av uppföljning efter två veckor samt vid ansökan om personlig assistans. Resultat: Enkäter besvarade av biståndshandläggare och brukare vid projektets avslutande visar att målen har uppnåtts. Utvecklad biståndshandläggning har implementerats som en arbetsmetod inom biståndshandläggningen i Åtvidabergs kommun. Arbetsterapeuten med sin kompetens ingår som en resurs i handläggargruppen. Abstractsamling per 17 dec

28 Onsdag 24 april 2013 Poster presentationer, forts. Kultur i arbetsterapeutisk teori och praktik: En litteraturstudie (303) Daniela Castro, Göteborgs universitet E-post: dcastrodej@gmail.com Medförfattare: Lena Mårtensson Bakgrund: I den arbetsterapeutiska litteraturen beskrivs sedan länge begreppet kultur på olika sätt och i olika dimensioner. På senare tiden har en fokus legat på att förklara hur aktiviteter och individer ingår som en del i ett socialt sammanhang. Några författare har påvisat ett behov att begreppsliggöra arbetsterapi som en äkta klientcentrerad disciplin där samhället (med mångfalden som en kärnfråga bland kulturer) betraktas som en egen aktör med egna behov och möjligheter till förändring. I en sådan omvärdering är det angeläget att utveckla teoretiska ansatser som betonar kulturell mångfald. Syfte: Att identifiera och förstå innebörden i begreppet kultur (och tillhörande konstruktioner) så som arbetsterapeuter använder eller uttrycker det i den vetenskapliga litteraturen. Tillvägagångssätt och analys: Studien är en integrativ litteraturstudie med utgång i vetenskapliga artiklar publicerade mellan åren 2006 och 2011 i indexerade tidskrifter. Analysen består av en övergripande kartläggning och kategorisering av de olika slag eller konstruktioner som är kopplade till begreppet kultur (mångfald, kompetens, organisatoriska, etnicitet osv.) samt hur dessa används för att förbättra praxis och teoriutveckling. Resultat/förväntat resultat: Studien är pågående. Den förväntade betydelsen av studien är att kunna påvisa olika uppfattningar om kultur inom disciplinen arbetsterapi och att främja implementering av kulturfokuserad teori och praktik som riktas direkt mot meningen och betydelsen av aktiviteter i samhället. Poster presentationer, forts. Arbetsterapeuters praxismönster i relation till klienter med kognitiva svårigheter efter hjärnskada (304) Kajsa Holmqvist, Örebro universitet E-post: kajsa.holmqvist@oru.se Medförfattare: Ann-Britt Ivarsson, Marie Holmefur Bakgrund: Forskning har visat att arbetsterapi för klienter med kognitiva svårigheter efter förvärvad hjärnskada har en positiv effekt på deras utförande av dagliga aktiviteter. Beskrivningarna av innehållet i arbetsterapin är dock otydliga. En bättre förståelse för innehållet i nuvarande praxis behövs för att komma vidare i utvecklingen av evidensbaserad praxis för denna klientgrupp. Syftet med denna studie var att undersöka svenska arbetsterapeuters praxis för personer med kognitiva svårigheter efter förvärvad hjärnskada. Metod: Studien var en tvärsnittsstudie där ett formulär utvecklat i två tidigare studier användes. Ett stratifierat slumpmässigt urval på sammanlagt 1000 arbetsterapeuter gjordes med 250 arbetsterapeuter vardera från områdena regionsjukvård, länssjukvård, primärvård och kommunal äldreomsorg. Formuläret besvarades av 462 arbetsterapeuter (svarsfrekvens 46 %). Resultat: Det mest framträdande praxismönstret var användandet av ADL-aktiviteter både för bedömning och åtgärd oavsett om syftet med bedömningen var att bedöma aktivitetsutförande eller kognitiv funktion, eller huruvida syftet med åtgärden var återträning av eller kompensation för nedsatta funktioner. Vid bedömning användes generella ADL-instrument i större utsträckning än instrument för bedömning av kognitiv funktion. Bedömningsinstrument användes i lägre grad inom kommunal äldreomsorg jämfört med övriga områden. Åtgärderna fokuserade många olika kognitiva funktioner och dess konsekvenser i vardagen. Högst frekvenser hade åtgärder som fokuserade på förmågor relaterade till exekutiva funktioner. Ett annat framträdande praxismönster var den höga graden av samverkan med såväl klient, närstående som annan personal. De teorier som användes som stöd i praxis var i stor utsträckning generella utan fokus på kognitiv förmåga. Slutsats: Resultatet kan användas för att beskriva innehållet i praxis men också för att identifiera områden i behov av utveckling. 28 Abstractsamling per 17 dec. 2012

29 Onsdag 24 april 2013 Poster presentationer 5 minuters presentation där sessionens starttid är 14:30. Nedan presentationsordning, programnr Köldkänslighet och aktivitetsutförande hos personer med brännskadade händer (306) Sara Enblom, Akademiska sjukhuset E-post: sara.enblom@akademiska.se Magister-/masteruppsats Bakgrund: I det kliniska arbetet med brännskadade patienter möter arbetsterapeuten ofta patienter med köldkänslighet. Tidigare forskning visar en förhöjd köldkänslighet hos personer med handskador vilket leder till en påverkan på aktivitetsförmågan. Kunskap saknas om sambandet med köldkänslighet finns även för personer med brännskadade händer. Syfte: Att beskriva köldkänslighet och dess relation till aktivitetsförmåga och hälsorelaterad livskvalitet hos personer med brännskador på händerna. Tillvägagångssätt och analys: En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Trettionio personer med skador från 2004 och framåt inkluderades och kontaktades per brev med en förfrågan om att fylla i tre självskattningsinstrument: Cold Intolerance Symptom Severity (CISS) Questionnaire, Disabilities of the Arm, Shoulder and Hand Questionnaire (DASH), och EQ-5D Hälsoenkät. Data från 19 respondenter analyserades med hjälp av PASW Statistics 18 (SPSS). Deskriptiv statistik användes för att beskriva resultatet. Resultat: Symtom som färgförändring, domningar, stelhet och värk vållar i genomsnitt mest besvär hos respondenterna. Det finns signifikanta samband mellan köldkänslighet och både aktivitetsförmåga och hälsorelaterad livskvalitet. Det finns även ett signifikant samband mellan hälsorelaterad livskvalitet och aktivitetsförmåga enligt DASH. Inga samband finns mellan köldkänslighet och ålder, nikotinbruk, kön eller tid sedan skadan. Slutsats: Med reservation för det låga deltagarantalet tycks personer med brännskador på händerna i den här studien ha en högre köldkänslighet än normalpopulationen. Studien visar även ett samband mellan köldkänslighet och aktivitetsutförande. En screening med CISS för att identifiera patientens svårigheter i kombination med en arbetsterapeutisk bedömning skulle därför kunna hjälpa patienten att förbättra sitt aktivitetsutförande. Poster presentationer, forts. Effekt av behandling med handortoser för pojkar med Duchennes muskeldystrofi (307) Johanna Weichbrodt, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus E-post: johanna.weichbrodt@vgregion.se Magister-/masteruppsats Bakgrund: Duchennes muskeldystrofi, DMD, en progressiv neuromuskulär sjukdom drabbar ca10 pojkar/år i Sverige. På Regionhabiliteringen, Göteborg följs pojkarna 1 ggr/år i ett vårdprogram. Sjukdomens första tecken visar sig när pojkarna är 2-4 år, de får svårt att springa och resa sig. Vid 8-12 år är gångförmågan är osäker och i tonåren är pojkarna rullstolsanvändare då helt beroende av sin handfunktion. Den är en förutsättning för vardagliga aktiviteter; förflyttning med elrullstol, i matsituation, skolarbete, fritid och påverkar deras självständighet, delaktighet och livskvalitet. Den minskade muskelkraften gör att kontrakturer i händerna är vanliga. I vårdprogrammet rekommenderas stretching när handledsextensionen är <70 och handortoser nattetid då den minskat till <50. Syftet är att utvärdera effekten av behandlingen med handortoser hos pojkar med DMD. Tillvägagångssätt/analys: Resultatet analyserades enligt single subject design. En basfas(a) och en interventionsfas(b) genomfördes med undersökningar varannan månad av ledrörlighet, muskelstyrka och finmotorik. Under B-fasen använde pojkarna ortos. Även en uppföljning gjordes. Mätresultaten från A-och B-fasen och uppföljningen jämfördes för att hitta signifikanta skillnader och/eller förändring i nivå, trend och/eller lutning. Prel resultat: Deltagare: 8 pojkar. Handledsextensionen minskade för alla under A-fasen och ALLA uppvisade positiva skillnader under B-fasen då de antingen ökat eller bibehållit den. Slutsats: Då det ännu ej finns någon medicinsk botande behandling för DMD har arbetsterapeuter en viktig roll att ge förutsättningar till aktivitet. Den ständiga nedbrytningen av muskler gör att det är viktigt att rekommendera rätt intervention i rätt tid. Studien har varit ett led i att hitta denna tidpunkt. Abstractsamling per 17 dec

30 Onsdag 24 april 2013 Poster presentationer, forts. Upplevelse av delaktighet som det beskrivs av personer med handdeformitet orsakad av reumatisk sjukdom (308) Marit Nicklasson, Danderyds sjukhus E-post: Medförfattare: Hans Jonsson Bakgrund: Delaktighet som begrepp har kommit i fokus som en viktig aspekt av välbefinnande och har sitt ursprung i ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health). Klinisk erfarenhet har visat att tveksamhet till att delta i aktivitet individuellt eller i grupp, privat eller offentligt, inte bara beror på nedsatt fysisk förmåga utan även på personliga faktorer och andras inställning. Syfte: Denna kvalitativa studie syftade till att öka förståelsen om hur handdeformitet orsakad av reumatisk sjukdom påverkar individens möjlighet till fortsatt delaktighet i samhällslivet genom att även se till betydelsen av personliga faktorer och omgivningens attityder. Tillvägagångssätt och analys: Intervjuer genomfördes med 11 deltagare med handdeformiteter associerade till en reumatisk sjukdom. Analyser gjordes genom att använda komparativ metod och hermeneutisk tolkning. Resultat: Delaktighet beskrevs som en upplevelse som uppstår under engagemang i en aktivitet eller i ett socialt sammanhang. Alla deltagare upplevde begränsad delaktighet i olika situationer. Handdeformitet kombinerad med fysisk omgivning, personliga egenskaper och andras attityder var ett hinder för att uppnå full delaktighet. Det blev också tydligt att deltagarna inte kunde beakta endast betydelsen av handdeformitet utan att ta med andra konsekvenser av den reumatiska sjukdomen. Slutsats: Personliga och kontextuella faktorer samverkar och påverkar upplevelsen av delaktighet och förmågan att delta. Ett rehabiliteringsperspektiv som endast riktar sig mot funktion och/eller aktivitetsutförande kan utgöra ett hinder för beaktandet av upplevelsen av delaktighet. Poster presentationer, forts. Validitet och reliabilitet av frågeformuläret Inverkan på Delaktighet och Autonomi för äldre personer (309) Isabelle Ottenvall Hammar, Göteborgs universitet E-post: isabelle.o-h@neuro.gu.se Medförfattare: Christina Ekelund, Katarina Wilhelmson, Kajsa Eklund Bakgrund: Sårbara äldre personer med begränsad förmåga att utföra dagliga aktiviteter självständigt kommer ofta i kontakt med vårdpersonal, både i deras hem och inom hälso-och sjukvården. Att äldre ska kunna ha möjlighet till självbestämmande och att de får vara med om beslutstagande är förankrat hos professionella. Trots detta, visar studier att äldres självbestämmande inte respekteras fullt ut. Frågeformuläret Inverkan på delaktighet och Autonomi (IPA) har konstruerats för att mäta en persons upplevda delaktighet och självbestämmande/beslutande autonomi. Eftersom validiteten och reliabiliteten av IPA är testade på personer under 75 års ålder, behövs ytterligare studier riktade mot äldre. Syfte: Syftet var att undersöka validiteten och reliabiliteten av frågeformuläret IPA för personer i åldern 70 år och äldre. Tillvägagångssätt och analys: Studien utfördes i två steg; först ett validitetstest av den svenska versionen av IPA (IPA-S) och därefter ett test-retest reliabilitetstest av det reviderade frågeformuläret, benämnt IPA-Ä (-Äldre personer). Validiteten testades med fokusgrupper och individuella intervjuer med personer i åldern år och reliabiliteten med personer i åldern år. Vid testretesten användes Svenssons metod. Resultat: Deltagarna ansåg att frågorna i IPA-S var viktiga men för omfattande. Revideringen resulterade i ett frågeformulär med färre frågor och med fokus på självbestämmandet i de olika aktiviteterna. Femton av de 22 frågorna hade hög reliabilitet, enbart en fråga hade låg reliabilitet. Slutsats: IPA-Ä är valit och reliabelt frågeformulär för den äldre populationen. IPA-Ä kan användas som ett utvärderingsinstrument och vid klientarbete för att säkerställa äldre personers rätt till självbestämmande och delaktighet i planeringen av vård och rehabilitering. IPA-Ä rekommenderas som ett utvärderingsinstrument vid geriatrisk rehabilitering. 30 Abstractsamling per 17 dec. 2012

31 Onsdag 24 april 2013 Poster presentationer, forts. Trötthet hos kvinnor och män med Reumatoid Artrit- upplevelse av trötthet och påverkan på aktivitet (310) Christina Håkansson, Centrallasarettet Växjö E-post: Magister-/masteruppsats Bakgrund: Reumatoid Artrit (RA) är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom. I Sverige har ca personer sjukdomen och den är 2-3 ggr/vanligare hos kvinnor än män. Trötthet förekommer hos % av personer med RA och den har betydelse för deras förmåga att utföra aktiviteter i det dagliga livet. Tröttheten leder till minskad förmåga vad gäller fysisk och mental aktivitet och den påverkar livskvalitén hos personen. Syfte: Undersöka hur personer med RA upplever sin trötthet och hur denna påverkar deras aktivitetsutförande samt vilka strategier de använder för att hantera sin trötthet. Tillvägagångssätt och analys: En deskriptiv studie med kvalitativ ansats. Åtta personer med RA intervjuades. Materialet analyserades genom innehållsanalys. Resultat: I beskrivningarna framtonar ett samband mellan trötthet och förändrad aktivitetsrepertoar. Det förekommer en genusskillnad när det gäller upplevelse av trötthet och dess påverkan på personernas och aktivitetsutförande. För kvinnorna är det en tydlig påverkan gällande hem- och hushållssysslor, fritid och socialt umgänge. Männen uttrycker däremot inte att dessa aktiviter påverkas. Det som är gemensamt är att tröttheten är konstant och den upplevs som en annan trötthet än den normala. Det som skiljer upplevelsen åt är att männen upplever framst en psykisk trötthet som liknas vid en känsla av utmattning och kvinnorna en psykisk trötthet som bl.a. påverkar deras aktivitetsmotivation. Det förekommer även genusskillnader i hur tröttheten hanteras samt vilken förståelse personerna har från sin omgivning. Slutsats: Upplevelsen av trötthet hos personer med RA visar en mångfacetterad bild och påverkar stora delar av livet. Studien visar att det är viktigt att belysa tröttheten som en betydande faktor i behandling av denna patientgrupp. Poster presentationer, forts. Upplevda synproblem och dess påverkan på aktivitetsförmågan efter förvärvad hjärnskada (311) Lena Hamelius, Rehabmedicinska kliniken Stockholm E-post: lena.hamelius@ds.se Medförfattare: Maria Jakobsson Kandidatuppsats Bakgrund: Rehabiliteringsbehovet är varierande för patienter inom hjärnskaderehabilitering öppenvård. Några har just blivit utskrivna från vårdavdelning och andra är åter i arbete. Patienterna har ofta ingen motorisk nedsättning men däremot finns en kognitiv påverkan av olika slag. Problem med minne, koncentration, uthållighet och uppmärksamhet är vanliga liksom övergripande aktivitets-begränsningar såsom trötthet, huvudvärk och yrsel. Många patienter har en synpåverkan som de kan ha svårt att beskriva och förstå. Metod: Under tre månader utfördes strukturerade intervjuer på en rehabiliteringsmedicinsk klinik av alla personer med lätt till medelsvår hjärnskada som var aktuella för hjärnskaderehabilitering i öppenvårdsform. Sammanlagt deltog 28 personer. Syftet med studien var att kartlägga om deltagarna upplevde någon påverkan på sin syn efter hjärnskadan och i så fall vilka synproblem samt inom vilka aktivitetsområden problemen visade sig. Resultatet visar att 75 % av deltagarna i studien upplevde påverkan på sin syn. De vanligaste synproblemen var inskränkt synfält, behov av mer ljus och/eller bländning, svårt att bedöma avstånd samt suddig syn. Aktivitetsområden som framför allt påverkades var att orientera och förflytta sig i miljöer, använda kommunikationsmedel såsom telefon och dator samt att läsa. Slutsats: Studiens resultat visar att arbetsterapeuter bör utveckla interventioner gällande synrehabilitering och medverka till ökat samarbete med synspecialister för att bidra till en mer heltäckande hjärnskaderehabilitering. Abstractsamling per 17 dec

32 Sal: K1 - Muntlig presentation Välfärdsteknologi 09:00-09:20 (201) Aktivitetsengagemang och svårigheter i användning av vardagsteknik hos personer med MCI Louise Nygård, Karolinska Institutet E-post: louise.nygard@ki.se Medförfattare: Anders Kottorp Bakgrund: Väsentligen intakt förmåga att utföra aktiviteter i dagligt liv är ett kriterium som måste uppfyllas för Mild Cognitive Impairment, MCI. Detta kriterium har dock diskuterats och ifrågasatts alltmer. Kunskapen om hur subtila förändringar i aktivitetsförmåga visar sig och kan mätas är idag begränsad. I den senaste forskningen har förmågan att använda vardagsteknik, VT, upptäckts vara ett område där subtila förändringar kan identifieras hos personer med MCI. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka relationerna mellan engagemang i IADL och sociala aktiviteter och uppfattade svårigheter i användning av VT hos personer med MCI (n=37) jämfört med personer med Alzheimers sjukdom, AD (n=37) och kontroller (n=44). Tillvägagångssätt och analys: En Raschmodell användes för att omvandla data till linjära mått avseende engagemang i IADL och sociala aktiviteter (baserat på Frenchay Activity Index, FAI) och svårigheter i användning av VT (baserat på Everyday Technology Use Questionnaire, ETUQ). Analysen genomfördes med ANOVA och DIF-analys (differential item functioning). Resultat: Vi fann signifikanta skillnader mellan grupperna i specifika FAI-items. Detta visade att engagemang i vissa aktiviteter hade minskat redan vid MCI. Sambanden mellan aktivitetsengagemang och svårigheter i användning av VT var starkare hos personerna med MCI och AD än hos kontrollerna. Slutsats: Förmågan att använda VT verkar utgöra en kritisk aspekt av engagemang i IADL och sociala aktiviteter. När denna förmåga påverkas redan vid MCI kan detta inverka hindrande på möjligheterna att bibehålla önskat engagemang och därmed även hota delaktigheten. Sal: K1 - Muntlig presentation Välfärdsteknologi 09:20-09:40 (202) Svårigheter i användning av vardagsteknik: Skillnader mellan personer med hjärnskada och friska Mandana Fallahpour, Karolinska Institutet E-post: Mandana.Fallahpour@ki.se Medförfattare: Maria Larsson-Lund, Anders kottorp, Louise Nygård Bakgrund: Förvärvad hjärnskada (FHS) leder till svårigheter att använda vardagsteknik som i sin tur begränsar personer i deras deltagande i aktiviteter. Det saknas dock kunskap om svårigheter i användning av vardagsteknik är relaterat till funktionsnedsättningens svårighetsgrad efter FHS, likaså saknas kunskap om upplevda svårigheter skiljer sig mellan personer med FHS och personer utan kända funktionsnedsättningar. Syfte: Att jämföra den upplevda svårigheten i användning av vardagsteknik hos personer med FHS, med olika svårighetsgrad av funktionsnedsättning, och personer utan kända funktionsnedsättningar. Metod: Studien designades som en jämförande tvärsnittsstudie. Undersökningsgruppen bestod av personer med FHS och matchade kontroller utan kända funktionsnedsättningar. Sammanlagt ingick 161 personer i yrkesverksam ålder i studien. Data samlades in med Everyday Technology Use Questionnaire (ETUQ) och analyserades med ANOVA och Post-hoc Tukey. Resultat: Personerna med FHS upplevde mer svårighet i användandet av vardagsteknik än kontrollgruppen. Vidare så jämfördes upplevda svårigheter med de med svår funktionsnedsättning, medelsvår funktionsnedsättning och god återhämtning efter hjärnskadan med kontrollgruppen. Upplevelsen av svårigheter skilde sig signifikant mellan personer med svår funktionsnedsättning och god återhämtning, mellan personer med svår funktionsnedsättning och kontrollgruppen och, slutligen, mellan de med medelsvår funktionsnedsättning och kontrollgruppen. Konklusion: Personer med FHS upplevde mer svårigheter i användandet av vardagsteknik än personer utan kända funktionsnedsättningar. De med svår eller medelsvår funktionsnedsättning upplever mest svårigheter. Resultaten understryker vikten av att i rehabilitering uppmärksamma svårigheter i användning av vardagsteknik efter FHS.. 32 Abstractsamling per 17 dec. 2012

33 Sal: K1 - Muntlig presentation Välfärdsteknologi 09:40-10:00 (203) Faktorer som över tid påverkar teknikrummet för äldre med kognitiva nedsättningar Annicka Hedman, Karolinska Institutet E-post: annicka.hedman@ki.se Medförfattare: Louise Nygård, Ove Almkvist, Anders Kottorp Bakgrund: Tvärsnittsstudier som undersökt hur mycket vardagsteknik, VT, som upplevs relevant av äldre med lindrig kognitiv störning, sk. MCI, jämfört med friska äldre eller personer med demens, har funnit signifikanta skillnader mellan alla tre grupper. Resultaten tyder på att allt färre VT uppfattas som relevanta varefter den kognitiva nedsättningen ökar. Men ännu saknas studier som longitudinellt undersöker om ökande svårigheter vid användning av VT leder till icke-användning - och därmed att vissa aktiviteter överges - eller om en sådan process kan vara driven av andra aspekter. Kunskap om dessa mekanismer kan vara kliniskt användbar när lämpligt stöd ska utformas. Syfte: Denna studie syftade till att undersöka teknikrummet över tid för äldre personer med MCI, och att identifiera faktorer som förklarar eventuella förändringar i mängden VT de använder. Tillvägagångssätt och analys: 37 deltagare med MCI rekryterades vid en specialiserad minnesmottagning i Stockholm. Datainsamling gjordes vid inklusion, 6, 12 och 24 månader och omfattade uppfattad svårighet och relevans vid användning av vardagsteknik (Everyday technology Use Questionnaire, ETUQ), grad av aktivitetsengagemang (Frenchay Activities Index, FAI), depressionsscreening (Geriatric Depression Scale, GDS-20), kognitiv status (MMSE), diagnosutveckling samt bakgrundsvariabler som ålder, kön och antal utbildningsår. En mixed-linear-effect model användes för att identifiera vilka variabler som över tid påverkade utfallsvariabeln: proportionen VT som användes. Förväntat resultat: Preliminära resultat visar att tiden i sig, åldersgrupp, uppfattad svårighet vid användning av VT samt graden av aktivitetsengagemang signifikant kunde bidra till att förklara mängden VT som användes. Diagnosutveckling föll däremot inte ut som en förklarande variabel. Slutsats: Andra faktorer än diagnos tycks viktigare för att förklara hur teknikrummet ser ut över tid för äldre med kognitiv nedsättning. Sal: K1 - Muntlig presentation Välfärdsteknologi 10:00-10:20 (204) Erfarenheter av att använda vardagsteknik i vardagliga aktiviteter hos personer med NPF Alexandra Olofsson, Luleå tekniska universitet E-post: alexandra.olofsson@ltu.se Magister-/masteruppsats Syftet med studien var att beskriva de erfarenheter personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har att använda vardagsteknik i vardagliga aktiviteter. Metod: För att studera detta intervjuades åtta personer. Data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att det fanns svårigheter att använda vardagsteknik hos intervjupersonerna samt att de hade egna strategier för att använda vardagsteknik i vardagliga aktiviteter. Svårigheterna var relaterade till funktionsnedsättningarna samt till att vardagsteknik inte var användarvänlig på grund av svåra funktioner samt att vardagsteknik i offentliga lokaler varierade. Vardagsteknik som studerades i studien var så som tvättmaskin, automatiska telefontjänster och användning av bankomat. Resultatet bidrar med en förståelse för vilka svårigheter och strategier som finns hos personer med NPF att använda vardagsteknik i vardagliga aktiviteter. Detta ger indikationer på att arbetsterapeuter behöver ha god förkunskap i NPF för att kunna ge rätt hjälp och stöd till personer med NPF i form av träning, lösningar och strategier, när de arbetar med vardagsteknik för denna målgrupp. Det är viktigt för arbetsterapeuterna att vara medvetna om vilka svårigheter som förekommer för personer med NPF när de använder vardagsteknik eller ska inhandla ny samt ha god teknisk kunskap för att hjälpa och stödja när vardagsteknik ska inhandlas och introduceras. Det är viktigt i arbetet med personer med NPF att de känner en trygghet i kontakten med arbetsterapeuten för att kunna lära sig använda vardagsteknik i aktiviteter i vardagen och att de aktiviteterna känns meningsfulla. Genom att intervjua och observera personerna får arbetsterapeuten fram personens känslor, tankar och styrkor. Vilket gör att arbetsterapeuten kan lära ut olika metoder till personen för att underlätta användandet av vardagsteknik. Abstractsamling per 17 dec

34 Sal: K1 - Muntlig presentation Välfärdsteknologi 11:00-11:20 (205) Upplevelse och värde av elektronisk almanacka hos personer med demens eller MCI Elisabet Svärd Rossenqvist, Landstinget Västmanland E-post: elisabet.svard-rosenqvist@ltv.se Medförfattare: Kristina Forsenäs Lundmark Kandidatuppsats Bakgrund: Demenssjukdomar och ofta även MCI (Mild Cognitive Impairment) leder bl.a. till svårigheter inom tidsorientering, som att veta vilken dag det är. Många aktiviteter kräver att man är orienterad i tid vilket kan innebära begränsade möjligheter att vara aktiv i vardagen. En vanlig åtgärd för att stödja tidsorienteringen är förskrivning av en elektronisk almanacka. Få studier har tidigare undersökt användbarhet och betydelse av ett sådant hjälpmedel ur brukarens perspektiv. Syftet: Att beskriva hur några personer med demens eller MCI upplever användandet och värdet av en elektronisk almanacka. Metod: Halvstrukturerade intervjuer genomfördes med elva hemmaboende personer med demenssjukdom eller MCI. Data analys utfördes med hjälp av kvalitativ metod vilket resulterade i fem teman: Att orientera sig i tid och få ett tidshjälpmedel, Placering för tillgänglighet, Betydelsen av att vara orienterad i tid, Tillit till hjälpmedlet samt Designens betydelse för användbarhet. Resultat: Det visade sig att den elektroniska almanackan var ett hjälpmedel som för det stora flertalet deltagare innebar att de hade lättare att hålla reda på dag och datum. Den bidrog till att ge en känsla av kontroll och trygghet. Den upplevdes som ett stöd för att kunna fortsätta utföra rutiner i vardagen vilket ökade möjligheten att personen kunde bibehålla roller och medförde en känsla av normalitet. Även vikten av en central placering i hemmet framkom. Sammanfattningsvis framkom vikten av att i samråd med patienten utifrån dennes behov prova ut den elektroniska almanackan i hemmet för att den ska fungera väl för individen i vardagen. Sal: K1 - Muntlig presentation Välfärdsteknologi 11:20-11:40 (206) Lärandeprocesser vid användning av vardagsteknik hos personer med MCI eller Alzheimers sjukdom Lena Rosenberg, Karolinska Institutet E-post: lena.rosenberg@ki.se Medförfattare: Louise Nygård Bakgrund: Den pågående utvecklingen av teknik i hemmet och samhället medför inte enbart att aktiviteter kan underlättas utan också att den som vill använda tekniken behöver lära sig använda den. Vi vet att dessa krav på inlärning kan vara utmanande för personer med kognitiv svikt (MCI) och Alzheimers sjukdom (AD). Syfte: Syftet var att utforska hur personer med MCI eller AD hanterar problem relaterade till vardagsteknik, hur de gör för att bevara sina förmågor att använda teknik samt för att lära sig använda ny teknik. Tillvägagångssätt och analys: Intervjuer genomfördes med personer med MCI (n=10) och AD (n=10) i anslutning till att de använde egen teknik i sitt hem. Materialet analyserades med en konstant jämförande metod. Resultat: Resultatet visade en process där lärande och användande av vardagsteknik var sammanflätad och där kontexten var invävd i processen. Deltagarna använde en rik variation av utförandestrategier när de närmade sig vardagsteknik. Slutsats: Den sammanflätade processen av lärande och användande understryker vikten av att personer med MCI eller AD ges stöd i att fortsätta använda vardagsteknik så länge det värderas av personen själv. 34 Abstractsamling per 17 dec. 2012

35 Sal: K1 - Muntlig presentation Miljöns betydelse för aktivitet 11:40-12:00 (207) Vilka karakteristika i en affärsmiljö är viktiga för tillgänglighet för personer med demens? Anna Brorsson, Karolinska Institutet E-post: anna.brorsson@ki.se Medförfattare: Annika Öhman, Stefan Lundberg, Malcolm Cutchin, Louise Nygård Bakgrund: Att bo i eget boende en lång tid efter att man fått sin demensdiagnos är vanligt och då ingår aktiviteter utanför hemmet som att handla mat. Men det kan medföra problem, tex. med att ta sig till affären på ett säkert sätt och att hitta varor i affären och betala. Syftet med studien är att identifiera karakteristika som har betydelse för tillgängligheten i en affärsmiljö och hur dessa möter förutsättningarna som personer med demens har. Tillvägagångsätt och analys: Studien har en Grounded theory ansats. Två olika datainsamlingsmetoder användes, fotodokumentation från en matvaruaffär och fokusgruppintervjuer med personer med demens. Preliminärt resultat Flera viktiga karakteristika av betydelse för tillgängligheten framkom; affärsmiljön visade sig kräva förmåga att relatera till en stor mängd tjänster och produkter, och information. Denna mångfald blev för mycket att ta in och processa och påverkade också deras koncentrationsförmåga. Affärsmiljön visade sig också kräva förmåga att relatera till visuella illusioner, som exempelvis glasdörrar och speglar. Informanterna upplevde att denna aspekt kunde påverka deras säkerhet; de hade tex. gått in i glasdörrar och speglar och försökt att plocka grönsaker från speglarna vid grönsaksdisken. Även förmåga att hantera en stor variation av färger och ljud krävdes. Informanterna upplevde tex. att de hade svårigheter med att särskilja ljud från varandra och detta påverkade dem negativt då de upplevde mer stress när det var mycket ljud. Slutsats: För att göra offentliga miljöer som exempelvis affärsmiljöer mer tillgängliga och användbara för alla, inklusive äldre med demens, är det av stor vikt att dessa personers erfarenheter av att göra aktiviteter utanför hemmet tillvaratas och att kunskapen sprids till butiksägare och affärsanställda att det finns personer med kognitiva problem som har andra behov än personer med fysiska funktionsnedsättningar. Sal: K1 - Muntlig presentation Miljöns betydelse för aktivitet 12:00-12:20 (208) Rehabilitering i trädgård upplevelsen hos personer med förvärvad hjärnskada/ neurologisk sjukdom Birgitta Rosberg, Akademiska sjukhuset E-post: birgitta.rosberg@akademiska.se Medförfattare: Therese Hellman Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Det finns tidigare studier som visar på att rehabilitering i trädgård har positiv effekt för personer med olika sjukdomar eller skador. Det finns dock begränsat med utvärderingar när det gäller personer med förvärvad hjärnskada eller neurologisk sjukdom. Vid hjärnskaderehabiliteringen på Akademiska sjukhuset har en träningsträdgård nyligen anlagts och det är därför värdefullt att utvärdera hur den fungerar. Syfte var att beskriva hur personer med förvärvad hjärnskada/ neurologisk sjukdom upplevde rehabilitering i trädgården. Tillvägagångssätt och analys: Nio personer intervjuades med semistrukturerade frågor och analyserades med konstant komparativ metod. Resultatet blev att deltagarna var motiverade till att använda trädgården, då de var vana att vara utomhus, händelserna i trädgården samt att tillfrisknandet kunde påskyndas. När de var i trädgården uppfattades den som en länk till ett verkligt liv. Deltagarna beskrev att de kunde få vara sig själv, känna frihet och tillfredsställelse och att de fick göra vanliga aktiviteter. Att göra vanliga aktiviteter ansågs som meningsfullt då de gav känsla av ett vanligt liv, att göra nytta och av kompetens. Upplevelserna i trädgården blev en drivkraft vidare i livet, de vill fortsätta med sitt vardagsliv hemma. Växtligheten i trädgården var en symbol för livet och kraften i livet. Slutsats: Tillgången till trädgård upplevdes vara till fördel för det psykiska välbefinnande under rehabiliteringen. Träningsträdgården hjälpte deltagarna att lämna patientrollen, genom att känna sig som en vanlig person och göra vanliga aktiviteter. Alla tyckte att de hade haft nytta av träningsträdgården och alla utom en använde de praktiska erfarenheterna från trädgården efter utskrivningen. Abstractsamling per 17 dec

36 Sal: K1 - Muntlig presentation Äldres vardagsaktiviteter 13:30-13:50 (209) Erfarenheter av självbestämmande hos personer som nyligen utvecklat ett beroende i dagliga aktiviteter Isabelle Ottenvall Hammar, Göteborgs universitet E-post: isabelle.o-h@neuro.gu.se Medförfattare: Katarina Wilhelmson, Synneve Dahlin-Ivanoff, Kajsa Eklund Bakgrund: Övergången från att vara oberoende till att utveckla sårbarhet och beroende av annan person i dagliga aktiviteter kan vara fylld med utmaningar. I takt med att en person utvecklar ett beroende, kan möjligheten till självbestämmande i dagliga aktiviteter försämras vilket kan upplevas stressande för den äldre personen. Äldre som är beroende uttrycker ett behov att kunna fortsätta vara delaktiga i beslutsfattande som rör dagliga aktiviteter. För att äldre ska kunna bibehålla god hälsa och välbefinnande är det viktigt att de involveras och tillåts att ta beslut som rör deras dagliga aktiviteter. Hälso- och sjukvårdspersonal är medvetna om vikten av äldres rätt till självbestämmande, dock påvisar studier att professionella efterfrågar mera kunskap om äldres erfarenheter för att kunna stödja de äldre till ökat självbestämmande. Syfte: Att undersöka erfarenheter av självbestämmande vid övergången från oberoende till beroende av annan person i daglig aktivitet hos personer 80 år och äldre. Tillvägagångssätt och analys: En explorativ design baserad på Grounded Theory beskriven av Charmaz används i studien. Semistrukturerade intevjuer kommer att genomföras på ca 15 personer i åldern 80 år och äldre som börjat uppleva svårigheter i dagliga aktiviteter eller som utvecklat ett beroende i minst en Instrumentell Daglig Aktivitet (I-ADL) och/eller minst en Personlig Daglig Aktivitet (P-ADL) enligt ADL-trappan. Insamlad data kommer att analyseras med Grounded Theory. Både intervjuer och analys av data har påbörjats. Förväntat resultat: Studien förväntas ge en förståelse för hur personer vilka är 80 år och äldre erfar sitt självbestämmande vid övergången från oberoende till beroende av annan person i daglig aktivitet. Slutsatser: Förväntat resultat kommer att leda till ökad kunskap om hur personal inom hälsooch sjukvården kan stödja äldre personer som är i övergången till att utveckla ett beroende i dagliga aktiviteter till ökat självbestämmande. Sal: K1 - Muntlig presentation Äldres vardagsaktiviteter 13:50-14:10 (210) Vardagliga aktiviteter på ett äldreboende mer än bara omvårdnad och bingo? Martha Gustavsson, Linköpings universitet E-post: martha.gustavsson@liu.se Magister-/masteruppsats Bakgrund: Äldreomsorgen på särskilda boenden håller på att förändras, personalstyrkan minskar samtidigt som de boende blir allt sjukare. För att möta denna förändring och säkerställa en god kvalitet på särskilda boenden för äldre är det viktigt att undersöka de boendes situation. Att få möjlighet att vara aktiv påverkar hälsan och livskvaliteten i stor utsträckning. Syfte: Att undersöka hur boende och personal beskriver de boendes vardagliga aktiviteter på ett äldreboende. Tillvägagångssätt och analys: De äldres vardagliga aktiviteter undersöktes genom semistrukturerade intervjuer med 15 av de boende som spelades in på band. Även sex personer från personalen intervjuades som ett komplement. Under intervjuerna med de boende ombads de beskriva sina aktiviteter under en vanlig dag. För att analysera det insamlade materialet användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Huvudkategorierna i resultatet består av de tre sammanhang där aktiviteter genomförs på ett äldreboende: gemensamma aktiviteter, personliga aktiviteter och aktiviteter som utförs tillsammans med personal. De gemensamma aktiviteterna kunde innefatta måltider i den gemensamma matsalen, tidningsläsning eller gruppgymnastik. Personliga aktiviteter innefattade det de boende gjorde själva som att vila, handarbeta eller hålla kontakt med anhöriga. Aktiviteter med personal bestod av personlig omvårdnad, individuella samtal eller att få hjälp att gå ut på promenad. Slutsats: Denna studie visar hur äldre kan uppfatta sina vardagliga aktiviteter på ett särskilt boende. Det innefattar mycket mer än bara omvårdnad och bingo. Många bibehåller sina intressen men hittar även nya. Det finns många svårigheter när det gäller att vara aktiv på ett äldreboende, men det innebär också en trygghet, ett socialt sammanhang och att få tillgång till omvårdnad som bidrar till ett gott åldrande. 36 Abstractsamling per 17 dec. 2012

37 Sal: K1 - Muntlig presentation Äldres vardagsaktiviteter 14:10-14:30 (211) Dagliga aktiviteter på ett demensboende betydelsen av en stödjande fysisk och social miljö Tove Ahner, Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum E-post: tove.ahner@aldrecentrum.se Medförfattare: Lena Rosenberg Magister-/masteruppsats Bakgrund: De kognitiva och fysiska nedsättningar som demenssjukdomar för med sig innebär nedsatt förmåga att klara av sina dagliga aktiviteter med risk för passivitet och inaktivitet. Flera studier lyfter fram betydelsen av den fysiska, sociala och psykosociala miljön i särskilda boendeformer eftersom dess utformning har betydelse för hur de boende kan engagera sig i aktivitet och känna välbefinnande. Dock behövs mer kunskap om hur samspelet mellan boende, personal och den fysiska miljön kan leda till aktivitet hos de boende med demenssjukdom. Syfte: Att undersöka hur boendes dagliga aktiviteter uppstår utifrån samspelet mellan den fysiska och sociala miljön på ett vårdoch omsorgsboende för personer med demenssjukdom. Tillvägagångssätt och analys: Etnografisk studie genom deltagande observationer på en boendeavdelning. Analys utfördes med en konstant jämförande analys enligt principerna för grounded theory. Resultat och slutsats: Personalen har stor betydelse för att de boende ska kunna engagera sig i aktivitet genom att de fungerar som länkar mellan de boende och fysiska föremål i miljön. När personalen var närvarande och stöttade och uppmuntrade de boende till och i aktiviteter kunde de boende i högre utsträckning engagera i aktiviteter jämfört med när personalen var frånvarande. Hur och var fysiska föremål var placerade i miljön hade också betydelse för hur de boende intresserade sig och interagerade med föremålen och med varandra. Slutsatsen är att en berikad fysisk och social miljö med en genomtänkt arbetsstruktur kan medföra att de boende får möjlighet att engagera sig i aktivitet vilket kan leda till ökat välbefinnande hos dem. Sal: K1 - Muntlig presentation Äldres vardagsaktiviteter 15:00-15:20 (212) Bedömning av aktivitetsförmåga på särskilt boende (SÄBO) en enkätstudie Maria Andreassen, Linköpings universitet E-post: maria.andreassen@liu,se Magister-/masteruppsats Bakgrund: Idag finns många äldre personer i samhället och de allra sköraste och med sämst hälsa bor på SÄBO. Arbetsterapeuten har en central roll i att möjliggöra en god hälsa för dessa. För detta krävs att arbetsterapeuter arbetar evidensbaserat och genomför en relevant bedömning av den äldres förmåga. Idag saknas däremot kunskap om hur arbetsterapeuter i Sverige gör aktivitetsbedömning för personer som bor på SÄBO. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga arbetsterapeuters användning och uppfattning om olika metoder för bedömning för aktivitetsförmåga,avseende klienter som bor på SÄBO. Tillvägagångssätt: Studien är en enkätstudie med icke-experimentell design. Resultatet bygger på svaren från 660 arbetsterapeuter, verksamma inom kommunal äldreomsorg i Sverige och har analyserats med deskriptiv och parametrisk statistik. Resultat: Arbetsterapeuterna i denna studie utför bedömning varje vecka och det sker främst inom förflyttning och personlig hygien. Som stöd för bedömning används till viss del standardiserade bedömningsinstrument, men många svarade att de ej var nöjda med tillvägagånssättet vid bedömning. De som ansvarade för 94 eller färre klienter kunde i större utsträckning göra en grundlig bedömning, de uppgav att de hade tid att använda standardiserade bedömningsinstrument. Dessutom var de mer nöjda med hur bedömning sker. Slutsats: Resultatet visade att arbetsterapeuter ofta genomför bedömningar av aktivitetsförmåga, men sällan med stöd av standardiserade bedömningsinstrument eller strukturerade metoder. Vad detta beror på behöver studeras vidare. Abstractsamling per 17 dec

38 Sal: K1 - Muntlig presentation Äldres vardagsaktiviteter 15:20-15:40 (213) Äldre och åldrande - upplevelser beskrivna av äldre personer med utvecklingsstörning Ida Kåhlin, Linköpings universitet E-post: ida.kahlin@liu.se Medförfattare: Anette Kjellberg Bakgrund: När människor åldras uppstår fysiska, psykologiska och sociala förändringar. Dessa kan resultera i upplevelser som i högre grad kan vara utmanande för personer med utvecklingsstörning. En anledning till detta kan vara en nedsatt förmåga att förstå sin åldrandeprocess och därmed kunna förbereda sig på och hantera dess konsekvenser. Studier har visat att omgivningen ofta inte uppmärksammar åldersrelaterade förändringar hos personer med utvecklingsstörning. Detta påverkar utförandet och resultatet av de arbetsterapeutiska insatserna. En betydande utgångspunkt för att kunna ge kvalificerade insatser är att utgå från hur personen själv ser på sin livssituation. Syfte: Denna studie syftar till att beskriva hur en grupp äldre personer med utvecklingsstörning upplever äldre och åldrande. Tillvägagångssätt och analys: Studien har en fenomenologisk utgångpunkt. Individuella intervjuer har genomförts med stöd av en semistrukturerad intervjuguide. De 12 informanterna var mellan 48 och 71 år (m= 64) och bodde i fyra olika särskilda boenden. Intervjuerna har analyserats med stöd av en deskriptiva fenomenologisk metod. Resultat: Vid analysen framkom två kategorier och sex subkategorier som kan relateras till hur informanterna beskriver sina upplevelser av äldre och åldrande. Kategorin åldrandets förändringsprocesser beskriver förändringar som informanterna relaterar till sitt eget åldrande, men också förändringar som utgår från andras åldrande och samhällets stereotypa föreställningar. Kategorin åldrandets existentiella aspekter beskriver den ambivalens som finns i informanternas beskrivningar gällande deras roll som äldre och hur de upplever att den påverkar deras dagliga liv nu och i framtiden. Slutsats: Genom hela livet behöver personer med utvecklingsstörning stöd för att kunna vara delaktiga. Kvalificerade insatser bör också innehålla stöd att förstå sin åldrandeprocess och dess konsekvenser i det dagliga livet. Sal: K1 - Muntlig presentation Äldres vardagsaktiviteter 15:40-16:00 (214) Aktivitetsmönster för äldre personer i norra Sverige Cecilia Björklund, Luleå tekniska universitet E-post: cecilb@ltu.se Medförfattare: Gunvor Gard, Margareta Lilja, Lena- Karin Erlandsson Bakgrund: Andelen äldre personer i befolkningen ökar och det är oklart hur hälsotillstånd för äldre personer kommer att utvecklas i framtiden. Forskning visar att utförandet av dagliga aktiviteter och bevarandet av rutiner kan påverka hälsan positivet men det saknas forskning som beskriver äldre personers aktivitetsmönster. Syftet med denna studie var att utveckla kunskap om aktivitetsmönster och mer specifikt att undersöka aktivitetssekvenser, kontext och tidsanvändning för äldre personer i norra Sverige. Metod. Studien designades som en tvärsnittsstudie och genomfördes med tidsgeografisk metod. Data samlades in med tidsdagböcker där 151 äldre personer (medelålder 76 år) dokumenterade sina aktiviteter under sju på varandra följande dagar. Aktiviteterna registrerades och analyserades med dataprogrammet VISUAL TimePAcTS. Resultatet visade en rutin med sex intervaller under dygnet. Intervallerna omfattade olika längd och var dominerade av olika aktiviteter. Nattintervallen dominerades av personlig vård, morgonintervallen av IADL och av reflektions- och rekreationsaktiviteter, lunchintervallen av personlig vård, eftermiddagsintervallen av reflektions- och rekreationsaktiviteter, middagsintervallen av personlig vård och kvällsintervallen av reflektions- och rekreationsaktiviteter. Aktivitetsområdena visade även karaktäristiska aktivitetsprofiler som illustrerade antalet personer inom aktivitetsområdet under 24-timmarssekvensen. Resultatet visade även att aktiviteterna inom respektive aktivitetsområde genomfördes i flera olika kontexter och att olika hemmiljöer var dominerande kontext under 24-timmarssekvensen. Resultatet visade vidare att den största delen av 24-timmarssekvensen användes för personlig vård samt för reflektions- och rekreationsaktiviteter. Resultaten kan ge underlag för fortsatta studier om promotion för äldre personer. 38 Abstractsamling per 17 dec. 2012

39 Sal: K2 - Muntlig presentation Interventionsstudier 09:00-09:20 (215) Användning av vardagsteknik för att kompensera för svårigheter i aktivitetsutförande efter hjärnskada Maria Larsson Lund, Luleå tekniska universitet E-post: maria.larsson-lund@ltu.se Syftet var att beskriva hur individualiserade aktivitetsbaserade interventioner med allmänt tillgänglig vardagsteknik (VT) kan kompensera för svårigheter i dagliga aktiviteter efter en förvärvad hjärnskada (FHS). Syftet var även att beskriva klienters och deras närståendes erfarenheter av insatserna och deras betydelse. Metod: Projektet omfattar två studier. En Interventionsstudie designades som en kvalitativ deskriptiv multipel fallstudie av tio klienter. Data samlades in genom intervju, observation och instrument, före, under och efter intervention samt vid uppföljning. Interventionen följde OTIPM. Dessutom genomfördes en kvalitativ intervjustudie av klienterna och deras närstående efter interventionen avslutats. Resultat: Alla klienter uppnådde alla de mål de prioriterat i sitt aktivitetsutförande genom att lära sig använda sin egen VT eller ny VT kompensatoriskt. Klienterna upplevde att de bemästrade sitt liv på ett bättre sätt och de blev självständiga i de aktiviteter de prioriterat. De närstående upplevde lättnad i sitt liv, med mindre ansvar och behov av kontroll. Konklusion: En individualiserad aktivitetsbaserad interventionsprocess som inbegriper användning av klientens egen VT eller VT är allmänt tillgänglig på den öppna marknaden har potential att kompensera för svårigheter i aktivitetsutförandet efter en FHS och även att inverka positivt på upplevelsen av livssituationen för de det berör. Sal: K2 - Muntlig presentation Interventionsstudier 09:20-09:40 (216) Arbetsterapeutisk intervention för datorstödd inlärning i skolan Maria Borgestig, Linköpings universitet E-post: maria.borgestig@liu.se Medförfattare: Helena Hemmingsson Bakgrund: Elever med rörelsehinder kan ha stor nytta av att använda dator i skolarbetet för att kompensera för svårigheter med tex att skriva, läsa och kommunicera. Användning av dator kan bidra till ökad delaktighet och självständighet i skolarbetet. Tillgång till dator i skolan innebär inte per automatik att de används i skolarbetet vilket kan minska dessa elevers möjligheter till delaktighet. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera effekten av en intervention som syftade till att optimera användningen av tillgängliga datorer som hjälpmedel i skolarbetet under ett läsår för elever med rörelsehinder. Tillvägagångssätt och analys: Femton elever med rörelsehinder och deras lärare tog del av en intervention och 12 elever deltog i en matchad kontrollgrupp. Interventionen bestod av ett kurstillfälle och ett planeringsmöte. Med upprepade mätningar samlades data in med Goal Attainment Scaling (GAS), Psychosocial Impact of Assistive Devices Scale (PIADS) och med en datordagbok. Vid uppföljningen tillfrågades lärarna om sina åsikter kring att sätta upp mål för datoranvändningen. Resultat: Resultatet visade att interventionen optimerade elevernas datoranvändning i särskilda skoluppgifter och att eleverna uppfattade sig mer självständiga över tid. Att sätta upp mål för skolarbetet upplevdes relevant av lärarna. Slutsats: Interventionen är i linje med inkludering genom att anpassat stöd ges till enskilda elever för att övervinna aktivitetsbegränsningar och öka deras möjligheter att delta i utbildningen. Elever med rörelsehinder kan ha ett varierande behov av att använda dator i skolarbetet utöver att kompensera för rörelsehindret. Genom samarbete mellan arbetsterapeut, elev och lärare kan förståelsen för elevens behov av dator i skolarbetet öka, så att datorn kan integreras på ett optimalt sätt i skolarbetet. Individuellt stöd rekommenderas till lärarna efter planeringsmötet med möjlighet att diskutera eventuella frågor kring mål och genomförande. Abstractsamling per 17 dec

40 Sal: K2 - Muntlig presentation Interventionsstudier 09:40-10:00 (217) Utvärdering av ny metod för att träna tidsuppfattning hos barn med utvecklingsstörning Gunnel Janeslätt, SUF kunskapscenter E-post: gunnel.janeslatt@lul.se Medförfattare: Sara Wallin Ahlström, Helena Lindstedt, Mats Granlund Bakgrund: Svårigheter med att hantera tid är vanligt hos barn med utvecklingsstörning. Metoder för att träna (remediation) detta behöver utvecklas. Syfte: Att utvärdera en ny metod för att träna tidsuppfattning samt öka kunskap om dess relation till tidshantering i vardagen och autonomi för barn med utvecklingsstörning i särskolan. Tillvägagångssätt och analys: En interventionsstudie med randomiserad väntelistkontrollgrupp användes för att utvärdera en ny metod Tidlådan. Skolor där både barn och föräldrar givit informerat samtycke lottades till interventionsgrupp eller kontrollgrupp. Deltagare var barn år (n=67) med måttlig utvecklingsstörning i särskolan. Sex barn exkluderades då de föll utanför urvalskriterierna och en uteblev under datainsamlingen. Bortfall: 10.4%. I analys var interventionsgrupp n=27, F14/M13, kontrollgrupp n=33, F16/M17. Data samlades in med Kartläggning av Tidsuppfattning (KaTid), Självskattning av autonomi och en föräldraskattning av tidshantering i vardagen samt Tid-S. Metoden Tidlådan/Min tid är utvecklad av Kerstin Åberg i ett tvåårigt projekt genom Handitek/Abilia med stöd från SPSM. Den innehåller uppgifter för att träna tidsuppfattning, mäta tidens varaktighet i dagliga aktiviteter i enheten kvartar med ett kvartur samt hjälpmedel för att visualisera tid, Tidspelaren eller timstock. Intervention gavs under 8 veckor. Data analyserades med ickeparametriskt Mann-Whitney test. Preliminära Resultat och slutsats Interventionsgruppen ökade sin tidsuppfattning signifikant mer än kontrollgruppen (p<0.05). Preliminära resultat visar på att interventionsgruppen också ökar mer i Tidshantering och i självskattad autonomi än kontrollgruppen gör. Strukturerad träning med Min Tid kan öka kognitiv funktion; tidsuppfattningen och kan öka vardagsfungerande i form av tidshantering och autonomi. Metoden bör prövas till andra målgrupper. Sal: K2 - Muntlig presentation Interventionsstudier 10:00-10:20 (218) Utvärdering av intensiv arbetsterapi och botulinumtoxin hos barn med CP en randomiserad studie Git Lidman, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukh E-post: git.lidman@vgregion.se Medförfattare: Kate Himmelmann, Nenad Stankovic, Ann Nachemsson Bakgrund: Cerebral pares (CP) är den vanligaste motoriska funktionsnedsättningen hos barn. Ökad muskelspänning (spasticitet) medför nedsatt hastighet, känsel och styrka samt förmågan att gripa effektivt. Handfunktionen är central för utförandet av aktiviteter i vardagen. För barn med CP innebär nedsatt handfunktion svårigheter i att leka, att klä sig, att äta och att delta i skol- och vardagsaktiviteter. Vid spasticitetsreducerande behandling med botulinumtoxin A i kombination med intensiv arbetsterapi, är syftet att ge barnet en bättre möjlighet att utföra aktiviteter i vardagen. Syfte: Att klarlägga om tidigt insatt spasticitetsreducerande behandling med botulinumtoxin A i kombination med intensiv arbetsterapi kan påverka utvecklingen av arm- och handmotorik hos barn med unilateral spastisk CP. Tillvägagångssätt och analys: 20 barn i åldern 1-10 år gamla med unilateral spastisk CP. 10 barn får injektioner med botulinumtoxin och intensiv arbetsterapi. 10 barn, i en kontrollgrupp får enbart intensiv arbetsterapi. Handmotorisk bedömning utförs före injektion och uppföljning sker vid 3, 6, 9 och 12 månader. Den maximala effekten av behandlingen med botulinumtoxin undersöks dessutom vid 1 och 7 månader. Resultat: Preliminära resultat visar att båda grupperna gav signifikanta förbättringar i målinriktade aktiviteter. I gruppen som fick botulinumtoxin visar mätresultaten även signifikant förbättring i aktiv supination av underarmen och i bimanuella aktiviteter. Slutsats: De preliminära resultaten indikerar förbättringar i båda grupperna, men gruppen som fick både intensiv arbetsterapi och botulinumtoxin gav bäst effekt. Studiens resultat indikerar även nyttan av upprepade behandlingar och att den förbättrade handfunktionen kvarstår efter att läkemedelseffekten avtagit. 40 Abstractsamling per 17 dec. 2012

41 Sal: K2 - Muntlig presentation Hälsofrämjande perspektiv 11:00-11:20 (219) Faktorer betydelsefulla för föräldrars möjlighet att förändra familjens aktivitetsmönster Kristina Orban, Lunds universitet E-post: kristina.orban@med.lu.se Medförfattare: Anna-Karin Edberg, Lena-Karin Erlandsson Bakgrund: Studier har visat att vardagsrutiner ser annorlunda ut hos familjer med överviktiga barn. WHO rankar barnfetma som den femte ledande hälsorisken globalt. Måltidsrutiner, familjesamvaro och daglig fysiskaktivitet har visat sig vara avgörande. Förståelse för familjers olika aktivitetsmönster och dess betydelse för barns utveckling och hälsa är angeläget. Tidsgeografiska dagböcker har visat sig vara användbara för att möjligöra reflektion och synliggöra föräldrars aktivitetsmönster. Syfte: Studiens syfte vara att identifiera faktorer som främjar eller hindrar föräldrars möjlighet till livsstilsförändring till förmån för viktnormalisering hos förskolebarn. Tillvägagångssätt: Föräldrar (40) till 22 barn med fetma randomiserades till en aktivitetsbaserad intervention kallad, Lättare Vardag. Tidsgeografiska dagböcker användes som ett redskap för reflektion och analys för att synliggöra familjens vanor och rutiner. Barnens BMI noterades före och efter intervention. Analys: Multipla regressionsanalyser utfördes för att identifiera faktorer som var avgörande för förändring av föräldrars aktivitetsmönster tillsammans med sina barn samt förändring i barnens BMI. Resultat: Faktorer som visade sig vara avgörande för förändring av aktivitetsmönster var föräldrarnas känsla av kontroll, känsla av värde och mening i vardagsaktiviteter, antal dagböcker skrivna under interventionen samt föräldrarnas BMI och utbildningsnivå. Pappornas förändring i känsla av värde och mening i vardagen var den enskilt viktigaste faktorn som förklarade barns förändring i BMI under interventionen. Tillsammans med mammas känsla av kontroll och pappas utbildningsnivå förklarades 54 %. Slutsats: Reflektionens kraft för att ändra aktivitetsmönster visade sig vara avgörande. Båda föräldrarnas medverkan var av betydelse för barns möjlighet till viktreducering. Sal: K2 - Muntlig presentation Hälsofrämjande perspektiv 11:20-11:40 (220) Hälsa i ett migrationskontext: Professionellas erfarenheter av äldre svenska bosniers upplevese Qarin Lood, Sahlgrenska akademin, GPCC E-post: qarin.lood@neuro.gu.se Medförfattare: Synneve Dahlin Ivanoff, Lisen Dellenborg, Lena Mårtensson Bakgrund: Trots omfattande forskning kring utlandsfödda personer hälsa saknas det kvalitativ forskning kring hälsopromotion för utlandsfödda äldre personer. Professionella har som uppdrag att bistå med vård på lika villkor, men ojämlikheter på grund av migrationsstatus ökar i flera delar av världen. Vård på lika villkor kräver en lyhördhet för människors behov och professionella måste vara beredda på att tillgodose behoven från en befolkning med ökande mångfald. Syfte: Som en del av ett större forskningsprojekt med syfte att implementera och utvärdera en hälsofrämjande intervention för utlandsfödda äldre svenskar syftar denna studie till att nå en förståelse för professionellas erfarenheter av hur äldre svenskar från Bosnien och Hercegovina upplever hälsa och hälsovård. Tillvägagångssätt och analys: Genom fokusgrupper samlandes kvalitativa data in från fyra grupper med arbetsterapeuter och sjukgymnaster, biståndshandläggare, sjuksköterskor samt hemtjänstpersonal. Samtliga deltagare arbetade i ett område med låg socioekonomisk status, befolkat av en hög andel utlandsfödda människor. Data analyserades med guidning Krueger och Caseys metod och med social konstruktivism som teoretisk grund. Resultat: Studiens huvudsakliga fynd är behovet av multidimensionella och personcentrerade interventioner som tar hänsyn till flera dimensioner av hälsa. Känsla av tillhörighet, hemkänsla, individualitet, förväntningar och öppenhet beskrevs som faktorer som, på ett komplext och oförutsägbart sätt, påverkar hur äldre svenskbosnier upplever hälsa och hälsovård. Slutsats: Studien ger en grund för en djupare förståelse för hur vi kan möta behoven hos utlandsfödda äldre personer i Sverige. Detta kan användas för att undvika fel i klinisk praxis. Komplexiteten som speglas i resultatet förstärker tidigare hälsofrämjande forskning som visat på behovet av multidimensionella och personcentrerade interventioner. Abstractsamling per 17 dec

42 Sal: K2 - Muntlig presentation Hälsofrämjande perspektiv 11:40-12:00 (221) En RCT-studie av aktivitetsbaserade interventioner för seniorer, effekter på aktivitet och hälsa Magnus Zingmark, Umeå universitet E-post: magnus.zingmark@occupther.umu.se Medförfattare: Ingeborg Nilsson, Anne Fisher, Lars Lindholm Bakgrund: Att leva ett aktivt liv är en viktig komponent för en god hälsa under åldrandet. Att stödja ett aktivt åldrande kan bidra till en förbättrad livskvalitet och bromsa den ökade efterfrågan på vård och omsorg som följer med ett ökat antal äldre i samhället. Kunskapen om effekter av aktivitetsbaserade hälsofrämjande interventioner för äldre är begränsad. Syftet: Att utvärdera effekter på aktivitet och hälsa av tre olika aktivitetsbaserade interventioner i relation till en kontrollgrupp. Tillvägagångssätt: Deltagarna var 177 personer, år, boende i ordinärt boende utan hemtjänst. Deltagarna randomiserades till en kontrollgrupp eller någon av tre interventioner; ett individuellt program, en aktivitetsgrupp med 8 sammankomster och en diskussionsgrupp som träffades vid ett tillfälle. Samtliga interventioner hade fokus på faktorer som har betydelse för ett hälsosamt åldrande och hur begränsningar som uppkommer under åldrandet kan hanteras för att möjliggöra fortsatt engagemang i aktivitet. Analys. Data samlades in vid studiens början samt efter 3 och 12 månader. Utfallsmåtten inbegrep bl.a. engagemang i fritidsaktiviteter och ADL samt hälsorelaterad livskvalitet. Förändringen över tid analyserades genom ANOVA för att utvärdera effekten av varje intervention i relation till kontrollgruppen. Förväntat resultat. Ett preliminärt resultat kommer att presenteras vid konferensen. Slutsats. Resultatet kan ge vägledning till om aktivitetsbaserade interventioner är effektiva ur ett hälsofrämjande perspektiv för äldre personer. Vidare kan skillnader i utfall mellan de olika interventionerna ge kunskap om vilken typ av interventionsupplägg som är mest effektivt. Sal: K2 - Muntlig presentation Instrumentutveckling 13:30-13:50 (222) Utveckling av ADL instrument för personer med kognitiv svikt/demens Maria Johansson, Geriatriska kliniken E-post: maria.m.johansson@lio.se Medförfattare: Ewa Wressle Bakgrund: Vid utredning av demenssjukdom har en strukturerad bedömning av funktionsoch aktivitetsförmåga högsta prioritet. Arbetsterapeutens fokus är att bedöma hur personens nedsatta funktioner påverkar utförandet av aktiviteter i dagliga livet. Vid demenssjukdom påverkas människans förmåga att utföra aktiviteter, först drabbas mer komplexa aktiviteter och senare i sjukdomen enklare aktiviteter. En del får svårigheter i arbetslivet eller i sociala aktiviteter. Aktiviteter som tidigt försvåras är att använda telefon, allmänna kommunikationsmedel, hantera mediciner och ekonomi. Syfte: Syftet är att utveckla och psykometriskt bepröva ett ADL-instrument för bedömning av kognitiv svikt/demens. Instrumentet ska fungera som ett komplement vid diagnostisering, intervention och vid uppföljning. Tillvägagångssätt och analys: Projektet omfattar konstruktion av instrumentet, prövning av validitet (content validity, construct validity), reliabilitet och klinisk användbarhet. Content validity har skett via regionala expertpaneler (kliniskt erfaren personal från olika yrkeskategorier). Instrumentet prövas nu i en pilotstudie via intervju med patienten med ADL-instrumentet som underlag där skattning sker av patientens svårigheter. En separat skattning görs av anhöriga. I pilotstudien inkluderas 30 patienter på minnesmottagningen, Universitetssjukhuset i Linköping och 30 patienter i primärvård samt deras anhöriga. Efter pilotstudien sker ev. revidering av instrumentet och manualen. Resultat/förväntat resultat: Resultatet från utvecklings och valideringsprocessen och pilotstudien kommer att redovisas. Slutsats: Ett nytt kliniskt användbart instrument är under utveckling. Fortsatt prövning är planerad. 42 Abstractsamling per 17 dec. 2012

43 Sal: K2 - Muntlig presentation Instrumentutveckling 13:50-14:10 (223) Psykometriska egenskaper hos den reviderade versionen av Assisting Hand Assessment (AHA) Marie Holmefur, Örebro Läns Landsting E-post: marie.holmefur@oru.se Medförfattare: Lena Krumlinde Sundholm Bakgrund: Assisting Hand Assessment (AHA) används för att mäta och beskriva hur effektivt barn med unilateral funktionsnedsättning i arm och hand använder sin påverkade hand i bimanuella aktiviteter. Syftet med denna studie var att utvärdera de psykometriska egenskaperna hos en reviderad version av AHA (version 5.0). Metod: Den första versionen av AHA innehållande 22 bedömningskomponenter publicerades Redan då hade AHA goda psykometriska egenskaper, men åren har visat ett behov av vidare utveckling hos några komponenter. AHA reviderades genom att fyra komponenter fick omformulerade bedömningskriterier och en ny komponent frequency of use konstruerades. AHAbedömningar med 164 barn med unilateral cerebral pares i åldrarna 18 mån - 12 år gjordes med alla gamla och nya komponenter i AHA. Data analyserades med Raschanalys och skalans validitet utvärderades med avseende på skattningsskalans funktion, hur väl komponenter och personer passade modellen och endimensionalitet. Vidare så utvärderades skalans reliabilitet och hur väl komponenternas svårighetsgrad passade för individernas förmåga. Resultat: Skattningsskalan fungerade väl, vilket indikerar att skalstegen används som avsett. Efter att komponenter som inte passade modellen tagits bort kvarstod 20 komponenter. I skalan med 20 komponenter passade 95% av komponenterna modellen och 97.5% av personerna, vilket är inom kriterierna. Skalans endimensionalitet bekräftades i påföljande principalkomponentanalys. Komponenternas svårighetsgrad stämde väl överens med deltagarnas förmåga. Skalans reliabilitet var 0.98, vilket indikerar att skalan i hög grad kan skilja mellan personer av olika förmåga. Jämfört med den tidigare AHA 4.4 så har AHA 5.0 förbättrad validitet och reliabilitet, vilket också indikerar en bättre känslighet för förändring. En översättningstabell för att jämföra poäng från AHA 4.4-skalan och AHA 5.0-skalan konstruerades. Sal: K2 - Muntlig presentation Instrumentutveckling 14:10-14:30 (224) Assisting Hand Assessment för vuxna efter stroke Barbro Lindquist, Danderyds sjukhus E-post: barbro.lindquist@ds.se Medförfattare: Lena Krumlinde Sundholm Bakgrund: Den kanske viktigaste aspekten av handfunktion för personer som drabbats av hemipares efter en stroke är hur den påverkade handen kan användas i aktiviteter som kräver tvåhandsfunktion, alltså som en effektiv hjälphand. Assisting Hand Assessment (AHA) har under 10 år framgångsrikt använt detta perspektiv för barn med cerebral pares av typen hemiplegi. Syfte: att rapportera evidens för validitet för vuxenversionen av den Assisting Hand Assessment för stroke (AHA Stroke). Metod: Bedömningen görs genom observation av utförande av tvåhandsaktivitet. Aktivitetens relevans, prövning av befintliga och nya testkomponenter samt kriterievaliditet undersöktes hos en pilotgrupp vilket resulterade i 48 bedömningar. Skalans interna validitet utvärderades med Rasch analys av 170 bedömningar av vuxna med hemipares. Resultat: Tre testkomponenter reviderades och två nya utvecklades. De båda aktiviteterna Rasch analysen visade att skattningsskalan fungerade väl, vilket indikerar att skalstegen används som avsett. Efter att komponenter som inte passade modellen tagits bort kvarstod 19 komponenter med responsmönster som visade att skalan fungerar både vad gäller komponenternas svårighetskalibrering och personernas förmågemått. Skalans endimensionalitet bekräftades i påföljande principalkomponentanalys. AHA Stroke skalan visade stor förmåga att sprida personernas förmågemått med hög separation. Således visade resultaten att AHA Stroke kan användas för att mäta funktionellt viktiga aspekter av handfunktion hos vuxna efter stroke med god känslighet och precision. AHA stroke kan även användas för planering av handrehabilitering. Abstractsamling per 17 dec

44 Sal: K2 - Muntlig presentation Instrumentutveckling 15:00-15:20 (225) Arbetsterapeuters uppfattning om Worker Role Interview:s användbarhet Moa Yngve, Innovationskontorett, Linköpings universitet E-post: moa.yngve@liu.se Medförfattare: Elin Ekbladh Magister-/masteruppsats Bakgrund: En central funktion inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen utgörs av bedömning av arbetsförmåga. Tillförlitliga och användbara bedömningsinstrument är en förutsättning för att individen erhåller lämpliga rehabiliteringsinsatser och en rättssäker bedömning. Praktisk användbarhet innefattar faktorer såsom instrumentets relevans, tillgänglighet, tydlighet, tidseffektivitet och användarvänlighet, vilka har stor påverkan på i vilken utsträckning instrumentet faktiskt används. Worker Role Interview (WRI) är ett bedömningsinstrument som används för att identifiera hur psykosociala och miljömässiga faktorer påverkar personers arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI är Model of Human Occupation (MOHO). I studier har psykometriska egenskaper för WRI såsom validitet och reliabilitet prövats dock har WRI:s praktiska användbarhet inte tidigare undersökts. Syftet med studien är att undersöka hur användare av WRI uppfattar instrumentets praktiska användbarhet. Tillvägagångssätt: En webbaserad enkät med frågor kring WRI:s användbarhet skickades ut till samtliga personer i Sverige med användarlicens för WRI- S (n=797). Användare som inte använt WRI under de senaste två åren (n=286) och med felaktig e-post adress (n=91) exkluderades. Deskriptiv statistik användes för att beskriva användarnas uppfattning om WRI och statistiska jämförelser på om och hur användbarheten skiljde sig åt avseende användarens verksamhetsområde, klientgrupp och kunskap i MOHO genomfördes. Resultat/Förväntat resultat: Resultatet baseras på totalt 184 enkätsvar, vilket ger en svarsfrekvens på 44 %. Totalt har de som besvarat enkäten tillsammans utfört ca WRI bedömningar. Användarnas huvudsakliga arbetsområden var primärvård och Arbetsförmedling och klienternas vanligaste besvär var rörelseorganens sjukdomar och psykisk sjukdom. Analys av WRI:s användbarhet är under bearbetning och resultatet presenteras vid At-forum. Sal: K2 - Muntlig presentation Instrumentutveckling 15:20-15:40 (226) Social och ekologisk validitet för bedömningsinstrumentet Assessment of Work Performance (AWP) Elin Karlsson, Linköpings universitet E-post: elika967@student.liu.se Medförfattare: Jan Sandqvist Magister-/masteruppsats Bakgrund: Försäkringskassan implementerar nu det nationella bedömningsverktyget med syfte att skapa en rättssäker process vid bedömning av arbetsförmåga inom sjukförsäkringen samt att öka delaktighet och förståelse för påföljande beslut för de som bedöms. Bedömningsinstrumentet Assessment of Work Performance (AWP) har valts ut för att ingå i det nationella bedömningsverktyget vid arbetsterapeutiska bedömningar. En specifik tillämpning har skapats kallad AWP- FK där tre förutbestämda arbetsuppgifter ingår. Psykometriska egenskaper hos bedömningsinstrument måste kontinuerligt prövas för att kunna generera valid och reliabel information vid bedömning. Social validitet prövas för att kartlägga huruvida bedömning med AWP-FK är acceptabelt, lämpligt och begripligt för såväl bedömare som klienter. Ekologisk validitet beskrivs som det funktionella och prediktiva förhållandet mellan en persons utförande vid ett test och hans/hennes utförande i reell miljö. Syfte: Att pröva social validitet, ekologisk validitet, innehållsvaliditet och användbarhet för den specifika tillämpningen av bedömningsinstrumentet Assessment of Work Performance (AWP) kallad AWP-FK. Tillvägagångssätt och analys: En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer används i studien. Ett bekvämlighetsurval genomfördes under våren Studiepopulationen utgjordes av 54 arbetsterapeuter som fick pröva AWP-FK i sina respektive verksamheter. Baserat på demografiska data samt i vilken utsträckning AWP-FK hade hunnit användas valdes arbetsterapeuter ut för telefonintervju. Resultat/förväntat resultat: Intervjuer kommer genomföras under hösten och materialet analyseras i anslutning till dessa. Preliminära fynd kommer att kunna presenteras i vår. Slutsats: Slutsatser kommer att kunna dras när data är insamlad och analyserad. 44 Abstractsamling per 17 dec. 2012

45 Sal: K11 - Muntlig presentation Perspektiv på delaktighet 09:00-09:20 (227) Occupational Gaps och livstillfredsställelse hos personer med stroke och deras närstående Aileen Bergström, Karolinksa Institutet E-post: aileen.bergstrom@ki.se Medförfattare: Lena von Koch, Kerstin Tham, Gunilla Eriksson Personer med stroke kan uppleva inskränkningar i sin delaktighet i vardagens aktiviteter. Det saknas dock kunskap om påverkan av stroke på närståendes delaktighet i vardagens aktiviteter. Syftet med studien var att undersöka och beskriva delaktighet i vardagens aktiviteter hos paret ( personer med stroke och deras närstående) tre månader efter stroke och att skildra detta i förhållande till parets kombinerade livstillfredsställelse. Etthundrafem par (210 personer) ingick i denna tvärsnittsstudie som svarade på Occupational Gaps Questionnaire (OGQ). OGQ mäter occupational gaps som definieras som det gap som skiljer mellan vad en person vill och behöver göra och vad han/ hon faktiskt gör. Alla personer med stroke fick rehabilitering. Trots detta hade 83% av personerna med stroke och 47% av de närstående occupational gaps som låg högre än motsvarande värden för en referensgrupp. Det största antalet occupational gaps för både personer med stroke och deras närstående var i aktiviteten resa. Det fanns ett större antal (p = till 0.007) occupational gaps i par med kombinerad låg jämfört med par med kombinerad hög livstillfredsställelse. Vidare var det låga korrelationer mellan antalet occupational gaps för personer med stroke och deras närstående. Resultaten visar att interventioner riktade mot delaktighet i dagliga aktiviteter behövs även efter avslutad rehabilitering, samt att närståendes delaktighet i dagliga aktiviteter är påverkad av stroke. Den här studien visar på vikten av att inkludera både individen och paret i interventioner som syftar till att öka delaktighet i dagliga aktiviteter efter stroke. Sal: K11 - Muntlig presentation Perspektiv på delaktighet 09:20-09:40 (228) Värdet av att använda en eldriven rullstol ett anhörigperspektiv Carin Fredriksson, Örebro universitet E-post: carin.fredriksson@oru.se Medförfattare: Lars Hagberg, Liselotte Hermansson, Ingvor Pettersson Bakgrund: I takt med att andelen äldre i samhället ökar och att de äldre idag är mer aktiva än tidigare så torde förskrivningen av eldrivna rullstolar till äldre ha ökat. Användning av en eldriven rullstol varierar mellan personer per invånare i olika län i Sverige. Användning av en eldriven rullstol kan även betyda förändringar i vardagen för anhöriga. Hur en eldriven rullstol inverkar på deras aktivitet och delaktighet är inte beforskat tidigare. Studien ingår i ett forskningsprojekt med stöd från Hjälpmedelsinstitutet. Samarbete sker mellan Institutionen för hälsovetenskap och medicin vid Örebro universitet, Centrum för hjälpmedel och Vårdvetenskapligt forskningscentrum, Örebro Läns Landsting. Projektet består av olika delstudier kring värdet av att använda en eldriven rullstol ur såväl användar- och anhörigperspektiv som hälsoekonomiskt perspektiv. Denna studie utgår från anhörigas perspektiv. Syftet är att beskriva hur äldre anhöriga till personer som förskrivits en eldriven rullstol upplever att rullstolen påverkar deras vardagliga aktiviteter och delaktighet i vardag och samhällsliv. Tillvägagångssätt och analys: Studien har en kvalitativ ansats där data samlas in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med anhöriga till personer som förskrivits en eldriven rullstol. Intervjuerna berör de anhörigas uppleverser av den eldrivna rullstolens betydelse för de egna såväl som de gemensamma dagliga aktiviteterna och delaktigheten i samhället samt upplevelser av sin betydelse för brukarens användning av den eldrivna rullstolen. Data analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Datainsamlingen pågår och avslutas i september Data analyseras under hösten och resultatet kommer att vara klart i december Resultatet förväntas ge en djupare förståelse för hur förskrivning av en eldriven rullstol till äldre personer med funktionsnedsättning påverkar vardagen för deras äldre anhöriga. Abstractsamling per 17 dec

46 Sal: K11 - Muntlig presentation Perspektiv på delaktighet 09:40-10:00 (229) Äldre som vårdar äldre: en litteraturöversikt Therese Mybeck, Södra Älvsborgs Sjukhus Borås E-post: therese.mybeck@vgregion.se Medförfattare: Gunilla Gosman Hedström, Synneve Dahlin-Ivanoff, Anna Dunér, Gunilla Forsberg Wärleby, Lena Mårtensson Magister-/masteruppsats Bakgrund: I takt med att andelen äldre i världens befolkning ökar, ökar också behovet av stöd och hjälp för dessa personer. Vården av funktionshindrade människor utförs till majoritet av anhöriga eller andra informella vårdgivare. Äldre personer utgör den största gruppen anhörigvårdare i Sverige och inte sällan är de själva sköra till följd av hög ålder och sjukdom. Jämfört med yngre anhörigvårdare har de sämre socioekonomiska resurser och mindre sociala nätverk. Det saknas kunskap om äldre anhörigvårdare och hur det informella vårdandet påverkar den äldre personens hälsa samt välbefinnande. För att bredda kunskapen om denna grupp genomförs en litteraturöversikt om äldre anhörigvårdares hälsorelaterade effekter och erfarenheter. Syftet med studien är att utforska hur erfarenheter och effekter av anhörigvårdandet hos äldre personer beskrivs i litteraturen. Tillvägagångssätt och analys: Då målet är att fånga de äldre anhörigvårdarnas subjektiva erfarenheter av sin situation används en kvalitativ ansats med en narrativ analysmetod. Litteratursökningen genomförs i tre databaser: PubMed, Cinahl och Sociological Science Abstract Database. Förväntat resultat & Slutsats: Anhörigvårdandet innebär en komplexitet som är mångsidig. Analysprocessen är pågående men preliminärt resultat innebär att rollen som anhörigvårdare ses som ett naturligt ansvar, en del av att vara anhörig. Anhörigvårdandet bidrar även till en känsla av förändring på grund av nya omständigheter och roller. Den äldre vårdaren är expert på sin anhörig och önskar få mer bekräftelse i vårdprocessen. Forskningsområdet anhörigvård är stort men denna översikt visar att erfarenheterna och effekterna av anhörigvård hos äldre personer är ett outforskat område. Den existerande forskningen visar att anhörigvård inte innehåller några enkla förklaringar utan karakteriseras istället av kontraktioner som bidrar till en komplexitet. Sal: K11 - Muntlig presentation Perspektiv på delaktighet 11:00-11:20 (230) Barnperspektiv och barns perspektiv: Samstämmighet mellan barn och vuxna i bedömningssituationen Helena Hemmingsson, Linköpings universitet E-post: helena.hemmingsson@liu.se Att arbeta som arbetsterapeut med barn innebär en särskilt lyhördhet för både barn och vuxnas erfarenheter. När barnet är riktigt litet är det naturlig att föräldrarna för barnets talan men med stigande ålder ska barnets egna erfarenheter inkluderas i bedömningssituationen. Aktuella frågor i sammanhanget är; vid vilken ålder kan barn berätta om vardagssituationer och medverka vid bedömning? Hur är samstämmigheten mellan barn och vuxna i bedömningar och hur ska olikheter förstås? Syftet med studien är att belysa forskning avseende barns medverkan i bedömningssituationer samt likheter och skillnader mellan barn och vuxnas skattningar när det gäller barns funktion, mål för träning och livskvalité. Tillvägagångssätt och analys: En litteraturgenomgång genomfördes omfattande forskning om barns tillförlitlighet vid bedömning samt likheter och skillnader mellan barn och vuxna vid skattning av funktion, mål för träning och livskvalité. Analysen fokuserade på likheter och skillnader mellan barn och vuxnas skattningar. Resultaten visar att samstämmigheten mellan barn och vuxna generellt är låg. Utmärkande drag avseende likheter och skillnader i barn och vuxnas skattningar redovisas. Resultaten av litteraturgenomgången diskuteras utifrån den kunskap som vuxnas respektive barns skattningar genererar samt kliniska implikationer för arbetsterapi. Slutsats: Föräldrar och barns bidrar med olika men kompletterande information som sammantaget kan öka bedömningars tillförlitlighet. 46 Abstractsamling per 17 dec. 2012

47 Sal: K11 - Muntlig presentation Perspektiv på delaktighet 11:20-11:40 (231) Delaktighet hos personer med Parkinson sjukdom - med fokus på vardagen Björg Thordardottir, Lunds Universitet E-post: bjorg.thordardottir@med.lu.se Medförfattare: Maria Nilsson, Maria Haak, Susanne Iwarsson Bakgrund: Parkinsons sjukdom (PS) utgör en av de vanligaste neurodegenerativa sjukdomarna och kan påverka såväl aktiviteter som delaktighet. Delaktighet anses vara en viktig faktor för människors hälsa och välbefinnande och därmed en viktig aspekt att beakta vid interventioner inom hälso- och sjukvården. Det finns dock få studier som beskriver hur personer med PS upplever och beskriver delaktighet och vilka faktorer som underlättar eller hindrar delaktighet i vardagen, dvs. i arbetet, på fritiden och i sociala sammanhang. Syfte: Att identifiera och beskriva aspekter av delaktighet som är betydelsefulla i vardagen för personer med PS. Tillvägagångssätt och analys: Nio fokusgruppsintervjuer med totalt 32 personer med diagnostiserad PS genomfördes. Grupperna var homogena avseende informanternas självskattade svårighetsgrad av sjukdomen (mild, måttlig eller svår), medan faktorer som boende, familjeförhållanden, yrkesverksamhet och kön skapade heterogenitet i grupperna. Fokusgruppsdiskussionerna skrevs ut ordagrant och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Preliminärt indikerar resultaten att oförändrad delaktighet är viktig för personer i ett tidigt skede av sjukdomen. Personer med svårare sjukdomsbild nämner att de är mer beroende av omgivningen för att kunna delta i önskade aktiviteter. Att fortsatt kunna vara till nytta nämns som en viktig aspekt av delaktighet. Slutsats: Studien förväntas ge arbetsterapeuter och annan hälso- och sjukvårdspersonal värdefull kunskap för att stödja personer med PS i att upprätthålla delaktighet i vardagen. Resultaten förväntas kunna bidra till framtida insatser inom såväl rehabilitering som på samhällsnivå. Sal: K11 - Muntlig presentation Perspektiv på delaktighet 11:40-12:00 (232) Självbestämmande bland sårbara äldre - ett eftersträvansvärt mål Christina Ekelund, Sahlgrenska akademin E-post: christina.ekelund@neuro.gu.se Medförfattare: Lena Mårtensson, Kajsa Eklund Bakgrund: Forskning visar att sårbara äldre personer vill leva och åldras hemma, vara självbestämmande, samt klara sig självständigt så länge som möjligt. Sjukdomar, diskriminering och paternalism påverkar möjligheten till självbestämmande, vilket kan inverka negativt på hälsan. I vårt välfärdssamhälle ses självbestämmande som en rättighet, men trots det är äldre begränsade i att ta beslut av andra. Det blir en paradox när de ska respekteras och ha rätt till självbestämmande även som äldre. Självbestämmande är ett komplext begrepp och professionella som möter dessa äldre, behöver därför få kunskap om äldres uppfattningar, för att kunna stärka dem i att vara självbestämmande. Syfte: Att undersöka sårbara äldre personers uppfattningar om självbestämmande. Tillvägagångssätt och analys: Analysen gjordes utifrån kvalitativ fenomenografisk ansats beskriven i sju steg av Dahlgren & Fallsberg. 15 sårbara äldre personer, 8 män och 7 kvinnor, valdes ut för intervju utifrån olika erfarenheter; ålder, civilstånd, boende mm, för att få variation och djup på det studien avsåg att mäta. Resultat: Tre kategorier som beskriver variationer av uppfattningar av begreppet framkom: Självbestämmande - en del av livet som helhet, Vara agent i sitt eget liv, samt Självbestämmande är villkorat. Den första övergripande kategorin genomsyrar de övriga och är en förutsättning för självbestämmande. Andra kategorin beskriver krav och begränsningar och den tredje vad självbestämmande är. Slutsats: Självbestämmande är en del av livet som helhet och påverkas av vem man är, var i livet man är, samt är föränderligt genom livet, men att vissa villkor måste uppfyllas för att det ska vara möjligt. Abstractsamling per 17 dec

48 Sal: K11 - Muntlig presentation Arbetsliv och hälsa 13:30-13:50 (233) Sjukskrivnas tilltro till arbetsåtergång. En intervjustudie med hermeneutisk fenomenologisk ansats Kristin Lork, Primärvårdsrehab Olskroken E-post: kristin.lork@vgregion.se Medförfattare: Kristina Holmgren Magister-/masteruppsats Bakgrund: I det komplexa samspelet mellan individen och omgivningsfaktorer vid arbetsåtergång har tilltron till den egna förmågan en central betydelse. För arbetsterapeuter som möter och hanterar frågor om individens tilltro till att återgå i arbete är det därför betydelsefullt att förstå detta fenomen bättre. Det finns också ett behov av fler studier med kvalitativ ansats för att öka kunskapen och fördjupa förståelsen av hur de sjukskrivna själva uppfattar tilltron till arbetsåtergång. Syftet med denna intervjustudie är att beskriva sjukskrivna personers erfarenheter och upplevelser av sin tilltro till att återgå i arbete. Tillvägagångssätt och analys: Den teoretiska referensramen för metoden är den hermeneutiska fenomenologin Det perspektivet är användbart i kvalitativ forskning för att förstå komplexa fenomen utifrån subjektiva upplevelser och människors levda erfarenheter. Tilltro till sin förmåga till arbetsåtergång är ett sådant fenomen där perspektivet kan vara värdefullt och bidra till en djupare och rikare förståelse. Nio informanter deltog i åldern från 30 till 60 år med varierande bakgrund och yrken. Intervjuerna genomfördes från november 2011 till januari Anlysen genomfördes enligt Malteruds beskrivning i fyra steg: att få ett helhetsintryck, att identifiera meningsbärande enheter, att abstrahera och att sammanfatta innehållet. Förväntat resultat och slutsats: Analysen pågår och det preliminära resultatet visar att tilltron till sin förmåga till arbetsåtergång är ett komplext fenomen som påverkas av hur personen upplever sin egen situation i samspel med samhället i övrigt. Sal: K11 - Muntlig presentation Arbetsliv och hälsa 13:50-14:10 (234) Kan kombinationen av bra arbetsklimat och lagom stort arbetsengagemang predicera arbetsåtergång? Kristina Holmgren, Göteborgs universitet, Sahlgrenska akademin E-post: kristina.holmgren@neuro.gu.se Medförfattare: Elin Ekbladh, Gunnel Hensing, Lotta Dellve Bakgrund: Ett dåligt arbetsklimat och ett för högt arbetsengagemang har var för sig visat sig utgöra risk för ohälsa och sjukfrånvaro. Tidigare forskning har också visat att kombinationen av arbetsklimat och arbetsengagemang har en interaktiv effekt på arbetshälsan. Det är dockinte mycket beforskat om dessa faktorer inverkar på möjligheten till arbetsåtergång. Syftet med den här studien var att undersöka om arbetsklimat och arbetsengagemang var för sig och i kombination kan predicera en återgång till arbete. Metod: Studien var prospektiv och var baserad på en population av anställda kvinnor och män i åldern år i Västra Götaland. Urvalet gjordes konsekutivt genom Försäkringskassans register över nyligen anmälda 14-dagars sjukfall. Totalt deltog personer. Data samlades in mellan april och juni 2008 genom brevenkäter. Resultat: Bland kvinnor framkom att ett bra arbetsklimat och ett lagom högt arbetsengagemang var för sig signifikant ökade möjligheterna för att tidigt återgå till arbete. Kombination av ett bra arbetsklimat och ett lagom högt arbetsengagemang mer än fördubblade möjligheterna att återgå till arbetet. Däremot framkom att de olika arbetsfaktorerna och kombinationen av dem inte påverkade möjligheterna för en tidig arbetsåtergång hos män. Slutsats: Arbetsklimatet och arbetsengagemanget framkom som viktiga faktorer i relation till arbetsåtergång hos kvinnor. Med detta bör insatser för att förbättra arbetsklimat och arbetsenagemang anses som väsentliga för kvinnor. Studien gav dock ingen ny kunskap om påverkande faktorer för män. Återgång till arbete varierar mellan olika grupper och framtida forskning är nödvändig för att förstå denna process. 48 Abstractsamling per 17 dec. 2012

49 Sal: K11 - Muntlig presentation Arbetsliv och hälsa 14:10-14:30 (235) Återgång i arbete vid psykisk ohälsa. En befolkningsbaserad, prospektiv studie från Västra Götaland Monica Bertilsson, Socialmedicin, Göteborgs universitet E-post: monica.bertilsson@socmed.gu.se Medförfattare: Marjan Vaez, Gunnar Ahlborg, Margda Waern, Gunnel Hensing Bakgrund: Sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa har ökat under senare år. Risken för långtidssjukskrivning har i några studier visat sig vara högre bland dem med psykisk ohälsa oavsett sjukskrivningsdiagnos. Svenska prospektiva studier saknas dock. Syfte: Studera tiden till återgång i arbete (ÅTA) hos individer med och utan självrapporterad psykisk ohälsa. Metod: Urvalet utgjordes av den allmänna befolkningen (19-64 år) i Västra Götaland. Alla individer med ett nytt sjukfall mellan 18/2 och 15/ inkluderades och fick en enkät(n=6140). Studiepopulationen bestod av 2502 yrkesverksamma individer (66 % kvinnor) med endast ett sjukfall under Två mått på psykisk hälsa användes ur enkäten: självrapporterad varaktig psykisk sjukdom/handikapp samt WHO (10) psykisk välbefinnandeskala. Registerdata på antal sjukskrivningsdagar hämtades från Statistiska centralbyrån och kategoriserades enligt följande: tidig ÅTA (15-28 dagar), medel ÅTA ( dagar) och sen ÅTA ( 105 dagar). Sannolikheten för sen ÅTA skattades med oddskvoter (OR) med 95% konfidensintervall (CI). Som kontrollvariabler användes kön, ålder, civilstånd, utbildning, socioekonomiskt status, arbetstid och sjukskrivningsdagar under Resultat: Varaktig psykisk sjukdom rapporterades av 9 % och 29 % skattade lågt psykiskt välbefinnande. Både de med varaktig psykisk sjukdom och de med ett lågt psykiskt välbefinnande hade nästan tre gånger så högt odds för sen ÅTA jämfört med individer utan psykisk ohälsa. Sannolikhet för sen ÅTA kvarstod oförändrad för både psykisk varaktig sjukdom OR 2.97 (CI ) och lågt psykiskt välbefinnande OR 2.89 (CI ) efter justering för kontrollvariabler. Slutsats: Psykisk ohälsa ökar sannolikheten för att det tar längre tid att återgå i arbete vid sjukskrivning. Det är därför viktigt att både identifiera och att åtgärda psykiska besvär för att underlätta tidig återgång i arbete och därmed öka individers delaktighet i arbetslivet. Sal: K11 - Muntlig presentation Arbetsliv och hälsa 15:00-15:20 (236) Rätt bedömning - Rätt beslut. Utveckling av sjukskrivningsprocessen i psykiatrisk öppenvård Christina Andersson, Sahlgrenska Universitetssjukhuset E-post: christina.g.andersson@vgregion.se Medförfattare: Eva Hellquist Organisations- och kvalitetsarbete Bakgrund: Projektet ingår under Sjukvårdsmiljarden som en del av aktiviteterna vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg med syfte att förbättra sjukskrivningsprocessen. Mer specifikt syftar projektets insatser till att bidra till en kvalitetshöjning beträffande innehållet i läkarintyg som underlag för beslut om sjukskrivning. I en nationell granskning av till Försäkringskassan insända intyg 2011, bedömdes endast 45 % av intygen från riket i stort klara en godkänd kvlitetsnivå. För Västra Götaland var siffran 33%.En av två huvudsakliga orsaker till underkännande var brister i uppgifter om aktivitetsbegränsning. Förslag till förbättring av intygens kvalitet har i få fall berört psykiatrin och få förslag har beskrivit arbetsterapeutens insats som en lösningsmöjlighet. Syfte: Att använda arbetsterapeutens specifika kompetens beträffande aktivitets/arbetsförmåga och bedömning av densamma för att bidra till en kvalitetshöjning av innehållet i läkarintyg. Att skapa en modell för kvalitetssäkring av sjukskrivningsprocessen i psykiatrisk öppenvård och att förbättra beslutsunderlaget för psykisk ohälsa till Försäkringskassan. Metod: Projektet utvärderas genom kvalitetsgranskning av befintliga läkarintyg vid de öppenvårdsmottagningar enligt samma metod som den nationella granskningen. Basskattningen grundas på 70 intyg utfärdade under maj månad 2011, vilka jämförs med 70 intyg från våren 2012 där arbetsterapeuter medverkat i aktivitetsbedömningen. Resultat/förväntat resultat: Basskattningen visade 24 % godkända intyg, majoriteten av intygen hade brister beträffande aktivitetsbegränsning. Resultaten av jämförelsen med de intyg där arbetsterapeut medverkat pågår och kommer att presenteras vid At-forum Förväntat resultat är att ökad användning av kompetensen att utreda/bedöma aktivitetsförmåga skall leda till en kvalitetshöjning beträffande innehållet läkarintygen. Abstractsamling per 17 dec

50 Sal: K11 - Muntlig presentation Arbetsliv och hälsa 15:20-15:40 (237) SSIA- Stöd och support i arbetslivet Annbritt Forslöf, Sundsvalls kommun E-post: annbrittmari@gmail.com Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Erfarenheter inom arbetslivsinriktad psykiatrisk rehabilitering visar att personer med psykiska funktionshinder har behov av att kunna använda smartphones som hjälpmedel för kognitiva svårigheter. Utifrån detta har SSIA (Stöd och Support I Arbetslivet) arbetat med smartphones och utrustat dem med en individuellt anpassad elektronisk handbok med möjlighet till QR-kodavläsning. Ett program har skapats i samarbete mellan arbetsterapeut, systemprogrammerare, kravfångare och testpersoner med egen erfarenhet av kognitiva funktionsnedsättningar. Syfte: Syftet med projektet har varit att tvärprofessionellt utveckla ett användbart stöd riktat mot specifika situationer kopplat till arbete. Tillvägagångssätt - analys: Testpersoner har varit 7 personer med psykiska funktionsnedsättningar och med bistånd till dagverksamhet enligt SoL. Önskemål fanns om att lösa en uppgift kopplad till testpersonens arbetsliv. Arbetsterapeut och testperson identifierade problem och valde aktivitet att jobba med. Därefter samarbetade testperson, arbetsterapeut och kravfångare med en systemutvecklare för att skapa en individuellt anpassad elektronisk handbok. En viktig faktor har varit att medvetet arbeta för att främja empowerment och upplevelse av kontroll hos testpersonerna. Projektet har följts upp med intervjuer och före/efter mätningar med COPM. Resultat - slutsats: Resultatet visade att deltagandet i projektet har bidragit till en förbättrad utförandenivå för testpersonerna. Samtliga uppfattar också att metoden bidragit till en högre tillfredsställelse med det egna aktivitetsutförandet i valda områden. Hjälpmedlets diskreta utformning bidrog starkt till att testpersonerna kände sig mer som alla andra på sin arbetsplats. Utformningen gjorde även att handboken användes frekvent. Metodens medvetna val av ett empowementinriktat arbetssätt uppfattades skapa ökad kontroll och ett aktivt deltagande i utvecklingsprocessen av programmet. Sal: K11 - Muntlig presentation Arbetsliv och hälsa 15:40-16:00 (238) Problembaserad Metod (PBM), en genväg till förbättrad arbetsförmåga hos personer med psykisk ohälsa? Inger Jansson, HRK E-post: ingerja@ltkalmar.se Medförfattare: Anita Björklund, Kent-Inge Perseius, Birgitta Gunnarsson Bakgrund: Inom rehabiliteringsgarantin erbjuds evidensbaserad rehabilitering tillbaka till arbete. REHSAM är ett forskningsprogram för bättre och effektivare behandling inom rehabiliteringsgarantin. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är i dagsläget den vanligaste evidensbaserade metoden vid psykiska besvär. Syfte: I ett REHSAM projekt i landstingen i Kalmar och Jönköping utvärderas om PBM leder till ökad arbetsförmåga. PBM jämförs med KBT. PBM är en pedagogisk metod för rehabilitering. Att arbeta i grupp och tänka i pedagogiska banor har visat sig ha flera fördelar; deltagarna blir engagerade och aktivt styrande i sin egen rehabilitering. De arbetar, med stöd av handledare, mot egendefinierade förändringsmål som ska vara konkreta och välavgränsade. Tillvägagångssätt: I huvudstudien randomiseras deltagare till antingen KBT eller PBM. Målgruppen är sjukskrivna i åldern år. Huvudutfallsmått i studien är arbetsförmåga och upplevd hälsa. De instrument som används är bl.a. Dialog om arbetsförmåga (DOA). Databearbetning pågår. Parallellt med den randomiserade studien genomförs en kvalitativ studie med intervjuer av deltagare som genomgått PBM alternativt KBT om deras upplevelser av behandlingens påverkan på förmågan att återgå till arbete. Resultat: Tillgång till hälsofrämjande behandlingar är inte självklart. Piller och passiv sjukskrivning är fortfarande första alternativ innan annan behandling erbjuds. Genom KBT/PBM har man fått tillgång till enkla och lättillgängliga strategier. Genom att tänka på ett annat sätt och få nya perspektiv börjar man reflektera över sitt förhållningssätt vilket leder till ett mera övervägt handlande och ansvarstagande. Förmågan att bibehålla strategierna varierar bland informanterna. Arbetsorganisationen uppfattas som oklar och komplex. Slutsats: Tillgång till hälsofrämjande behandlingar behöver stärkas. Vidare bör organisationer i högre grad anpassas efter individen och formas mera användarvänliga. 50 Abstractsamling per 17 dec. 2012

51 Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Arbetsterapeutiska metoder och insatser 09:00-09:20 (239) Hur kreativa aktiviteter inverkar på rehabilitering för personer med långvarig smärta och RA Elisabet Setterholm Ändrad presentatör Medförfattare: Birgitta Smårs Höglund, Therese Hellman, Gunilla Eriksson Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Långvarig smärta är en av de vanligaste orsakerna till långa sjukskrivningar. Personer med smärta prioriterar ofta bort fritids- och sociala aktiviteter i vardagen. Tidigare forskning visar att kreativa aktiviteter i rehabilitering kan skapa inspiration till att fortsätta med sådana även efter att rehabiliteringen avslutats. På Akademiska sjukhuset är kreativa aktiviteter en del i rehabiliteringen för personer med smärta och reumatologiska sjukdomar (RA) vilken möjliggör en praktisk tillämpning av den teoretiskt pedagogiska delen. För att utveckla den praktiska delen av rehabiliteringen behövs mer kunskap om hur patienterna själva upplever aktiviteterna. Syfte: Att kartlägga vad patienter tycker om att vara involverad i kreativa aktiviteter samt att undersöka hur aktiviteterna har inverkat på deras rehabilitering. Tillvägagångssätt och analys: Patienter med RA och smärtproblematik har konsekutivt inkluderats under en termin. Samtliga patienter (n=90) som deltog i aktiviteterna under rehabiliteringen tillfrågades att fylla i en enkät med nio frågor. 79 stycken besvarade enkäten. Data har analyserats med deskriptiv statistik. Resultat: En stor del av deltagarna (87,3%) instämmer till stor del eller helt i att de har fått erfarenheter som de kan ha nytta av i sin vardag. Det visar sig även att deltagarna (83,5%) finner det givande att träffa andra i miljön kring de skapande aktiviteterna samt att det är stimulerande att arbeta med aktiviteterna och att kreativiteten väcks (77,2%). Färre deltagare (35,4%) upplever att de kan glömma sin smärta i samband med att de är engagerade i aktiviteterna. Slutsats: Resultatet visar att kreativitet och lusten att göra något väcks genom engagemang i aktiviteterna vilket är en viktig del av rehabilitering för personer med smärta. Vidare visar resultatet att deltagarna till stor del känner att de genom aktiviteterna får erfarenheter som är till nytta i vardagen och inte enbart ger positiva erfarenheter för stunden. Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Arbetsterapeutiska metoder och insatser 09:20-09:40 (240) Arbetsterapeuters interventioner vid stressrelaterad ohälsa - en systematisk litteraturstudie Maria Landin, Sahlgrenska universitetssjukhuset E-post: maria.m.landin@vgregion.se Medförfattare: Jenny Ribbegård Kandidatuppsats Bakgrund: Stressrelaterad ohälsa är ett växande problem i samhället. I grunden är stress en nödvändig överlevnadsmekanism, men långvariga stressreaktioner är skadliga då kroppen inte ges möjlighet till återhämtning. Flertalet som blir sjuka av stress uppger att de upplever stress både i privatlivet och i arbetslivet. Oavsett stressens härkomst innebär det för många människor att vardagens vanor, rutiner och aktiviteter kommer i obalans. Obalans i vardagen på grund av stress kan uppstå både om människor har för mycket respektive för lite aktiviteter. Vid stressrelaterad ohälsa kan arbetsterapeuter exempelvis utreda hur vanor, rutiner och aktiviteter i individens vardag påverkas och ge förslag på hur balans mellan aktiviteter och vila kan uppnås. Syfte: Att utifrån aktuella vetenskapliga artiklar kartlägga och beskriva vilka interventioner arbetsterapeuter använder i rehabilitering av personer med stressrelaterad ohälsa. Tillvägagångssätt/analys: Systematisk litteraturstudie innefattande både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Kvalitetsgranskning av artiklarna genomfördes med granskningsmallar enligt Critical appraisal skills programme (CASP) för kohort- och kvalitativa studier samt granskningsmall för observationsstudier. Resultat: I resultatet ingick sju artiklar publicerade mellan Resultatet visade att de interventioner arbetsterapeuter använder i rehabilitering av personer med stressrelaterad ohälsa var: två familjeinterventioner; pacing - uppdelat aktivitetsutförande med paustagning; trädgårdsterapi; vardagsrevidering; mindfulness; praktiska hantverksaktiviteter och rollspel. Samtliga interventioner visade på stressreducerande effekt. Studiens resultat visar att det i nuläget finns en begränsad mängd forskning som beskriver vilka interventioner arbetsterapeuter använder i rehabilitering av personer med stressrelaterad ohälsa. Det finns behov av vidare forskning inom området. Abstractsamling per 17 dec

52 Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Arbetsterapeutiska metoder och insatser 09:40-10:00 (241) Aktivitetsproblem hos patienter i smärthanteringsprogram Elisabeth Persson, SUS; Rehabkl, sekt smärtrehab, E-post: elisabeth.persson@med.lu.se Medförfattare: Marcelo Rivano Fischer, Jan Lexell, Mona Eklund Bakgrund: Långvarig smärta är en vanlig orsak till funktionshinder och sjukskrivning. Få studier har belyst aktivitetsproblem i olika persongrupper med smärta. Syfte: Det övergripande syftet beskriva aktivitetsproblem i en patientgrupp i smärthanteringsprogram, samt att undersöka om specifika grupper skiljer sig avseende detta. Metod: Deltagarnas självskattade aktivitetsproblem kartlades genom bedömning med COPM. Ett randomiserad urval (20% av 756), n= 152 deltagare, ingår i studien. Resultat: Deltagarnas andel aktivitetsproblemen (n=706) fördelades inom personlig vård (37%); produktivitet (32%) och fritid (30%). I de nio delkategorierna fanns flest problematiska aktiviteter i grupperna sköta hushållet och förflyttning, (hushåll: 21% av alla aktiviteter, 68% av deltagarna respektive förflyttning: 17% av alla aktiviteter; 49% av deltagarna). De vanligast aktiviteterna var relaterade till att arbeta, sitta, städa, laga mat och sova. Som första val av de mest betydelsefulla aktiviteterna var aktiviteter relaterade till att sova och att arbeta. Män och kvinnor uppgav aktivitetsproblem inom olika aktivitetskategorier. Ålder, utbildning, arbetsförmåga, etnicitet, civilstånd, diagnos och smärtduration predicerade inte aktivitetsproblem. Konklusion: Patienter med långvarig smärta har många olika aktivitetsproblem som måste åtgärdas i smärtrehabilitering. Det finns många faktorer som bör uppmärksammas när man använder COPM inom smärtrehabilitering. Om man endast fokuserar på de mest frekventa aktivitetsproblemen uppmärksammas inte svårigheter i prioriteringen av aktiviteter. Arbetsterapeuter inom smärtrehabilitering bör kanske optimera olika hanteringsstrategier för män och kvinnor. COPM manualen fokuserar inte hur problem med aktivitetsbalans ska definieras. Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Arbetsterapeutiska metoder och insatser 10:00-10:20 (242) Arbetsterapeutens roll vid vita fingrar, s.k. Raynauds fenomen Maria Nilseryd Krogsgaard, Röda Korsets Sjukhus E-post: maria.nilseryd@redcross.se Organisations- och kvalitetsarbete Bakgrund: Raynauds fenomen innebär svåra köldproblem i fingrar och tår som utlöses av kyla. När detta händer blir fingrar och tår vita och/eller blå. Fingrarna bli ofta känsellösa, fumliga och med försämrad finmotorik. Det kan även göra mycket ont och i svåra fall kan svårläkta sår uppstå. Köldproblemen påverkar i mer eller mindre utsträckning utförande av vardagliga aktiviteter och kan när det är som värst upplevas som mycket handikappande. Det kan tex handla om svårigheter att ta promenader i kall väderlek, cykla, handla kalla varor, plocka ut ur frysen eller utföra finmotoriska aktiviteter. Det är inte ovanligt att personer med Raynauds fenomen länge sökt hjälp för sina köldproblem men inte hittat rätt och kanske inte heller blivit tagna på allvar. På Röda Korsets Sjukhus finns en verksamhet där arbetsterapeuten tar emot ca 80 nya patienter med Raynauds fenomen varje år. Syfte: Att beskriva arbetsterapeutens roll vid Raynauds fenomen. Tillvägagångssätt och analys: Arbetsterapeuten ger kunskap om egenvård och strategier som mildrar köldproblemen och den inverkan det skapar i vardagen samt bistår vid utprovning av lämpliga hjälpmedel. Det kan handla om information kring val av kläder, vantar, handledsvärmare, strumpor etc, samt information om värmehjälpmedel såsom värmekuddar att ha i vantarna. Även andra råd kring hur man i vardagen hanterar aktiviteter som framkallar symtomen är aktuella. Resultat: Med kunskap om egenvård samt ev värmehjälpmedel kan påslagen av Raynauds fenomen och de begränsningar det leder till i vardagen mildras. Detta kan också minska risken för uppkomst av sår. Slutsats: Det är viktigt att lyfta fram arbetsterapeutens möjlighet att med små medel hjälpa personer med Raynauds fenomen att mildra de aktivitetsproblem som symtomen skapar i vardagen. Med den kunskap och helhetssyn arbetsterapeuter har kan vi bidra med mycket för denna patientgrupp. 52 Abstractsamling per 17 dec. 2012

53 Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Kvalitets- och professionsutveckling 11:00-11:20 (243) Vad karaktäriserar en specialistarbetsterapeut? Anita Björklund, Hälsohögskolan i Jönköping E-post: bjan@hhj.hj.se Presentationen är inställd. Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Kvalitets- och professionsutveckling 11:20-11:40 (244) Terapeutiskt användande av sig själv arbetsterapeuters definition Kajsa Holmqvist, Örebro universitet E-post: kajsa.holmqvist@oru.se Medförfattare: Marie Holmefur, Ann-Britt Ivarsson Bakgrund: Att använda sig själv som terapeutiskt medel har beskrivits som en central färdighet i arbetsterapilitteratur. De empiriska definitionerna är emellertid få och fragmentariska varför empiriskt grundande definitioner av dess innebörd i praxis behövs. Syftet med denna studie var att empiriskt definiera aspekter som arbetsterapeuter som arbetar med klienter med kognitiva svårigheter efter förvärvad hjärnskada menar överensstämmer med innebörden av begreppet terapeutiskt användande av sig själv (eng. therapeutic use of self). Metod: Tretton arbetsterapeuter definierade som experter deltog. En Reaktiv Delphiteknik i tre ronder användes. Resultat: Tjugo av 33 påståenden nådde en konsensusnivå på minst 75 %. Resultatet visade att terapeutiskt användande av sig själv kännetecknas av att det är en medveten handling där arbetsterapeuten använder sina personliga egenskaper på ett professionellt sätt. Olika syften och motiv till att använda sig själv beskrevs varav en del var specifikt knutna till klienter med kognitiva svårigheter efter förvärvad hjärnskada. Vidare beskrevs vad som krävs av arbetsterapeuten för att kunna använda sig själv terapeutiskt samt vilka personliga egenskaper som används. Slutsats: Den empiriska definitionen kan hjälpa arbetsterapeuter som arbetar med klientgruppen att tydligt beskriva hur och i vilket syfte de använder sig själva som terapeutisk medel. I utbildning kan resultaten användas för att illustrera hur konceptet kan förstås i praxis. Definitionen utifrån denna studies resultat är mer avgränsad än många teoretiskt grundande definitioner. Resultatet indikerar att vad som definieras som terapeutiskt användande av sig själv kan skilja sig åt mellan klientgrupper. Abstractsamling per 17 dec

54 Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Kvalitets- och professionsutveckling 11:00-11:20 (245) Ny tid! Rehabilititeringsprocessen i fokus Ingeborg Löfgren, Synenheten vuxna E-post: ingeborg.lofgren@skane.se Medförfattare: Pia Daag, Ingegerd Tufvesson Organisations- och kvalitetsarbete Bakgrund: Detta forknings och utvecklingsarbete utgör sista delen i ett tredelat arbete som utgår från målet för Synenheten vuxna i Skåne, att utveckla rehabiliteringen för personer med synnedsättning /blindhet. I del 1 och 2 gjordes en regional och delvis nationell inventering av kunskaper, arbetssätt och metoder. Av resultatet framgick att det saknades en gemensam, formulerad teoretisk grund på teamnivå. Inte heller på yrkesnivå fanns gemensamma teoretiska utgångspunkter beskrivna. Inom Synenheten arbetatar optiker, kurator, arbetsteraopeut, psykolog, konsultläkare samt adminitrativ personal. Syfte: Övergripande syfte med föreliggande arbete var att utveckla kvaliteten i rehabiliteringen för peroner med synnedsättning genom att stärka och tydliggöra rehabiliteringsprocessen. Metod: I detta arbete har vi använt både ett induktivt och ett deduktivt arbetssätt för att ta fram kunskap. Å ena sidan har vi utgått från den kunskap som finns bland kollegor för att se ett teoretiskt mönster och å andra sidan utgått från teori och hur den stämmer med praktiken. Resultat: Detta forsknings och utvecklingsarbete har lett till att kvaliteten i rehabiliteringsprocessen för personer med synnedsättning / blindhet har förbättrats. Kvaliteten har inneburit att tydliggöra den vetenskapliga grunden för hela teamet. Dessutom har varje professionernas teoretiska bas utifrån ett övergripande hälsoperspektiv synliggjorts. Förutsättningar har också skapats för att använda vetenskapligt beprövade instrument på ett systematiskt sätt i rehabiliteringsprocessen. Utbildning med diskussioner och reflektioner har genomförts i ICF och salutogent teoretiskt perspektiv. Grunden är nu lagd för att en evidensbaserad praktik ska kunna utvecklas. Modell för en rehabiliteringsprocess och modell för insatser i grupp har beskrivits. Arbetet är förankrat med ledningen och implementeras nu i verksamheten. Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Arbetsterapeutiska metoder och insatser 12:00-12:20 (246) Teknikstöd i skolan utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv Ylva Karlman, HI-projektet Teknikstöd i skolan E-post: ylva.karlman@vaxjo.se Medförfattare: Lina Karlsson Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Arbetsterapeuterna Lina Karlsson och Ylva Karlman arbetar under i projektet Teknikstöd i skolan, ett projekt samordnat av Hjälpmedelsinstitutet på uppdrag av Socialdepartementet. I Växjö kommun arbetar de på de tre kommunala gymnasieskolorna samt Komvux. Målgruppen för satsningen är elever med kognitiva svårigheter, deras lärare samt andra verksamheter utanför skolan. Arbetsterapeuterna använder bedömningsinstrumentet BAS (bedömning av anpassningar i skolan) för att kartlägga elevernas aktivitetsutförande i skolan och utifrån det hitta ett lämpligt teknikstöd. Syfte med presentationen: Att sprida erfarenheter om vad arbetsterapeuter bidrar med i skolan, vilken teknik som elever med kognitiva svårigheter har nytta av och hur skolans miljö kan bli mer tillgänglig för dem. Metod: Som underlag för presentationen har arbetsterapeuterna samlat erfarenheter från ca 100 elever samt deras mentorer, lärare och annan skolpersonal. Hur samverkan ser ut med andra verksamheter utanför skolan kommer också att lyftas. Resultat: Presentationen kommer att besvara frågor om skolan kan vara en ny arena för arbetsterapeuter, om vilket teknikstöd som är användbart för elever med kognitiva svårigheter och vilken samverkan som finns idag kring dessa elever. Konklusion och analys: Hjälpmedelsinstitutet uppskattar att ca 10 % av eleverna på gymnasieskolorna och Komvux har kognitiva svårigheter. Arbetsterapeuterna analyserar överensstämmelsen mellan elevernas aktivitetsutförande och skolans miljö. 54 Abstractsamling per 17 dec. 2012

55 Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Vägen mot vuxenlivet 13:30-13:50 (247) Övergången från skola till högre studier och arbete för unga vuxna med ADHD och Aspergers syndrom Anette Kjellberg, Linköpings universitet E-post: anette.kjellberg@liu.se Bakgrund: Att lämna gymnasietiden innebär för ungdomar en övergång till vuxenlivet med antingen högre studier eller arbetsliv i sikte. Personer med funktionshinder har svårt att få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden, vilket gör att många under lång tid får sin försörjning genom aktivitetsersättning, socialbidrag eller sjukskrivning. En av välfärdens utmaningar är att skapa möjligheter för dessa individer att som andra medborgare vara delaktiga i högre utbildning och arbetsliv. Syftet med denna kvalitativa studie är att få en fördjupad förståelse för vilka faktorer som stödjer respektive hindrar i övergången från skola till arbete eller högre studier för unga vuxna med ADHD och Aspergers syndrom. Tillvägagångssätt och analys: I studien har ett ändamålsenligt urval använts utifrån följande kriterier; personerna ska ha en neuropsykiatrisk diagnos som Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) eller Aspergers syndrom och vara i åldrarna år samt vilja och ha förmåga att kommunicera sina erfarenheter av skola och arbete. En jämn könsfördelning mellan deltagarna har eftersträvats. Intervjuer har genomförts med 20 unga vuxna personer i syfte att få en fördjupad förståelse och ett inifrånperspektiv av varje deltagares erfarenheter av övergången från skola till arbete eller högre studier. Resultat: Faktorer som hindrar övergången var relaterade till individuella förutsättningar samt den sociala och fysiska miljön. Den sociala miljön kunde även vara stödjande för övergången. Övriga främjande faktorer var vikten av att upprätthålla rutiner, pedagogiskt och kognitivt stöd samt samhälleligt stöd. Slutsats: Studien visar på betydelsen av att ge individuellt anpassat stöd av olika slag som arbetsterapeutiskt, socialt och pedagogiskt. Vidare visar resultatet också på vikten av samverkan mellan olika aktörer för att möjliggöra delaktighet för unga vuxna med ADHD och Aspergers syndrom till högre studier och arbetsliv. Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Vägen mot vuxenlivet 13:50-14:10 (248) Stöd i skolan och övergång till vidare studier och arbetsliv-personer med neuropsykiatriska diagnoser Vedrana Bolic, Linköpings universitet E-post: vedrana.bolic@liu.se Medförfattare: Kristina Hellberg, Anette Kjellberg, Helena Hemmingsson Bakgrund: Att lämna grundskolan innebär för många unga vuxna en övergång till vuxenlivet med antingen vidare studier eller arbetsliv i sikte. Det innebär nya utmaningar som de flesta unga vuxna klarar av medan personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar riskerar att komma tillkorta i och med de krav som samhället ställer. Hur stödet har sett ut i grundskolan kan påverka ungdomarnas övergång till vidare studier och arbetsliv. Studier har visat att personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en eftersatt grupp då det gäller anpassningar i skolan. Syftet med studien är att undersöka unga vuxnas med Asperger diagnos och ADHD erfarenheter av stödåtgärder i skolan samt vad individerna retrospektivt värderar som betydelsefullt för övergången till vidare studier och arbetsliv. Tillvägagångssätt och analys: I studien har ett ändamålsenligt urval användas utifrån följande kriterier; personerna ska ha en neuropsykiatrisk diagnos som Asperger syndrom och Attention-Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) baserad på DSM-IV och/eller ICD-10 (American Psychiatric Association, 2000; World Health Organisation, 1993), vara i åldrarna år samt vilja och förmåga att kommunicera sina erfarenheter av tidigare skoltid och övergången till vidare studier. Intervjuer har genomförts med 13 unga vuxna i åldrarna 20 till 29 år. Intervjuerna har analyserats kvalitativt. Resultat/förväntat resultat: Analysen av intervjuerna påbörjades i augusti Preliminära resultat visar att den sociala och fysiska miljön samt pedagogiskt stöd är betydelsefullt för övergången till vidare studier och arbetsliv. Analysen pågår och vid tidpunkt för konferensen kommer resultat gällande erfarenheter av stödåtgärder i skolan samt vad individerna värderar som betydelsefullt för övergången till vidare studier eller arbetsliv att presenteras. Slutsats: I samband med At-forum 2013 kommer slutsatser från analysen att presenteras. Abstractsamling per 17 dec

56 Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Vägen mot vuxenlivet 14:10-14:30 (249) Anpassningar i gymnasieskolan för elever i behov av särskilt stöd Helene Lidström, Linköpings universitet E-post: helene.lidstrom@liu.se Medförfattare: Elin Ekbladh Bakgrund: Många unga med funktionsnedsättning har svårt att klara målen i gymnasieskolan vilket efter avslutad utbildning ofta leder till arbetslöshet och utanförskap. På Hjälpmedelsinstitutet (HI) pågår för närvarande två projekt Vägar till arbete och Teknikstöd i skolan där arbetsterapeuter har anställts på försök. Försöksverksamheten bygger på att matcha elevens resurser med förutsättningar i miljön genom att t. ex. ta fram och hitta tekniska hjälpmedel/lösningar som underlättar för den enskilde eleven. Syftet med studien är att undersöka behov av anpassningar hos elever med kognitiva svårigheter i gymnasieskolan. Tillvägagångssätt: Studien har en deskriptiv design. Datainsamling sker utifrån ett Frågebatteri innehållande ett frågeformulär och bedömningsinstrumentet Bedömning av anpassningar i skolan (BAS). Datainsamlingen påbörjades under våren 2012 och avslutas i oktober Deltagare är elever från fem gymnasieskolor i södra Sverige som ingår i något av Hjälpmedelsinstitutets två projekt. Elever inkluderas i studien utifrån följande kriterier: a) elever på gymnasieskolan som inte har klarat lärandemålen på gymnasiet, b) är intresserad av att prova ny teknik som stöd c) har hög frånvaro. Resultat: I dagsläget har arbetsterapeuter/ specialpedagoger i kommunerna genomfört ca 100 intervjuer med Frågebatteriet. Ytterligare 100 bedömningar kommer att samlas in under hösten Preliminära resultat utifrån BAS visar att eleverna har behov av stöd inom flera områden såsom komma ihåg, skriva, läxor och läsa. Vid ATforum presenteras analys av hela materialet och arbetsterapeutens roll i gymnasieskolan diskuteras i relation till fynden. Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Arbetsterapeutiska metoder och insatser 15:00-15:20 (250) Bildskapande som metod vid depression Christina Blomdahl, Södra Älvsborsgs sjukhus E-post: christina.blomdahl@vgregion.se Medförfattare: Birgitta Gunnarsson, Suzanne Guregård, Anita Björklund Bakgrund: Depression är en allvarlig sjukdom som påverkar individens hela livssituation. Risken att drabbas av depression är hög, 25 % av alla kvinnor och 15 % av alla män kommer någon gång under sin livstid drabbas av depression. Depression påverkar personens hela livsföring då livsleda, känsla av meningslöshet och svårigheter att koncentrera sig påverkar förmågan att sköta dagliga sysslor och vara en aktiv person. Inom psykiatrisk verksamhet finns en tradition bland arbetsterapeuter och andra yrkeskategorier att använda bild som behandlingsmetod. Trots det finns få studier gjorda som är riktade mot patientgruppen. Då en sammanställning av metodens tillämpning saknas är en god start att genomföra en översikt av tillgängliga studier. Syftet med studien var att undersöka och beskriva terapeutiska faktorer(tf), tillämpning och omständigheter vid bildskapande behandling för personer med depression. Tillvägagångssätt och analys: En litteraturstudie enligt Realist review (RR) genomfördes. R R är lämplig att använda när komplexa behandlingsmetoder studeras. Fyra databaser genomsöktes, totalt 16 artiklar uppfyllde kriterierna gällande generaliserbarhet och reproducerbarhet. Artiklarna granskades utifrån vilka tf som påverkar klienten, vilka övningar som användes och under vilka omständigheter. Resultat: Analysen gav åtta tf: självutforskning, självuttryck, kommunikation, förståelse och förklaring, integration, symboliskt tänkande, kreativitet och sensorisk stimulans. Inga slutsatser kunde dras om vilka övningar som fungerade bäst vid vilka omständigheter. Övningarnas tillämpning och tf redovisas. Resultatet tyder dock på att bildskapande behandling kan genomföras framgångsrikt för personer med depression oberoende av omständigheterna under vilka den genomförs. Slutsats-Resultatet av studien relaterar väl till ICF core sets vid depression vilket innebär att övningarna kan påverka problematiken hos personer med depression. 56 Abstractsamling per 17 dec. 2012

57 Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Arbetsterapeutiska metoder och insatser 15:20-15:40 (251) Effekter av tidig och återkommande strokerehabilitering inom öppenvården Jessica Vollertsen, Rehab Väst, Landstinget i Östergötland E-post: jessica.vollertsen@lio.se Magister-/masteruppsats Bakgrund: Stroke kan påverka en persons aktivitetsutförande, möjlighet till delaktighet samt livskvalitet negativt och den rehabilitering som följer är en komplex patientcentrerad process. Det är känt att rehabiliteringsinsatser som ges inom det första året förbättrar patientens funktionsförmåga avseende ADL och rörlighet, men det är oklart om insatser som tillhandahålls ett år efter insjuknandet kan påverka samma funktioner. Våren 2009 påbörjades ett länsövergripande samarbete mellan de organisationer som arbetar med neurologisk öppenvårdsrehabilitering i Landstinget i Östergötland [LiÖ]. Avsikten med samarbetet var att få till stånd en gemensam datainsamling för att kunna dokumentera och diskutera effekter av rehabiliteringsåtgärder över hela länet. Projektet gav en unik möjlighet att kunna analysera och jämföra effekterna av rehabilitering inom öppenvård för strokepatienter. Syftet med studien var att undersöka och jämföra effekter av strokerehabilitering i öppenvård för patienter som fått sin rehabilitering under det första året efter stroke (diagnoskod I64) med patienter som fått ytterligare en behandlingsperiod mer än ett år efter insjuknandet (diagnoskod I69). Variablerna; balans, förflyttning, aktivitet/ delaktighet, hälsorelaterad livskvalitet och självskattad hälsoupplevelse analyserades. Resultatet visade bland annat att diagnosgrupp I64 hade ett positivt behandlingsresultat efter rehabiliteringsinsats (p<0.05) för samtliga variabler och diagnosgrupp I69 för variablerna balans och aktivitet/delaktighet. Studien var ett kliniskt utvecklingsarbete, ett pionjärarbete och en utmaning genom att studera resultat av individualiserade åtgärder. Ett positivt behandlingsresultat sågs inom både diagnosgrupp I64 och I69. En viktig lärdom som studien gav var att även de patienter som insjuknat för mer än ett år sedan kunde förbättra sin förmåga. Sal: K16/K17 - Muntlig presentation Arbetsterapeutiska metoder och insatser 15:40-16:00 (252) Arbetsteraputiska metoder vid körlämplighetsbedömningar Helena Selander, Mobilitetscenter E-post: helena@mobilitetscenter.se Bakgrund: Att köra bil är en viktig aktivitet i det dagliga för många människor. Vid vissa hälsotillstånd eller sjukdomar, exempelvis demens eller stroke, kan det innebära att personens körförmåga påverkas. Att bestämma när en patient inte längre är säker som bilförare kan vara svårt, speciellt när det inte finns några fastställda riktlinjer gällande lämpliga bedömningsinstrument. Syftet med projektet var att undersöka bedömningsmetoder som används vid körlämplighetsutredningar, både kognitiva tester och körbedömningar på väg samt hur körbeteendet kan bli säkrare för äldre förare. Metod: Projektet startade med ett frågeformulär till arbetsterapeuter, för att få kunskap om deras bedömningsmetoder vid körlämplighetsbedömningar. Vidare har data insamlats ifrån patienter med stroke och demens/kognitiv (n=195) för att undersöka om NorSDSA kunde predicera resultatet vid en körbedömning. I en annan del av projektet fick 85 friska äldre bilförare genomföra liknande tester som patienter får genomgå vid en utredning. Detta för att undersöka hur äldre, utan trafikfarlig sjukdom, presterar samt eventuella samband mellan kognitiva tester och praktisk körbedömning. Slutligen har projektet undersökt om automatisk växellåda, i jämförelse med manuell växellåda, kan påverka äldre förares körbeteende positivt. Resultat: Arbetsterapeuter förlitar sig ofta på kognitiva test(er) vid körlämplighetsbedömningar. Bristen på riktlinjer kring bedömningsmetoder kan innebära en risk för att patienter blir felbedömda. Det kognitiva screeningbatteriet NorSDSA bör inte användas som det enda testet vid beslut gällande körlämplighet. Körbedömningar är oftast ett bra komplement till övriga tester men arbetsterapeuter måste vara medvetna om att vissa beteenden kan vara normala körbeteenden och inte pga sjukdom. Att byta från manuell växellåda till automatlåda kan vara ett sätt för äldre personer att bibehålla sin mobilitet och köra säkrare. Abstractsamling per 17 dec

58 Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 08:30-09:00 (253) Individual Placement and Support (IPS) i en svensk kontext Ulla Nygren, Umeå universitet E-post: ulla.nygren@occupther.umu.se Bakgrund: Delaktighet i arbete är för de allra flesta människor en önskad och viktig aktivitet av många olika anledningar, men för personer med en psykisk sjukdom är inklusionen i arbetslivet begränsad. En metod för rehabilitering till arbete för dessa personer är Individual Placement and Support (IPS). Syftet var att undersöka IPS i en svensk kontext med avseende på arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade utfall, prediktorer för anställning, deltagarnas kompetens i vardagen, samt det kvalitativa innehållet i IPS-insatsen. Metod: En studie genomfördes av två IPSverksamheter i Norrland under åren 2007 till 2010, där uppföljningar av 65 män och kvinnor med psykiskt funktionshinder genomfördes vid 12 och 24 månader. Resultat: Sysselsättningssituationen varierade kraftigt under uppföljningstiden 12 månader. Av de 12 deltagare som kom ut i en anställning var det 10 som var kvar i denna under sex månader eller längre. För de personer som var i någon form av sysselsättning kunde positiva förändringar över tid identifieras gällande psykiska symtom och psykosocialt fungerande. Dessa personer var också mer tillfredsställda med sin sysselsättningssituation. Lägre grad av symtom var en prediktor för att få anställning. Deltagarnas uppfattning om hur de klarar av att utföra olika aktiviteter i vardagen och hur de värderar dessa, visade generellt på ett mönster av glapp mellan aktivitetsförmåga och värdering. Den sista studien beskriver två centrala processer inom IPS som påtagligt stödjer deltagarnas konstruktion av sin aktivitetsidentitet. Dessa processer handlar om att med hjälp av IPS-coachen undersöka och vidga sin uppfattning om sig själv och omvärlden, samt att få stöd i att aktivt nyttja sina nyvunna erfarenheter. Konklusion: IPS kan bidra till en viktig process som gäller aktivitetsförändringar. För vissa personer resulterar denna i en framkomlig väg till anställning. För andra personer bidrar IPS till att komma i rörelse i riktning mot arbete. Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 09:00-09:30 (254) Kvinnors alkohol- och drogkonsumtionsmönster - bakgrundsfaktorer och aktuella levnadsförhållanden Christina Andersson, Sahlgrenska universitetssjukhuset E-post: christina.g.andersson@vgregion.se Bakgrund: Orsaken till utveckling av olika alkohol- och drogkonsumtionsmönster och därtill relaterade problem har bedömts vara multifaktoriell. Förslag har förts fram om behovet av mer komplexa teorier för att förklara sambanden mellan kvinnors levnadsförhållanden och kvinnors konsumtionsmönster. Syfte: Avhandlingens syfte var att undersöka samband mellan olika självupplevda faktorer i vardagslivet, från barndom till vuxenålder, och alkohol och droganvändning hos kvinnor i den allmänna befolkningen. Tillvägagångssätt och analys: Två studier fokuserade på användning av illegala och legala droger och sambandet med riskindikatorer från barndom och vuxenliv. I två studier användes klusteranalys för att identifiera grupper av kvinnor utifrån två koncept, dryckeskontext och aktivitetsmönster i vardagen. Sambandet mellan de kluster som identifierats och alkoholberoende/ missbruk, hög alkoholkonsumtion och intensivkonsumtion analyserades. Resultat: Resultaten visade signifikanta samband mellan användning av droger och tidiga riskindikatorer såsom tidig alkoholdebut och vissa beteendefaktorer. Alkoholberoende/missbruk förkom signifikant oftare hos de kvinnor som drack för att klara vardagen bättre, medan intensivkonsumtion var vanligare hos den grupp som bejakade sociala effekter av sitt drickande. I klustren som identifierades utifrån aktivitetsmönster i vardagen var alkoholberoende/missbruk, hög alkoholkonsumtion och intensivkonsumtion vanligast bland de kvinnor som, trots mer tid till förfogande, var mindre engagerade i fritidsaktiviteter. Slutsats: Resultaten pekar på vikten av att identifiera grupper av individer med olika konsumtionsmönster samt att uppmärksamma sambanden mellan sådana mönster och de behov konsumtionen tillfredsställer i dessa individers vardag. Att identifiera sådana mönster kan sannolikt ge nya idéer om hur preventiva åtgärder skall utformas, utöver vad analys av enskilda variabler kan göra. 58 Abstractsamling per 17 dec. 2012

59 Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 09:30-10:00 (255) Kultur, aktivitet och arbetsterapi - att möta behoven hos invandrare från Mellanöstern Parvin Pooremamali, Lund universitet E-post: parvin.pooremamali@mah.se Presentationen är inställd. Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 10:30-11:00 (256) Äldre män och kvinnors delaktighet i aktivitet genom mobilitet Sofi Fristedt, Hälsohögskolan i Jönköping E-post: frso@hhj.hj.se Mobilitet är relaterat till hälsa och välbefinnande på äldre dar genom att främja delaktighet i aktiviteter utanför bostaden. Mobilitet är ofta en avgörande orsak till begränsad delaktighet. Ytterligare kunskap behövs om faktorer som kan påverka mobilitet t. ex. ur ett subjektivt perspektiv eller ur ett långtidsperspektiv. Avhandlingens syfte var att utforska och karaktärisera mobilitet ur ett aktivitetsperspektiv samt belysa underlättande och hindrande faktorer för äldre mäns och kvinnors mobilitet. I Studie I besvarades en enkät avseende önskade och faktiska transportmöjligheter av 957 personer, såväl män och kvinnor. Studie II utgjordes av fokusgrupper med 20 män och 22 kvinnor kring vardaglig mobilitet. Studie III genomfördes som en Q-studie där 36 individer tog ställning till 45 påståenden om sin nuvarande mobilitet och delaktighet i aktiviteter utanför bostaden. I Studie IV användes data från en hälso-relaterad enkät besvarad 1994 av 605 män och 605 kvinnor samt 2007 av 165 män och 192 kvinnor ur den ursprungliga gruppen. Avhandlingen visade att självrapporterad subjektiv hälsa, men inte självrapporterade hälsotillstånd inverkade på äldres mobilitet samt förändrad mobilitet över 13 års tid. Insatser för att främja äldres mobilitet bör således omfatta insatser riktade mot subjektiv hälsa och välbefinnande. Vid begränsad mobilitet valdes sociala aktiviteter bort till förmån för mer nödvändiga aktiviteter, vilket kan påverka den subjektiva hälsa negativt. Därmed verkar det finnas behov av ytterligare transportalternativ som bättre stödjer dessa äldre personers mobilitet, särskilt som färdtjänst inte alltid beskrevs som ett attraktivt alternativ av de äldre. Slutligen kan individens aktivitetsutförande och den fysiska miljöns användbarhet begränsas då tillgänglighetsåtgärder motverkas av faktorer i den sociala miljön. Det är därmed av stor vikt att beakta även social omgivningsfaktorer vid interventioner på individ- och samhällsnivå. Abstractsamling per 17 dec

60 Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 11:00-11:30 (257) Aktörskap och psykiskt funktionshinder: Aktivitetsinriktade interventioner i hem- och närmiljö Maria Lindström, Umeå Universitet E-post: maria.lindstrom@occupther.umu.se Bakgrund: Personer med psykiska funktionshinder som bor i stödboende, tenderar ha en isolerad och stillasittande livsstil. Mitt angreppssätt var att utveckla en modell för Vardagslivets Rehabilitering, som har potential att främja personligt aktörskap med samtidig inriktning på återhämtning, meningsfulla dagliga aktiviteter, social delaktighet och persondrivna mål. Syfte: Att undersöka och förstå återhämtningsoch aktivitetsinriktade interventioner i hemmiljö för personer med svårt psykiskt funktionshinder. Tillvägagångssätt och analys: Vi erbjöd personer som bodde i stödboende och hade erfarenhet av psykoser att delta i Vardagslivets Rehabilitering. Rehabiliteringen genomfördes av två arbetsterapeuter i nära samarbete med befintlig baspersonal. Parallellt studerade vi interventionen från de boendes och baspersonalens perspektiv med en kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder. Resultat: Den första studien (n=6) belyser hemmets betydelse för aktivitetsförändringar när man bor i ett stödboende. Den andra studien undersöker aktivitets- och hälsorelaterade förändringar efter att ha deltagit i Vardagslivets Rehabilitering (n=17). Mätningar som gjordes före intervention, direkt efter och vid sexmånadersuppföljning avseende måluppfyllelse, aktivitets- och hälsorelaterade faktorer talar för att viktiga framsteg gjordes. Den tredje studien utforskar hur de boende (n=16) skapar mening kring sina aktivitetsförändringar i relation till vardagsliv och livshistoria. Analysen synliggör berättelser om att återupptäcka aktörskap, med hänvisning till både aktivitets- och identitetsförändringar. Den fjärde studien belyser baspersonalens (n=21) varierande erfarenheter av Vardagslivets Rehabilitering. Slutsats: Avhandlingen ger inledande stöd för användning av Vardagslivets Rehabilitering och föreslår fortsatt forskning men utmanar också vissa traditionella synsätt inom arbetsterapi. Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 11:30-12:00 (258) Balans i livet ur empiriskt och arbetsterapeutiskt perspektiv Petra Wagman, Hälsohögskolan E-post: petra.wagman@hhj.hj.se Bakgrund: Intresset för balans i livet har följt arbetsterapin historiskt. Dock saknas tillräcklig kunskap och begreppsförvirring råder. Syftet med avhandlingen var att undersöka begreppet balans i livet. Tillvägagångssätt. Fyra metoder användes: i Studie I (grounded theory) intervjuades yrkesverksamma kvinnor och män (n 19) om sina uppfattningar om balans i livet. I Studie II (Q-metodologi) tog 32 yrkesverksamma män och kvinnor ställning till vad som är mer eller mindre viktigt för att uppleva balans i sina egna liv. I Studie III (matrisanalys) reanalyserades data från Studie I i förhållande till dimensionerna i Matuska och Christiansens (2008) Life Balance Model. I Studie IV inkluderades 43 artiklar i en begreppsanalys av hur aktivitetsbalans använts i publikationer relaterade till arbetsterapi. Resultat: Balans i livet sågs som dynamiskt, hälsorelaterat, och bestående av flera dimensioner: aktivitetsbalans, balans i kropp och sinne, balans i relationer till andra, och tidsbalans. Det ansågs påverkbart av såväl andra som av individen själv (Studie I). Likheter och skillnader mellan vad som ansågs viktigt för balans i livet identifierades också (Studie II). Dimensionerna i Life Balance Model återfanns i deltagarnas uppfattning om balans i livet (Studie III). Slutligen, baserat på begreppsanalysen av hur aktivitetsbalans använts i arbetsterapirelaterade publikationer (Studie IV), utvecklades en definition av aktivitetsbalans som en subjektiv upplevelse av att ha rätt mängd och variation av aktiviteter i sitt aktivitetsmönster Slutsats: Aktivitetsbalans, som begreppet används i arbetsterapi, är enligt de yrkesverksamma i Studie I en del av balans i livet. Därför föreslås att balans i livet och aktivitetsbalans separeras och definieras på olika sätt i arbetsterapi. 60 Abstractsamling per 17 dec. 2012

61 Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 13:00-13:30 (259) Att hantera teknik i vardagen. En studie av äldre personer med demens, MCI och utan minnesnedsättning Camilla Malinowsky, Karolinska Institutet E-post: camilla.malinowsky@ki.se Användning av vardagsteknik (VT) som exempelvis dator, mikrovågsugn och bankomat blir allt vanligare i både hem och samhälle. Tekniken kan på många sätt stötta i vardagen men den kan även utgöra ett hinder eller en potentiell fara. Tidigare studier har visat att personer med demens eller mild kognitiv svikt (MCI) själva upplever användning av VT som signifikant svårare än äldre personer utan känd kognitiv nedsättning. För att kunna observera förmågan att använda VT har Management of Everyday Technology Assessment (META) utvecklats. I denna avhandling har de psykometriska egenskaper hos META undersökts. Vidare har förmågan att använda VT för äldre personer med och utan kognitiv nedsättning observerats och bedömts med META. Slutligen har en modell, inkluderande kunskap, kliniska verktyg och intervjuer, för att stötta professionella med att stödja teknikanvändning i vardagen för personer med demens prövats. Resultaten visade att personer med demens och MCI har signifikant lägre förmåga än äldre personer utan kognitiv nedsättning att använda VT. De visade också att miljöns karaktäristika och variation i personens förmågor påverkar förmågan att använda VT. Vidare påvisade resultaten att de professionella ansåg att modellen som prövades fungerade som en ögonöppnare kring teknikanvändning. Den gav dem ett nytt sätt att tänka kring stöd av teknikanvändning för personer med demens. Avhandlingen visar behovet av att uppmärksamma teknik i vardagen för personer med demens. Modellen som användes i en av studierna kan vara ett sätt att stötta professionella i detta. Bedömningar med META kan ge reliabel och valid information om de specifika handlingar som krävs vid teknikanvändning och för att utforma interventioner i syfte att stötta teknikanvändning. Vid bedömningar av förmågan att använda VT hos personer med demens eller MCI bör hänsyn tas till miljöaspekter som kontext och design samt variation i t.ex. förmågan att fokusera och hålla tråden och förmågan att hantera stress. Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 13:30-14:00 (260) Upplevelser av aktivitetsutförande hos barn och ungdomar med unilateral CP Annika Sköld, Karolinska Institutet E-post: annika@skold.pp.se Bakgrund: Barn och ungdomar med unilateral cerebral pares (UCP) har nedsatt funktion i kroppens ena sida. Aktiviteter som normalt utförs med två händer kan då vara svåra att utföra. Det finns mycket lite kunskap om hur barn med UCP hanterar aktiviteter som normalt utförs med två händer och hur de upplever utförandet av vardagsaktiviteter. Syfte: Att beskriva utförande och erfarenheter av vardagsaktiviteter hos barn och ungdomar med unilateral cerebral pares. Metod: Enkät-data från 35 barn med UCP, 6-18 år, insamlades med frågeformuläret CHEQ, data analyserades med Rasch analys och beskrivande statistik. Intervju-data samlades in från 12 personer med UCP, år, som intervjuades individuellt och från ytterligare 4 personer med UCP, år, som intervjuades i fokusgrupp. Intervjutexterna analyserades med komparativ metod. CHEQdata samlades även in för barn med obstetrisk brachial plexus skada (OBP) och barn med reduktionsmissbildning i övre extremitet. Analys av validitet för CHEQ gjordes med Rasch-analys. Resultat: En kvalitativ studie i avhandlingen visar att ungdomar med UCP kan uppleva problem med att utföra bimanuella aktiviteter. Aktiviteter behöver ofta utföras på ett alternativt sätt men att hitta en strategi för detta kan vara svårt, särskilt som hänsyn måste tas till aspekter både hos aktiviteten, hos sig själv och hos omgivningen. Detta bekräftas också av skattningar på CHEQskalorna i den kvantitativa studien; analysen visade att barnen med UCP i hög grad kände sig besvärade vid utförandet av aktiviteten, fann att aktiviteten tog lång tid och fann greppet vara ineffektivt. Analysen visade också att handen används i begränsad omfattning. Ytterligare en kvalitativ studie i avhandlingen beskriver ungdomars upplevelse av aktivitetsutförande i relation till övre extremitetskirurgi. Deltagarna upplevde förbättringar både i användandet av handen, aktivitetsutförande och utseende vid uppföljning fem år efter behandlingen. Abstractsamling per 17 dec

62 Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 14:00-14:30 (261) Utförande av aktiviteter i skolmiljö bedömning och intervention med Skol-AMPS Michaela Munkholm, Umeå Univeristet E-post: michaela.munkholm@occupther.umu.se Bakgrund: Skol-AMPS är en observationsbaserad bedömning som arbetsterapeuter använder för att bedöma kvalitén i barns utförande av skoluppgifter i klassrumsmiljö, planera mål och åtgärder samt mäta förändring. Eftersom Skol-AMPS är ett internationellt standardiserat bedömningsinstrument som på senare år börjat användas i de nordiska länderna, framför allt i Sverige och Danmark, är det viktigt att undersöka Skol-AMPS reliabilitet och validitet mellan olika världs regioner och mellan olika grupper av barn. Vi avsåg också att utvärdera om Skol-AMPS är ett användbart bedömningsinstrument för att bedöma barn med lindriga funktionshinder och beskriva hur bedömningsresultaten kan användas tillsammans med lärare eller annan skolpersonal för att planera mål och åtgärder som underlättar för barnet att utföra sina skoluppgifter. Syfte: Det huvudsakliga syftet var att utvärdera Skol-AMPS reliabilitet och validitet samt undersöka Skol-AMPS användbarhet i svensk skolmiljö. Tillvägagångssätt och analys: Retrospektiva data har använts för samtliga studier med barn i olika åldrar från olika världsregioner. Skol-AMPS reliabilitet beräknades med två olika split-half metoder som korsvaliderades med Cronbach s alphas motsvarighet i Rasch. Evidens för Skol-AMPS validitet baserades på intern struktur, relationer till andra variabler vid jämförelser mellan grupper och konsekvenser av testning relaterat till om bedömningen är rättvis. Resultat: Resultaten bekräftar god reliabilitet (r 73) och validitet hos Skol-AMPS. Slutsats: Arbetsterapeuter kan använda Skol-AMPS med god tillförlitlighet när bedömningen används för att fatta beslut om enskilda barn liksom mäta förändringar till följd av åtgärder som planerats tillsammans med läraren och som implementerats i barnets naturliga skolmiljö. Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 15:00-15:30 (262) Hjälpmedel som kognitivt stöd i vardagen för personer med demens eller stroke Eva Lindqvist, Karolinska Institutet E-post: eva.k.lindqvist@ki.se Presentationen är inställd. 62 Abstractsamling per 17 dec. 2012

63 Sal: K21 Nya doktorers forskning-föreläsning 15:00-15:30 (263) Ny tid! Rehabilitering i olika miljöer erfarenheter av dagliga aktiviteter efter förvärvad hjärnskada Anette Erikson, Karolinska Institutet, NVS E-post: anette.erikson@ki.se Bakgrund: Lite forskning har genomförts när det gäller personer med förvärvade hjärnskador/stroke, rörande platsens/miljöns betydelse samt betydelsen av interaktionen med andra under rehabiliteringsprocessen efter stroke. Det övergripande syftet med detta avhandlingsprojekt var därför att försöka förstå och beskriva erfarenheter samt betydelsen av att utföra dagliga aktiviteter på olika platser (rehabiliteringskliniken, hemmet och arbetsplatsen), under en rehabiliteringsprocess, för personer i arbetsför ålder med en förvärvad hjärnskada/stroke. Projektet hade en kvalitativ design där studie II-IV hade en longitudinell design. Studie I och II, fenomenologisk metod (EPP-metoden) samt studie III och IV grounded theory metod. I studie I, gjordes 1 intervju med 11 deltagare. I studie II-IV gjordes 4 intervjuer/deltagare under första året efter skadan. Studie II hade 4 deltagare, studie III 7 deltagare, studie IV 9 deltagare. Alla deltagare var i arbetsför ålder. Resultat från de fyra studierna visade på betydelsen av miljö som underlättar och inspirerar i rehabiliteringen Det visade också på betydelsen av familjära aktiviteter och miljöer i rehabiliteringen. Deltagarna eftersträvade att integreras på sina platser, hemmet och arbetsplatsen vilka fungerade som inspirationskällor för deltagarnas engagemang i rehabiliteringen. Att utföra aktiviteter tillsammans med andra i olika miljöer gav deltagarna energi och inspiration samt underlättade för dem att känna tillhörighet. Konklusion: Betydelsen av aktivitetsutövandet på olika platser under rehabiliteringen bidrog till en strävan om att kunna komma tillbaka och integreras i hemmet och på arbetsplatsen igen, vilket i sin tur inspirerade till engagemang i rehabiliteringen. Sal: K13 - Workshop Max 45 deltagare enligt presentatörernas önskemål 09:00-10:30 (264) Hållbar utveckling i en arbetsterapeutisk kontext Ida Kåhlin, Förbundet Sveriges arbetsterapeuter E-post: ida.kahlin@liu.se Medförfattare: Lena Haglund, Karin Samuelsson Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: 2010 initierade Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) frågan om hållbar utveckling i relation till arbetsterapi. Hållbar utveckling är ett begrepp som får allt större fokus i vårt samhälle. Både internationellt och nationellt förs en aktiv diskussion om hur vi ska kunna utveckla och bevara välfärden i en värld som ständigt påminns om en pågående klimatförändring och de ekologiska, sociala och ekonomiska konsekvenser detta innebär i nutid och i framtiden. Arbetsterapeuter har kunskap om hur individen, omgivningen och aktiviteter samverkar och stimulerar till delaktighet och hälsa. Denna kompetens är betydelsefull i samhällets strävan mot en hållbar utveckling. En kompetens som samhället i större utsträckning borde ta tillvara. Syftet är att diskutera hur arbetsterapeuter i sin yrkesutövning kan bidra till strävan mot en hållbar utveckling. Tillvägagångssätt vid workshopen: Workshopen inleds med en presentation som tar sin utgångspunkt i FSAs folder om Arbetsterapi och hållbar utveckling. Workshopen fortsätter därefter med gruppdiskussioner gällande realiserandet av strävan mot en hållbar utveckling i den arbetsterapeutiska yrkesutövningen. Förväntat resultat & slutsats: Workshopen förväntas ge deltagarna en beredskap för fortsatt diskussion om arbetsterapi och hållbar utveckling i syfte att stimulera och möjliggöra implementering av detta perspektiv i den arbetsterapeutiska yrkesutövningen. Gruppdiskussionerna kommer även att dokumenteras och resultatet användas i FSAs fortsatta arbete kring arbetsterapi och hållbar utveckling. Abstractsamling per 17 dec

64 Sal: K13 - Miniseminarium Max 30 deltagare enligt presentatörernas önskemål 11:00-12:30 (265) Photovoice utifrån ett aktivitetsperspektiv: Erfarenheter om att bli äldre som invandrare Eric Asaba, Karolinska Institutet E-post: eric.asaba@ki.se Medförfattare: Margarita Mondaca, Karin Johansson Bakgrund: Detta miniseminarium bygger på kritiska reflektioner kring möjligheter och utmaningar relaterade till användadet av en deltagande forskningsmetodik - Photovoice. Erfarenheter från ett photovoice projekt med äldre invandrare i Sverige och Japan kommer att vara utgångspunkt för diskussion. Området är relevant för arbetsterapi eftersom ett stort antal människor i dag och i framtiden åldras i ett annat land än sitt ursprungsland. Gruppen äldre invandrare framställs ofta som en problematisk grupp med stora behov, och med liten förmåga att själva påverka sin situation. Det aktuella projektet utmanar denna bild genom att fokusera på hur äldre invandrare skapar delaktighet genom aktivitet i sin vardag. Syftet med projektet är att utforska vad som upplevs som hinder alternativt möjligheter till deltagande i aktivitet. Tillvägagångssätt och analys: För att möta de metodologiska och teoretiska utmaningar som forskning kring åldrande och migration i globaliseringens tidevarv innebär har bild och berättelse använts i en deltagande forskningsansats (photovoice), där fokus ligger på handlingar och strategier som äldre invandrare använder sig av för att skapa en fungerande vardag i det lokala sammanhang där de befinner sig. Datainsammling som bygger på grupp diskussion, bild, och video har genomförts med två olika grupper av äldre invandrare under 12 veckor i Stockholm och 5 veckor i Kobe (Japan). Data analyseras utifrån tolkande och tematiska kvalitativa metoder. Förväntade resultat inkluderar 1) utvädering av deltagares erfarenheter kring att engagera sig i ett photovoice projekt, 2) tematisk analys av foton, och 3) tematisk analys av intervju data. Slutsats: Photovoice skapar möjligheter för aktivt deltagande i en forskningsprocess där foto och berättelse bidrar med en nyanserad bild av erfarenheter som kan kommuniceras med lokalsamhället såväl som med forskare, vårdgivare, politiker och samhällsplanerare. Sal: K15 - Miniseminarium Max 45 deltagare enligt presentatörernas önskemål 09:00-10:30 (266) Aktivitetsbalans - ett viktigt begrepp i arbetsterapi Petra Wagman, Hälsohögskolan E-post: petra.wagman@hhj.hj.se Medförfattare: Carita Håkansson, Hans Jonsson Bakgrund: Aktivitetsbalans är ett ofta använt begrepp inom arbetsterapi med lång historia. Trots detta, och dess relation till hälsa och välbefinnande, är innebörden oklar och begreppet används olika. Under senare år har dock mycket forskning bedrivits om aktivitetsbalans inom olika populationer och om begreppet som sådant. En definition har också föreslagits baserat på en analys av hur begreppet används i arbetsterapeutiska publikationer. Syftet med miniseminariet är att ge en presentation av aktivitetsbalans med fokus på vår egen forskning samt ge utrymme för en diskussion om begreppet, den föreslagna definitionen, och dess användning i svensk arbetsterapi. Tillvägagångssätt: Vi startar miniseminariet med en presentation av begreppets svenska och internationella historia och fortsätter med att presentera något av den forskning som bedrivits under senare decennier. Fokus kommer att ligga på författarnas egen forskning, dvs människors uppfattningar om begreppet, aktivitetsbalans och dess relation till hälsa och välbefinnande samt aktivitetsbalans utifrån människors upplevelser av aktivitet. En föreslag till definition av aktivitetsbalans presenteras och utrymme ges för att diskutera denna och dess relevans för arbetsterapeuter. 64 Abstractsamling per 17 dec. 2012

65 Sal: K15 - Miniseminarium Max 45 deltagare enligt presentatörernas önskemål 11:00-12:30 (267) Ett kunskapsforum för strokerehabilitering (Occupational therapy stroke Network, OSTRON) Susanne Guidetti, Karolinska Institutet E-post: susanne.guidetti@ki.se Medförfattare: Kerstin Tham, Birgitta Bernspång, Gunilla Eriksson, Lisa Ekstam Bakgrund: Ett mål för rehabilitering efter stroke är att återfå förmågan att utföra aktiviteter och kunna vara delaktiga i det dagliga livet. Effekten av arbetsterapi har utvärderats och är en viktig del av strokerehabilitering. Det pågår för närvarande flera forskningsprojekt inom området vid olika universitet i Sverige och det finns ett behov att delge varandra kunskap om nuvarande forskning för att hitta samarbetsformer som också kan leda till att söka medel till större projekt. Syftet är att sprida och samordna forskning inom arbetsterapi och implementering av kunskap inom rehabilitering för personer med stroke. Tillvägagångssätt: Att samla arbetsterapiforskare och andra intresserade inom området från hela Sverige för att genom kortare presentationer av pågående forskningsprojekt skapa förutsättningar för kunskapsöverföring och forskningssamarbeten. Därefter genomförs diskussioner i grupp för att skapa en möjlighet att delge och diskutera forskningsresultat och nya forskningsfrågor samt samarbeten över universitetsgränserna i Sverige. Avslutningsvis redovisas gruppdiskussionerna och man planerar för fortsatt nätverk. Resultat: Att skapa ett nätverk och samla Sveriges forskning inom arbetsterapi för personer med stroke. Slutsats: Detta seminarium kan bidra till att stärka Svensk arbetsterapiforskning inom strokeområdet, både nationellt och internationellt. Sal: K15 - Miniseminarium Max 45 deltagare enligt presentatörernas önskemål 13:15-14:45 (268) Forskningsmetoder som kan stödja förbättringar av verksamheter Sofia Vikström, Karolinska Institutet E-post: sofia.vikstrom@ki.se Medförfattare: Lena Borell Bakgrund: En forskningstradition som tar avstamp i människors engagemang och delaktighet och syftar till att utjämna maktförhållanden mellan forskare och forskningsdeltagare introduceras och diskuteras utifrån ett förbättringskunskapsperspektiv. I aktionsforskning tillämpas en dialogorienterad kommunikation som tar hänsyn till mångfald; där ömsesidig delaktighet, med lyssnande och lyhördhet som utgångspunkter, uppmuntrar till identifiering av nya perspektiv och behov. Ledord som att deltagare har potential att själva bidra till medskapandet av förändringar, och att problemlösningar är något som gynnas av att vara ett resultat av förhandlingar mellan ståndpunkter, är väsentliga i aktionsforskningsarbetet. Syfte: Att illustrera hur forskningsmetodologin inom aktionsforskning kan fungera som ram vid genomförande av förbättringsarbete i verksamheter, samt diskutera arbetsterapeutens lämplighet som medaktör i sådan process. Tillvägagångssätt: Ett praktiskt exempel från ett förbättringsarbete där nationella riktlinjer för personer med demens legat till grund för ökad evidensbaserad verksamhet kommer att utgöra en grund för workshopen. En empiriskt förankrad vision om arbetsterapeuten som förbättringskunskapsagent kommer att lanseras. Analys: Vi menar att det finns stor potential i att tillämpa aktionsforskningens utgångspunkter och strategier för att uppnå en förankrad hållbar förändring av verksamheter till det bättre. Dessutom finns paralleller att dra mellan aktionsforskningens ideologi om delat ansvar, och tillämpning av vissa arbetsterapiteorier. Abstractsamling per 17 dec

66 Poster presentationer 5 minuters presentation där sessionens starttid är 10:00. Nedan presentationsordning, programnr Foto-/Bildgrupp hösten 2011 på Arbetsterapin DagRehab. Gävle och Vernissage av gruppens alster (312) Annika Öst-Nilsson, DagRehab. Södertull E-post: annika.ost.nilsson@lg.se Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Tre personer som drabbats av stroke var intresserade av skapande verksamhet. Vi utgick från intresse och behov och bildade en foto-/bildgrupp som en del i deras rehabilitering och som en utvecklingen av DagRehab. s verksamhet. Syfte: - Göra stimulerande aktiviteter tillsammans för att blir mer aktiv i det vardagliga livet - Erfarenhetsutbyte gällande foto/målning och sin sjukdom - Foto/målning som stöd för nedsatt minne och träning av kognitiva förmågor - Träning av svag arm/hand i lustfyllda aktiviteter Tillvägagångssätt: - Träffas vid 12 tillfällen - Målning med akvarell samt fotografering - Tittar på bilder som vi tagit - Planering och genomförande av Vernissage med egna foton och målningar Analys: Motivationen i gruppen har varit hög. De har stöttat varandra på ett kreativt och positivt sätt under tiden som bilderna på pappret växt fram. Skratten har varit många samtidigt som även lite mer jobbiga saker har ventilerats och bearbetats. Idén väcktes om Vernissage och engagemanget ökade. Resultat: Deltagare har kommit igång att måla tillsammans med barnbarn. En uttryckte tidigt att det är skönt att hålla penseln igen och nu KAN jag rita. En annan beskriver att nu får hjärnan jobba. Aktivitetsnivån har varit hög och erfarenhetsutbyte har skett kring tekniker och runt sjukdomen. En deltagare har kunnat börja måla med svag hand. Bilderna har fungerat som minnesstöd då de fått med sig bilder hem. De tyckte det var väldigt roligt och givande att få visa upp sina foton/målningar och berätta om dessa för alla intresserade på Vernissage:t. De berättade med stolhet om sitt arbete för de två tidningar som var på plats och gjorde reportage! Slutsats: Som ledare har jag sett att de har utvecklats och trivts bra med både aktiviteten och med själva gruppen. Foto/bild är aktivitet med många möjligheter, den är tillgänglig och ligger i tiden samt är bra som minnesstöd. Det har varit uppenbart positivt med denna gruppverksamhet och kreativiteten och idéerna har flödat. Poster presentationer, forts. Andningsgrupp för personer med KOL som vill träna in en god andningsteknik i vardagliga aktiviteter (313) Carina Göransson, Arbetsterapin Sahlgrenska E-post: carina.goransson@vgregion.se Medförfattare: Ann Wingårdh Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) blir allt vanligare i Sverige. Många med KOL säger att det som är jobbigast med sjukdomen är att den hindrar dem i deras vardag. Tidigare självklara aktiviteter som att laga mat och städa har nu blivit aktiviteter som de helst undviker pga andnöd och utmattning. Syfte: Att lära ut en god andningsteknik och ett ergonomiskt arbetssätt, till personer med KOL, vid utförandet av vardagliga aktiviteter. Detta för att ge dessa personer en möjlighet till en mer aktiv vardag. Tillvägagångssätt: Två arbetsterapeuter och ca 6 patienter träffas tre gånger om ca två timmar. Vid första träffen beskrivs hur lunganatomin ser ut och vad som händer i lungan vid en KOL. Arbetsterapeuten går noggrant igenom en god andning och alla deltagarna får testa själva. Första träffen avslutas med läxa i form av veckoschema och andningsträning. Vid andra och tredje träffen påbörjas tillfället med diskussion och reflektion kring läxan. Vid dessa träffar ligger fokus på träning av andningsteknik och ergonomi vid vardagliga aktiviteter i olika stationer såsom, bädda säng, hänga tvätt och gång i trappa. Arbetsterapeuten är med och om så önskas, mäter syremättnaden i blodet med en pulsoxiometer. Vid alla tre träffar har vi en stund för fika och samtal samt avslutar med några minuters avslappning. Analys: Vad vi hittills sett så har denna grupp varit viktig för många deltagare inte bara för att de erhållit ett redskap som gör att de klarar lite mer i vardagen utan också för att de får träffa andra i liknande situation och fått möjlighet att diskutera sina problem med dessa. Förväntat resultat: Att öka möjligheten till ett mer aktivt liv för personer med KOL Slutsats Denna typ av grupp kan vara bra i och med att den ger deltagarna möjlighet att träffa likasinnade samtidigt som de får möjlighet och tid att i lugn och ro träna sig på att klara sina dagliga aktiviteter. 66 Abstractsamling per 17 dec. 2012

67 Poster presentationer, forts. Framstegen - ett utvecklat arbetsätt inom daglig syselsättning (314) Camilla Emmoth, Framstegen/SPIRA/ VOO Mölndal E-post: camilla.emmoth@molndal.se Medförfattare: Mona Jonsson, Inger Jansson, Mozhgan Mirmohammadi Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Inom vård- och omsorgsförvaltningen i Mölndal erbjuds daglig sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning. Den dagliga sysselsättningen är organiserad i enheten SPIRA (socialpsykiatrisk rehabilitering och arbetsträning). Syfte: Inom SPIRA bedrivs sedan 2009 ett ESF-projekt, projekt Framstegen. Projektets syfte är att öka möjligheterna för personer med psykisk funktionsnedsättning att närma sig arbetslivet. Tillvägagångssätt: Verksamheten är formad utifrån teorier om mänsklig aktivitet, återhämtning och rehabilitering. Brukarinflytande och MI är metoder som används av all personal. Arbetsmarknadshandläggaren utgår även från IPS-metoden. Framstegen bygger på en 16-veckors kurs på halvfart med friskvård, självreflektion och livsstil på schemat och utgår från den grundläggande metod som tillämpas i verksamheten. Vi erbjuder ett mera fokuserat tillvägagångssätt med struktur och rutiner för att komma tillbaka ut i arbetslivet som kan komplettera den ordinarie verksamheten med arbetsinriktade aktiviteter i ett socialt sammanhang. Resultat: 52 personer har deltagit i Framstegen i 6 olika grupper. 15 av dessa befinner sig i anställning idag. 4 studerar. 6 praktiserar. Slutsats: I SPIRA har det således skett en rejäl förändring av vårt arbetssätt. För ett antal år sedan arbetade i stort sett all personal i arbetsgrupper inom verksamheten. I dag arbetar 3 med Framstegens arbetsträningskurs och 1 arbetar som arbetsmarknadshandläggare. Detta innebär att man aktivt följer upp c.a 20 personer som är på arbetsplatser ute i samhället. Det är viktigt att betona att samtliga delar från de kravlösa aktiviteterna till stöd ute på arbetsplatsen är lika viktiga. Den bredd av stödåtgärder vi åstadkommit idag speglar däremot bättre de behov som individerna har och de förväntningar som finns i samhället om lönearbete. Grundsynen i verksamheten har breddats till att inkludera arbete som en konkret möjlighet hos både personal och deltagare. Poster presentationer, forts. Effekt av användande av kedjetäcke för strokepatienter med oro/sömnproblem (315) Caroline Edlund, Akademiska sjukhuset E-post: caroline.edlund@akademiska.se Medförfattare: Mathilda Nilsson, Hanna Kieri Kliniskt utvecklingsarbete Presentationen är inställd. Abstractsamling per 17 dec

68 Poster presentationer, forts. Vardagsrehabilitering - Implementering i den dagliga verksamheten (316) Anette Gustavsson, Ljungby kommun E-post: anette.gustavsson@ljungby.se Medförfattare: Ester Andersson, Maria Haegerstam, Inga-Lill Palm Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Ljungby kommun har arbetat med olika utvecklingsprojekt inom området svårt sjuka äldre, detta har sedan implementerats i verksamheten. Hemrehab påbörjades vilket bidrog till att aktivitetsnivån ökade hos patienterna och att de inte behövde korttids utan kunde komma hem direkt. Patienterna kunde i egen takt träna i hemmiljö och vid utvärdering upplevde de sig mer trygga och antalet hemtjänsttimmar minskade i o m att patienterna blev mer självständiga. När hemrehab insatser avslutades fick dock flera ökat hjälpbehov. Utvärderingarna visade att ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt resulterat i mindre behov av hemtjänst och ökad självständighet hos patienterna. Därför startades ett projekt där hemtjänstpersonal fick utbildning och handledning i vardagsrehabiliterande förhållningssätt. Detta skulle bidra till att olika yrkeskategorier skulle arbeta mot samma mål i patientens rehabilitering. Syftet med att implementera vardagsrehabilitering i den dagliga verksamheten var att få med hemtjänstpersonal i ett rehabiliterande förhållningssätt. Avsikten var att öka patientens självständighet, sociala delaktighet samt möjlighet att bo kvar hemma. Tillvägagångssätt: Arbetsterapeut och sjukgymnast genomförde utbildning för hemtjänstpersonal, sjuksköterskor, sektionschef och biståndshandläggare. Utbildningen var i två steg, först ett utbildningstillfälle i arbetsgruppen och sedan individuell handledning av varje personal. Utvärdering skedde via intervjuer. Resultat: Paramedicinare upplever att de har fått bättre kontakt med all personal. De har fortsatt med teamträffar i mindre grupper för att kunna stötta personalen och svara på frågor. Slutsats: Genom att hemtjänstens kompetens vidmakthålls så faller de inte in i det gamla mönstret, dvs att vara mer hjälpande än stöttande. Arbetsterapeut och sjukgymnast har fått positiv feedback från all personal som är mer engagerad och tycker det är roligare att arbeta. Poster presentationer, forts. Vårdhund i Demensvård (317) Anna-Lena Bäckström, Eskilstuna Kommun E-post: anna-lena.backstrom@eskilstuna.se Medförfattare: Ann Kårefjärd Bakgrund: Vårdhundsprojektet Hund i vården startades i februari/mars 2009, en undersköterska började då att arbeta med vårdhund på ett demensboende i Eskilstuna. Under hösten 2009 påbörjade ytterligare tre undersköterskor sin utbildning med respektive hund på Vårdhundskolan. I den teoretiska delen av denna utbildning deltog arbetsterapeuterna Anna-Lena Bäckström och Ann Kårefjärd. När projektet pågått i ungefär ett halvår inleddes ett samarbete med Mälardalens högskola för att på ett vetenskapligt sätt kunna utvärdera effekterna av vårdhundskontakterna för brukarna. Detta projekt, kallat HAI Hund som främjare av aktivitet och integritet i demensvården, har finansierats av Eskilstuna kommun, Samhällskontraktet, KP:s Jubileumsfond samt av Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Forskningsledare har varit Lena Nordgren från MDH. Vi arbetsterapeuter har arbetat som forskningsassistenter på 25% vardera. Från MDH har en sjuksköterska varit forskningsassistent på 50%. Syfte: Det övergripande syftet med projektet är att kunna öka livskvaliteten hos personer med demenssjukdom. Syftet är också att med hjälp av vårdhundsteamen kunna ge en behandling för att bibehålla eller förbättra psykiska, fysiska och sociala funktioner hos personer med demenssjukdom. Vårdhundskontakten går också ut på att minska oro, ångest och nedstämdhet samt att förebygga depression. Tillvägagångsätt & analys: Arbetsterapeuterna har gjort bedömningar och prioriteringar tillsammans med undersköterskorna i projektet.vårdhundsteamet har träffat den demenssjuke efter handledning av arbetsterapeut. ADL taxonomi har gjorts före, direkt efter, 3 mån efter samt 6 mån efter vårdhundskontakt. ADL taxanomi har även gjorts på kontrollgrupp som inte har träffat vårdhund. I forskningen ingår även MMT, boendeenkät & personalenkät. Resultat/förväntat resultat & slutsats: Sammanställning av forskningsinsatserna pågår och kommer att vara klara under Abstractsamling per 17 dec. 2012

69 Poster presentationer, forts. Iscensättande av en sinnesstimulerande trädgård på ett vård- och omsorgsboende (318) Adina Cederblad, Studerande vid Karolinska Institutet E-post: Bakgrund: Tidigare studier indikerar att trädgårdsarbete kan ha terapeutiska konsekvenser för personen som upplever den. Två empiriska studier indikerar dessutom specifikt gynnsamma terapeutiska effekter. Någon beskriver såväl rehabiliterande som emotionellt helande effekter av sinnesstimulerande trädgårdsarbete. En annan påvisar till och med att såväl behov av psykofarmaka som sömnsvårigheter kan minska. Fokus i terapeutiska trädgårdar inkluderar därför numer ofta olika former av stimulering av sinnena; syn, lukt och känsel. Syftet här var att beskriva erfarenheterna av att iscensätta en sinnesstimulerande trädgård på ett vård- och omsorgsboende för personer med demenssjukdom från ett personal och boendeperspektiv. En institutionell etnografisk ansats tillämpades, där en underliggande värdering är att forskningsresultaten får ett ökat djup om forskaren är en deltagande observatör. Fältanteckningar och intervjudata samlades in av föreståndare, arbetsterapeuter och annan vårdpersonal, liksom av boende, under en fem månaders period. Datat analyserades med en kvalitativ metod med deskriptivt fokus. Iscensättandet av en sinnesstimulerande trädgård var avhängigt tre huvudsakliga åtgärder: A) Hänsyn till multipla miljömässiga aspekter, B) Identifiering av ansvar och delaktighet, C) Värdet av att planera varje steg i processen på ett strukturerat sätt. Tydligt var att planering och delegation av ansvar till framtida användare av trädgården var avgörande faktorer för att nå framgång över tid. Poster presentationer, forts. Gruppbehandling med syfte att öka kommunikation och interaktionsförmåga med stöd av vård/terapihund (319) Marie Donlau, Habiliteringen i LIO Linköping E-post: marie.donlau@lio.se Medförfattare: Maria Stenmark Bakgrund till studien är att det i uppdragsbeskrivningen mellan Närsjukvården och Hälso- och sjukvårdsnämnden uttrycks att närsjukvården skall möta människan utifrån en helhetssyn på livssituationen, hälsotillstånd och sjukvårdsbehov. Patienten ska stimuleras till det den själv kan göra för att förbättra sin hälsa samt att stödja patienten i dennes egenvård. Forskning visar hur påverkan sker på kroppsnivå i samvaro med hund. Det handlar exempelvis om att oxytocin ( lugn och ro hormon ) frigörs, blodtryck sänks och cortisolhalten i saliv förändras vilket innebär stressreducering. Studier visar även att oxytocin ger ökar nyfikenhet och motivation för social samvaro. Att interagera med en hund kan stödja den sociala kompetensen. Att erbjuda en kurs som den här är ett exempel som stämmer väl överens med uppdragsbeskrivningen. Studiens syfte var att undersöka om personer med högfungerande autism/aspberger, vilket bland annat innebär svårigheter att kommunicera och klara av sociala situationer, kunde minska dessa svårigheter med hjälp av gruppintervention med stöd av vård/terapihund. Metod: Studien genomfördes under 8 tillfällen, 1 gång per vecka, där varje träff varade 2 timmar. Sex deltagare deltog vid sju eller åtta tillfällen av kursen. Resultatet visade signifikant förbättring av kommunikationsförmågan hos gruppen. Deltagarna förbättrade även sin förmåga att vara i grupp och sin nöjdhet med hur det fungerande. Den kvalitativa redovisningen visade att deltagarna upplevt tillfredställelse med kursen och att den varit stödjande och utvecklande för dem. Slutsatsen är att det krävs ytterligare studier för att få mer kunskap om effekten och hälsoekonomin av den här typen av gruppbehandling på längre sikt. Hundar som teraputiska verktyg är på frammarch och vi arbetsterapeuter har goda förutsättningar utifrån vår proffession att vidareutveckla samt forska kring denna metod. Abstractsamling per 17 dec

70 Poster presentationer, forts. Slopade restriktioner efter halvprotes och främre snitt - riskfritt och rationellt (320) Inger Nilsson, Skånes universitetssjukhus Malmö E-post: inger.m.nilsson@skane.se Medförfattare: Johanna Jaran, Louise Dahlquist, Ammar Al - Jobory, Olof Leonardsson, Cecilia Rogmark Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Halvproteser vid höftfraktur har ökat från ca 300 till över 4000 årligen. Rutinmässigt har man överfört restriktioner och hjälpmedel som gäller vid artrospatienter med behov av totalproteser. Det finns inget stöd i litteraturen för att restriktioner vid halvprotes krävs. Däremot finns studier att använda anterolateralt snitt minskar luxationsrisken. Den kliniska erfarenheten är att restriktionerna kan vara ett hinder för patienten. Syftet är att se behovet av restriktioner och hjälpmedel, jämföra antal luxationer och funktionsresultat i båda grupperna. I en pseudorandomiserad studie inledd april 2010 slipper patienterna på två avdelningar restriktioner. På två avdelningar fortsätter vi med hjälpmedel och rörelserestriktioner. Syftet är att jämföra funktion, hälsorelaterad livskvalitet, arbetsinsats och antalet luxationer. Kontroller sker under vårdtiden, 6 veckor, 3 månader och 6 månader. Nuvarande resultatet som presenteras innefattar ca 250 patienter. Sedan studiens start har ingen luxation inträffat i studiegruppen, men en i kontrollgruppen. Övriga komplikationer är jämnt fördelade mellan grupperna. Arbetsinsatsen var signifikant lägre för både arbetsterapeuter/sjukgymnaster. Patienterna återgår till tidigare boende men hjälpbehovet är fortfarande stort. Hälften i båda grupper hade samma gånghjälpmedel som före frakturen. Signifikant fler hade griptång, strumppåtagare och förhöjningsdynor i kontrollgruppen. Det var ingen skillnad avseende toalett- och sängförhöjning. Resultaten visar ingen ökad risk för luxation. Arbetsinsatsen för arbetsterapeut och sjukgymnast kan minskas. Patientgruppens allmänna sjuklighet kan medföra att patienten sedan tidigare har hjälpmedel. Att inkludera patienter i studien har berett oss vissa svårigheter. Poster presentationer, forts. Strategier i vardagen för personer med besvär vid tumbasartros (321) Inger Grönbäck, Primärvårdsrehab, Ulricehamn E-post: inger.gronback@vgregion.se Medförfattare: Monica Svensson Kandidatuppsats Bakgrund: Handens funktion är mycket komplex och har stor betydelse i utförandet av dagliga aktiviteter. Att kunna utföra självvalda aktiviteter utifrån intressen, roller och vanor ger meningsfullhet i tillvaron. Något som kan påverka aktivitetsförmågan är handartros. Detta är en vanlig sjukdom och tumbasartros, som är en del av denna sjukdom, orsakar smärta och nedsatt tumrörlighet som påverkar aktivitetsförmågan. Medicinsk behandling har inte kunnat bota besvär vid tumbasartros utan personer med dessa besvär brukar hänvisas till arbetsterapeut som identifierar personens problem samt erbjuder intervention. En del av interventionen innebär rådgivning om underlättande strategier i vardagen. Det finns dock begränsad kunskap om vilka strategier en person med besvär vid tumbasartros använder för att hantera sina vardagliga aktiviteter, vilket är ett område som arbetsterapeuten behöver ha ökad kunskap om. Syfte: Att undersöka vilka strategier personer med besvär vid tumbasartros använder för att klara dagliga aktiviteter. Tillvägagångssätt: Studien utfördes med kvalitativ metod. Fem personer med besvär vid tumbasartros intervjuades angående strategier i vardagsaktiviteter. Analys: Materialet analyserades utifrån en induktiv ansats och med Malteruds systematiska metod för textkondensering. Resultat: För att klara vardagen användes olika strategier. Teman som framkom var: förebygga och behandla smärta, planera aktivitetsutförandet eller omgivningen, trotsa smärtan eller att ta hjälp av andra. Slutsats: Personernas ambitioner, tidigare roller och vanor påverkade valet samt omfattningen av aktivitet. Personerna ville klara att utföra sina dagliga aktiviteter men smärtan styrde valet av aktiviteter samt när och hur de skulle utföras. 70 Abstractsamling per 17 dec. 2012

71 Poster presentationer 5 minuters presentation där sessionens starttid är 12:45. Nedan presentationsordning, programnr Att komma till insikt efter stroke (322) Pia Linde Runeskog, Rehabmedicinska kliniken Danderyds sjukhus E-post: pia.linde-runeskog@ds.se Medförfattare: Carina Appelqvist Kandidatuppsats Bakgrund: I Sverige drabbas årligen personer av en förvärvad hjärnskada, varav hälften är stroke. Patientens förmåga att skapa en realistisk bild av sig själv och kunna utvärdera konsekvenser av sina egna handlingar kan efter en förvärvad hjärnskada vara begränsad. Insikt är en av de främsta prediktorerna för en framgångsrik rehabilitering. För att kunna erbjuda adekvata arbetsterapeutiska rehabiliteringsåtgärder är det viktigt att få en ökad kunskap om hur patienter med förvärvad hjärnskada utvecklat insikt. Syfte: Att beskriva hur personer med förvärvad hjärnskada utvecklat insikt om konsekvenser av skada efter stroke. Tillvägagångssätt och analys: Kvalitativ studie med öppna halvstrukturerade frågor. I studien ingick sex personer, fyra kvinnor och två män som avslutat rehabiliteringen och påbörjat arbetsträning eller återgått i arbete. Materialet analyserades med innehållsanalys. Resultat: Deltagarna upplevde att insikten om funktionsnedsättningar utvecklas gradvis och över en lång tid. Viktiga faktorer som påverkat deras insikt var tidig information om sjukdomen, feedback från omgivningen, deras egna jämförelser och värderingar om hur de utför uppgifter/aktiviteter nu jämfört med tidigare. Vidare hade deltagarna svårt att ta till sig konsekvenser av funktionsnedsättningarna innan de hade utfört välbekanta uppgifter i hemmet eller på arbetsplatsen. Slutsats: Resultatet visade insikten om konsekvenserna av funktionsnedsättningen utvecklades gradvis och över lång tid. Vidare att det är viktigt att patienten i ett tidigt skede av rehabiliteringen får information och kunskap om stroke och dess konsekvenser. Det är även viktigt att få möjlighet att träna i träna i reella och vardagliga aktiviteter, för att kunna få insikt om de förändringar som skett. Poster presentationer, forts. Aktivitetsförmåga och kognitiv funktion hos äldre med återkommande inläggningmedicinsk slutenvård (323) Marie Jönsson, Örebro läns landsting E-post: marie.jonsson@orebroll.se Magister-/masteruppsats Bakgrund: Det finns behov av studier som beskriver äldre patienter med återkommande inläggning. De har ofta ett kvarstående behov av personligt stöd, träning, hjälpmedel och eventuell bostadsanpassning efter vårdtillfället. Vid akutvårds- o allvårdsavdelning görs strukturerade bedömningar för att få ökad kunskap om patientgruppen samt på sikt utforma vårdriktlinjer. I studien används de bedömningar som arbetsterapeut vid enheten genomfört på patientgruppen under viss tidsperiod för att beskriva gruppens aktivitetsförmåga och kognitiva funktion. Syfte: Att beskriva aktivitetsförmåga och kognitiv funktion hos en grupp äldre patienter med återkommande inläggning i samband med vård vid medicinsk akutvårds- och allvårdsavdelning. Att jämföra aktivitetsförmåga och kognitiv funktion avseende bla två åldersgrupper. Design: Prospektiv observationsstudie. Metod: Antal patienter (n=60), medelålder 84 år bedömdes av arbetsterapeut avseende aktivitetsförmåga inom personlig vård och förflyttning med ADL-taxonomin. Deras kognitiva funktion bedömdes med MMSE (n= 47). Bedömningarna genomfördes vid ett tillfälle. Resultat: Studiens resultat kommer att redovisa aktivitetsförmåga och kognitiv funktion utifrån de genomförda formaliserade bedömningarna. Slutsats: Resultatet bedöms vara överförbart till andra vårdenheter med liknande patientgrupper inom Örebro läns landsting. Abstractsamling per 17 dec

72 Poster presentationer, forts. Vad gör skillnad - kognitivt stöd inom kriminalvården (325) Monica Ryden, Hjälpmedelsinstitutet E-post: monica.ryden@hi.se Medförfattare: Elisabeth Lagerkrans Kliniskt utvecklingsarbete Bakgrund: Ökad kunskap inom kriminalvården har lett till att fler intagna får neuropsykiatrisk utredning och i förekommande fall en diagnos och medicinsk behandling. Utredningar sker på en bl.a. på en särskild avdelning på Norrtäljeanstalten. Hjälpmedelsinstitutet blev kontaktade av Norrtäljeanstalten som ville ha utbildning till personal och stöd att få igång hjälpmedelsanvändning inom anstalten. Medel till ett projekt kunde anslås från regeringsuppdraget, Hjälpmedel i fokus. Syftet: Att öka kunskapen om kognitiva funktionsnedsättningar, dess konsekvenser i vardagen och om kognitiva hjälpmedel. Tillvägagångsätt: - Personalutbildning om kognitiva funktionshinder samt bemötande. - Utbildning om kognitiva hjälpmedel Samverkan och återkommande diskussioner om hjälpmedel inom kriminalvården - Informationsträffar för de intagna på anstalterna - Utprovningar av hjälpmedel för kriminalvårdsklienter på anstalt - Utprovningar av individueller hjälpmedel inom öppenvård (ITOK) - Miljöanpassningar i allmänna utrymmen på anstalterna Resultat: Hjälpmedel finns idag på några anstalter. Personal har fått ökad kunskap om funktionsnedsättningar och bemötande. Rutiner och informationssätt har förbättrats så att de intagna har bättre möjligheter att förstå vad som gäller. Hur förskrivningar på sluten anstalt ska göras är inte löst, när det gäller intagna inom öppenvården ska det ordinära regelverket för HSL åtgärder träda in. Slutsats: Flera av de intagna berättade om hur deras liv varit ett konstant strul med missbruk och kriminalitet. Att få en diagnos är bra och att få hjälp med vardagsaktiviteter upplevdes som positivt. Arbetsterapeuter behövs inom kriminalvården Poster presentationer, forts. Förgrymmade unge! - Hur kan vi undvika Snickeboa (326) Ellen Odéus, Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus E-post: ellen.odeus@vgregion.se Organisations- och kvalitetsarbete Bakgrund: När en familj har en eller flera familjemedlemmar med diagnosen Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) kan det vara svårt att få vardagen att gå ihop. I Göteborg finns ingen arbetsterapeut anställd på BUP. Syftet var att komplettera barnets behandlingen på BUP genom att familjen skulle få träffa en arbetsterapeut som kan hjälpa familjerna i deras vardag. Genomförande: Under tre års tid hölls informationsmöten för BUP-enheterna om vad en AT kan bistå med. Resultat: 124 remisser har inkommit till arbetserapin. Varav 53 under barn har kommit på engångsbesök, 27 två gånger. Ålderspann var främst mellan år. Förutom strategier och målsättning har 70 st. bolltäcken och 45 timstockar förskrivits som hjälpmedel. Besöken består av genomgång av familjens befintliga struktur, strategier för minne, kartläggning av tidsuppfattning och ETT mål betäms, för att ha ett konkret mål att jobba mot. Besöken har varit uppskattade av familjerna som känner att de har fått konkret hjälp och en möjlighet att komma förbi vissa av hindren de möter i sin vardag. Slutsats: Vården för barn med ADHD har förbättrats genom ett ökat samarbete mellan vårdenheterna. Arbetsterapeuten har möjlighet att praktiskt möta de svårigheter barn med ADHD ställs inför, både med hjälpmedel och förslag till strategier. Ingen av barnen borde få höra att de ska skärpa sig och skickas iväg till någon form av Snickeboa innan de har fått de rätta verktygen som hjälp att faktiskt möta de krav som omgivningen ställer dem inför. Användandet av rätt proffession för att möta barnens olika behov är viktigt för att öka kvalitén i vården. 72 Abstractsamling per 17 dec. 2012

73 Poster presentationer, forts. Olika funktionsmönster över tid hos äldre personer med lindrig kognitiv störning (MCI) (327) Annicka Hedman, Karolinska Institutet E-post: Medförfattare: Louise Nygård, Ove Almkvist, Anders Kottorp Bakgrund: Tidigare forskning har visat att äldre personer med lindrig kognitiv störning, sk. MCI, generellt upplever vardagsteknik som svårare att hantera än äldre utan kända kognitiva nedsättningar. Däremot saknas longitudinella studier där man undersökt hur vardagsaktiviteter som inbegriper teknik fungerar över tid för personer med MCI. Detta är en viktig fråga eftersom det är angeläget att de får stöd och att tidigt identifiera de som utvecklar demens. Syfte: Denna studie syftade till att undersöka funktionsmönster över tid hos äldre med MCI, med fokus på deras uppfattning av svårigheter att använda vardagsteknik och deras aktivitetsengagemang. Tillvägagångssätt och analys: 37 äldre personer med MCI inkluderades, och bedömdes genom självskattningar vid fyra tillfällen under två års tid. Instrumentet Everyday Technology Use Questionnaire, ETUQ, användes för att identifiera upplevda svårigheter vid användning av vardagsteknik och Frenchay Activities Index, FAI, för skattning av aktivitetsengagemang. Efter bortfall av fem personer ingick 32 i analysen. För att analysera funktionsmönster mellan variablerna över tid användes en personorienterad ansats med visuell inspektion av personernas longitudinella grafer. Resultat: Personerna kunde kategoriseras i tre huvudmönster av fungerande över tid: förbättrat/stabilt (n=10), fluktuerande (n=10) eller försämrat (n=12). I det försämrade mönstret fanns en större proportion som utvecklat demens under de två åren. Mer än hälften av stickprovet uppvisade försämrad eller fluktuerande longitudinell graf för vardagsteknikanvändning, medan graferna för aktivitetsengagemang var mer stabila över tid för de flesta. Slutsats: Ökande svårigheter att använda vardagsteknik kan ha samband med ökad risk för demensutveckling hos personer med MCI. Då dessa uppvisar varierande funktionsmönster över tid behövs upprepade bedömningar för planering av rätt stöd. Poster presentationer, forts. Kartläggning av kognitiva hjälpmedel inom svensk psykiatri (328) Maria Yilmaz, Örebro universitet E-post: maria.yilmaz@oru.se Medförfattare: Ann-Britt Ivarsson, Ingvor Pettersson, Kajsa Lidström-Holmqvist, Margaretha Olstam Bakgrund: Tillgången på kognitiva hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar är bristande. Att kartlägga hur arbetsterapeuter bedömer behov och val av kognitiva hjälpmedel och kognitiva strategier är ett steg i att förbättra hjälpmedelstillgången för denna grupp. Syfte: att kartlägga förskrivningen av kognitiva hjälpmedel och kognitivt stöd som en del i arbetsterapeutisk intervention för personer med psykisk funktionsnedsättning samt att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av förskrivningsprocessen och utvecklingsbehov inom området Metod: Frågeformulär skickades ut till samtliga arbetsterapeuter inom psykiatrisk verksamhet (N=590). Svarsfrekvensen var 69 %. Data bearbetades statistiskt. Intervjuer genomfördes med nio arbetsterapeuter rekryterade från delstudie 1. Dessa analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Drygt hälften av arbetsterapeuterna förskrev kognitiva hjälpmedel, nästan alla rekommenderade icke förskrivningsbara hjälpmedel. Ett fåtal ansåg sig ha goda kunskaper om kognitiva hjälpmedel. Arbetsterapeuter med längre utbildning inom området förskrev fler typer av hjälpmedel. Landstingsanställda använde oftare kognitiva test vid bedömningen jämfört med kommunanställda. Resultatet av intervjuerna visade att kognitiva hjälpmedel ökade brukarnas möjlighet att klara vardagens rutiner, gav förbättrad självkänsla och känsla av oberoende. Hinder som framkom var att hjälpmedelssortimentet inte motsvarade brukarnas behov, arbetsterapeuter saknade förskrivningsrätt och bristande kunskap hos medarbetare. Arbetsterapeuterna önskade få möjlighet att förskriva produkter på öppna marknaden, få tid för att utbilda personal och egen fortbildning. Slutsats: Nästan alla arbetsterapeuter arbetade med kompenserande åtgärder. Drygt hälften förskrev kognitiva hjälpmedel. Den låga förskrivningen antogs bero på en kombination av bristande kunskap, bristande sortiment och samverkanssvårigheter. Abstractsamling per 17 dec

74 Poster presentationer, forts. Vägen till körkort för ungdomar med neuropsykiatrisk diagnos (329) Maria Almberg, Mobilitetscenter E-post: Magister-/masteruppsats Bakgrund: Attention Deficit Hyperactive Disorder (ADHD), Aspergers syndrom (AS) och högfungerande autism (HA) kan innebära kognitiva nedsättningar som påverkar förmågan att köra bil. Vid ansökan om körkortstillstånd föreläggs personer med neuropsykiatriska diagnoser, som ADHD, AS eller HA att lämna läkarintyg som styrker att diagnosen inte innebär hinder för körkortsinnehav. På Mobilitetscenter i Göteborg utreder arbetsterapeuter ungdomars lämplighet för körkortstillstånd. Det har tidigare inte genomförts någon uppföljning av utredningens resultat och hur ungdomarna sedan klarar själva aktivitetsutförandet, att köra bil. Syftet med studien var att beskriva hur vägen till körkort ser ut för ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser som godkänts vid utredning på Mobilitetscenter. Metod: Med utgångspunkt i ett strukturerat frågeformulär telefonintervjuades 71 personer i åldrarna år. Även 15 trafiklärare intervjuades. Intervjusvaren bearbetades med deskriptiv statistik och utifrån manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat/slutsats: Vid intervjutillfället hade 62 % av ungdomarna påbörjat körkortsutbildningen. Ungdomarna med ADHD upplevde inlärning av teorin svårast, att koppla ihop teori och praktik. Ungdomarna med AS/HA upplevde den praktiska körningen svårast, att förstå andra trafikanters agerande. Ungdomarnas upplevelser avspeglade sig i antalet kör- och teoriprov samt antal lektioner. Trafiklärarnas synpunkter överensstämde med det som ungdomarna själva upplevt vara svårt. Att köra bil är en komplex aktivitet och för att lära oss behärska aktiviteten behövs både tid, ekonomi samt inre drivkraft. Tydligt är att diagnosspecifika svårigheter finns. De grundläggande kognitiva förmågorna är viktiga för att vi ska kunna lära oss att köra bil men körkortsutbildningen ställer också krav på inlärningsförmågan. Förmågan att tolka/förstå vår omgivning är viktig för ett fungerande samspel med andra trafikanter. Poster presentationer 5 minuters presentation där sessionens starttid är 14:30. Nedan presentationsordning, programnr Förbättring av sjukskrivningsprocess med Sex Sigma och microsystemperspektiv (330) Yvonne Widell, Skaraborgs sjukhus E-post: yvonne.widell@vgregion.se Medförfattare: Jenny Berg Magister-/masteruppsats Bakgrund: Sjukfrånvaron i Sverige 2004 var högst i Västeuropa och landets enskilt största ekonomiska problem. Regeringen vidtog olika åtgärder. En åtgärd var att ge incitament för att sjukskrivningsprocessen skulle finnas med i hälso- och sjukvårdens ledningssystem, delvis på grund av förändrade krav och brister i läkarintygens kvalitet. En lokal undersökning visade att 23 % av patienterna var missnöjda i samband med sjukskrivning. Syfte: Genom Sex Sigmas problemlösningsmodell och mikrosystemperspektiv förbättra kvaliteten på läkarintygen, skapa mål och rutiner i sjukskrivningsprocessen samt öka patientnöjdhet. Metod: Utifrån ett mikrosystemperspektiv intervjuades projektgruppen. Genom Sex Sigmas problemlösningsmodell fokuserades förbättringsområden på informationsutbyte till patienter och läkare samt utformande av mål och skriftliga rutiner. Femtioåtta patienter intervjuades kring sjukskrivningsprocessen. Mätningar av onödiga åtgärder utfördes och kvaliteten i läkarintygen följdes med styrdiagram. Förbättringsprojektet utvärderades genom reflektion i projektgruppen. Resultat: Förbättringsarbete med Sex Sigma och mikrosystemperspektiv har signifikant ökat kvalitet i läkarintygen, p<0,001. Rutiner och mål för sjukskrivningsprocessen har införts i ledningssystemet. Samtliga patienter är nöjda, telefonsamtal om brister och felaktiga ärenden har minskat. Förbättringsmetodiken bidrog till vidgat synsätt, ökad förståelse för patienten och mellan personalkategorier. Åtgärderna har haft genomslagskraft genom att förbättringsförslagen kom från och utfördes av dem som arbetar i verksamheten. Slutsats: Sex Sigma och mikrosystemperspektivet har patientfokus vilket kan påverka värderingar och vilja till förändringar. Resultatet i studien stöds av andra studier men fler studier av arbetssättet och dess hållbarhet över tid behövs för att stärka evidensen. 74 Abstractsamling per 17 dec. 2012

75 Poster presentationer, forts. Vägar till arbete (331) Ewa Wahlin, Mimers Hus Gymnasium E-post: Medförfattare: Yoe Hultberg Presentationen är inställd. Poster presentationer, forts. Bedömning av aktivitetskapacitet med UPSA-B för personer med psykossjukdom (332) Anna-Karin Olsson, NU sjukvården E-post: Bakgrund: Trots framgångsrik farmakologisk behandling för personer med schizofreni och andra psykossjukdomar har många patienter med dessa diagnoser kvarstående svårigheter att klara av vardagliga aktiviteter och att fungera i samhället. Forskning och långtidsuppföljning om hur personer med schizofreni och andra psykossjukdomar mår och fungerar är ett eftersatt område. Studien Clinical Longterm Investigation of Psychosis in Sweden (CLIPS) pågår sedan i slutet av 90-talet. I dag omfattar studien mer än 460 öppenvårdspatienter med psykossjukdom. Syftet med CLIPS är bland annat att årligen samla in data om patienternas psykiatriska symtom, funktion och livskvalitet. Ett av instrumenten som används för att bedöma patientens aktivitetskapacitet är UCSD Performance- Based Skills Assessment- Brief UPSA-B. Syfte: Att undersöka hur patienten med schizofreni och andra psykossjukdomar klarar av de uppgifter som ingår i en svensk version av UPSA-B. Tillvägagångssätt: Undersökningsgruppen bestod 247 deltagare som bedömts med UPSA-B vid ett tillfälle. Datan analyseras deskriptivt för att visa de olika uppgifternas svårighetsgrad Resultat: UPSA-B består av 19 uppgifter. Svårighetsgraden på uppgifterna varierar, den som är enklast, att visa 49 kr med sedlar och mynt klarar 92,2 % av deltagarna. Den uppgift som är svårast är att minnas och slå ett telefonnummer som de fått uppläst, endast 18,9 % av deltagarna klarar den uppgiften. Slutsats: UPSA-B är ett lämpligt bedömningsinstrument att använda vid screening inför en eventuell mer omfattande arbetsterapeutisk utredning Abstractsamling per 17 dec

76 Poster presentationer, forts. Ett normkritiskt perspektiv på klientcentrering (333) Annika Novak, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet E-post: Kandidatuppsats Bakgrund: Klientcentreringsansatsen är idag en central del i den arbetsterapeutiska diskursen som ger klienten nyckelrollen i alla delar i den arbetsterapeutiska interventionen. Ett klientcentrerat arbetssätt innebär bland annat att arbetsterapeuten lämnar över makt till klienten. I det normkritiska maktperspektivet uttrycks makt som strukturer, normer står för det som anses normalt och det som avviker från normen görs till de Andra. Syfte: Undersöka hur makt och normaspekter beskrivs inom teorin om klientcentrerat arbetssätt i kurslitteratur på arbetsterapeutprogram vid ett urval av Sveriges universitet och att diskutera dessa fynd utifrån ett normkritiskt maktperspektiv. Tillvägagångssätt och analys: Strukturerad litteraturöversikt med inspiration från en integrativ metod för att få en heltäckande sammanställning och förståelse för hur makt och normer beskrivs i arbetsterapeutisk litteratur. Utifrån 28 böcker har meningsbärande enheter skiljts ur och grupperats i sex kluster. Resultat: De sex klustrena uppställs i en ordning som visar på flera stegs fördjupning av förståelsen av makt och normer, från ett konstaterande av att ett maktperspektiv behövs till att beskriva hur arbetsterapeuten kan förhålla sig till makt och mångfald. Litteraturens beskrivning av makt utgår ifrån terapeutens perspektiv och riskerar att osynliggöra klienters upplevelser av maktrelationen. Slutsats: Den litteratur som ingår i grundutbildningen hos de undersökta universiteten är begränsad och går inte tillräckligt djupt i sin förståelse av makt och normaspekter för det terapeutiska mötet. Arbetsterapeuter behöver fördjupa sin förståelse om sin egen subjektivitet, av vad som format ens egen världsbild, för att kunna möta klienter med full respekt. Därför behövs kompletterande litteratur för att utveckla bättre förståelse om det klientcentrerade arbetssättets komplexitet. Poster presentationer, forts. Forskningsluckor inom hälsopromotion för utlandsfödda äldre personer (334) Qarin Lood, Sahlgrenska akademin, GPCC E-post: qarin.lood@neuro.gu.se Medförfattare: Greta Häggblom Kronlöf, Synneve Dahlin Ivanoff Bakgrund: Forskning visar att utlandsfödda äldre personer löper högre risk att utveckla dålig hälsa än svenskfödda äldre personer. Dessutom begränsas deras tillgänglighet till hälsovård av hinder som språksvårigheter och osäkerhet. Dessa ojämlikheter är ett viktigt område att utforska men utlandsfödda äldre personer är en underprioriterad grupp. Föreliggande studie utgör en del av ett större forskningsprojekt med syfte att implementera och utvärdera en hälsofrämjande intervention för utlandsfödda äldre personer. Syfte: Att systematiskt granska randomiserade kontrollerade studier (RCT) för att kunna beskriva och presentera effekterna av hälsofrämjande interventioner för utlandsfödda äldre personer. Tillvägagångssätt och analys: En systematisk litteraturöversikt med induktiv och deskriptiv ansats samt med inspiration från iterativ syntes utfördes. Studier uteslöts om de berörde strategier för prevention av specifika sjukdomar. Analysen antog Resultat: Åtta RCT som presenterade sex olika interventioner inkluderades. Huvudsakliga beståndsdelar i interventionerna var: aktivitet och delaktighet, person-centrering, hälsoinformation, kulturella modifieringar, utbildning av personal samt teoretisk grund. Fem studier presenterade statistiskt signifikanta effektmått som syntetiserades till tre teman: fysisk aktivitet, uppfattning av hälsa och sociala aktiviteter. Resterande studier rapporterade inga statistiskt signifikanta resultat på gruppnivå. Interventionernas evidens varierade från väldigt låg till måttfull. Slutsats: Viktiga luckor som ger fokus för framtida forskning har identifierats. Det råder brist på RCT gällande hälsopromotion för utlandsfödda äldre personer vilket gör det svårt att fatta några evidensbaserade beslut gällande vilka interventioner som ska användas. För att minska ojämlikheter i hälsovården borde denna forskning därför vara en global prioritet. 76 Abstractsamling per 17 dec. 2012

77 Sal: K23 - Specialistföreläsningar Max antal deltagare: 80 personer Rollen som specialist i arbetsterapi ett neuropsykiatriskt utredningsteam (SP1) Erika Högstedt Vuxenpsykiatriska kliniken, Norrköping E-post: erika.hogstedt@lio.se Som specialist i arbetsterapi i ett neuropsykiatriskt utredningsteam kommer jag att ställas inför stora möjligheter och utmaningar. Under föreläsningen kommer arbetsterapeutiskt utredningsarbete inom neuropsykiatri att beskrivas. Model of Human Occupation utgör teoretisk grund och skapar struktur i arbetet. Syftet med en utredning är att förbättra klientens hälsa och öka möjligheten för denne att vara delaktig i samhällslivet. Detta gör jag genom att försöka förstå hur den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen påverkar en klients aktivitetsliv. Under utredningen är observation av klienten i meningsfulla aktiviteter central. Flera bedömningsinstrument som används kommer att beskrivas. Exempel kommer att ges på interventioner som efterföljs av utredningen och som underlättar för klienten att bemästra vardagen. Hur kan rollen som specialist se ut rent konkret? Vilka möjligheter & hinder kommer jag att möta i den organisation jag befinner mig? Sal: K23 - Specialistföreläsningar Max antal deltagare: 80 personer Arbetsterapi för unga vuxna mellan år med förvärvad hjärnskada (SP2) Charlotte Nilsson Rehabiliteringsmedicinska Universitetskliniken Stockholm, Hjärnskaderehabilitering, Unga vuxna, Danderyds sjukhus E-post: charlotte.nilsson@ds.se Unga vuxna i åldern med förvärvad hjärnskada är en outforskad grupp, även på global nivå. Hjärnans utveckling, många livsförändringar samt ökade krav innebär att gruppen har särskilda behov av stöd- och rehabiliteringsinsatser. Specialistföreläsningen beskriver utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv uppbyggnaden av en ny verksamhet riktad till denna patientgrupp, som har sociala, exekutiva, kognitiva och/eller beteendemässiga svårigheter. Bland annat behöver metoder för utredning och intervention väljas ut, utvecklas och anpassas och nätverk med andra aktörer behöver byggas. COPM-E finns med i detta arbete som referens och grund. Abstractsamling per 17 dec

78 Sal: K23 - Specialistföreläsningar Max antal deltagare: 80 personer Miljöns betydelse för vardagsfärdigheter hos ungdomar med ryggmärgsbråck (SP3) Marie Granberg Habiliteringscentrum, Riksgymnasiets habilitering, Umeå E-post: marie.granberg@vll.se Personer med ryggmärgsbråck har ofta svårigheter att utföra vardagsaktiviteter på ett effektivt, självständigt och säkert sätt. Den nedsatta förmågan i aktivitetsutförande avspeglas i alla livsområden och vardagssysslor blir ofta inte utförda även om den motoriska förmågan finns. Eftersom det ofta handlar om en oförmåga hos personen spelar omgivningen en central roll för självständighetsutvecklingen hos dessa ungdomar. Arbetet som arbetsterapeut innebär ofta att de arbetsterapeutiska insatserna integreras dels med habiliteringsteamets och dels med skolans och elevhemspersonalens insatser. Gemensamma insatser innebär möjligheter att komma längre mot att nå uppsatta mål, men att vara många aktörer som arbetar med samma problem och olika perspektiv, innebär ibland samtidigt en mer komplicerad väg att uppnå målen. Specialistföreläsningen beskriver betydelsen av en informerad och motiverad omgivning och av att göra omgivningen delaktig i interventioner. Under föreläsningen diskuteras även etiska dilemman som kan uppstå under arbetsprocessen när det gäller klientcentrering och delaktighet och betydelsen av en evidensbaserad utredning, process och intervention. Sal: K23 - Specialistföreläsningar Max antal deltagare: 80 personer Hur familjecentrerat förhållningssätt kan praktiseras under intervention (SP4) Eva Bjuvmar Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset, Linköping E-post Eva.Bjuvmar@lio.se Barn med neuropsykiatriska diagnoser har varierade förmågor att genomföra dagliga aktiviteter. De behöver anpassat stöd från föräldrar och professionella för att utveckla delaktighet samt självständighet i vardagen. Canadian Model of Occupational Performance and Engagement (CMOP-E), Model of Human Occupation (MOHO) och familjecentrerat förhållningssätt förordar fokus på barnets och familjens utförande av meningsfulla dagliga aktiviteter samt delaktighet i naturlig miljö. De erbjuder även en grund för intervention. Vid kartläggning av barns förmåga att utföra dagliga aktiviteter använder arbetsterapeuter strukturerade och ostrukturerade bedömningsmetoder. Det finns ett fåtal bedömningsinstrument, som ger både barn och föräldrar möjlighet att framföra vad de önskar och behöver utföra i vardagen samt visar evidens för att främja familjens engagemang och delaktighet i förändringsprocessen. Handledning av föräldrar visar allt mer evidens för att ge positiva effekter för hela familjen. Occupational Performance Coaching (OPC) är en ny handledningsmetod inom arbetsterapi med syfte att möjliggöra barns och föräldrars utförande av dagliga aktiviteter i familjens hem- och närmiljö. Utifrån specialistrollen betonas betydelsen av etisk medvetenhet och att praktisera familjecentrerat samt evidensbaserat arbetssätt. 78 Abstractsamling per 17 dec. 2012

79 Sal: K23 - Specialistföreläsningar Max antal deltagare: 80 personer Kostnadseffektiva arbetsföremågebedömningar hur och för vem? (SP5) Christina Johansson Arbetsförmedlingen, Piteå E-post: christina.x.johansson@arbetsformedlingen.se Enligt funktionshinderspolitiken ska alla människor, oavsett funktionsförmåga, ha samma möjligheter att vara delaktiga i samhället och kunna delta i arbetslivet utifrån sina förutsättningar. Idag står vi inför utmaningen att allt färre ska försörja allt fler, så vi behöver vi ta tillvara på de resurser som finns för att kunna behålla välfärden. Att arbeta som arbetsterapeut på Arbetsförmedlingen innebär möten med människor med olika funktionshinder och svårigheter som påverkar förutsättningarna för arbete. Arbetslöshet kan även få ytterligare konsekvenser på hälsan för den enskilde individen. Kostnadseffektiva arbetsförmågebedömningar är därför viktigt, både utifrån individens och samhällets perspektiv. Evidensbaserade bedömningsinstrument som bedömer arbetsförmåga och interventioner som är evidensbaserade medverkar till högkvalitativa arbetsförmågebedömningar, men det är också viktigt att beakta den enskildes övriga livssituation utifrån ett aktivitets- och delaktighetsperspektiv samt omgivningsfaktorer. Som specialist vill jag medverka till att kvalitetssäkra arbetslivsinriktad rehabilitering genom att arbeta evidensbaserat, upprätta arbetsterapiprogram inom arbetslivsinriktad rehabilitering och vidareutveckla metoder för bedömning av arbetsförmåga. Sal: K23 - Specialistföreläsningar Max antal deltagare: 80 personer Intervention vid förvärvad hjärnskada Syfte, medel och mål (SP6) Kristina Landahl Sargénius Rehabiliteringsmedicinska Universitetskliniken, Danderyds Sjukhus E-post: kristina.sargenius-landahl@ds.se Aktivitetsmässiga svårigheter efter en förvärvad hjärnskada beror vanligen på att förmågan till bearbetning och integrering av kognitiva, sensoriska och neurologiska stimuli är påverkad. Arbetsterapeutisk intervention syftar här till att vidmakthålla eller förbättra patientens nuvarande aktivitetsförmåga genom insatser på färdighets-, utförande, och/ eller delaktighetsnivå. Interventionerna kan vara kompensatoriska, utbildningsmässiga eller återtränande i sin utformning. Ofta kombineras dessa inriktningar för att optimera patientens aktivitetsutförande. Oavsett vald intervention innefattar all rehabilitering vid förvärvad hjärnskada arbete med hjärnans plastiska förmåga i någon form. Patienten använder hjärnans plastiska förmåga när denne tillägnar sig ny kunskap och strategier eller nya sätt att utföra en önskad aktivitet. Hjärnans plastiska förmåga möjliggör också återkomst av förlorad förmåga. Träningen behöver då vara både intensiv och repetitiv och motverka det spontana kompensatoriska beteende som uppkommer som en naturlig konsekvens av hjärnskadan. Generalisering till vardagliga aktiviteter har emellertid visat sig viktig för att uppnådd effekt ska kvarstå. Arbetsterapeuten har här en naturlig roll. Att arbeta med patienter med förvärvad hjärnskada innefattar inte sällan arbete med individer som inte är medvetna om sina aktivitetssvårigheter eller som inte själva kan precisera sina aktivitetsmässiga mål. Detta kan leda till etiska dilemman när val av intervention ska göras. Behovet av specialistarbetsterapeuter som vägledare och kunskapsförmedlare är därför stort. Ett behov av kvalitetssäkring av landets hjärnskaderehabiliteringskliniker finns också vilket ett framtida nätverk av specialistarbetsterapeuter skulle kunna bidra med. Abstractsamling per 17 dec

80 Sal: K24 - Specialistföreläsningar Max antal deltagare: 80 personer Rehabilitering - tillbaka till framtiden (SP7) Lena Lundman Myrlund Norrlands universitetssjukhus, Neurocentrum, Neurorehab Sävar E-post: lena.lundman.myrlund@vll.se Som arbetsterapeut inom Neurorehab Sävar möter jag personer efter en stroke eller med neurologisk sjukdom/skada. De är aktiva mitt i livet med barn, familj, arbete och med en framtid framför sig. Varje klient är unik med olika behov och förutsättningar i livet och de erbjuds rehabilitering i kurs, grupp eller individanpassat program. Ett top-down perspektiv med klienten i fokus stöds av skräddarsydd rehabiliteringsplan där klienten är delaktig och aktiv i sin egen rehabiliteringsprocess. Arbetet i ett rehabiliteringsteam innebär att möta varierade grad av behov och förväntningar från klient som omvärld. För att kunna erbjuda tidsenlig arbetsterapi med validitet och reliabilitet utgår jag från teori, modell, instrument och arbetsmetoder som håller hög kvalité med högt evidensvärde som är i ständigt utveckling. Använder en bredd av utredningsmetoder och interventioner som styrs utifrån klientens varierande grad i aktivitetsområde. En arbetsterapeutisk interventionsprocess i journal som arbete underlättar evidensbaserad arbetsterapi i praxis. Ett arbetssätt som har ett språk, ett tankesätt och en flödesprocess som ger tydlighet i resultat. Beskriver hur tanken KIR stödjer det praktiska arbetssättet ytterligare till effektivare resultat. I min roll som specialist ska jag kombinera min erfarenhet och kunskap i mitt kliniska arbete som främjar utveckling hos klienter, kollegor och studenter. Sal: K24 - Specialistföreläsningar Max antal deltagare: 80 personer Informerad och delaktig patient javisst, men hur? Specialistarbetsterapeutens roll på strokeenhet (SP8) Kerstin Kåmark, Leg. arbetsterapeut, Sjukgymnast och arbetsterapiverksamheten, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg E-post: kerstin.kamark@vgregion.se Patienter har lagstadgad rätt till anpassad information och till delaktighet i sin rehabilitering efter sin förmåga. I min specialistföreläsning tar jag upp hur stroketeamet arbetar mot detta mål trots en allt kortare vårdtid. Jag beskriver vår akuta strokeenhet där arbetsterapeuten har en viktig roll i teamet då patientens aktivitetsförmåga är i focus vid informationsmöte, målformulering och planering inför framtiden. Information är viktig för den nyinsjuknade patienten, den behöver även upprepas under vårdtiden. Som specialistarbetsterapeut kommer jag att medverka till att utveckla rutiner kring hur information ges på strokeenheten. Med min kunskap som jag erhållit genom mina funktions och specialistkurser kan jag utreda patientens funktions- och aktivitetsförmåga. Vid en tidig utredning och bedömning i aktivitet kan arbetsterapeuten medverka till att patienten själv eller med stöd, sätter upp egna delmål. Genom tidig målformulering stimuleras patienten till ökad aktivitet, vilket kan bidra till en ökad delaktighet i sin rehabilitering. Patienter har uttryckt det så här: att jag kan påverka att jag kan göra något själv. Då vårdtiden är kort är det viktigt att prioritera rätt. Jag vill som specialist utveckla och implementera den prioriteringsordning som vi arbetsterapeuter har utarbetat, så att den används i det dagliga arbetet. I min roll som specialistarbetsterapeut ingår även att förmedla aktuell forskning till kollegor med målsättning att evidensbasera alltmer av våra interventioner. På Strokeenheten finns ett Strokehem team (ESD team) som fortsätter träna i hemmet efter utskrivning. Genom ett patientfall belyser jag bland annat hur patientens delaktighet kan öka vid denna träning. Jag tar upp etiska frågor som uppkommer i mitt arbete samt min framtidsvision. 80 Abstractsamling per 17 dec. 2012

81 Sal: K24 - Specialistföreläsningar Max antal deltagare: 80 personer Sal: K24 - Specialistföreläsningar Max antal deltagare: 80 personer Lärandeprocessen som verktyg när empowerment är målet (SP9) Margaretha Risén Rehabiliteringsmedicinska Universitetskliniken, Danderyds sjukhus E-post: margaretha.risen@ds.se Vid smärtrehabilitering är det livet med sjukdomen som är i centrum och rehabiliteringen är ett lärande. Föreläsningen kommer att fokusera på hur arbetsterapeuten kan använda lärandeprocessen som ett verktyg för att arbeta klientcentrerat. Kännedom om och kunskaper i vuxet lärande, den pedagogiska processen, hur lärandet utgår från individen, reflektion och återkoppling kan underlätta kunskaps och kompetens överföring och som kan leda till patientens utveckling av sina egna färdigheter. För patienter med långvarig smärta är viktiga rehabiliteringsmål att finna egna hållbara strategier för att kunna hantera sin smärta, hitta aktivitetsbalans och klara av sina vardagliga aktiviteter. Patienten får kunskap om sin smärta och dess konsekvenser och kunskapen blir en erfarenhet som sedan kan generaliseras till olika aktiviteter och situationer. Om patienten är delaktig i planering, målsättning och beslut kring rehabiliteringen ökar den inre motivationen och engagemanget och patienten får en positiv bild av sig själv, sina resurser och litar på sin handlingsförmåga, patienten uppnår empowerment. Arbetsterapeuten behöver således vara välgrundad i ett klientcentrerat arbetssätt för att kunna ge det rätta stödet och göra det möjligt för patienten att fatta beslut Ro utan åror - Clinical irritation för en arbetsterapeut inom neurosjukvården (SP10) Berit Fritzin Sjukgymnast och Arbetsterapiverksamheten, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, E-post: berit.fritzin@vgregion.se Arbetet som arbetsterapeut inom neurosjukvården och som medlem i ALS-teamet på Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg innebär dels sedvanliga arbetsuppgifter men också bedömningar som ligger till grund för fortsatta åtgärder bland annat för ansökan om personlig assistans. Det är många faktorer som det skall tas hänsyn till. Det är dels patientens nedsatta aktivitetsförmåga, diagnos, sjukdomens progress och prognos men också samhällets lagar. På senare år har det skett en utveckling av handikappolitiken nu senast En gemensam faktor är självbestämmande med integritet som innebär att inte kränka, visa respekt, få jämlikhet i levnadsvillkoren och innehåller en delaktighetsideologi. I min presentation kommer jag att utgå från ett patientfall där jag träffade en kvinna med ALS. Hon fick under tidens gång svåra aktivitetsnedsättningar vilket gjorde att hon var i behov av att ansöka om personlig assistans. Hon fick också nedsatt kommunikationsförmåga och behov av insatser från kommunen vilket innebar att man representerade henne inför de olika instanser som krävdes. Samarbetet med personer från Försäkringskassan och kommunen måste vara smidigt och tidseffektivt då den här patientgruppen inte har tid att vänta. Ett problem för personer med neurologiska diagnoser är att sjukdomen progredierar med varierande hastighet där kunskapen om sjukdomens förlopp och dess konsekvenser är viktiga och avgörande. Arbetsterapeutens strävan är att ge patienten möjligheter att leva ett värdefullt liv i enlighet med sina egna önskemål och behov i förhållande till omgivningens resurser. Man skall i sin yrkesroll med stöd av teori förstå, respektera och stödja patientens upplevelser, val och handlingar. Hur kan arbetsterapeuten som specialist vara en tillgång för patienten? Abstractsamling per 17 dec

82 Sal: K24 - Specialistföreläsningar Max antal deltagare: 80 personer På obruten mark från arbetsterapeut till specialist (SP11) Karin Bengtsson Rehabenheten, Alvesta kommun E-post: karin.bengtsson@alvesta.se Rollen som specialist är att beträda obruten mark, eftersom det inte finns någon specialist i arbetsterapi i Alvesta kommun sedan tidigare. Föreläsningen kommer bland annat att belysa en vision för framtiden, hinder och möjligheter på arbetsplatsen och i organisationen och varför aktivitet och hälsa är viktiga begrepp. Det dagliga arbetet innebär kontakt med äldre som fallit och fokus i föreläsningen är fallpreventivt arbete bland äldre i Alvesta kommun. Målet vid fallprevention är att möjliggöra aktivitet, främja livskvalitet och hälsa samt att minska antalet fall. Fall beror på många olika faktorer och kräver åtgärder på många olika nivåer. Rollen som specialist kan därför innebära att vara kunskapssökare och kunskapsspridare. Kunskapssökare genom att hålla sig uppdaterad inom fallpreventionsområdet. Kunskapsspridare genom att sprida den senaste kunskapen vidare till kollegor, teamet (runt den äldre), äldre, anhöriga och olika samhällsorganisationer genom att till exempel anordna träffar där kunskapen kan spridas. 82 Abstractsamling per 17 dec. 2012

83 Presentatörsförteckning Författare/presentatör Programnr Författare/presentatör Programnr A Aase, Per 130 Ahlborg, Gunnar 235 Ahlsten, Gunnar 136 Ahner, Tove 211 Al - Jobory, Ammar 320 Alfredsson Ågren, Kristin 141 Almberg, Maria 139 Almberg, Maria 329 Almkvist, Ove 203 Almkvist, Ove 327 Andersson, Christina 236 Andersson, Christina 254 Andersson, Ester 316 Andreassen, Maria 212 Appelqvist, Carina 322 Arnerwik, Anna 123 Asaba, Eric 265 B Bengtsson, Karin SP11 Berg, Jenny 330 Bergström, Aileen 227 Bernljung, Johanna Inställd 129 Bernspång, Birgitta 121 Bernspång, Birgitta 253 Bernspång, Birgitta 267 Bertilsson, Ann-Sofie 110 Bertilsson, Ann-Sofie 111 Bertilsson, Monica 120 Bertilsson, Monica 235 Bjuvmar, Eva SP4 Björklund, Anita 112 Björklund, Anita 238 Björklund, Anita Inställd 243 Björklund, Anita 250 Björklund, Cecilia 214 Blomdahl, Christina 250 Bolic, Vedrana 248 Boman, Inga-Lill 108 Boman, Inga-Lill 114 Borell, Lena 268 Borgestig, Maria 216 Brorsson, Anna 207 Bäckström, Anna-Lena 317 C Castro, Daniela 303 Cederblad, Adina 318 Cutchin, Malcolm 207 D Daag, Pia 245 Dahlberg, Raymond 143 Dahlberg, Raymond 144 Dahlin-Ivanoff, Synneve 109 Dahlin-Ivanoff, Synneve 209 Dahlin-Ivanoff, Synneve 220 Dahlin-Ivanoff, Synneve 229 Dahlin-Ivanoff, Synneve 334 Dahlquist, Louise 320 Dellenborg, Lisen 220 Dellve, Lotta 234 Doble, Susan 101 Dock, Johannes 142 Donlau, Marie 319 Dunér, Anna 229 E Edberg, Anna-Karin 219 Edlund, Caroline Inställd 315 Edlund, Curt 121 Ekbladh, Elin 225 Ekbladh, Elin 234 Ekbladh, Elin 249 Ekelund, Christina 232 Ekelund, Christina 309 Eklund, Kajsa 109 Eklund, Kajsa 209 Eklund, Kajsa 232 Eklund, Kajsa 309 Eklund, Mona 241 Eklund, Mona 255 Ekstam, Lisa 117 Ekstam, Lisa 267 Elgmark Andersson, Elisabeth 104 Emmoth, Camilla 314 Enblom, Sara 306 Erikson, Anette 263 Eriksson, Gunilla 110 Eriksson, Gunilla 111 Eriksson, Gunilla 227 Eriksson, Gunilla 239 Eriksson, Gunilla 267 Erlandsson, Lena-Karin 142 Erlandsson, Lena-Karin 214 Erlandsson, Lena-Karin 219 F Fallahpour, Mandana 202 Fisher, Anne 221 Fjellman-Wiklund, Anncristine 121 Forsberg Wärleby, Gunilla 229 Forsenäs Lundmark, Kristina 205 Forslöf, Annbritt 237 Fredriksson, Carin 228 Fristedt, Sofi 104 Fristedt, Sofi 137 Fristedt, Sofi 256 Fritzin, Berit SP10 G Gard, Gunvor 214 Gosman Hedström, Gunilla 229 Granberg, Marie SP3 Granlund, Mats 136 Granlund, Mats 217 Grönbäck, Inger 321 Guidetti, Susanne 110 Guidetti, Susanne 111 Guidetti, Susanne 267 Gunnarsson, Birgitta 112 Abstractsamling per 17 dec

84 Presentatörsförteckning Författare/presentatör Programnr Författare/presentatör Programnr Gunnarsson, Birgitta 238 Gunnarsson, Birgitta 250 Guregård, Suzanne 250 Gustafsson, Helena 109 Gustafsson, Susanne 132 Gustavsson, Anette 316 Gustavsson, Martha 210 Göransson, Carina 313 H Nilsson, Maria 125 Haak, Maria 125 Haak, Maria 126 Haak, Maria 128 Haak, Maria 231 Haegerstam, Maria 316 Hagberg, Lars 228 Haglund, Lena 141 Haglund, Lena 264 Hamelius, Lena 311 Hansen Falkdal, Annie 121 Hansson, Lars 253 Hedman, Annicka 203 Hedman, Annicka 327 Hellberg, Kristina 248 Hellman, Therese 133 Hellman, Therese 208 Hellman, Therese 239 Hellquist, Eva 236 Hemmingsson, Helena 136 Hemmingsson, Helena 216 Hemmingsson, Helena 230 Hemmingsson, Helena 248 Hensing, Gunnel 120 Hensing, Gunnel 234 Hensing, Gunnel 235 Hermansson, Liselotte 228 Hillborg, Helene 118 Himmelmann, Kate 218 Holmefur, Marie 223 Holmefur, Marie 244 Holmefur, Marie 304 Holmgren, Kristina 233 Holmgren, Kristina 234 Holmqvist, Kajsa 244 Holmqvist, Kajsa 304 Holstein, Jane 113 Horstmann, Vibeke 128 Hultberg, Yoe Inställd 331 Håkansson, Carita 102 Håkansson, Carita 142 Håkansson, Carita 266 Håkansson, Christina 310 Häggblom Kronlöf, Greta 138 Häggblom Kronlöf, Greta 334 Högstedt, Erika SP1 Högstedt, Erika 115 I Ivarsson, Ann-Britt 244 Ivarsson, Ann-Britt 304 Ivarsson, Ann-Britt 328 Iwarsson, Susanne 125 Iwarsson, Susanne 126 Iwarsson, Susanne 128 Iwarsson, Susanne 231 J Jacobsson, Lars 107 Jakobsson, Maria 311 Janeslätt, Gunnel 217 Jansson, Inger 122 Jansson, Inger 238 Jansson, Inger 314 Jaran, Johanna 320 Johansson, Annika 302 Christina Johansson SP5 Johansson, Erika 144 Johansson, Karin 130 Johansson, Karin 265 Johansson, Maria 222 Johansson, Ulla 110 Johansson, Ulla 111 Jonsson, Hans 144 Jonsson, Hans 266 Jonsson, Hans 308 Jonsson, Mona 314 Jönsson, Marie 323 Jörgensen, Sophie 126 K Karlman, Ylva 246 Karlsson, Lina 246 Karlsson, Elin 226 Kassberg, Ann-Charlotte 105 Kassberg, Ann-Charlotte 107 Kieri, Hanna Inställd 315 Kjellberg, Anette 113 Kjellberg, Anette 141 Kjellberg, Anette 213 Kjellberg, Anette 247 Kjellberg, Anette 248 Kottorp, Anders 106 Kottorp, Anders 130 Kottorp, Anders 201 Kottorp, Anders 202 Kottorp, Anders 203 Kottorp, Anders 327 Kroksmark, Ulla 142 Krumlinde Sundholm, Lena 223 Krumlinde Sundholm, Lena 224 Kåhlin, Ida 141 Kåhlin, Ida 213 Kåhlin, Ida 264 Kåmark, Kerstin SP8 Kårefjärd, Ann 317 Käcker, Pia 115 L Lagerkrans, Elisabeth 325 Landahl, Sten 109 Landgren, Anna Inställd Abstractsamling per 17 dec. 2012

85 Presentatörsförteckning Författare/presentatör Programnr Författare/presentatör Programnr Landin, Maria 240 Larsson Lund, Maria 105 Larsson Lund, Maria 106 Larsson Lund, Maria 107 Larsson Lund, Maria 215 Larsson, Ellinor 116 Larsson, Åsa 124 Larsson, Åsa 127 Landahl Sargénius, Kristina SP6 Larsson-Lund, Maria 202 Leonardsson, Olof 320 Lexell, Jan 126 Lexell, Jan 241 Lidman, Git 218 Lidström, Helene 136 Lidström, Helene 249 Lidström-Holmqvist, Kajsa 328 Lilja, Margareta 214 Linde Runeskog, Pia 322 Lindholm, Lars 221 Lindkvist, Barbro 224 Lindqvist, Eva Inställd 262 Lindstedt, Helena 217 Lindström, Inga-Britt 140 Lindström, Maria 257 Lood, Qarin 138 Lood, Qarin 220 Lood, Qarin 334 Lork, Kristin 233 Lundberg, Stefan 114 Lundberg, Stefan 207 Lundman Myrlund, Lena SP7 Lundqvist, Christina 140 Löfgren, Ingeborg 245 Löfqvist, Charlotte 128 M Malinowsky, Camilla 107 Malinowsky, Camilla 259 Markström, Urban 253 Mirmohammadi, Mozhgan 314 Mondaca, Margarita 265 Munkholm, Michaela 261 Mybeck, Therese 229 Månsson, Ingela 143 Mårtensson, Lena 220 Mårtensson, Lena 229 Mårtensson, Lena 232 Mårtensson, Lena 303 Mårtensson, Lizette 126 N Nachemsson, Ann 218 Nicklasson, Marit 308 Nilseryd Krogsgaard, Maria 242 Nilsson, Charlotte SP2 Nilsson, Ingeborg 101 Nilsson, Ingeborg 221 Nilsson, Inger 320 Nilsson, Maria 231 Nilsson, Mathilda Inställd 315 Novak, Annika 333 Nygren, Ulla 253 Nygård, Louise 106 Nygård, Louise 114 Nygård, Louise 201 Nygård, Louise 202 Nygård, Louise 203 Nygård, Louise 206 Nygård, Louise 207 Nygård, Louise 327 O Odéus, Ellen 326 Olofsson, Alexandra 204 Olsson, Anna-Karin 103 Olsson, Anna-Karin 332 Olstam, Margaretha 328 Orban, Kristina 219 Ottenvall Hammar, Isabelle 209 Ottenvall Hammar, Isabelle 309 P Palm, Inga-Lill 316 Peny-Dahlstrand, Marie 134 Perseius, Kent-Inge 238 Persson, Dennis 255 Persson, Elisabeth 241 Petersson, Eva-Lisa 120 Pettersson, Ingvor 228 Pettersson, Ingvor 328 Pooremamali, Parvin 255 Prellwitz, Maria 105 R Ranner, Maria 110 Ranner, Maria 111 Ribbegård, Jenny 240 Risén, Margaretha SP9 Rivano Fischer, Marcelo 241 Rogmark, Cecilia 320 Rosberg, Birgitta 208 Rosenberg, Lena 114 Rosenberg, Lena 130 Rosenberg, Lena 206 Rosenberg, Lena 211 Ryden, Monica 325 S Samuelsson, Karin 264 Sandlund, Mikael 253 Sandqvist, Jan 226 Selander, Helena 139 Selander, Helena 252 Setterholm, Elisabet 239 Skoglind-Öhman, Ingegerd 119 Sköld, Annika 260 Slaug, Björn 126 Smårs Höglund, Birgitta 239 Stankovic, Nenad 218 Stenmark, Maria 319 Sturesson, Marine 121 Abstractsamling per 17 dec

86 Presentatörsförteckning Författare/presentatör Programnr Svensson, Bengt 253 Svensson, Monica 321 Svärd Rossenqvist, Elisabet 205 T Tham, Kerstin 110 Tham, Kerstin 111 Tham, Kerstin 227 Tham, Kerstin 267 Thomaeus, Stina 108 Thordardottir, Björg 231 Thorén-Jönsson, Anna-Lisa Inställd 129 Tomsone, Signe 128 Tufvesson, Ingegerd 245 U Unsworth, Carolyn 104 VW Waern, Margda 120 Waern, Margda 235 Vaez, Marjan 235 Wagman, Petra 102 Wagman, Petra 137 Wagman, Petra 258 Wagman, Petra 266 Wahlin, Ewa Inställd 331 Wallén, Britt-Marie 123 Wallin Ahlström, Sara 217 Weichbrodt, Johanna 307 Vermes, Silvia 301 Widell, Yvonne 330 Vikström, Sofia 268 Wilhelmson, Katarina 109 Wilhelmson, Katarina 209 Wilhelmson, Katarina 309 Wingårdh, Ann 313 Vollertsen, Jessica 251 von Koch, Lena 227 Wressle, Ewa 222 Wästberg, Birgitta 131 Y Yilmaz, Maria 328 Yngve, Moa 225 Z Zingmark, Magnus 221 Ö Öhman, Annika 207 Öhrvall, Ann-Marie 135 Östlund, Gunnel 120 Östman, Margareta 255 Öst-Nilsson, Annika Abstractsamling per 17 dec. 2012