Sedinientundersökning utanför Ringhals. kärnkraftverk 1988

Transkript

1 Se Sedinientundersökning utanför Ringhals kärnkraftverk 1988 Manucla Nötter Avdelningen för miljöövervakning 1990

2 Sedimentundersökningar utanför Ringhals kärnkraftverk 1988 Manuela Nötter Statens naturvårdsverk Avdelningen for miljöövervakning, Kustvattenenheten Drottningholm 1990

3 Beställningsadress: Naturvårdsverket Kundtjänst Solna Tfn: ISBN ISSN Upplaga: Tryckeri: 20 ex SNV, Avd för miljöövervakning, Sötvattenenheten, Uppsala November 1990

4 SEDIMENTUNDERSÖKNING UTANFÖR RINGHAL8 KÄRNKRAFTVERK Innehåll: 8id. 1. Inledning 2. Områdesbeskrivning. 3. Utsläpp av radionuklider 6 4. Provtagning och analys 8. Resultat och diskussion 9.1. Cs Co Månatlig sedimentkontroll 10.4 Vertikal distribution Sammanfattning Referenser '. 14 Figurer Appendix 1. Primärdata från sedimentundersökningen utanför Ringhals kärnkraftverk 1988.

5 SEDIMENTUNDERSGKNING UTANFÖR RINGHALS KÄRNKRAFTVERK Inledning. Sveriges största kärnkraftläge är Ringhals kärnkraftverk som ligger vid Kattegatt ca 2 mil norr om Varberg. Under 197 togs de två första aggregaten i drift och från och med 1983 är fyra aggregat igång. Total effekt är 30 MW. Allt sedan kraftverkets start har prover insamlats från land- och vattenmiljön för analys av gammastrålande nuklider. En relativt stor del av det radioaktiva utsläppet fastläggs i sedimenten. Med stöd från SSI:s forskningsnämnd genomfördes 1984 en omfattande kartering av gammastrålande nuklider i sediment utanför Ringhals (M. Nötter, 1986). Vart fjärde år upprepas sedimentundersökningen, dock i något reducerad form. Denna rapport redovisar resultaten från sedimentundersökningen Områdesbeskrivning. Kärnkraftverket är beläget på norra delen av Ringhals udde. Kylvattnet tas in från norr och släpps ut rakt västerut, se figur 1. Genom SMHI:s metrologiska och hydrologiska mätningar (SMHI, 1988) kan konstateras att kylvattenplymen oftast sprids norrut. Havet utanför Ringhals har en stark salthaitsskiktning, två till tre vattentyper med olika salthalt kan förekomma. Det övre skiktet finns framför allt då vinden för Viskans söta vatten norrut mot utsläppsområdet. Skiktet är tunt och har en salthalt omkring /oo* Nästa skikt med ca 20 /oo salthalt är en blandning av östersjö- och Nordsjövatten. Detta transporteras oftast mot norr utefter svenska kusten av baltiska strömmen. Utefter botten finns Nordsjövatten vars salthalt är ca 30 "/«, Vattentemperaturen varierar, sommartid är vattnet ovan saltsprånget varmare och vintertid kallare än djupvattnet. Ringhalsverket ligger vid en öppen kust vilket medför att det inte är vanligt med ackumulationsbottnar med större utbredning i närområdet. I maringeologiska laboratoriets sedimentundersökningar (Olausson, 1977)

6 framgår att bottnen närmast kusten mest består av stenblock och grus. Kärnkraftverket kräver då alla aggregat är i gång 17 m 3 /s. Kylvattnet tas in via två ytintag med ett tröskeldjup ner till ca 10 m. I kondensatorerna uppvärms vattet 8-10 C, varefter det återförs till havet via två tunnlar 1.8 km resp km som mynnar ca -6 m under vattenytan. I tunnlarna är kylvattenströmmen omkring 80 m'/s och vattnets hastighet omkring 1.6 m/s. I havet blandas kylvattnet med det kallare havsvattnet och temperaturen sänks. Vattnets egen rörelsemängd dominerar blandningen i närområdet. När avståndet ökar tar de naturliga blandningsprocesserna, vind, vågor och havsströmmar vid. Förutom genom blandning sänks temperaturen genom värmeavgivning från havsytan. Ytan av området med C övertemperatur har ökat från 0.1 km 2 med två aggregat i drift till km 2 med alla fyra aggregat i drift och området som vid något tillfälle påverkats av kylvattnet med minst 1 C övertemperatur har beräknats till 16.2 km 3. Kylvattnet blandas förutom i horisontell led också i djupled. Normalt tränger det ned till 3-7 m djup, men kan även gå djupare. 3. Utsläpp av radionuklider. De radioaktiva nuklider som förekommer i de vätskeburna utsläppen från Ringhalsverket härrör till största delen från neutronaktiverade metaller på bränslestavarnas yta. Metallförekomsten beror på korrosion i reaktor och turbinanläggning. Förbrukat processvatten och jonbytarmassor renas med olika metoder i flera steg. En del av det renade vattnet återförs till användning inom stationen, en del samlas upp i s k utsläppstankar. Då en av utsläppstankarna är fylld rundpumpas vattnet i denna och ett prov tas. Detta prov mäts med avseende på sitt innehåll av total aktivitet. 0m aktiviteten i provet är lägre än Bq/1 får innehållet i tanken pumpas ut. Tömning av en utsläppstank sker till kylvattenkanalen. Utpumpningshastigheten är högst 80 l/s, vilket gör att det tar minst 2 timmar att tömma en tank. Under normaldrift töms ca tankar per månad. Under revision kan antalet vara mer än det dubbla. Under utpumpningen tas från varje tank ett proportionellt prov. Samtliga prov från varje utsläp-

7 pstank slås samman till ett månadsprov, som analyseras nuklidspecifikt och resultaten redovisas fortlöpande i kraftverkets månadsvisa miljörapport. Av de svenska kärnkraftverken har Ringhals störst utsläpp av radionuklider till omgivningen. Trots detta har utsläppet aldrig överstigit föreskrivet gränsvärde på 1 NU/år (NU=Normutsläpp, där 1 NU är stråldosen 0.1 msv/år till kritisk grupp), se tabell 1. Tabell l. Utsläpp (exklusive C-14) från Ringhals kärnkraftverk angivet i NU enheter samt den procentuella andelen till luftrespekt i ve vattenrecipient. kr NU totalt % till Luft % till Havet Till vattenrecipienten utgörs de största utsläppen av H-3 (tritium), Co-60, Co-8, Cr-1 och Cs-137. Utsläppet av H-3 är störst och ca 100 gånger högre än det därpå följande som utgörs av Co-60 och Co-8. Förekomsten av tritium i naturen är i första hand beroende på atmosfäriska kärnvapenprov men ämnet bildas också naturligt genom kosmisk strålning. I tabell 2 framgår Ringhals radioaktiva utsläpp till vattenrecipienten av de i sediment mest förekommande nukliderna under tiden 197 tom aug Tabell 2. Utsläppt mängd radionuklider enligt kraftverkets utsläppsrapporter. För de aktuella nukliderna har också den totala ackumulerade mängden nuklid beräknats, korrigerad för sönderfall tom augusti Bq x 10'. Co-60 Cs-137 Cs _

8 Tabell 2. forts. Co-60 CS-137 Cs * * t o m augusti Ackumulerat sönderfall skorrigerat utsläpp till vattenrecipienten från Ringhals kärnkraftverk under Bq x 10'. Co-60 Cs-137 Cs-134 Summa Provtagning och analys. Med Niemistöhämtare ( 0 =.0 cm ) insamlades i september 1988 sediment från 14 stationer (se fig 2) utanför Ringhals. Vid varje station togs oftast 3- proppar ca 10 cm långa som skivades i 2 cm tjocka skikt. Sedimentskikt från samma nivå och station sammanfördes så ett prov på ca 10 ml erhölls. Proven homogeniserades och tätheten bestämdes med pyknometer. Proverna frystorkades och torrsubstanshalten (TS=torrvikt/våtvikt i %) bestämdes. Efter målning överfördes provet till absolutkalibrerad geometri för gammaanalys. En delmängd av det malda provet eftertorkades under ett dygn i 10 C varpå askhalt (AS=askvikt/torrvikt i %) och glödförlust (GF=100-AS) beräknades efter askning i 0 C under ett dygn. Glödförlusten är direkt proportionell mot halten organisk substans i provet. Gammaanalys har genomförts med Ge-detektorer (med upplösning omkring 2 kev FWHM vid 3 MeV) kopplade till en mångkanalysator kalibrerad med 96 kanaler. Proverna har mätts under ca ett dygn bakom 10 cm:s blyskydd. Nuklidkoncentrationen anges i Bq/kg torrvikt (t.v.). Detektionsgränsen varierar med provmängd och mättid och är omkring 1 Bq/kg t.v. för Cs-137. Endast ytskiktet

9 (0-2) cm har analyserats utom vid station där analys av varje centimeter gjorts på hela proppen ner till 21 en. Inon den ordinarie omgivningskontrollen insamlas sediment från en station (stn 3, 0.2 km från utsläppet) varje månad. Det månadsvisa sedimentet insamlas med topplod (<^ = 30 mm) och analys utförs av Ringhalsverket. Även dessa resultat redovisas här och jämförs med den regionala karteringen.. Resultat och diskussion. De nu undersökta sedimentstationerna har valts ut beroende på resultaten vid den tidigare sedimentundersökningen (1984) utanför Ringhals. Det då undersökta området var omkring 3200 km 2. Som vid tidigare undersökning fanns i det undersökta området inga lokaler med ackumulationsbotten. Bäst sedimentationsförhållanden har uärför definierats som bottnar med TS<30% och har i figur 2 angivits som ackumulationsbotten. Mängden organisk substans (GF %) har betydelse för koncentrationen av radionuklider, framförallt för Cs-137 (se figur 3) vilket även redovisades vid undersökningen Vid ganunaanalys av sedimenten har oftast nukliderna K-, Cs-137, Cs-134 och Co-60 påvisats. Även Ru-106, Nb-9, Mn-4 och Ag-110m förekommer sporadiskt och då i låga koncentrationer strax ovanför détektionsgränsen. Vanligt kalium innehåller en viss del K- vilket gör att nukliden förekommer överallt där kalium ingår, övriga nuklider kan förutom från Ringhals kraftverk även komma ifrån andra kärnkraftindustrier eller atmosfäriskt nedfall. CS-137. Koncentrationen av Cs-137 i sediment framgår i figur 4a och depositionen i ytskiktet i figur 4b. I den regionala karteringen erhölls högst cesiumvärde, ca 0 Bq/kg t.v. vid stationerna 3, 38 och. Dessa stationer hade också bäst sedimentationsförhållanden (18.2<TS%<29.3; 12.1<GF%<13.6). Värdena är i samma storleksordning som vid undersökningen Koncentrationen av Cs-137 i sedimenten avtar inte med avståndet från Ringhals utsläppspunkt. Istället konstateras att halterna är lägre i

10 utsläppets närhet än i de djupare områdena en bit ut från kusten. Sanibandet mellan glödforlust och koncentrationen av Cs-137 vid de undersökta lokalerna är; konc. Cs-137 Bq/kg t.v. = 3.66 GF% (n=14 r=0.99*") se figur, att jämföras med sambandet 1984 konc. Cs-137 Bq/kg t.v. = 3.26 GF% + (n=38, r=0.8l""). Med hänsyn till olikheter i glödförlust vid de olika lokalerna finns en tendens till något högre Cs-137 koncentration i området utanför utsläppet från Ringhlas (figur 4a). Co-60. Framförallt genom Co-60 kan utsläpp från Ringhals spåras i sedimenten. Utbredningen av koncentrationen av Co-60 (Bq/kg t.v.) visas i figur 6a och depositionen (Bq/m 2 ) i figur 6b. Koncentrationer mellan -10 Bq/kg t.v. påvisas i ett stråk norrut, som visar att utsläppet följer den nordgående strömmen utefter kusten. Högst halter finns vid stn 3 (ca 20 Bq/kg t.v.) följt av station 36 (ca 10 Bq/kg t.v.). Dessa stationer ligger också närmast utsläppet, se figur 2. Jämfört med undersökningen 1984 är både koncentrationen och depositionen av Co-60 i ytsediment 1988 relativt lika. Det fram till augusti 1988 ackumulerade utsläppet av Co-60 är ungefär lika stort 1988 (47*lO' Bq) som det var 1984 (41*10 10 Bq). Under rådande utsläppsförhållanden tycks koncentrationen i sediment vara relativt konstant och systemet i jämnvikt. Koncentrationen av Co-60 avtar med ökat avstånd från utsläppspunkten enl; Co-60 (Bq/m 2 ) = *ln (avst(km)) (n=7, r=0.947**, se figur 7) för stationer åt söder och rakt västerut. Vilket även visades vid undersökningen Något samband mellan GF% och Co-60 i sediment kan inte heller denna gång dokumenteras i undersökningen..3 Månatlig sedimentprovtagning. Vid de månadsvisa provtagningarna vid station 3 (N 7 l f 00, E 12 0 l ; C.2 km från utsläppet, figur 2) påvisas ett flertal nuklider från Ringhals bl.a. Mn-4, Co-8, Co-60, Zn-6, Cs-137, Cs-134, och fr. o.m också Ru-106 förutom de naturliga 10

11 nukliderna. Årsmedelvärdet för dessa nuklider för åren frångår i tabell 3. Tabell 3- Årsmedelvärden under för Co-60, Zn-6 och Cs-137 vid station 3, 0.2 km från utsläppet vid Ringhals kärnkraftverk. Bq/kq t.v. Askhalten (100*(askvikt/torrvikt)) vid stationen är ca 99% kr Co-60 Co-8 Zn-6 Mn-4 Cs-137 Cs-134 Ru _ Vid station 3 är det erosionsbotten och någon ackumulering av radionuklider i insamlade sediment kan inte förväntas. Detsamma gäller större delen av utsläppets närområde. Station 3 ligger dock mycket närmare utsläppet än de övriga stationerna i den regionala undersökningen och har därför högst koncentration av Co-60 (ca 20 Bq/kg t.v.). Vid station tre är dock koncentrationen av Cs-137 endast 4 Bq/kg t.v.. Cesiumkoncentrationen är starkt beroende av sedimentationsförhållandena på platsen som till viss del speglas av parametrarna torrsubstanshalt och glödförlust. Höga värden erhålls vid låg torrsubstanshalt och hög glödförlust (stn 3, stn ; 1 Bq/kg t.v.). Station, ca 8.8 km väster om Ringhals udde, är referensstation inom Helsingforskonventionen. Årligen insamlas sediment stationen med topplod. Resultaten 1984, ges i tabell 4. från Tabell 4. Koncentrationen av radionuklider i ytsediment (0-2 cm) från station utanför Ringhals kärnkraftverk åren Ar/Nuklid Cs-137 Cs-134 Co-60 Ru-106 Ag-llOm K

12 S.4 Vertikal distribution. Vid den regionala sedimentundersökningen togs vid station även en propp för bestämning av den totala depositionen. Den skivades i en-centimetersskikt och analyserades ner till 21 cm, se figur 8. Medelkoncentrationen av Cs-137 i skiktet 0-3 cm har beräknats till 60 Bq/kg t.v.. Depositionen ner till 12 cm har bestämts till 3230 Bq/m 7 och hela depositionen ner till 21 cm till 3920 Bq/m För Co-60 är koncentrationen vid station i skiktet 0-3 cm ca 3 Bq/kg t.v.. Depositionen ner t o m 12 cm 120 Bq/m* och ner t o m 21 cm till 10 Bq/nf. Med hjälp av Cs-137 koncentrationen har sedinentationshastighetnn bestämmts till mellan mm/år. Bestämning av sedimentationsshastigheten försvåras av bioturbation och havsströmmar. Cesium-137 i sediment från svenska västkusten kan härröra dels från fallout från atmosfäriska atombombsprovsprängningar under 1960-talet och dels från Cs-137 utsläpp från upparbetningsanläggningar, fr.a. Sellafield i England. Ned utgångspunkt från att förhöjningen av Cs-137 i skiktet 3-4 cm beror på fallout, och att maximal fallout deposition skedde under 196, är sedimentationshastigheten vid station ca 1,4 mm/år. Från Sellafield, beläget vid Irländska kusten, var utsläppet av Cs-137 som störst 197 och transporttiden till svenska kusten är ca 4- år (Aarkrog, 1980). Om utsläppen från Sellafield är orsak till ökningen av Cs-137 i skiktet 3-4 cm ger detta en sedimentationshastighet på ca 4 mm/år. Vid tidigare undersökningar erhölls en sedimentationshastighet omkring 2.9 mm/år i dessa områden. Omkring 1 km norr om stn 2 utanför Ringhals udde har danska vetenskapsmän en provtagningsstation (N 7*1',E ) för sediment (Aarkrogh et. al., 1989). Vid denna lokal analyseras gammastrålande nuklider 1-2 ggr/år. Cesiumkoncentrationen i ytskiktet 0-3 cm anges till 24 Bq/kg t.v och depositionen ner tom 12 cm har, för samma år, beräknats till 180 Bq/m 2. För Co-60 rapporteras värdet vid samma station vara 16 Bq/kg t.v. i ytskiktet 0-3 cm och depositionen ner till 12 cm har beräknats till 1170 Bq/m*. En överföringsfaktor för Co-60 till 12

13 sediment vid stationen har definierats som kvoten "totala depositionen i sediment (Bq/m 2 )"/"ackumulerbart utsläpp från kraftverket (GBq)". Denna kvot visas vara relativt konstant (ca 2) under de senare åren. Innan olyckan i Tjernobyl (april 1986, kom huvudparten av Cs-137 i havet utanför Ringhals från Sellafield och en mindre del återstår av fallout efter atombombsprov. Koncentrationen av Cs-137 var då högre i Kattegatt än i Östersjön. Under första kvartalet efter Tjernobylolyckan var koncentrationen av Cs-137 i havsvattnet vid Ringhals ca 2-3 gånger högre än tidigare ( Bq/1), men hade vid slutet av året minskat till tidigare bakgrundsnivå (ca 0.1 Bq/1). Fram t o m 1988 tycks nedfallet från Tjernobyl inte ha påverkat cesiumkoncentrationen i sediment från ringhalsområdet. Direkt efter olyckan i Tjernobyl kan dock koncentrationen av Cs-137 i kustnära ytsediment ha ökat p g a erosion från land. Koncentrationen i sediment en bit ut från kusten är i samma storleksordning som vid tidigare undersökning Den största källan tycks fortfarande vara Cs-137 från Sellafield. I närområdet (se figur 4a) kan dock utsläpp från Ringhals ha givit upphov till något förhöjda värden. 6. Sammanfattning. Under 1988 genomfördes en regional sedimentkartering avseende gammastrålande nuklider utanför Ringhals kärnkraftverk. Undersökningen regleras i Ringhals program för radioekologisk omgivningskontroll. Ytskiktet 0-2 cm insamlades vid 14 stationer och vid en av stationerna har sedimentet även analyserats i vertikal led till 21 cm djup. Nukliderna K-, Cs-137, Cs-134, Co-60 och Ru-106 påvisas frekvent. Sporadiskt och i låga koncentrationer detekteras även Zn-6, Ag-110m, Mn-4 och Nb-9. Koncentrationen av Cs-137 samvarierar signifikant med sedimentets glödförlust. På bottnar där torrsubstanshalten är < 30 % är koncentrationen av Cs-137 omkring 0 Bq/kg t.v.. En tendens till något förhöjda halter av Cs-137 finns i utsläppets närområde. Koncentrationen av Co-60 har inte ökat sedan undersökningen 1984 men avtar, som tidigare, med avståndet från kraftverkets utsläppspunkt. Högst Co-60 koncentration påvisades vid de till utsläp- 13

14 pet närmast liggande stationerna stn 3 (ca 20 Bq/kg t.v., 0.2 km) och stn 36 (ca 10 Bq/kg t.v., 3.3 km). I den mer omfattande sedimentunde^sökningen 1984 beräknades ca % av utsläppet tom 1984 vara deponerat inom det totala undersökningsområdet på km 2 (M. Nötter, 1986). 7. Referenser. Aarkrog A. et al., Environmental Radioactivity in Denmark Risö-R-421. Aarkrog A. et al., Environmental Radioactivity in Denmark Risö-R-63. Hunt G. J Radioactivity in Surface and Coastal Waters of the Brittish Isles no Aquatic Environment Monitoring report, Lowestoft. ISSN Nötter M., Radionuklider i sediment utanför Ringhals SNV PM Nötter M., Radioekologisk omgivningskontroll vid Ringhals kärnkraftverk t.o.m SNV PM Olausson E. et al., Meddelande från Maringeologiska laboratoriet i Göteborg, Nr 4. SMHI, Skoglund P-O. och C. Peterson, RINGHALS, -Kylvattenutsläppp i havet. Slutrapport från oceanografiska undersökningar utanför Ringhals kärnkraftverk med fyra aggregat i drift. SMHI OCEANOGRAFI Nr 2. Vattenfall. Ringhalsverkets miljörapporter över radioaktivt utsläpp till vattenrecipienten Månadsvisa rapporter, stencil. 14

15 Figur 1. Kylvattenvägar i anslutning till Ringhals kärnkraftverk. o VHMtWfg* titfhamn

16 Figur 2. Torrsubstanshalten (TS %) i ytsediment (0-2 cm) från området utanför Ringhals kärnkraftverk \30V-!S u. 30 Aeeumulat iunsbott Göteborg 30- bo T ransport botten -> bl) E rrusioru botten Kungsbacka ::^:: x37 Varberg 20km 16 Falkenberc

17 Figur 3. Glödförlust (GF %) i ytsediment (0-2 cm) från området utanför Ringhals kärnkraftverk GF c > 12 Göteborg V3Q-7 -V. < 10 Kungsbacka. '.". '.'. x37 i Varberg 20 km 17 Falkenbery

18 Figur 4a. Koncentrationen av Cs-137 (Bq/kg t.v.) i ytsediroent (0-2 cm) från området utanför Ringhals kärnkraftverk Cs- 137 Bq/kg t, > Göteborg 20- < 20 Kungsbacka Varberg

19 Figur 4b. Depositionen av Cs-137 (Bq/m 2 ) i ytsediment (0-2 cm) från området utanför Ringhals kärnkraftverk Cs-17 Bq 00 Göteborg x "V x32 Kungsbacka Varberg 0 20 km 19 Falkenben

20 Figur. Samband 1988 mellan glödförlust och koncentration av Cs-137 i ytsediment. IS3 O i o 1O D Cs-137 Bq/kg tv. Glödförlust reg.lin,

21 Figur 6a. Koncentrationen av Co-60 (Bq/kg t.v.) i ytsediment (0-2 cm) från området utanför Ringhals kärnkraftverk Co-60 Bq kg t.v. Göteborg < 2,0.X Kungsbacka Varberg 9 20 km 21 Falkenbenj

22 Figur 6b- Depositionen av Co-60 (Bq/m ) i ytsediment (0-2 cm) från området utanför Ringhals kärnkraftverk Co-60 Bq/m 2 inö sn- mo Göteborg 10-S0 < 10 Kungsbacka Varberg Falkenbe

23 Figur 7a. Depositionen av Co-60 (Bq/m 2 ) i sedimentens ytskikt avsatt mot avståndet till utsläppspunkten. 10. Co-60(Bq/m') I förhållande till utsläppet. Nordlig stn. Sydlig stn. "Rakt utanför." II 3* It km 31 H 10 km 1 km Station 20 km Avstflnd Figur 7b. Linjär regression mellan depositionen av Co-60 (Bq/m ) och ln(avståndet till utsläppspunkten i km) för stationer belägna väster och söder om utsläppspunkten un a* /m ln(ovstond i km)

24 Figur 8. Vertikal deposition av Cs-137 (Bq/m 2 ) i sediment från station _JL_ _J Cs ro TS % ~ Ojup (cm)

25 Appendix 1. Primärdata för sediment från Ringhals Bq/kg t.v. dir nr station skikt datum djup proppar pos. ö pos. n täthet torrvikt TS* GF% K- Cs-137 Co-60 Cs-134 Mn-4 Nb-9 Ru-106 Ag-110m Zn /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /06/ /04/ dir nr station skikt datum djup proppar pos. ö pos. n täthet torrvikt TS% GF% K- Cs-137 Co-60 Cs-134 Mn-4 Nb-9 RU-106 Ag-110m Zn /06/ /0/ /04/ /04/ /06/ /04/

26 Priaardata for sediment från Ringhals dir nr station skikt datua djup proppar pos. ö pos. n täthet torrvikt TS% GF% K- CS-137 CO-60 Cs-134 Mn-4 Nb-9 Ru-106 Ag-110B Zn-6 dir nr station skikt datub djup proppar pos. ö pos. n täthet torrvikt TS% GP% K- Cs-137 Co-60 Cs-134 Mn-4 Nb-9 Ru-106 Ag-llOm Zn-6 dir nr station skikt datub djup proppar pos. ö pos. n täthet torrvikt TS% GF% K- Cs-137 Co-60 Cs-134 Mn-4 Nb-9 Ru-106 Ag-110n Zn /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ BBBBBBBBBBBMBK^^^M /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /0/ /0/

27 ISBN '774-9 ISSN 02H2-729H