KULTURSLUSSEN SLUSSBACKEN 2013 SLUSSEN ÅTERBYGGD Bilagor

Transkript

1 KULTURSLUSSEN SLUSSBACKEN 2013 SLUSSEN ÅTERBYGGD 2014 Bilagor

2 Innehåll: ANG. SLUSSEN, NYBYGGNATION, UTSTÄLLNING sid 02 Rådet till skydd för Stockholms skönhet, REMISS AV FÖRSLAG TILL NY DETALJPLAN FÖR SLUSSEN sid 05 Stockholms Handelskammare, THE FUTURE OF SLUSSEN sid 06 Wilfried Wang Symposium at Moderna Museet, Stockholm, FÖRSLAGET GÅR INTE ATT RÄDDA sid 14 Eva Eriksson, arkitekturhistoriker och arkitekturkritiker i SvD, [Förslaget Kulturslussen från 2011, har bearbetats och givits namnet Slussbacken.]

3 02

4 03

5 04

6 05

7 06

8 07

9 08

10 09

11 10

12 11

13 12

14 13

15 FÖRSLAGET GÅR INTE ATT RÄDDA Stadens planförslag för Slussen [ Nya Slussen ] skapar en rad praktiska problem för stockholmarna och innebär en gestaltning som tar bort platsens magi. Förslaget måste avvisas och vi behöver en oberoende och trovärdig utredning, skriver arkitekturhistorikern Eva Eriksson. Den förestående ombyggnaden av Slussen har diskuterats i 20 år. Men det förslag som imorgon läggs på stadsbyggnadsnämndens bord är inte det bästa av alla som varit aktuella under dessa år. Det är ett av de mest problematiska och dess historia är kort. Ursprunget är det brittiska arkitektkontoret Foster + Partners projekt, som politikerna 2009 valde ut bland fem förslag av olika arkitektkontor, alla med samma trafiklösning. Den hade redan tidigare låsts fast i ett poliskt beslut, vilket gjorde att hela den komplicerade stadsbyggnadsfrågan hackades sönder i två delbeslut, båda lika olyckliga. Dessutom hade kvadratmeter av den framtida Slussen redan lovats bort till ett fastighetsbolag som fått markanvisning för att bygga en galleria. Utmärkande för det brittiska förslaget var en mur av nya hus framför utsikten från Södermalmstorg. Den höga exploateringen var också det uppenbara skälet till att politikerna valde just detta förslag. Men nu växte kritiken närmast till en folkstorm. Sedan dess har två år och hundratals miljoner kronor lagts ned på att rätta till en del av bristerna och nu har själva brådskan blivit det viktigaste argumentet för att driva igenom förslaget. Grundtanken i det är att Södermalm och Gamla stan skiljs åt så att de uppfattas som olika landområden förbundna av en bred bilbro. Därmed åstadkommer man en större fri vattenyta på Mälarsidan, dock till priset av att bron skjuter ut 25 meter i Saltsjön. För fotgängare och cyklister byggs en låg bro i Mälaren, där utsikten mot Saltsjön skyms av bilbron ovanför. Men deras största problem blir att ta sig vidare upp på Söder. De måste först passera den frilagda slussrännan och kanske vänta på en slussöppning. När de kommer över till den nya kajen på södersidan möter de en trappa, hög som ett trevåningshus. De som har rullator, barnvagn eller kanske tung hjulväska får här stora problem. De kan då ställa sig i kö till en inomhushiss, vilket kan ta tid eftersom detta är mitt i ett huvudstråk för gående från norra till södra delen av innerstaden. Kanske väljer de då istället den cykelbro som skall gå jämsides med tunnelbanan. Men på väg upp dit konfronteras de med en ström av cyklister i nedförsbacke. gallerian i Slussens nedre våningar. Dit leds strömmen av gående. Trafiklösningen har kritiserats för att bron blir så bred, ändå ställer den till avsevärda problem för busstrafiken. Sakkunniga kritiker har pekat på att bussarna lättare kommer att fastna i köer och förlorar möjligheterna att lösa akuta problem vid stockningar, bland annat därför att de inte längre kommer att kunna vända vid Slussen. Alla dessa praktiska problem i den framtida Slussen skapas genom stadens planförslag. De finns inte i den nuvarande Slussen och behöver heller inte finnas i den framtida. Men allvarligast är ändå att hela gestaltningen är främmande för denna unika plats i en stad som är känd över hela världen för sin vackra stadsbild. Det går alltså inte att rädda förslaget genom små justeringar hit eller dit. Det är huvudgreppet som är fel och därför måste det omprövas i sin helhet. Till sist kommer man då också tillbaka till grundfrågorna: Vad är Slussen för en plats? Vad har den för skönhetsvärden, vad säger den om stadens historia, vad gör den så magisk? Och hur skall den fungera i stockholmarnas vardagsliv, vinter som sommar? Det liggande förslaget måste avvisas. Tiden är ändå inte förlorad, eftersom diskussionen har fött ett värdefullt material av förslag från ideella krafter. Nu behövs en oberoende och trovärdig utredning (kanske som Skönhetsrådet föreslår genom en kommission) som granskar hela frågan och tar tillvara detta material. Två huvudalternativ kan urskiljas. Det ena är en renovering steg för steg, som kanske skulle bli både billigare och smidigare att genomföra. Det andra är nybyggnad efter grundprinciperna i förslaget Kulturslussen. Det behåller en naturlig förbindelse mellan stadsdelarna, där man rör sig mellan vatten i en mjuk sluttning med utsikt åt båda hållen. Kulturverksamheter, inte shopping, präglar platsen. Viktigast är att vi får ett slutresultat som inte saboterar utan förstärker de värden som finns i denna säregna plats mellan Mälaren och Saltsjön, samtidigt som det underlättar för alla som går, cyklar eller åker kollektivt att ta sig fram genom Slussen friktionsfritt och njutbart. Eva Eriksson SvD 28 september 2011 [Eva Eriksson är arkitekturhistoriker och arkitekturkritiker i SvD] I sin kommentar till problemet med slussöppningar skriver Stadsbyggnadskontoret att man diskuterat att begränsa slussningen under morgon och eftermiddag. Detta låter som en desperat lösning, som skulle innebära ett nytt hinder också för båtarna. Just nu byggs ju intensivt längs Stockholms stränder, vilket rimligen kommer att öka trycket på båttrafiken. Varför skall då fotgängarna ner på en låg bro där nya konflikter uppstår, samtidigt som den stora nivåskillnaden upp till Söder ger upphov till så många komplikationer? Det talas vackert om öppet vatten, men kanske är en annan omständighet mer avgörande. Den nya kajen får nämligen en ingång till 14