TILL SALU. Om privatiseringar i Umeå, Sverige och Världen. Attac Umeå

Transkript

1 TILL SALU Om privatiseringar i Umeå, Sverige och Världen Attac Umeå

2 Innehåll Allt är till salu 3 Umeå kommun, Clear Channel och det offentliga rummet 4 Vem vinner på att Connex kör våra tåg? 6 För allas rätt till vatten! 9 Av Attac Umeå Citera eller kopiera gärna. umea@attac.se 2

3 Allt är till salu Över hela världen pågår sedan ett par decennier tillbaka ett gigantiskt politiskt systemskifte. Vissa kallar det för ekonomisk globaliser ing. Systemskiftet sker i två riktningar. För det första flyttas makt från kommuner och stater till internationella organisationer som t.ex. EU och Världshandelsorganisationen (WTO). För det andra fattas alltfler beslut i stängda styrelserum för en handfull multi nationella bolag. Samlingsnamnet för en sådan politik är nyliberalism. Sociala och ekologiska frågor hamnar i skuggan medan agendan domineras av ett snävt vinstintresse. Ny liberalismen får stora konsekvenser för människor över hela jorden, men vi påverkas på olika sätt. För att försöka skapa oss en bild över vad som har hänt startade Attac Umeå under 2004 en studie cirkel om privatiseringar. Där läste vi texter och diskuterade fall studier och ställde olika argument mot varandra. Detta häfte är ett resultat av våra diskussioner. Med häftet hoppas vi kunna visa att privatiseringspolitiken påverkar fler områden än vi kanske tänker på. Attac Umeå vill ta initiativ till en kritisk diskussion kring hur privatiseringspolitiken påverkar vår möjlighet att demokratiskt besluta över hur ett gemensamt välfärdssamhälle kan stärkas och fördjupas. 3

4 Umeå kommun, Clear Channel och det offentliga rummet Inför varje jul sätts H&Ms reklamkampanj för underkläder för kvinnor upp. Lika traditionsenligt följer en motreaktion med krossat glas och nedsprejade reklamskyltar. Många menar att H&M sprider ett destruktivt kvinnoideal. Poliser och politiker insisterar på att alla de som är upprörda över H&M-reklamen skall använda demokratiska kanaler för att påverka. Vad som sällan nämns i diskussionen är att Umeå kommuns politiker själva stängt möjligheten att styra vilken reklam som visas på Umeås gator. Under 1990-talet undertecknade Umeå kommun ett avtal där driften och skötseln av reklamplatser i busskurer och senare även telefonkiosker togs över av ett lokalt förankrat företag. Senare köptes det lilla företaget upp av Clear Channel, ett multinationellt bolag med stark ställning i mediebranschen. Företaget har tillsammans med ett annat jätteföretag i princip monopol beträffande reklamplatser över hela världen. Utöver utomhusreklamobjekt äger man radio- och tv station er, nöjesparker och idrottsarenor. Clear Channel har även gjort sig känt som ett politiskt aktivt företag. Inför invasionen av Irak, bannlyste Clear Channels radiostationer kända fredssånger som t.ex. Lennons Imagine för att istället sända ut patriotiska krigssånger. 4

5 Företaget upplät även gratis annonsplatser för den amerikanska staten för att skapa en opinion för kriget. Över hela världen tränger multinationella bolag allt djupare in i det offentliga rummet. På bussar, pelare och i skolor överallt finns reklam. Det kanske inte låter så allvarligt, men det är viktigt att komma ihåg att reklam sprider budskap om hur vi skall vara, tänka och vad vi skall göra. Det är även en demokratisk fråga: Vem har rätt till det offentliga rummet? Samtidigt som alltmer utrymme ges till storföretag plockas anslagstavlor och annat bort. I Umeås centrum finns en enda anslagstavla som allmänheten kan använda! Föreningar och privatpersoner som inte har råd att lägga ut tiotusentals kronor på reklampelare får svårt att hitta en plats på denna smockfulla anslagstavla. Den här utvecklingen är vare sig nödvändig eller önskvärd. Ett första steg för att återerövra gator och torg är att kommunen sätter upp fler allmänna anslagstavlor i Umeå centrum. Nästa steg är att Umeå kommun lär sig av sitt misstag och undviker att skriva under avtal som gäller så lång tid och som försvagar kommunens möjlighet att påverka vilka budskap som basuneras ut på Umeås gator. 5

6 Vem vinner på att Connex kör våra tåg? För två år sedan beslutade staten att det multinationella företaget Connex skulle få ta över per son tågstrafiken på övre Norrland. Luleåföretaget Tågkompaniet, som dittills skött driften, hade lyckats sänka statens kostnader rejält. När nu en ny femårsperiod skulle upphandlas fick istället Connex upp dra get. Orsaken var att deras anbud var ännu lägre motsvarande en sänkning av statens sub ven tio ner på ytterligare 40 %. Utfallet av upphandlingen väckte stark kritik. Är det möjligt för ett före tag att upprätthålla god service så mycket lönsammare än sta ten, eller till så mycket lägre kostna der än andra, mindre företag? Och dessutom: Är inte jämlik tillgång till bra kommunikationer ett allmänintresse som borde värnas? Gör politi ker na rätt bedöm ning när de utgår från att sådana mål kan uppnås i vinstdrivande företags regi? Offentlig upphandling av tågtrafik innebär att staten fortsätter att subventio nera verksamheten men överlåter till en entreprenör att driva den. Beslut att upp handla tjänster grundas ofta på en bedömning att 6

7 företag förmår spara utgifter åt det off entliga gen om att driva verksamheten mer ekonomiskt rationellt. Det innebär att företag som säger sig kunna leverera till lägst sub vention har en klar fördel vid upphandlingen. Medan Tåg kom paniet (TK) ansåg sig behöva 537 miljoner kr för fem år satte Connex pri set till endast 310 miljoner. Vad som främst förklarar skillnaden är att Connex räkna de med be tydligt lägre kostnader än TK. Men ekonomer framhåller att kostna der na för tågtrafik är myc ket svåra att påverka. TK ansåg att upphandlingen skulle göras om, just därför att Connex kost nadskalkyl var oreal ist isk och att deras anbud innebar prisdumpning dvs. orim ligt låg pris sätt ning med syfte att slå ut konkurrenter. Prisdumpning är möjlig just för företag av Con nex storlek: De kan tillfälligt låta delar av verksam he ten gå med förlust eftersom inkomster kan föras över från mer vinstgivande delar. Det blev aldrig någon prövning av om anbudet var orimligt lågt. Däremot framkom det, efter att avtalet träffats, att Connex i sitt bud inte hade räknat med vissa underhållskostnader. TK beräknade dessa kostnader till 29 miljoner om året. Men upphandlaren, dvs. staten, hade god känt Connex kalkyl med tillägget att om den skulle spricka är det Connex som bär risken. Prob lemet här är att Connex aldrig bekräftade att de bär risken. Så vad händer om de inte kla rar att leva upp till sina beräkningar? Blir det staten som får skju ta till ytterligare pengar? Eller får vi räkna med försämrad kvali tet på res orna, uteblivna avgångar, etc? Eller andra försämringar, under tiden som staten tving as upp handla tjänsten på nytt? Forskare på Handelshögskolan i Stockholm har visat att tågentreprenörer ofta lämnar orimligt låga anbud grundade på orealistiska 7

8 beräkningar eller avsiktlig pris dump ning. Dessa företag vinner ändå uppdragen eftersom upphandlaren ofta fäster för stor vikt vid priset och för liten vikt vid andra faktorer, t.ex. driftens långsiktiga hållbarhet. Ofta lyckas företagen inte leva upp till sina löften, och följderna har då blivit allvarliga trafik störningar, oförutsedda offent liga utgifter och nya upp handlingar. Forskarna konstaterar: I tidigare upphandlingar av tågtrafik har inget anbud med kostnads besparingar för samhället som är ens i när heten av Connex anbud för norrlandstrafiken varit möjligt att genomföra utan förluster för tågoperatören. Frågan om upphandlingen av tågtrafiken på övre Norrland handlar på ett plan om hur våra gemensamt betalade kommunikationer ska drivas: Kommer vi att ha tillgång till väl fun ger ande kommunikationer i hela landet, till rimliga priser för oss resenärer och med acc eptabla kostnader för den redan hårt pressade offentliga sektorn? Men Connex-fallet borde också få oss alla att fundera över det inne boende problemet med att låta vinstintressen få spelrum i offentlig service. Det handlar då om såväl sjukvård, omsorg och vatten för sörjning som kommunikationer. Problemet är att om entreprenörer ska kunna göra vinst och det är ju därför de är med i leken måste de antingen öka sina inkomster eller minska sina kostnader. Men hur? Alltför ofta får vi andra betala genom höjda avgifter, försäm rad service eller för säm rade vill kor för de an ställda. Trenden av privatisering och offentlig upphandling motiveras med att våra offentliga utgifter måste minska. Men det är inte ofta som nedskärningsivrarna på ett övertygande sätt lyckas för klara vad det egentligen är för dödfläsk i den offentliga sektorn som ska kunna skäras bort. Eller var för företag drivna av egenintressen skulle vara mer lämpade att hålla i kniven. Erfaren heterna från tågbranschen ger dåligt stöd för deras teorier. Källa: Alexandersson & Hultén, Orimligt låga bud vid upphandlingar i Ekonomisk debatt 7/03. 8

9 För allas rätt till vatten! Tillgång till rent vatten betraktas i Sverige som en självklarhet. Så är det inte överallt. I många fattiga länder råder tvärtom vattenbrist. Den akuta situationen ger upphov till allvarliga konflikter mellan regioner och länder. FN hävdar idag att vatten är en mänsklig rättighet som alla människor på jorden skall ha tillgång till. Trots detta bedriver organisationer som t.ex. EU och Världshandelsorganisationen (WTO) en politik som sannolikt kommer att leda till att staters och medborgares kontroll över vattentillgångarna minskar. Viktiga pådrivare är transnationella företag som t.ex. de franska Suez och Veolia. Dessa företag vill bryta den offentliga kontrollen över och driften av vatten- och avloppsservice. Genom att privatisera verksamheten ser företagen stora vinstmöjligheter. Enskilda stater hoppas ofta att privatiseringar skall leda till minskade offentliga utgifter och att vatten- och avloppssystemen byggs ut i snabbare takt. Det finns dock praktiska exempel på hur snett det kan gå. År 2000 drabbades KwaZulu Natal av Sydafrikas värsta koleraepidemi genom tiderna. Orsaken var att privata bolag installerade 9

10 vattenmätare där man var tvungen att betala i förväg för att få tillgång till vatten. Många människor hade inte råd till detta och tvingades använda smutsigt och förorenat vatten. Koleran spred sig snabbt. I Moçambique har vattenprivatiseringar visserligen lett till ett, tekniskt sett, bättre vattensystem, men kraftiga prishöjningar har medfört att färre har tillgång till vattnet. Dessa exempel hör visserligen till de extrema, men de ger en god bild av vilka risker privatiseringar för med sig. Transnationella bolag ger sig in i verksamheten för att tjäna pengar och detta görs inte sällan genom att höja priserna, dra ned på underhållskostnaderna och att avskeda anställda. Privatiseringspolitiken riskerar dessutom att befästas genom ett handelsavtal som just nu förhandlas fram inom ramarna för WTO. GATS-avtalet ( General Agreement on Trades in Services) ),, som det kallas, berör organisationens 146 medlemsländer, däribland Sverige. Syftet med avtalet är att liberalisera handeln med tjänster mellan länderna. Det betyder i praktiken att regler som gynnar det egna landet eller inhemska företag successivt skall avlägsnas. 10

11 EU tillhör de ivrigaste påskyndarna inom WTO för att öppna upp vattensektorerna i medlemsländerna. EU och därmed Sverige kräver av 72 länder att deras vattensektorer skall liberaliseras. I klartext innebär detta att enskilda länder, däribland några väldigt fattiga afrikanska länder skall överlåta kontrollen över vattentillgångarna till europiska multinationella företag. Ingen vet med säkerhet vad GATS kommer att få för följder på lång sikt. Risken är dock stor att medlemsländerna låser sig vid en politik som kan få förödande konsekvenser. När ett land väl har godkänt ett avtal blir det väldigt kostsamt att backa ur. En sådan utveckling kan inte accepteras. En av demokratins grundbultar är att medborgarna själva skall kunna välja vilken typ av politik som skall bedrivas. Därför kräver Attac Sverige och Afrikagrupperna i en gemensam kampanj att: Sverige inte skall pressa andra länder till privatiseringar inom vattensektorn. EU skall ta tillbaka kraven på liberalisering av vattensektorn som ställts på 72 länder genom GATS-förhandlingarna. De sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av GATS-avtalet skall utredas omgående. LÄSTIPS Vatten- rättighet eller handelsvara? av Ann-Christin Sjölander Holland (2003) Agora förlag. Vatten, GATS och privatiseringar i södra Afrika (2004) av Lasse Karlsson, Jenny Nilsson och Marja Wolpher. GATS-avtalet fi nns att läsa i sin helhet på 11

12 VILL DU VETA MER? På Attacs hemsida fi nns rikligt med information om privatiseringar och annat: