Sötvattenfiskarnas handel och marknader

Transkript

1 Jari Setälä, Kaija Saarni, Asmo Honkanen och Jarno Virtanen Sötvattenfiskarnas handel och marknader Seminariet Åbo, Finland

2 Sötvattenfiskarnas handel och marknader - seminarieprogram 9.30 Seminariet öppnas Vilt- och fiskeriforskning institutet, forskningschef Juhani Kettunen 9.45 Produktionen och marknadsföringen av sötvattenfiskar i Finland, Sverige och Estland Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, forskare Jari Setälä Kaffe Sötvattenfiskarna ur fiskhandelns synvinkel Sötvattenfiskarna ur den finska fiskpartihandelns, förädlarens och detaljhandelns synvinkel Heimon Kala Oy, verkställande direktör Nina Juvankoski-Laurell Sötvattenfiskarna ur den finska fiskpartihandelns, förädlarens och storkökskundens synvinkel Oy Chips Food Ab i Åland, fabriksdirektör Timo Vetriö Sötvattenfiskarna i ur den svenska fiskpartihandelns synvinkel Leröy Fiskgrossisterna AB, verkställande direktör Thomas Ahlström Lunch Sötvattenfiskarna i exportverksamheten och i fiskarens direktförsäljning Kaffe Sötvattenfiskarna som exportprodukter Eesti Kalaliit verkställande direktör, Valdur Noormägi Mervärde av sötvattenfiskar för fiskare Fiskare Vesa Vihinen Mervärde av skärgårdsfisket genom förädling och turism AB Wikströms Fisk, fiskare Rune Wikström Mervärde genom varumärkning? Svenska erfarenheter av miljömärkta fiskeprodukter. Projektet för miljömärkning av skaldjur och vild fisk, Anders Hjorth Panel och diskussion Finlands Yrkesfiskaförbund, verkställande direktör Kim Jordas, Svenska Ostkustfiskares Centralförbund, ordförande Hugo Andersson, Ålands landskapsregering, byråchef Olof Karlsson och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, forskare Jari Setälä Slutord Vilt- och fiskeriforsknings institutet, forskningschef Juhani Kettunen Supé på Hotell Ramada

3 Innehållsförteckning 1. INLEDNING SAMMANDRAG AV FÖREDRAGEN OCH DISKUSSIONERNA 2 SEMINARIET ÖPPNAS... 2 Forskningschef Juhani Kettunen Vilt- och fiskeriforskninginstitutet, Finland PRODUKTION OCH MARKNADSFÖRINGEN AV SÖTVATTENFISKAR I FINLAND, SVERIGE OCH ESTLAND... 3 Forskare Jari Setälä, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Finland SÖTVATTENFISKARNA UR DEN FINSKA FISKHANDELNS, FÖRÄDLARENS OCH DETALJHANDELS SYNVINKEL... 4 Verkställande direktör Nina Juvankoski-Laurell, Heimon Kala Oy, Finland SÖTVATTENFISKARNA UR DEN FINSKA FISKPARTIHANDELNS, FÖRÄDLARENS OCH STORKÖKSKUNDENS SYNVINKEL 6 Fabriksdirektör Timo Vetriö, Ab Chips Food Oy, Åland SÖTVATTENFISKARNA UR DEN SVENSKA FISKPARTIHANDELNS SYNVINKEL Verkställande direktör Thomas Ahlström, Leröy Fisgrossisterna AB, Sverige SÖTVATTENFISKARNA SOM EXPORTPRODUKTER Verkställande direktör Valdur Noormägi, Eesti Kalaliitt, Estland MERVÄRDE AV SÖTVATTENFISKAR FÖR FISKARE Yrkesfiskare Vesa Vihinen, S:t Karis, Finland MERVÄRDE AV SKÄRGÅRDSFISKET GENOM FÖRÄDLING OCH TURISM Fiskare Rune Wikström, Ab Wikströms Fisk, Möja, Sverige MERVÄRDE GENOM VARUMÄRKNING? SVENSKA ERFARENHETER AV MILJÖMÄRKTA FISKEPRODUKTER Anders Hjorth, KRAV ek. förening, Uppsala, Sverige PANELINLÄGG OCH SLUTDISKUSSIONERNA Inlägg under paneldiskussionen: Verkställande direktör Kim Jordas, Finlands Yrkesfiskarförbund Inlägg under paneldiskussionen: Ordförande Hugo Andersson, Svenska Ostkustfiskarnas Centralförbund Inlägg under paneldiskussionen: Byråchef Olof Karlsson, Ålands Landskapsregering Inlägg under paneldiskussionen: Forskare Jari Setälä, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet SEMINARIET AVSLUTAS Forskningschef Juhani Kettunen, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 3. SAMMANDRAG AV SEMINARIET RESONEMANG KRING RESULTATEN SLUTSATSER FÖR UNDERSÖKNINGEN LITTERATUR.. 33 BILAGA 1. PRESSMEDDELANDE BILAGA 2. DELTAGARFÖRTECKNING

4 1. Inledning Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet arrangerade i samarbete med Finlands Yrkesfiskarförbund, Ålands landskapsregering och Svenska Ostkustfiskares Centralförbund i Åbo ett seminarium om sötvattensfiskarternas handel och marknader. Seminariet inledde ett treårigt projekt, vilket stöds av Nordiska Ministerrådet och vars syfte är att undersöka marknaderna för fjällfisk i Finland, på Åland, i Sverige och i Estland. Efter seminariet fortsätter projektet med ett undersökningsavsnitt (bild 1). Startseminarium Datainsamling Efterfrågeanalyser Undersökningsplan Marknadsanalyser Slutrapport och distribution Bild 1. De olika skedena i projektet om fjällfiskarternas marknader Seminariets mål var att producera information om produktionen och marknader av sötvatten fiskarter som grund för den fortsatta undersökningen. Ett centralt tema var också att utvärdera möjligheterna att höja mervärdet i produktionen och handeln. Föredragshållarna representerade fiskhandelns olika marknadssegment och olika slags fiskeföretag. Under seminariet presenterades också erfarenheterna av produktmärkning av vild fisk. I den avslutande panelen fördes en allmän diskussion om näringens utveckling och verksamhetsförutsättningar på basen av förberedda anföranden av representanter för fiskeorganisationer och förvaltning. Under seminariet hölls också en presskonferens (pressmeddelande i bilaga 1). I seminariet deltog nästan 50 representanter för näringen, forskningen, organisationerna samt förvaltningen från Finland, Åland, Sverige och Estland (deltagarförteckning i bilaga 2). Ca hälften av deltagarna var företagare. Seminariet lyckades väl med sin uppgift: föredragen var intressanta och publiken deltog aktivt i diskussionen under hela seminariet. Genom en dialog fick man en god allmän bild av näringens, produktionens och marknadens nuvarande situation. Denna rapport innehåller ett sammandrag av föredragen och de diskussioner som fördes i samband med föredragen. Ett sammandrag av seminariets resultat har gjorts och resultaten har också utvärderats utgående från utvecklingen inom fiskhandeln och från den ekonomiska teorins synvinkel. Till slut har man presenterat konklusioner och hypoteser som grund för den fortsatta undersökningen. 1

5 2. Sammandrag av föredragen och diskussionerna Seminariet öppnas Forskningschef Juhani Kettunen Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Helsingfors Fiskerinäringens viktigaste sektorer har under de senaste åren genomgått stora förändringar. De förut ekonomiskt viktigaste fiskesätten i Östersjön, trålning efter strömming samt havsfiske efter lax och torsk, har försvårats då fiskbestånden har försämrats eller då fiskebegränsningarna har blivit hårdare. Internationaliseringen inom fiskhandeln skärper konkurrensen på fiskmarknaden. Därför har speciellt fisket efter lax och odlingen av regnbåge hamnat att anpassa sig till marknadssituationer som snabbt förändras och som är svårförutsägbara. Den ökande importen av laxfisk har tagit marknader av både regnbågen och strömmingen. Unga värdesätter laxfiskar mera än strömming. Dioxindiskussionen påskyndar också minskningen av efterfrågan på strömming. Dessutom sätter konsumenterna nya produktkrav på livsmedlen, såsom för den etiska produktionen och för miljövänligheten. Då konkurrensen blir allt hårdare koncentreras fiskodlingen och havsfisket till några få aktörer. Kust- och insjöfisket har i diskussionerna ofta blivit styvmoderligt behandlade även om dessa traditionella småskaliga fiskeriers relativa ekonomiska betydelse både ur sysselsättningens och ur inkomstbildningens synvinkel har vuxit i många länder. Många naturfiskar har blivit en specialprodukt som varierar enligt säsong, de värdesätts högt och har en god efterfrågan. Å andra sidan har utbudet av fisk med rött kött öppnat nya distributionskanaler och marknadsmöjligheter också för annan fisk. Intresset för sötvattensfiskmarknaden ökas också av att man på många håll undersöker möjligheterna att inleda en kommersiell odlingsverksamhet. Detta seminarium är en del av ett treårigt projekt inom Nordiska Ministerrådet. I projektet undersöks sötvattensfiskarternas (t.ex. siklöja, sik, gös, abborre, gädda, lake och braxen) och laxens marknader i Finland, på Åland, i Sverige och i Estland. Projektet inleds med detta seminarium som är riktat till näringens aktörer och det fortsätter efter detta med ett tvåårigt undersökningsavsnitt. Seminariets syfte är att skapa en mångsidig bild av sötvattensfiskarternas produktion och marknadsstrukturer i länderna i norra Östersjön. I seminarieföredragen kompletterar olika länders samt produktionens, handelns och marknadssegmentens sakkunniga med sin praktiska erfarenhet den bild som undersökningar och statistik ger om arternas produktion och marknad. Förutom en dialog mellan forskare och professionella inom näringen ger också seminariet möjlighet till en mångsidig diskussion under vilken aktörerna kan få kunskap om grannländernas fiskerihushållning, producenterna om marknadens behov och handelns representanter om produktionens möjligheter. Tillsammans kan man också fundera på hur man kan få mera mervärde av sötvattensfiskarterna till nytta för hela produktions- och marknadsföringskedjan. 2

6 Produktionen och marknadsföringen av sötvattenfiskar i Finland, på Åland, i Sverige och i Estland Forskare Jari Setälä, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Åbo Fjällfiskarterna, siklöja, lax och ål utgör en betydelsefull naturresurs för yrkesfiskarna längs kusterna och i insjöarna i länderna i norra Östersjön. År 2003 var Finlands, Ålands, Sveriges och Estlands sammanlagda kommersiella fångst av dessa arter drygt ton och fångstens producentvärde ca 26 miljoner euro. Över hälften av totalfångstens mängd och värde erhölls från insjöarna. Volymmässigt viktigaste arter var gös, abborre och siklöja, alla dessa ton var. Gösen är den klart värdefullaste arten dess värde är nästan 7 miljoner euro. Efter gösen kom siklöja, sik, ål och abborre, samtligas värde över 2 miljoner euro var. Finlands andel av totalfångsten och värdet är över hälften. I Finland var siklöjan beträffande volym och värde den mest betydelsefulla arten, men också siken och abborrfiskarna var viktiga. På Åland fick man mest abborre även om sik och gös var de mest värdefulla arterna. I Sverige är ålen den viktigaste både beträffande volym och värde och gösen i motsvarande mån den andra viktigaste. I Estland utgjorde gösen och abborren två tredjedelar av fångstvolymen och tre fjärdedelar av fångstens värde. I Estland utgör gösen hälften av fångstens värde. Fjällfiskarterna är också mycket viktiga för husbehovs- och fritidsfiskarna och deras fångst är också mångdubbel jämfört med den kommersiella fångsten. Till exempel är fritidsfiskarnas totalfångst av fjällfisk, siklöja och lax enbart i Finland och Sverige drygt ton. Av denna mängd är över hälften abborre, gädda och gös. Medborgarnas fisketraditioner har för sin del skapat och uppehållit en kommersiell efterfrågan på fjällfisk. Av detta följer att länderna i norra Östersjön också är dessa arters centrala marknadsområde. I Finland är de kommersiellt dyraste arterna i rangordning sik, gös, laxfiskar och siklöja, men den finns också ännu efterfrågan på abborre, gädda och lake. Fisk fångad på Åland marknadsförs huvudsakligen till fasta Finland. Regionernas pris är därför på samma nivå. Prisnivån i Estland är i allmänhet låg även om prisvariationerna är större än i övriga granskade länder. I Sverige och Estland är ålen den mest värdefulla arten i producentled. I Sverige är abborrfiskarna speciellt uppskattade, men för insjösiklöja får man i likhet med situationen i Estland endast foderfiskpris. Däremot tycker svenskarna speciellt mycket om rom av siklöja. År 2003 betalades i Sverige för löjrom nästan 45 euro/kg. I Sverige och Estland är sik och lake inte alltför uppskattade. Producentpriserna för laxfiskar är i alla länder på samma nivå eftersom priset på laxfiskar bestäms på basen av den odlade fisken på världsmarknaden. Finland är det mest betydelsefulla produktions- och marknadsområdet för sötvattensfiskarter i de norra delarna av Östersjön. Finland har ett långt utvecklat distributions- och handelssystem för fisk. Största delen av förädlingsanläggningarna använder siklöja eller fjällfisk som råvara även om regnbåge, importerad odlad lax och strömming är förädlingens och handelns huvudsakliga arter. Huvuddelen av den inhemska fjällfiskfångsten säljs som filé på marknaden för färsk fisk. Sik och lax röks också. Förädlingen av siklöja har ökat i och med det effektiverade fisket och nerkylningen. I Finland kompletteras det inhemska utbudet i en betydande mån med importerad fisk. Till Finland importeras bland annat en knapp miljon kilo kanadensisk sik per år och gösfilé från Estland som volymmässigt nästan motsvarar den inhemska fångsten. Sik odlas också över 300 ton. Exporten är liten mest exporterar man abborre till Mellan-Europa. Också i Sverige är västkustens havsfiskar samt den 3

7 importerade fisken handelns huvudsakliga arter och fjällfiskarna är specialprodukter som varierar enligt säsong. Kustens fiskare säljer mycket direkt åt konsumenterna eftersom uppsamlings- och distributionssystemet inte är lika utvecklat som i Finland. I Estland är hemmamarknadens andel av efterfrågan liten och huvuddelen av fångsten exporteras till Europa. Största delen av abborrfiskarna säljs till Europa, av gösen en betydande del till Finland och Sverige. I Estland förädlas också råvara som importerats från Ryssland och Finland. Diskussion: Kaj Mattson, Åbolands fiskarförbund rf: Uppgifter om fjällfiskens konsumentpriser hade gett mera djup åt marknadsanalysen. Är avsikten att studera prisbildningen i handelns olika led? Jari Setälä, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet: Tyvärr statistik förs åtminstone inte i Finland fjällfiskens konsumentpriser. Statistikcentralen samlar nog in priser på laxfiskar i detaljhandeln. Enligt tidigare undersökningar förändras laxfiskarnas och sikens pris på ett enhetligt sätt från producenten till fiskpartihandeln och för regnbågens del också ända fram till detaljhandeln. Nina Juvankoski-Laurell, Heimon Kala Oy: Inom företaget Heimon Kala följer man mycket noggrant med konsumentpriserna. Konsumentpriserna varierar på samma sätt som producentpriserna enligt säsongsvariationerna. Valdur Noormägi, Eesti Kalaliit: Hur stor andel står den svarta marknaden för? Åtminstone i Estland är den stor. Jari Setälä, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet: Jag har en sådan uppfattning att för år sedan var den gråa marknadens andel stor. Nuförtiden är troligtvis andelen mindre än tidigare, men ett tillförlitligt svar kan inte ges. För strömmingens och de övriga kvoterade arternas del är uppföljningen noggrann och den gråa marknadens andel sannolikt mycket liten. Jag tror inte heller att handeln utan kvitto längre är alltför stor för de övriga arternas del, även om fångststatistiken speciellt för fjällfiskarterna nödvändigtvis inte är fullständig. För fjällfiskarterna kan den regionala uppköpsstatistiken för handeln ibland visa större siffror än fångststatistiken. Vesa Karttunen, Centralförbundet för fiskerihushållningen: Den gråa handelns andel varierar i Finland regionalt. Enligt en utredning som gjorts i östra Finska viken är den gråa handelns andel stor i området. Hugo Andersson, Svenska Ostkustfiskares Centralförbund: Man behöver i Sverige inte rapportera fisket i privata vatten till fångststatistiken, vilket medför att den officiella fångststatistiken kan avvika från den verkliga fångsten även om handeln sker helt lagligt. T.ex. enligt exportstatistiken är exporten av ål större än fångsten. Det är därför svårt att uppskatta kustens verkliga fångst. Sötvattenfiskarna ur den finska fiskpartihandelns, förädlarens och detaljhandelns synvinkel Verkställande direktör Nina Juvankoski-Laurell Heimon Kala Oy, Finland Heimon Kala Oy är ett företag, som har specialiserat sig på fiskförädling och fiskpartihandel. Företaget är grundat år Heimon Kala Oy har verksamhet i fiskförädlingsfabriken i Renko (2700 m2), i Käldinge fiskehamn i Nagu (500 m2, 4

8 utvidgningen blir färdig år 2004) samt i produktionsanläggningen i Kaskö fiskehamn (890 m2). Uppsamling och mottagning av fjällfisk sker huvudsakligen i Kaskö (abborre, sik, gädda) och i Nagu (gös). Fjällfiskarnas andel av Heimon Kala Oy:s omsättning är ca % beroende på den årliga fångstvariationen. Det finns ännu problem i fjällfiskhandeln. Fångstens säsongsvariationer, ändringar i naturförhållandena och kvoterna gör att det är svårt att upprätthålla ett jämnt utbud av råvaran. Kvaliteten på råvaran kan variera p.g.a. bristfällig kylkedja, hygien och förbehandling (slaktning, rensning, isning). Marknadsföringen försvåras av prisvariationer och säsongsbetonad konsumtion. Fiskarna är inte villiga att investera, vilket leder till att de erbjudna volymerna är små. Trots dessa problem utgör fjällfisken en produktgrupp som har ett stort förväntningsvärde i framtiden. Dess andel väntas växa 30 % under år Heimon Kala Oy sköter själv uppsamlingen och kyltransporten av råvaran. Kaskö anläggningens uppsamlingsområde sträcker sig från Kaskötrakten till Korsholm norr om Vasa. Den mottagna fisken bör vara sakenligt förbehandlad: rätt bedövning, slaktning, snabb isning och rensning. Kaskö anläggningen är en stark uppköpare som är en pålitlig samarbetspartner och håller stadiga producentpriser. Kontrollen av fileingsprocessen är viktig i behandlingen av färsk fisk. Heimon Kala Oy har direktiv för egenkontroll. De mottagna fiskvolymerna och utbytet i form av filé bokförs noggrant. Produkterna hanteras i kyla (under 3 C), vakuumförpackas och djupfryses i 300 grams förpackningar. Heimon Kala Oy samarbetar med handelskedjorna. Företaget utvecklar fiskprodukter för detaljhandeln. I detaljhandel är det ytterst viktigt att produkten har rätt förpackning och pris. Framtiden ser bra ut eftersom marknaden av konsumentförpackade fiskprodukter håller på att öka och Heimon Kala Oy har en stark position i detta marknadssegment. Diskussion: Martti Suuriniemi, Paapuuri Oy: Finns det djupfrysta produkter av de inhemska naturfiskarna? Nina Juvankoski-Laurell, Heimon Kala Oy: Av naturfiskarna har gjorts detaljhandelsförpackningar under ca ett års tid. Det är inte fråga om en massprodukt i likhet med sejen för den hör till en annan priskategori. De djupfrysta produkterna är en kanal med vilken man klarar av den säsongsrelaterade överproduktionen. Produktens problem är det dyra priset, men den kompletterar bra utbudet. Jari Setälä, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet: Kan man få filéerna benfria? Nina Juvankoski-Laurell, Heimon Kala Oy: Åtminstone inte ännu. Benfrihet blir alltför dyr för fjällfiskens del eftersom det inte finns förmånliga tekniska lösningar för att ta bort benen. Vesa Vihinen, yrkesfiskare, S:t Karins: Varför marknadsför man färska produkter fastän man vet att det inte finns tillräckligt med råvara? Varför säljer man inte finsk fisk som djupfrysta produkter? Den djupfrysta produkten skulle vara en kanal med vilken hela det inhemska utbudet kunde marknadsföras. Fiskaren kan inte erbjuda fisk hela året till detaljhandeln. Nina Juvankoski-Laurell, Heimon Kala Oy: De färska produkterna har stor efterfrågan och det finns åtminstone ännu en stor grupp fiskare i Finland. Anssi Päivärinta, Länsirannikon kala Oy: Jag tackar företaget Heimon Kala som gjort ett gott arbete för fjällfisken. Jag har sett fjällfiskhandelns dåliga tider, men nu håller en ny generation på att växa fram inom fiskhandeln. En generation som marknadsför nya produkter, det ger även möjligheter åt fiskarna. Men ännu får man arbeta länge innan den första lönen kommer. 5

9 Sötvattenfiskarterna ur den finska fiskpartihandelns, förädlarens och storkökskundens synvinkel Fabriksdirektör Timo Vetriö Ab Chips Food Oy, Åland Ab Chips Food Oy är en av Finlands största fiskförädlare och fiskpartihandlare. Koncernens omsättning är ca 50 miljoner euro och man säljer livsmedel ca 9,5 miljoner kilo per år. Till produkturvalet hör bland annat färsk och djupfryst fisk samt fiskprodukter, skaldjur, potatis, sallader, såser och specialköttprodukter. Ab Chips Food Oy har i Mariehamn en fiskfabrik som år 2003 tillverkade ca ton livsmedel av fisk. Fabriken i Mariehamn är certifierad enligt ISO 9001 och ISO Bolagets hemmamarknadsområde är Finland och Sverige. I Finland finns försäljnings-/logistikkontor i Helsingfors, Åbo, Jyväskylä och Mariehamn. I Sverige finns en egen försäljningsorganisation. Företaget exporterar också livsmedel till Japan och Europa. Sötvattensfiskar köps direkt av fiskare samt av samarbetspartners från olika håll i Finland, från Norden samt från de baltiska länderna. Efterfrågan på sötvattensfiskarterna har ökat. I storköken söker man alternativ till fiskar med rött kött. Fjällfiskens kvalitet har klart förbättrats under senare år tack vare blodtappning, isning och en mera hygienisk hantering. Förädlingen av sötvattensfiskarter är huvudsakligen mest enbart fileing. Andra längre förädlade produkter (t.ex. förstekt fiskbulle av gös) har också under senare år kommit ut på marknaden. Tillgången till och priset på råvaran är dock ett problem eftersom priset ändå jämförs med motsvarande konkurrerande produkter som till exempel köttoch broilerprodukter. Portionspriset styr storkökens beslut om köp. Fjällfiskarternas karaktär av säsongsprodukter är både ett problem och en resurs. Att medvetengöra säsongerna i hela kedjan allt från fiskarna genom förädlingen och handeln till storköken är en nyckelfråga för att utöka marknaden av sötvattensfiskar i Finland. Det förutsätts också hård disciplin från fiskare till storkök för att behärska marknaden. Missar i leveranskedjan förorsakar hejdlöshet i pris och kvalitet. I sötvattenfiskarternas värdekedja är samarbete, smidighet, kvalitet och förstärkandet av säsongerna i nyckelposition för en lönsam verksamhet i framtiden. Diskussion: Kari Ranta-aho, Egentliga Finlands TE-central: Fjällfiskens säsongsvariationer är inte bara ett problem utan man borde också se det som en styrka. Man kan förutse säsongerna i marknadsföringen eftersom utbudet ändå oundvikligen varierar. Timo Vetriö, Oy Chips Food Ab: Det stämmer. Man borde utnyttja säsongerna bättre. Vi använder det i storköksmarknadsföringen eftersom det är det enda sättet att garantera att varan räcker till. Som en följd av marknadsföringen lär sig konsumenten också att vänta på säsongen. Asmo Honkanen, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet: Du sade att fiskbullen av gös är en hitprodukt. Har det skett förändringar inom storkökssektorn då man tidigare kunde sälja endast regnbåge och strömming till personal- och anstaltsköken. 6

10 Timo Vetriö, Oy Chips Food Ab: Fiskbullarna av gös utvecklades specifikt för detta segment. Man fick portionspriset att bli lämpligt utan att mista gösens värde eller smak. Sötvattenfiskarna ur den svenska fiskpartihandelns synvinkel Verkställande direktör Thomas Ahlström Leröy Fisgrossisterna AB, Sverige Tack för inbjudan och för att jag fått komma hit till Åbo och framföra mina åsikter och synpunkter om hur en Svensk fiskgrossist ser på marknaden med handeln av insjöfisk. Mitt namn är Thomas Ahlström och jag kommer från Göteborg. Min bakgrund inom branschen är ganska lång, har varit med cirka 40 år och varit fiskgrossist sedan slutet av 70 talet. Har varit med och startat Allt i Fisk i Göteborg och även varit ägare av Fiskgrossisterna i Stockholm. Dessa bolag är de största fiskgrossisterna i Sverige och är leverantörer av all slags fisk innanför och utanför för Sveriges gränser. Bolagens omsättning är cirka 400 miljoner sek. och 80 anställda totalt i båda bolagen. Kundgrupper för bolagen är restaurang och storhushåll, grossister, detaljister samt dagligvaruhandeln innefattande COOP,ICA och Axfood. År 2000 köpte Hallvard Leröy A/S, som är ett av Norges största bolag inom fiskhandeln, dessa bolag i Sverige och jag har sedan dess jobbat kvar som konsult VD för bolagen. Jag skall tala om försäljning och marknad angående insjöfisken för de olika bolagen, kopplat till de olika kuststräcker och geografiska lägen som bolagen arbetar. Fiskgrossisterna hämtar och köper en stor del av den insjöfisk som säljs hos Fiskgrossisterna hos de lokala fiskarna i Stockholms närområde. Fiskgrossisterna hämtar insjöfisken med egna bilar hos fiskarna som finns runt de större sjöarna i Stockholmsområdet. Fiskgrossisterna har en egen bilpark som består av 15 st. kylbilar som distribuerar fisken runtom i Mälarområdet. Dessa bilar används även att hämta upp insjöfisk från de lokala fiskarna. Mälaren och Hjälmaren är de största insjöarna. Fiskarna fiskar, paketerar, märker fisken enligt gällande bestämmelser och isar fisken. Efter fångst förvaras fisken i kylar till den blir upphämtad av transportbil. Fisken från Hjälmaren och Mälaren är av en mycket god kvalitet. Leveranser sker även från en del kustfiskare. Det finns en god vilja till samarbete mellan de olika fiskarna i alla områden. Insjöfisken har alltid varit viktig för de kunder som finns inom Fiskgrossisternas arbetsområde. De vanligaste arterna som saluförs är gös, abborre, gädda, sik, mindre partier av brax och en del andra mindre arter. De sista åren har även gösfilé från de baltiska länderna varit en efterfrågad och betydande del av försäljningen av insjöfisk. Kvantiteter för Fiskgrossisterna i Stockholm Gädda: kg Gös: kg Abborre: kg Sik: kg Gösfilé: kg Brax: kg 7

11 Allt i Fisk i Göteborg har inte samma marknad och kultur när det gäller insjöfisk, som den som finns i Stockholm, detta beroende på att företaget är placerat på Västkusten av Sverige och där finns inte samma behov och efterfrågan av insjöfisk som på Ostkusten. På västkusten är saltvattenfisken den viktigaste fisken för denna marknad. Göteborg är en stad som ligger mycket centralt till för all slags fisktransport. Göteborgs fiskhamn är ett Mecka för fisktransporter. Exporten och importen av fisk har ett mycket bra läge tack vare täta turer medfärjeförbindelserna från och till Europas stora länder. En stor del av alla fisktransporter passerar via Göteborg. Göteborg är den största marknadsplatsen i Sverige för fisk. Fiske, handel, beredning, transport, olika organisationer inom fisknäringen finns samladei samma område. Detta gagnar för en effektivitet och en nyttig och hård konkurrens mellan. de olika aktörerna och på detta sätt får alla bästa ekonomiska utkomsten av näringen. Allt i Fisk har därför arbetat en hel del med att exportera insjöfisk ut till olika länder inom Europa. De viktigaste arterna som går på export är gös, gädda och abborre. Länder som är stora mottagare är Danmark, Tyskland Holland, Frankrike och Schweiz. Under den senaste femårsperioden, med minskade kvoter för all saltvattenfisk, har insjöfisken fått en allt större betydelse för de svenska fiskgrossisterna på den inhemska marknaden. Restauranger och butiker inom Sverige har fått en avsevärd ökad försäljning av insjöfisk och framför allt av filéer från gös, gädda och abborre. Genom denna efterfrågan har vi haft och har idag en betydligt högre marknadspris än vad som var vanligt för några år tillbaka i tiden. Det förekommer priser för hel gös idag på över 100 kr/kg, abborre över 40kr/kg och gädda över 35kr/kg. Den stora efterfrågan på framför allt gösfilé har bidragit till en betydande import från de Baltiska länderna och Holland, denna import har ökat kraftigt de senaste åren. Gösfilén från Holland har ursprung i Ryssland och Ukraina. Kvantiteter för Allt i Fisk i Göteborg 2003 Gös: kg Gädda: kg Abborre: kg Sik: kg Gösfilé: kg Göteborgs Fiskauktion har blivit en stor marknadsplats för insjöfisk. Genom auktionsföreningen hämtas insjöfisk, med kylda lastbilstransporter, på ett flera uppsamlingsplatser runt om i mellersta Sverige och har på detta sätt fått ut en stor volym till bästa marknadspris genom auktionssystemet. Detta system har bidragit till att fiskaren fått lättare med avsättning och har framför allt fått bättre betalt för sina produkter. Göteborgs Fiskauktion når ungefär 100 st. uppköpare varje dag. Kvantiteter för Medelpriser för Gös: kg 52,48 Gädda: kg 20,99 Abborre: kg 15,44 Sik: kg 23,08 8

12 Tillgången på och förvaltningen av den Svenska insjöfisken är god och man räknar med att kunna göra ungefär samma uttag i hav och sjöar som görs idag. Framtiden för det Svenska insjöfisket är god och handeln med denna ser ut att få en allt större marknad både i inlandet och på export. De allt mindre kvoterna på saltvattenfisken kommer att skapa ett större behov på all slags insjöfisk i framtiden. Viktig faktor är ett kontrollerat uttag från sjöar och hav så att marknadspris och volym stämmer överrens så att bästa ekonomiska resultat kan nås för denna typ av fiske. Sammanfattningsvis ser det mycket bra ut för de flesta typer av insjöfisk. En rätt skött förvaltning, en god hygien och en kvalitetsnivå som ligger på topp, så kommer det att finnas god lönsamhet för insjöfisken inkluderat fiskgrossisten och fiskaren. Möjligheterna har aldrig varit bättre för insjöfisket och insjöfiskaren än vad som är idag och förhoppningsvis kommer att vara i framtiden. Diskussion: Hugo Andersson, Svenska Ostkustfiskares Centralförbund: Du talade mycket om de traditionella marknaderna om marknadsplatser där man kan se och uppleva fisken. Vad är din uppfattning som en aktör inom fiskhandeln om de kommande elektroniska handelsplatserna där köparen kan vara långt borta från handelsplatsen? Hos oss håller ju en av de traditionella handelsplatserna på att bli elektronisk. Thomas Ahlström, Leröy Fiskgrossisterna Ab: IT-handeln är framtiden. Marknadsinformationen förmedlas i fortsättningen elektroniskt och vi måste anpassa oss till de kvalitets- och storleksklassificeringar samt förpacknings- och märkningskrav som handelssättet förutsätter. Tom Abbors, Nylands TE-central: Fiskpartihandeln i hela världen diskuterar det hållbara nyttjandets principer. Vissa partiaffärer tar t.ex. inte emot fisk som inte uppfyller minimimåtten. Hur är det i Sverige? Thomas Ahlström, Leröy Fiskgrossisterna Ab: I vårt företag har fattats vissa principbeslut. Vi t.ex. säljer inte filéer som understiger en viss minimistorlek. Också köparnas krav styr vår verksamhet i denna riktning. T.ex. ICA och CO kräver att torskfilén har en viss minimistorlek. Anssi Päiväraha, Länsirannikon kala Oy: I Sverige har fjällfiskhandeln sakta gått neråt och på nytt gått uppåt. Hur länge varade stagnationen och har specifikt filéernas inträde på marknaden fått efterfrågan att återhämta sig? Thomas Ahlström, Leröy Fiskgrossisterna Ab: Den ökade efterfrågan beror på att utbudet av havsfisk har minskat och också på en högre förädlingsgrad. Tillväxten är störst för filéer som kommer från Estland och Holland. Restaurangerna köper mycket stor abborre som är förbehandlad och filead, också till benfri. Den marknaden är mycket stor. I Sverige finns det inte en tradition att behandla insjöfisk och inte heller förädlingsanläggningar för insjöfisk så man måste ty sig till europeisk importfisk. Utan förbehandling och fileing har fjällfisken ingen framtid. Mika Kiuru, Nylands fiskarförbund: Ännu som en komplettering till föregående fråga: Hur länge varade nedgången för fjällfisk i Sverige? Thomas Ahlström, Leröy Fiskgrossisterna Ab: I Sverige gick det för fjällfisken dåligt också tidigare hela tiden tills det att efterfrågan på den europeiska marknaden började växa och först efter det också på hemmamarknaden i Sverige. Nu finns det inte i sikte något slut på den stigande trenden. I den situationen stiger priset på insjöfisk såvida insjöfångsten inte ökar. Uppköparen måste kunna erbjuda jämnt och tillräckligt med fisk så att inte intresset för handelsvaran försvinner. Hugo Andersson, Svenska Ostkustfiskares Centralförbund: Som en komplettering till Thomas inlägg så har också den allmänna diskussionen om fiskens hälsosamma effekter och TV-kockarnas aktivitet i tillredandet av fiskrätter ökat efterfrågan i Sverige. 9

13 Sötvattenfiskarna som exportprodukter Verkställande direktör Valdur Noormägi Eesti Kalaliitt, Estland Estlands fiskförädlingsindustri utvecklades under sovjetekonomin till Estlands största livsmedelssektor, 1/3 av livsmedelsindustrins arbetsplatser fanns inom fiskförädlingen. Efter det att Estland blev självständigt år 1991 har Estlands fiskförädlingsindustri genomgått kraftiga förändringar eftersom både fiskmarknaden i Öst-Europa och utbudet av fisk kraschade. Trots motgångarna har Estlands fiskförädlingsindustri förmått att snabbt anpassa sig till nya förhållanden och numera växer både produktions- och exportmängderna. Fiskerihushållningen i Estland baserar sig på fisket i Nordatlanten och Östersjön. Variationerna i fiskefångsterna beror både på förändringar i fiskbestånd och fiskekvoter samt på variationer i marknadssituationen. Största delen av Östersjöns fångst är strömming och vassbuk. Längs kusten fångas värdefulla brackvattensarter: abborre, gös, flundra, ål, öring och lax. Insjöfisket koncentreras till sjöarna Peipsijärvi och Vörtsjärvi där man närmast fiskar nors, gös, björkna, abborre och ål. I Estlands insjöar idkas också fritidsfiske flitigt och man tror att dess betydelse växer i framtiden. Fiskkonsumtionen är ca 17 kg/person. År 2003 fanns det 92 registrerade fiskförädlingsföretag. Fiskförädlingens produktionsvärde var miljoner euro år Fjällfiskarnas andel var 20 procent av detta, dvs miljoner euro företag förädlade sötvattensfiskarter och de flesta av dessa var små. Omsättningen i fem företag översteg 7 miljoner euro och de hade anställda. Omsättningens tillväxthastighet har varit 10 procent per år. Endast 10 procent av sötvattensfisken används på hemmamarknaden och resten exporteras. Huvudsakliga exportländer var Schweitz, Tyskland, Holland och Danmark. Idag importeras mycket abborre från Finland. Förädlingsindustrins produktionsstruktur håller på att förändras. Konservernas andel minskar tillika som volymen av djupfrysta produkter, filéer och färdigmat har vuxit. De förädlingsföretag som har specialiserat sig på att filea fjällfisk har haft god framgång, några exempel är Japs och Peipsi Grupp. Goda resultat har också gjorts av Paljassaare Kalatööstus och Pärnu Laht, vilka också vidareförädlar fjällfiskfiléer till färdigmat. De företag som haft den största framgången strävar till att styra produktionen med hjälp av avtal med producenterna för att bättre svara mot de nya marknadskanalernas behov. Diskussion: Kari Ranta-aho, Egentliga Finlands TE-central: Hur mycket fisk kan man ännu ta ur sjön Peipsjärvi och finns det ännu något att ta därifrån? Hur mycket funderar man på det ekologiskt hållbara i Estland? Valdur Noormägi, Eesti Kalaliitt: För tillfället pågår ett möte med ryssarna där man försöker uppskatta nästa års fångstvolymer. Nu tror vi att vi i år får den officiellt överenskomna mängden om 1200 ton gös var. Själv tror jag att fiskresurserna är mycket större eftersom det finns gott om liten fisk. Fiskens minimimått är på den estniska sida 38 cm och på den ryska bara 35 cm. Den gråa fångstens andel är stor jämfört med den officiella fångsten och för fisken betalas utanpå det officiella statistikpriset åtminstone 30 procent mera i kontant. 10

14 Jari Setälä, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet: Hur mycket råvara av gös kommer från Ryssland och från de övriga länder som tidigare tillhörde Sovjetunionen? Valdur Noormägi, Eesti Kalaliitt: Förutom från Peipsjärvi kommer gös från Asovahavet och från Kazakstan och Ukraina. Fisken från Ukraina kommer via Polen eller Ryssland eftersom Ukraina inte uppfyller EU:s hygienkrav. De två senaste åren har Ryssland själv exporterat stor fisk till Europa och priskonkurrensen kommer att bli hårdare. Kaj Matsson, Åbolands fiskarförbund: Hur har EU-medlemskapet påverkat Estlands fiskhandel? Valdur Noormägi, Eesti Kalaliitt: För sötvattensfiskarnas del är förändringen positiv, men om vi tar i beaktande vassbuken och strömmingen måste vi nu t.ex. för exporten till Ukraina betala en tull på 20 procent då vi tidigare hade ett frihandelsavtal mellan länderna. Handeln med saltfisk upphörde, nu betalar vi tull för 35 miljoner euro. Priset på fiskprodukter stiger och fiskförädlingen permitterar, vilket leder till att de sociala problemen förvärras i vissa kustområden. Det finns inte tillräckligt med gångbart kapital och då man har investerat mycket är skuldsättningsgraden hög. Jag tror dock som optimist på framtiden, vi skall nog klara oss, med er hjälp. Mervärde av sötvattenfiskar för fiskare Yrkesfiskare Vesa Vihinen S:t Karis, Finland Med mervärde förstår jag verksamhetens effektivitet. Det är eget kunnande som ger ersättning för väl utfört arbete. Mervärde kan bildas t.ex. genom egentligt (hand)arbete, snabb omsättning (=bra logistik) eller rätt marknadsföring (=brand). Ett gemensamt mervärde uppstår genom ett samarbete som inte enbart strävar till att maximera den egna andelen. Verksamhetens centrala tanke är att få mera åt alla. Om mervärdets enda mätare är pengar, är man möjligtvis mitt inne i en svår ekvation. Genom att för det gemensamma målet godkänna olika måttenheter för olika aktörer kan dock slutresultatet för alla vara gemensamt, d.v.s. mera pengar. Utgångspunkten för ett kortsiktigt tänkande är att se enbart följande led i kedjan som betalare av räkningen. Detta tänkande leder till att försäljningspriset maximeras, att man gör saker som bara passar för en själv och kräver att andra skall anpassa sig till ens egna behov. Lika väl kan man också kräva att ens egna behov uppfylls av länkarna i kedjans början t.ex. i form av ett lågt inköpspris eller genom oskäliga leveranskrav. Alla som är med i verksamheten borde dock inse vem som betalar den slutliga räkningen (=mervärdet). Professionalism är enligt min mening det att mervärde uppstår. Det är en rationell hantering av hela verksamheten. Ifall en del av verksamheten inte uppfyller uppställda kriterier, uppstår mervärdet inte jämnt och säkert. En minst lika viktig del av produktiv verksamhet som ett bra försäljningspris är så små kostnader som möjligt i hela verksamhetskedjan, börjande från fiskaren allt till slutanvändaren. Sättet på vilket kostnader uppstår är i allmänhet fast i hur den logistiska kedjan fungerar och hur de olika delarna passar ihop. En stor del av fiskarna och de som fiskar fjällfisk speciellt är vana att sköta sin verksamhet enligt eget huvud. Också uppköparen har sett leverantörer av fjällfisk som en homogen grupp där den svagaste länken bestämmer inställningen till hela gruppen. Det bästa sättet att snabbt få mervärde i fjällfiskhandeln är enligt min mening att 11

15 uppköparna delar in fiskarna i olika grupper. Man måste erkänna att vissa fungerar som företagare på heltid medan andra delvis på hobbybasis skaffar tilläggsinkomster. Dessa grupper har olika mål och resurser som grund för sin verksamhet. Ifall fiskare, förädlare och möjligen också handeln inom fjällfisksektorn vill uppnå framgång tillsammans bör man komma överens om gemensamma spelregler mellan dem som därtill har beredskap och vilja. Under senare tid har man också i Finland kunnat märka att detaljhandeln har en önskan att höja sin egen andel av försäljningspriset. Om detta har berott på ett stort svinn är det i för sig acceptabelt och en klar signal till leverantörer inklusive fiskare. Då finns det allvarliga brister i verksamhetens nivå och man måste lokalisera dem och reparera dem så snabbt som möjligt. Men om det bara är fråga om att uppnå egna (handels) mål genom att minska övrigas andelar bör man inte godkänna detta och man måste motsätta sig detta gemensamt. Men förstås varför ta problem för hela saken, om fjällfisken uppfattas som en marginell post i fiskhandeln? Konsumenternas vilja att betala allt högre priser, speciellt för livsmedel, är liten och blir allt mindre. Fiskarnas samt förädlingens möjligheter att få mervärde för sin verksamhet bör i denna marknadssituation basera sig på samarbete för att minska på kostnaderna. Ifall man vill utveckla fjällfiskhandeln måste yrkesfiskarna godkännas som seriösa avtalsparter och man bör avtala om gemensamma verksamhetssätt med dem. Dessa verksamhetssätt bör ta i beaktande alla parters behov på ett jämbördigt sätt. Diskussion: Kari Ranta-aho, Egentliga Finlands TE-central: Jag representerar ett synsätt enligt vilket det medelpris som betalas till fiskaren kunde utgöra ett fast pris under en viss tidsperiod, endera för ett år eller för en kortare period. Hur väl tror du det fungerar i det finska kustfisket? Du representerar Airisto området. Men vilken bild har du av övriga områden? Vesi Vihinen, yrkesfiskare: Tanken på ett fast pris slår igenom hemskt dåligt. I det skede jag har börjat tala om den här frågan har man ansett mig vara galen. T.ex. ett företag som också är här representerat missleddes att tro att det lyckas så här. Men också i företaget har man förstått att det inte fungerar så här. Åtminstone har de förmedlat en sådan här signal till fältet. Själv tror jag dock att det fungerar med ett fast pris. Om man talar om att bilda en logistisk kedja och att förbinda sig ser jag inte någon annan möjlighet än att i något tidsperspektiv inleda diskussionen om fasta pris. Sedan må det fasta priset vara ikraft en månad eller ett halvt år eller något annat, men ändå klart längre än en vecka. Valdur Normägi, Eesti Kalaliitt: Hur mycket använder de finska fiskarna EU-strukturstöd? Hos oss i Estland säger myndigheterna att detta stöd är som ett guldägg för våra fiskare. Vesi Vihinen, yrkesfiskare: Finska fiskare använder det, men stödet är mer eller mindre begränsat till 35 procent av anskaffningens värde. Man måste säga att reglerna för hur stödet kan användas till vissa delar är lite lustiga, vilket leder till att man måste göra obehövliga investeringar. I strukturstödslagstiftningen finns vissa undre gränser, vissa begränsningar för att använda begagnade varor och övriga begränsningar. Närmast på grund av EU:s byråkrati är övervakningen och reglerna strikta. Anssi Päivärinta, Länsi-Rannikon Kala Oy: Själv delar jag Vesas åsikt om att om man vill ha en fungerande industriell verksamhet, så måste priserna vara förhållandevis fasta. T.ex. i vårt företag byts priserna bara två till tre gånger under säsongen. Problemet med den stela prissättningen i vårt företag är bara det att under den tid som det kommer mycket fisk kommer det helt otroliga mängder till oss om vi betalar ett pris som är klart bättre än marknadspriset. Å andra under tider som vårt pris är lite lägre än marknadspriset får vi inte en enda stjärt. Ja, då är det svårt att fungera. Men jag är allvarligt sagt av den åsikten att vi borde få perioder då priset är fast. Det finns ingen framtid i att ändra priserna varje dag. 12

16 Vesi Vihinen, yrkesfiskare: Enligt min mening är det både ur fiskarens och ur andra aktörers synvinkel dumt att stirra på dagens pris. Och jag tycker, ifall man gör samarbete, att det borde fungera i båda riktningarna. I vissa situationer betalar företaget till fiskaren ett pris som är högre än marknadspriset. Men då priset blir under marknadspriset borde inte fiskaren springa efter marknadspriset såvida fiskaren faktiskt vill idka ett kontinuerligt samarbete med företaget. Det enskilda kilopriset är enligt min mening en bisak. Vi vet att man under februari början av mars får otroliga kilopriser för fisken. Men då har ingen något att sälja. Under hösten och början av våren, efter islossningen, har vi kilon att sälja. Då görs pengarna även om kilopriset är lägre. Kilopriset som betalas utanför säsongerna påverkar inte fiskarens årsinkomst. Martti Suuriniemi, Paapuuri Oy: Jag har lite erfarenhet av möjligheterna av samarbete mellan fiskare och jag har upplevt det mycket negativt. Inom jordbrukssektorn finns avtalsodling. Hur se ni, sett ur din och de företags synvinkel som finns representerade här, är det möjligt att tala om avtalsfiskare och att bygga upp en sådan organisation? Finns det alltså erfarenheter av det? I detta fall gör alltså fiskaren ett avtal med företaget och för inte sin fångst till grannen om priset där stiger med 10 cent. Vesa Vihinen, yrkesfiskare: Samarbete mellan fiskare är till stora delar ett oskrivet blad. Det finns vissa svårigheter där. Men å andra sidan är det egentligen i framtiden det enda sättet att klara sig. Vi är alla, speciellt om vi talar on kustfiske och om fjällfiske, små enheter. Det är fruktansvärt svårt att ensamt vara en avtalspartner som tas på allvar. Och jag har själv försökt få till stånd ett sådant avtalsförhållande med flere företag. Men tyvärr har man inte godkänt mig som en avtalspartner. Man får se hurudan framtiden sedan är. Nina Juvankoski-Laurell, Heimon Kala Oy: Det är verkligt positivt att få höra sådana här uttalanden om samarbete och dess positiva sidor. Svaret på frågan om sådana här samarbetsformer har provats är att det har provats. Men situationen är sådan att genast då priset är bättre annanstans så bryts avtalet sett ur vår synvinkel. Jag säger nu offentligt att det säkert sett ur fiskarens synvinkel är bäst att gå framåt med hjälp av samarbete. Vidare säger jag å mitt företags vägnar att priset måste vara något. Det är något och man förhandlar om det. Det är så. Fiskaren borde kanske räkna på vad priset borde vara för att han kunde leva och utveckla och för att det skulle bli lite smör på brödet, åtminstone lite. Det är alldeles säkert att med de marknadskanaler som Heimon Kala har att vi är beredda att förhandla om långvariga avtal. Och vi ger också nu ett månadspris åt fiskaren. Vesa Vihinen, yrkesfiskare: Jag är av samma åsikt. Jag har idkat samarbete också med ifrågavarande företag. I ett skede talade man om ett fast pris, men tyvärr måste man konstatera att det har skett en övergång till en kortvarigare prissättning. Om vi tar ett historiskt perspektiv, var år 1997 det bästa året om man mäter det volymmässigt, kanske det bästa genom tiderna. Och prisnivån var då 2,50 2,70 euro/kg. År 2001 var gösens pris nästan 4 euro, men fångstvolymen 25 procent av volymen Då blev det ingenting kvar. Inte är kilopriset den enda saliggörande saken, men i något förhållande till utbudet borde det vara så det blir något kvar. T.ex. min kostnadsstruktur är rätt hård. Över 50 procent av omsättningen går till kostnader. I en situation där omsättningen blir liten blir det inte annat än att kostnaderna täcks. Kaj Mattson Åbolands fiskarförbund: Det tar många år att utveckla ett långvarigt förtroende. Men enligt det som jag hört på fältet ser fiskarna sig omkring och stirrar på priserna noggrannare eftersom kostnaderna har gått uppåt, t.ex. har bränslepriserna stigit. Jag har den känslan att man i höst mera ser enligt det högre priset. Vesi Vihinen, yrkesfiskare: Säkert så. Men som Nina sa, det kunde löna sig att räkna på hur den egna verksamheten fungerar. 13

17 Mervärde av skärgårdsfisket genom förädling och turism Fiskare Rune Wikström Ab Wikströms Fisk, Möja, Sverige Jag är fiskare och kommer från Möja i Stockholms ostligaste skärgård. I Möja bor ungefär 250 bofasta personer. Jag är fiskare i flera generationer och har tidigare fiskat mest strömming och torsk. Redan under torskfiskets topperiod i början av 1980-talet startade vi fisket efter skärgårdsfiskarter eftersom vi visste att torskfisket inte varar länge. Vi har alltid haft en liten fiskbutik och sålt fisken till folk på sommaren. Vi såg att folk sitter och äter fisk direkt vid vårt trädgårdsbord. Vi funderade på att varför inte servera också potatis och bröd med fisken. Hustrun ville hitta lättare jobb än att sitta på sjön så vi började utveckla servicen. Vi fick en massa folk som kom till oss. Vi hade först endast sommarserveringen. På helgerna under vinterperioden vi åkte till marknader och sålde stekta strömmings- och abborrfiléer i gatukök som vi öppnade i Skansen i Stockholm. En abborrfilé på en macka, lite sås och grönsaker kostade ungefär 35 kronor, vilket betydde att man plockade kronor per abborre. Ursprungstanken var att jag skulle fiska, hustrun laga maten och dottern servera. Så gick det många år. Det kom mer och mer folk, rörelsen växte och på sommaren var vi tvungna att anställa mera folk. När dottern bestämde sig att hon och hennes familj ville stanna kvar hemma på ön, byggdes en helt ny modern restaurang där vi har 120 sittplatser inomhus och där vi har konferensmöjligheter och kan ordna bröllop och födelsedagar o.s.v. En stor investering för en fattig fiskare, men rätt satsad. Ursprungstanken fungerar ännu, men utöver det har vi nu anställda under vissa perioder enbart på den fisk som jag tar i land. Idealet är att det finns två familjer som samarbetar. Vi är också tre i samma familj som samarbetar. Under sommaren serveras enbart fisk. På högsäsongen fiskar jag sju dagar per vecka. Då gäller i restaurangen endast bordbeställning eftersom det kan vara fullbokat dagar i förväg. Nu har en lugnare konferenssäsong börjat. Då får också grannen som har ett charterföretag frakta gäster från fastlandet ut till restaurangen. Efter konferensen vill gästerna gärna ha en guidad tur över ön. Då får öns åkare ta dem med buss och efter turen finns det möjlighet till en exklusiv flytande bastu som flyttar sig mellan öarna och då får det företaget del ut av kakan. Sen är det dags för middag och vi får det och när det är dags att sova får grannarna som hyr ut stugor sitt. Hela samhället drar nytta av verksamheten. Och det väldigt roligt med det samarbetet dessutom! Diskussion: Kari Ranta-aho, Egentliga Finlands TE-central: Hur har ni byggt upp den här mervärdeskedjan: Har ni en gemensam organisation där ni sitter och planerar eller är det bara slumpartat? Hur byggs samarbetet upp? Rune Wikström, fiskare: Vi har ett aktiebolag nu och vi träffas ständigt varje morgon. Vi experimenterar med olika fiskar vad man kan göra med den. Vi har bl.a. utvecklat så kallade strömmingsplättar som är väldigt eftertraktade. Vi har mycket samarbete oss emellan, men jag lägger mig inte mycket i restaurangen fast jag själv äter fisk sju dagar i veckan. Jag brukar hävda att en dag utan att äta fisk är en dålig dag. Kaj Mattson, Åbolands fiskarförbund: Du kommer att leva länge när du äter fisk. Vilka mängder av olika fiskarter fiskar du ungefär per år? 14

18 Rune Wikström, fiskare: Jag fiskar inga mängder utan jag fiskar vad man kan göra affär av och försöker att hålla ett brett sortiment, eftersom vi har tio tolv olika rätter på vår meny. Kanske sik ett par ton, ett och halvt ton abborre, strömming lika mycket, jag är inne på alla fiskarter och plockar litet russin ur kakan överallt. Det är ett mycket trevligt fiske jämfört med att hålla på ensidigt endast med torsk eller strömming. Stora problem just nu är sälar och skarvar, det är det största bekymret vi har för tillfället. Jag brukade fiska abborre i ett grunt område i början av juli. En morgon låg det ett par hundra skarvar där och de höll sig kvar tio dagar och betade ner området totalt och det går knappt än idag att få en abborre där. Denna lilla koloni åstadkom mycket den lilla korta perioden och vi har 5000 stycken ute i Stockholm skärgård, så man kan fundera hur mycket de kan lyckas sätta i sig per dygn. Mika Kiuru, Nylands fiskarförbund: Finns det en risk att du slutar själv fiska? Rune Wikström, fiskare: Jag har en gammal kollega i Ånö. Han fyllde 81 nu på hösten. Han är fortvarande aktiv. Jag hoppas att jag kan hålla på lika länge som han. Jag har en 6-årig dotterson som är redan nu med mig i fisket och hävdar envist att han tar över när morfar slutar. Jag hinner åtminstone lära honom grunderna. Skärgårdsfiskare - det blir man inte, det är man. Jag kommer inte ihåg när jag började fiska, jag har varit med min pappa ända sen jag kan minnas. Mika Kiuru, Nylands fiskarförbund: Köper du upp grannens fångst också? Rune Wikström, fiskare: Nej, vi köper inte något annat än litet ål, om någon får litet för mycket. Jag fiskar själv över 99 procent. Mervärde genom varumärkning? Svenska erfarenheter av miljömärkta fiskeprodukter Anders Hjorth, KRAV ek. förening, Uppsala Bakgrund och innehåll av projektet Arbetet med att utveckla regler och kontrollsystem för miljömärkning av vildfångad fisk i Norden. Har pågått åtminstone sedan Flera alternativ diskuterades som MSC (Marine Stewardship Council), Svanen etc. KRAV ekonomisk förening erbjöd sig att ta över samordningen av regelutvecklingen för miljömärkning av vildfångad fisk och skaldjur i Sverige år Projektet slutförs 2004 Huvudmålen för projektet är att: Utveckla regler, kontroll och certifiering för miljömärkning av vildfångad fisk och skaldjur från svensk och nordisk fiskeriverksamhet Det skall finnas regler, kontroll och certifiering för hela värdekedjan. Reglerna skall vara acceptabla för såväl marknadsaktörer som miljöintressen. Leverera ett komplett kontroll- och certifieringssystem till KRAV ek. förening. 15

19 Regelprojektet Projektledning från KRAV, brett sammansatt styrgrupp, alla viktiga intressenter är inblandade i regelutvecklingen och remissarbete. En rad myndigheter och organisationer har ställt sig bakom projektet och bidrar också till finansieringen av detta. Dessa är: Jordbruksdepartementet, Fiskeriverket, Västra Götalandsregionen, Region Halland, Länsstyrelserna i Västra Götaland och Blekinge, svensk fisknäring genom svensk Fisk samt Europeiska Unionen (EU). Reglerna för miljömärkt fiske Fokus i regelverket är beståndsbedömning, Selektiva fiskeredskap, Spårbarhet. Reglerna gäller i nordiska vatten. Efterfrågan på miljömärkta produkter En enkät angående konsumenternas syn på miljömärkt fisk och skaldjur har genomförts. Resultatet visar att intresset är stort att köpa miljömärkt fisk. Konsumenterna viktigaste synpunkter är att sådan fisk är fri från miljögifter och att fisken inte är utrotningshotad. Konsumenter i Sverige är beredda att betala % mer för en miljömärkt vara men kvalitén är viktig. Världskonsumtionen ökar ca % per år, så även i Sverige. Erfarenheter av miljömärkning av vild fisk. KRAV certifierade sin första båt, en räktrålare, i slutet av juli 2004, dvs. för ca en månad sedan. Det är viktigt att koppla ihop fiskare, grossister, handel, restauranger, livsmedelsindustri och konsumenter. Av någon anledning tvekar fler fiskare att ansluta sig trots att grossister och handel vill köpa produkten. Det kan tänkas att man först vill se hur det går. Flera räkfiskare har dock lovat att ansluta sig. Hittills har de KRAV-märkta räkorna fått ett bra merpris. Flera småskaliga fiskare har visat sitt intresse och begärt in ytterligare information. Troligen kommer ansökan om sill och krabbfiske inom kort. Vad krävs för certifiering Det krävs att beståndet är godkänt och att fiskefartyget är certifierad enligt gällande regelverk. Diskussion: Fredrik Lundberg, Ålands Fiskare: Vad innebär det för kostnader för fiskarna som vill bli certifierade? Anders Hjorth, KRAV: Att undersöka ett bestånd kostar Skr. Sökanden äger inte beståndet, utan också andra fartyg kan utnyttja bestånden, så det är bra lösning att söka finansiering från t.ex. länstyrelsen eller flera fiskare söker tillsammans. Sen kostar det Skr i avgift per år + 0,9 % av fångstvärden, dock minst Skr per år. Så Skr är det minsta avgiften per fartyg per år. Vesa Vihinen, fiskare: I Finland har ingen uppgifter om gösbeståndets tillstånd och biomassa och det tar 5 6 år att undersöka, hur kan man få godkännande för ett sådant fiske? Kari Ranta-aho, Egentliga Finlands TE-central: Hur uppskattas bestånden i Sverige? 16

20 Anders Hjorth, KRAV: På västkusten i Sverige har man utfört pilotprojekt där man har uppskattat bestånd av räkor och sill för ändamålet. Om det inte finns något underlag, tar det mera tid. Persson Per-Gunnar, Fiskare, Sverige: Finns det en risk att endast de stora båtarna tar fördelarna, eftersom proceduren kostar så mycket? Anders Hjorth, KRAV: Kanske det blir så. Därför är det viktigt att de små företagen samarbetar. Vi har haft en annons i tidningen Yrkesfiskaren och det har varit många skärgårdsoch kustfiskare som har tagit kontakt och varit intresserade. Man bör jobba tillsammans för att hitta lösningar för att minska kostnaderna för de små företagen. Lars Berglund, Gävle Fisk: Enligt marknadsförordning föreskrevs det att under strukturperioden utarbetas miljömärkningsregler centralt i EU. Har den verksamheten kommit igång? Kan man tänka sig att en producentorganisation med ett miljöanpassat program eller kvalitetsprogram kunde ansöka KRAV-märkning? Så kunde man kringgå de ekonomiska problemen för de små företagen. Anders Hjorth, KRAV: Jag känner inte till arbetet i EU. I dagsläget certifierar vi varje båt, det finns inte kollektiv certifiering. Olof Karlsson, Ålands landskapsregering: Jag är själv skeptisk till certifiering. Jag har följt upp diskussion i Norden, EU och internationellt i FAO. Alla är ganska eniga om att miljömärkning kommer, men frågan är i vilket utformning. Det lutar mot att det kommer åtminstone ett ramverk på central nivå. Jag har två orsaker till min skepticism. De flesta fiskarter är i dag hårt reglerade med t.ex. kvoter och tekniska regelverk, och dessa kommer tydligen på sikt att införas också för sötvattenfiskarter. Dessa regler är baserade på vetenskapliga råd och om regler följs, är allt fiske i praktiken biologiskt hållbart. Miljömärkning skapar då ett överlappande system och i praktiken certifierar man bara en miljöförvaltning, ingenting annat. Det andra tvivlet gäller kostnaderna och den faktiska efterfrågan. Finns det en så stor konsumentgrupp som vill betala ett tillräcklig högt pris? Är det en myt eller ett faktum? Det finns en del undersökningar som visar att konsumenten i slutändan väljer enligt prislappen. Det finns inte speciellt positiva erfarenheter på lantbrukssidan i något land i Europa. Enligt nya uppgifter från ett nordiskt möte för två veckor sedan är de korta erfarenheterna av det svenska räkfiske ganska dåliga. Miljömärkning kommer säkert, men i vilket form, det måste diskuteras ganska noga. Anders Hjorth, KRAV: Fiskeriförvaltningen sätter ett försiktighetsmått på hur mycket får uttas, men KRAV kan vara med att höja ribban och gå ett steg längre för en bra fiskeriförvaltning. Miljömärkningen vänder synvinkeln positivt: myndigheten kontrollerar, men med en frivillig miljömärkning vill en fiskare bli kontrollerad och bevisa att han utför hållbart fiske. Jag tror definitivt att det finns konsumenter som vill köpa, med hänvisning till en 25 procents ökning på svenska marknader och positiv utveckling på global nivå. I Sverige är mervärdet procent beroende på produkt och marknadsföring. T.ex. i ägghandeln har man satsat på marknadsföring och de ekologiska äggens marknad är mycket stor fast priset är det dubbla. Anssi Päivärinta, Länsirannikon kala Oy: Enligt min åsikt är alla naturfiskar ekologiska fiskar. Hur blir de mot avgift ett bestånd som fiskas ekologiskt och de som fiskar av samma bestånd, men inte betalar, fiskar inte ett ekologiskt bestånd? Hur kan man skilja åt bestånden på marknaden? Anders Hjorth, KRAV: Miljömärkningen garanterar att fiskarens fisk kommer från ett certifierat bestånd. Vitsen är spårbarheten. Märken följer fisken under hela marknadskedjan. Hugo Andersson, Svenska Ostkustfiskares Centralförbund: Jag deltog i starten med arbetet att miljöcertifiera vild fångad fisk i Sverige i slutet av 1990-talet. En fråga som diskuterades då var vad kan göras med bestånd som man inte har officiell beståndsuppskattning på. En genväg är att bestämma att nuvarande fiskenivå är uthållig och att man inte kan öka fisketrycket utan en bättre information. Det kan vara en bra metod för fjällfiskbestånd, eftersom man inte kan ha fullständig kontroll över alla lokala bestånd. EU följer noggrant de erfarenheter som fås av Sveriges och Nordiska Ministerrådets projekt. Det har funnits odlad miljömärkt regnbåge en längre period och åtminstone avsättningen har varit hygglig. Nästa år, oberoende av miljöcertifieringen, kommer det ett generellt krav för spårbarheten för all fisk från båten till konsumenten. 17