EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 7 oktober 2010 (8.10) (OR. en) 14628/10 Interinstitutionellt ärende: 2010/0284 (NLE) PECHE 226

Transkript

1 EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 7 oktober 2010 (8.10) (OR. en) 14628/10 Interinstitutionellt ärende: 2010/0284 (NLE) PECHE 226 FÖRSLAG från: Europeiska kommissionen av den: 6 oktober 2010 Ärende: Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om fastställande av fiskemöjligheterna för EU-fartyg för vissa djuphavsbestånd för 2011 och 2012 För delegationerna bifogas kommissionens förslag, som översänts per brev från direktör Jordi Ayet Puigarnau till Pierre de Boissieu, generalsekreterare för Europeiska unionens råd. Bilaga: KOM(2010) 545 slutlig 14628/10 /aa DG B III SV

2 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Förslag till RÅDETS FÖRORDNING Bryssel den KOM(2010) 545 slutlig 2010/0284 (NLE) om fastställande av fiskemöjligheterna för EU-fartyg för vissa djuphavsbestånd för 2011 och 2012 SV SV

3 MOTIVERING 1. BAKGRUND Motiv och syfte Djuphavsbestånd är fiskbestånd som fångas i vattnen utanför de viktigaste fiskeplatserna på kontinentalsockeln. De lever vid kontinentalbranterna eller nära undervattensberg. Dessa arter växer långsamt och lever länge, vilket gör dem särskilt känsliga för fiskeverksamhet. Vetenskapliga fakta om dessa arters livslängd och tillväxt förbättras långsamt och tyder på att vissa arter som t.ex. birkelånga och dolkfisk växer snabbare och lever kortare än andra (t.ex. atlantisk soldatfisk, djuphavshaj och skoläst) och således är mindre känsliga för fiskeverksamhet. Känsligheten för fiske beror också på huruvida arten finns i lokala områden, vilket är fallet för atlantisk soldatfisk, birkelånga och beryxar. Liksom är fallet för alla vilda fiskbestånd så leder ett obegränsat djuphavsfiske till en kapplöpning bland fiskeföretagen om att komma över en gratis resurs, utan tillräcklig hänsyn till att utnyttjandet sker på en hållbar nivå. Detta har tydligt varit fallet för vissa djuphavsarter innan EU:s reglering inleddes Den värdefulla atlantiska soldatfisken i de nordvästra farvattnen t.ex. betraktas som utfiskad, liksom den värdefulla fläckpagellen i Biscayabukten. Därför är begränsningen av fiskeverksamheten ett nödvändigt offentligt ingrepp för att förhindra en urgröpning av fiskeföretagens inkomster, utveckla ett utnyttjande för högre avkastning på lång sikt och minska effekterna på ekosystemet och näringskedjan till följd av plötsliga minskningar av storleken på vissa fiskbestånd. Detta kommer dessutom att bidra till att säkra en stabilare försörjning av högvärdigt protein till konsumenterna, även om denna aspekt är av mindre betydelse när det gäller djuphavsarter eftersom dessa bara står för en mycket liten del av den fisk som landas i EU. För djuphavsarterna är ett offentligt ingripande av särskild betydelse eftersom återhämtningen från utarmningen av långsamt växande bestånd kan ta mycket lång tid eller till och med misslyckas. Behovet av att fastställa fiskemöjligheter återspeglas i artikel 43.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilken rådet är skyldig att göra så. Internationella havsforskningsrådet (Ices) tillhandahåller vartannat år en utförlig översyn av djuphavsbeståndens biologiska tillstånd. Det senaste utlåtandet avgavs i juni Detta förslag till fastställande av fiskemöjligheter grundas på den ytterligare översyn som vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) gjorde i juli 2010, i uppföljning till arbetet inom Ices. Kravet på att bygga beslutsfattandet på välgrundade vetenskapliga rön, i enlighet med artikel 2.2 b i förordning (EG) nr 2371/2002, uppfylls således. De vetenskapliga organen rekommenderar ständigt en begränsad fiskeansträngning som det bästa styrmedlet för djuphavsfisket. Detta beror på att djuphavsarterna fångas under blandade fiskeförhållanden, att fiskeverksamheten inte är selektiv, och att betydande mängder fisk kastas överbord eftersom de inte har något eller tillräckligt högt kommersiellt värde. Fångstbegränsningar betraktas trots allt som en god kompletterande åtgärd, och det går att koppla dem till villkor för utnyttjandet av dessa fiskemöjligheter om fångstnivåerna inte skulle kunna motiveras i brist på sådana SV 2 SV

4 villkor. Kommissionen har därför utarbetat en praxis för att lägga fram förslag till reglering av fiskemöjligheter i den takt som vetenskapliga rekommendationer blir tillgängliga. Under 2010 gör kommissionen dessutom en översyn av det allmänna systemet för tillträde till djuphavsbestånd (rådets förordning (EG) nr 2347/2002) i syfte att ta fram begränsningar av fiskeansträngningen och tekniska åtgärder som passar olika verksamhetsgrenar inom fisket. För närvarande är fiskeansträngningen begränsad globalt för Nordatlantens östra del, utan åtskillnad mellan olika typer av fiske (se artikel 9.3 i rådets förordning (EU) nr 53/2010). Allmän bakgrund Fiske av djuphavsarter regleras av EU sedan 2003 i form av totala tillåtna fångstmängder (TAC) per art och område, och i form av maximal fiskeansträngning i Nordatlantens östra del. För 2009 och 2010 fastställdes de totala tillåtna fångstmängderna för vissa djuphavsarter genom rådets förordning (EG) nr 1359/2008 av den 28 november 2008 om fastställande av fiskemöjligheterna för gemenskapens fiskefartyg för vissa djuphavsbestånd för 2009 och Den information som finns om djuphavsbestånden gör det inte möjligt för forskarna att helt och hållet bedöma beståndens tillstånd, varken i fråga om populationsstorlek eller fiskeridödlighet. Detta har flera skäl, vilka hämmar utvecklingen permanent. Dessa arter lever ofta mycket länge och växer långsamt, och det gör det omöjligt att strukturera beståndet i ålderskategorier och att bedöma fiskets effekter på beståndet genom förändringar i fångsternas längd- eller åldersstruktur. Frekvensen när det gäller rekryteringen av ungfisk till bestånden är inte känd. Bestånden är vitt utspridda på djup som av praktiska skäl är svåra att undersöka. Data från vetenskapliga undersökningar är ofta inte tillgängliga eftersom dessa bestånd inte är av kommersiell betydelse, eller omfattar inte hela området. Fiskeverksamheten är bara delvis inriktad på dessa arter och vissa har en relativt kort historia. De vetenskapliga kunskaperna utvecklas således långsamt. De bygger på en försiktighetsmetod i fiskeriförvaltningen som är baserad på trender som kan observeras i abundansindex. Det är endast unionen som är behörig att fastställa och fördela fiskemöjligheter. Skyldigheten att utnyttja levande akvatiska resurser på ett hållbart sätt fastställs i artikel 2 i förordning (EG) nr 2371/2002. Sådana fiskemöjligheter bör stå i överensstämmelse med internationella avtal, bland annat Förenta nationernas avtal om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd från 1995 (nedan kallat FN:s avtal om fiskbestånd från 1995). Regleringsorganet ska framför allt vara mer försiktigt när informationen är osäker, otillförlitlig eller otillräcklig. Enligt artikel 6.2 i FN:s avtal om fiskbestånd från 1995 får inte avsaknaden av tillräcklig vetenskaplig information användas som förevändning för att skjuta upp eller underlåta att vidta bevarande- eller förvaltningsåtgärder. De justeringar av TAC som omfattas av detta förslag motsvarar de vetenskapliga rekommendationerna och återspeglar de förvaltningsprinciper som fastställts genom FN:s avtal om fiskbestånd från 1995 och FAO:s (Förenta nationernas livsmedels- och 1 EUT L 352, , s. 1. SV 3 SV

5 jordbruksorganisation) internationella riktlinjer för förvaltning av djuphavsfiske i det fria havet från 2008, som bekräftades nyligen av FN:s generalförsamling (resolution 64/72, december 2009). Även om ett antal djuphavsbestånd också utnyttjas av andra fiskenationer, framför allt Norge, Island, Färöarna och Ryssland, och även om ett avtal om harmoniserade förvaltningsåtgärder krävs med dessa fiskenationer eller, i de fall bestånden lever på internationella vatten, inom Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC), krävs unilaterala åtgärder för EU-fartyg till dess att sådana avtal har ingåtts, för att undvika de negativa konsekvenser av oreglerat fiske som beskrivs ovan. Gällande bestämmelser Bestämmelserna på det område som förslaget gäller fastställs i rådets förordning (EG) nr 1359/2008, tillämplig till och med den 31 december De är knutna till rådets förordning (EG) nr 2347/2002 av den 16 december 2002 om särskilda tillträdeskrav och därmed förbundna villkor vid fiske efter djuphavsbestånd 2, där de kommersiellt viktigaste djuphavsarter som kommissionen vill införa fångstbegränsningar för finns förtecknade (bilaga I till den förordningen). Fiskemöjligheterna för djuphavsarter fastställs vartannat år i enlighet med vetenskapliga bedömningar av bestånden som bygger på utförliga översyner. Ett undantag görs dock för bestånden av guldlax och det huvudsakliga fisket av birkelånga, för vilka fiskemöjligheterna beror på resultatet av de årliga förhandlingarna med Norge. Fiskemöjligheterna för dessa bestånd återstår därmed att fastställa i den årliga förordningen om fiskemöjligheter som antas av rådet i december. Den förordning som gäller för dessa bestånd 2010 är rådets förordning (EG) nr 53/2010. Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden De föreslagna bestämmelserna har utformats i enlighet med målen och reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken och är förenliga med unionens politik för hållbar utveckling. 2. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS Samråd med berörda parter Metoder, målsektorer och deltagarnas allmänna profil Förslaget tar hänsyn till samråden med rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk (som består av företrädare för branschorgan i produktionssektorn, beredningsindustrin och handeln med fiskeri- och vattenbruksprodukter samt företrädare för konsument-, miljö- och utvecklingsintressena) samt med de regionala rådgivande nämnder som berörs av de fisken som förslaget avser. Dessa samråd har genomförts på grundval av kommissionens meddelande om förbättrade samråd om gemenskapens fiskeriförvaltning (KOM(2006) 246 slutlig), där principerna för den så kallade tidigareläggningsprocessen fastställs, och kommissionens meddelande om samråd 2 EGT L 351, , s. 6. SV 4 SV

6 om fiskemöjligheter 2011 (KOM(2010) 241 slutlig), där kommissionen förklarar sina synpunkter och avsikter beträffande sina förslag till fiskemöjligheter för Sammanfattning av svaren och av hur de har beaktats De regionala rådgivande nämnderna betonar att det är nödvändigt att se till att eventuella ändringar av de årliga fiskemöjligheterna sker gradvis, för att minimera de kortsiktiga störningarna av den ekonomiska verksamheten. De är oroade över osäkerheten i de vetenskapliga rekommendationerna och efterlyser en förbättrad informationsbas och harmoniserade metoder för datainsamling. Även om de accepterar att särskilt känsliga arter måste skyddas från utarmning vill de inte ha en sänkning av fångstbegränsningarna om detta skulle leda till större utkast inom det blandade fisket. De förväntar sig snarare att man genom förvaltningen reglerar det blandade fisket med en allomfattande metod, där tillåtna bifångster för de mest känsliga arterna ingår, och accepterar att begränsningar av ansträngningen för vissa särskilda fisken skulle kunna vara en rimlig metod, parallellt med tekniska åtgärder som förbättrad selektivitet. De regionala rådgivande nämnderna betonar att fisketrycket har minskat avsevärt sedan förvaltningsåtgärder infördes 2003, och påpekar att grannländer måste införa liknande förvaltningsmetoder för att förutsättningarna ska vara desamma. De regionala rådgivande nämnderna betonar att större kraft bör läggas på skyddet av känsliga djuphavsmiljöer och på att undvika de områden som är rikast på ungfisk. De hävdar att vissa traditionella fisken har visat sig vara hållbara eftersom de existerar sedan århundraden tillbaka. Vissa delar inom de regionala rådgivande nämnderna är också angelägna om att förvaltningen reagerar på positiva signaler från vissa bestånd, i synnerhet i de fall kommersiella fiskefartyg har bidragit till att förbättra den vetenskapliga informationen. Andra delar inom de regionala rådgivande nämnderna skulle vilja att fiskemöjligheterna fasas ut där inga bedömningar av bestånden är planerade inom den närmaste framtiden. Principen om gradvis justering och begränsning av årliga förändringar av fiskemöjligheterna har tagits med i förslaget. Inga ändringar har föreslagits som skulle innebära en årlig ökning eller minskning av fiskemöjligheterna på mer än 15 % jämfört med en oförändrad situation Det enda undantaget är djuphavshaj. Eftersom TAC formellt sett inte avviker från den TAC på noll som fastställts för 2010 kommer förbudet mot bifångster i praktiken att leda till en minskning av tillåtna landningar med 100 %. Kommissionen bedriver en politik för skydd av haj i enlighet sitt meddelande om en handlingsplan för bevarande och förvaltning av hajar (KOM(2009) 40 slutlig). Förbudet mot bifångster bör uppmuntra fiskare att samarbeta för att utse områden med högre hajabundans och förbättra redskapens selektivitet. När dessa åtgärder väl har införts skulle landning av oundviklig bifångst kunna tillåtas. Kommissionen arbetar med en ny ramförordning om tillgång till djuphavsfiske 2010 som på medellång sikt bör leda till att det införs förvaltning av fiskeansträngningen för respektive fiske/verksamhetsgren. Kommissionen är medveten om problemet med bifångster inom det blandade fisket och uppmuntrar medlemsstater och fiskeföretag att utveckla fiskemetoder som minskar bifångsterna. Kommissionen undersöker om finansiella resurser kan avsättas för projekt som syftar till att minska bifångsterna inom djuphavsfisket under När nivåerna på de oundvikliga bifångsterna av särskilt känsliga arter inom de olika verksamhetsgrenarna har fastställts kan de omvandlas till fiskemöjligheter för SV 5 SV

7 bifångster. Ett antal TAC avser redan bifångstmängder. Kommissionen fortsätter med sina insatser för att utse områden med begränsat fiske för att skydda miljöer med stor mångfald, t.ex. till följd av vetenskapliga rekommendationer från de viktigaste rådgivande organen eller i samarbete med medlemsstater för att inrätta särskilda bevarandeområden. Kommissionen delar uppfattningen att den unilaterala strategi som förespråkas i detta förslag ska användas för att övertyga grannländer om att den ansvarsfulla förvaltningen av djuphavsfisket måste fortsätta, och driver denna fråga under årliga förhandlingsrundor på bilateral nivå och inom NEAFC. Det bör framhållas att utnyttjandet av djuphavsarterna bara är en av en rad frågor som måste diskuteras med fiskenationerna i norr. Kommissionen har utvecklat och testar ett förvaltningssystem som även reagerar på trender i beståndsindex när det inte finns några avgörande vetenskapliga rekommendationer. Kommissionen tror att detta ska kunna utvecklas ytterligare för djuphavsfiske i samband med utvecklingen av det omfattande forskningsprojektet DEEPFISHMAN, som finansieras inom ramen för sjunde ramprogrammet. Kommissionen har uppmuntrat fiskare att samarbeta med forskningsinstitut, även genom finansieringen av studier, i syfte att förbättra den ömsesidiga förståelsen och utnyttja den information som finns inom det kommersiella fisket för vetenskapliga rekommendationer. I samband med den nya ramförordningen om tillgång till djuphavsfiske eftersträvas en förbättring av den administrativa datainsamlingen. Extern experthjälp Fiskeribiologi och fiskeriekonomi är de berörda vetenskapliga områdena/expertområdena. Kommissionen rådgjorde med Ices, ett internationellt oberoende vetenskapligt organ, och organiserade plenarmötet i STECF. Rekommendationerna från Ices bygger på ett rekommendationssystem som tagits fram inom Ices och som används på begäran av organets kunder, bl.a. kommissionen. STECF utfärdar sina rekommendationer enligt direktiv från kommissionen. Efter det att STECF:s rapporter formellt antagits av kommissionens finns de tillgängliga på STECF:s webbplats. Alla rapporter från Ices finns på Ices webbplats. Det finns inte tillräckliga uppgifter som tyder på ett hållbart fiske för något av de bestånd som omfattas av det här förslaget. De vetenskapliga rekommendationerna för 2010 upprepar i stort sett de tidigare rekommendationerna från 2008 och tidigare. Mot bakgrund av att rekommendationssystemet är inriktat på högsta möjliga hållbara avkastning, och med tanke på att nivån på utnyttjandet av de djuphavsarter som ger denna avkastning är okänd, rekommenderar forskarna i allmänhet att fångsterna minskas från den senaste tidens nivåer till dess att bestånden visar tecken på ökade populationer. I fall där utnyttjandenivåerna inte har verkat medföra några negativa effekter för bestånden under ett antal år rekommenderar Ices att fisket skulle kunna hållas på en stabil nivå. I andra fall rekommenderar Ices att fisket inte utökas eller att fångsterna sänks till de nivåer som rådde före ökningen av fiskeverksamheten. Ices understryker att lekbestånden måste skyddas mot fortlöpande utarmning. Efter att fiskemöjligheterna minskat kraftigt sedan 2003 överensstämmer förslagets SV 6 SV

8 fångstbegränsningar för det andra året (2012) i stort sett med de försiktighetsnivåer för fångsterna som forskarna rekommenderat. I de fall rekommendationerna är oförändrade i förhållande till 2008 bygger detta förslag på den tidigare förordningen om fiskemöjligheter för 2009 och 2010, där man föreslog att de nödvändiga minskningarna av fiskemöjligheterna skulle fördelas över en period på fyra år. I de fall länder utanför EU står bakom stora delar av de rekommenderade fångsterna har detta beaktats och rekommendationerna utfärdats för EU:s fiske i enlighet med utvecklingen av dem. Enligt vissa uppgifter har eller håller fisket på att stabiliseras på mycket låga nivåer, och det finns även tecken på en inledande abundansökning. Om man även tar hänsyn till den senaste informationen om de varierande tillväxtegenskaperna hos olika djuphavsarter verkar det möjligt att de bestånd som blir kvar som målarter efter flera på varandra följande minskningar av fiskemöjligheterna skulle kunna utnyttjas biologiskt och ekonomiskt på ett hållbart sätt i framtiden. Problem förknippade med denna fiskeverksamhet, framför allt utkast/bifångster och störningar av känsliga marina livsmiljöer, måste emellertid beaktas för att verksamheten även ska kunna göras ekologiskt hållbar. Förvaltningen kan i framtiden således inriktas på att bevara fisket stabilt, där det är möjligt, och på att utveckla tekniska åtgärder, uppmuntra fiskestrategier som dämpar de negativa effekterna för känsliga marina ekosystem samt minska utkasten. Det beaktas också att en stor del av djuphavsfisket är blandat. Befintliga kvoter som är små och avsedda att täcka oundvikliga bifångster ska finnas kvar för att undvika att fiskare blir tvungna att kasta fisk överbord. När det gäller djuphavshaj och atlantisk soldatfisk tillämpar kommissionen en politik med TAC motsvarande noll. För djuphavshaj, som ännu inte är uppdelad efter art i TAC, är fiskeförbudet en följd av utlåtandet om att den kommersiellt viktigaste arten i denna familj betraktas som utfiskad. De vetenskapliga organen rekommenderar att fiske av atlantisk soldatfisk inte bör bedrivas i något av TAC-områdena. Det skyddsområde för atlantisk soldatfisk i Ices delområden VI och VII som infördes genom rådets förordning (EG) nr 2270/2004 av den 22 december 2004 om fastställande för 2005 och 2006 av fiskemöjligheter, och som fortsatte att gälla enligt förordning (EG) nr 1359/2008, är inte längre relevant för att reglera fångstbegränsningarna för atlantisk soldatfisk eftersom ingen atlantisk soldatfisk bör fångas i något område. Konsekvensanalys Fiskemöjligheter ska fastställas i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget. De föreslagna åtgärderna kommer, om de genomförs, totalt sett att leda till en generell minskning av fiskemöjligheterna för EU-fartyg. Dessa skulle delvis leda till minskade fångster, vilket förväntas i fall där de nya fångstgränserna kommer att motsvara eller understiga de senaste verkliga fångsterna. Förslaget bygger inte bara på kortsiktiga beslut utan är ett led i en långsiktig strategi som går ut på att fiskenivåerna gradvis minskas till nivåer som är hållbara på lång sikt. Den strategi som förslaget omfattar kommer på kort sikt att leda till minskade TAC men fiskemöjligheterna bör, i takt med att de överutnyttjade bestånden återhämtar sig, vara stabila eller öka, beroende på rekommendationerna om försiktighet. Följderna av SV 7 SV

9 denna strategi på medellång och lång sikt förväntas bli en minskad påverkan på miljön till följd av minskad fiskeansträngning, färre fartyg och/eller minskad genomsnittlig fiskeansträngning per fartyg, och oförändrade eller ökade landningar av de arter som kommer att ha visat att de klarar en kontinuerlig fiskeaktivitet. Den minskning som sedan 2003 har åstadkommits av fiskeansträngning och flottstorlek för djuphavsfisket visar att denna strategi håller på att tillämpas i praktiken. Vissa första positiva signaler från beståndsindex bekräftar att förväntningarna beträffande konsekvenserna på medellång och lång sikt fortfarande håller. 3. RÄTTSLIGA ASPEKTER Förslaget fastställer, genom en förordning, fångstbegränsningar för EU:s fiskeflotta för de kommersiellt viktigaste djuphavsarterna i EU-vatten och på internationella vatten i Nordatlantens östra del med syfte att uppnå den gemensamma fiskeripolitikens mål att hålla fisket på nivåer som är biologiskt, ekonomiskt och socialt hållbara. Det är baserat på artikel 43.3 i EUF-fördraget. Förslaget omfattas av unionens exklusiva befogenhet i enlighet med artikel 3.1 d i EUF-fördraget. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig. Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl: Den gemensamma fiskeripolitiken är en gemensam politik. Enligt artikel 43.3 i EUFfördraget ska rådet anta åtgärder för att fastställa och fördela fiskemöjligheter. Genom den aktuella rådsförordningen fördelas fiskemöjligheter till medlemsstaterna. Medlemsstaterna får, med beaktande av artikel 20.3 i förordning (EG) 2371/2002, fördela fiskemöjligheterna mellan regioner eller aktörer efter eget gottfinnande. Medlemsstaterna kan alltså relativt fritt fatta beslut om sociala och ekonomiska modeller för utnyttjande av sina fiskemöjligheter. Förslaget får inga nya ekonomiska följder för medlemsstaterna. Rådet antar denna förordning vartannat år och de offentliga och privata medel som behövs för att genomföra den finns redan. 4. BUDGETKONSEKVENSER Förslaget påverkar inte EU:s budget. 5. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR Förenklingar Förslaget varken förenklar eller komplicerar förvaltningen av fiskekvoter generellt sett. Omorganiseringen av TAC-områden för skoläst bör dock förenkla förvaltningen av fisket i fråga, eftersom den föreslagna nya huvudsakliga TAC omfattar det huvudsakliga fisket i sin helhet. Översyn/ändring/tidsbegränsning Förslaget avser en tvåårig förordning för 2011 och Förvaltningsmetoderna och nivåerna på fiskemöjligheterna ska ses över senast under 2012 i syfte att förbereda SV 8 SV

10 inför en ny förordning. Någon bestämmelse om översyn behövs inte i denna förordning. Närmare redogörelse för förslaget Enligt EUF-fördraget ska parlamentet och rådet tillsammans enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta i frågor som faller inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. I artikel 43.3 i EUF-fördraget föreskrivs ett undantag när det gäller åtgärder om fastställande och fördelning av fiskerimöjligheter. Åtgärderna ska antas av rådet på förslag av kommissionen, men parlamentet deltar inte. Detta förslag begränsas därmed till fastställande och fördelning av fiskemöjligheter och villkor som är funktionellt förknippade med utnyttjandet av dessa möjligheter. När det gäller fångstbegränsningar är förslaget förenligt med principen om tidigareläggning som beskrivs kommissionens meddelande om förbättrade samråd om gemenskapens fiskeriförvaltning (KOM(2006) 246 slutlig) och kommissionens meddelande om samråd om fiskemöjligheter 2011 (KOM(2010) 241 slutlig) som presenterar kommissionens ståndpunkter och avsikter när det gäller förslagen till fiskemöjligheter i avvaktan på de vetenskapliga rekommendationerna om beståndens tillstånd för Enligt det senare meddelandet faller djuphavsarter inom de kategorier med rekommendationer som upprättats för situationer med få uppgifter. Förslaget följer de regler som fastställs i detta. Framför allt i de fall rekommendationerna är ofullständiga bör TAC sänkas mot de senaste gränserna för verklig fångst. De nya TAC-nivåer som följer av detta beräknas på grundval av de fångstuppgifter som medlemsstaterna rapporterat till kommissionen från 2007 till Samråd har ägt rum under sommaren 2010 med de berörda parterna (regionala rådgivande nämnder och rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk) och medlemsstaterna i enlighet med det tidigarelagda förfarandet. Förslaget ligger dessutom i linje med meddelandet från kommissionen om att genomföra hållbarhet inom EU:s fiske genom maximal hållbar avkastning (KOM(2006) 360 slutlig). Principen om maximal hållbar avkastning kan inte tillämpas direkt på djuphavsarter på grund av otillräckliga kunskaper om beståndens storlek och åldersstrukturer. Om försiktighetsprincipen tillämpas för fiskeriförvaltningen under dessa omständigheter finns emellertid fortfarande möjlighet att utveckla förvaltningen mot en maximal hållbar avkastning när ytterligare uppgifter väl finns att tillgå. Förslagen till ändringar av TAC-områdena för skoläst och birkelånga överensstämmer med de vetenskapliga rekommendationerna att anpassa TAC-områdena till enheter för bedömning så att beslut angående förvaltningen lättare kan återspegla de vetenskapliga rekommendationerna. Förslaget innebär att förbudet mot fiske efter atlantisk soldatfisk upphävs i vissa områden där bestånd av arten kunde hittas. Med tanke på att förslaget till TAC för atlantisk soldatfisk är noll får denna art inte längre fiskas i något av de områden som omfattas av denna förordning. SV 9 SV

11 2010/0284 (NLE) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om fastställande av fiskemöjligheterna för EU-fartyg för vissa djuphavsbestånd för 2011 och 2012 EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.3, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag 3, och av följande skäl: (1) Enligt artikel 43.3 i fördraget ska rådet på förslag av kommissionen besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskerimöjligheter. (2) Enligt förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken 4 ska rådet införa bestämmelser för tillträde till vatten och resurser och för hållbar fiskeverksamhet med beaktande av tillgängliga vetenskapliga, tekniska och ekonomiska rön, särskilt de rapporter som utarbetats av den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). (3) Det åligger rådet att fastställa totala tillåtna fångstmängder (TAC) för varje fiske eller grupp av fisken. Fiskemöjligheterna bör fördelas bland medlemsstaterna på ett sådant sätt att varje medlemsstat garanteras relativ stabilitet i fiskeverksamheten för varje bestånd eller fiske samt med beaktande av målen för den gemensamma fiskeripolitiken enligt förordning (EG) nr 2371/2002. För att fiskemöjligheterna ska kunna utnyttjas effektivt bör vissa villkor fastställas som är funktionellt knutna till dem. (4) De totala tillåtna fångstmängderna bör fastställas på grundval av tillgängliga vetenskapliga rön och med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter samtidigt som de olika fiskerinäringarna garanteras en rättvis behandling. I det sammanhanget är det nödvändigt att ta hänsyn till synpunkter som framkommit vid samråd med berörda parter, framförallt från rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk och de berörda regionala rådgivande nämnderna. 3 4 EUT C,, s.. EGT L 358, , s. 59. SV 10 SV

12 (5) Fiskemöjligheter bör stå i överensstämmelse med internationella avtal och principer, till exempel Förenta nationernas avtal om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd från 1995, och de detaljerade förvaltningsprinciper som fastställts i FAO:s (Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation) internationella riktlinjer för förvaltning av djuphavsfiske i det fria havet från 2008, enligt vilka ett regleringsorgan framför allt bör vara försiktigare när informationen är osäker, otillförlitlig eller otillräcklig. Avsaknaden av adekvat vetenskaplig information får inte användas som förevändning för att skjuta upp eller underlåta att vidta bevarande- och förvaltningsåtgärder. (6) Enligt de senaste vetenskapliga rönen från Internationella havsforskningsrådet (rapport från Ices rådgivande kommitté om vitt utspridda och vandrande bestånd, häfte 9, juni 2010) och från STECF (vetenskapliga och tekniska rapporter från JRC, översyn av vetenskapliga rön för 2011, del 2, juli 2010) fångas de flesta djuphavsbestånden på ett ohållbart sätt. Enligt dessa rön bör dessutom fiskemöjligheterna för dessa bestånd, för att de ska vara hållbara, minskas till dess att utvecklingen av storleken på bestånden uppvisar en positiv trend. Ices rekommenderar dessutom att riktat fiske efter atlantisk soldatfisk inte bör vara tillåtet. (7) De huvudsakliga kommersiella arterna av djuphavshaj betraktas som utfiskade och bör därför inte vara föremål för något riktat fiske. Till dess att mängden oundvikliga bifångster har fastställts med hjälp av selektivitetsprojekt och andra tekniska åtgärder bör landning av bifångster inte vara tillåten. (8) Fiskemöjligheterna för djuphavsarter som definieras i artikel 2a i rådets förordning (EG) nr 2347/2002 av den 16 december 2002 om särskilda tillträdeskrav och därmed förbundna villkor vid fiske efter djuphavsbestånd 5, och som förtecknas i bilaga I till den förordningen, fastställs vartannat år. Ett undantag görs dock för bestånden av guldlax och det huvudsakliga fisket av birkelånga, för vilka fiskemöjligheterna beror på resultatet av de årliga förhandlingarna med Norge. Fiskemöjligheterna för de bestånden bör fastställas i den årliga förordningen om fastställande av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa vatten utanför EU. (9) Enligt artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 847/96 av den 6 maj 1996 om att införa ytterligare villkor för förvaltning av totala tillåtna fångstmängder (TAC) och kvoter med fördelning mellan åren 6 är det nödvändigt att ange vilka bestånd som ska omfattas av de olika åtgärder som fastställs i den förordningen. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Syfte I denna förordning fastställs för 2011 och 2012 årliga fiskemöjligheter för EU-fiskefartyg för bestånd av djuphavsarter i EU-vatten och i vissa vatten utanför EU där det krävs 5 6 EGT L 351, , s. 6. EGT L 115, , s. 3. SV 11 SV

13 fångstbegränsningar samt villkor som är funktionellt förknippade med utnyttjandet av dessa fiskemöjligheter. I denna förordning avses med Artikel 2 Definitioner a) EU-fartyg: ett fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och är registrerat i unionen. b) EU-vatten: de vatten som omfattas av medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion, med undantag för vatten som gränsar till de territorier som anges i bilaga II till fördraget. c) totala tillåtna fångstmängder (TAC): den kvantitet som får fångas och landas ur varje bestånd varje år. d) kvot: en andel av de totala tillåtna fångstmängder som tilldelas unionen, medlemsstater eller tredjeländer. e) internationella vatten: vatten som inte står under någon stats överhöghet eller jurisdiktion. f) Ices-områden (Internationella havsforskningsrådet): de områden som definieras i förordning (EG) nr 218/2009. g) Cecaf-områden (östra centrala Atlanten eller FAO:s fiskeregion 34): de områden som definieras i förordning (EG) nr 216/2009. Artikel 3 Fångstbegränsning och fördelning Fångstbegränsningarna för djuphavsarter som fångas av EU-fartyg i EU-vatten och i vissa vatten utanför EU samt fördelningen mellan medlemsstaterna av sådana fångstbegränsningar anges i bilagan. Artikel 4 Särskilda bestämmelser om fördelningen Fördelningen mellan medlemsstaterna av de fiskemöjligheter som fastställs i bilagan ska göras utan att det påverkar a) byten enligt artikel 20.5 i förordning (EG) nr 2371/2002, b) reduceringar och omfördelningar som görs enligt artikel 37 i förordning (EG) nr 1224/2009 eller artikel 10.4 i förordning (EG) nr 1006/2008, SV 12 SV

14 c) ytterligare landningar som tillåts enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96, d) kvantiteter som hållits inne enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96, e) avdrag enligt artiklarna 105 och 107 i förordning (EG) nr 1224/2009. Artikel 5 Förhållande till förordning (EG) nr 847/96 Vid tillämpning av förordning (EG) nr 847/96 ska alla kvoter i bilagan betraktas som analytiska kvoter. Artikel 6 Villkor för landning av fångster och bifångster Fisk ur bestånd för vilka fiskemöjligheter fastställs genom denna förordning får endast förvaras ombord eller landas om den har fångats av fartyg från en medlemsstat vars kvot inte är uttömd. Artikel 7 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På rådets vägnar Ordförande SV 13 SV

15 BILAGA Hänvisningar till fiskeområden är hänvisningar till Ices-områden, om inte annat anges. DEL 1 Definitioner av arter och grupper av arter 1. I förteckningen i del 2 av denna bilaga anges fiskbestånden i alfabetisk ordning efter arternas latinska namn. Djuphavshaj kommer emellertid först i förteckningen. I tabellen nedan anges de svenska och de latinska namn som ska gälla i samband med den här förordningen. Svenskt namn Vetenskapligt namn Dolkfisk Beryxar Skoläst Atlantisk soldatfisk Birkelånga Fläckpagell Fjällbrosmar Aphanopus carbo Beryx spp. Coryphaenoides rupestris Hoplostethus atlanticus Molva dypterygia Pagellus bogaraveo Phycis blennoides 2. I denna förordning avses med djuphavshaj följande arter: Svenskt namn Hajar i släktet Apristurus spp. Kråshaj Sorghaj Brun pigghaj Pailonahaj Långnosad småpiggshaj Svart pigghaj Skednoshaj Chokladhaj Brunkäxa Vetenskapligt namn Apristuris spp. Chlamydoselachus anguineus Centrophorus granulosus Centrophorus squamosus Centroscymnus coelolepis Centroscymnus crepidater Centroscyllium fabricii Deania calceus Dalatias licha Etmopterus princeps SV 14 SV

16 Blåkäxa Hågäl Gråhaj Sexbågig kamtandhaj Spetsfenad haj Knorrhaj Håkäring Etmopterus spinax Galeus melastomus Galeus murinus Hexanchus griseus Oxynotus paradoxus Scymnodon ringens Somniosus microcephalus SV 15 SV

17 DEL 2 Årliga fiskemöjligheter som är tillgängliga för EU-fartyg i områden med fångstbegränsningar, per art och per område (i ton färsk vikt) Djuphavshaj EU-vatten och internationella vatten i V, VI, VII, VIII och IX (DWS/56789-) Tyskland 0 0 Estland 0 0 Irland 0 0 Spanien 0 0 Frankrike 0 0 Litauen 0 0 Polen 0 0 Portugal 0 0 Förenade kungariket 0 0 EU 0 0 TAC 0 0 Djuphavshaj EU-vatten och internationella vatten i X (DWS/10-) Portugal 0 0 EU 0 0 TAC 0 0 Djuphavshaj och Deania histricosa och Deania profondorum EU-vatten och internationella vatten i XII (DWS/12-) SV 16 SV

18 Irland 0 0 Spanien 0 0 Frankrike 0 0 Förenade kungariket 0 0 EU 0 0 TAC 0 0 Dolkfisk Aphanopus carbo EU-vatten och internationella vatten i I, II, III och IV (BSF/1234-) Tyskland 4 3 Frankrike 4 3 Förenade kungariket 4 3 EU 12 9 TAC 12 9 Dolkfisk Aphanopus carbo EU-vatten och internationella vatten i V, VI, VII och XII (BSF/56712-) Tyskland Estland Irland Spanien Frankrike Lettland Litauen 1 1 Polen 1 1 SV 17 SV

19 Förenade kungariket Övriga (1) 6 6 EU TAC (1) Endast bifångster. Inget riktat fiske är tillåtet inom denna kvot. Dolkfisk Aphanopus carbo EU-vatten och internationella vatten i VIII, IX och X (BSF/8910-) Spanien Frankrike Portugal EU TAC Dolkfisk Aphanopus carbo EU-vatten och internationella vatten i CECAF (BSF/C3412-) Portugal EU TAC Beryxar EU-vatten och internationella vatten i III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XII och XIV (ALF/3X14-) Irland 9 9 SV 18 SV

20 Spanien Frankrike Portugal Förenade kungariket 9 9 EU TAC Skoläst Coryphaenoides rupestris EU-vatten och internationella vatten i I, II och IV (RNG/124-) Danmark 2 1 Tyskland 2 1 Frankrike 9 10 Förenade kungariket 2 1 EU TAC Skoläst Coryphaenoides rupestris EU-vatten och internationella vatten i III (RNG/03-) Danmark Tyskland 5 5 Sverige EU TAC SV 19 SV

21 Skoläst Coryphaenoides rupestris EU-vatten och internationella vatten i Vb, VI, VII, XIIb (RNG/5BX12B-) Tyskland Estland Irland Spanien Frankrike Lettland Litauen Polen Förenade kungariket Övriga (1) 5 5 EU TAC (1) Endast bifångster. Inget riktat fiske är tillåtet inom denna kvot. Skoläst Coryphaenoides rupestris EU-vatten och internationella vatten i VIII, IX, X, XIIa, XIIc och XIV (RNG/8-14-) Tyskland Spanien Frankrike EU TAC SV 20 SV

22 Atlantisk soldatfisk Hoplostethus atlanticus EU-vatten och internationella vatten i VI (ORY/06-) Irland 0 0 Spanien 0 0 Frankrike 0 0 Förenade kungariket 0 0 EU 0 0 TAC 0 0 Atlantisk soldatfisk Hoplostethus atlanticus EU-vatten och internationella vatten i VII (ORY/07-) Irland 0 0 Spanien 0 0 Frankrike 0 0 Förenade kungariket 0 0 Övriga 0 0 EU 0 0 TAC 0 0 Atlantisk soldatfisk Hoplostethus atlanticus EU-vatten och internationella vatten i I, II, III, IV, V, VIII, IX, X, XII och XIV (ORY/1CX14C) Irland 0 0 Spanien 0 0 Frankrike 0 0 SV 21 SV

23 Portugal 0 0 Förenade kungariket 0 0 EU 0 0 TAC 0 0 Birkelånga Molva dypterygia EU-vatten och internationella vatten i II och IV (BLI/24-) Danmark 4 4 Tyskland 4 4 Irland 4 4 Frankrike Förenade kungariket Övriga (1) 4 4 EU TAC (1) Endast bifångster. Inget riktat fiske är tillåtet inom denna kvot. Birkelånga Molva dypterygia EU-vatten och internationella vatten i III (BLI/03-) Danmark 4 3 Tyskland 2 2 Sverige 4 3 EU 10 8 TAC 10 8 SV 22 SV

24 Fläckpagell Pagellus bogaraveo EU-vatten och internationella vatten i VI, VII och VIII (SBR/678-) År 2011(1) 2012(1) Irland 6 6 Spanien Frankrike 9 9 Förenade kungariket Övriga (2) 6 6 EU TAC (1) Minsta landningsstorlek är 35 cm (total längd). 15 % av den landade fisken får emellertid ha en minsta landningsstorlek på åtminstone 30 cm (total längd). (2) Endast bifångster. Inget riktat fiske är tillåtet inom denna kvot. Fläckpagell Pagellus bogaraveo EU-vatten och internationella vatten i IX (SBR/09-) År 2011 (1) 2012 (1) Spanien Portugal EU TAC (1) Minsta landningsstorlek är 35 cm (total längd). 15 % av den landade fisken får emellertid ha en minsta landningsstorlek på åtminstone 30 cm (total längd). Fläckpagell Pagellus bogaraveo EU-vatten och internationella vatten i X (SBR/10-) SV 23 SV

25 Spanien Portugal Förenade kungariket EU TAC Fjällbrosmar Phycis blennoides EU-vatten och internationella vatten i I, II, III och IV (GFB/1234-) Tyskland 8 6 Frankrike 8 6 Förenade kungariket EU TAC Fjällbrosmar Phycis blennoides EU-vatten och internationella vatten i V, VI och VII (GFB/567-) Tyskland Irland Spanien Frankrike Förenade kungariket EU TAC SV 24 SV

26 Fjällbrosmar Phycis blennoides EU-vatten och internationella vatten i VIII och IX (GFB/89-) Spanien Frankrike Portugal EU TAC Fjällbrosmar Phycis blennoides EU-vatten och internationella vatten i X och XII (GFB/1012-) Frankrike 7 6 Portugal Förenade kungariket 7 6 EU TAC SV 25 SV

27 SV 26 SV