Projekt STUK. Stark Ung Konsument. Ett konsumentprojekt riktat till Västernorrlands läns gymnasietvåor.

Transkript

1 Slutrapport Slutrapport Projekt STUK Stark Ung Konsument. Ett konsumentprojekt riktat till Västernorrlands läns gymnasietvåor. Författare: Annica Martin och Ann-Cathrin Granbäck

2 Sammanfattning Projekt STUK; Stark Ung Konsument, är ett konsumentupplysningsprojekt riktat till gymnasieskolans årskurs 2 i Västernorrland, som pågick mellan januari 2003 och juni Initiativtagare var de kommunala konsumentvägledarna i Sollefteå, Kramfors, Härnösand, Timrå, Sundsvall och Ånge. Projektet var en del av de 20 miljoner kronor som regeringen år 2002 dedicerade konsumentvägledningen i Sverige. Konsumentverket tilldelade Projekt STUK 1,3 miljoner kronor. Två personer, Ann-Cathrin Granbäck och Annica Martin, har varit anställda. Då Kommunförbundet Västernorrland verkat som samordnare och projektägare har stationeringsorten varit Härnösand. Stark Ung Konsument har syftat till tre saker. Projektet har arbetat för att väcka ungdomars intresse för konsumentfrågor och stärka deras kunskaper i ämnet. Ett annat syfte har varit att utröna hur konsumentfrågor tas upp i dagens undervisning på gymnasiet i Västernorrland. Till sist har projektet verkat för att utöka samarbetet mellan skolans värld och konsumentvägledningen. För att uppnå detta har projektet arbetat på olika sätt. Undervisning alla de kommunala gymnasieskolorna i länet, förutom de i Örnsköldsvik, samt friskolorna Skvadern och John Bauer i Sundsvall har deltagit. Eleverna har fått undervisning mellan fyra och åtta timmar. Undervisningen har tagits väl emot av eleverna och majoriteten har tyckt att projektet varit intressant och givande. Undervisningsmaterial ett heltäckande undervisningsmaterial har producerats av Granbäck och Martin. Detta material har använts vid föreläsningarna. Länets konsumentvägledare och skolor har tilldelats var sitt exemplar. Materialet har även verkat som ett gott exempel för resten av landet. Undersökning projektet har genom såväl samtal som enkätundersökning tagit reda på ungdomars inställning till konsumentfrågor. Generellt sett tycker de flesta ungdomar att allt inom konsumenträtten är viktigt. Skillnaden mellan könen är liten. Opinionsbildning - Samtal med berörda parter inom skolväsendet, det vill säga politiker, rektorer och lärare, har förts angående konsumenträttens status som skolämne. Alla har uttryckt sig i positiva ordalag både när det gäller STUK och konsumentkunskap i stort. Problemet är att kunskapsstoffet redan i dagsläget är så stort i skolan att man inte anser att konsumentkunskap får plats. Från politikerhåll går man i princip aldrig in och styr sakinnehållet i undervisningen. Rektorerna stöttar sig på de nationella skolplanerna och säkerställer att de lokala dito följer regelverket. Läraren är den som ytterst beslutar om vad som ska finnas med på schemat. Konsumenträtt finns endast med i kursplanerna för ett 2

3 fåtal program. Den stora majoriteten är sålunda inte garanterade undervisning i konsumentkunskap. Ämnet tas dock upp om den undervisande läraren själv tycker att ämnet är viktigt. Framtiden - Förslag till hur konsumentkunskap kan införlivas i skolan har tagits fram. En framkomlig väg är att införliva det i kärnämnet Samhälle A eller att skapa en valbar kurs. Det sistnämnda är kostsamt, varför många av lärarna förordade temadagar. Många av eleverna anser att ett liknande upplägg som Projekt STUK är ett bra alternativ. 3

4 Innehåll 1. Bakgrund 5 2. Syfte 6 3. Mål Målgrupp 7 4. Projektets tidsplan och organisation 9 5. Upplägg av undervisningen Klassurval Undervisningens innehåll och upplägg Material Hur kan konsumentkunskap införas på gymnasieskolan? Skolkontakten Politikerkontakten Klassrumsberättelse Ann-Cathrin Annica Utvärdering och resultat Kunskapstest Åsikter om projekt STUK Konsumentverkets enkät Ekonomisk redovisning för Projekt STUK Slutsats 30 Bilagor Bilaga 1: Kunskapstest, Projekt STUK Bilaga 2: Utvärderingsenkät Bilaga 3: Delar ur Konsumentverkets enkät Appendix 1: Obearbetad statistik 4

5 1. Bakgrund Det samhälle som möter morgondagens vuxna är i hög grad kunskapskrävande. Attityden gentemot den enskilde konsumenten har skärpts och produkter marknadsförs allt hårdare. Därtill har avregleringen inom en mängd områden medfört ett större personligt ansvar. Enligt den konsumentpolitiska propositionen från 2001 har alla konsumenter rätt till god rådgivning, information och utbildning. Den i många fall ansträngda kommunala ekonomin medger dock inte att detta kunskapsmål uppfylls i tillfredsställande grad; tvärtom har en minskning av det förebyggande arbetet i konsumenträtt och hushållsekonomi skett. På gymnasieskolan, som skulle kunna vara ett naturligt forum för sådan undervisning, är dessa ämnen obligatoriska i endast ett fåtal program. Med syfte att påbörja ett samarbete med gymnasieskolan och därigenom skapa ett forum för ungdomar där de kan förbättra sina kunskaper initierade sex av sju kommuner i Västernorrland Projekt STUK; Stark Ung Konsument. Projektet har varit en del i den stora satsning som regeringen gjorde för att främja utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten i Sverige. Regeringen avsatte särskilda pengar, 20 miljoner kronor, som Konsumentverket under våren 2002 fick i uppdrag att fördela. Totalt beviljades 43 projekt i 80 kommuner. Konsumentvägledarna i Härnösand, Kramfors, Sollefteå, Sundsvall, Ånge och Timrå har deltagit i Projekt STUK:s alla faser; från de första spirande tankarna och arbetet med ansökan till att vara stöttepelare i styrgruppen. Orsaken till att Örnsköldsviks kommun inte deltagit i projektet är att det inte finns någon konsumentvägledning där. Till konsumentvägledarnas arbetsuppgifter hör att jobba förebyggande genom att föreläsa och besöka olika samhällsinstanser. Detta görs i projekt STUK:s alla kommuner, men utformningen kan se lite olika ut. I en konsumentvägledares åliggande finns även rådgivning i konkreta ärenden. I många kommuner arbetar vägledaren även med budget- och skuldsanering. Hur mycket en vägledare hinner med det förebyggande arbetet hänger ihop med hur stor tjänsten är och vilket politiskt direktiv som ligger bakom uppdraget. I Västernorrland finns det många vägledare som har god kontakt med skolan och som regelbundet samarbetar med lärarna. Västernorrlands län omfattar invånare. Sundsvall är den största kommunen med invånare. Härnösand har invånare, Sollefteå och Kramfors vardera, Timrå och Ånge Antalet boende i Örnsköldsvik uppgår till

6 2. Syfte Stark Ung Konsument stöttar sig på tre huvuduppgifter som tillsammans formar projektet och dess syfte. - Projektet ska öka ungdomars intresse för och kunskap i konsumentfrågor. - Projektet ska utröna hur situationen för konsumentkunskap som ämne ser ut idag på länets gymnasieskolor. - Projektet ska bädda för vidare insatser genom att jobba för ett utökat samarbete mellan skolan och konsumentvägledningen. 6

7 3. Mål Under projektperioden ska följande mål uppnås: - Länets gymnasietvåor ska stärkas som konsumenter och förberedas inför det kommande vuxenlivet. Ungdomarna ska få ökad kunskap i rättigheter och skyldigheter samt veta vart man vänder sig när frågor och problem uppstår. - En undersökning ska genomföras som visar på vilka områden inom konsumentkunskap som ungdomar tycker är viktiga. - Ett undervisningsmaterial ska produceras. Detta ska kunna användas av Projekt STUK, konsumentvägledare samt länets skolor. Materialet ska även verka som ett gott exempel för resten av landet. - En kartläggning av hur konsumenträttsliga frågor tas upp i dagens undervisning ska genomföras. - En dialog ska föras med länets gymnasieskolor angående konsumentämnets framtid efter projektets avslut. Modeller för hur konsumentkunskap kan införlivas som ett ämne i skolan ska presenteras. - En dialog med skolpolitiker ska föras angående deras roll när det gäller vad som finns med på lokala kursplanerna i gymnasieskolan. - Kontakten mellan gymnasieskolorna och konsumentvägledarna ska fördjupas. 3.1 Målgrupp Målgrupp för Projekt STUK har primärt varit Västernorrlands gymnasietvåor. Orsaken till att det var just årskurs två som valdes ut var att projektet helt enkelt inte skulle ha fått plats på treornas schema. En annan anledning är att många av ungdomarna under vår undervisningsperiod blir myndiga, vilket till exempel innebär att namnteckningen blir en viktig handling. Under höstterminen träffade vi 108 klasser, som fick undervisning vid två tillfällen. Under vårterminen minskades antalet klasser för att frigöra tid till att uppfylla projektets andra mål förutom undervisningsdelen. 30 klasser fördelade på fem programtyper valdes ut; naturvetarprogrammet (NV), samhällsvetarprogrammet (SP), fordons-/bygg-/industriprogrammet (FP/BP/IP), media-/estetiska programmet (MP/ES) och teknikprogrammet (TE). Sex klasser i vardera programtyp fick ytterligare två möjligheter till utbildning i konsumentkunskap. 7

8 Andra målgrupper för projektet har varit lärare, rektorer, skolledare och politiker. Detta med anledning av konsumentämnets fortlevnad i skolan efter det att projektet avslutats. 8

9 4. Projektets tidsplan och organisation Det 1,5 år långa samverkansprojektet tog sitt avstamp i januari 2003 och avslutades i juni Vi som arbetat i Projekt STUK heter Ann-Cathrin Granbäck och Annica Martin (projektanställda). Tillsammans har vi ansvarat för upplägg och genomförande. Vi är båda utbildade lärare med mångårig erfarenhet av undervisning och har sålunda god kännedom om hur elever tänker och fungerar. Därtill finns en kunskap om hur skolans värld är uppbyggd och vilka kanaler man kan använda för att nå fram. Som projektledare och sammanhållande kraft har Kristin Eriksson, Kommunförbundet Västernorrland, verkat. Kristin har inte dagligen arbetat med Projekt STUK, utan mer varit en resursperson och handledare som funnits till hands när behov uppstått. Länets konsumentvägledare har fungerat som styrgrupp. Dessa är: - Ingrid Jacobsson, Sollefteå - Hans Broqvist, Sundsvall - Ejvor Styf, Härnösand - Iréne Henriksson, Ånge - Anita Strandlund, Ånge - Eva Sonidsson, Kramfors - Gerd Nordenberg-Pettersson, Timrå I Sundsvall finns ytterligare två konsumentvägledare, men de har inte ingått i styrgruppen. Eftersom projektet initierades av konsumentvägledarna har de haft en självklar och viktig roll i arbetet. Redan vid ansökan hade de tänkt igenom informationsteman, målgrupp och tidsåtgång. Projektmålen togs med andra ord fram av konsumentvägledarna. När projektet tog fart fortsatte de sin roll som bollplank. Vi har haft regelbundna träffar på Kommunförbundet i Härnösand. Vid dessa tillfällen har allt som rör projektet redovisats och konsumentvägledarna har fått möjlighet att komma med synpunkter och frågor. Styrgruppen har också i hög grad verkat som experthjälp när det gäller konsumentfrågor. Vid ett flertal tillfällen har konsumentvägledarna deltagit i undervisningen på gymnasieskolorna. Projektet har fortlöpande fört en dialog med Konsumentverket. Tjänstemännen vi varit i kontakt med har varit mycket behjälpliga både när det gäller ren kunskapsinhämtning och som mentorer vid förändringar av projektets ursprungshandlingar. Konsumentverket har även haft rollen som kvalitetssäkrare i och med att de korrekturläst vårt undervisningsmaterial. 9

10 5. Upplägg av undervisningen 5.1 Klassurval I projektansökan framgår att samtliga gymnasietvåor i Västernorrland under ett läsår ska få möjlighet till åtta timmars undervisning i konsumentkunskap. Styrgruppens ursprungliga tanke var att vi gemensamt skulle besöka skolorna och undervisa tillsammans. När den första kontakten med skolorna gjorts och det exakta antalet tvåor i Västernorrland redovisats, insåg vi att tiden för projektet inte skulle räcka till om undervisningen skulle ske tillsammans. Därför gjordes en jämn uppdelning av klasserna som också blev en geografiskt indelning. Ånge, Sundsvall blev ett område och Timrå, Härnösand, Kramfors och Sollefteå ett annat. De åtta timmarna fördelades på fyra undervisningstillfällen under läsåret 03/04. Efter ungefär halva projekttiden insåg vi att det var delar i projektet som inte kom med, eftersom undervisningen tog all tid. Hur man får projektet att leva vidare, vilket var en av de viktigaste delarna att arbeta med, fick inte den plats det borde få. För att ändra på detta bestämdes att undervisningen från och med vårterminen -04 skulle ta mindre del för att frågan vad gäller konsumentfrågors framtid i gymnasiet skulle kunna behandlas. Vi valde därför ut ett antal klasser som skulle få fortsatt undervisning under vårterminen. Det var viktigt att dessa klasser representerade hela länet för att resultatet från exempelvis utvärdering skulle gå att använda på ett statistiskt säkerställt sätt. Fem grupperingar av program, spridda över länet, togs fram. Totalt handlade det om 30 klasser där undervisningen fortsatte under våren. De program som valdes ut var: samhällsprogrammet, estetiska programmet, naturprogrammet, barn- och fritidsprogrammet samt bygg- fordons- och industriprogrammet som tillsammans blev en grupp. När nya scheman skulle planeras visade det sig att de flesta klasserna inom barn- och fritidsprogrammet skulle vara svåra att komma i kontakt med på grund av praktik. Gruppen blev därför för liten och fick ersättas av det tekniska programmet. 5.2 Undervisningens innehåll och upplägg Undervisningens upplägg har alltid grundat sig i var eleverna befinner sig i livet. Vi har försökt varva katederundervisning med diskussioner, övningar och TVinslag för att göra undervisningen så omväxlande som möjligt. 10

11 Eftersom vi skulle träffa eleverna vid fyra tillfällen skapade vi fyra temaområden. Basen i konsumenträtten Vilka rättigheter och skyldigheter har man som konsument i olika köpsituationer? Konsumentköplagen, konsumenttjänstlagen, distansavtalslagen samt köplagen berörs. Att flytta hemifrån Olika boendeformer, sätt att göra smarta inköp, försäkringar, budget, sambolagen, val (telefonoperatör och energi), jämförpriser med mera. Att köpa bil och åka på resa Köpa bil hos bilhandlare eller privat, lån, krediter, avtal, betalningsanmärkningar, kronofogden. Paketreselagen, pass och visum, reseförsäkringar, vaccinationer, kontokort och tips av olika slag. Reklam Marknadsföringslagen, etiska frågor och samtal kring reklam. De olika skolorna i länet fick själva göra scheman utifrån de veckor de blev tilldelade av projektet. En till två lektioner per dag har varit det vanligaste upplägget på undervisningen, beroende på skolans storlek. Den största nackdelen med vårt sätt att undervisa var tiden. Att undervisa två timmar åt gången är inget optimalt sätt att förmedla kunskaper. Det finns ingen elev som orkar vara fokuserad under så långa pass. Om man som ordinarie lärare ska undervisa i konsumentfrågor har man helt andra möjligheter att planera lektionerna. För det första kan man göra kortare lektionspass, sedan kan man utgå från eleverna i högre utsträckning. Att dela upp eleverna i mindre grupper vid diskussioner är en bra idé. Likaså att låta dem söka information via Internet, vilket gör att de kan bekanta sig med hemsidor som Konrad eller Konsumentverkets egen hemsida. Kortare eller längre grupparbeten passar också in bra när man jobbar med detta ämne, likaså forskande uppgifter, temaarbeten. Man kan med fördel låta eleverna göra filmer/radioinslag/tecknade serier/infoblad. Eleverna skulle kunna utbilda yngre kamrater på högstadiet, intervjua folk (till exempel konsumentvägledare) och skriva artiklar och debattinlägg i lokalpressen. 11

12 6. Material I projektmålen som konsumentvägledarna satt upp fanns tydligt angivet att ett undervisningsmaterial skulle skapas. Dels för att vi själva skulle använda oss av det vid träffarna med gymnasieeleverna, dels för att vår styrgrupp var i behov av ett nytt och fräscht föreläsningsverktyg. Vårt första uppdrag gick i kunskapsinhämtandets tecken. Redan den första arbetsdagen satte vi oss på tåget ner till Stockholm för att där genomgå steg I i Konsumentverkets grundkurs för konsumentvägledare. Lite senare deltog vi även i steg II. Med utgångspunkt i vad som togs upp under KOV:s utbildning gjorde vi en grundlig research över olika teman som vi trodde kunde vara intressanta för ungdomar. Det finns mycket som kan anses relevant, men som vi valde bort. Som exempel kan nämnas pensionssparande och miljömärkning. För att fånga elevernas intresse och få dem att känna sig delaktiga i undervisningen har utgångspunkten alltid varit deras liv just nu. Till en början inventerade vi det material som finns ute på marknaden. Vi tittade i läromedel utformade för grundskolan och gymnasiet, letade fakta på Internet, läste tidningsartiklar, granskade Konsumentverkets publikationer och hemsida samt gjorde djupdykningar i Råd & Rön. Relativt snabbt insåg vi att det visserligen finns en uppsjö av bra material, men att det inte kändes tillfredsställande att bara göra en sammanställning av detta. Intentionen var dessutom att förse varje skola med minst en uppsättning av undervisningsmaterialet. Om en av anledningarna till varför lärare inte undervisar i konsumentkunskap beror på bristen av material kunde detta vara en bidragande hjälp i arbetet för att få ämnet att fortleva efter projektet. Projekt STUK har bland annat resulterat i ett komplett läromedelspaket i form av en pärm innehållande texter med tillhörande OH-bilder. Därtill finns en låda med frågesportskort, en mapp innehållande övningar samt extramaterial. Eftersom vi inte har någon ekonomisk möjlighet att låta varje paket omfatta klassrumsuppsättningar har vi producerat en CD-skiva så att användarna själva kan trycka upp vad de behöver. Själva textmakandet hade två syften; den egna inlärningsprocessen gick hand i hand med materialskapandet. Under författandet av texterna använde vi oss av de källor vi hittat vid den inledande researchen. Med copyrightbestämmelserna i minnet beslutade vi oss att göra allt själva från att skriva, fotografera, illustrera och redigera. Vi har producerat texter till alla temaområden. Storleksmässigt har vi hållit oss till A4-format. En del teman omfattar endast en sida medan andra, till exempel flytta hemifrån, är i form av en liten tidning. Eftersom vi visste att mycket av undervisningstiden skulle gå till att informera kände vi ett behov av OH-bilder. Av erfarenhet vet vi att elever lär på olika sätt; en del kommer bäst ihåg om de får lyssna, andra får stöd av att se texter och bilder. OH-bilderna fungerar också som ett stöd för den som föreläser. 12

13 Totalt har nästan 100 bilder producerats. Eftersom vi hoppas att andra kommer att använda materialet kändes det viktigt att göra det så användarvänligt som möjligt. Vi låter bilden tala och har enbart stickord som text. OH-bilderna är gjorda i Powerpoint. Allt material finns både i tryckt form och som digitala filer i form av pdf-dokument. Vår undervisning har till stor del gått ut på interaktivitet och delaktighet och inte så mycket ren föreläsning. Genom att diskutera, utmana och ställa frågor har vi fått igång intresset och inlärningen har underlättats. De övningar vi producerat syftar därför till ställningstaganden. Det kan handla om att ge eleverna ett påstående eller en fråga som de ska fundera över. Vi har använt oss av klassrummets fyra hörn och låter varje hörn vara ett alternativ. Det är lätt att få igång en diskussion mellan de olika grupperna och låta eleverna leda samtalet. När man sedan berättar det rätta alternativet kommer aha-upplevelsen. I några övningar har vi utgått från reella fall från Allmänna Reklamationsnämnden (ARN). Dilemmat presenteras för eleverna, de diskuterar med utgångspunkt från vad vi pratat om när det gäller konsumentlagar och försöker döma. Diskussionerna har gått höga när ARN:s rekommendationer i de aktuella fallen avslöjats. Eleverna är inte alltid överens med ARN:s utlåtanden. Vi har även använt oss av material producerat av andra. Konsumentverkets film Handling och Konsekvens har fungerat till viss del. Vi har köpt olika TV-inslag från Sveriges Televisions PLUS-redaktion. PLUS är ett uppskattat program bland eleverna och därför lätt att använda. Vår erfarenhet av materialet är att det fungerar mycket bra. Alla skolor har fått minst en uppsättning av STUK-materialet och vår förhoppning är att det ska komma till användning. 13

14 7. Hur kan konsumentkunskap införas på gymnasieskolan? Ett av målen för projektet handlar om hur man på något sätt kan få ämnet konsumentkunskap att leva vidare i gymnasieskolan. För att ta reda på möjliga vägar fördes diskussioner med lärare, rektorer och skolpolitiker. 7.1 Skolkontakten Under de första månaderna av projektet åkte vi runt till alla skolor i länet och träffade rektorer och annan ansvarig personal. Detta för att presentera oss själva, men framför allt för att berätta om projektet och hur det kommande läsåret skulle påverkas av vår undervisning. De tyckte att projektet verkade väldigt intressant och att det inte skulle vara några problem att komma in i deras vanliga undervisning. När vi sedan var ute och undervisade sökte vi kontakt med lärare framför allt i samhälls- och rättskunskap samt företagsekonomi för att ta reda på om de undervisade i konsumentkunskap och i så fall på vilket sätt. Det var inte helt lätt att få kontakt med de olika lärarna. På vissa skolor kunde vi känna av ett stort intresse och en vilja att diskutera konsumentfrågors fortlevnad. På andra skolor var lärarna inte alls intresserade av att prata med oss om dessa frågor. Lärarna gav väldigt olika svar på hur undervisningen går till. Rättskunskap och företagsekonomilärare undervisar alltid i konsumentfrågor, eftersom det ingår i kursplanen. Undervisningen sker på olika sätt beroende på läraren. Allt från att eleverna läser lagtexter om exempelvis konsumentköplagen och sedan får lösa olika fall till att de ska lägga upp en budget för eget boende. Som samhällslärare är det inte självklart att undervisa i konsumentkunskap. Det är upp till varje lärare att tolka in området i kursplanen. På samma skola kan flera olika tolkningar av kursplanen förekomma, vilket gör att några undervisar i ämnet och andra inte. De flesta är eniga om att det är ett viktigt ämne, men att många områden eller teman kan anses som viktiga och att de inte kan undervisa i allt. Det blir därför svårt att bestämma vilket ämne som ska anses viktigare än något annat. Enligt lärarna finns det olika sätt att få in konsumentfrågorna i skolan. Att varje år arrangera temadagar eller en temaperiod där man dels pratar konsumentfrågor, dels försöker ta upp andra av samhällets frågor som eleverna kommer att stöta på i vuxenlivet. Som förslag gavs att samarbeta med konsumentvägledare, försäkringskassan, kronofogden, arbetsförmedlingen och representanter från olika fackförbund. Många lärare tyckte att det vore bra om konsumentvägledaren i kommunen kunde vara med som organisatör. Ett annat förslag var att införa ämnet som en obligatorisk del i Samhälle A, vilket är en 14

15 kurs som alla elever läser. Detta tyckte vissa var en bättre idé än temadagar, eftersom sådana har en tendens att bli stimmiga och röriga med låg närvaro. Dessutom vet man med säkerhet att alla kan ta del av informationen om ämnet ingår i ett kärnämne. En nackdel med detta kan vara att eleverna läser Samhälle A vid olika tidpunkter. Många program har förlagt kursen till årskurs 1, vilket kan innebära att eleverna är lite för unga för att kunna tillgodogöra sig kunskapen. Projektet försökte samla lärare från de olika skolorna till ett gemensamt möte på Kommunförbundet i Härnösand. Detta för att lärarna skulle få chansen att utbyta erfarenheter vad gäller konsumentfrågor samt att se om de skulle kunna hjälpa varandra med exempelvis temadagar eller bra undervisningsmaterial och liknande. Intresset fanns när vi träffade lärarna i skolorna, men efter det att inbjudan gått ut var intresset svalt och mötet ställdes in. Projektet tog även kontakt med rektorerna på respektive skola för att fråga om de på något sätt kan påverka en lärares undervisning och hur de lokala kursplanerna tas fram. Vi ville även veta hur ett ämne som konsumentkunskap skulle kunna komma in i den ordinarie undervisningen för alla elever och om de hört några reaktioner om projektet bland lärare och elever. De nationella kursplanerna ligger till grund för all undervisning. Varje skola har dock gjort en egen lokal tolkning av dessa. Sakinnehållet är sedan ett upplägg för varje enskild lärare i samråd med eleverna. Om många elever efterfrågar ett visst tema finns möjlighet att ta upp det, förutsatt att läraren kan tolka in ämnet i kursplanen. Hur lätt det är för eleverna att vara med och påverka innehållet i olika ämnen beror dels på skolan, dels på den undervisande läraren. Generellt sett går en rektor aldrig in och talar om för en lärare vad undervisningen ska bestå av. De sitter med vid ämneskonferenser då lärarna diskuterar undervisningens innehåll och kan då självklart vara med och påverka. Exempelvis kan något specifikt ha hänt i området eller på skolan vilket kan kännas angeläget för skolan att arbeta med. Vid sådana tillfällen kan rektorn styra delar av ett ämnes innehåll. För att skapa en valbar kurs krävs väldigt mycket. Ämnet ska vara helt nytt och inte ingå i någon av de nationella kurser som redan finns. Det krävs ju alltid resurser för att skapa en ny kurs, vilket kan göra det svårt att genomföra. Det vi kan konstatera är att om en lärare är intresserad av konsumentfrågor kommer dennes elever att få undervisning i dessa frågor. Lärare styrs nästan aldrig av någon utifrån. De har kursplaner som de måste följa och om konsumentkunskap ska vara ett obligatorium i Samhälle A måste ett beslut om att förändra kursplanen komma från regeringen med direktiv från Skolverket. 15

16 7.2 Politikerkontakten När det gäller kontakten med skolpolitikerna i länet har vi blivit väl bemötta. Vi har träffat politiker i alla de av Projekt STUK berörda kommunerna utom Ånge. I en del kommuner har vi träffat hela nämnder, i andra har vi deltagit vid arbetsutskottsmöten. I Timrå kommun skötte konsumentvägledaren på eget önskemål träffen. När vi började med projektet januari 2003 berättade styrgruppen att projektet var politiskt grundat på så sätt att ärendet varit uppe i kommunernas politiska nämnder. Även skolorna hade kontaktats och fått information. Besluten togs enbart i konsumentvägledarnas respektive nämnder och inte i de nämnder som rör gymnasieskolan. Detta medförde att kontakten med skolpolitikerna kom in relativt sent i projektet. Man kan konstatera att vi borde ha grundlagt politikerkontakten tidigare för att den skulle ha varit effektiv. Intentionen med politikerkontakten blev tudelad för oss. Dels informerade vi om själva projektet, dess mål och upplägg, dels förde vi en allmänt hållen diskussion angående konsumentkunskap som skolämne. Frågor vi ville ha svar på var: - Vilken roll har politikerna när det gäller innehållet i skolan? - Kan en nämnd driva en fråga, till exempel konsumenträtt, och pusha för att den tas upp i den ordinarie undervisningen? - Om ja på punkt två, vad är det som avgör om något är intressant? Vilka orsaker finns det för politiker att blanda sig i de lokala kursplanerna och utbudet av valbara kurser? Alla kommuner var eniga i sina svar på punkt ett. Skolpolitikerna i Västernorrland går aldrig in och ger direktiv vad gäller ämnesinnehåll. Man har visserligen mandat att göra det, men det händer nästan aldrig. Hänsynen till rektorer och lärare är stor och man litar till deras yrkesskicklighet och kompetens. Alla politiker vi träffade var dock positiva till projektet och menade att konsumenträtt är en viktig fråga. När det gäller punkt två finns det fall som visar att politiker visst kan driva igenom sin vilja och införa en nyordning i skolan. I Kramfors har den politiska nämnden i många år arbetat för möjligheten för eleverna att ta körkort på skoltid. Detta införs från och med nästa läsår. Arbetsgången har dock varit lång och lobbyarbetet grundligt. Det tar tid att realisera idéer, eftersom det finns många parametrar som ska stämma och faktorer att ta hänsyn till. 16

17 En av orsakerna till att politikerna i Kramfors drivit körkortsfrågan är det faktum att alltfler elever söker utbildningsplatser på andra orter. Genom det interkommunala skolpengssystemet dräneras kommunen på ekonomiska resurser och måste på något sätt hitta olika sätt att attrahera ungdomar. Att gå den politiska vägen när det gäller att införa konsumentkunskap på schemat är med andra ord möjlig. Det gäller att lägga fram ärendet på ett så lockande sätt att politikerna känner att de kan tjäna något på det. Få dem att förstå det fina i att kunna marknadsföra sig som en kommun där skolan fokuserar på ungdomar och deras framtid även ekonomiskt och konsumenträttsligt. I de flesta kommuner sade man sig vara villig att försöka lobba för konsumentkunskap. Följande förslag dök upp: - Politiker kan ta kontakt med rektor och höra vad projekt STUK har gett och hur skolan tänker sig en fortsättning. - I en del kommuner är skolpolitikerna kontaktpersoner till de olika programmen på gymnasieskolorna. På så sätt kan dialogen hållas öppen med lärarna. - I någon kommun väcktes förslaget att visa bra videoinslag om olika konsumentfrågor på skolans intern-tv. Vi har även försökt utröna hur debatten kring konsumentkunskapens vara eller icke vara i skolan går på högre nivå. Alla ordinarie ledamöter i Riksdagens utbildningsutskott har via mejl blivit kontaktade. Även de suppleanter som kommer från Västernorrland fanns med på mejllistan. Tråkigt nog fick vi endast ett svar. Kristdemokraten Inger Davidsson, som tidigare varit konsumentminister, skriver att alla behöver en bra kunskap om den konsumentmakt som alltid talas om ska bli realitet. Hon konstaterar att debatten om konsumentkunskap är ganska frånvarande i riksdagen. Enskilda ledamöter skriver dock motioner om att konsumentkunskap bör införas som ett särskilt ämne. Senast frågan debatterades var i maj Enligt Davidsson är problemet med att skapa ett helt nytt ämne den stora volym kunskap som eleverna måste tillgodogöra sig redan idag. Därför är det knappast realistiskt att lägga in ytterligare ett ämne. Då blir frågan genast vad som ska tas bort. Hon förordar därför att konsumentfrågorna tydliggörs i kursplanerna i flera ämnen. Davidsson säger vidare att gymnasieskolans traditionella ämnesuppdelning kan vara en bromskloss. Regeringen har nyligen lagt en gymnasieproposition med elva förslag till förändring. Det är möjligt att processen med denna på sikt kan innebära en ökad integration mellan ämnen och på så sätt underlätta för ett ämne som konsumentkunskap. 17

18 8. Klassrumsberättelse Beskrivning över hur vi som informatörer har uppfattat eleverna och upplägget av lektionerna. 8.1 Ann-Cathrin Jag har tyckt att det varit mycket roligt att träffa eleverna och berätta om vad som gäller inom konsumentområdet samt ge dem mer kött på benen inför livet efter skolan. Det är många roliga diskussioner, frågeställningar och teorier som kommit upp under det gångna läsåret. Det går egentligen inte att vikta de olika passen mot varandra och säga vilket tema som fungerat bäst. Lektionen med konsumentlagarna blev en perfekt start på projektet. I vår fyrhörnsövning utgår jag från eleverna, vad de redan kan och har varit med om. På så sätt kom tankebanorna igång på ett helt annat sätt än om jag enbart föreläst. Att döma av de frågor och funderingar som har dykt upp är jag övertygad om att gymnasieelever tycker det är bra att få veta vad som gäller vid olika sorters köp. Det är många ögonbryn som höjts i förvåning när polletten ramlat ned och ungdomarna inser att de har så många fler rättigheter än de vetat om. Likaså har de uttryckt glädje över att de i reklamationsärenden kan hänvisa till en lag. Allt går mycket lättare nu och Expediten lyssnade på vad jag sa den här gången är två vanliga kommentarer. Även flytta hemifrån, köpa bil och marknadsföring har känts som tacksamma områden att belysa. Bluffakturor väckte stort intresse och i nästan varje klass fanns det någon som endera själv varit med om fenomenet eller känner någon som har drabbats. Nyttigt för eleverna var också att höra vad som händer om man inte betalar sina räkningar och vad det innebär att ha en betalningsanmärkning. Vissa saker som finns med i vårt material har jag valt bort. Detta på grund av att det blir nog mycket korvstoppning ändå och för att det inte känts angeläget att ta upp med gymnasieungdomar. Som exempel kan nämnas hur man går tillväga för att byta elbolag samt hur en elräkning är uppbyggd. Jag har inte heller tagit upp temat resor med alla klasser. Dels på grund av att jag inte hunnit, dels för att jag tycker jag har rest för lite själv för att ha något bra att komma med. Hur har klasserna varit då? Ja, det är häftigt att möta så många olika grupper. Ingen klass är den andra lik. En del klasser är mycket tystlåtna; sitter liksom och vaktar på varandra. Jag tolkar inte tystnaden som ointresse, eftersom jag hört av deras ordinarie lärare att de alltid är svåra att få igång. Om en klass inte nappar på de krokar jag sänder ut har jag helt enkelt kopplat på autopiloten och kört mitt rejs. 18

19 Andra klasser är betydligt surrigare och lätta att komma i kontakt med. I vissa fall har jag varit helt slut efter ett tvåtimmars pass och tänkt att 17-åringar kan vara så barnsliga, men oftast har det varit med ett leende på läpparna jag gått från klassrummet. De allra flesta klasser finns dock mittemellan kategorierna tystlåten och pratsam. Det absolut roligaste är när man känner att intresset hos åhörarna finns och att de tacksamt suger i sig kunskapen. Nästan vid varje tillfälle har elever stannat kvar efter lektionen och frågat vidare eller bara tackat för informationen. Sådana gånger svävar jag på moln när jag går därifrån. Det finns egentligen inte mycket när det gäller de besökta klasserna som jag är missnöjd med. Visserligen var upplägget med tvåtimmarspass i ambitiösaste laget, men med tanke på den stora skara elever vi hade på vår lott hittade vi ingen annan lösning. Det hade varit omöjligt för oss att göra fler pass av de åtta utlagda timmarna. Vi får vara tacksamma som kom in så pass lätt i skolan ändå det är mycket tid vi fått låna av den ordinarie undervisningen. Däremot kan jag helt klart säga att jag känner en viss besvikelse att intresset från de ordinarie lärarna inte var större. Det var många som tog tillfället i akt till en extra timme med eget arbete i stället för att bevista mina lektioner. Inte heller rektorerna har uppmärksammat projekt STUK i någon större utsträckning. 8.2 Annica När jag träffade klasserna första gången fick jag börja med att förklara vad Projekt STUK och konsumenträtt är. Fast vi skickat ut information till skolorna om projektet hade den inte nått fram till eleverna. Ett annat problem var också att eleverna inte kom i tid eller kanske inte dök upp alls. Det första passet som handlade om olika konsumentlagar var tungt för eleverna att ta in. Även om jag växlade mellan föreläsning, övningar och TV-inslag blev två timmar en väldigt lång tid. Att prata om konsumentköplagen tyckte de flesta eleverna var väldigt intressant och det var också det området som gav många diskussioner. Väldigt många hade råkat ut för problem med olika varor de köpt och visste inte om att de hade rätt att klaga på olika fel som uppstått. Andra hade gått tillbaka med varor som de varit missnöjda med men inte fått någon hjälp i butiken. Min hjälp till dem blev, att förklara vad som står i lagen och sedan tala om att de bör använda sig av sin konsumentvägledare. Väldigt få visste om att det fanns någon att fråga om hjälp. När jag sedan kom ut för att träffa eleverna en andra gång hade informationen fortfarande inte nått fram till dem. Skillnaden var dock att de visste vem jag var och vad det handlade om. Att undervisa det andra passet var betydligt enklare eftersom eleverna kunde känna sig delaktiga i ämnet som handlade om att flytta hemifrån. Några hade redan hunnit flytta hemifrån och kunde därför diskutera 19

20 och ställa frågor på ett annat sätt. Jag försökte hela tiden prata om saker som de kanske kommer att få problem kring eller som de funderar över. Som exempel kan nämnas fester och hög musik när man hyr en lägenhet, vad olika saker som godis, chips och cigaretter kostar under ett år, varför det kan vara bra med olika försäkringar och vad man bör tänka på när man hyr i andra hand. Många klasser var duktiga på att diskutera och ställa frågor medan andra satt tysta och lyssnade. Som lärare tycker jag att de surriga klasserna är roligare att undervisa eftersom de hela tiden tar upp områden som berör dem. Pass tre kändes personligare att undervisa eftersom jag vid det här laget kände klasserna ganska väl. Pass tre handlade om att köpa bil, ingå avtal, obetalda räkningar, resor och lite annat. Innan jag hade undervisat i detta pass trodde jag att de yrkesinriktade programmen, men många killar, skulle gilla detta ämne mest. Nu efteråt kan jag se att oavsett program har eleverna tyckt att det varit intressant. De allra flesta håller på att ta körkort och några har redan klarat det. Någonstans i dem finns det en dröm om att få äga en egen bli. Men i det här passet pratar vi även om betalningsanmärkningar och hur de uppkommer. Detta berör de allra flesta och det är även något som skrämmer dem. Alla har hört talas om kronofogden med vet inte riktigt hur de arbetar. Vissa elever blir illa berörda eftersom de redan råkat ut för inkassokrav och i vissa fall även betalningsanmärkningar, om inte personligen med kanske genom en förälder. Det här är ett av problemen när man är ute och undervisar så många elever. Jag känner dem inte och vet alltså inte vad de råkat ut för och kan därför inte hindra att beröra saker som de egentligen inte vill prata eller höra om. Så är det kanske med alla ämnen i skolan. Det är oundvikligt att beröra ömma punkter ibland. Den fjärde gången jag undervisade handlade om marknadsföring med eftersom det var den sista lektionen jag träffar eleverna gjordes utvärderingen och samma test som de gjorde första gången vi träffades. Att beröra elever med bilder och reklaminslag från TV är inte svårt, det gäller bara att få dem att öppna upp och vilja diskutera. De utsätts för väldigt mycket reklam och en bild kan beröra på många olika sätt. Det här passet pratade jag inte mycket om lagar och bestämmelser utan mer om vad reklamen säger dem och hur de reagerar när de ser olika bilder och reklaminslag på TV eller film. De elever man har framför sig i klassrummet är ingen homogen grupp. Vissa av dem följer trender, handlar mycket och gillar de senaste prylarna. Andra är direkta motsatsen. De vill inte bära märken på kläderna och handlar bara secondhand och de kanske också tror att reklamen inte påverkar dem. När vi sedan börjar diskutera ämnet inser de att det är svårt att motstå marknadens tryck. I en sån diskussion får de prata och diskutera själva, jag försöker hålla mig lite utanför, lägger till några frågeställningar ibland och byter bild för att de ska kunna prata vidare. Självklart beror det på vilken klass man har och hur öppna de är med varandra, hur mycket de får ut av ett diskussionspass. Om klassen är tyst och trött får jag leda lektionen genom fler direkta frågor och mina egna tankar kring en reklambild eller ett TV-inslag. Det blir inte lika roligt, speciellt inte för dem. 20