Avdelningen Hönans utvärdering

Transkript

1 Avdelningen Hönans utvärdering läsåret Fasanens förskola 1

2 Avdelningen Hönans utvärdering ht 2012-vt 2013 Personal: Under hösten: Maud, fsk, 90%, Monika, fsk, 85 %, Malin, bsk, 85-88%, Lena, 50%, resurs, Luul, Navetanställd, Jessica och Jennie har arbetat på Hönan två morgnar och en eftermiddag i veckan under första delen av terminen. Under våren: Maud och Monika som tidigare, Malin, 90%. I februari började Lena och Luul arbeta på andra avdelningar i huset och Jenny, bsk, och Elias, bsk, har arbetat på Hönan som resurser till barngruppen. Jessica har varit på Hönan en e.m. i veckan. Barngrupp: 20 barn 7 st. -07:or 9 st. -08:or 4 st. -09:or Hösten 2012: I augusti började åtta nya barn på Hönan. Av dessa var det fyra barn som flyttade över till Hönan från Tuppen och fyra barn som tidigare gått på andra förskolor. Projekt Skyltar/symboler På väg tillbaka till förskolan efter en skogsutflykt upptäcker vi att det finns massor av skyltar. På en del står det bara siffror, en del är det bokstäver på och på vissa skyltar finns det en bild, symbol. Vad betyder egentligen alla dessa skyltar? När vi väl har öppnat ögonen för alla symboler som omger oss så ser vi dem överallt. Vilka skyltar finns på Hönan? På Tuppen? I matsalen? På hela Fasanen? Har barnen några skyltar hemma? Barnen får gå runt och rita /skriva av skyltar de ser på Hönan och Tuppen. Vi ser att barnen tolkar skyltar på ett annorlunda sätt än vad vi pedagoger gjort: ett av barnen ritar t.ex. av en dokumentation som sitter på väggen, och de lägger märke till små detaljer, som pyttesmå skyltar med nummer på. Barnens intresse, tidigare erfarenheter och de frågor som väcks hos barnen och pedagogerna blir utgångspunkt för hur vi utmanar vidare. 2

3 Förskolan ska sträva efter att varje barn - utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv - utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra - utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner - utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa ur Läroplan för förskolan, Lpfö 98, reviderad 2010, s.10 En stor inspiration för oss pedagoger har varit Carina Fasts bok Att läsa och skriva i förskolan : Barnen inväntar inte en speciell ålder för sin läs- och skrivutveckling. Inlärningen är inte heller förlagd till någon särskild plats utan kan äga rum var som helst: i affären, på lekplatsen eller på bussen. Lärandet behöver inte heller vara förknippat med böcker utan kan förkomma i samband med tevetittande, utforskande av mat- och leksaksförpackningar, möte med reklam och i andra sammanhang där symboler, bilder och texter förekommer. Det som styr barnet är intresse och nyfikenhet. Ur Att läsa och skriva i förskolan av Carina Fast, s.10 På förslag från ett av barnen går vi på skyltpromenad i området. Frågor som uppstår: Varför finns det skyltar? Hur kan man göra skyltar tydligare så att alla förstår? Vad ser vi? Att barn/människor tolkar symboler utifrån sin erfarenhetsvärld, t.ex.: Ett av barnen har nyligen flyttat och känner igen den här skylten. Han berättar för sina kompisar att den betyder att ett hus är till salu och att man kan gå på visning. Barn möter texter av olika slag under sina första år. Att lägga märke till och känna igen bilder kan vara ett första steg till begynnande medvetenhet om skriftspråket. Barn ser ofta detaljer i bilderna. Det hjälper dem till en visuell uppmärksamhet, vilken är en av nycklarna till framgång i läsande. I mötet med symboler och egennamn kan de börja ana sig till meningen. Ur Att läsa och skriva i förskolan av Carina Fast, s.10 När barnen ser en skylt utanför förskolan som de inte förstår, blir det tydligt för oss pedagoger att projektet om skyltar handlar om att meddela sig, och hur människor kan inkluderas men också exkluderas på grund av språk, läs-och skrivkunnighet, ålder m.m.: Vad står det här? Vi kan ju inte läsa! Det lär vi oss i skolan. När pedagogerna berättar att det står Fasanens förskola på skylten säger ett barn: Man kan rita fasanen. 3

4 Riktigt spännande blir det när vi kommer till en dörr och ser en skylt på dörren. Vad står det på skylten? Inget av barnen vet. Varför finns det skyltar? Ett barn säger: För att man ska veta. Pedagog: Men nu är vi tolv personer här och det är bara två som vet vad det står. Hur kan man göra skylten tydligare? Ett barn säger: Jag vet hur man gör det tydligare - man ritar en bild! Ett annat barn säger: Det kan stå toalett, men det börjar inte på ttt... Det börjar på sss... Ett barn säger: Jag vet vad det är - det är sopor! Här blir vårt demokratiska uppdrag tydligt: Att få tillgång till världen genom att få tillgång till symbolförståelse. Pedagogerna intar här en inväntande roll: vi berättar inte för barnen vad det står på skylten förrän vi är tillbaka på förskolan och tittar på bilderna från promenaden och reflekterar tillsammans. När vi berättar att det står Cykelrum skrattar alla och ett av barnen säger: Tänk om vi hade öppnat och slängt in sopor, när det ska vara cyklar där inne! Frågor som pedagogerna ställer sig: Hur skapar vi ett demokratiskt samhälle där alla känner sig inkluderade? Finns det skyltar på vår förskola som inte är tydliga? Vi låter några av barnen få gå runt och titta kritiskt på de skyltar som finns i gemensamma utrymmen. De ser då att t.ex. städförrådet har en skylt som man inte förstår såvida man inte kan läsa eller förstår svenska. Pedagogerna ger barnen en utmaning: Kan du göra en skylt som är tydlig för alla på vår förskola? För att bättre veta vad som ska finnas med på skylten får två barn undersöka vad som finns i städförrådet och rita av saker som de tycker ska vara med: strykjärn, tvättmaskin, golvmopp... 4

5 De ritar var sitt förslag, och provar sedan skyltarna genom att visa sina kompisar i samlingen: Förstår de andra barnen vad bilderna visar? Kompisarna tycker att bilderna är för små, de förstår inte vad de föreställer. Barnen som gjort skyltarna får göra om igen. Nu väljer de ut några få saker var som de ritar lite större än första gången. De gör nu en gemensam skylt istället för varsin. När de jobbar kommenterar de varandras bilder, ger kritik och kommer med tips på hur man kan göra det tydligare. När de visar skylten igen för kompisarna tycker alla att den är tydlig och skylten sätts upp bredvid den textade på städförrådets dörr. När barnen som utformar skylten tar frågan vidare till sina kompisar i samlingen får de ta del av sina kompisars idéer och erfarenheter, och utmanas att utveckla skylten. De barn som tillfrågas blir delaktiga, deras synpunkter tas tillvara och de är med och påverkar hur skylten som ska sättas upp på förskolan kommer att se ut. Delaktighet är grunden för ett demokratiskt samhälle. delaktighet fostrar till engagemang och förståelse för andra människor. Grunden i lärandet är interaktionen/delaktigheten i vårt gemensamma lärande. Ur Fasanens Pedagogiska plattform I november fick barnen tillgång till en egen dator inne på avdelningen som får användas under förmiddagarna. Eftersom många av barnen glömmer det på eftermiddagen kommer några barn på idén att man kan göra en skylt med en överkorsad dator på, som man kan sätta upp bredvid datorn när den inte är på, så att alla vet. Barnens skylt gör att det blir tydligt för alla när man får använda datorn och när man inte får. Många barn inspireras av denna skylt och gör fler skyltar till Hönan: en skylt med en överkorsad figur som man sätter upp på ateljédörren, när det är fullt med barn där, t.ex. Barnen har under projektets gång varit aktiva och delaktiga både genom att äga frågan men också i hur man ska ta reda på saker. Pedagogerna har lyssnat på de idéer barnen kommit med: Ett barn föreslog att vi också skulle åka ner på stan och titta på skyltar, för Vet du vad jag såg på Stora 5

6 torget? Jag såg skyltar! Barnen upptäckte att på stan fanns det andra skyltar, som Varning för istappar. Under ett tillfälle med pedagogisk handledning diskuterar vi med vår pedagogista, Kristina Mansfeldt, hur vi ska göra för att involvera alla barn, få föräldrar delaktiga och för att hålla liv i projektet över julledigheten. Vi kommer fram till att vi ska lämna ut en frivillig hemuppgift till alla barn/familjer: Vilka skyltar/symboler intresserar ditt /dina barn? Välj högst fem skyltar/symboler och fotografera dem. Hälften av barnen mejlade bilder till förskolan. De fick visa sina bilder och berätta om dem i sina samlingar. Vi satte upp alla bilder vi fått in på anslagstavlan i hallen och vi märkte att många barn och föräldrar stannade till och tittade och bland barnen blev det mycket diskussioner om vad skyltarna kunde betyda. Dessa bilder inspirerade också fler barn att skicka egna bilder. Vi pedagoger funderade mycket på hur vi skulle använda oss av barnens symbolbilder på ett meningsfullt sätt. Vad läser barnen in i bilderna? Vad betyder de för dem? Vi lät några barn få titta tillsammans på symboler/skyltar, varav några var sådana som vi pedagoger tror att barnen möter i sin vardag. De fick berätta för varandra: Tut -tut, här kommer tågen, akta er! Pedagog: Var brukar vi se den här skylten? Till skogen! Till Emma-Lisas koja. Om något djur kommer till skogen kan dom inte se, så då kan man sätta skyltar också längst ner, så att också djuren kan se. Man kan också sätta högt upp, så att giraffer kan se. Barnen fick också sortera bilderna: Är det några som passar ihop? Varför? Ett barn tar symbolen för rörelsehindrade och parar ihop med första-hjälpensymbolen: Här kan rullstolar köra in till sjukhuset. Ett annat barn säger: Ja, om man har brutit foten kan man få en rullstol, om dom har det på sjukhuset. Ett tredje barn säger: Ja, det är väldigt smart! Kan ni sortera bilderna utifrån färg och form? Här hjälps barnen åt att sortera in bilderna efter form: trekantiga, fyrkantiga och runda. De ser att alla triangulära skyltar är röda, gula och svarta och att alla kvadratiska och rektangulära är blåa, vita och svarta. En av skyltarna tycker ett av barnen passar i båda högarna och det är skylten som visar övergångsställe: Den har en trekant inuti. Vi ville utmana barnen vidare i det muntliga berättandet. Därför lät vi dem få fantisera ihop sagor utifrån olika symbolbilder. Vi lät barnen arbeta i grupper om fyra. Vi första tillfället hade pedagogen 6

7 lagt ut en mängd symbolbilder på ett bord med baksidan uppåt. Barnen fick välja fyra bilder var, utan att se vad som finns på bilderna, och utifrån dessa hitta på en egen saga som de fick berätta för varandra. Jag ska gå ut och gå, fast sen började det regna, sen gick jag in under en bro och sen gick dom in i bussen och åkte till stan. Vid nästa tillfälle får de prova att istället göra egna bilder och symboler till sina sagor: Vi pedagoger blev överraskade av att det blir så olika: ett barn hade lätt för att berätta, men svårare att överföra texten till bild. För ett annat barn var det precis tvärtom. Uppgiften gjorde barnen annorlunda, barnen överraskade oss pedagoger och sig själva. Texten gjorde att berättelsen får ett eget liv. Skrift kan skapa distans och göra det till något som lever sitt eget liv. Barnen fascinerades av sina egna ord: Det jag har sagt står här som en berättelse, det jag säger sätter tydliga spår... Det här väckte pedagogernas intresse och nyfikenhet: Att många av barnen använde sig av bokstäver för att förtydliga sina bilder. Att barnen så tydligt använder ett av sina språk lättare, t.ex. muntligt berättande, teckna/rita, verbalt skapande... Att barnen klarar utmaningar på ett lättare sätt än vad vi pedagoger trodde från början. Att barn/människor tolkar symboler utifrån sin erfarenhetsvärld. Barns första skrivande utvecklas i ett för barnen meningsfullt sammanhang... det är också vanligt att barn tidigt lär sig skriva hela ordbilder, som sitt eget namn, namn på bilar, leksaker och affärer Ur Att läsa och skriva i förskolan, av Carina Fast, s.157 Vi såg också att dessa reflektioner gjorde konsekvenser för vårt arbetssätt: Att vi måste våga utmana, inte begränsa, barnen med vår tanke/våra förväntningar och att olika språk gör barnen kompetenta. Därför måste vi fortsätta erbjuda barnen de hundra språken. En sak som vi funderade mycket på under projektets gång var hur vi skulle få med de barn som inte fångats av projektet med symboler. Om inte skyltar intresserade dem, fanns det andra intressen? När vi började titta på vilka gemensamma nämnare som fanns bland de allra flesta barnen så var det intresset för bokstäver och siffror. Många av barnen skriver sina namn på teckningar de gjort - ibland hela namnet och ibland bara någon bokstav. Flera av de äldre barnen brukar skriva av berättelser från böcker eller skriver meddelanden till varandra. 7

8 Eftersom barnen oftast använder sig av penna och papper då de skriver bokstäver tänkte vi att de kunde få skriva i ett annat material: lera. Alla barn skrev bokstäver - sin egen begynnelsebokstav eller någon annan bokstav som man tycker om - och dessa brändes sedan i lerugnen för att bli mer hållbara. Vi blir till i grupp, material och uppgift. Många av barnen tycker om att berätta om sina teckningar, ofta långa berättelser. För att uppmuntra även de yngsta barnen till muntligt berättande bad vi dem att berätta om när de var små. Även här fick barnen sitta i små grupper, tre och tre, och berätta för varandra. Pedagogen skrev ner det barnen berättade och läste sedan upp det högt. Vi såg att barnen blev stolta när de fick höra sin egna berättelse uppläst av pedagogen. Vid nästa tillfälle fick de ett pappersark, där deras berättelse om när de var små, stod nedskriven, och så fick de rita bilder till. Förutom att tanken från oss pedagoger var att uppmuntra muntligt berättande så var det också en övning i att lyssna på vad någon annan vill berätta och att överföra det som berättats till bilder/teckningar. När terminen började gå mot sitt slut hade vi fortfarande många idéer som vi velat jobba vidare med: T.ex. Om ni vill att bilar ska stanna för att det är en förskola här - hur skulle ni göra skylten? 8

9 Om ni skulle göra skyltar som djuren ska förstå - hur skulle de se ut? Att göra fler skyltar till gemensamma utrymmen på förskolan, framför allt Remida. Jobba vidare med fler symboler, t,ex. väderkartor (där man kan tänka sig att man skulle kunna jobba med statistik bl.a.). Skriva med fler material, t.ex. pinnar, forma bokstäver av kroppen... Analys Vi har även i år sett att projekt som uppstår utifrån en gemensam upplevelse eller utgår ifrån det som pågår i barngruppen blir projekt som lättare fångar barnens och pedagogernas intressen. Vi pedagoger tycker att det är värdefullt för gemenskapen i barngruppen om alla barn involveras i ett pågående projekt. Ofta startar projekten i en mindre grupp men intresset sprids snart till även andra barn... I projektet med symboler/skyltar försökte vi pedagoger fånga upp de barn som inte visat så stort intresse t.ex. genom hemuppgiften. Nu har vi förstått att även de barn som inte varit så aktiva i projektet har blivit delaktiga genom att deras kompisar visat och berättat i samlingar och att dokumentation som suttit på väggarna har inspirerat barnen till att diskutera sinsemellan. Vi har också sett att barnen tagit till sig projektet när vi gått till biblioteket, t.ex., och de uppmärksammat skyltar och undrat vad de betyder. Några föräldrar har berättat att deras barn inte visade så stort intresse då de fick hemuppgiften, men nu börjat uppmärksamma skyltar/symboler. Organisationens betydelse för projektets framskridande: Att bara kunna ha små grupper gör att inte så många barn arbetar med projektet under en vecka - projektet framskrider långsamt, att inte kunna jobba med flera grupper parallellt, eller att några barn inte kan vara själva med en aktivitet i ett angränsande rum, innebär samma sak. Att vara bara en pedagog i gruppen gör att det är svårt att hinna dokumentera på det sätt man vill. Ibland får pedagogen fokusera på att hålla i gruppen, ibland lyssna/skriva ner och ibland fotografera. Vi hinner inte med alla bitarna utan får välja. Det har varit svårt att hitta tid under dagen för att kunna göra dokumentationer. Därför har vi utvecklat våra dagboksblad mer. Vi har börjat låta barnen själva dokumentera det de gjort genom att t.ex. rita, och det är ett arbetssätt som vi vill utveckla. Föräldrasamverkan Under höstens föräldramöte berättade vi för föräldrarna om Likabehandlingsplanen och hur vi på Hönan jobbar förebyggande mot kränkningar. Vi ville få med föräldrarna i detta viktiga arbete och behövde också deras hjälp. Därför fick föräldrarna i mindre grupper diskutera kring följande frågeställningar: Vad är en kränkning för er? Hur tycker ni att vi kan jobba förebyggande på förskolan? Hur kan ni som föräldrar jobba förebyggande hemma? Alla diskussionsgrupper lyfte vikten av att jobba med olikheter i barngruppen- något vi pedagoger tyckte var intressant: Prata med barnen om att alla är olika men är lika mycket värda. Prata om olikheter och att det är ok att vara olika. Att det är viktigt att respektera olikheter. Lyfta exempel på olikheter i vardagen. Vi jobbar mycket med just detta och vi hade också Olikheter som fokus på hela förskolan för några år sedan, så vi tror att detta har satt spår även hos föräldrar. 9

10 Vi berättade också om vilka konkreta åtgärder vi vidtagit och om hur vi organiserar för att få verksamheten att fungera så bra som möjligt samt om de kompisregler som barn och pedagoger kommit fram till gemensamt: Att alla ska få vara med i lek oavsett ålder, kön och förmåga. Att alla ska ta hänsyn till och lyssna på varandra. Att respektera varandra. Leken ska vara rolig och trygg för alla. Vi accepterar inte lekar som innebär våldsamheter, där någon kan skada sig, känna sig rädd eller kränkt. Inget barn ska vara rädd för någon kompis eller vuxen under sin förskoletid. Vi uppmanar barnen att hjälpa varandra och om man ser en kompis som är ledsen går man fram och frågar vad som hänt och berättar för de vuxna på avdelningen. Det var många familjer som inte hade möjlighet att närvara på höstens föräldramöte (endast nio familjer av 17 var representerade ). Därför valde vi att ha vårens möte som en form av föräldrafika en eftermiddag tillsammans med barnen. Tanken var att vi på mötet/fikat skulle kunna visa mycket ny dokumentation på väggarna, men p.g.a. byte av skrivare just dagarna innan kunde vi inte skriva ut några bilder. Vi visade bilder från barnens verksamhet i ett bildspel på väggen. Flera föräldrar uttryckte spontant att det var mycket trevligt. Det som var positivt var att alla föräldrar kom på detta möte, och barnen var mycket stolta och glada över att deras föräldrar kom och tittade och fikade. En idé vi har är att under höstens föräldramöte ta med föräldrarna i planeringen av vårens möte. Delaktighet Vi uppmuntrar och arbetar för ett klimat med mycket delaktighet, för barnen, föräldrarna och personalen Vi skapar forum för delaktighet för föräldrarna. Ur Fasanens pedagogiska plattform Vi har också haft inskolningssamtal med alla nya familjer, utvecklingssamtal samt erbjudit avslutningssamtal till alla som har barn som slutar. Fasanens fokus under läsåret: Systematiskt kvalitetsarbete På Hönan har det systematiska kvalitetsarbetet, SKA, handlat mycket om hur vi organiserat för att verksamheten ska fungera. Syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans kvalitet, dvs. verksamhetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas så att varje barn ges bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande. Det handlar ytterst om att utveckla bättre arbetsprocesser, kunna bedöma om arbetet sker i enlighet med målen och undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra förutsättningarna för barn att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan. Ur Läroplan för förskolan, Lpfö 98, reviderad 2010, s.14 Vi började redan förra läsåret arbetet med att hitta en form för att systematisera arbetet på avdelningen. Dels började vi använda oss av ämnesblock, för att lättare hålla reda på anteckningar från projekt med barnen, reflektions-och handledningstillfällen, p-möten, habiliteringsmöten m.m., och dels gjorde vi i ordning en pärm där veckoplaneringar, dagböcker och dokumentationer från det vi jobbat med sätts in. Målet var att detta läsår utveckla pärmen. Det arbetet har vi påbörjat, men känner att det behöver utvecklas. 10

11 Vi har alla läst Skolverkets bok Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan. Vi funderade mycket på hur vi skulle kunna följa varje enskilt barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt. För att inte krångla till för mycket tänkte vi att vi utgår från det vi har idag: En idé var att utgå från just dessa dagboksblad, som är dokumentation tänkt som information till föräldrar och inspiration för barnen. På planeringen utgick vi från våra dagboksblad och ställde oss frågor som: Vilka möten har skett? Vad är barnen nyfikna på? Vad har barnen för relation till det som händer? Vilka erfarenheter har barnen? Vilket lärande ser vi? Vi insåg snart att vi inte kan titta på allt, utan att vi måste välja ut t.ex. från projekt. Från november och framåt har det varit dokumentation som haft med skylt-/symbolprojektet att göra. En annan idé var att göra listor med alla mål från Lpfö 98, reviderad 2010, och fylla i vilka mål vi jobbat med i t.ex. projekt och vilka barn som fått förståelse och kunskap inom dessa mål. Listorna är tänkta att användas under hela barnets vistelsetid på förskolan, och att det ska bli tydligt vilka mål vi inte jobbat så mycket med, så att vi kan utgå ifrån dessa lite extra när vi planerar. Vi fick lite kritik från Kristina, som menade att det viktigaste var att titta på huren : Hur har vi gjort det möjligt att utforska och samtala om t.ex. naturvetenskap? Det vi märkt är att det går ganska fort att hitta målen vi jobbat med, men att det tar längre tid att tänka igenom och skriva in hur vi jobbat och vilket lärande varje barn fått. Vi har också gjort enkla aktivitetslistor, där vi fyller i om barnen jobbat i projekt, i ateljén med skapande, varit med på utflykt, haft rörelselek. Dessa listor är till endast för att vi pedagoger ska se vad barnen gjort och att vi inte missat att erbjuda något barn en viss aktivitet. Det underlättar också inför utvecklingssamtal: vi ser på listorna vilka barn som varit delaktiga i projekt t.ex. Vi har också gjort en tidsaxel över symbolprojektet. Det var ett sätt som vi alla tyckte var ett bra sätt att tydligt se hur projektet utvecklades och vilka frågor vi valt att utgå ifrån och jobba vidare med. Vi har mycket kvar att utveckla. Vi känner att vi fortfarande är i en prövande fas. Något som varit mycket värdefullt är att Maud och Monika haft gemensam tidsbankstid. Vid några tillfällen har vi bokat in någon av poolarna så att också Malin kunnat vara med. Viktiga val/tankar inför nästa år: Vi behöver fortsätta utveckla SKA. Vi måste fortsätta utveckla vår organisation. Vi behöver en miljö som är anpassad till de barn vi har idag/i höst. Utbildning: Pedagogisk handledning (Maud, Monika och Malin), en entimmesutbildning i Tecken-som-stöd med Malin Hartman (Maud, Monika och Malin), föreläsning om Systematiskt kvalitetsarbete med Karin Alnervik och Per Alnervik, (Maud och Monika), Att skriva handlingsplan (Maud och Monika), Studiebesök på Årstaparkens förskola med inriktning på utemiljö (Maud och Monika). 11

12 12