I valet och kvalet. Carina Nyberg. Faktorer som påverkar familjers val av skola och skolspråk

Transkript

1 Carina Nyberg I valet och kvalet Faktorer som påverkar familjers val av skola och skolspråk Avhandling för pedagogie magisterexamen Åbo Akademi Pedagogiska fakulteten Vasa 2009

2 ABSTRAKT Författare (Efternamn, förnamn) Årtal Nyberg, Carina 2009 Arbetets titel I valet och kvalet Faktorer som påverkar familjers val av skola och skolspråk Opublicerad avhandling i pedagogik för pedagogie magisterexamen. Vasa: Åbo Akademi. Pedagogiska fakulteten. Ev. projekt inom vilket arbetet gjorts FLIS Flerspråkiga barns lärande i och utanför skolan Sidantal (tot) Referat (Avhandlingens syfte, problemformuleringar, metoder, respondenter, huvudsakliga resultat, slutsatser) Syftet med avhandlingen är att genom en totalundersökning av elever i årskurs i Vasa, kartlägga och analysera familjers val av skola. En stor del av studien belyser hemspråket och dess betydelse för skolvalet. Arbetets forskningsfrågor lyder: Hurdana språkbruksmönster förekommer i familjerna? Vilka språkrelaterade faktorer påverkar skolvalet? Vilka andra faktorer än de språkrelaterade påverkar skolvalet? Undersökningen är kvantitativ och genomfördes med hjälp av webbenkäter. Som respondenter fungerade alla föräldrar med barn i årskurs 1 i Vasa under läsåret Resultatet visar på att enspråkigt finska och svenska familjer använder sig av finska alternativt svenska i kommunikationen sinsemellan. Inom tvåspråkiga familjer är språkbruket varierande men det vanligaste mönstret är att barnen registreras som svenskspråkiga, att en svenskspråkig skola väljs men att föräldrarna talar finska sinsemellan. I undersökningen framkom också att mödrarna i tvåspråkiga familjer mer konsekvent enbart talar ett språk med barnet än vad fädrarna gör. Resultatet visade också på att en viktig faktor för familjerna vid val av skola är en möjlighet att kunna satsa på en språklig helhetsutveckling. Av flera påståenden som gällde skolval visade sig att de språkligt relaterade faktorerna mest påverkar valet av skola. Valet av skola och skolspråk påverkas också av om syskonen har gått eller kommer att gå i samma skola, av kompisarnas skolval, av ett kort avstånd till skolan från hemmet och av positiva kommentarer som föräldrarna hört om skolan. Sökord / indexord enl. tesaurus Skolval, skolspråk, tvåspråkighet, språkstrategi 2

3 Figurförteckning: Figur 1. Barnets språkliga kontakter (Lojander-Visapää, 2001, s. 43) Figur 2. Barnets registrerade modersmål jämfört med valet av skolspråk (N=147) Figur 3. Föräldrarnas gemensamma språk jämfört med barnets skolspråk (N=141) Figur 4. Familjernas språkliga sammansättning i jämförelse med skolval (N=149) Figur 5. Moderns modersmål jämfört med barnets skolspråk (N=149) Figur 6. Faderns modersmål jämfört med barnets skolspråk (N=148) Figur 7. Barnets dagvårdsspråk jämfört med förskolespråk (N=148) Figur 8. Barnets dagvårdsspråk jämfört med barnets skolspråk (N=149) Figur 9. Barnets förskolespråk jämfört med skolspråk (N=149) Figur 10. Faktorer som påverkar skolvalet Figur 11. Språkbruksmönster i tvåspråkiga familjer Figur 12. Språkrelaterade faktorer som påverkar valet av skola och skolspråk Figur 13. Andra faktorer än de språkrelaterade som påverkar valet av skolspråk

4 Tabellförteckning Tabell 1. Presentation av skolorna och det procentuella antalet respondenter i varje skola Tabell 2. Respondent familjernas språkliga sammansättning Tabell 3. Familjens språkliga sammansättning jämfört med barnets registrerade modersmål Tabell 4. Föräldrarnas språkanvändning sinsemellan Tabell 5. Moderns språk med sitt barn i jämförelse med familjens språkliga sammansättning Tabell 6. Faderns språk med sitt barn i jämförelse med familjens språkliga sammansättning Tabell 7. Syskonens språk sinsemellan Tabell 8. Avståndets betydelse från hemmet till skolan enligt skolspråk Tabell 9. Helhet mellan skolspråk, dagvårds- och förskolespråk Tabell 10. Skolans eller klassens profilering Tabell 11. Viktigt att kunna välja mellan olika skolor Tabell 12. Närskolans betydelse för val av skola Tabell 13. Betydelsen av att kunna hjälpa barnet med läxorna på barnets skolspråk

5 Abstrakt Figur- och tabellförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING BAKGRUND OCH SYFTE AVHANDLINGENS UPPLÄGG SPRÅKSITUATIONEN I FINLAND ETT LAND - TVÅ OFFICIELLA SPRÅK BEGREPPEN ENSPRÅKIG OCH TVÅSPRÅKIG SPRÅKKONTAKT OCH DET SVENSKA SPRÅKETS STÄLLNING I FINLAND ÄKTENSKAP ÖVER SPRÅKGRÄNSERNA SKOLAN I FINLAND DET FINLÄNDSKA SKOLSYSTEMET FÖRORDNINGAR OCH LAGAR SOM STYR SKOLAN DEN SVENSKSPRÅKIGA SKOLAN JÄMFÖRT MED DEN FINSKSPRÅKIGA Den svenskspråkiga skolan Den finskspråkiga skolan Språkprogrammen i den svensk- och finskspråkiga skolan OLIKA UNDERVISNINGSSPRÅK OCH UNDERVISNINGSPROGRAM Olika undervisningsprogram Ämnesintegrerad språkinlärning Språkbadsundervisning Ämnesintegrerad språkundervisning Förberedande undervisning Undervisning enligt en viss princip SPRÅKET I HEMMET OCH SKOLAN BARNETS SPRÅKMILJÖ SPRÅKVAL I FAMILJEN SPRÅKSTRATEGIER I HEMMET Språkstrategier i finländskt sammanhang DET REGISTRERADE MODERSMÅLETS BETYDELSE FÖR VALET AV SKOLA OLIKA FAKTORER SOM PÅVERKAR VALET AV SKOLA SKOLA, SPRÅK OCH IDENTITET PRESENTATION AV UNDERSÖKNINGEN SYFTE OCH PRECISERADE FORSKNINGSFRÅGOR METOD DATAINSAMLING Webbenkät som datainsamlingsmetod Enkäten UNDERSÖKNINGSGRUPP OCH VAL AV RESPONDENTER Vasa som undersökningsort UNDERSÖKNINGENS GENOMFÖRANDE BORTFALL BEARBETNING OCH ANALYS AV DATA ETIK, RELIABILITET OCH VALIDITET

6 6 RESULTATREDOVISNING BAKGRUNDSFAKTA De deltagande skolorna och antalet respondenter Språkligt sett olika familjer i Vasa MÖNSTER I FAMILJERNAS SPRÅKBRUK Familjens språkliga sammansättning jämfört med barnets registrerade modersmål Föräldrarnas språkanvändning sinsemellan Föräldrarnas språk med barnet Syskonens språkanvändning sinsemellan SPRÅKANVÄNDNINGEN I HEMMET JÄMFÖRT MED VALET AV SKOLSPRÅK Föräldrarnas modersmål jämfört med valet av skolspråk SAMBAND MELLAN BARNETS DAGVÅRDS-, FÖRSKOLE- OCH SKOLSPRÅK Barnets dagvårdsspråk jämfört med förskolespråk Barnets dagvårdsspråk jämfört med barnets skolspråk Barnets förskolespråk jämfört med barnets skolspråk VILKA ANDRA FAKTORER ÄN HEMSPRÅKET PÅVERKAR SKOLVALET Översikt över påståendenas procentuella fördelning Skillnader mellan faktorer som anses påverka skolvalet i relation barnets skolspråk Analys av den öppna frågan DISKUSSION RESULTATDISKUSSION Mönster i familjernas språkbruk Språkanvändningen i hemmet i relation till valet av skolspråk Samband mellan barnets dagvårds-, förskole och skolspråk Andra faktorer som påverkar valet av skola Skillnader mellan skolspråk Analys av den öppna frågan METODDISKUSSION FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING Referenser Bilagor 6

7 1 Inledning I detta kapitel redogör jag för bakgrunden till min avhandling och leder in på ämnet. I det första avsnittet (1.1) presenteras avhandlingens syfte och forskningsfrågor medan avhandlingens upplägg redovisas i det andra avsnittet (1.2). 1.1 Bakgrund och syfte I Finland finns det två parallella skolsystem, det finskspråkiga och det svenskspråkiga. Ett barns föräldrar har med andra ord möjlighet att välja mellan ovannämnda två skolspråk åt sitt barn. Barnet får kallelse till inskrivning till den skola som motsvarar barnets registreringsspråk, vilket betyder att ett barn som har finska som registrerat modersmål kallas till en finskspråkig skola medan ett barn som har svenska som registrerat modersmål kallas till en svenskspråkig skola. Föräldrarna i ett tvåspråkigt hem står däremot inför flera språkliga val och de bakomliggande faktorerna till de tvåspråkiga familjernas val av språk åt sitt barn är flera. Föräldrarnas utbildning, språkliga bakgrund samt boningsort är några av de faktorer som anses påverka föräldrarnas språkliga val för sitt barn (Lojander-Visapää, 2006). Barnets registrerade modersmål är ett av familjens språkliga val. Ofta vet föräldrarna och har bestämt sig för vilket barns modersmål skall vara medan valet av skolspråk inte alltid lika självklart som det i många fall är för enspråkigt finska eller svenska familjer. Äktenskap över språkgränser, det vill säga äktenskap där vardera föräldern talar olika språk, har statistiskt sett ökat avsevärt under de senaste 30 åren i Finland. Sedan mitten av 1970-talet har det rent av ingåtts mer tvåspråkiga äktenskap än enspråkigt svenska. (Finnäs, 2007, s. 21) Det är således naturligt att det ökade antalet blandäktenskap också påverkar klassammansättningen i de finländska skolorna. Bland annat Sjöholm (2004b, s. 641) bekräftar att andelen elever med tvåspråkig, enspråkig finsk och 7

8 invandrarbakgrund har ökat markant i den svenskspråkiga skolan under de senaste 20 åren. Tidigare forskning (Gripenberg, 1986; Laurén, 1981; Lojander-Visapää, 2001; Visapää, 1996) om val av skola i finländska förhållanden har gjorts med början på 1980-talet. Fokus har varit på att undersöka tvåspråkiga familjers val av skola och undersökningarna har främst genomförts på orter där det finns både svenskspråkiga och finskspråkiga skolor. Resultatet från dessa undersökningar har bland annat visat att allt fler tvåspråkiga familjer väljer att sätta sina barn i en svenskspråkig skola framom en finskspråkig, med den följden att elevantalet i de svenskspråkiga skolorna överstiger det uppskattade elevantalet för varje år. Uppgifterna från ovannämnda undersökningar (Gripenberg, 1986; Laurén, 1981; Visapää, 1996; Lojander-Visapää, 2001) bör ständigt uppdateras. Man vet till exempel att skolvalet har betydelse för individens fortsatta språkutveckling, men hur skolvalet hänger ihop med barnens och familjernas språkanvändning i olika sammanhang känner man inte till. Jag har därmed utfört en totalundersökning i Vasa med syfte att reda ut hur föräldrarna till barn i årskurs ett resonerat då de valt skola åt sitt barn. Min undersökning omfattar i motsats till de ovannämnda undersökningarna både de svenskspråkiga och finskspråkiga skolorna på undersökningsorten. Vasa som fungerar som min undersökningsort är dessutom intressant i och med stadens stora antal tvåspråkiga invånare samt med dess ständigt ökande antal invandrare. Undersökningen görs i samarbete med forskningsprojektet FLIS- Flerspråkiga barns lärande i och utanför skola. FLIS projektet görs som ett samarbetsprojekt mellan Åbo Akademi och Helsingfors universitet. Syftet med FLIS är att på empirisk grund öka kunskapen om hur flerspråkiga barns lärande och identitet konstrueras i interaktion i och utanför skolan. (FLIS, 2009) 8

9 Syftet med min pro gradu-avhandling är att genom en totalundersökning av elever i årskurs 1 i Vasa, kartlägga och analysera familjers val av skola. En stor del av studien belyser hemspråket och dess betydelse för skolvalet. Arbetets forskningsfrågor lyder: 1) Hurdana språkbruksmönster förekommer i familjerna? 2) Vilka språkrelaterade faktorer påverkar skolvalet? 3) Vilka andra faktorer än de språkrelaterade påverkar skolvalet? 1.2 Avhandlingens upplägg Bakgrunden till och syftet med avhandlingen redovisas i kapitel ett. Kapitel två, tre och fyra fungerar som en teoretisk referensram för den empiriska undersökningen. I kapitel två beskrivs språksituationen i Finland och väsentliga begrepp utreds. Kapitel tre behandlar skolan i Finland, förhållandet mellan lagen och skolan och skillnader mellan den finskspråkiga och den svenskspråkiga skolan. Kapitel fyra omfattar däremot språkanvändningen i hemmen och belyser olika faktorer som anses påverka valet av skola och skolspråk. I kapitel fem presenteras och behandlas den empiriska undersökningen samt den forskningsmetod som använts. I kapitel sex presenteras resultaten från undersökningen med hjälp av tabeller och figurer och därtill hörande förklaringar. Det avslutande kapitlet, kapitel sju, består av en avslutande diskussion kring resultaten från den undersökningen i jämförelse med den teoretiska bakgrunden. Kapitlet och hela avhandlingen avslutas med en metoddiskussion och förslag på fortsatt forskning. 9

10 2 Språksituationen i Finland I detta kapitel kommer jag att behandla den språkliga situationen i Finland (2.1). Jag kommer också att reda ut begreppen enspråkig och tvåspråkig (2.2) samt diskutera språkkontakt över språkgränser och det svenska språket ställning i Finland (2.3). Dessutom kommer jag att diskutera begreppet blandäktenskap (2.4) och dess innebörd ur ett finländskt perspektiv. 2.1 Ett land - två officiella språk I Finland bor det drygt 5,3 miljoner människor. Av dessa är knappa 5,2 miljoner (97 % ) finska medborgare medan resterande dryga (3 %) utgörs av utländska medborgare. De största utländska medborgargrupperna är ryska, estniska, svenska och somaliska. (Statistikcentralen, 2008). Trots att det är frågan om ett land med två officiella språk är landet till sin språkliga struktur rätt homogent. Statistiskt sätt är största delen av landets medborgare registrerade som finskspråkiga. Dryga 4,8 miljoner (91 %) har finska som registrerat modersmål medan resterande knappa (5,5 %) utgörs av svenskspråkigt registrerade och dryga 1700 (0,03 %) av personer med samiska som registrerat modersmål. Den resterande andelen som varken har finska, svenska eller samiska som registrerat modersmål utgör dryga (3 %) av befolkningen. (Statistikcentralen, 2008) Om man ser på hur antalet språkligt registrerade förändrats under det senaste decenniet har det skett en klar procentuell ökning gällande de finskspråkigt registrerade personerna. År 1900 hade nämligen 87 % av befolkningen finska som registrerat modersmål medan motsvarande summa år 2007 var 91 %. I motsats till de finskspråkigt 10

11 registrerade har de svenskspråkigt registrerade minskat från år 1900 från 13 % till 5,5 % år (Statistikcentralen, 2008) Förutom den svenskspråkiga minoriteten har det tidigare inte nästan alls funnits invånare från andra språkgrupper i Finland. Detta främst på grund av att Finland varit ett emmigrationsland framför ett immigrationsland. I framtiden är det sannolikt att antalet invånare som tillhör andra språkgrupper än den svenska eller finska ökar. Detta bland annat som en följd av att man med början från 1990-talet tagit emot ett större antal flyktingar och immigranter till Finland (McRae, 1999, s. 85) I statistiken kan denna ökning också ses. Från att 0,01 % av invånarna år 1900 utgjordes av andra än svensk- eller finskspråkigt registrerade var detta antal 2,4 % år De samiska och ryska språkgrupperna har alltid varit små och utgör än i dag under 1 % av Finlands befolkning. (Statistikcentralen, 2008) 2.2 Begreppen enspråkig och tvåspråkig Enligt Myers-Scotton (2006, s. 2) innebär enspråkighet att en individ enbart talar ett språk, vanligtvis dess första språk eller modersmål. Däremot beskriver hon termen tvåspråkighet som att individen talar två språk och hon understryker att det ena av den tvåspråkige individens språk vanligtvis utgörs av individens första språk, dess modersmål. Begreppet tvåspråkighet kan ses utgående från olika dimensioner. Man skiljer bland annat mellan samhällets tvåspråkighet och tvåspråkighet på individnivå. På individnivå är det vanligare att vara tvåspråkig (flerspråkig) än att vara enspråkig. (Kovero & Londen, 2009, s. 12; Myers-Scotton, 2006, s. 2). Även på samhällsnivå är tvåspråkighet, med undantag av Europa, vanligare än enspråkighet. I själva verket är Finland ett av de få länder i Europa som har två nationella språk. (Kovero och Londen, 2009, s. 12) Om man närmare ser på tvåspråkighet utgående från ett individperspektiv beskrivs denna ofta från olika synvinklar. Skutnabb-Kangas (1981, s. 84), känd forskare inom tvåspråkighet, definierar begreppet tvåspråkighet utifrån fyra kriterier och använder 11

12 dessa för att avgöra vilket en persons modersmål är. Dessa kriterier är: ursprung, kompetens, funktion och attityd. Med ursprung menas det eller de språk som barnet först tillägnar sig, närmare bestämt barnets modersmål. Då barnet växer upp med två språk och har möjlighet att utveckla de båda språken anses barnet ofta från sitt ursprung vara tvåspråkigt. Däremot innebär kriteriet kompetens den färdighetsnivå som barnet har i ett visst språk, det vill säga hur bra barnet behärskar ett språk. Barnets modersmål anses således, utgående från kompetenskriteriet, vara det språk som denna behärskar bäst. Skutnabb-Kangas tredje kriterium, funktionen, utgår från att modersmålet är det språk som en person använder mest samtidigt som kriteriet också tar fasta på i vilka situationer de olika språken används. Frågan blir då om man verkligen använder ett språk i lika stor omfattning? Det fjärde kriteriet, attityder, utgår från att en persons modersmål är det som personen anser vara sitt eget språk, det språk som den identifierar sig med. (Skutnabb-Kangas, 1981, s. 84) Den här avhandlingen berör snarare familjen som helhet och därför kan det vara befogat att redan i detta skede utreda skillnaden mellan definitionerna på en tvåspråkig individ och en tvåspråkig familj. Samtidigt som det är svårt att entydigt definiera vad en tvåspråkig individ är kan det te sig snäppet svårare att entydigt definiera vad en tvåspråkig familj är. Detta eftersom det i princip är få familjer som har samma språkbruksmönster eller språkvanor (Berglund, 2008, s. 49). Med andra ord försvåras definitionen av vad en tvåspråkig familj är av att begreppet familj har en större variation än tidigare, familjemedlemmarnas grad av tvåspråkighet och användning av språken kan variera stort samtidigt som begreppet tvåspråkig familj är rätt dynamiskt. Med dynamiskt menas här att familjens språkanvändning förändras som en följd av att familjemedlemmarnas språkkunskaper utvecklas, som en följd av geografisk flyttning samt genom att upplösning och nybildning av familjer sker. Begreppet tvåspråkig familj kan bland annat ses utgående från en demografisk alternativt tvåspråkighetsforskares eller sociologs synvinkel. Jag kommer i det följande att kort presentera typdrag för varje inriktning och dess synvinkel vad beträffar 12

13 definierandet av en tvåspråkig familj. Demografiskt sett är en familj tvåspråkig då föräldrarna har olika registrerade modersmål (Finnäs, 1996, s. 8). Denna information avslöjar de potentiellt tvåspråkiga familjerna men säger i själva verket ingenting om familjens faktiska språkbruk. En tvåspråkighetsforskare utgår å sin sida från flera olika synpunkter då denna definierar en tvåspråkig familj. Bland annat fokuserar sig en tvåspråkighetsforskare på familjers olika språkbruksmönster och tar i beaktan det faktum att vardera familjemedlem ofta besitter olika kompetensnivå i familjens språk. En sociologisk definition på en tvåspråkig familj utgår däremot från iakttagelser där den tvåspråkiga familjen lever i ett fungerande tvåspråkigt samhälle (Berglund, 2008, s. 49). 2.3 Språkkontakt och det svenska språkets ställning i Finland Kontakten med det andra inhemska språket varierar beroende på hemort. Jag kommer i det följande, med fokus på det svenska språket, att presentera språkkontakten mellan det finska och svenska språket samt diskutera det svenska språkets ställning i Finland. Enligt Lojander-Visapää (2001, s. 27) har många av de tidigare svenskspråkiga städerna och trakterna blivit tvåspråkiga eller förfinskats. Finlandssvenskarna, det vill säga de som talar svenska som modersmål, saknar ett eget territorium med klara geografiska gränser, trots detta kan man urskilja att den svenskspråkiga befolkningen i stort är koncentrerad till Österbotten, Åland och Nyland. (Lojander-Visapää, 2001, s. 27) Särskilt längs landets kustområden sker en ständig växelverkan mellan språken och möjligheten att utvecklas på det andra språket är goda (Tandefelt, 2001, s. 46). Trots att det finska språket talas av största delen av landets befolkning är det i alla fall fullt möjligt att växa upp som enspråkigt svensk och det finns många barn som inte har någon kunskap i det finska språket (Westman, Korkman, Mickos & Byring, 2008, s. 701). Särskilt i Österbotten kan språkkontakten med finskan vara rätt liten, detta som en följd av att det i Österbotten finns flera kommuner som både officiellt och i praktiken är enspråkigt svenska (Lojander-Visapää, 2001, s. 27). I rurala svenskspråkiga trakter eller 13

14 i inre delar av Finland där enbart finska talas och kontakterna över språkgränserna inte är lika frekventa är det istället skolan som bildar en grund för språkkunskaper i det andra inhemska språket och inte den naturliga växelverkan mellan språken. (Tandefelt, 2001, s. 46) Även om en person registreras som antingen finsk eller svenskspråkig utgör en stor del av landets invånare tvåspråkiga medborgare. En person kan vara tvåspråkig på många sätt. I själva verket behärskar många finländare både svenska och finska på modersmålsnivå och antalet personer som behärskar de båda inhemska språken kommer att växa som en följd av en medveten språkfostran i tvåspråkiga hem samt genom dagvård och skolgång i språkbadsgrupper. (Tandefelt, 2001, s. 46.) Särskilt i urbana delar av södra Finland där finska är det dominerande språket, anses de svenskspråkiga finländarna, naturligt ha en anledning och ett intresse att lära sig majoritetens språk. Detta för att kunna utveckla en tvåspråkighet som möjliggör det att använda landets båda språk i olika situationer samt att växla mellan de båda språken enligt vad situationen kräver. (Kovero & Londen, 2009, s. 13) Både McRae (1997, s. 105) och Ringbom (2007, s. 35) konstaterar att svenskspråkiga oftare använder landets båda officiella språk dagligen än vad de finskspråkiga gör samtidigt som Ringbom (2007, s. 35) också påpekar att betydligt färre finsktalande anses som tvåspråkiga i jämförelse med antalet svenskspråkiga. Antalet enspråkigt svenska individer minskar så småningom i och med språkbyten. Med språkbyte menas här alltså att individen registrerar sig som finskspråkig istället för svenskspråkig. Samtidigt som tvåspråkigheten kan ses som en resurs som ökar individens valmöjligheter förstärker tvåspråkigheten även förekomsten av multipla identiteter. (Liebkind & Sandlund, 2006, s. 8) Finland är i relation till flera andra länder i en rätt speciell situation. Det är nämligen i få länder där ett minoritetsspråk har en särskild ställning som ett lands officiella språk. Lojander-Visapää (2001, s. 33) menar att det för de svensktalande i Finland är viktigt att det svenska språket och dess ställning som ett officiellt språk tryggas. Hon påpekar även att flera svenska intresseorganisationer är oroliga för att en förfinskning håller på att ske i och med att allt fler svensktalande ungdomar har en språkligt blandad bakgrund. 14

15 Liebkind och Sandlund (2006, s. 7) nämner också vissa farhågor för det svenska språkets överlevnad. Dessa är bland annat de svenskspråkigas ökade sociala och språkliga heterogenitet, emigration och ett ökat antal invandrare i landet samt den rådande språkfreden. Med språkfred menas här att fastän inget direkt aktivt motstånd mot minoritetsbefolkningens rättigheter finns har majoritetsbefolkningen visat ett visst ointresse för det svenska språkets framtid. (Liebkind och Sandlund, 2006, s. 7) McRae (1997, s ) har å sin sida djupgående presenterat sju faktorer som påverkar språkens ställning i landet. Dessa är: 1) det demografiska mönstret (födelse, död, fertilitets statistik med mera); 2) migrationen, inkluderande både emmigration och immigration; 3) antalet blandäktenskap och språket som barnen talar i tvåspråkiga familjer; 4) språkbyte och tvåspråkighet bland individen; 5) motivation och attityd bland svenskspråkiga att bevara sitt språk; 6) attityden bland finskspråkiga gentemot språklagen och de svenskspråkiga; 7) Institutionellt stöd för språkens stabilitet. Av McRaes faktorer behandlas främst nummer tre till sju mer ingående i detta arbete. Jag kommer därför i det följande att enbart kort diskutera vilken betydelse de två förstnämnda faktorerna har för det svenska språkets stabilitet och förändrade status i landet. I Finland förs statisktik över antalet födda och döda och utgående från statisktiken kan man alltså på basis av fertilitets och mortalitets siffror uppskatta det svenska språkets stabilitet och överlevnad. Allting tyder på att fertiliteten bland finkspråkiga genom åren varit större än bland de svenskspråkiga. Trots allt är skillnaderna inte så stora att de på ett drastiskt sätt kunde påverka det demografiska mönstret. I enlighet med den andra faktorn som behandlar migration, har emigrationen alltid varit betydligt större än imigrationen till Finland. I själva verket har immigrationen av icke finländare varit så liten att denna inte kan ses som en faktor som ändrar de språkliga förhållandena i landet. 15

16 2.4 Äktenskap över språkgränserna Förut var äktenskapen rätt geografiskt avgränsade och ingicks ofta bland personer som bodde inom samma region. Landets båda språkgrupper levde ofta rätt isolerade från varandra och tvåspråkiga äktenskap var därmed rätt sällsynta. Förändringarna i de svenska bosättningsområdenas språkliga sammansättning har förändrats stort under det senaste århundradet bland annat som en följd av förbättrade färdmöjligheter. Finskspråkiga har flyttat till svenskdominerade orter och antalet äktenskap över språkgränsen har följaktligen ökat. (Tandefelt & Finnäs, 2007, s. 47) Ännu idag finns det stora regionala skillnader i de svenska barnens språkliga familjebakgrund. I Nyland har drygt hälften av de yngsta svenskspråkiga barnen en tvåspråkig bakgrund medan detta gäller endast för en femtedel av barnen i Österbotten. Däremot har endast en dryg tredjedel av barnen i huvudstadsregionen en enspråkigt svensk bakgrund. (Finnäs, 2000) I dagens Finland är alltså tvåspråkiga äktenskap ingen sällsynthet. Allt sedan mitten av 1970-talet har det rent av ingåtts mer tvåspråkiga äktenskap än enspråkigt svenska. (Finnäs, 2007, s. 21) En familj där makarna officiellt tillhör olika språkgrupp är statistiskt sätt tvåspråkig. (Finnäs, 2007, s. 21) Trots allt behöver denna statistik i inte säga någonting om den faktiska språkanvändningen i familjen (Finnäs, 2000, s. 12). Tandefelt och Finnäs (2007, s. 48) påminner om att fastän blandäktenskap ingås behöver dessa inte förbli tvåspråkiga. Ofta då en svensktalande person ingår ett äktenskap med en finsktalande händer det lätt att finskan blir det dominerande språket i den persons liv som har svenska som modersmål. Finlandssvenskarnas och svenska språkets överlevnad grundar sig långt på om de tvåspråkiga familjerna och personerna förblir tvåspråkiga eller inte (Allart, 1997, s. 13; McRae 1997, s. 339). I och med att andelen tvåspråkiga äktenskap tilltar, ökar även andelen tvåspråkiga barn i relation till barn med enspråkigt svensk alternativt finsk bakgrund (Sundman, 1999, s. 9; Finnäs, 2000, s. 8). Ända till och med slutet av 1970-talet registrerades över häften (60 %) av de barn som föddes i tvåspråkiga familjer med modersmålet finska. Tandefelt och Finnäs (2007 s ) förklarar detta fenomen främst genom att de barn som registrerades som 16

17 finskspråkiga ofta föddes i finskspråkiga orter och således ledde detta lättare till att föräldrarna valde att registrera sina barn som finskspråkiga. Situationen är, i jämförelse med den som rådde på 1970-talet, i princip omvänd. Detta eftersom cirka 60 % av de tvåspråkiga familjerna registrerar sitt alternativt sina barn som svenskspråkiga dels som en följd av att föräldrar i ett tvåspråkigt hem idag uppmuntras att fostra sina barn till tvåspråkiga på ett simultant sätt. (Finnäs, 2000, s. 7-8.) Det vill säga att om föräldrarna har olika modersmål rekommenderas dessa att konstant tala sitt eget modersmål med barnet och på så sätt ge sitt barn en gåva, genom att barnet i praktiken direkt från födseln tillägnar sig två språk (Folktinget, 2008, s. 8). 17

18 3 Skolan i Finland I detta kapitel kommer jag att redogöra för det finländska skolsystemets uppbyggnad (3.1) och för de lagar och förordningar som styr undervisningen (3.2). Dessutom kommer jag att diskutera den finskspråkiga och svenskspråkiga skolan (3.3) och språkprogrammen inom respektive skolsystem (3.4). Olika möjligheter att få undervisning på olika språk och enligt olika metoder kommer även att behandlas (3.5). 3.1 Det finländska skolsystemet Året innan barnet börjar skolan deltar det vanligen som sexåring i en frivillig förskoleundervisning, som förbereder eleven inför skolstarten. Det finns inte någon skolplikt, men alla barn som är fast bosatta i Finland är enligt lagen skyldiga att klara av den grundläggande utbildningens lärokurs. (Utbildningsstyrelsen, 2006; Lag om grundläggande utbildning, 25) Med andra ord har varje barn en läroplikt som börjar det år då barnet fyller sju år och slutar då den grundläggande utbildningens lärokurs är genomgången. Den grundläggande utbildningen ges i allmänhet i grundskolans årskurs 1 9. Det är vårdnadshavarens skyldighet att se till att ett läropliktigt barn fullföljer sin läroplikt. Vanligtvis sker detta genom att barnet går i grundskolan, men om barnet inte deltar i denna undervisning måste det på annat sätt skaffa sig motsvarande kunskaper. Största delen av Finlands skolor är kommunala; enbart cirka en procent av landets skolor inom den grundläggande utbildningen och cirka sju procent av gymnasierna är privata (Utbildningsstyrelsen, 2006). Då eleven avklarat den grundläggande utbildningen har den möjlighet att fortsätta studera i gymnasium med sikte på en studentexamen eller i en yrkesläroanstalt 18

19 (alternativt läroavtal) för att avklara en yrkesinriktad examen. Efter dessa utbildningar finns det ännu möjlighet att fortsätta sina studier i en yrkeshögskola eller på ett universitet med sikte på en yrkeshögskolexamen alternativt högre högskoleexamina. (Utbildningsstyrelsen, 2006) 3.2 Förordningar och lagar som styr skolan För att skapa förståelse för den finländska skolans funktion kommer jag i det följande att presentera lagar och förordningar som styr skolan samt de rättigheter till skolgång som man har som invånare i Finland. Den grundläggande utbildningen styrs både av lagen (628/1998) och av förordningen (852/1998) om grundläggande utbildning. Dessutom styrs undervisningen av statsrådets förordning om riksomfattande mål för utbildningen och om timfördelningen (1435/2001) (Utbildningsstyrelsen, 2006) I och med att Finlands skolsystem styrs av lagen är skolorna förpliktigade att följa de direktiv som framkommer i lagarna och förordningarna, samtidigt som dessa lagar och förordningar också ger en garanti på att alla skolor skall följa samma mönster. Målet för utbildningspolitiken är att alla medborgare skall ha en möjlighet att skaffa sig utbildning, oberoende av individens ålder, boningsort, ekonomiska ställning, kön eller modersmål. Utbildning anses vara en medborgerlig rättighet. Enligt lagstiftningen skall alla som bor i Finland, oberoende om man är finsk medborgare eller inte, ha rätt att erhålla kostnadsfri grundläggande utbildning och föreskrivas läroplikt. Skolan är rent av skyldig att på lika villkor ta i hänsyn de kulturella behoven för landets finsk- och svenskspråkiga befolkning. Med andra ord har vardera språkgruppen enligt lagen rätt till utbildning på sitt modersmål. (Utbildningsstyrelsen, 2006) Den grundläggande utbildningen bör kunna erbjudas i närheten av elevens hem eller med hjälp av avgiftsfria skoltransporter. I de flesta fall ansvarar kommunen för anordnandet av den grundläggande utbildningen, det vill säga undervisningen för årskurserna 1 9. Vid sidan om de kommunala skolorna finns det också några privata 19

20 skolor men i allmänhet råder principen att kommunen anvisar en skolplats åt eleven i dess närskola samtidigt som eleven har möjlighet att söka sig till en annan skola om lediga platser finns. (Den grundläggande utbildningen, 2006.) Om en kommun har både svensk- och finskspråkig befolkning, är det kommunens skyldighet att ordna den grundläggande utbildningen på de båda språken. I sådana fall då elevunderlaget är litet kan kommunen ordna undervisningen på minoritetsspråket i en annan kommun men barnets hemkommun är skyldig att stå för resekostnaderna. (Den grundläggande utbildningen, 2006) Det räcker med att enbart ett barn önskar få undervisning på minoritetsspråket för att kommunen skall vara skyldig att ordna undervisning även på kommunens minoritetsspråk (Folktinget 2008, s. 14). Tandefelt (2003, s. 39) påpekar att det i själva verket är få språkliga minoriteter som har en egen skola som fullständigt fungerar på gruppens språk. Det finns en klar historisk förklaring till att de parallella skolsystemen i Finland. Utbildning på svenska har de facto längre rötter än på finska. Det var först i början av 1900-talet som det genom lagstiftning gavs garantier för den svenska och finska befolkningens kulturella behov skulle tillfredsställas på lika grunder. (Tandefelt, 2003, s. 39) Hansén (2004, s. 653) bekräftar att den svenskspråkiga skolan har verkat separat från, men ändå parallellt med den finskspråkiga skolan, alltsedan den grundläggande utbildningen, det vill säga allt sedan en allmänbildande skola grundades i Finland år Från och med denna tid har även en princip rått att elever med olika språk inte borde gå i samma skola, i sådana fall att detta går att undvika, och än idag följs denna princip i det finländska samhället (Hansén, 2004, s. 653). Med termen samma skola menas här att eleverna skall ha rätt att gå i skola på sitt modersmål men att undervisningen nog kan ske i samma byggnad. 20

21 Baker (2006, s. 293) nämner å sin sida en rapport från UNESCO ( The Use of vernacular Languages in Education ) från år 1953 där följande framkommer: It is axiomatic that the best medium for teaching a child is his mother tongue. Psychologically, it is the system of meaningful signs that in his mind works automatically for expression and understanding. Sociologically, it is a means of identification among the members of the community to which he belong. Educationally, he learns more quickly through it than an unfamiliar linguistic medium. (s. 11) Genom ovanstående kan man notera att allting tyder på att ett barn drar nytta av att få undervisning på sitt eget modersmål. Då barnet går i skola på ett visst språk identifierar barnet sig med ett visst språk och dess tillhörande språkgrupp. I rapporten (UNESCO) framkommer också att: It is important that every effort should be made to provide education in the mother tongue/ /On educational grounds we recommend that the use of the mother tongue be extended to as late as a stage in education as possible. In particular, pupils should begin their schooling through the medium of the mother tongue, because they understand it best and because to begin their school life in the mother tongue will make the break between home and school as small as possible. (s ) UNESCOS: s rapport understryker hur viktigt det är eleven har en möjlighet till undervisning på sitt modersmål. Barnet behärskar ofta sitt modersmål bäst och om barnet dessutom börjar skolan på sitt modersmål kunde steget mellan hemmet och skolan göras så litet som möjligt. Skutnabb-Kangas (1995, s. 45) har i enlighet med UNESCO: s rapport presenterat en egen, nyare definition av barns språkliga rättigheter. Hon utgår ifrån följande tre principer: 1) Varje barn skall ha rätt till att på ett positivt sätt identifiera sig med sitt/sina modersmål och bli accepterad och få respekt av andra 2) Varje barn skall ha rätt att lära sig sitt modersmål till dess hela omfattning 3) Varje barn skall ha rätt att välja när hon vill använda sitt modersmål i offentliga situationer. 21

22 I Finland bör man vara tacksam om de båda parallella skolsystemen eftersom det i själva verket är i få länder där två skolsystem fungerar parallellt. Utgående från Skutnabb-Kangas (1995, s. 45) kriterier kan man notera att det finländska skolsystemet stöder barnets språkutveckling och även på så sätt bidrar till att de tre ovannänmda kriterierna går att uppfylla. 3.3 Den svenskspråkiga skolan jämfört med den finskspråkiga Enligt lagen om den grundläggande utbildningen (1999/1288, 10) är skolans undervisningsspråk antingen svenska eller finska. I vissa fall kan även samiska, rommani eller teckenspråk godkännas som undervisningsspråk. I och med läroplansreformen från år 2004 har antalet lärokurser inom ämnet modersmål och litteratur ökat inom den svenskspråkiga och finskspråkiga skolan. I den förnyade läroplanen beaktas de inhemska minoriteternas modersmål som modersmål istället för varianter av det andra inhemska språket. Helt nya lärokurser är således samiska och teckenspråk som modersmål. (Geber, 2004, s. 132) I följande avsnitt kommer jag att mer ingående behandla och diskutera skillnader och likheter mellan den svenskspråkiga och finskspråkiga skolan samt vilka följder valet av en svensk- eller finskspråkig skola har för elevens språkutveckling och identitet. Dessutom kommer jag att jämföra de båda skolsystemens språkprogram med varandra Den svenskspråkiga skolan Tandefelt (2003, s. 47) bekräftar att den svenskspråkiga skolan inte är någon språkskola utan en institution som förmedlar och skapar svensk kultur i Finland, vilket däremot inte utesluter att barn som har ett annat modersmål än svenska skulle få gå i en svenskspråkig skola. I själva verket är elevunderlaget i den finlandssvenska skolan språkligt sett rätt brokigt: enspråkigt svenska, tvåspråkiga och flerspråkiga barn samt 22

23 enspråkigt finska barn finns i den svenska skolan. (Tandefelt 2003, s ) Med enspråkigt finskt barn menas i detta sammanhang barn som härstammar från ett enspråkigt finskt hem. Nämnas bör även att barn med ett annat modersmål än svenska och finska också kan gå i den svenska skolan, så är till exempel fallet för ett barn med invandrarbakgrund. Intresset för den svenskspråkiga skolan har ökat betydligt och allt fler tvåspråkiga samt enspråkigt finska familjer väljer den svenskspråkiga skolan framom den finskpråkiga för sitt barn. Trots allt är valet av skolspråk i stort beroende av elevens boningsort. Främst syns det ökade intresset för valet av svenskspråkig skola i Helsingfors och i övriga delar av huvudstadsregionen samtidigt som valet av svenskspråkig skola också på andra håll i Svenskfinland blivit allt vanligare. (Tandefelt, 2003, s. 52) Verksamheten i skolan speglas av den språkliga situation som råder i omgivningen. Verkligheten kan se mycket olika ut för en lärare som undervisar i en svensk alternativt svenskdominerad tvåspråkig miljö jämfört med en lärare som undervisar i en finskdominerad tvåspråkig miljö eller på en språkö. Det ökade intresset för den svenskspråkiga skolan runt om i Finland leder naturligtvis till en ökande heterogenitet bland eleverna i de svenskspråkiga skolornas klassrum. Något som å sin sida leder till att elevernas språkliga mognad vid skolstarten kan variera stort. (Tandefelt, 2003, s. 47) Det är trots allt inte alltid barn från tvåspråkiga hem som inte har nått en tillräckligt god språklig mognad vid skolstart, utan detta fenomen kan också gälla enspråkigt svenska barn som till exempel inte fått tillräcklig språklig stimulans innan skolåldern. Däremot förefaller det sannolikt att ett enspråkigt barn snabbare kan uppnå samma språkliga nivå som sina klasskamrater i jämförelse med ett tvåspråkigt barn. (Sundman 1999, s. 14) Barn från tvåspråkiga familjer är i de flesta fall något förberedda för skolgång på svenska. Ofta har dessa barn haft svensk dagvård eller åtminstone gått i svensk förskola. (Tandefelt, 2003, s. 50) Fastän den svenskspråkiga skolans främsta ansvar är det svenska språket bereds ändå barn från finskspråkiga hem en möjlighet att gå i en svenskspråkig skola i sådana fall att 23

24 inte språkbad finns att tillgå (Tandefelt, 2003, s. 48). Den språkliga situationen för barn som härstammar från ett enspråkigt finskt hem och börjar i en svensk skola är en helt annan än för ett enspråkigt svenskt eller tvåspråkigt barn. De finskspråkiga barnen har nämligen sällan en tillräckligt god språklig mognad i det svenska språket (Tandefelt 2003, s. 44) och därigenom kommer föräldrarnas insats och beredskap att satsa på att stöda barnet vara av avgörande betydelse för barnets skolgång och språkutveckling i bägge språk. Enligt Tandefelt (2003, s. 52) är frågan om ett finskt barn som inte har en tillräcklig färdighet i det svenska språket skall beredas tillträde till den svenskspråkiga skolan inte enbart beroende av den aktuella skolan och barnets föräldrar. Ofta påverkas valet nämligen också av kommunens skolpolitik som i sin tur styrs av kommunens språkbalans och ekonomiska faktorer (sysselsättningsläget, invånarantalet och dylikt). Tandefelt (2003, s. 45) påminner å sin sida att föräldrarna till en elev som kommer från ett enspråkigt finskt hem, men som går i en svenskspråkig skola, ofta är beredda att göra en stor insats för att stödja barnets skolgång. Enligt Sundman (1999, s. 14) finns det rentav många erfarenheter som visar på att barn från helt finskspråkiga hem har klarat sig utmärkt i den svenska skolan. Barn som går i en svenskspråkig skola utvecklar med större sannolikhet antingen en svensk eller en tvåspråkig identitet samtidigt som det svenska språket oftast blir barnets starkare språk. Tidigare undersökningar tyder på att barn som går i svenskspråkig skola och som fått dagvård på svenska samt har svenska som andra språk hemma med största sannolikhet även tillägnar sig en normal språkfärdighet i svenska. Däremot finns det inte pålitlig kunskap om hur det finska språket utvecklas om barnet går i en svenskspråkig skola. Om barnet trots allt lever i en finskdominerad miljö kan man med största sannolikhet anta att barnet i vilket fall som helst lär sig finska fastän barnet inte går i finskspråkig skola (Sundman, 1999, s. 14). I den svenskspråkiga skolan har man dessutom infört modersmålsinriktad finska för att stöda de tvåspråkiga elevernas utveckling i det finska språket samtidigt som barnen går i svenskspråkig skola. (Geber, 2004, s ; Tandefelt, 2003, s. 43) Den modersmålsinriktade finskan kommer att behandlas mer ingående i avsnitt

25 Fastän undervisning i både barnets modersmål, i det här fallet ofta svenska, och undervisning i finska ges i skolan, bör man komma ihåg att skolan inte ensam kan ansvara för barnets språkinlärning. Skolan bygger nämligen på den språkliga grund som barnet fått från hemmet och således är föräldrarnas stöd i barnets väg till tvåspråkighet av avgörande betydelse. Vad skolan däremot kan göra är att förstärka barnets svenska identitet och öka deras intresse och motivation för svenskan och den svenska kulturen. (Sundman, 1994, s. 175). I själva verket är skolan enligt den nationella läroplanen rent av skyldig att stödja varje elevs språkliga och kulturella identitet och modersmålsutveckling samt att föra över kulturarvet från en generation till en annan. (GLGU, 2004, s. 12) Den finskspråkiga skolan Den finskspråkiga skolan riktar sig till barn som har finska som sitt registrerade modersmål. Detta behöver ändå inte utesluta att elever som inte har finska som modersmål kan gå i den finskspråkiga skolan. Precis som finskt registrerade elever har möjlighet att gå i den svenskspråkiga skolan har svenskspråkiga elever å sin sida möjlighet att gå i en finskspråkig skola. I sådana fall att barnet härstammar från ett enspråkigt svenskt hem och att barnet inte har tidigare kunskaper i finska borde skolan i samråd med kommunens uttalande överväga om eleven kan tas emot eller inte (Tandefelt, 2003, s. 49). Sundman (1994, s. 173) hävdar att tvåspråkiga barn som går i en finskspråkig skola i de flesta fall utvecklar finskan som ett starkare språk samt att de vanligtvis tillägnar sig en finsk identitet, vilket å sin sida kan medföra att det finska språket blir en så stark del av barnets verklighet att det som vuxen förmodligen inte talar svenska med sina egna barn. Tidigare forskning (Visapää, 1996) visar också på att tvåspråkiga familjer där det för det mesta talas finska i hemmet tenderar att välja finskspråkig dagvård och skola framom svenskspråkig. 25

26 3.3.3 Språkprogrammen i den svensk- och finskspråkiga skolan Eleven i den finländska skolan skall studera både det andra inhemska språket och ett främmande språk samt A-lärokursen i minst ett språk. Med A-lärokurs menas ett språk som påbörjas i årskurs 1-6. Utöver detta har eleven om denna så önskar, möjlighet att studera flera främmande språk och A-lärokursen i ytterligare ett språk. (Apajalahti, 2004, s ) Under och 90-talen försökte de statliga myndigheterna förbättra och göra elevernas språkval i de finländska skolorna mångsidigare. Bland annat gavs mer undervisningstid för mer sällsynta språk på olika nivåer. För hela landet men också för varje enskilt län uppställdes rentav mål för att en viss andel elever i en årskurs, utöver två obligatoriska språk, skulle lära sig grunderna i ett eller flera valfria språk. Resultatet av breddningssträvandet är att bland annat de svenskspråkiga skolorna på ett antal orter kan erbjuda undervisning i åtminstone tyska och/eller franska på tre olika nivåer samtidigt som också intresset för studier i ryska och spanska ökat på det andra stadiet. (Geber, 2004, s ) Jag kommer i det följande att presentera både den svenskspråkiga skolans såväl som i den finskspråkiga skolans språkprogram mer ingående för att få en bättre inblick i likheter och olikheter mellan vardera skola. Barn som går i en svenskspråkig skola deltar naturligtvis i modersmålsundervisning på svenska. De svenskspråkiga skolorna kan å ena sidan sägas ha ett bättre och å andra sidan sämre utgångsläge för ett bredare språkprogram än de finskspråkiga. (Geber, 2004, s. 142) I och med grundskolan tvingades nämligen eleverna i den svenskspråkiga skolan, utöver sitt modersmål, att läsa två långa språk, finska med början i årskurs 3 och engelska med början i årskurs 5 eller i några fall omvänt. (Geber, 2004, s. 142; Grunderna för den grundläggande undervisningen, 2004, s ; Sjöholm, 2004a, s. 222) Eleverna i den finskspråkiga skolan börjar i regel att läsa engelska från årskurs 3 och svenska från årskurs 7. I och med den tidigare starten i det andra språket i de svenskspråkiga skolorna kan eleverna därmed anses vara bättre förberedda för 26

27 ytterligare språkstudier redan i årskurs 7-9. Det har rentav visat sig att över 50 % av de som går i svenskspråkiga skolor mot 30 % av de som går i finskspråkiga skolor åtminstone väljer ett språk till på sitt program från och med årskurs 8. (Geber, 2004, s ) En orsak till att de finländska eleverna läser upp till tre eller alternativt fyra språk under den grundläggande utbildningen kan finnas i att kunskaper i mer internationella språk än finska eller svenska anses behövliga bland eleverna. (Björklund & Suni, 2000, s. 199). Finskundervisningen i den svenskspråkiga skolan består av tre lärokurser. Dessa är A- lärokurs, som praktiskt taget läses i alla skolor på fastlandet, B-lärokurs som tillkommit särskilt för ålänningarnas behov samt den modersmålinriktade lärokursen riktad till de tvåspråkiga eleverna. (Geber, 2004, s. 137) I den svenskspråkiga skolan har eleven alltså möjlighet att välja mellan finska för enspråkigt svenska eller modersmålsinriktad finska. (GLGU, 2004, s ) Den modersmålsinriktade finskan riktar sig främst till barn från tvåspråkiga hem. (Geber, 2004, s. 138; Sundman, 1994, s ) Den modersmålsinriktade finskan är mer avancerad än den traditionella finskan och målet är att se och förbättra den färdighet i finska som de tvåspråkiga eleverna redan har. Bland annat är fokus på att eleverna skall vidga sitt ordförråd, lära sig analysera och vårda sitt språk samt att läsa litteratur på både finska och svenska. (Geber, 2004, s. 138) Om barnet däremot går i en finskspråkig skola får det naturligtvis modersmålsundervisning på finska. Liksom finska är obligatoriskt ämne för eleverna i den svenskspråkiga skolan är svenska obligatoriskt ämne för eleverna i den finskspråkiga skolan (Björklund & Suni, 2000, s. 198). I den finskspråkiga skolan får eleverna välja mellan att studera svenska eller engelska som sitt första främmande språk (Østern, 1997, s. 10). Studierna i det första främmande språket påbörjas under årskurs 3. Det har visat sig att många elever väljer engelska framför svenska med den följden att undervisningen i engelska börjar i årskurs 3 medan undervisning i svenska börjar i årskurs 7. (Geber, 2004, s. 142; Østern, 1997, s. 10) 27

28 3.4 Olika undervisningsspråk och undervisningsprogram Liksom tidigare nämnt finns det både svenskspråkiga och finskspråkiga skolor i Finland. De finskspråkiga skolorna är belägna runtom i landet medan de svenskspråkiga skolorna finns i svenska och tvåspråkiga kommuner (Sundman, 1999, s. 17; Skolor i alla kommuner, 2009). Några enstaka svenskspråkiga skolor hittas dessutom i enspråkigt finska kommuner där enbart en liten bråkdel av ortens befolkning talar svenska. Dessa kommuner, de så kallade språköarna, finns bland annat i Kotka, Tammerfors och Uleåborg. (Henricson, 2005, s. 15; Sundman, 1999, s. 17) Nedan en kort inblick i skolorna på de så kallade språköarna. De svenska språköarna uppstod på och 1800-talet som en följd av att svenskspråkiga personer som fick anställning inom bruks- och cellulosaindustrin flyttade till de ställen där denna arbetsmarknad fanns. Idag är den språkliga situationen väldigt avvikande för eleverna i språköar och de svenskspråkiga invånarna i de finska kommunerna hamnar ofta att kämpa hårt för att hålla svenskan levande. Flera av eleverna som går i skola på språköarna har ofta en finskspråkig hemmiljö och ofta kan skolan mycket väl komma att bli den enda levande svenska miljön för de svenskspråkiga eleverna på språköarna. Henricson (2005, s. 15) Tandefelt (2003, s. 45) diskuterar ifall man rent av kunde kalla skolorna på språköarna för språkskolor eftersom flertalet av eleverna i dessa skolor mer sällan har något stöd av svenskan i hemmet. (Jfr. Henricson, 2005) Olika undervisningsprogram I själva verket finns det förutom de traditionella svenskspråkiga och finskspråkiga skolorna flera alternativa undervisningsprogram som verkar i Finland enligt principer som godkänns av läroplanen (GLGU, 2004, s ). I det finländska skolsystemet har det under de senaste tio åren skett en ny utveckling beträffande språkundervisningen. Ett ökande antal frivilliga tvåspråkiga och flerspråkiga undervisningsprogram har nämligen etablerats. (Ringbom, 2007, s. 35) Jag kommer därför i det följande att först presentera några undervisningsprogram som verkar för att 28