Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

Transkript

1 Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse En analys av miljömålsenkäten 2009 Boverket december 2009 Dnr /2009

2 2

3 Innehållsförteckning 3 Innehåll Inledning och läsanvisningar...5 Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö med delmål... 6 Enkäten används för att följa upp målet... 7 Planeringsunderlag - kulturmiljö...8 Planeringsunderlag ger makt att styra utvecklingen... 8 Majoriteten saknar kulturmiljöprogram för hela kommunen... 8 Resurser efterlyses...9 Liten tillgång till antikvarisk kompetens försvårar Länsmuseeer bistår med antikvarisk kompetens...11 Tillgången till antikvarisk kompetens och underlag hänger samman Når vi målet? Förslag på åtgärder Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse...13 Antal rivningsförbud hänger samman med kommunstorlek Antikvarisk kompetens och kunskapsunderlag påverkar positivt Osäkerhet kring PBLs möjligheter Insatser underskattas Når vi målet? Förslag på åtgärder Käll- och litteraturförteckning...18

4 4 Bilagor 1. Tillgång till antikvarisk kompetens Tillgång till planeringsunderlag Antal rivningsförbud Årsarbeten antikvarisk kompetens Årsarbeten antikvarisk kompetens fördelat på kommunstorlek 6. Rivningsförbud i kommuner med färre invånare än Rivningsförbud i kommuner med fler invånare än Kommuner med tillgång till respektive utan tillgång till antikvarisk kompetens 9. Kommuners tillgång till kulturmiljöprogram 10. Kommuner som har skyddat ett flertal, ett fåtal eller inga byggnader med rivningsförbud 11. Kommuner med tillgång till antikvarisk kompetens och kulturmiljöprogram 12. Kommuner utan rivningsförbud som saknar eller har tillgång till antikvarisk kompetens 13. Kommuner med rivningsförbud som saknar eller har tillgång till antikvarisk kompetens 14. Kommuner som saknar respektive har tillgång till antikvarisk kompetens och kommuner som skyddat ett fåtal byggnader genom rivningsförbud 15. Kommuner som har tillgång till respektive saknar antikvarisk kompetens och kommuner som har skyddat ett flertal byggnader genom rivningsförbud 16. Respektive läns yta i jämförelse med riksintressen för kulturmiljövården 17. Kommungruppsindelning 18. Tillgång till antikvarisk kompetens fördelat på kommuntyp 19. Rivningsförbud fördelat på kommuntyp

5 Inledning och länsanvisningar Föreliggande rapport är en fördjupning av de delar som rör kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och som presenteras i Boverkets rapport God bebyggd miljö i kommunerna Resultat från miljömålsenkäten Syftet har varit att ge en bild av hur kommunerna arbetar med kulturmiljöfrågor inom miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. De två kapitlen Planeringsunderlag och Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är i denna fördjupningsrapport mer omfattande än i huvudrapporten där texten av utrymmesskäl har bantats ner. Denna rapport, vars källmaterial bygger på resultaten av miljömålsenkäten, är försedd med nitton bilagor. Materialet i dessa bilagor, som framförallt består av diagram och kartor, grundar sig på svaren från miljömålsenkäten men presenteras inte i God bebyggd miljö i kommunerna Resultat från miljömålsenkäten Bland bilagorna finns också ett dokument med uppgifter om hur stor del av respektive läns landyta som är av riksintressen för kulturmiljövården. Grundläggande statistiskt material tillsammans med analyser finns arkiverat på Boverkets lokala nätverk: G:\Regelenheten\Miljömålsenkäten God bebyggd miljö är ett av de sexton miljökvalitetsmål som riksdagen antagit för att nå det övergripande målet att till nästa generation överlämna ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. God bebyggd miljö är ett komplext mål som i sina delmål omfattar många olika frågeställningar. Eftersom flera delaspekter i målet (där bara ett område behandlas i föreliggande rapport) har med bebyggelseutveckling samt mark- och vattenanvändning att göra är kommunerna särskilt viktiga aktörer för att nå målet. Bo- 1 Boverket 2009a

6 6 verket är målansvarig myndighet för God bebyggd miljö och har ansvaret för att följa upp målet på nationell nivå. Länsstyrelserna har motsvarande ansvar på regional nivå. Boverket har därför tillsammans med länsstyrelsernas organisation för miljömålsuppföljning, RUS (Regionalt uppföljningssystem för nationella miljömål), sedan 2006 årligen följt kommunernas arbete genom den s.k. miljömålsenkäten. Resultaten från miljömålsenkäten är grunden för denna rapport. Men skribenterna har också använt annat tillgängligt material i diskussionen om resultaten från enkäten, för att fördjupa och nyansera bilden i vissa frågor. Denna rapport har tagits fram av Martin Magnusson och Suzanne Pluntke vid Byggregelenheten, Boverket. Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö med delmål Det av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö ska nås inom en generation och formuleras: Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas. Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö har sju delmål: 1. Planeringsunderlag 2. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse 3. Buller 4. Uttag av naturgrus 5. Avfall 6. Energianvändning m.m. i byggnader 7. God inomhusmiljö Föreliggande rapport behandlar följande delmål: Delmål 1: Planeringsunderlag Senast år 2010 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för: hur ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur kan åstadkommas så att transportbehovet minskar och förutsättningarna för miljöanpassade och resurssnåla transporter förbättras,

7 7 hur kulturhistoriska och estetiska värden ska tas till vara och utvecklas, hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden ska bevaras, vårdas och utvecklas för såväl natur- och kulturmiljö- som friluftsändamål, samt hur andelen hårdgjord yta i dessa miljöer fortsatt begränsas, hur energianvändningen ska effektiviseras för att på sikt minskas, hur förnybara energiresurser ska tas till vara och hur utbyggnad av produktionsanläggningar för fjärrvärme, solenergi, biobränsle och vindkraft ska främjas. Delmål 2: Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse Bebyggelsens kulturhistoriska värden ska senast år 2010 vara identifierade och ha en långsiktigt hållbar förvaltning. Enkäten används för att följa upp målet Som ovan nämnts har Boverket bland annat ansvaret för att följa upp och utvärdera arbetet med att nå miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Hur får man veta i vilken mån det finns planeringsunderlag, program och strategier för olika miljörelaterade frågor? Enklast genom att fråga de som har huvudansvaret för fysisk planering och samhällsbyggande: kommunerna. Därför ger miljömålsenkäten ett underlag som är nödvändigt, både på nationell och regional nivå, för uppföljningen av några av delmålen under God bebyggd miljö. Svaren från flera av enkätfrågorna, såsom rivningsförbud, kulturmiljöprogram och antikvarisk kompetens, används i den årliga uppföljningen av miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö samt i de fördjupade utvärderingar av miljömålsarbetet som sker vart fjärde år. Rivningsförbud och tillgång till kulturmiljöprogram presenteras även som indikatorer på Miljömålsenkäten är en webbaserad digital enkät som sedan 2006 årligen hållits öppen för samtliga kommuner på RUS hemsida under cirka två månader. År 2009 har 75 procent av Sveriges 290 kommuner besvarat enkäten, den lägsta siffran sedan miljömålsenkäten togs i drift, vilket också återspeglas på kulturmiljöfrågorna.

8 Planeringsunderlag - kulturmiljö Planeringsunderlag ger makt att styra utvecklingen Kulturmiljö är en ändlig resurs. Visserligen tillkommer nya värden successivt, men de som försvinner innebär en förlust av något som inte kan återskapas. Det som upplevs som vardagligt och kanske rent av fult idag kan i framtiden visa sig vara en viktig nyckel till att förstå det förflutna, varför det alltid är centralt att göra medvetna avvägningar när något ska förändras. Idag förstörs det byggda kulturarvet successivt genom rivning eller okänsliga ombyggnader. Program och strategier för tillvaratagande och utveckling av kulturhistoriska värden ger underlag för att i den fysiska planeringen och samhällsbyggandet hantera dessa frågor. Det finns en mängd varianter av program och strategier. För att vara användbara redskap i planeringsprocessen bör dessa vara kommunövergripande, aktuella, politiskt antagna, redovisa vilka värden som finns och hur dessa ska förvaltas samt vara framtagna av personer med relevant kompetens. Majoriteten saknar kulturmiljöprogram för hela kommunen I 2009-års miljömålsenkät svarade drygt två tredjedelar av landets kommuner på frågan om de har tillgång till kulturmiljöprogram eller motsvarande. 2 Av de kommuner som svarade har knappt fyra av tio kommuner tillgång till ett kommuntäckande program, medan två av tio bara har det för delar av kommunen. I tio procent av kommunerna pågår arbete med att upprätta ett program, medan en 2 År 2009 svarade 194 st = 67 % av landets kommuner på frågan.

9 9 knapp tredjedel saknar kulturmiljöprogram eller motsvarande. Det verkar finnas ett samband mellan invånarantal och tillgång till planeringsunderlag. Bland de kommuner som har tillgång till program har drygt hälften färre än invånare. Av dem som arbetar med att upprätta ett program har drygt 60 procent färre än invånare, en andel som ökar till 80 procent bland dem som saknar underlag. Bland dem som arbetar med att upprätta ett underlag är nästan varannan en förort eller pendelkommun. I övriga grupper är spridningen mellan kommunkategorier inte lika tydlig. Av de 115 kommuner som svarade jakande på frågan om tillgång till underlag har 111 förtydligat i vilken typ av dokument kunskapsunderlaget återfinns. Spridningen mellan vilken sorts dokument som används är relativt jämnt fördelat på de tre alternativen (översiktplan, andra politiskt förankrade dokument eller andra dokument), med en svag övervikt på de två förstnämnda. Noterbart är att en femtedel av dem som hänvisar till översiktplanen anger på ett annat ställe i enkäten att denna inte längre är aktuell. I kommunernas kommentarer hänvisas även till andra program som tar upp kulturmiljövärden, t.ex. miljömåls- och naturvårdsprogram. Var gränsen mellan estetiska frågor och kulturmiljö går verkar ibland vara otydligt. I en del svar dras en tidsmässig gräns där äldre bebyggelse hanteras genom kulturmiljöprogram medan yngre bebyggelse (1960-tal och efterkrigstid anges) klassas som arkitektoniskt värdefull och hanteras därför i estetiska program. I vissa fall blandas kunskapsunderlag och säkerställande ihop; både i kommentarerna till frågan om kulturmiljöprogram och frågan om estetik tas områdesbestämmelser och detaljplaner upp. Resurser efterlyses Tillgång till aktuellt underlag tycks ha minskat något sedan Då hade nästan hälften av kommunerna ett kommuntäckande kulturmiljöprogram och andelen av kommuner som saknade underlag var knappt en fjärdedel. I kommentarerna anger många kommuner att de anser att befintliga program är gamla och inaktuella, men att det saknas resurser för att ta fram nya. Flera påpekar att underlagen i mycket är inventeringar och saknar åtgärdsprogram eller strategier för hur man ska agera. En förklaring till de ålderstigna underlagen kan vara att många togs fram under 1980-talet i samband med riksintressearbetet och införandet av plan- och bygglagen (PBL). Motsvarande satsning har inte gjorts därefter. Många av de kommuner som har ett världsarv pekar dock på inrättandet av detta som en orsak till att nytt underlagsmaterial tagits fram. 3 3 Sveriges första världsarv tillkom I juli 2009 fanns fjorton världsarv i landet.

10 10 Liten tillgång till antikvarisk kompetens försvårar Även om ett väl utarbetat planeringsunderlag förbättrar möjligheterna att arbeta långsiktigt och strategiskt är underlaget i sig ingen garant för att den fysiska miljön utvecklas på önskat sätt. Även adekvat kompetens behövs i arbetet med att kartlägga, bevara och utveckla kulturmiljön. I miljömålsenkäten finns därför en fråga om i vilken mån kommunerna har tillgång till antikvarisk kompetens, vilken 191 av 290 kommuner svarade på Med antikvarisk kompetens menas en person med relevant utbildning med arbetsuppgiften att tillvarata kulturmiljövärdena genom att ta fram underlag till och delta i den fysiska planeringen. Av de kommuner som svarade saknar 62 procent tillgång till antikvarisk kompetens. Av de 38 procent med tillgång har ungefär åtta av tio egen antikvarie medan övriga köper in kompetensen. Oavsett anställningsform är tillgången till kompetens mycket begränsad - i mer än hälften av fallen mindre än en halvtidstjänst. Majoriteten av dem som enbart köper in kompetens gör detta motsvarande knappt en dag i veckan. Endast 22 kommuner förfogar över en heltidstjänst eller mer. Fördelen med egen kompetens är t ex att frågan belyses kontinuerligt och därmed kan komma in i olika delar av kommunens verksamhet, att antikvarien kan arbeta med hela processen (från att ta fram underlag till att utforma förslag och göra avvägningar) samt att vunnen kunskap stannar inom kommunen och inte försvinner med konsulten. Dessutom visar materialet att satsningen blir tidsmässigt större när kommunen har egen personal. Ett större invånarantal har positiv påverkan även på denna parameter. Kommuner med egen kompetens har i sju fall av tio fler än invånare. Hälften är storstadskommuner, förortskommuner eller kommuner med större städer. När det gäller kommuner som har en heltidsanställd antikvarie eller mer återfinns det stora flertalet i Mälardalen och söderut. Av dessa har drygt 70 % mer än invånare och knappt en fjärdedel mer än Två kommuner har mellan och invånare. De kommuner som köper kompetens från en extern samverkanspartner har i hälften av fallen en folkmängd som är mindre än samt är av en annan karaktär: t ex är en tredjedel varuproducerande. Av de kommuner som saknar antikvarisk kompetens har åtta av tio färre än invånare. En tredjedel av dessa är glesbygds- och varuproducerande kommuner och en fjärdedel pendlings- och förortskommuner. 4 Detta motsvarar 66 procent av landets kommuner.

11 11 Länsmuseerna bistår med antikvarisk kompetens Ur kommentarerna framgår det att många kommuner vid behov använder sig av länsmuseet eller motsvarande. Andra anger att de anlitar konsulter, var ifrån framgår inte. När konsulten kommer in är inte entydigt; några anger att detta sker i granskningsskedet, andra i samband med att t.ex. en plan upprättas. Ingen av dem som anlitar kompetens efter behov har angett hur det avgörs och av vem. En del kommuner anger att de rådfrågar länsstyrelsen. Boverket ställer sig frågande till detta eftersom länsstyrelserna samtidigt är överklagandeinstans för ärenden fattade enligt PBL. I en del kommuner arbetar arkitekter eller någon med intresse för frågan med det antikvariska. Enstaka kommuner skriver att de har antikvarisk kompetens men att dessa personer arbetar med andra arbetsuppgifter. I en del fall är det tänkt att kultur- eller museichefen ska arbeta med fysisk planering, men p.g.a. sina huvudsakliga arbetsuppgifter har de svårt att avsätta tillräckligt med tid till detta. En kommun anger att det inte finns tillräckligt många arbetsuppgifter för att anställa en antikvarie. Samma kommun har angett att det under senare år gjorts tilläggsbestämmelser till gällande detaljplaner för samtliga områden som är utpekade i det kommunala kulturmiljöprogrammet. Denna insats och följande lovhantering borde enligt Boverket innebära att antikvarisk kompetens behövs, om än kanske inte på heltid. Tillgången till antikvarisk kompetens och underlag hänger samman Boverket har redan i samband med den fördjupade utvärderingen 2007 konstaterat att förekomsten av kommunala kulturmiljöprogram hänger samman med tillgången till antikvarisk kompetens. Av de kommuner som har tillgång till antikvarisk kompetens har två tredjedelar kulturmiljöprogram. Av de kommuner som saknar antikvarisk kompetens har knappt hälften dokument som fyller funktionen av ett kulturmiljöprogram. Det finns således ett samband mellan antikvarisk kompetens och kommunalt planeringsunderlag; där det finns antikvarie finns också en större benägenhet att identifiera miljöns kulturvärden. Når vi målet? Tillgång till underlag har successivt minskat något sedan Då hade nästan hälften av kommunerna ett kommuntäckande kulturmiljöprogram, medan enbart strax under 40 % anger att de har det år Vid båda tillfällen hade cirka en femtedel av alla som sva-

12 12 rade tillgång till delvis kommuntäckande program. Andelen som arbetar med att ta fram ett kulturmiljöprogram var båda tidpunkter ca 10 %. Kommuner som saknar kunskapsunderlag har ökat från en knappt fjärdedel till en knapp tredjedel. Svarsfrekvensen var något högre 2006 än Med hänvisning till denna utveckling blir det troligen svårt att nå delmålet om tillgång till kunskapsunderlag, inte minst eftersom målåret är satt till Under de åren miljömålsenkäten har genomförts har antal kommuner med tillgång till antikvarisk kompetens fluktuerat, med en mycket svag ökning av den egna kompetensen sett över samtliga år. Det finns även tendenser i materialet som antyder att omfattningen i arbetstid skulle ha ökat något. Utveckling har dock skett från en ytterst låg nivå. Sammantaget är såväl andelen kommuner med tillgång till antikvarisk kompetens som arbetstidens omfattning mycket låg. Då tillgången till antikvarisk kompetens är central för samtliga delmål som rör kulturmiljö är situationen mycket negativ. Förslag på åtgärder Flertalet kommuner påtalar att befintliga kunskapsunderlag är gamla, inaktuella och inte omfattar det sena 1900-talets kulturmiljöer i tillräcklig omfattning. Några påtalar också de finansiella hinder som finns för att ta fram ett nytt underlag. Många kommuner hänvisar till att kunskapsunderlaget är knutet till översiktplanen. Boverket har 2009 konstaterat att över hundra kommuner har översiktplaner som är femton år gamla och inte aktualitetsförklarade. 5 Tillgången till kunskapsunderlag för att arbeta med kulturmiljöfrågor är alltså låg. Om situationen ska förbättras bör ett riktat anslag införas. Motsvarande satsning har gjorts bl.a. för vindkraft. Satsningar bör även göras på att tillgängliggöra befintligt kunskapsunderlag. Boverket har noterat att i kommentarerna till frågan om tillgång till antikvarisk kompetens belyses inte de ekonomiska förutsättningarna lika tydligt, vilket kan peka på att kommunerna skattar kunskapsunderlag som mer väsentligt än tillgång till rätt kompetens. Det är Boverkets uppfattning att tillgången till antikvarisk kompetens är central om kunskapsunderlagen ska få tänkt genomslag i planering, byggande och förvaltning. Om inte är risken stor att framtagna dokument enbart blir hyllvärmare. Idag saknar majoriteten kommuner antikvarisk kompetens, ett faktum som bör åtgärdas. Se även föreslagna åtgärder i avsnittet Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. 5 Boverket, 2009 b

13 13 Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse Antal rivningsförbud hänger samman med kommunstorlek Rivningsförbud är bara en dimension av kulturmiljöarbetet, men en sammanställning av dessa kan ändå ge en uppfattning om hur aktivt kommunerna arbetar med frågan. I miljömålsenkäten finns därför en fråga om hur många rivningsförbud varje kommun har infört. Av dem som svarade har 27 procent inte infört några rivningsförbud alls. 6 Lika många har infört ett flertal (elva eller fler). I denna grupp ingår även en handfull kommuner som har skyddat fler än hundra objekt. En tredjedel av kommunerna har skyddat ett fåtal objekt (mellan ett och tio). Drygt var tionde svarade att de inte vet. Antal rivningsförbud hänger starkt samman med kommunens invånarantal. Av de kommuner som inte har infört några rivningsförbud har 96 procent färre än invånare. Denna andel sjunker till 63 procent bland dem som har skyddat ett fåtal objekt, för att utgöra 48 procent av de kommuner som har skyddat ett flertal. Av de kommuner som inte har infört några rivningsförbud är nästan varannan en pendlings- eller glesbygdskommun. En femtedel av dem som skyddat ett fåtal byggnader är varuproducerande, medan större 6 År 2009 svarade 192 st = 66 % av landets kommuner.

14 14 städer och storstad dominerar bland dem som har skyddat mer än hundra objekt. 7 Om resultatet hänger samman med skatteunderlagets storlek eller att det överlag planeras mer i större kommuner är inte klarlagt. Troligen påverkar båda faktorerna. Antikvarisk kompetens och kunskapsunderlag påverkar positivt Där det finns tillgång till antikvarisk kompetens finns också ett större antal rivningsförbud. Av de kommuner som svarat jakande på frågan om antikvarisk kompetens (oavsett sysselsättningsgrad) har 65 procent skyddat byggnader med rivningsförbud. Motsvarande siffra för de som inte har någon tillgång till antikvarisk kompetens men som har infört rivningsförbud är 48 procent. På samma sätt finns en koppling mellan rivningsförbud och förekomsten av kulturmiljöprogram. Av de kommuner som svarat att de har infört rivningsförbud har drygt sex av tio också kulturmiljöprogram. Två studier gjorda på länsnivå bekräftar sammanhangen. De kommuner i Skåne som har tillgång till antikvarisk kompetens på minst halvtid har infört betydligt fler skydds- och varsamhetsbestämmelser än länets övriga kommuner, med undantag för en kommun. 8 En studie i Västmanland visar att utformningen av planbestämmelser är avgörande för hur de kulturhistoriska värdena kan tillgodoses i en bygglovssituation. 9 Förutsättningarna för att planbestämmelserna ska bli bra är större om området är upptaget i ett kulturmiljöprogram. En annan viktig faktor är engagerade och kunniga handläggare. Osäkerhet kring PBLs möjligheter Ur kommentarerna framgår att det finns en stor osäkerhet om hur många rivningsförbud man har infört i respektive kommun. Tillika finns frågetecken kring vad som egentligen kan räknas som ett rivningsförbud. I kommentarerna hänvisas till höjd lovplikt, indirekta rivningsförbud, förvanskningsförbud, varsamhetsbestämmelser och att rivningslov har nekats på grund av höga kulturhistoriska värden. Ett flertal kommuner nämner kulturminneslagen och säger att säkerställandet sker genom denna. Även t.ex. riksintressen och kulturreservat tas upp i detta sammanhang. Tendensen med osäkerhet i hur kulturvärden kan säkerställas ligger i linje med erfarenheter från Östergötland där länsstyrelsen bedömde att endast 20 pro- 7 Sex kommuner har infört fler än 100 rivningsförbud. Summan är relativt konstant genom åren, men vilka kommuner som berörs varierar med få undantag. 8 Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, 2006

15 15 cent av alla regleringar enligt PBL som rör bebyggelsens kulturvärden är adekvat utformade. 10 Kommentarerna visar att det både finns kommuner som ser ett värde i att arbeta med regleringar och kommuner som ser hinder. Flera nämner eventuella ersättningskrav som ett skäl till varför man inte använder sig av rivningsförbud medan andra informerar för att slippa ta till rivningsförbud. En kommun anser det inte rimligt eller trovärdigt att utfärda rivningsförbud utan att ha ekonomiska förutsättningar för att bevara och vårda objektet. I enstaka fall kan en viss uppgivenhet skönjas. Det anges att antikvarien utan framgång har försökt att införa rivningsförbud eller att det inte är lönt att införa rivningsförbud eftersom flertalet av de byggnader som beläggs med detta rivs i alla fall. Insatser underskattas Fyra länsstyrelser har upprättat databaser över hur många skyddsoch varsamhetsbestämmelser som vunnit laga kraft i respektive län sedan Vad gäller antal rivningsförbud angavs följande antal till Boverket våren 2009: i Örebro, 531 i Östergötland och 427 i Värmland. 11 En jämförelse med dessa resultat och enkätsvaren visar att kommunerna ofta underskattar sina skyddsinsatser. Exempelvis har en kommun svarat att man inrättat rivningsförbud. I själva verket är 152 objekt skyddade. En annan kommun angav 6 10 objekt när det rätta antalet är 65 objekt. Endast 3 av 28 kommuner har överskattat sina insatser. En av dessa har i kommentarerna 2006 anfört att de arbetar kontinuerligt med områdesbestämmelser; de första sex områdena var då klara och tre nya var på gång. En jämförelse 2009 visar att enbart fyra rivningsförbud har genomförts sedan PBLs införande, samtliga genom detaljplaner. Eventuellt kan överskattningen hänga samman med en tro på att även rivningsförbud har använts i arbetet. De tre länsstyrelser som har analyserat sitt material har delvis dragit liknande slutsatser. 12 T ex återfinns flest regleringar för att säkerställa bebyggelsens kulturvärden i tätorter. Detta till trots är en majoritet av tätorterna i detta avseende helt oreglerade, i Östergötland och Skåne i upp till 70 % av fallen. I Skåne ligger mer än hälften av alla skydds- och varsamhetsbestämmelser inom tre km från kusten, där förändringstrycket är högt. Hur stor andel av alla regleringar som är rivningsförbud varierar, t ex 50 % i Örebro och 10 Länsstyrelsen i Östergötland, Materialet är opublicerat och har inkommit per e-post till rapportförfattarna. Det fjärde länet, Skåne, har inte levererat siffror. 12 Värmland har inte lämnat in någon analys. Skånes analys är från 2006.

16 16 20 % i Östergötland. Under perioden har antalet varsamhetsbestämmelser i Skåne hela tiden ökat men antalet rivningsförbud har sedan mitten av 1990-talet en svag utveckling. Når vi målet? Ambitionen i det ursprungliga delmålet från 2001 var att minst 25 procent av den värdefulla bebyggelsen skulle vara långsiktigt skyddad år Några år senare, i syfte att poängtera kulturmiljöns kvalitativa aspekter, fick delmålet nuvarande kvantitativt inte uppföljningsbara formulering. 14 Någon möjlighet för Boverket att lämna synpunkter på denna formulering gavs inte. I 2007-års fördjupade utvärdering föreslår Boverket därför att delmålet konkretiseras, bl. a genom tre strecksatser varav en syftar till att minst 30 procent av den byggelse som på kommunal nivå anses värdefull enligt PBL år 2020 omfattas av ett formellt skydd. 15 Hur många byggnader som är i behov av ett skydd genom ett rivningsförbud kan diskuteras. Det saknas idag ett underlag för att bedöma hur många byggnader som bör ges ett långsiktigt skydd, men sannolikt finns det i varje kommun ett antal omistliga byggnader. Även om ambitionsnivån sätts så lågt som en procent av byggnadsbeståndet skulle det medföra att varje kommun i snitt hade behövt skydda betydligt fler än 100 byggnader, en summa som enbart en handfull kommuner anger att de har uppnått. Visserligen har antalet kommuner som inte har infört några rivningsförbud minskat. Men med tanke på hur få rivningsförbud det finns idag och hur få som kontinuerligt tillkommer blir delmålet, sett ur den synvinkeln, svårt att nå. Förslag på åtgärder För att det kommunala kulturmiljöarbetet ska fungera optimalt krävs att hela kedjan hänger samman; att det finns tillgång till aktuella kunskapsunderlag och antikvarisk kompetens samt att kulturhistoriskt värdefull bebyggelse säkerställs juridiskt. Boverket har noterat att det av olika skäl inte finns tillräckligt med resurser att arbeta på avsett sätt, alternativt att befintliga resurser används på ett annat sätt än tänkt. Ett förhållande som bör justeras. Även kunskapen om PBL måste öka. Många av kommentarerna handlar om en osäkerhet kring både hur PBL kan användas i syfte att säkerställa kulturmiljön och kring ersättningskraven i PBL. En 13 Regeringen, Regeringen, Boverket 2007

17 17 utbildningsinsats, till både politiker och tjänstemän, skulle kunna förbättra situationen. Den tidigare nämnda studien från Skåne pekar på att den kontinuerliga planeringens sporadiska införande av skydds- och varsamhetsbestämmelser generellt sett inte får så stor effekt i jämförelse med riktad bevarandeplanering. 16 Gedigna kunskapsunderlag i kombination med medvetna och strategiska satsningar för att säkerställa kulturvärden resulterar alltså i fler skyddsoch varsamhetsbestämmelser. Utifrån detta är dagens planeringssituation, där planeringen framför allt styrs av olika exploateringsönskemål, problematisk. Detta innebär att det finns ett stort behov av ett proaktivt arbetssätt där kommunerna genom planeringsinsatser säkerställer bebyggelsens kulturvärden. Slutligen bör tillsynen öka, båda vad gäller planerings- och byggfrågor. 16 Länsstyrelsen i Skåne län, 2006

18 18 Käll- och litteraturförteckning Litteratur Boverket (2009 a). God bebyggd miljö i kommunerna Resultat från miljömålsenkäten Karlskrona: Boverket Boverket (2009 b). Uppsikt enligt plan och bygglagen. Utvecklingen i landet inom plan- och byggnadsväsendet år Karlskrona: Boverket Boverket (2007) God bebyggd miljö Fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet Karlskrona: Boverket Länsstyrelsen i Skåne län (2006). K-märkt på riktigt! En studie av tillvaratagandet av kulturmiljön med hjälp av planbestämmelserenligt PBL i Skåne län. Rapport 2006:9. Malmö: Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Västmanlands län. (2006) Miljömålsindikatorer för kommunala planbestämmelser. Länsstyrelsen i Västmanlands län Länsstyrelsen i Östergötland (2009). K-märkt! En analys av hur kulturhistoriska värden tillvaratagits med hjälp av Plan- och Bygglagen. Rapport 2009:21. Länsstyrelsen i Östergötland. Regeringens proposition 2000/01:130 (2001). Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier. Regeringen: Stockholm Regeringens proposition 2004/2005:150 (2005) Svenska miljömål - ett gemensamt uppdrag. Regeringen: Stockholm Opublicerat källmaterial Inkommen e-post till rapportförfattarna 2009 från länsstyrelserna i Värmland, Östergötland och Örebro.

19 19 Bilaga 1. Tillgång till antikvarisk kompetens Antikvarisk kompetens - förändringar över tid Egen kompetens Kompetens genom avtal Egen kompetens och kompetens genom avtal Saknar kompetens Antal kommuner med antikvarisk kompetens

20 20 Bilaga 2. Tillgång till planeringsunderlag Planeringsunderlag - förändringar över tid Kommunomfattande planeringsunderlag Planeringsunderlag för del av kommun Arbete pågår Planeringsunderlag saknas Antal kommuner

21 21 Bilaga 3. Antal rivningsförbud Rivningsförbud - förändringar över tid Färre än 10 byggnader Fler än 11 byggnader 0 byggnader Vet ej Antal kommuner

22 22 Bilaga 4. Årsarbeten antikvarisk kompetens Årsarbeten antikvarisk kompetens - förändringar över tid Mindre än 0,2 årsarbeten 0,2-0,5 årsarbeten 0,6-0,9 årsarbeten 1 årsarbete Mer än 1 årsarbete Antal kom m uner

23 23 Bilaga 5. Årsarbeten antikvarisk kompetens fördelat på kommunstorlek Årsarbeten antikvarisk kompetens fördelat på kommunstorlek Kommuner med fler än invånare Kommun med invånare Kommun med färre invånare än Mindre än 0.2 årsarbeten årsarbeten Mer än 1.0 årsarbeten Antal kommuner

24 24 Bilaga 6. Rivningsförbud i kommuner med färre invånare än Rivningsförbud i kommuner med färre invånare än % 100% 96% 80% 60% 40% 63% 48% 20% 0% 0 byggnader Enstaka byggnader Flertal byggnader Diagrammets andelar anger att av de kommuner som skyddat 0 byggnader har 96 procent färre än invånare. Av de kommuner som skyddat enstaka byggnader har 63 procent av kommunerna färre än invånare. Av dem som skyddat ett flertal byggnader har 48 procent färre än invånare.

25 25 Bilaga 7. Rivningsförbud i kommuner med fler än invånare än Rivningsförbud i kommuner med fler invånare än % 50% 52% 40% 37% 30% 20% 10% 0% 4% 0 byggnader Enstaka byggnader Flertal byggnader Diagrammets andelar anger att av de kommuner som skyddat 0 byggnader har 4 procent fler än invånare. Av de kommuner som skyddat enstaka byggnader har 37 procent fler än invånare. Av de kommuner som skyddat ett flertal byggnader har 52 procent fler än invånare.

26 26 Bilaga 8. Kommuner med tillgång till respektive utan tillgång till antikvarisk kompetens 2009 Antikvarisk kompetens Har tillgng till antikvarisk kompetens Saknar tillgng till antikvarisk kompetens Bilaga 8

27 27 Bilaga 9. Kommuners tillgång till kulturmiljöprogram 2009 Kulturmiljprogram Underlag fr delar av kommun Kommunomfattande underlag Underlag saknas Underlag saknas men arbete pgr Bilaga 9

28 28 Bilaga 10. Kommuner som har skyddat ett flertal, ett fåtal och inga byggnader med rivningsförbud 2009 Rivningsfrbud Kommun som skyddat ett flertal byggnader Kommun som skyddat ett ftal byggnader Kommun som inte skyddat ngon byggnad Bilaga 10

29 29 Bilaga 11. Kommuner med tillgång till antikvarisk kompetens och kulturmiljöprogram 2009 Antikvarisk kompetens och kulturmiljprogram Har tillgng till antikvarisk kompetens Har tillgng till kulturmiljprogram Saknar tillgng till antikvarisk kompetens Bilaga 11

30 30 Bilaga 12. Kommuner utan rivningsförbud som saknar eller har tillgång till antikvarisk kompetens 2009 Antikvarisk kompetens och rivningsfrbud Kommun som saknar rivningsfrbud Har tillgng till antikvarisk kompetens Saknar tillgng till antikvarisk kompetens Bilaga 12

31 31 Bilaga 13. Kommuner med rivningsförbud som saknar eller har tillgång till antikvarisk kompetens 2009 Antikvarisk kompetens och rivningsfrbud Kommun som skyddat byggnader genom rivningsfrbud Har tillgng till antikvarisk kompetens Saknar tillgng till antikvarisk kompetens Bilaga 13

32 32 Bilaga 14. Kommuner som saknar respektive har tillgång till antikvarisk kompetens och kommuner som skyddat ett fåtal byggnader genom rivningsförbud 2009 Antikvarisk kompetens och rivningsfrbud Kommun som skyddat ett ftal byggnader Har tillgng till antikvarisk kompetens Saknar tillgng till antikvarisk kompetens Bilaga 14

33 33 Bilaga 15. Kommuner som har tillgång till respektive saknar antikvarisk kompetens och kommuner som skyddat ett flertal byggnader genom rivningsförbud 2009 Antikvarisk kompetens och rivningsfrbud Saknar tillgng till antikvarisk kompetens Har tillgng till antikvarisk kompetens Kommun som skyddat ett flertal byggnader Bilaga 15

34 34 Samtliga måttangivelser i hektar Bilaga 16. Respektive läns yta i jämförelse med riksintressen för kulturmiljövården Län Landareal Riksintresse Ri av areal Stockholms % Uppsala % Södermanlands % Östergötlands % Jönköpings % Kronobergs % Kalmar % Gotlands % Blekinge % Skåne % Hallands % V. Götalands , 9 % Värmlands ,7 % Örebro % Västmanlands % Dalarnas % Västernorrlands % Jämtlands % Västerbottens % Norrbottens % Gävleborgs % Ur: Statistisk årsbok för Sverige Statistiska centralbyrån, 2009.

35 35 Bilaga 17. Kommungruppsindelning Kommungruppsindelningen har gjorts av Svenska Kommunförbundet. Indelningen har gjorts i nio grupper efter vissa strukturella egenskaper som bland annat befolkningsstorlek, pendlingsmönster och näringslivsstruktur. Kommungrupperna är: 1. Storstäder (3 kommuner) Kommun med en folkmängd som överstiger invånare. 2. Förortskommuner (38 kommuner) Kommun där mer än 50 procent av nattbefolkningen pendlar till arbetet i någon annan kommun. Det vanligaste utpendlingsmålet skall vara någon av storstäderna. 3. Större städer (27 kommuner) Kommun med invånare samt en tätortsgrad överstigande 70 procent. 4. Pendlingskommuner (41 kommuner) Kommun där mer än 40 procent av nattbefolkningen pendlar till arbetet i någon annan kommun. 5. Glesbygdskommuner (39 kommuner) Kommun med färre än sju invånare per kvadratkilometer och färre än invånare. 6. Varuproducerande kommuner (40 kommuner) Kommun med mer än 40 procent av nattbefolkningen mellan 16 och 64 år, anställda inom varutillverkning och industriell verksamhet. 7. Övriga kommuner, över inv. (34 kommuner) Kommun som inte hör till någon av tidigare grupper och har fler än invånare. 8. Övriga kommuner, inv. (37 kommuner) Kommun som inte hör till någon av tidigare grupper och har invånare. 9. Övriga kommuner, mindre än inv. (31 kommuner) Kommun som inte hör till någon av tidigare grupper och har färre än invånare.

36 36 Bilaga 18. Tillgång till antikvarisk kompetens fördelat på kommuntyp Antikvarisk kompetens i förhållande till kommuntyp Egen kompetens Inhyrd kompetens Egen och inhyrd kompetens invånare Förortskommun Glesbygdskommun Mer än invånare Pendlingskommun Storstad Större stad Färre än invånare Varuproducerande

37 37 Bilaga 19. Rivningsförbud fördelat på kommuntyp Rivningsförbud fördelat på kommuntyp Inga rivningsförbud Ett fåtal rivningsförbud Ett flertal rivningsförbud Mer än invånare Pendlingskommun Storstad Större stad Färre än invånare Varuproducerande Glesbygdskommun invånare Förortskommun Antal rivningsförbud

38 38

39 39