#7 07 KLASS. Vad har klassresor med sexualitet att göra? Vad spelar klass för roll i transcommunityt? Och vad gör vi egentligen med kapitalismen?

Transkript

1 #7 07 HBT-VÄRLDENS RÖST ÅRGÅNG 28 KLASS Vad har klassresor med sexualitet att göra? Vad spelar klass för roll i transcommunityt? Och vad gör vi egentligen med kapitalismen? BÖGVÄRLDENS ASYMMETRISKA HIERARKIER EN ALLDELES QUEER ROBIN FAGHAGFÄLLOR KOSOVOKÄMPAR INDRAGNA BISTÅNDSPENGAR SYRROR GOES GAY

2 PERFORMANCE I TVÅ STEG 1. A CRASH COURSE SAMTAL #1 OM VAD PERFORMANCE ÄR LILLA SCEN 5 OKT KL FRITT INTRÄDE MEN BILJ MÅSTE BOKAS. Journalisten Danjel Andersson leder det första samtalet av två i sviten Performance-samtal. Öppet för alla oavsett om du vill lära dig mer om performance eller värma upp inför kvällens föreställning. 2. DAVE ST-PIERRE»LA PORNOGRAPHIE DES ÂMES«FÖRESTÄLLNING STORA SCEN 5, 6 OKT KL ORD PRIS 200 KR. STUDENT 150 KR. UNDER 26 ÅR 100 KR En ljuvligt provocerande och underbart rå föreställning av Kanadas hetaste performancekonstnär. Vi bjuds på en mix av dans, teater, text och video med musik av Björk, Coldplay, Maria Callas och många fler. DET HÄNDER NÅT MED EN NÄR MAN SER PÅ DANS! PROVA SJÄLV! BARNHUSGATAN Sex på Södertörn? Sök en av vårens kurser i genusvetenskap: Homosexualitetens historia och kultur (7,5 högskolepoäng), kursstart vecka 4 Sexualitet och etnicitet (7,5 högskolepoäng), kursstart vecka 14 Kurserna ges på halvfart under 10 veckor. Sugen på mer? Sök även våra kurser i genusvetenskap A-C. Anmäl dig på senast den 15 oktober. För mer information om kurserna besök: eller Du kan också ringa:

3 TENDENS Blåställ och kandelabrar 5 Var går klassgränserna mellan bögarna? FOKUS Robin Hoods pärlor 13 En bildsaga av Mattias Pettersson RÖSTER Kom Ut på klassresa 16 Vad har våra panka mammor med oss att göra? KULTUR En kuk är en dildo 20 Gränslös porr vill bryta illusioner NYHETER 6 VÄRLDEN 8 KULTUR 20 PÄRLOR 27 KOM UT REDAKTIONEN KOM UT Box 350, Stockholm komut@rfsl.se tel fax postgiro: Kom Ut är redaktionellt oberoende och ges ut av RFSL Chefredaktör & ansvarig utgivare Marit Östberg tel: marit.ostberg@rfsl.se Redaktör K-bilagan (vik.) Victor Bernhardtz tel: victor.bernhartdtz@rfsl.se Redaktör K-bilagan (ord.) Mathilda Piehl mathilda.piehl@rfsl.se Redaktör konline.rfsl.se (vik.) Eva Maria Sköld tel: evamaria.skold@rfsl.se Redaktör konline.rfsl.se (ord.) Lars Jonsson lars.jonsson@rfsl.se Form *Zie* Layout Hannes Lilljequist, Per Friberg / zoopeople.se Repro Jeanette Andersson Medverkande Kom Ut 7/07 Bitte Andersson, Janne Bromseth, Jonas Brun, Andy Candy, Nicklas Dennermalm, Isabelle Dussauge, Kristoffer Folkhammar, Elina Grandin, Sara Hallström, Walter Heidkampf, Anna Holm, Stefan Ingvarsson, Elias Johansson, Cleo Kempe Towers, Sofia Klittmark, Hanna Larsson, Eli Levén, Maria Lönn, Mika Nielsen, Stefan Nordberg, Anna Nordqvist, Johanna Peterson, Mattias Pettersson, Kristoffer Poppius, Ingrid Ryberg, Zafire Råsa, Eva Maria Sköld, Johanna Stenberg, Helena Tulkiewicz, Roger Wilson, Sara Winsnes Kongressvald redaktion Nicklas Dennermalm, Mika Nielsen, Johnny Rydh Annonser Anna Nordqvist, tel: susanna.frisk@rfsl.se Prenumeration 340 kr/år Institutioner 375 kr/år Utanför Sverige 395 kr/år Upplaga ex ISSN Tryckeri Pressgrannar, Linköping Omslag: Mattias Pettersson MATTIAS PETTERSSON är en narcissistisk konstnär som bortförklarar sitt outtröttliga saksamlande som designinspiration, fotorekvisita och konstmaterial och försöker klara sig förbi förortskidsen i sina kitschiga 80tals - tants-outfits. ANDY CANDY är numera officiellt besatt av Candy Darling vilket kommer att manifesteras i installationsfilmerna I am other (Candy & Me). Jobbar på att bli en riktig seconhand fashionista och har blivit ett smygfaghag. INGRID RYBERG längtar efter att skriva klart sin avhandling om lesbisk pornografi. Under sommaren har hon lärt sig att designa byxor som gör det lättare för dem med fitta att stå upp och kissa. ROGER WILSON är en av författarna till Bögjävlar, jobbar bl a som programledare för Vågen i P1 och sidekick hos Annika Lantz. På fritiden vårdar han sina germanofila drag, och förbereder sig för en månad tyskkurs i Berlin. Tschüss! VICTOR BERNHARDTZ VIK REDAKTÖR K-BILAGAN INGÅNG Här börjar det DET HÄR NUMRET AV KOM UT handlar om klass. Klass handlar om makt. Makt över sitt liv, makt över hur vi beskriver samhället, makt i samhället. I vintras intervjuade jag den amerikanske transaktivisten Lynnee Breedlove för Kom Ut, och samtalet styrde in på klassfrågor. Breedlove pratade bland annat om flator som befinner sig på samhällets botten, men i kapitalismens geografiska mittpunkt, som sexarbetare i San Fransiscos finans kvarter. Och om att hbt-personer med bakgrund i över- och medelklass lätt glömmer bort grundtrygghet såsom mat och husrum, i jakt på den bästa identitetspolitiken. Hur ser möten mellan maktordningarna klass och sexualitet ut i Sverige? Var och när sker de? Det här numret är en startpunkt för Kom Ut, i jakt på svaren, men också på frågor vi ännu inte formulerat. Klass är inte en diskussion i den svenska hbt-rörelsen idag. Däremot är klass i allra högsta grad närvarande när vi, både sinsemellan och i samhällsdebatten, beskriver homofober. Man kan säga att vi, som tjatar om hur vikigt det är att dekonstruera normer, kastar en hel del sten i glashus. Homofoben är ofta en ung hockeyspelare från en mindre stad i Norrland, eller en ung ytterstadsbo som inte är vit. Budskapet är att homofobi är något den obildade arbetarklassen ägnar sig åt, och lösningen blir att alla helt enkelt ska tjäna lite mer pengar och bli medelklass. Fungerande kapitalism gör dig fördomsfri, typ. JAG TROR INTE PÅ DET. Jag tycker snarare att det verkar som om hbt-rörelsen hackar på killar med arbetarbakgrund för att de inte kan uttrycka sin homofobi med språklig spetsfundighet. Kanske för att det är lättare att ta mentalt avstånd från någon man kan förlöjliga med retorik. Man slipper liksom ta debatten, kan gosa in sig i sitt kulturella kapital, och känna att man är en Bättre Människa. Över- och medelklasshomofobin å sin sida tar sig andra uttryck. Den stämplar sig själv som åsikter och debatt, och märkligt nog går vi med på de spelreglerna, även om vi hävdar motsatsen. Vi försöker resonera, reformera och utbilda. Talar till över- och medelklassen på svenska hämtad från universitetsstudier. På deras villkor. Samtidigt dömer vi ut andra grupper som oförbätterliga, och gör dem till stereotyper vi tryggt kan skämta om. Ett klassiskt sådant skämt är (i den version jag hört och återgivit det) ett citat från kpml(r):s dåvarande partiledare Frank Baude, uttalat över en kopp kaffe på 70-talet: Ta varandra i röven! Vad är det för arbetare? Citatets syfte är att reproducera bilden av arbetarklassen och arbetarrörelsen som homofob, och mer homofob än det övriga, mer vidsynta (kapitalistiska) samhället. Liknande resonemang går att finna i den gängse beskrivningen av nynazister och kvinnomisshandlande män - de beskrivs som arbetarklass. Kanske kan vara på sin plats att påminna om att heterosexuell vigsel och familjestruktur fortfarande sitter överst på listan över hur man bör bete sig, som tillhörande över- och medelklass. Och att vithet spelar stor roll för vem som har och inte har makt. Det är någonstans här jag börjar formulera mina frågor. Vill du också ha Kom Ut? Känner du till en bokhandel, ett kafé eller någon annan typ av mötesplats där du tycker att Kom Ut borde synas? Har du kunder eller besökare som du vill kunna erbjuda tidningen till? Hör av dig till: anna.nordqvist@rfsl.se. KOM UT 03

4 SEPT 2007 Vi ser lika allvarligt på riskerna i dag som förr men kunskapen är sämre och oskyddat sex är för många det stora beviset på äkta kärlek. Läs om undersökning där tusentals pojkar, killar och män har berättat om sina sexvanor. Läs mer på NYTT PÅ QRUISER SENTRY SVARAR PÅ DINA SEXFRÅGOR Foto: Magnus Ragnvid Kondomproblem för stor kuk, kåt på motorcykel och skinnställ, prickar på snoppen, sperma i munnen, blyg inför doktorn, hiv-noja och porrpung. Frågorna strömmar in till SENTRY där vår egen expert och personliga kompis svarar på surfarnas frågor. Alla killar kan ställa frågor och diskutera svaren via Qruiser. SENTRY FILM SENTRY FILM SENTRY FILM Anfall eller försvar Skönt flyt på djupt vatten Hångel i baren 40% ÖKNING AV KONSTATERAD HIV I SVERIGE Under första halvåret 2007 rapporterades 252 fall av hiv (153 män och 99 kvinnor). Det är det högsta antalet upptäckta fall under ett halvår sedan rapporteringen startade för 20 år sedan. Av dessa hade 62 män smittats efter sex med en annan man.totalt har det anmälts drygt fall i landet och av dem lever omkring i Sverige idag. Läs mer på SENTRY.nu ger dig fakta, intressanta artiklar,nyheter och underhållning. SENTRY står för Safe Entry och är en informations och nyhetstjänst till alla nätsurfare. Sentry har funnits på nätet sedan 2001 och drivs av QX Förlag AB. SENTRY riktar sig till män som har sex med män och vill via Internet påminna om vikten av säkrare sex för att skydda sig mot sexuellt överförbara könssjukdomar. Skydda dig själv och andra. Använd kondom.

5 VIP DIP Det finns en myt som säger att bögvärden är klasslös. Det är förstås inte sant, däremot kan rangsystemen uttryckas annorlunda. Roger Wilson skärskådar bögvärldens klassgränser. TEXT: ROGER WILSON BILD: ELINA GRANDIN VART TOG klassperspektivet egentligen vägen? Undrade några av de straighta skribenterna när de hade läst antologin Bögjävlar, som jag var med och skrev. De retade sig på vårt gnällande på den ensidiga svenska bögkulturen musiksmak, klädval, läsvanor och skönhetsideal och hade dragit slutsatsen att allt det som vi tyckte var kefft egentligen bara var ett uttryck för arbetarklasskultur (läs schlager). På sedvanligt heteronormativt sätt förstod man inte att strukturer och klass uttrycks på andra sätt än i den straighta världen. Den dåliga smaken och den kulturella likriktningen går tvärs över klassgränserna i bögvärlden. Hierarkierna som finns uttrycks istället på andra sätt. ÖVERHUVUDTAGET AR VI ganska dåliga på att prata klass i Sverige. I vänsterkretsar hamnar man gärna i någon sorts omvänd snobbism där alla försöker överträffa varandra med sin traumatiska klassresa. Lite som i den där Monty Python-sketchen där folk bott med hela sin familj i en skokartong och var tvungna att gå upp så tidigt på morgonen att de inte hunnit gå och lägga sig. I bögvärlden finns en helt omvänd taktik vi låtsas att klass inte existerar. En av de mest omhuldade myterna bland puggor är den om homovärlden som en sorts klasslös tillflyktsort. En plats där alla homosexuella bröder umgås över klassgränserna vårdbiträden hånglar med en yrkesofficer som fistar en banktjänsteman som suger av en bilmekaniker, ungefär. Och som kronan på verket finns böguniformen när alla är klädda i en tajt t-tröja blir ju klassgränserna osynliga. Lite sanning ligger det förstås i myten bögvärlden är helt enkelt för liten för att vi inte ska springa på varandra hela tiden. Ta till exempel Sverker Åströms famösa middagar, som jag hörde talas om flera år innan han valde att komma ut i offentligheten. Vitskjortorna kallade en kompis de överklassbögar som gick dit. Kandelaberbögar var ett annat skällsord. Men hur snobbiga de där middagarna i överklassreservatet än var så slutade de vid samma nersölade bardisk på Hus1 där alla andra puggor i stan trängdes. För att inte tala om nere i mörkret på Basement där alla katters klasstillhörighet blir grå i det flimrande ljuset från tv-skärmarna. ARBETARFETISCHISM är ett annat intressant inslag i bögkulturen, som ytterligare krånglar till klassanalysen. Det är ingen slump att några av de första bögporrsuccéerna var The Working Man Trilogy, med titlar som Kansas City Trucking och El Paso Wrecking Corp med ett maskulinitetsideal som kretsade kring lastbilschaffisar och bilmekare. Och senast jag tittade efter hade qruiserklubben Maskulina arbetargrabbar fler än 500 medlemmar som Vårdbiträden hånglar med en yrkesofficer som fistar en banktjänsteman som suger av en bilmekaniker. drömde om en man i blåställ. Just objektifieringen är en viktig grund i hela vår lilla klubborienterade kultur. Bäst kropp kan alltid slå mest pengar. Störst kuk är alltid störst kuk, oavsett klassbakgrund. Och sådär fortsätter det, ända fram till den nymornade björnkulturen där rent genetiska förutsättningar som skäggväxt och kroppsbehåring bildar grunden för de interna hierarkierna (så traumatiserande att jag känt mig tvingad att uppfinna ordet skäggavund för mina känslor av otillräcklighet). Men tiderna förändras, och vi med dem. Ju mer rumsren homosexualiteten blir, desto mindre är acceptansen för att slumma över klassgränserna. Det klasslösa bögsamhället tillhör tiden då bögandet var olagligt, då alla var utlämnade åt varandra i ett sorts gemensamt ghetto. Som i Birgitta Stenbergs 50-talsskildring Fritt förfall där hon skildrar en sorts solidaritet mellan alla samhällets outsiders homosexuella, knarkare och prostituerade. Idag har homona släppts in i etablissemangets stugvärme och vår solidaritet med varandra blir mindre när omgivningen tjatar oss trötta med hur jämställda och tolererade vi är åtminstone så länge vi uppför oss inom de gränser som majoriteten sätter upp. VISST AR AVEN bögkollektivet präglat av samhällsklasser, men som vanligt avgörs analysen av vilken variabel man tycker är den mest avgörande. Är det inkomst, utbildning, etnicitet eller maskulinitet? Själv lutar jag åt att tycka att det är mellan heteroklass och homoklass som klasskampen utkämpas. Och här skulle jag vilja hylla mitt favorittrashhak i Sverige. För en av de få platserna i Stockholmsnatten där man kan bli lite nostalgisk över klassröran är det ofta hånade Connection. Med fritt inträde och en brutalt opretentiös attityd har man gått i helt motsatt riktning i en utveckling där alla försöker överträffa varandra i brackighet. Publiken är en bisarr blandning av människor, typer och stilar. Ja, om du bara var fattig och pank och inte ens homo, så kunde Connection vara ett av de få ställena i Stockholm där man ändå kunde ta sig in och stå och svettas på ett överfullt dansgolv. Nu måste Connection flytta, och för att få ihop till lokalhyran på det nya stället måste man ta ut inträde. Bland nyheterna har man också aviserat en vip-hylla. Där försvann den kanske sista utposten i det klassblandade bögsamhället i Stockholm. Om nu inte Connection medvetet lyckas missförstå hela vip-konceptet och gör något helt annat av det. KO M U T 05

6 CENCUR NRK stoppar barnprogram I somras sändes historien om Snövit- Per i norsk radio, NRK P1. Programmet stoppades dock efter att halva delen sänts. NRK har nu bestämt sig för att inte fortsätta sända programmet om inte historien skrivs om. Snövit-Per utgår från den klassiska sagan men avviker från originalet då samtliga karaktärers kön har bytts ut, med undantag från prinsen som på slutet väcker den sovande skönheten som även i denna version är en man. Enligt kanalen grundar sig beslutet på en kvalitetsvärdering. Kalle Fürst, NRK:s programchef för barn- och ungdomsavdelningen, menar att historien lätt kan uppfattas som förvirrande för så små barn då de sedan tidigare känner till sagan om Snövit. I det här fallet har karaktärernas kön bytts ut i för många fall för att barnen ska kunna få en logisk förståelse av historien, säger han till dagbladet.no, Skådespelaren Nils Ole Oftebro som har huvudrollen i programmet menar att beslutet är homofobt. Jag hade kunnat förstå att det kan uppfattas så om det inte vore för att vi tidigare sänt program som rör familjeförhållanden som skiljer sig från normen, bland annat en dokumentärserie om en pojke med två mödrar som får ett syskon, säger Fürst. ANNA NORDQVIST BIDRAG RFSL inter - nationellt erkänt ILGA World har via RFSL beviljats bidrag från Sida. 1,9 miljoner i tre år kommer att fördelas mellan RFSL och Ilga World. Det stärker ILGA World som organisation och deras möjligheter att påverka världssamfundet. Enskilda organisationer som tidigare inte har kunnat delta på ILGA World möten kommer få nya möjligheter. RFSL kommer fortsätta driva rättighetsfrågor internationellt, bland annat i Iran och Uganda. Det är ett erkännande av RFSL, men framför allt ILGA World, säger Sören Juvas, förbundsordförande RFSL. RFSL fick också nyligen konsultativ status i FN:s råd för sociala och ekonomiska frågor. Detta erkännande är betydelsefullt när RFSL utvecklar sitt internationella arbete vidare. 06 KOM UT EVA MARIA SKÖLD Si-Ja aktionen i årets Prideparad i Oslo 30 juni. Ny lag på gång i Norge Ny partnerskapslag och adoptions- och insemina - tionsrättigheter skulle kunna införas i Norge inom snar framtid. Men ännu finns inte en riksdags - majoritet för insemination för lesbiska. TEXT: JANNE BROMSETH OCH ISABELLE DUSSAUGE BILD: JANNE BROMSETH EFTER DET NORSKA regeringsskiftet förra året har möjligheterna att bedriva förändringsarbete förändrats märkbart för Norges hbt-organisationer. Efter 7 år med högerkonservativ majoritet har den nya regeringskoalitionen i Norge mellan Socialdemokraterna (Ap), Socialistisk vänster (SV) och Senterpartiet (Sp) möjliggjort flera centrala åtgärder på olika hbt-områden. Mest aktuellt är arbetet med ett lagförslag för ett gemensamt äktenskap. Att utvidga äktenskapslagen genom att göra den könsneutral har inte enbart symbolisk betydelse i Norge, där samkönade par saknar adoptions- och inseminationsrättigheter. Rättighetsmässigt innebär det nuvarande lagförslaget en likställning av alla par oavsett kön och ersätter dagens partnerskapslag som varken tillåter insemination eller adoption. Singlar kan redan prövas för adoption, men inte samkönade par. Ett lagförslag för könsneutralt äktenskap framlades först av SV redan i 2004 och röstades då ner. Det nya förslaget har varit på remiss fram till 1 september och kommer att behandlas av Stortinget (motsvarande riksdagen) under våren Två partier ställer sig negativa till förslaget, medan de andra stödjer hela eller delar av lagförslaget. Det ena motståndspartiet är Kristeligt Folkparti, och det andra det högerpopulistiska Fremskrittspartiet, som tidvis varit det parti med störst stöd i opinionen i Norge. Kampen är inte avgjord på förhand. Kari Helene Skog, ledare för organisationen Skeiv Ungdom (skeiv = queer), förklarar att det i dagsläget inte finns någon majoritet i Stortinget för att ge lesbiska par rätt till insemination vilket ingår i lagförslaget: Som det ser ut nu kommer inte kvinnor som lever med kvinnor att ha rätt till assisterad befruktning. Där ligger den största osäkerheten, säger hon. Hbt-organisationer, partier och aktivister bedriver därför ett intensivt politiskt och opinions - bildande arbete för lagförslaget. Den 1 september levererades underskrifter av initiativtagarna till kampanjen Si ja (Säg ja!) under en symbolisk brudfärd till Stortinget som samlade 150 personer och flera Stortingsrepresentanter. Si ja-kampanjen initierades av fyra homo-/bisexuella privatpersoner som ville gifta sig. Den har haft stöd från EU-projektet All different All equal och har väckt stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt (den blev bland annat nominerad till European Citizen Award). Barnombudet menar att samkönade par ska behandlas på samma sätt som heterosexuella par och singlar i adoptionsfrågan. EFTER ATT REMISSTIDEN nyligen gick ut har det norska barnombudet Reidar Hjermann lämnat in ett mycket positivt ställningstagande till lagförslaget: I tillägg till att homosexuella ska kunna bli prövade som adoptivförälder, ska lesbiska kunna få assisterad befruktning och medmamman ha samma rättigheter och skyldigheter som biologisk mor citeras Hjermann i tidning- en Dagsavisen. Barnombudet menar även att samkönade par ska behandlas på samma sätt som heterosexuella par och singlar i adoptionsfrågan. Hans uttalande baserar sig bland annat på en nyare svensk undersökning som visar att bara ett av 27 givarländer avser neka adoptionsmöjligheter till länder som tillåter adoption för samkönade par. De norska adoptionsförmedlarna Adopsjonsforum och Verdens Barn ignorerar däremot ovannämnda undersökning och argumenterar mot att samkönade par ska kunna ansöka om adoption. LLH:s ledare, Jon Reidar Øyen, är besviken över Adopsjonsforums diskriminerande ställningstagande. Till hbt-nättidningen Blikk Nett säger Øyen att det viktiga är att norska myndigheter behandlar alla lika oavsett läggning, och inte låter andra länders lagstiftningar styra vem som ska få ansöka. Även om lagförslaget skulle få majoritet, är kampen inte över på länge, säger Kari Helene Skog. Vad som anses vara de viktigaste sakerna beror däremot på vem man frågar. Medan LLH hittills har präglats av en traditionell identitetspolitik, skiljer sig Skeiv Ungdom från sin moder organisation med sitt mer queerinfluerade tänkande För mig är målet att radera kategorier som homo, flata och hetero, förklarar Skog. Diskussionen om det fortsatt finns utmaningar efter att beslut fattats om lagen om tycker hon är en fascinerande frågeställning: Som om kampen skulle vara över efter att en sådan lag har beslutats! Denna lag kommer inte att jämställa alla människor, säger Skeiv Ungdoms snart avgående ledare engagerat.

7 Ny förening för syrror I början av juli bildades nätverket Gaysyrrorna för sjuksköterskor och sjuksköterskestuderande som identifierar sig som hbtq. Kom Ut träffade gaysyrran Moa Lindeberg för ett samtal om öppenhet, kamp och kinkyfiering TEXT OCH BILD: ANNA NORDQVIST NÄTVERKET GAYSYRRORNA startade som en vanlig klubb på internetcommunityt Qruiser. Nu har initiativet lett till att en förening är på väg att bildas. Idén är att skapa en mötesplats där hbtqsjuksköterskor kan träffas via fester och liknande. Initiativtagarna vill också bevaka omvårdnadsfrågor och verka för ett öppet arbetsklimat och för ett bra bemötande av hbtq-personer i deras kontakt med vården. Till en början pratade vi mest om att gå tillsammans i Prideparaden och att träffas ibland för att ta en öl. Det visade sig snabbt att intresset för en förening var stort och vi insåg att det kunde bli något mer. Vi vill skapa en öppenhet och en diskussion kring omvårdnadsfrågor som rör hbtqpersoner och vara ett stöd för kollegor, säger Moa Lindeberg som är PR-ansvarig inom Gaysyrrorna. Ni kommer att syssla med både politisk påverkan och social och stödjande verksamhet. Hur planerar ni att gå till väga i påverkansarbetet? Bland annat genom att samarbeta med andra aktörer inom vårdsektorn och genom att sprida material och gå ut till arbetsplatser och prata. I samband med Pride tog Vårdförbundet kontakt med oss och visade sig intresserade av ett samarbete. Vi har också blivit kontaktade av högskolor som vill att vi kommer och pratar under temadagar och är med och utarbetar foldrar och liknande. Vad planerar ni för sociala aktiviteter? Det blir åtminstone en eller två större fester under året. Vi funderar också på att ha någon form av telefontid då man kan ringa till oss för att prata. Vår Heteronormen kan vara väldigt stark inom vården och många känner inte igen sig i pratet i fikarummet. förhoppning inför framtiden är att föreningen blir så stor att vi kan ha lokala falanger. Varför tror du att intresset för Gaysyrrorna är så stort? Undersköterskor förenar sig GAYSYRRORNA ÄR INTE ensamma om att bilda en hbt-grupp. I mitten av september grundades, nätverket Hbt-undersköterskor. I likhet med Gaysyrrorna är syftet med nätverket att skapa en mötesplats där hbt-personer som antingen är yrkesverksamma som eller studerar till undersköterska ska kunna träffas, ha roligt och utbyta erfarenheter av varandra. Samtidigt handlar det om att finnas till för hbt-personer som blivit kränkta på sin arbetsplats och för dem som inte kommit ut berättar Johan Olsson, ordförande i Hbt-undersköterskor. Vi vill också främja mångfald och jämställdhet och hålla arbetsgivare och kollegor uppdaterade på hbt-frågor. De chefer För det första finns det väldigt många sjukvårdskåta sjuksköterskor som tycker att det roligaste som finns är att prata om är sina upplevelser och erfarenheter från sin arbetsplats (skrattar). Sedan tror jag att igenkännandet är viktigt, att känna att det finns andra som är som en själv. Min uppfattning är att heteronormen kan vara väldigt stark inom vården och att många inte känner igen sig i pratet i fikarummet. Då är det svårt att komma ut och vara öppen med sin sexuella läggning eller transidentitet. Hur ser medlemsskaran ut när det gäller fördelningen mellan flator, bögar, bin, transpersoner och queers? Precis i starten var en övervägande del av medlemmarna flator, men fler och fler män tillkommer. Än så länge är transpersonerna få men vi hoppas på att fler söker sig till oss. Skulle du säga att ni är en transkompetent förening? En del av oss har transkompetens men inte alla. Kompetens finns inom föreningen och vi ska arbeta för att få den bra förankrad hos oss alla. Transpersoner, framförallt transsexuella, utgör ju liksom homosexuella män som lever med hiv också en av våra viktigaste patientgrupper att arbeta för. Bilden av sjuksköterskan som en kinky figur är inte ovanlig. Vad är din inställning till kinkyfieringen? För några år sedan stod jag på ett flak i Prideparaden iförd en liten kinky sjuksköterskedräkt, så med lite ironi till det hela har jag ingenting emot kinkyfieringen. Men det finns säkert de som kan uppröras av det. Sjuksköterskeyrket är ju egentligen inte kinky över huvud taget och våra arbetsuppgifter är inte så värst sexuellt upphetsande (skrattar). Kontakten med patienter är visserligen intim men inte sexuell. I år när Gaysyrrorna gick tillsammans i paraden hade vi våra arbetskläder. De är inte speciellt sexiga. Men väldigt sköna. och arbetskamrater som vi möter vet sällan så mycket om hbt-frågor. Det nystartade nätverket har just bildat en styrelse. Nästa steg i arbetet blir att ta kontakt med facket. Vi har tagit kontakt med Kommunal och har precis inlett en dialog med dem om hur ett samarbete skulle kunna se ut. I övrigt planerar vi att träffas ganska ofta för att planera fester och liknande. Vi kommer inte att i första hand vara en politisk rörelse utan framförallt satsa på social verksamhet. ANNA NORDQVIST HÄLSA Avdelning år I år är det 10 år sedan Avdelning 53 på Södersjukhuset i Stockholm lades ner. Avdelningen behandlade hiv-och aidspatienter under 80- och 90- talet. Det var innan bromsmedicinerna kom i mitten av 90-talet. Jossi Hamle som var sjuksyster på avdelning 53 minns en mörk tid: Många kom in som unga vackra män och förändrades beroende på mediciner och sjukdomen till smala, sköra och skygga fågelungskroppar. Från att ha haft ett helt resursteam med sjuksystrar, undersköterskor och läkare och tolv plaster för en blandning mellan intensivvård och långvård, så förändrades det drastiskt när bromsmedicinerna kom. Det var ju fantastiskt, att patienterna inte behövde vår vård hade vi en eller två inlagda. Året efter beslutades det att lägga ner avdelningen eftersom det inte var resurseffektivt, berättar Jossi Halme. FAMILJ EVA-MARIA SKÖLD BRIS positivt Under årets Pride slog BRIS världs - rekord i trasdocka. Den 6,4 meter långa dockan gjordes i Pridepark och såldes för kr. Under Prideveckan var det en intensiv dialog mellan RFSL och BRIS rörande trasdocksprojektet. Bakgrunden var pengarna från försäljning av dockan som oavkortat skulle gå till BRIS hjälptelefon. BRIS har tidigare framfört att det i utredningen om rätten till adoption och insemination för samkönade par inte funnits en tillräckligt genomarbetad analys av barnets rättigheter. Problemet är att regnbågsfamiljerna med sina barn kommer pyssla med trasdockan och pengarna ska gå till en organisation som i praktiken motverkar våra barns tillkomst. kommenterade Sören Juvas, förbundsordförande i RFSL, situationen under Prideveckan. På förekommen anledning uttalade sig Ingela Thalén, ordförande BRIS, där hon välkomnade samarbete och dialog mellan organisationerna. Vårt remissvar har dessvärre använts mot samkönade par och deras barn på ett sätt som inte stämmer överens med vår uppfattning om dessa familjers rätt att bemötas med respekt och stöd i sin föräldraroll. EVA-MARIA SKÖLD KOM UT 07

8 UGANDA Hetsjakten fortsätter I Uganda fortsätter tabloidtidningen The Red Peppers hetsjakt på homosexuella. För tredje gången pekade tidningen, i början av september, ut homosexuella personer med namn. Man har tidigare publicerat listor över personer som anklagas för homosexualitet och samtidigt uppmanat läsare att ringa och ange homosexuella på en speciell telefonlinje. I augusti i år höll hbt-rörelsen i Uganda sin första presskonferens någonsin. Kampanjen Låt oss leva i fred presenterades av organisationen Sexual Minorities Uganda (SMUG) och har som mål att få igång en offentlig diskussion kring hbt-personers rättigheter. Efter presskonferensen samlades kyrkor i Uganda för att demonstrera mot hbt-personers krav på erkännande och tillsammans med media utgör nu kyrkan en anti-hbtrörelse i Uganda. I Uganda är manlig homosexualitet förbjuden enligt lagar som härstammar från de brittiska kolonisatörerna. Maxstraff är livstids fängelse. NICARAGUA 08 KO M U T MATHILDA PIEHL Aktion mot strafflag Amnesty International har startat en protestaktion i flera länder, bland annat i Sverige, för att få bort Artikel 204 i Nicaragua, en lag som kriminaliserar hbt-personer. Trots att många länder i Latinamerika ändrat sådana lagstiftningar sedan länge, hänger den ännu kvar i Nicaragua. Redan första hälften av nittiotalet vädjade en koalition, känd som Campaign for Sexuality without Prejudices, till Nicaraguas regering att ändra lagstiftningen, men förslaget avslogs i högsta domstolen. Även FN har uppmanat landet att inte bara ta bort lagen som straffar hbt-personer utan att även lagstifta om förbud av diskriminering p g a sexuell läggning. Nu uppmuntrar Amnesty till att adressera klagobrev till bland andra Nicaraguas president för att poängtera orättvisan och kränkningen av grundläggande mänskliga rättigheter. ANNA HOLM Oberoende aktivist Medan toppdiplomater åker skytteltrafik över Europa för att få en lösning på FN- protektoratet Kosovos framtida status, är områdets homosar fullt upptagna med att få en dräglig vardag och få kyssas på gatorna. TEXT OCH BILD: JOHANNA PETERSSON Män är alltid intresserade av hur vi lesbiska har sex. Varför frågar de inte istället hur vi lever tillsammans, undrar kosovoalbanskan Mersina Xhermajlis. DE SONDERRIVNA fotografierna singlade långsamt ner på golvet. De här bilderna existerar inte längre. Det gör inte du heller. Hårda ord från en pappa som just hade fått reda på att dottern var lesbisk. Mersina Xhermajlis pappa hade hittat fotografier där dottern kysste en annan kvinna. Han blev helt röd i ansiktet, minns hon, och gick bärsärkargång i hennes rum. Sa att hon inte behövde de där bilderna längre. En dotter som gillar kvinnor kan inte längre existera. I alla fall om man bor i Kosovo, där finns inga homosexuella. Så resonerar de flesta. Men Mersina finns, hon sitter på ett av Pristinas många caféer med en varm smörgås i ena handen och några pommes i andra. Det är söndag, Mersinas favoritdag. De flesta människor har lämnat Pristina för utflykter till landet och det känns som att hon äger hela staden. Jag förstår om andra människor inte accepterar att jag gillar kvinnor, men att min egen familj inte gör det är svårt för mig, säger hon. MERSINA AR EN 23- årig fotograf och en av få öppet lesbiska i Kosovo. Hennes vägran att dölja att hon gillar tjejer har kostat henne familjen, vänner och jobb. Och öppet lesbisk i Kosovo är inte detsamma som i Sverige. Vid ett lustfyllt ögonblick på stan kan jag ge min tjej en snabb kyss. Men tungkyssarna sparar vi till vi kommer hem för om vi hånglar på gatan skulle vi få elaka kommentarer från förbipasserade. Hålla handen är en annan sak, för det gör många i Kosovo av tradition, både män och kvinnor. Mersina känner till fem, sex fall där homosexuella har blivit slagna i Kosovo den senaste tiden. Själv har hon blivit hotad en gång när hon var ute med två homosexuella vänner. En man drog fram sin kniv och frågade varför hon var lesbisk. De var tvungna att lämna stället innan det blev värre. Situationen för oss homosexuella är för jävlig, jag skäms över att bo här. Inte ens två procent av människorna i Kosovo accepterar homosexualitet. De har lärt sig att det är syndigt och verkar Han jobbar för ett homovänligare Kosovo Arber Nuhiu, är ledare för Elysium, en organisationen som arbetar för att förbättra homosexuellas situation i Kosovo. Men han är inte öppen med sin homosexualitet. JAG AR SJALV inte rädd för hot, men vill inte utsätta min familj eller mina vänner för risker, säger han. Elysium betyder Himmel och en viktig del i kampen för att synliggöra Kosovos hbt-personer är att sätta igång kampanjer i media. En annan del av arbetet är att samarbeta med polisen för att hbt-personer ska våga anmäla när de blir utsatta för brott och kränkningar. Dessutom har Elysium börjat verka för att få politiker att intressera sig för hbt-frågor. Om politiker säger att homosexualitet är okej kommer folk efter hand också att tycka det. Problemet är att politikerna inte vågar säga så med rädsla för att förlora väljare, säger Arber. Våld och hot mot homosexuella är förbjudet enligt FN- protektoratets Kosovos lagstiftning. Problemet är att trots att många homosexuella utsätts för brott, anger de inte att orsaken till misshandeln är sexuell läggning när de gör en anmälan. De vågar inte. Homosexuellas största problem i Kosovo är människors mentalitet. Även om situationen är bättre än då Elysium startade år 2002 har vi inte kommit dit än att vi öppet vågar visa och berätta att vi är homosexuella, säger Arber. När tror du Kosovo är redo för en Pridefestival? Haha, aldrig. Vi har en massa saker att protestera mot, men jag tror inte att tillräckligt många människor vågar ställa upp på en sådan parad eller festival. JOHANNA PETERSSON Arbete och utbildning är det bästa sättet att kämpa mot fördomar. tro att det smittar, att de blir homosexuella om de umgås med en homosexuell. Hur gör du för att träffa tjejer när homosexualitet är så tabubelagt som i Kosovo? Jag träffar nästan aldrig andra lesbiska, men jag ser dem varje dag. Hur jag ser dem? Det märks på dem, men ingen vågar visa det öppet. Jag träffade min flickvän på en musikfestival i Albanien för två år sedan. HON TAR UPP en cigarett ur ett skrynkligt paket. Lånar en tändare på grannbordet och andas in röken i ett djupt andetag. Blåser ut den och ler. Jag är glad att jag har mitt jobb. Arbete och utbildning är det bästa sättet att kämpa mot fördomar och det har alltid varit det viktigaste i mitt liv. När jag började jobba kände jag mig självständig och fri. Jag är inte längre beroende av min familj. FAKTA KOSOVO Kosovo tillhör Serbien men administreras av FN sedan krigsslutet 1999 då Nato gick in i Kosovo för att stoppa serbernas etniska rensning av den albanska befolkningen. Cirka två miljoner människor bor i området som är ungefär lika stort som Skåne och ungefär hälften av dessa i "huvudstaden" Pristina. Över 90 procent av områdets befolkning är albaner. Den andra största folkgruppen är serber, följt av romer/egyptier/ashkalis. För närvarande förs en diskussion på internationell nivå om områdets status. Serbien vill att Kosovo ska fortsätta tillhöra Serbien medan Kosovos albaner vill ha självständighet. Ett tredje förslag är att FN- protektoratet delas, där den norra delen går till Serbien och resten blir självständigt. Frågan ska lösas i december, men det är möjligt att den, likt tidigare gånger, skjuts upp ytterligare.

9 Ny biståndspolitik påverkar hbt-arbete Antalet länder som får bistånd av Sverige mer än halveras, meddelade nyligen regeringen. Från hbtmedvetna kommer kritik. TEXT: STEFAN NORDBERG BILD: ELINA GRANDIN IDAG FÅR 70 LÄNDER bistånd av Sverige. Men nyligen meddelade biståndsminister Gunilla Carlsson (m) att regeringen avser ändra på detta. Under de kommande åren ska biståndet till runt 40 länder fasas ut. Mer specifikt ska biståndsarbetet istället koncentreras till tre områden: mänskliga rättigheter i konfliktdrabbade områden och länder, fattigdomsbekämpning i framförallt Afrika och EU-integration i Östeuropa. Hanna Hellquist, politiskt sakkunnig på utrikesdepartementet, menar att borttagandet av biståndet till vissa länder innebär att man på ett mer effektivt sätt kan hantera kvarvarande länders bistånd. Behoven i världen är oändliga men Sverige kan inte göra allt överallt. Nu har vi försökt att identifiera var vi kan göra mest nytta, säger hon. Hellquist betonar också att den nya biståndspolitiken är till nytta för diskriminerade hbtpersoner runt om i världen. Hbt-perspektivet förtydligas i det svenska utvecklingssamarbetet. Stöd till hbt-personers möjligheter att förbättra sina levnadsvillkor ska, inom ramarna för det bilaterala utvecklings - samarbetet, ske genom en höjning av bidrag till relevanta organisationer och nätverk, säger hon. SIDA ÄR DEN myndighet som förvaltar ungefär hälften av det svenska statliga biståndet. Mette Sunnergren är jämnställdhetsrådgivare på Sida och menar att regeringens nya policy är bra. Vi tog för första gången fram en handlingsplan för hbt-frågor Det handlar bland annat om att uppmärksamma hbt-frågor i åtminstone en samarbetsstrategi per region och år. Ingenting av detta förändras med den nya policyn. Sedan kan man alltid diskutera vilka länder som vore de mest intressanta ur ett hbt-perspektiv, säger hon. JUST VALET AV länder är någonting som retat upp den politiska oppositionen. Både vänsterpartiet och miljöpartiet har kritiserat regeringen för att glömma bort Latinamerika då man avbryter biståndet till flera länder i regionen. Bland annat avvecklas samarbetet med Nicaragua där Sidas hittills enda direktfinansierade hbt-projekt startats. Projektet består av ekonomiskt stöd till en lokal hiv-organisation som EXEMPEL PÅ LÄNDER SOM SKA STRYKAS FRÅN DEN BILATERALA BISTÅNDSLISTAN: Afrika: Angola, Botswana, Elfenbenskusten Asien: Filippinerna, Mongoliet, Pakistan Latinamerika: Chile, El Salvador, Nigeria Europa: Armenien, Azerbadjan, Ryssland LÄNDER SOM I FORTSÄTTNINGEN SKA FÅ BISTÅND: Långsiktigt utvecklingsarbete: Burkina Faso, Etiopien, Kenya, Mali, Mocambique, Rwanda, Tanzania, Uganda, Zambia, Bangladesh, Kambodja, Bolivia. Konfliktdrabbade länder/områden: Burundi, DR Kongo, Liberia, Sierra Leone, Somalia, Sudan, Afghanistan, Östtimor, Irak, Gaza, Colombia, Guatemala. EU-integrering i Östeuropa: Albanien, Bosnien-Hercegovina, Georgien, Kosovo, Makedonien, Moldavien, Serbien, Turkiet, Ukraina. Sverige kan inte göra allt överallt. också informerar politiker och hälsoarbetare om situationen för män som har sex med män. Även socialdemokraternas biståndspolitiske talesman, Kent Härstedt, är kritisk till valet av länder. Att biståndet ges till färre länder är okej. Men att man till exempel tar bort stödet till Nicaragua är fö rvånande. Nu har deras president sagt att han istället kommer att söka ekonomisk hjälp från Venezuela. Det är ju tveksamt om de kommer att ta upp hbt-frågor såsom vi har gjort, säger han. Hanna Hellquist på utrikesdepartementet menar dock att Sverige inte överger Nicaragua. Nicaragua är det land i regionen där flest biståndsgivare är aktiva. Ett betydande antal svenska myndigheter och enskilda organisationer har direkta relationer med motparter i landet, som kan fortsätta även efter utfasning. Vårt engagemang för hbt-personers situation i Nicaragua är alltså fortsatt starkt och kommer exempelvis till uttryck i vårt stöd till organisationer i Sverige som företräder hbt-personers rättigheter. SÖREN JUVAS, förbundsordförande för RFSL, menar dock att dialogen, vad gäller den nya biståndspolicyn, varit bristfällig. De har inte pratat med oss vilket är synd eftersom vi har god koll på hur det ser ut i många länder för hbt-personer. Jag kan tycka att det är bra med en koncentrering, men ur ett hbt-perspektiv är det inte bra att man tar bort länder som till exempel Nicaragua. Det är speciellt olyckligt att man avvecklar ett av de ytterst få hbt-inriktade biståndsprojekt som faktiskt finns, säger han. NIGERIA Demonstration för hårdare straff Polis och demonstranter har drabbat samman i samband med en rättegång i norra Nigeria, rapporterar BBC. Shariadomstolens beslut att bevilja borgen för arton män anklagade för att ha klätt sig som kvinnor och för sodomi har lett till starka protester. Demonstranterna kräver hårdare straff. De anklagade nekar alla till de brott som rubricerats som oanständig klädsel och lösdriveri. Fem av de 18 männen har nu friats mot borgen, medan de övriga 13 åter sitter fängslade. - En man som klär sig som en kvinna på en offentlig plats gör sig skyldig till ett års fängelse eller 30 piskrapp, uppger en talesman för den lokala Shariapolisen för nyhetsbyrån AFP. I vissa delstater i norra Nigeria är Sharialagar, som är en tolkning av islamisk lag, införlivade i den straffrättsliga lagstiftningen. Det innebär bland annat att amputeringar, spöstraff och dödsstraff har genomförts. Fler än ett dussin nigerianer har dömts till döden genom stening för bland annat otrohet eller homosexualitet enligt Sharialagen. Påtryckningar från människorrättsorganisationer har dock förhindrat många av domarnas verkställighet. KAMERUN HANNA LARSSON Namnlistor och hetsjakt I Kamerun tvingades en ung man, arresterad för stöld, att uppge namnen på sina homosexuella vänner, varpå sex män blev fängslade. Det rapporterar International Gay and Lesbian Human Rights Commission. Kameruns arresteringstaktiker har liknats med en häxjakt och de senaste två åren har mer än 20 personer blivit fängslade under artikel 347 av Kameruns strafflag, som förbjuder sex mellan två män. - Tänk att tvingas avslöja sina vänner. Tänk att bli satt i fängelse för att ens namn står med på en lista! säger Cary Alan Johnson som är huvudofficer för IGLHRC i Africa. Enligt Steave Nemande, ledare för hbt-föreningen Alternatives-Cameroon, kommer det in rapporter om arresteranden av hbt-person nästan varje månad. Han har nyligen skrivit ett brev till justitiedepartementet för att något ska göras åt situationen. ANNA HOLM KOM UT 09

10 Ett kärleksfullt tack till alla er som jobbat med Sommarkampanjen 2007! Tillsammans var vi över 200 informatörer som delade ut flera hundra tusen kitt runt om i hela landet. Ett arbete som aldrig skulle kunna bli verklighet om det inte var för er entusiasm, vilja och engagemang. Med all säkerhet har det arbetet ni lagt ner berört många människor och förhoppningsvis deras syn på säkrare sex! Ett särskillt tack till alla er som deltagit i arbetet RFSU Linköping RFSL Eskilstuna RFSL Ungdom RFSL Kristianstad RFSU Stockholm RFSL Jönköping RFSL Dalarna RFSL Nord RFSU Uppsala RFSL Borås RFSL Halland RFSL Uppsala RFSU Göteborg RFSL Örebro RFSL Värmland RFSL Gävleborg RFSU Örebro RFSL Kalmar RFSL Blekinge RFSL Nyköping RFSU Växjö RFSL Kronoberg RFSL Stockholm RFSL Östersund RFSU Katrineholm RFSL Uppsala RFSL Trestad RFSL Skaraborg RFSU Gotland RFSL Göteborg RFSL Gotland RFSL Södertälje RFSU Motala RFSL Umeå RFSL Sundsvall RFSL Linköping Ytterligare tack till; Gedeon Design, Qruiser, Alexandra Larsson, Jörgen Isaksson, Carolin Jannerlund, Niclas Dennermalm, Jack Lukkerz, Therese Skoug, Pelle Ullholm, Ellinor Isfors, STOP HIV-gruppen i Stockholm, Stockholm Pride, Intellecta, Tröjhuset, Ronny Tikkanen, DJ-produkter, Reyhaneh Ahangaran, Österbergs & Sörmlandstryck, Eko-tryck och RFSU AB

11 Vi saknar dig så, syster 25:e juli 2007 avled Rita Creighton efter att ha kört av vägen på väg till den årliga internationella motorcykelträffen för kvinnor i Tyskland (WIMA). Hon var en stor människa och aktivist och satt bland annat med i Kom Uts redaktionsgrupp. TEXT: MARIT ÖSTBERG VISSA PASSAR INTE ATT vara döda. Det passar inte Rita att inte vara här hela tiden överallt. Rita tar aldrig slut. Rita var sån, närvarande, oavbrutet mitt i livet och livet var kampen. Rita var aktivisten ut i fingerspetsarna. En verklig förebild, säger vännen Ulrika Dahl, queerfeministisk forskare och aktivist. Jag tänker på hur hon fick hit Stacey Ann Chin och Doria Roberts. Jag tänker på alla hennes ibland svårgenomförbara men ändå alltid passionerade idéer. Hur hon aldrig gav upp, och alltid fick ihop antirasism och queerfeminism i praktiken. Hon gav aldrig upp och därför är hon säregen i en svårmanövrerad värld. Rita är svårfångad, har varit på många platser och gjort så många saker. Men ändå osedvanligt konsekvent upptäcker jag när jag söker efter henne genom vänner som följt henne genom livet. Birgitta Jakobsson, Bitch Girl Clubs grundare, berättar om den ambulerande restaurangen Rita Chans som Bitch Club huserade i början av 90-talet. Hon berättar om många andra saker som Rita gjort, hon berättar om Rosenterapi-Rita, F!- Rita, Hund-Rita, Jordnötssås- Rita, Gayradion-Rita, Teater- Rita, Kolonilott-Rita. Men det var inte bara det att hon var på många ställen, gjorde många saker. Det var något med hennes närvaro när hon var där. Rita var en kvinna som stöttade andra kvinnor, hon tyckte att man skulle säga till varandra mer att man var bra. Hon såg till att information spreds, att människor inte glömdes bort, att dörrar inte stängdes, säger Birgitta. Jag tänker på det när jag går igenom Ritas liv. Vi som lever, vi har ett stort ansvar att föra vidare hennes storslagna inkluderande aktivism, hennes tro på det goda i människor. När hon levde hade man råd att tvivla på det, bli otålig på hennes tålamod, bejaka sin egen realistiska sida. För när hon fanns levde den otröttliga viljan kvar genom henne. Ja, jag kunde bli tokig på att hon tog på sig ansvar som hon egentligen inte hann med, att hon ofta kom i sista sekund för att hon alltid hade andra viktiga möten och jobb hon sprang mellan. Och samtidigt, det gick alltid ihop, hon infann sig, var närvarande. Vi får aldrig sluta se varandra så där på riktigt. Jag tänker att det största och mest lustfyllda för Rita ändå var motorcykeln. Hon var så glad att äntligen köra söderut för att träffa sina älskade motorcykelsystrar. En av dem är Manuela Kay, chefredaktör på tyska flattidningen L-MAG. Hennes kärleksord få avsluta denna Ritatext : När jag var en ung och oskyldig baby-butch-hojåkare för 21 år sedan hade jag lyckan att möta Rita på min allra första motorcykelträff för kvinnor. Hon lärde mig vad det innebär att åka mc, att vara modig både på och utanför vägen, att vara sig själv och okonventionell. Utan Rita hade jag inte byggt upp det självförtroende som krävs för att köra tung motorcykel, att köra över hela världen, att bli en fullväxt, stor och storhjärtad mc-butch. Hon kallade mig alltid the baby och the little one och det tillät mig att vara sårbar och mjuk och jag lät henne beskydda mig på hennes alldeles egna sätt. Gråta vid lägerelden medan Rita sjöng eller att vara alldeles elak och butchig på vägen med de stora motorcyklarna, hon var en ledstjärna och kommer alltid att vara. RITA CREIGHTON skulle ha blivit 56 år gammal och ägnade största delen av sitt liv åt att arbeta för mänskliga rättighetsfrågor på grästrotsnivå. Eva Ogenborg, ordförande RFSL Nyköping, har skrivit en grundlig och häpnadsväckande livstext om Rita i Borgenbladet nr 3 4. Den rekommenderas att läsa, för att förstå vilken enastående person Rita var och för att få sig en historielektion om mänsklig rättighetsaktivism de senaste femtio åren. Där kan man bland annat läsa om hennes kamp mot Ku Klux Klan i den amerikanska södern på 60- talet till Sverige flyttade hon på sjuttiotalet och var med och drev och grundade många feministiska, anti-rasistiska och hbtq-aktivistgrupper fram till sin död. Hon var folkbildare, lärare, jobbade med teater på olika sätt, skapade det legendariska gayradioprogrammet Leaping Lesbians. Bland annat. Och hennes Classic Honda 1973 förstås. Och skrattet. KOM UT 11

12 Puccinis okända amerikanska mästerverk! Alla operaälskare rekommenderas förbehållslöst att uppsöka Malmö musikteater för att ta del av denna sällsynta skönhet. /DN forestillingen er i alle tilfælde udflugten værd også for andre end specielt Puccini- og pokerinteresserede. /Jyllandsposten BILJETTER , KUNSKAP ÄR SKÖNT SEXDAGARNA PÅ UNIVERSITETET Oktober Allhuset, Stockholms Universitet

13 ELLER GÖR SOM ROBIN HOOD BILD: MATTIAS PETTERSSON MODELL: PATRICK CHAN KOM UT 13

14 14 KOM UT

15 KOM UT 15

16 DET ONÄMNBARA Man kan närma sig klass på många sätt. Det påverkar oss som individer och formar samhällsordningar. Frågan är hur vi ska koppla det till vårt community. Här svarar fyra hbt:are på hur klass erfarenheter påverkar deras liv. TEXT: MARIT ÖSTBERG BILD: NICKLAS DENNERMALM NÅGOT DIREKT SAMTAL om klass finns inte i hbt-sammanhang. Eller jo, den homosexuella medelklassen som köpstarka konsumenter uppmärk sammas nu och då. Homosexuella kärnfamiljer på Ikea, bögpar framför volvobilar, köpkraftiga, redo att höja det rosa kapitalets status. Inte så mycket mer, inte så mycket nytt rika vita. Kom Ut bestämde sig för att samla hbt-personer som inte har de självklara medelklasserfarenheter som människor förväntas ha, som på varierande sätt gjort resan från arbetar/underklass in i medel klassen. Vi bjuder på ett klasståg som måste plocka upp etnicitet, kön, sexualitet, funktionalitet, skärgårdsturer, lästa böcker, landsbygd och ensamma mammor för att komma fram till frågan. Varför ska vi tala om klass? Och hur ska en rörelse som arbetar med hbt-rättigheter internationellt förhålla sig till en kapitalistisk världsordning? 16 KOM UT MARIT: Varför är klass viktigt att prata om? MARIE: Klassbakgrunden formar den man är och påverkar hur man uppfattas i olika sammanhang. Folk kan ha svårt att förstå en om de inte relaterar till klass. Jag kanske är mitt gulligaste medan andra uppfattar mig som klumpig och ohyfsad. MARIT: Du skriver ett kapitel i antologin Tala om klass där du resonerar kring att man kan förklara sitt liv på olika sätt beroende på hur man vinklar berättelsen, vilka detaljer man utelämnar och tar med. Hur vet du att din upplevelse av att vara klumpig inte har att göra med erfarenheten av att känna sig fel som flata? MARIE: Allt det där hänger självklar ihop. Tidigare har jag tänkt att det är för att jag är lesbisk som jag känner mig fel ibland. Men varför skulle jag känna så nu, när nästan alla jag umgås med åtminstone är lite lesbiska? Det var när jag började skriva den där texten för två år sedan som det slog mig att det handlar om klass också. MARIT: När började ni andra tänka på era klassbakgrunder? CATRIN: På senare år. Jag blev politiskt engagerad redan i fjortonårsåldern, men då talades det inte om klass. När jag flytt - ade till Stockholm efter gymnasiet drogs jag till den anarkafeministiska miljön. Där pratades det om klass hela tiden, det var en befrielse, men ändå tog det flera år för mig att sätta ord på min klassbakgrund och hur den hänger ihop i världen. När jag började förstå det kunde jag sätta i perspektiv upplevelser jag hade haft när jag var mindre, varför jag har skämts för vissa saker. CARLOS: Jag växte upp på 80-talet i Argentina och hängde med andra bögar i en tid då det inte var så chickt att vara bög som det kan vara i vissa miljöer idag. Då var hbt-gruppen så liten att det inte fanns utrymme att tala om klasskillnader, man hade inte råd att separera det fina från det grova. Det är först nu som jag har börjat sätta ord på min klassbakgrund. MARIT: Varför nu? CARLOS: Det blir så tydligt i olika situationer. När man åker till skärgården med Från vänster: Catrin Söderberg, Carlos Díaz och Marie Carlsson. Man härmar medelklassen. andra bögar och någon utbrister En gång när jag var ute och seglade med min familj.... Och så börjar de andra prata om när de var ute och seglade med sina mostrar och farbröder medan det är första gången jag sätter mig i en båt. Min tystnad säger allt. I såna lägen blir jag medveten om klass, medan deras klasserfarenheter är så självklara att det inte ens blir ett perspektiv. CATRIN: Ja, ibland blir det så tydligt. Visst, det finns klassojämlikheter överallt, även i anarkafeministkretsar finns de där hårfina skillnaderna för hur man är och vilka erfarenheter man förväntas ha. Men det blir så extremt när jag träffar mina gamla kompisar i Västerås. För ett tag sen träffade jag en gammal kompis där och efteråt ville jag gråta, jag kände mig ouppfostrad, att jag inte kunde någonting, kände mig fel och ful. Det var som att gå in i en vägg och jag ville fly tillbaka till min trygga värld där jag inte begränsas. MARIT: Hade det inte att göra med att hon var väldigt hetero också? CATRIN: Det var hon också. Ja, det kan definitivt hänga ihop. Jag umgås ju nästan bara med flator. Med dem får man vara för mycket, får vara vulgär. Det har nog att göra med både klass och sexualitet. CARLOS: Att hbt-personer idag uttrycker en kollektiv strävan efter att få vara med i samhället, i det stora spelet med giftemål och kärnfamiljer, handlar inte bara om en anpassning till heteronormativitet, även klass spelar in där. CATRIN: Att man härmar medelklassen.

17 Inom hbt-rörelsen skulle jag kunna leva hur länge som helst på att jag är blatte och kommer från arbetarklassen. MARIT: Man brukar säga att man är dubbelt förtryckt om man till exempel är kvinna och arbetarklass. Och trippel om man dessutom är flata eller blatte och så vidare. Vad innebär det i praktiken. Hur är man dubbelt/trippelt förtryckt bokstavligt talat? CATRIN: Kanske inte att man kan stapla förtryck på varandra, men fler situationer i livet påverkas. Om man till exempel är kvinna, arbetarklass och lesbisk hamnar man i sämre situationer för varje grej man plussar på. Är man en överklassbög är det lättare att ta sig fram i vissa sammanhang. Även fast man har en sak emot sig så kanske man har två saker med sig. CARLOS: Ja, snarare att allt hänger ihop och det ena leder till det andra. Klassamhället hänger till exempel ihop med patriarkala strukturer. Jag och min syster växte upp med en ensamstående mamma, hade vi haft en vuxen man i huset hade vår ekonomi sett helt annorlunda ut även om vi hade varit arbetarklass. MARIT: Berätta om din klassresa Carlos. Jag vet att du förut pratat om att du gjort klassresa på grund av din arbetarklassblatte-bakgrund. CARLOS: Inom hbt-rörelsen skulle jag kunna leva hur länge som helst på att jag är blatte och kommer från arbetarklassen. Många har det här essensialistiska synsättet, att en person är sin bakgrund. Man tror att det finns ett arbetarklassväsen och att de som kommer därifrån minsann kan berätta hur det är. Det har gjort att jag har kunnat göra en klassresa och har makt. Nu, när vi sitter här, har jag makt att formulera vad som är viktigt att prata om. MARIT: Hur är det med er andra? Är er sexualitet på något sätt kopplat till er klassresa? MARIE: Absolut. Jag lämnade inte min uppväxtmiljö på grund av brist på pengar eller social status och jag hade ingen känsla av att jag ville ha en utbildning. Jag visste inte varför jag var tvungen att dra. Efteråt kom jag på att jag tände på tjejer, att det var därför jag hade varit tvungen att flytta. MARIT: Och efter det kom klassresan. MARIE: Ja, jag började plugga, och då upptäckte jag att det fanns skillnader. Jag fattade inte hur de andra kunde veta massa grejer innan de ens läst böckerna. Hur kunde de redan veta vem Foucault var? Där någonstans insåg jag att shitpomfritt jag ligger efter! MARIT: Hur kommer det sig att man sällan talar om klass i hbt-communityt i stort? CATRIN: Hbt-rörelsen är liberal i ursprungsläget, man pratar inte klass. Det är ett vänsterbegrepp som många inte ens vill ta i med tång. Det finns en stor del som inte vill prata om kollektiva kategorier och gör klass till ett individproblem. CARLOS: Det får inte bara bli ett individproblem typ: Vad jobbigt för dig som inte har råd att köpa den här bilen!. Utgångsläget ska vara: vad är klass och varför är det ett problem. Man måste prata om klass både strukturellt och individuellt, men inte analysera strukturen med individuella upplevelser. Jag skulle kunna använda mina egna upplevelser för att hävda att klass inte spelar roll titta jag är ju medelklass nu. MARIE: På individnivå efterlyser jag att folk inom hbt-rörlelsen lägger klass till sin förståelse för hur olika människor beter sig i ett rum. Men jag vill inte att vi ska ha en ny toleransagenda för människor från arbetarklassen eller skapa rangordningar om vem det är mest synd om. MARIT: Hur skulle en hbt-rörelse med klassperspektiv se ut? MARIE: Jag kan ta RFSL Stockholm som exempel. Vi har en bra spridning på klassbakgrund i personalgruppen och är medvetna om klass när vi planerar våra verksamheter. Till exempel när vi har hbtungdomshänget Egalia är det viktigt att vara medveten om de förutsättningar som arbetarkidsen kommer med. Arbetar kids som inte förstår att det är deras plats, medan medelklassungar som sprungit runt på bibliotek och museer är vana vid att de får ta del av det offentliga rummet. De kommer till vår ungdomsgård som om det vore världens enklaste sak. CARLOS: Jag tycker det största problemet är att vi saknar ord när vi pratar om klass. Vi måste skapa en vokabulär. Nu har vi pratat om arbetarklass och medelklass men det är ju inte så renodlat att man bara tillhör det ena eller det andra. Det finns mängder av nyanser. All verksamhet inom RFSL borde genomsyras av klassperspektivet. Problemet med att inte diskutera klass är att alla utgår från sig själva som måttstock. MARIT: En av de viktigaste frågorna som hbt-rörelsen i Sverige står inför är att utveckla arbetet för hbt-rättigheter internationellt och jag tänker att i globalt perspektiv ställs klassperspektivet på sin spets. Klass är en sak i Sverige, jämfört med den avgrundslika fattigdom som finns på andra platser. Jag undrar om det här tvingar oss att tänka mer aktivt på klassfrågan. Kan man verka för bättre villkor för hbt-personer i världen utan att se KOM UT 17

18 MARIE CARLSSON är 31 år, född och uppvuxen i Smålands många målor, åsar och rydar. Gymnasiet ägnades åt yrkesförberedande studier, på Holavedsskolan i Tranås, vilka idag underlättar både när hon rensar strömming, dammsuger och lägger upp hushållsbudgeten. Genom allehanda arbetsmarknadspolitiska åtgärder förflyttade hon sig närmare och närmare makt och idag är Marie en del av homomaffian på RFSL Stockholm. En av de största och mest inflytelserika maffior Sverige har skådat. Aktuell med texten Jag kan själv i antologin Tala om klass. (Red. Karin Nielsen och Susanna Alakoski) CATRIN SÖDERBERG är 27 år och jobbar som projektsamordnare på biståndsorganisationen Kooperation Utan Gränser. Flata med en arbetarklassuppväxt i det lilla samhället Irsta utanför Västerås. Tror sig befinna sig på en slags klassresa eftersom hon har ett tjänstemannajobb och inte ett klassiskt arbetaryrke. Hon funderar mycket på när man går från att vara den klass man kom ifrån, till den man befinner sig i. Står inte ut med oreflekterad medelklassighet. Lämnade Västerås för Stockholm efter gymnasiet med en desperat längtan efter andra som hon. Tycker att en klassmedvetenhet definitivt saknas i den stora hbt-världen. hur kapitalism och kolonialism påverkar oss? MARIE: Nä, de frågeställningarna kommer upp hela tiden. Som när en vän till mig åkte till Indien och föreläste om vikten med hbt-perspektiv och de kollade på Fire där två kvinnor förälskar sig i varandra. Efteråt ville publiken bara diskutera scenen när kvinnan i filmen ryter åt sin man att han kan ge sin morsa mat själv. Det finns någon logisk ordning var kampen ska börja. Man kan inte storma in med hbt-perspektiv. CARLOS: Man måste ha väldigt mycket kunskap innan man öppnar munnen. Kanske måste man ha större öron än mun när man arbetar internationellt. Vi förutsätter att de rättigheter vi slåss för här är universella och önskade av alla i hela världen. Ingenting säger att samkönat giftemål ligger högst upp på andras prioriteringsordningar. CATRIN: Det är därför vi ska samarbeta med organisationer som redan finns. Om vi jobbar med dom får vi inte det där koloniala perspektivet. MARIT: Okej, hbt-rörelsen ska sätta agendan för sitt internationella samarbete. Hur ska vi göra detta? Jag kan inte låta bli att tänka på Chantra Mohanty som nyligen var i Sverige och föreläste om sina feministiska globaliseringsteorier. Hon menar att den mångfaldiga jämställdhet som hennes feminism innebär är oförenlig med kapitalism. Feministiska visioner om social rättvisa, fattigdomsbekämpning, anti-militarisering, anti-kolonialisering kan inte förenas med kapitalistiska ideologier. När vi i hbt-rörelsen ska sätta agendan för det internationella samarbetet, måste vi då ta ställning i fråga om en kapitalistisk världsordning? CARLOS: Menar du ideologiskt eller praktiskt? För att påverka krävs det att man kompromissar och att man är pragmatiker. Att man tar ett steg i taget. Det är en annan sak vad man vill ideologiskt. CATRIN: Det är sant att hbt-kampen måste hänga ihop med social rättvisa. Att kunna organisera sig är betydligt lättare om man har mat för dagen och kan läsa och skriva. För att hitta sin identitet måste man hitta ord att förklara sig. Men vi kan inte heller vänta med hbt-kampen tills vi blivit av med kapitalismen. CARLOS: Jag är praktisk när jag arbetar politiskt. Det man gör måste man ta ansvar för. Det är en sak att vara intellektuell och förespråka en sak, det är en annan sak att genomföra det. Jag tror inte kapitalism är något man kan välja eller välja bort. Kapitalismen finns överallt och man måste gilla läget och göra det bästa av situationen. CATRIN: Jag förstår vad du menar. It s everywhere och det går inte att låtsas att Hur kunde de redan veta vem Foucault var? Där insåg jag att shit-pomfritt jag ligger efter! den inte existerar. Men det är ingen naturlag, man kan fortfarande tänka: är det här det bästa systemet vi kan ha? Man kan inte skita i andra sociala strukturer och bara verka för hbt-personers rättigheter. Det är inte svårt att bilda stödgrupper för övre medelklass hbt-personer i olika delar av världen, men för en grundläggande förändring krävs det att man arbetar för social rättvisa. MARIT: Ska hbt-rörelsen arbeta för rent vatten i byar i Indien? CATRIN: Nä, men däremot tycker jag att sociala rörelser av olika slag ska samarbeta. MARIE: Det är ju väldigt bra om organisationerna som arbetar för rent vatten har hbt-medvetenhet. Och det är bra att vi i homolobbyn har andra mänskliga rättighets-perspektiv. CARLOS DÍAZ, 38 år, en rastlös, nyfiken och kritiskt lagd person med sinne för olika slags maktordningar, strukturer som på ett nördigt sätt ägnar sig åt att analysera dess korsningar. Hans klasstillhörighet består av många klassresor och i alla möjliga riktningar. Klassresorna har varit lika oförutsägbara som pendeltågen till Huddinge där han bor tillsammans med två garderobsblommor. För tillfället arbetar han som projektledare för arbetslivsfrågor samt utbildare på RFSL Förbundet. Mycket av Carlos fritid går åt att fördjupa sig i italienska filmer och till dess manliga karaktärer. MARTIN ANDERSSON är en halfbreed från Norrköping. Mamma kommer från den läsande arbetarklassen och pappa från en ängslig, statusjagande medelklass. Har jobbat som brevbärare, fortbildat sig till IT-konsult och omskolar sig nu till osteopat. Tycker att arbetarklass är ett förlegat ord och pratar hellre om underklass, eftersom det idag krävs utbildning även för traditionella arbetarjobb. Trivs jättebra med att ha flyttat från den provinsiella, segregerade närförorten till internationella förortskvarter. Har snart tid för den fina tvångssteriliseringen som transsexuella måste ansöka om. 18 KOM UT

19 Jag går efter den manlighet jag har lärt mig av min morfar. KLASS ÅLDER ETNICITET KÖN FUNKTION Transpersoner är ett tvärsnitt av befolkningen och har olika bakgrunder. Ändå är transrörelsen enhetlig. Martin Andersson reflekterar över rörelsens sammansättning, medel - klassblickar och sin egen identitet ur ett klassperspektiv. TEXT: MARIT ÖSTBERG BILD: NICKLAS DENNERMALM MARIT: Pratas det om klass i transcommunityt? MARTIN: Jag har inte tänk på det förrän du frågade mig inför intervjun. Men jag är helt klart nyfiken på de här intersektionalitetstankarna. Transpersoner är ju ett tvärsnitt av befolkningen, och därmed en lika brokig skara. Men samtidigt är det aktiva transcommunity jag känner till väldigt homogent och det är viktigt att titta på varför det finns så få funktionshindrade eller personer med annan etnicitet än svensk hos oss. MARIT: Arbetar ni med frågor som berör sånt? MARTIN: Vi transsexuella till exempel har svårt att ta tag i andra saker än det som handlar om ren och skär överlevnad som att vi tvångssteriliseras, eller som det heter i det nya förslaget tvångskastrering. Och att man får olika vård beroende på var man bor i landet. Andra transpersoner har andra problemställningar att brottas med. Det finns inte plats för andra frågor. MARIT: Hur skulle man kunna skapa rum för en diskussion som handlar om representation av till exempel etnicitet, klass och funktionalitet inom gruppen? MARTIN: Dels behöver vi hjälp, från homo- och birörelsen, som ju har fått igenom många av sina rättighetskrav och därmed har mer kraft till andra frågor. Dels att hela transcommunityt verkligen tittar på sig själv utifrån dessa frågor. Sedan hoppas jag att fler personer med transsexuell bakgrund stannar kvar och fortsätter jobba politiskt, även efter att processen är färdig. Som det är nu stannar få, samtidigt som det ju är först när man är klar och har stabiliserat sitt liv som man kan lägga ner den energi som behövs på det politiska arbetet. MARIT: Hur ser den transrörelse du tillhör ut ur ett klassperspektiv? MARTIN: Jag kan bara uttala mig om de jag träffat, de som är aktiva inom RFSL och i Pridesammanhang. Där är det ganska homogent. Många MtF transvestiter kommer från medelklassen och har god ekonomi. Och ur ett queerperspektiv är det inte så många av dem som ifrågasätter vare sig könsroller eller klasstillhörighet, de är vita heterosexuella medelklassmän, en position som inte självklart försvinner bara för att de klär om till kvinnor. De FtM transsexuella som jag känner är mer queert ifrågasättande. Och fattiga. Nästan ingen har jobb och är antingen sjukskrivna, arbetslösa eller pluggar. MtF transsexuella träffar jag nästan aldrig på. Jag har hört att de inte tycker RFSL har något att erbjuda dem. De kör sitt race. MARIT: Varför tror du det ser ut så här? Har du några teorier? MARIT: Det är ju spännande att tänka kring sånt som omvänd könsmaktsordning inom transcommunityt. Att som transkille är man fortfarande socialiserad som kvinna, och om man dessutom varit en kvinna som ser ut som en man får man slita hund för att överhuvudtaget överleva, då kan det vara svårt att satsa på sin karriär. Men det är mer komplicerat än så för samtidigt står jag inför det faktum att jag helt plötsligt är en vit, heterosexuell, icke-funktionshindrad, medelålders, högerhänt man. MARIT: Finns det något forskat om trans i relation till könsmaktsordning och klass? MARTIN: Jag vet faktiskt inte, men en problematisk sak är att medelklassperspektivet har stort genomslag bland akademiker, och feminister. Jag var och lyssnade på Judith Halberstam för några år sedan. Hon berättade om när hon skulle använda dokumentären om Brandon Teena i sin undervisning för att prata om kön med sina studenter. Det slutade med att det blev en diskussion om klass. Många av hennes elever var queerfolk i olika varianter, som hade flyttat till San Fransisco från fattig glesbygd. De var upprörda för att det var så uppenbart att de som gjort dokumentären hade den här inställningen att här kommer vi vidsynta förstående medelklassmänniskor och vi ska visa på hur det är i den här inkrökta inavlade lilla staden. MARIT: Det är ju uppenbarligen väldigt hårt att genomgå en könskorrigerande process. Hur blir det med situationen runt omkring? MARTIN: Det beror lite på vad man har för historia i övrigt. Om man har fast jobb där det funkar kan man jobba sig igenom processen. Jag hade inget fast jobb och de senaste fyra åren har jag mest varit sjukskriven. Nu är jag sjukskriven på 75 procent och pluggar 25 procent. MARIT: Vad gjorde du innan? MARTIN: Jag var brevbärare i tio år, tills jag omskolade mig till datatekniker efter en förslitningsskada. Sen åkte jag med när it-bubblan sprack och jag hann inte vara med i branschen tillräckligt länge för att ha den erfarenhet som efterfrågas. Nu omskolar jag mig till osteopat, typ naprapat-med-extra-allt. Det känns roligt, jag tycker om arbeten där man får hjälpa människor. MARIT: Jag tänker att man som transsexuell FtM har många olika manligheter att förhålla sig till. Ett spektrum av typer där klass spelar in hur manligheten ser ut. Vad tänker du att din manlighet är formad efter? MARTIN: Frågor kring vilken slags manlighet jag identifierar mig med har alltid varit närvarande, eftersom jag alltid har varit maskulin. Jag tycker väldigt mycket om min mamma och ser upp till henne, men tittar man på rörelse- och handlingsmönster så har det varit arbetarklassmän i min omgivning som varit mina förebilder. Rättrådiga. Stora starka, trygga, respekterande, självklara. Som inte har någonting att göra med schablonartade bilden av arbetarklassmän som super, svär, spottar snus och slår sina fruar och som mest är skapad av medelklassens blick. Jag går efter den manlighet jag har lärt mig av min morfar, som innebär, jag brukar använda ordet Honourable, att ha bra värderingar och tro på alla människors lika värde. KOM UT 19

20 RÖRA UPP En plattform för alternativ porr har vuxit fram i Sverige genom litteratur, serier och film. Kommersiell (hetero)porr ifrågasätts, ofta genom traditionellt berättande. I filmen Min kuk är en dildo är det viktigaste att fucka upp formen. TEXT: INGRID RYBERG EMMANUEL, får jag ställa dig en fråga? Ibland när jag vaknar på morgonen så är min penis liksom hård som en dildo. Jag skulle vilja pröva, skulle jag kunna få pröva på dig att använda min snopp så, att kanske stoppa in den DET HAR VARIT MYCKET prat om queer alternativporr de senaste åren. Nu verkar det som att det även har börjat produceras filmer. En ny film är Min kuk är en dildo av och med Ester Martin Bergsmark och Emmanuel Nyberg. En experimentell sexfilm som varvar bakning med sex, extrema närbilder på filmarnas kroppar och en voiceover-dialog mellan de båda. Filmen visar första gången som de har sex med varandra. Vi ville ligga med varandra. Och samtidigt var vi intresserade av att undersöka vad porr betyder, berättar Ester Martin när jag träffar henne/honom och Emmanuel en månad efter Pride i hammocken på Café Banjo i Malmö. Enklaste sättet att få ligga med varandra och undersöka vad porr är var att göra det själva, tillägger Emmanuel. Båda är bosatta i Malmö där Emmanuel sysslar med språkinriktad konst och Ester Martin regisserar sin första dokumentära långfilm. Ester Martin är även en av personerna bakom det nya sexfanzinet Hemläxa, som vill bli ett galleri för konst och litteratur om queersex. Både Hemläxa och Min kuk är en dildo handlar för henne/honom om att få ur sig bilder och hantera föreställningar om kön och sex. Jag vill göra upp med mainstreamporren och alla de bilder av sex som man har fått i sig i heterosamhället, i allt från långfilmer och reklam till porr. I filmens voiceover-dialog pratar Emmanuel och Ester Martin om olika motiv till att göra filmen, ungefär som ett artist s statement, men också i enlighet med något som verkar vara en oskriven regel i mycket alternativ porr att man i filmen redovisar sina syften. Det är viktigt att visa upp böglusten på ett kritiskt och roligt sätt. Jag är helt inne på att tänka sig en kropp som en massa proteser. Du vet vad jag snackar om. Ja, att göra den till en sexleksak och upplösa den. MIN KUK AR EN DILDO är inspirerad av queerfeministiska idéer och en syn på kroppen som en kopia De handlar om min frustration över att aldrig få se ut som en pojkaktig flata. utan original. Titeln kommer från ett citat av den spanska queerteoretikern Beatriz Preciado som handlar om att en dildo inte måste vara lik en kuk, det kan vara tvärtom. Ester Martin och Emmanuel vill plocka isär bilden av den enhälliga kroppen som överensstämmer med och gör det som den förväntas göra när det gäller kön och sex. Att tänka sig kroppen som en kopia är också det sätt som jag är bekväm med att se på min kropp, säger Emmanuel. Det är ett sätt att hantera att ha en könad kropp som tolkas på ett visst sätt. Han menar att även om det är svårt att frigöra sig helt från hur ens kropp uppfattas utifrån kön så finns det utrymme för att leka med koderna för manligt och kvinnligt. Man kan åtminstone lägga till saker, säger han. Föreställningar om kön hänger på kroppen som en julgran, jag vill ta bort alla de pinalerna och röra upp saker, fortsätter Ester Martin, som upplever att det är extra svårt om man inte identifierar sig helt med det kön som kroppen har. Jag vill jobba med glappet mellan andras bild av ens kropp och en själv, säger han/hon. Det handlar om min frustration över att aldrig få se ut som en pojkaktig flata. När jag är pojkaktigt klädd uppfattas jag ändå oftast som en pojke. Min kuk är en dildo handlar inte bara om att visa filmat sex. Till skillnad från en konventionell porrfilm vill den inte vara illusionsskapande eller få en iscensatt och redigerad sexakt att framstå som verklig eller äkta. Istället handlar den lika mycket om att visa upp själva inspelningssituationen och Ester Martins och Emmanuels osäkerhet och fnissighet. De filmar varandra och kommenterar samtidigt när de hittar en bild som de gillar: Det är så snyggt med salivtrådarna... Paradoxalt nog så ger detta filmen en dokumentär känsla av närhet och delaktighet, trots att syftet inte är att den ska framstå som verklig eller äkta. Vi vill bryta illusionen av verklighet, att det här är verkligt sex. Men för att göra det måste vi visa annan verklighet, berättar Emmanuel. Vi ville ha med själva processen i filmen för att få med det osäkra och trevande, säger Ester Martin. Det är också en del av hur jag har sex. Sex ska vara roligt, humor är en viktig del av sex. EN TANKE MED FILMEN är också att den ska kunna visas i olika versioner på olika platser och even- 20 KO M U T