HERTIG JOHANS ALLÉ MELLAN SKJUTBANAN OCH ÖSTGÖTALEDEN

Transkript

1 RAPPORT 2015:19 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING OCH ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING HERTIG JOHANS ALLÉ MELLAN SKJUTBANAN OCH ÖSTGÖTALEDEN RAÄ 460 OCH 561 SMEDSTAD 1:4 SLAKA SOCKEN OCH LINKÖPINGS STAD LINKÖPINGS KOMMUN ÖSTERGÖTLANDS LÄN VIKTORIA BJÖRKHAGER

2

3 Hertig Johans Allé Mellan skjutbanan och Östgötaleden Innehåll Sammanfattning Inledning Fornlämningsmiljö Syfte Metod och dokumentation Resultat Fynd Dateringar Makrofossilanalys Tolkning Referenser Tekniska uppgifter RAÄ Tekniska uppgifter RAÄ Appendix 1. Keramisk analys - Ole Stilborg Appendix 2. Keramisk analys - Ole Stilborg Appendix 3. Arkeobotanisk analys - Stefan Gustafsson Bilaga 1. Kalibrerade 14 C-dateringar Bilaga 2a. Planritningar RAÄ Bilaga 2b. Planritningar RAÄ Bilaga 3. Anläggningsbeskrivningar Bilaga 4. Profilritningar RAÄ Bilaga 5. Fyndlista Omslagsbild: Antikvarie Fredrik Samuelsson mäter in en anläggning. Observera att bilden är spegelvänd. Foto Viktoria Björkhager, ÖM. ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD Box Linköping

4 Sammanfattning Östergötlands museum utförde under hösten 2014 en arkeologisk förundersökning och en arkeologisk undersökning utmed Hertig Johans Allé inom boplats RAÄ 561 mellan skjutfältet och Smedstadbäcken samt en arkeologisk undersökning inom boplats RAÄ 460 söder om kollektivtrafikstråket Östgötaleden. Undersökningarna samrapporteras i denna rapport. Vid undersökningen av boplats RAÄ 561 väster om Smedstadbäcken påträffades 23 stolphål, fem härdar och ett odlingslager. Nästan alla anläggningar låg koncentrerade i sluttningen ned mot Smedstadbäcken. Bland anläggningarna fanns en möjlig huskonstruktion. Fynden utgjordes av keramik och bränd lera. Vid boplatsen RAÄ 460 undersöktes en korridor genom fornlämningens minst anläggningstäta del. Vid undersökningen framkom ett större kulturlager med innehåll av bränd lera, keramik, metall, brända och obrända djurben samt kärnor av skalkorn. Viktoria Björkhager antikvarie Finspång Motala Norrköping Linköping Vadstena Mjölby Söderköping Ödeshög Åtvidaberg Valdemarsvik Boxholm Kinda Ydre 2

5 p g 226: Linköping 88:3 Linköping 226:1 Linköping 552 Linköping 358:2 Linköping 358:1 Linköping 553 Linköping 553 Linköping 362:1 Linköping 362:1 Linköping 483 Linköping Linköping 359:1 Linköping 363:1 Linköping 364:1 Linköping 360:1 Linköping 360: Linköping 554 Linköping 460 Undersökningsområde inom RAÄ 460 Linköping 366:1 Linköping 366:2 Linköping 551 Linköping 86:1 Linköping 357:1 Linköping Linköping 458 Undersökningsområde vid RAÄ 561 Linköping Slaka 98:1 Slaka 99: Planerad vägsträckning för Hertig Johans Allé Slaka 239:1 Slaka 167:1 Slaka 167:1 Slaka 167:1 Slaka 243:1 Slaka 167:1 Lantmäteriverket MS2008/06551 Slaka 241: Figur 2. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdena markerade. Skala 1:

6 Inledning Östergötlands museum utförde hösten 2014 en arkeologisk förundersökning/undersökning inom RAÄ 561 och en arkeologisk undersökning inom RAÄ 460 inför anläggandet av kollektivtrafikstråket Hertig Johans Allé (f d Link-Link) söder om Lambohovsleden, utmed en sträcka mellan skjutbanan och vägen Östgötaleden. Arbetet utfördes efter beslut från Länsstyrelsen Östergötland. Det aktuella undersökningsområdet vid boplats RAÄ 561 omfattade en yta på ca 700 m 2. Vid boplats RAÄ 460 omfattade slutundersökningen en yta på sammanlagt 540 m 2. Uppdragsgivare var Linköpings kommun, Teknik och samhällsbyggnad, vilka även svarade för de arkeologiska kostnaderna. Ansvarig för undersökningarna samt utformningen av rapporten var undertecknad. Rapportens upplägg De båda undersökningarna har rapporterats i samma volym eftersom de tillhör samma projekt och ligger endast några hundra meter från varandra. Rapporten är uppbyggd på så sätt att kapitlet Fornlämningsmiljö är gemensamt för båda undersökningarna, men i övriga kapitel skiljs undersökningarna åt genom att presenteras under egna rubriker såsom RAÄ 460 respektive RAÄ 561. I början av vissa kapitel förekommer en inledande ingress, som är gemensam för båda undersökningarna. Fornlämningsmiljö Undersökningsområdena ligger inom Linköpings garnisons f d övningsområde. Idag fungerar området som ett sammanhängande strövområde med höga natur- och kulturvärden. Under perioden 1922 till mitten av 1990-talet användes området uteslutande som militärt övningsfält för regementena A1, I4 och T1. Trots en del skador på kulturmiljön har den militära aktiviteten tillsammans med den långvariga betesdriften inneburit att betydande delar av det forna odlingslandskapet och fornlämningarna skyddats från omfattande exploatering. Därmed har områdets flertusenåriga fornlämningshistoria till stora delar bevarats tack vare att området aldrig utsatts för modern jordbruksteknologi, som djupplöjning och andra intensiva brukningsmetoder. Flera av de äldre åkerytorna inom området har enbart plöjts med djurdragen plog och vissa marker, som de hävdade slåtterängarna kring exempelvis Tinnerö gård, har förmodligen inte ens varit plöjda. Från 1600-talet och framåt visar kartor och andra skriftliga källor att området varit uppdelat på få och stora markägare vilka under lång tid enbart nyttjat området som betesmark (Björkhager 2006). Inom Övningsområdet finns ett stort antal välbevarade lämningar som omfattar perioden från stenålder till medeltid. Merparten av dem har sitt ursprung i bronsålder och äldre järnålder. Fornlämningarna är huvudsakligen förlagda till höjd- och krönlägen på åkerholmar och impediment samt i skogsmark. Många av områdets registrerade fornlämningar finns också i anslutning till vattendrag. Här finns omfattande spår av stensträngssystem, ett stort antal gravfält och boplatser, oftast i anslutning till den fossila åkermarken. Stora boplats- och gravfältsundersökningar har utförts inom Mjärdeviområdet och Övningsområdet i samband med exploatering för bostäder och utvidgning av universitetsområdet. Undersökningarnas resultat visar att övningsområdet haft en stadig etablering från äldre järnålder och framåt. De äldre bronsålderslämningar som finns inom området speglar sannolikt mer tillfälliga bosättningar (bl a Elfstrand 2001). På en höjdsträckning ungefär en kilometer i sydvästlig riktning har ett komplex med boplatslämningar och gravar undersökts (RAÄ 73 och 74). Vid undersökningen framkom att en äldre boplats överlagrades av ett gravfält som daterats till yngre järnålder (Fernholm 1983). Söder om Eldsberget utförde Östergötlands museum 2006 en slutundersökning inför anläggandet av en gångoch cykeltunnel med tillhörande väg. Undersökningen omfattade en skärvstenshög och flera andra intilliggande anläggningar med dateringar till romersk järnålder/ vendeltid. Intill dessa anläggningar påträffades ett boplatsområde med stolphål med spridda dateringar från senneolitikum och vendel/vikingatid (Räf 2011). Ytterligare grävningar genomförts i närheten av det nu aktuella förundersökningsområdet. Inom Linköpings universitetsområde i norr har en vikingatida bytomt undersökts, möjligtvis föregångaren till nuvarande Valla gård (Sköld 2012). Östergötlands museum utförde 2001 en arkeologisk utredning etapp 1 inom Övningsfältet varvid nya fornlämningar och arkeologiska objekt framkom (Ternström & Schönbeck 2001). Delar av det omfattande utredningsområdet har sedan utretts vidare vid olika tillfällen i samband med kommunens detaljplaneläggning. Östergötlands museum utförde 2005 en utredning etapp 2 söder om Lambohovsleden. Sökschaktningarna resulterade i ett mindre antal anläggningar (RAÄ 291) som var koncentrerade till ett höjdläge i den östra delen av området (Karlsson 2005). Vid den efterföljande förundersökningen

7 förtätades schakten för att försöka begränsa omfattningen av anläggningarna. Ett stolphål 14 C-daterades till yngre bronsålder. Området släpptes efter avslutad förundersökning utan vidare arkeologiska åtgärder (Björkhager 2006). Östergötlands museum utförde våren 2012 en slutundersökning av RAÄ 304 belägen på den norra sidan om Lambohovsleden, intill den ovan beskrivna boplatsen RAÄ 291. Slutundersökningen omfattade utkanten av en yngre bronsåldersboplats som bestod av ett härdområde, stolphål och kulturlager med fynd av keramik och bränd lera daterade till yngre bronsålder. Vid en närmare studie av dateringarna från boplatserna på vardera sidan om Lambohovsleden (RAÄ 291 och 304) visade det sig att de troligtvis utgör samma boplats som dock blivit kluven i två delar i och med anläggandet av Lambohovsleden (Samuelsson 2014). På en väl markerad höjd några hundra meter söder om den tidigare beskrivna boplatsen RAÄ 291 framkom vid utredningen 2005 en härd (RAÄ 293) med en datering till äldre bronsålder (Karlsson 2005). Under hösten 2012 utförde Östergötlands museum en arkeologisk förundersökning i området öster om Lilla Askavägen inför kommunens detaljplanearbete inom Djurgårdsområdet. Förundersökningen omfattade från början två kvadratiska stensättningar (RAÄ 227 och 228) men vid schaktningen framkom ett gravfält bestående av nio stensättningar varav två kvadratiska, tre runda, en oregelbunden, två rektangulära och en oval. I FMIS har fornlämningarna slagits samman till ett gravfält benämnt RAÄ 227:1. Vid förundersökningen påträffades även en stensättning bestående av en flerskiktad packning med inslag av skärvig och skörbränd sten (RAÄ 305) (Samuelsson 2013). Hertig Johans Allé f d Link-Link Östergötlands museum utförde utredningar och förundersökningar inför detaljplaneläggningen av kollektivtrafikstråket Hertig Johans Allé, i tidigare rapporter benämnt Link-Link. Undersökningarna utfördes i två områden varav det ena låg mellan Lilla Askavägen och Smedstadbäcken, medan det andra sträckte sig från Smedstadbäcken och öster ut mot genomfarten Östgötaleden. Förundersökning 2011 Förundersökningen 2011 omfattade sträckan öster om Smedstadbäcken mot genomfarten Östgötaleden. Vid undersökningen påträffades flera områden med omfattande boplatslämningar i form av härdar, stolphål, mörkfärgningar och kulturlager (RAÄ 460). Intill boplatslämningarna påträffades även stensträngar och gravar, men inga anläggningar undersöktes i sin helhet (RAÄ 358, 362 och 483) (Lindberg 2012). Boplatsen RAÄ 460 domineras av ett anläggningstätt område nordnordost om impedimentet Trollkullen. Öster om det anläggningstäta området ligger en mindre svacka där ett större kultur-/odlingslager (A223) påträffats och det är genom detta område som vägen är planerad att byggas. Lagret består av mörk brungrå, sandig lera med enstaka skärv- och skörbrända stenar samt enstaka kol, bränd lera och obrända djurben. Fynden i lagret bestod av tegel från modern tid såväl som förhistorisk keramik samt hårt bränd och sintrad lera som kan komma från en smidesanläggning. Ett makrofossilprov visade på förekomsten av bränd säd och en möjlig matrest. Anläggningarna utgjordes av mindre stolp- och käpphål i den södra delen av vägområdet. Strax öster om den norra delen av vägområdet påträffades delar av ett stolpburet hus (A2) vid förundersökningen. Huset fortsatte mot vägområdet och i detta område påträffades koncentrationer med skärvstenar (Lindberg 2012). Förundersökning års förundersökning omfattade sträckan mellan Lilla Askavägen och Smedstadbäcken (Björkhager 2013). Den enda platsen där fast fornlämning framkom var mellan infarten till Soljord och Smedstadbäcken. Vägsträckningen löper i öst-västlig riktning i en östsluttning och i sluttningen finns dels en flack platå beväxt med en stor ek och nedanför denna fortsätter sluttningen ned mot Smedstadbäcken. Före den arkeologiska förundersökningen utgjordes området delvis av en ung granplantering. Inför undersökningen togs den del av planteringen, som stod utmed vägsträckningens norra kant ned men eken bevarades i detta skede. Den södra delen av sträckningen (som nu är aktuell för en kompletterande förundersökning) ligger i ängsmark och är beväxt med sly. Idag är sluttningen ganska jämn med en svag terrassering ned mot bäcken. Vid förundersökningen framkom två stenpackningar tolkade som stensättningar (RAÄ 559 och 560). Intill dessa fanns boplatsrelaterade anläggningar som registrerats i FMIS som RAÄ 561. De utgjordes av en härd, en grop och kultur- och/eller odlingslager. Vid undersökning av härden och gropen framkom att anläggningarna grävts genom ett lager, vilket betyder att lagret är äldre. I härden och i lagren påträffades fynd i form av keramik, slagg och bränd lera. 5

8 Vid sökschaktning i sluttningen drogs först schakt i den öppna ängsytan eftersom skogsdelen ännu inte hade avverkats. Schakten lades längsmed sluttningen, vilket senare skulle visa sig vara ett misstag. I dessa schakt var det svårt att se någon skillnad mellan det övre, äldre odlingslagret och undergrunden, vilket sedan fick sin förklaring. Efter avverkningen drogs ytterligare schakt men denna gång nedifrån och upp i sluttningen, vilket medförde att områdets ursprungliga topografi fångades upp på ett helt annat sätt än med schakten längs med sluttningen. Det visade sig att den idag ganska flacka sluttningen ursprungligen varit mer markant. I botten på sluttningen fanns nämligen äldre odlingslager (A583 och 667) med en sammanlagd mäktighet av upp till 0,9 m och som låg nedanför en tydlig terrasskant (T609). Ovanför terrasskanten undersöktes en härd (A629) och ett stolphål (A641). Anläggningarna var kraftigt urlakade och svåra att avgränsa i plan och profil. Vid undersökningen togs flera kolprover i ett urval av de undersökta anläggningarna. Två kolprover valdes sedan ut och skickades för analys till Ångströmslaboratoriet i Uppsala. Proven togs från två härdar som vid undersökningen var helt olika varandra i karaktär. Den ena härden (A995) låg på krönet intill de förmodade stensättningarna under ett kulturlager. Den andra (A629) låg i sluttningen ned mot Smedstadbäcken och var svår att se eftersom den var kraftigt urlakad. Båda anläggningarna fick nästan identiska dateringar, från 130 e Kr e Kr med (2 sigma, Ua och 44208) d v s romersk järnålder. Med 68,2% säkerhet (1 sigma) kan dateringarna ringas in ytterligare då de ligger på e Kr, vilket innebär yngre romersk järnålder (Björkhager 2013). Syfte RAÄ 460 Syftet med slutundersökningen var att den skulle ha en hög ambitionsnivå och ge meningsfull kunskap som har relevans för såväl myndigheter, forskning och allmänhet samt för fortsatta undersökningar såväl i länet som för övriga landet. Länsstyrelsen skrev i förfrågningsunderlaget att undersökningen även skulle utföras på ett kostnadseffektivt sätt med relevanta prioriteringar och det var av stor betydelse att frågeställningarna både var relevanta och möjliga att besvara. I underlaget föreslogs några aktuella frågor från förundersökningsrapporten till exempel om det är möjligt att skilja olika kronologiska faser inom det aktuella området? Om man kunde datera när boplatsen etablerades och hur den hade förändrats över tid? Vilka grödor/växter som hade odlats med mera. Dessa frågor är relevanta sett utifrån fornlämningen som helhet, men vägsträckningen är planerad att gå genom fornlämningens minst anläggningstäta område och kom inte att beröra den centrala delen av boplatsen. Därför har i samråd med Länsstyrelsen (Djerfsten muntligen den 28 oktober 2014) inriktningen justerats till att omfatta frågeställningar som istället berörde boplatsens utkant. Nedanstående frågeställningar skulle särskilt beaktas: Går det att avgöra vilken typ av aktivitet som har bedrivits i utkanten av boplatsen såsom exempelvis matlagning eller verkstadsområde? Alldeles öster om vägområdet, intill hus 2, framkom skärvstenskoncentrationer i kulturlagret. Döljer kulturlagret i den nordöstra delen av vägområdet sönderplöjda skärvstenskoncentrationer? Innehåller kulturlagret (A223) några daterande fynd? Går det att få en uppfattning om vad man odlat på boplatsen? RAÄ 561 Syftet med förundersökningen var att se till att fast fornlämning berördes i så liten omfattning som möjligt. Fornlämningar som framkom skulle dokumenteras avseende karaktär och omfattning samt om möjligt dateras. Målet var att resultatet skulle kunna kopplas till tidigare undersökningar och därmed ge en utökad och fördjupad kunskap om det aktuella området. Nedanstående frågeställningar skulle särskilt beaktas: Finns det ytterligare stensättningar eller omarkerade gravar? Fortsätter terrasskanten (T609) in i det aktuella området? Finns ytterligare boplatslämningar i sluttningen ovanför terrasskanten och har de i så fall samma karaktär som de tidigare undersökta lämningarna? Finns det odlingslager nedanför terrasskanten? Vid förundersökningen påträffades flera bitar teknisk keramik, men inga tillhörande anläggningar. Finns det inom det nu aktuella området anläggningar som kan knytas till den påträffade keramiken? 6

9 Metod och dokumentation De båda undersökningarna hade en gemensam strategi för dokumentation som utfördes genom en kom bi nation av digitala inmätningar med RTK-GPS, foto grafering och traditionell handritning. Anläggningar plandokumenterades digitalt för att användas som en översiktsplan under fältarbetet. Därefter undersöktes anläggningarnas ena halva genom handgrävning och handritade profilritningar upprättades. Föremål som påträffades samlades in och relaterades stratigrafiskt och kontextuellt. Prover för 14 C-analys och makrofossil samlades in från lämpliga kontexter och skickades iväg för analys till Ångströmslaboratoriet i Uppsala respektive Arkeologikonsult, arkeobotaniker Stefan Gustafsson. Fynden som tillvaratogs inom ramen för de båda undersökningarna rengjordes och registrerades därefter i Intrasis. Fynden registrerades under olika accessionsnummer, som utgörs av C4676 respektive C4677. Fynden förvaras på Östergötlands museum i klimatanpassade magasin i avvaktan på slutgiltig fyndfördelning. Det digitala dokumentationsmaterialet har registrerats i det arkeologiska informationssystemet Intrasis under benämningen olm Dokumentationsmaterial i form av ritningar och beskrivningar förvaras i arkivet på Östergötlands länsmuseum. Digitalt dokumentationsmaterial såsom foton och mätfiler förvaras på museets server. RAÄ 460 Undersökningen utfördes genom att två större ytor avbanades i vägområdets norra och södra del. Ytorna hade beräknats till en sammanlagd yta av ca 800 m 2. I den södra delen av fornlämningsområdet hade det vid utredning och förundersökning framkommit mindre stolp- och käpphål som skulle kunna utgöra någon form av konstruktion samt mörkfärgningar. I denna del av undersökningsområdet avbanades en yta på ca 270 m 2 och det visade sig att området till stora delar var stört av recenta diken och modernt påförda massor från tiden som militärt övningsfält. Vid de tidigare undersökningarna i den nordöstra delen av området påträffades skärvstensförekomster intill Hus 2, som dock ligger utanför undersökningsområdet. Här avbanades en yta på ca 270 m 2 varvid delar av kultur-/odlingslager A218 (FU A223) framträdde. Den sammanlagda ytan som banades inom båda delområdena uppgick till ca 540 m 2. I undersökningsplanen beräknades anläggningstätheten vara låg, ca 0,04 anl/m 2 vilket gjorde att det inom den beräknade undersökningsytan om ca 800 m 2 borde framkomma ca 30 anläggningar, som alla skulle undersökas. Vid undersökningen fann vi det motiverat att avbana ca 540 m 2, eftersom det framkom att området var kraftigt skadat av senare tiders militära verksamhet. Det medförde att antalet anläggningar var minimalt men att området med kultur-/odlingslager blev mer omfattande. I kulturlagret A218 (FU A223) lades 6 st meterrutor dels i lagrets centrala del men även i dess utkant. På grund av att undersökningen utfördes under besvärliga väderleksförhållanden en blöt decembervecka undersöktes massorna noggrant på fyllfat istället för på hackbord. Fynden var i mycket dåligt skick vilket innebar att större delen av den brända leran och de brända benen som påträffades var i upplösningstillstånd och därför inte kunde tillvaratas. Övriga fynd mättes in rutvis. Prover för makrofossilanalys togs i alla rutor. RAÄ 561 Det aktuella området utgjordes av äldre odlingsmark bevuxen med mindre träd och sly, vilket togs ned innan undersökningen påbörjades. Förundersökningen genomfördes i form av en sökschaktsgrävning med grävmaskin. Uppdragsgivaren hade önskemål om att en eventuell arkeologisk undersökning skulle utföras i direkt anslutning till förundersökningen. Det medförde att en större yta på ca 700 m 2 togs upp direkt vid förundersökningen eftersom det i direkt anslutning till vägområdet tidigare påträffats stensättningar och boplatslämningar (RAÄ ). Utifrån resultatet av den inledande avbaningen blev det uppenbart att en arkeologisk undersökning var nödvändig, vilket innebar att Länsstyrelsen och uppdragsgivaren kontaktades och den arkeologiska undersökningen kunde påbörjas omgående. De arkeologiska lämningarna dokumenterades genom inmätning med RTK-GPS, handritning, beskrivning och fotografering. Fynd samlades in och relaterades kontextuellt. Prover för 14 C-analys och makrofossil samlades in från alla lämpliga kontexter. Efter avslutat fältarbete valdes ett antal prover ut för 14 C-analys vid Ångströmslaboratoriet i Uppsala och arkeobotanisk analys hos Arkeologikonsult och arkeobotaniker Stefan Gustafsson. Keramikmaterial påträffades i två anläggningar och kommer att läggas till den befintliga analysen från förundersöknigen 2012 (Stilborg 2013). 7

10 Figur 3. Översikt över det norra schaktet med kulturlager A218 i bakgrunden. Foto mot norr. Resultat RAÄ 460 Området är beläget på en åkeryta mellan större impediment. Det finns fornlämningar både i åkermarken och på impedimenten. Vägområdet var placerat i nord-sydlig riktning tvärs igenom boplatsområde RAÄ 460. Det var även det lägst belägna partiet i området vilket medförde att anläggningarna låg glest. Området framstod efter förundersökningen som ett perifert område till boplatsen och bestod av enstaka stolphål och kulturlager. Vid schaktningen togs två större ytor upp med en sammanlagd yta av 540 m 2 på de platser där kulturlager och anläggningar påträffats vid den tidigare undersökningen. På den norra ytan, intill ett förmodat hus som låg alldeles utanför vägområdet, framkom ett kulturlager A218 (FU A223). Det undersöktes genom att sex provrutor grävdes jämt fördelade på ytan. Lagret hade en mäktighet på 0,05-0,10 m och bestod av grå lera med Figur 4. Kulturlager A218. Provrutorna dokumenteras av antikvarie Fredrik Samuelsson. Foto mot nordöst. 8

11 Figur 5. Översikt över det södra schaktet. Foto mot söder. måttligt innehåll av kolbitar och enstaka mindre stenar. Fynden utgjordes av måttliga mängder med bränd lera, brända ben, obrända ben och keramik samt enstaka metallfynd. Fyndfrekvensen var högre mot söder, där även lagret var mäktigare än mot norr. Undersökningen avslutades med att hela ytan djupschaktades varvid inga ytterligare anläggningar framkom. Inom den södra ytan framkom två större störningar i form av diken, varav det ena hade en bredd av ca 3 m. I det sydöstra hörnet framkom två mörkfärgningar, som dock utgick. I den sydöstra kanten framkom ett mindre kulturlager (A303) och i toppen av detta fanns en gles stensamling (A318). Kulturlagret hade en mäktighet av ca 0,1 m och bestod av brungrå lera med innehåll av enstaka kol och måttligt med sten i form av natursten, skärv- och skörbränd sten. Fynden utgjordes av några bitar bränd lera. Stensamlingen har troligtvis varit oval till formen, men var störd av ett dike i norr och en nedgrävning i söder. Den bestod av måttliga mängder natursten och enstaka skärviga och skörbrända stenar. Figur 6. Schaktets östra del dominerades av ett brett dike i nord-sydlig riktning. Foto mot söder. 9

12 Figur 7. Kulturlager A303 och stensamlingen A318 dokumenteras av antikvarie Fredrik Samuelsson. RAÄ 561 Området är beläget nordöst om skyttebanan, närmare bestämt mellan infartsvägen till Soljord i väster och Smedstadbäcken i öster. Vägsträckningen löper i öst-västlig riktning. Den västra delen utgörs av en flack platå beväxt med en stor ek och därefter sluttade marken mot öster ned mot Smedstadbäcken. Idag är sluttningen ganska jämn med en svag terrassering ned mot bäcken. Vid förundersökningen 2012 framkom att den nedre delen av sluttningen ursprungligen varit mer markant och att terrasseringen varit framträdande. Före den arkeologiska undersökningen utgjordes området av ängsmark och var beväxt med sly. Figur 8. Översikt av undersökningsområdet sett mot norr. 10

13 Figur 9. Översikt av undersökningsområdet sett mot sydväst med eken i bakgrunden. Förundersökningsytan från 2012 utgörs av gräsytan vid eken, norr om det nu aktuella schaktet. Vid förundersökningen avbanades en större sammanhängande yta på ca 700 m 2. Anledningarna var dels att en arkeologisk undersökning var planerad att utföras omedelbart efter det att förundersökningen avslutats, om ett tillräckligt stort antal anläggningar påträffades vid undersökningen. En annan anledning var den sena årstiden med mycket nederbörd som gjorde att det var svårt för grävmaskinen att ta sig fram. Att rulla över området flera gånger och gräva mindre schakt skulle skada fornlämningarna. Schaktytans storlek motsvarade inte vägområdets hela bredd eftersom det fanns en mängd störningar i områdets sydöstra del efter diverse elkablar och andra schakt från den tidigare militära verksamheten på platsen. På ytan framkom sammanlagt 23 stolphål, 5 härdar och ett odlingslager. Anläggningarna koncentrerades främst till ett område längst ned i sluttningen. Området längst i sydväst, på platån intill eken, var anläggningstomt så när som på tre stolphål. Stolphål A491 låg närmast förundersökningsområdet från 2012 och innehöll flera stora bitar bränd lera (F34). Längre ned i sluttningen framkom två tydliga koncentrationer med stolphål och härdar. Anläggningskoncentrationerna var fördelade på två avsatser i sluttningen med en tydlig utbredning i nord-sydlig riktning, vilket gjorde att de dels gick in i förundersökningsområdet från 2012 men saknades vid de recenta störningarna i söder. Stolphålen hade en storlek av 0,05-0,60 m i diameter, men majoriteten var mellan 0,25-0,30 m i diam. De hade ett djup av 0,04-0,25 m, men mestadels 0,10-0,15 m. De förhållandevis grunda anläggningarna är delvis ett resultat av att området under lång tid brukats för odling och att anläggningarna låg förhållandevis ytligt, ca 0,2 m under markytan. Om det funnits grundare anläggningar har de troligtvis odlats bort. Fyllningen utgjordes av gråbrun lera. Figur 10. Av stolphålen i sluttningen kvarstod endast bottnen. Stolphål A677 ingår i huskonstruktionen. 11

14 Färgen på fyllningen var kraftigt urlakad vilket gjorde anläggningarna svåra att avgränsa. De hade dock kraftig stenskoning bestående av 0,05-0,20 m stora stenar, både natur och i vissa fall skörbränd sten, och det var oftast den som markerade begränsningen. I ett av de närmst belägna schakten från 2012 fanns en härd och ett stolphål som passar väl in som en förlängning på den nedre anläggningskoncentrationen. Något som var tydligt i detta schakt var att anläggningarna låg främst ovanför den så tydliga nord-sydliga terrasskanten. I det nu aktuella schaktet var terrasskanten inte urskiljbar, men det beror på att sluttningen på denna plats hade en jämnare lutning. Något som var väldigt tydligt vid båda undersökningarna var att odlingslagret började nedanför terrasskanten/anläggningarna. Det enda fynd som framkom i den östra delen av schaktet var ett antal bitar keramik (F23) i stolphål A727. I den i sluttningen nedre belägna koncentrationen med anläggningar framträdde delar av en konstruktion som tolkats som ett sannolikt treskeppigt hus (se sidan 39). Det har dock inte bevarats i sin helhet utan har en längd på ca 7 m och utgörs av lämningarna efter sex takbärande stolpar och en härd. Bredden mellan bockparen är ca 2,5 m och spannet mellan dem ca 1,1-1,6 m men eftersom flera stolpar är bortodlade kan spannet ha varierat ytterligare. Längst ned i sluttningen framkom ett lager bestående av mörkbrun lera med inslag av kol och enstaka fnyk bränd lera som var i så dåligt skick att de inte kunde Figur 11. Även härdarna var illa tilltygade av senare tiders odling så att endast bottnen återstod. Här syns härd A692 som ingår i huskonstruktionen. tillvaratas (A745). Lagret var tunt intill anläggningarna, men blev något tjockare (0,2 m) längst ned mot Smedstadbäcken. Lagret var fyndtomt. Det tolkas vara samma lager som påträffades vid förundersökningen 2012, men inom det exploateringsområdet hade lagret en mäktighet på ca 0,9 m eftersom sluttningen ursprungligen var kraftigare på den ytan. Det innehöll flertalet bitar bränd lera. Det nu aktuella lagret (A745) utgör troligtvis utkanten av det tidigare påträffade lagret. Figur 12. Översikt över sluttningen ned mot Smedstadbäcken med odlings-/kulturlagret i bakgrunden. Foto mot norr. 12

15 Fynd Vid de båda undersökningarna framkom fynd i form av keramik, bränd lera, brända och obrända ben samt del av järnföremål i kulturlager A218 inom RAÄ 460 och i form av keramik och bränd lera i två anläggningar inom RAÄ 561. närheten till en eventuell gravkontext kan innebära att fragmenten med möjliga stenavtryck skulle ha kunnat ingå i en likbålskonstruktion. Spår efter en sådan finns bland annat på gravfältet vid Sturefors, RAÄ 20, Vist socken (appendix 2). RAÄ 460 Inom RAÄ 460 påträffades fynd i kulturlagren A218 och A303. Fynden i det mest omfattande lagret A218 utgjordes av keramik, bränd lera, brända och obrända ben samt två järnföremål. Fynden förekom i hela lagret även om de var mest frekventa i lagrets centrala del. Vid undersökningstillfället var väderomständigheterna inte de bästa med regn och snö. Den blöta leran medförde att majoriteten av den brända leran och de brända benen var så upplösta att de inte kunde tillvaratas. Det var endast de största bitarna som var intakta. Det ena av järnföremålen kan vara del av en kniv (F11) och det andra en ten (F9). RAÄ 561 Inom RAÄ 561 framkom flera stora bitar bränd lera (F34) i stolphål A491 på platån ovanför sluttningen. Keramiken (F23) framkom i stolphål A727 längst ned i sluttningen alldeles intill odlingslagret. Analysen av keamikskärvorna visade att de kom från ett kärl med sotad insida som antingen uppkommit genom att kärlet bränts i reducerande atmosfär eller visar att kärlet haft en funktion som kokkärl. Det visade sig även att godstypen överensstämmer med keramikfynden från förundersöknigen 2012, dock utan att skärvorna kommer från samma kärl (Stilborg, appendix 2). Vid förundersökningen 2012 påträffades keramiken på platån i stenpackning RAÄ 559, i en härd och i de intilliggande odlings-/kulturlagren inom RAÄ 561. Vid analys av keramikmaterialet framkom att det omfattade rester efter fem olika kärl, varav ett mindre, tre mellanstora till stora och ett stort. Några av kärlen var tydligt använda och skulle kunna representera delar av hushållsavfall. Godskvaliteten pekade på en datering till järnålder. Den brända leran påträffades dels på krönet i odlings-/kulturlagren, men även i de mäktiga odlingslagren i sluttningen ned mot Smedstadbäcken. Analys av den brända leran, funnen i odlingslagren i sluttningen (A583, FU 2012), visade att det är teknisk keramik som varit utsatt för en hög temperatur och där vissa bitar även har avtryck som kan vara efter stenar. En bit (F2) skulle kunna tolkas som ett ässjefodringsfragment. Det fanns även alternativa tolkningar där Dateringar Vid undersökningen togs kolprover i kolförande undersökta anläggningar. Från RAÄ 460 skickades ett prov från kulturlagret A218 i form av två kärnor av skalkorn. Provet skickades direkt från den arkeobotaniska analysen som utfördes av Arkeologikonsult AB. Från RAÄ 561 skickades tre prover från två härdar och ett stolphål. RAÄ 460 Det norra schaktet dominerades av kulturlager A218 och i lagrets västra del valdes en kärna av ett skalkorn ut för datering. Skalkornet påträffades i ett makroprov (P1) och daterades till e Kr (Ua-50312, 2 sigma). RAÄ 561 Proverna från RAÄ 561 togs som tidigare nämnts i två härdar och ett stolphål. Stolphålet (A491) låg i den sydvästra delen av området, som i övrigt var ganska anläggningstomt. Dess placering, intill 2012 års förundersökningsyta, och innehållet av stora bitar bränd lera gjorde att den var intressant för datering. De andra två proverna togs i härdarna A545 och A692 i sluttningen ned mot Smedstadbäcken. Anläggningarna låg i en kontext med en mängd stolphål, vars spridning mot norr även kunde konstateras i 2012 års schakt men var på den nu aktuella ytan mer koncentrerade. Det gick att se en viss skillnad i anläggningskoncentrationen i sluttningen, som tyder på två områden med anläggningar på var sin ytterst svag platå i sluttningen. Kolproverna skickades för analys till Ångströmslaboratoriet i Uppsala. Kolprovet i stolphålet (A491) daterades till f Kr och visar på en datering till förromersk järnålder (Ua-50018, 2 sigma). Härden (A545) på den i sluttningen högst belägna koncentrationen av stolphål daterades till e Kr och äldre romersk järnålder (Ua-50019, 2 sigma). Längst ned i sluttningen intill kulturlagret daterades härd A692 till f Kr, även den förromersk järnålder (Ua-50020, 2 sigma). Vid förundersökningen 2012 togs prover från två härdar som var helt olika varandra i karaktär. Den 13

16 ena härden (A995) låg på krönet intill de förmodade stensättningarna under ett kulturlager. Den andra (A629) låg i sluttningen ned mot Smedstadbäcken och var svår att se eftersom den var kraftigt urlakad. Båda anläggningarna fick nästan identiska dateringar, från e Kr med (2 sigma, Ua och Ua-44208), d v s äldre romersk järnålder. Sammantaget visar dateringarna från de båda undersökningarna på två faser, dels förromersk och dels äldre romersk järnålder. Det är dock inte möjligt att se någon skillnad mellan anläggningar i de olika faserna, vilket tyder på att området haft samma funktion under en längre tidsperiod. Radiocarbon determination 2000BP 1900BP 1800BP 1700BP 1600BP 1500BP Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] Ua : 1762±34BP 68.2% probability 230AD (68.2%) 340AD 95.4% probability 130AD (95.4%) 390AD CalBC/CalAD 200CalAD 400CalAD 600CalAD Calibrated date Radiocarbon determination 2000BP 1900BP 1800BP 1700BP 1600BP 1500BP Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] Ua : 1763±33BP 68.2% probability 230AD (68.2%) 340AD 95.4% probability 130AD (95.4%) 390AD CalBC/CalAD 200CalAD 400CalAD 600CalAD Calibrated date Figur 13. Kalibreringskurva för 14 C-prover analyserade på Ångströmslaboratoriet i Uppsala. 14

17 Makrofossilanalys RAÄ 460 Inom RAÄ 460 gjordes provtagningen i provrutorna varvid prover insamlades och skickades för analys från fyra av sex undersökta provrutor. Resultatet blev att samtliga prover uppvisade förekomst av träkol. Endast ett prov (P1) uppvisade makrofossil i form av två förkolnade kärnor av skalkorn (Hordeum vulgare) (Gustafsson 2014/15). RAÄ 561 Inom RAÄ 561 togs makroprover i lämpliga stolphål, vilket blev 4 prover och samtliga skickades för analys. Analysen visade endast på förekomst av träkol (Gustafsson 2014/15). Vid undersökningen 2012 analyserades ett prov från en härd belägen i krönläge intill den förmodade stensättningen (RAÄ 559) men innehöll utöver en mängd träkolsfragment inga förkolnande växtrester (Regnell 2013). Sammantaget visar det att arkeobotaniskt material inte påträffats i analysmaterialet från undersökningen av boplatsen RAÄ 561. Tolkning RAÄ 460 Vid undersökning av kulturlagren framkom att de innehöll boplatsrelaterat material såsom fynd av keramik, bränd lera, enstaka metallföremål, brända och obrända ben. Makrofossilanalysen visade att lagret innehöll en del träkol, men från alla prover framkom endast två kärnor av skalkorn och då från samma prov. En 14 C-datering av skalkornen visade på en datering till folkvandringstid. Sammantaget antyder resultaten att området utnyttjats som ruderatmark eller avfallsplats, men resultaten är för vaga för att mer precist styrka vilka processer som avsatt eller genererat kulturlagret. Lagret hör inte samman med den huskonstruktion (Hus 2), som påträffades vid förundersökningen alldeles utanför vägområdets östra kan, eftersom den daterats till förromersk järnålder. Med tanke på det sanka läget är förhållandena för odling inte de optimala. Även den låga frekvensen av arkeobotaniskt material tyder på ett större avstånd till den gård där kornen förkolnades. Eftersom området är så skadat av senare tiders verksamhet på platsen är det svårt att tolka lämningarnas funktion mer än som aktiviteter i utkanten av en boplats. RAÄ 561 Vid undersökningen framkom anläggningar på två skilda platser på platån och i sluttningen. På platån var anläggningarna få men kunde genom fynd av bränd lera kopplas samman med anläggningar och fynd inom 2012 års undersökta yta. I sluttningen fanns två koncentrationer med anläggningar i form av härdar, men framförallt stolphål. Det fanns inga tydliga konstruktioner bland anläggningarna i det begränsade schaktet, men i den nedre anläggningskoncentrationen framkom en antydan till en huskonstruktion. Den utgörs av ett treskeppigt hus med en längd synligt i schaktet på ca 7 m. Ett stolppar är bevarat men ytterligare fyra bockpar kan ha funnits. Stolphålen var alla grunda och mestadels runt ca 0,1 m djupa. Till saken hör att området varit uppodlat ända in i modern tid, vilket gör att grunda stolphål kan ha odlats bort. Under yngre bronsålder och förromersk järnålder förekommer huskonstruktioner där spannet mellan bockparen är förhållandevis tätt eller så kan de ha ett varierade avstånd mellan bockparen inom huskroppen. Ofta har husen ett större avstånd mellan bockparen i öster samt en härd och ett tätare avstånd i västra delen. Det har förklarats med att husen varit uppdelade i olika funktioner och den västra delen med härden utnyttjats som bostad och den östra delen utnyttjats som ekonomidel (Artursson 2005 och Petersson 2006 och där anförd litteratur). Analysmässigt var anläggningarna inom undersökningsområdet anonyma eftersom det inte fanns någon förekomst av arkeobotaniskt material utan endast träkol. Keramiken som påträffades i stolphål A727 ingår i den troliga huskonstruktionens takbärande konstruktion. Vissa bitar av den brända leran har stenavtryck, vilket visar att den inte använts som lerklining till husväggar men den kan heller inte helt knytas till metallhantering. De största bitarna påträffades i ett stolphål inom ett i övrigt anläggningstomt område på den sydvästra delen av undersökningsområdet. Det anmärkningsvärda är att finna flera bitar keramik och bränd lera i stolphålen, vilket leder tanken till att de utgör medvetna deponeringar. Men det är svårt att veta i vilket avseende och för att komma vidare krävs ett större material (se vidare diskussion i Stilborg, Appendix 1). Vid förundersökningen 2012 framkom även en del av en ässjefodring och en bit slagg, vilket tillsammans med den brända leran styr tankarna mot att platsen kanske haft karaktären av en verkstadsplats för metallhantverk. Men även för denna teori krävs ett större fyndmaterial. 15

18 Referenser Tryckta källor Artursson, M Böndernas hus. I: Carlie, A Järnålder vid Öresund. Band 1. Skånska spår arkeologi längs Västkustbanan. Björkhager, V Link-Link mellan Lilla Askavägen och Smedstadbäcken. Arkeologisk förundersökning, RAÄ 243 (Slaka sn), (Linköpings stad), Smedstad 1:4, Slaka sn och Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands museum, Rapport 2013:9. Björkhager, V Djurgården f d Övningsområdet. Arkeologisk förundersökning, Slaka sn, Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum, Rapport 2006:28. Elfstrand, B En äldre boplats nära Mjärdevi bytomt. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Rapport UV Öst 2001:18. Fernholm, R Slaka sn, Mjärdevi 12:1, fornlämning I: Arkeologi i Sverige Riksantikvarieämbetet rapport 1983:2. Karlsson, E Tio boplatser inom övningsområdet. Arkeologisk utredning, etapp 2, Linköpings stad och Slaka sn, Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum, Rapport 2005:44. Lindberg, R Arkeologi inom Linköpings Djurgård. Djurgården, Område E. Utredning etapp 2 och förundersökning, Smedstad 1:4, Slaka socken, Linköpings kommun, Östergötland. Östergötlands museum, Rapport 2012:14. Petersson, M Djurhållning och betesdrift. Djur, människor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Regnell, M Botaniska analyser av jordprover från Djurgården, Slaka sn, Östergötland. I: Björkhager, V Link-Link mellan Lilla Askavägen och Smedstadbäcken. Arkeologisk förundersökning, RAÄ 243 (Slaka sn), (Linköpings stad), Smedstad 1:4, Slaka sn och Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands museum, Rapport 2013:9. Samuelsson, F Gravfält och stensättningar vid Lilla Askavägen. Arkeologisk förundersökning. RAÄ 227, 228 och 305. Smedstad 1:4, Slaka sn, Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands museum, Rapport 2013:25. Samuelsson, F I lä nedanför höjdryggens krön. Lämningar från övergången mellan brons- och järnålder vid Lambohovsleden. RAÄ 304, Arkeologisk utredning etapp 2 samt förundersökning, Lambohov 2:20, Slaka sn, Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands museum, Rapport 2014:14. Sköld, K En gård från yngre järnålder i Valla. Särskild arkeologisk undersökning. RAÄ 330, Kv Intellektet, Linköpings stad och kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet, UV Rrapport 2012:73. Stilborg, O Keramik och teknisk keramik från Djurgården. I: Björkhager, V Link-Link mellan Lilla Askavägen och Smedstadbäcken. Arkeologisk förundersökning, RAÄ 243 (Slaka sn), (Linköpings stad), Smedstad 1:4, Slaka sn och Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands museum, Rapport 2013:9. Ternström, C & Schönbeck, M F d Övningsområdet. Arkeologisk utredning, Linköpings stad och Slaka sn, Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum, Rapport 7:2001. Övriga källor Lantmäteristyrelsens arkiv Slaka socken, D101-33:2 Åsmedstad nr 1-5, Storskifte Rikets allmänna kartverks arkiv Slaka socken, J133-8F4h48, Ekonomiska kartan 1947 Räf, E I boplatsens utkant skärvsten, härdar och stolphål vid Eldsberget. RAÄ233, Lambohov 2:20, Slaka sn, Linköpings kommun, Östergötlands län. Östergötlands museum, Rapport 2011:24. 16

19 Tekniska uppgifter RAÄ 460 Lokal Smedstad 1:4 Socken Slaka sn Kommun Linköping Län och landskap Östergötland Fornlämningsnummer RAÄ 460 Ekonomiska kartans blad Koordinater Koordinatsystem 64F 7d SO och 64F 7d SV E N SWEREF 99 TM Typ av undersökning Arkeologisk slutundersökning Länsstyrelsens dnr Länsstyrelsens handläggare Magnus Reuterdahl Länsstyrelsens beslut ÖLM dnr 380/14 ÖLM projektnr Intrasisprojekt olm Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Projektledare Personal Linköpings kommun, Teknik och samhällsbyggnad Linköpings kommun, Teknik och samhällsbyggnad Viktoria Björkhager Fredrik Samuelsson Fältarbetstid Totalt undersöktes Sammanlagt ca 540 m 2 Fynd Foto Analyser C4676:1-22 Digitalt 14 C-prov (1 st) och makrofossil (4 st) Grafik Viktoria Björkhager Renritning - Grafisk form Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial Lantmäteriverket MS2008/06551 ISSN Rapport 2015:19 Östergötlands museum 17

20 Tekniska uppgifter RAÄ 561 Lokal Smedstad 1:4 Socken Slaka sn Kommun Linköping Län och landskap Östergötland Fornlämningsnummer RAÄ 561 Ekonomiska kartans blad Koordinater Koordinatsystem 64F 7d SO och 64F 7d SV N E SWEREF 99 TM Typ av undersökning Arkeologisk förundersökning Länsstyrelsens dnr Länsstyrelsens handläggare Magnus Reuterdahl Länsstyrelsens beslut ÖLM dnr 379/14 ÖLM projektnr Intrasisprojekt olm Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Projektledare Personal Linköpings kommun, Teknik och samhällsbyggnad Linköpings kommun, Teknik och samhällsbyggnad Viktoria Björkhager Fredrik Samuelsson Fältarbetstid samt Totalt undersöktes ca 700 m 2 Fynd Foto Analyser Grafik Renritning Grafisk form C4677:23-24 Digitalt 14 C-prover (3 st), makrofossil (4 st) samt keramikanalys Viktoria Björkhager Lasse Norr Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial Lantmäteriverket MS2008/06551 ISSN Rapport 2015:19 Östergötlands museum 18

21 Appendix 1. Keramisk analys - Ole Stilborg 2014 Bränd lera och kärl från Djurgården. Inledning På uppdrag från antikvarie V. Bjorkhager, ÖM har SKEA registrerat och tolkat keramiskt fyndmaterial från för-och slutundersökning på RAÄ 460 och RAÄ 561 på Djurgården, Smedstad 1:4, Slaka sn. Den senare undersökningen ligger strax öster om området som förundersöktes 2012 medan RAÄ 460 ligger ca 350 meter längre mot Norr. Fyndmaterialet kommer från grop och stenpakning (RAÄ 460) respektive stolphål (RAÄ 561) på var sin sida av Smedstadbäcken. Frågorna till materialet gäller materialets karaktär (typer av kärl; den tekniska keramikens anknytning till hantverk) och datering samt jämförelse med de keramiska fynden från förundersökningen 2012 på intilliggande område (Stilborg 2012) samt från en tidigare undersökning inom RAÄ 460 (Stilborg 2011). Materialet Fynden från RAÄ 460 omfattar totalt 23 enheter med en samlad vikt på 89 gram. Kärlfynden består av en spjälkad skärva (2,3 g) och 52 bitar av bränd lera med en vikt på 87 g. Fynden från RAÄ 516 omfattar 21 enheter med en samlad vikt på 285 gram. Kärlfyndet består av fragment, bukskärvor och mynningsskärva från samma kärl (31,2 g). Den brända leran består av 14 bitar med en vikt på 253,9 gram. RAÄ 460 Kärl Den spjälkade skärvan (F22, A218) är av ett finmagrat gods med en vittrad, oxiderad utsida och en mörk kärna. Det är ett förhistoriskt gods som rimligen kan höra till bronsålder eller järnålder. Keramiken från tidigare utgrävda anläggningar inom RAÄ 460 och 483 (Stilborg 2011) är också av järnålderstyp. Bränd lera Med undantag för F8 härrör samtliga fynd av bränd lera från gropen A218. F8 härrör från stenpackningen A303. Fynden F1, F7, F14, F18 och F20 består alla av mer eller mindre slitna, lågbrända (varierande atmosfär) fragment upp till en storlek på 3,5 x 2,5 x 1 cm. Totalt rör det sig om 38 fragment med en samlad vikt på 59 gram. Leran är mellangrov och tycks i ett par fall vara något kalkhaltig. Två lite större bitar i F7 och F20 kanske ger en indikation på ursprunget för den brända leran. Båda har en konvex mycket vittrad yta som kan betyda att det rör sig om en del av en vävtyngd. Rester av det centrala hålet, som skulle vara ett säkrare tecken, saknas dock. Men det är trots allt en möjlighet att fragmenten kan vara rester av delvist brända vävtyngder. 19

22 De sju bitarna bränd lera i F8 och F16 (vikt 10,6 g) är också slitna och av fin-mellangrov lera men genomoxiderade. De fem bitarna oxiderat bränd lera i F2 har bränts till en högre temperatur men är inte sintrade. Varken i F2, F8 eller F16 finns några avtryck eller formspår som antyder varifrån den brända leran kommer. Det lite större fragmentet i F5 (8 g) har fräschare brottytor och består av en grövre lera. Den ena hälften är oxiderad och den andra reducerad. Tyvärr finns det inte heller här någon karakteristisk form eller avtryck som kan avslöja ursprunget. Slutligen avviker det lilla fragmentet i F13 och det något större i F17 klart från det övriga materialet. Båda har skarpa, fräscha brottytor och gods som bäst tolkas som tegel. Det större fragmentet har även bränts sekundärt (kan dock också ha ägt rum under tegelbränningen) med det resultat att den uppvisar en temperaturgradient från uppskattat ca 700 grader till en sintrad blåsig yta. Dessa två fynd tyder således på en störning av A218 under historisk tid. De har dessutom paralleller i fragmenten F (A223) och F (A7) från en tidigare undersökt del av RAÄ 460 (Stilborg 2011). RAÄ 516 Kärl F23, A727 omfattar fyra fragment, två bukskärvor (9 och 10 mm tjocka) och en mynningsskärva (9 mm) från samma mellanstora kärl med en mynningsdiameter på 14 cm (fig. 1). Kärlet är gjort av en siltig lera magrad med ca 15 % krossat, kvartsrik granit (maxkorn 2-3 mm). Utsidan har lämnats obehandlad och på insidan är formningsspåren också tydliga. Kärlet tycks ha bränts i en reducerande atmosfär men kan också vara sotad som ett resultat av användningen som kokkärl (Stilborg 2006; Stilborg 2010). Typen av gods stämmer överens med fynden från intilliggande FU 2012 men inga av dessa skärvor härrör från kärlet i F23. Dateringen är som för 2012-fynden sannolikt järnålder. Formen med en nästan rak hals har en parallell i mynningsskärvan från ett mindre kärl som framkom vid tidigare utgräv-ningar inom RAÄ 460 och 483 (Stilborg 2011). 20