Blodet Blodet har många viktiga funktioner i kroppen, bland annat att

Transkript

1 Blodet Blodet har många viktiga funktioner i kroppen, bland annat att transportera syre från lungorna till kroppens celler, och koldioxid från cellerna till lungorna föra näringsämnen och restprodukter till och från cellerna delta i immunförsvaret transportera hormoner och andra signalsubstanser reglera surhetsgraden och innehållet av salter och vätska i kroppen delta i regleringen av kroppens temperatur se till att blodet levrar sig om man skadat ett blodkärl. Hjärtat pumpar runt blodet i kroppens blodkärl. Med immunförsvaret menas kroppens försvar mot bakterier, virus, celler som omvandlats till cancerceller, främmande celler eller partiklar. De kan orsaka infektioner eller cancer om inte immunförsvaret fungerar som det ska. Tre olika sorters blodkroppar Blodet kallas för en flytande vävnad eftersom blodets celler inte är ihopfogade utan rör sig fritt i en vätska. Nästan en tiondel av kroppsvikten består av blod. En person som väger 70 kilo har ungefär fem till sex liter blod. Blodet består av blodkroppar och blodplasma. Knappt hälften av blodets volym är blodkroppar, eller blodceller som de också kallas. Det finns tre olika sorters blodkroppar, som har olika uppgifter. De är röda blodkroppar (erythrocyter), vita blodkroppar (leucocyter) och blodplättar (Throbocyter). De olika blodkropparna bildas i den röda benmärgen som hos vuxna finns i bröstbenet, höftbenskammarna, skallbenet, kotorna och rörbenens ändar. I den röda benmärgen bildas först ursprungsceller eller så kallade stamceller, som sedan mognar till olika typer av blodkroppar.

2 Det finns tre olika sorters blodkroppar som har olika uppgifter. Det är röda blodkroppar som transporterar syre och koldioxid, vita blodkroppar som försvarar kroppen mot infektioner och blodplättar som gör att blodet levrar sig om man skadar ett blodkärl. Blodkropparna bildas i benmärgen. Flest röda blodkroppar Det finns flest röda blodkroppar. I en liter blod finns det fyra till fem biljoner röda blodkroppar. Nästan en fjärdedel av alla kroppens celler är blodkroppar. Varje röd blodkropp är mycket liten, endast sju tusendels millimeter. Mogna röda blodkroppar saknar kärna och cellorgan, så kallade organeller, som normalt finns i celler. Därför har röda blodkroppar ingen ämnesomsättning till skillnad från andra celler. De röda blodkropparna är runda, platta och mycket formbara. Därför kan de lätt ta sig fram i de minsta blodkärlen, de så kallade kapillärerna, som är mindre än de röda blodkropparna. Det bildas mer än två miljoner nya röda blodkroppar varje sekund. Bildningen styrs av hormonet erytropoietin som utsöndras från njurarna. När det finns för lite syre i blodet känner njurarna av det och producerar mer av hormonet. Då bildas fler röda blodkroppar som kan transportera syre. Det bildas mer än två miljoner nya röda blodkroppar varje sekund. Bildningen styrs av hormonet erytropoietin från njurarna. Hemoglobin fraktar syre och koldioxid De röda blodkropparna innehåller hemoglobin, som binder och transporterar syre och koldioxid. Koldioxiden kan också reagera kemiskt med vatten inuti de röda blodkropparna och transporteras som bikarbonat. Hemoglobin är ett protein som innehåller järn, och det ger blodet den röda färgen. Syrerikt blod är ljusare rött medan syrefattigt blod är mörkare rött.

3 När blodet passerar genom lungorna lämnar det ifrån sig den koldioxid som bildats i kroppens celler vid ämnesomsättningen. I stället tar blodet upp syre, som sedan transporteras ut till cellerna i kroppen. Om det finns mycket koldioxid i blodet blir det surt. De röda blodkropparna transporterar koldioxiden till lungorna, där den avlägsnas genom andningen. Det bidrar samtidigt till att reglera hur surt det är i kroppen, den så kallade syrabasbalansen. Lever i fyra månader En röd blodkropp lever ungefär 120 dagar. När blodkroppen åldras blir den mindre formbar och går lätt sönder när den passerar genom mjältens trånga kapillärer. Den döende röda blodkroppen bryts därefter ner i mjälten och levern. Järnet tas till vara och transporteras tillbaka till benmärgen för att användas till att bilda nya röda blodkroppar. Kroppen kan inte återanvända alla restprodukter, utan en del av hemoglobinet omvandlas till färgämnet bilirubin. Det ingår i gallan och ger avföringen den bruna färgen. Lite bilirubin utsöndras även med urinen och gör den gul. Vita blodkroppar försvarar kroppen De vita blodkropparnas viktigaste uppgift är att försvara kroppen mot infektioner. Det finns flera olika sorters vita blodkroppar. Man skiljer mellan granulocyter, lymfocyter och monocyter. De vita blodkropparna har cellkärna och cellorgan som vanliga celler, till skillnad mot de röda blodkropparna. Granulocyter "äter upp" bakterier Granulocyterna består egentligen av tre olika sorters celler, som har olika uppgifter. Det går att skilja de olika cellerna åt genom att de innehåller små korn som färgas olika om de behandlas med ett färgämne på ett laboratorium.

4 De vita blodkroppar som kallas neutrofila granulocyter försvarar kroppen mot bakterier genom att äta upp dem. De vita blodkropparna cirkulerar inte bara i blodet utan kan även ta sig ut i vävnaderna vid ett bakterieangrepp, exempelvis i huden. I vävnaderna rör sig de neutrofila granulocyterna med hjälp av små fötter som bildas av cellens inre. En annan typ av vita blodkroppar är eosinofila granulocyter. Om man får en allergisk reaktion eller en parasitsjukdom ökar antalet eosinofila granulocyter i blodet. Till sist finns basofila granulocyter. De innehåller rikligt med histamin som sätter igång den allergiska reaktionen om man är överkänslig. Totalt finns det tre till åtta miljarder granulocyter per liter blod. De neutrofila granulocyterna är vanligast, medan de eosinofila och basofila granulocyterna är betydligt färre. Granulocyter har en livslängd på några dagar. En annan typ är eosinifila granulocyter, som ökar i antal om man får en allergiska reaktion eller en parasitsjukdom. Den tredje typen av granulocyter kallas basofila. De innehåller rikligt med histamin som sätter igång den allergiska reaktionen om man är överkänslig. Lymfocyter förgör inkräktare Lymfocyter är en annan sorts vita blodkroppar som bildas i benmärgen. Cellerna mognar sedan till färdiga lymfocyter i den så kallade lymfatiska vävnaden. Lymfatisk vävnad finns framför allt i de lymfatiska organen, det vill säga i lymfknutorna, mjälten och brässen, eller thymus. Lymfatisk vävnad finns även på andra ställen i kroppen, bland annat i

5 halsmandlarna, svalg- och tungtonsillerna samt i tarmarnas väggar. Mogna lymfocyter cirkulerar i blodet, men de finns även i lymfan, som är den vätska som cirkulerar i lymfsystemet. Lymfocyterna är av två slag, T- och B-lymfocyter. T-lymfocyterna är vanligast. De bildas i benmärgen, men förs sedan med blodet till brässen där de mognar. När de kommer i kontakt med främmande mikroorganismer omvandlas T-lymfocyterna till så kallade mördarceller som kan oskadliggöra inkräktarna. Några T-lymfocyter finns kvar som T- minnesceller, som känner igen det ämne som utlöste kroppens försvarsreaktion. Även B-lymfocyter bildas i benmärgen. B-lymfocyterna omvandlas till plasmaceller när de kommer i kontakt med främmande ämnen som skapar en försvarsreaktion i kroppen, så kallade antigener. Plasmacellerna bildar antikroppar som bekämpar antigenerna. Läs mer om det i kapitlet om immunförsvaret. Även hos B-lymfocyterna utvecklas en liten del till B- minnesceller. Lymfocyterna lever längre än de andra blodkropparna. En del lymfocyter finns kvar hela livet. Lymfocyter är vita blodkroppar som bildas i benmärgen. Cellerna mognar sedan till färdiga lymfocyter i den lymfatiska vävnaden, det vill säga i bland annat lymfknutorna, mjälten och brässen. Monocyter fungerar som renhållare Monocyterna är störst av de vita blodkropparna. Det finns cirka en halv miljard monocyter per liter blod. Monocyterna finns i blodet under ungefär ett dygn. Sedan vandrar de ut i vävnaderna och omvandlas till celler som kallas makrofager. Makrofag betyder storätare. Cellerna kan äta upp inkräktare, som exempelvis bakterier. De tar även hand om död vävnad och fungerar därför som en slags städpatrull ute i kroppen. Cellerna bildar även olika ämnen som aktiverar T- och B-lymfocyterna. Makrofagerna kan leva i flera år.

6 De vita blodkropparna finns alltså inte bara i blodbanan, utan även i lymfsystemet och i vävnaderna. Blodplättarna stoppar blödningar Blodplättar, så kallade trombocyter, är inga egentliga celler utan endast en del av en stor cell som kallas megakaryocyt. Megakaryocyterna finns i benmärgen och lämnar ifrån sig de små celldelarna, som sedan cirkulerar i blodet. En megakaryocyt kan bilda upp till 6000 blodplättar. Blodplättarna lever bara några dagar. Trots att blodplättarna inte är fullständiga celler har de mycket viktiga uppgifter. De innehåller olika ämnen som behövs för att blodet ska levra sig vid en skada, koagulera. Vid en skada på ett blodkärl klumpar blodplättarna ihop sig och fäster vid kärlets väggar. Därmed bildas en plugg som hejdar blödningen. Det finns ungefär miljarder blodplättar per liter blod.

7 Blodplättarna är inga egentliga celler, utan endast en del av en stor cell som kallas megakaryocyt. Megakaryocyterna finns i benmärgen och lämnar ifrån sig små celldelar, så kallade blodplättar, som sedan cirkulerar i blodet. Blodplasman är en gul vätska Det som blir kvar om man tar bort alla blodkropparna från blodet kallas blodplasma. Blodplasma är en svagt gulfärgad vätska som till 90 procent består av vatten. Resten är olika proteiner, salter och en del andra ämnen i små mängder. Ämnen som löser sig i vatten, till exempel hormoner och andra signalsubstanser, kan transporteras runt i kroppen med hjälp av blodplasman. Även näringsämnen, till exempel socker i form av glukos, transporteras med hjälp av blodet. En del ämnen binder sig först till proteinerna i blodplasman för att transporten ska gå lättare. På så sätt kan även fetter, som inte är vattenlösliga, föras ut till kroppens celler. Blodplasma innehåller också bikarbonat, som är mycket viktigt för att blodet ska kunna hålla en normal surhetsgrad. Plasmaproteiner har olika uppgifter Proteinerna i blodplasman är av olika slag och har olika uppgifter. Totalt finns det ungefär 70 gram protein per liter plasma. Några av de viktigaste plasmaproteinerna är: Albumin, det vanligaste proteinet, som har till uppgift att hindra vattnet i blodet från att lämna blodbanan. Om inte albuminet höll kvar vattnet skulle det istället ge sig ut i vävnaderna som då blev svullna. Albumin transporterar även vissa hormoner och fett. Transferrin, som är ett viktigt protein för blodbildningen eftersom det transporterar järn till benmärgen där det behövs för att bilda röda blodkroppar. Immunglobuliner, som är antikroppar och är viktiga för kroppens immunförsvar. Läs mer om det i nästa kapitel.

8 Koagulationsfaktorer, som är nödvändiga för att blodet ska kunna levra sig så att en blödning kan stoppas. Den viktigaste koagulationsfaktorn kallas fibrinogen. Mängden fibrinogen ökar vid olika inflammatoriska reaktioner och mäts med hjälp av det blodprov som kallas sänka. När blod koagulerar omvandlas fibrinogen till fibrin. Om blodceller och fibrin tas bort kallas återstoden blodserum. Hormoner, som är proteiner som reglerar många viktiga mekanismer i kroppen. Blodet innehåller salter Salterna i blodet kallas för elektrolyter och har många viktiga uppgifter. Det salt som det finns mest av är koksalt, som består av så kallade natriumjoner och kloridjoner. I blodplasman finns även salter av kalium, kalcium, fosfat och magnesium. Varje ämne har sin speciella uppgift i kroppen.

9 Hjärtat och blodomloppet Hjärtat och blodomloppet har flera viktiga uppgifter i kroppen, bland annat att förse kroppens celler med viktig näring föra bort avfall som bildas vid ämnesomsättningen transportera syre från lungorna till vävnaderna, och koldioxid i andra riktningen sprida olika hormoner och signalsubstanser som styr olika funktioner i kroppen vara en del av kroppens immunförsvar hjälpa till att hålla kroppstemperaturen. Hjärtat fungerar som en pump. Tack vare hjärtats rytmiska sammandragningar pumpas blodet runt i det sammanhängande rörsystem som blodkärlen bildar. Pumpkraften gör att det uppstår ett tryck, det så kallade blodtrycket. Hjärtat pumpar ut syresatt blod i kroppen genom artärerna (röda på bilden). Blodet leds tillbaka till hjärtat genom venerna (blåa på bilden) för att syresättas på nytt i lungorna. Blodet transporterar också näringsämnen, hormoner, avfallsprodukter med mera.

10 Stort som en knytnäve Hjärtat är ungefär lika stort som en knuten hand. Det ligger i bröstkorgen mellan lungorna, lite förskjutet åt vänster. Hjärtat är dessutom lite vridet så att den högra delen är riktad framåt. Det vilar på mellangärdet, som är skiljeväggen mellan brösthålan och bukhålan. Hjärtat skyddas av bröstkorgens vägg som är uppbyggd av revben och muskler. Framför hjärtat finns bröstbenet. Alldeles bakom hjärtat går matstrupen på väg ner till magsäcken. Hjärtats övre del kallas basen. Här passerar de stora blodkärlen till och från hjärtat. Den nedre delen kallas spetsen. När hjärtat slår kan man känna spetsens rörelser mot bröstkorgsväggen. Under fosterstadiet börjar hjärtat slå redan när fostret är tre veckor gammalt. Hjärtat slår sedan ungefär tre miljarder gånger under en människas liv. En uthållig muskel Hjärtat har en speciell sorts tvärstrimmig muskulatur som kallas hjärtmuskulatur. Den skiljer sig från annan tvärstrimmig muskulatur genom att den inte kan påverkas av viljan. Muskulaturen är också mycket uthållig, och den vilar bara mellan hjärtslagen. Muskelcellerna är förgrenade och bildar nätverk. En impuls i en muskelcell når därför snabbt andra celler, och hela hjärtat dras samman. Hjärtat har två ihåliga halvor. Var och en består av ett förmak dit blodet först kommer, och en kammare som pumpar blodet vidare. Mellan halvorna finns en tät skiljevägg. Mellan hjärtats olika hålrum finns klaffar, som öppnas och sluts i takt med sammandragningarna. Hela hjärtat omges av dubbla bindvävslager, den så kallade hjärtsäcken. Mellan de båda lagren finns lite vätska så att hjärtat kan röra sig. Hjärtat är uppbyggt av tvärstrimmig muskulatur som inte påverkas av viljan. Muskelcellerna bildar nätverk. Därför sprids nervimpulserna i en muskelcell snabbt till andra celler, och hela hjärtat dras samman.

11 Förmaken tar emot blod Hjärtats förmak har tunna väggar. Höger förmak tar emot blod som kommer tillbaka från kroppen genom den övre och nedre hålvenen. Vänster förmak tar emot blod som syresatts i lungorna. Kamrarna pumpar blodet vidare Kamrarna har tjockare väggar eftersom de pumpar blodet vidare. De utför alltså ett större arbete än förmaken. Höger kammare pumpar blodet till lungorna för syresättning, och kallas lilla kretsloppet. Vänster kammare pumpar det syresatta blodet ut till kroppen via stora kroppspulsådern, som även kallas aorta. Pumpandet av syresatt blod kallas stora kretsloppet. Störst kraft går åt till detta arbete, därför är muskelväggen i vänster kammare tjockast. Två typer av klaffar Tack vare klaffar mellan förmaken och kamrarna, samt vid blodkärlen som går ut från hjärtat, förs blodet hela tiden vidare i samma riktning. Det finns fyra klaffar av två olika typer: Segelklaffar finns mellan förmak och kammare i både höger och vänster hjärthalva. Klaffarna ser ut som tunna segel. Trådar längs seglens kanter fäster i muskelbuntar, som kallas papillarmuskler. När hjärtat dras samman pressas seglen ihop så att klaffen blir tät. Fickklaffar finns där lungpulsådern lämnar höger kammare, och där aorta lämnar vänster kammare. Klaffarna tillåter bara att blodet pumpas ut ur kamrarna. Om blodet försöker ta motsatt väg stängs klaffarna automatiskt. När klaffarna öppnas och stängs uppstår ett ljud som läkaren kan höra på bröstkorgen med hjälp av ett stetoskop. För varje hjärtslag hörs två toner.

12 Hjärtats funktion Även om hjärtats viktigaste funktion är att pumpa runt blodet i kroppen, så är det beroende av att ha en egen blodförsörjning. Därför har hjärtat två kranskärl. Kranskärlen är små artärer som kommer direkt från stora kroppspulsådern, aorta, där den lämnar vänster kammare. Kärlen förgrenas och bildar ett nätverk runt hjärtat. Kranskärlen förser hjärtmuskeln med blod när hjärtat vilar mellan slagen. Blodet leds sedan bort genom kransvener, som töms i höger förmak. Kranskärlen transporterar blod till hjärtat när det vilar mellan hjärtslagen. Blodet leds in i hjärtats två kranskärl från stora kroppspulsådern. Kranskärlen förgrenar sig i ett nätverk runt hela hjärtat och förser hjärtats celler med syre och näring. Blodet leds sedan tillbaka till hjärtats högra förmak genom kransvenerna. Hjärtslagen startas av impulser Hjärtslagen sätts igång i en liten del av hjärtat som kallas sinusknutan. Den består av specialiserade hjärtmuskelceller i väggen i höger förmak. I dessa muskelceller startar regelbundna urladdningar. Genom hjärtmuskelvävnadens uppbyggnad sprids impulsen snabbt till båda förmaken. Vid övergången mellan höger förmak och höger kammare finns en annan grupp specialiserade muskelceller som kallas AV-knutan. Här stannar impulsen upp något så att förmaken ska hinna tömmas fullständigt. Sedan får kamrarna en impuls att dra ihop sig. Impulsen skickas därefter vidare genom den så kallade Hiska bunten. Den går mellan de båda kamrarna ner till hjärtats spets, och vidare upp en liten bit längs kamrarnas yttre väggar. Även Hiska bunten består av specialiserade hjärtmuskelceller. De har liknande egenskaper som nerver.

13 Sinusknutan, AV-knutan och Hiska bunten kallas för hjärtats retledningssystem. Impulsen som startat i sinusknutan når snabbt hela hjärtat och leder till en sammandragning, ett så kallat hjärtslag. Innan nästa hjärtslag kommer måste hjärtat vila lite. Hjärtats slag startas av impulser från sinusknutan i hjärtats högra förmak. Impulsen som startat i sinusknutan når snabbt hela hjärtat och leder till hjärtslag. Innan nästa hjärtslag kan utlösas måste hjärtat vila lite. Hjärtat kan inte styras med viljan Hjärtmuskelvävnaden är alltså unik eftersom den arbetar på egen hand utan att styras av viljan. Det sympatiska och parasympatiska nervsystemet påverkar dock hjärtat. Dessa två nervsystem styr aktiviteten i våra inre organ, och påverkas inte av viljan. Det sympatiska nervsystemet sätts igång när kroppens krafter behöver mobiliseras, till exempel i stressituationer, och gör bland annat att pulsen ökar och blodtrycket höjs. Det parasympatiska nervsystemet är mest aktivt vid vila. Det har motsatt effekt på kroppen, exempelvis att pulsen minskar och blodtrycket sjunker. Vid vila brukar antalet hjärtslag, eller hjärtfrekvensen normalt ligga mellan 60 och 80 slag per minut. Vältränade personer kan ha ännu lägre vilopuls. Om man anstränger sig blir hjärtfrekvensen mycket högre, och kan närma sig 200 slag per minut. Blodvolymen ökar inte vid ansträngning, utan det är samma blod som pumpas runt. Hjärthalvorna arbetar samordnat Hjärtat växlar rytmiskt mellan två tillstånd. Det kan antingen dras samman, vilket kallas systole, eller vila, vilket kallas diastole. Höger och vänster hjärthalva arbetar synkroniserat, det vill säga båda halvorna pumpar respektive vilar samtidigt. En sammandragning och en avslappning gör tillsammans ett hjärtslag. Under vilofasen fylls hjärtat med blod. Klaffarna mellan förmaken och kamrarna är öppna, medan klaffarna ut från kamrarna är stängda. Under sammandragningen öppnas klaffen till lungpulsådern och blod pumpas från höger kammare ut till lungorna för att syresättas. Samtidigt öppnas klaffen till stora kroppspulsådern och blod pumpas från vänster kammare

14 ut i kroppen. Klaffarna mellan förmaken och kamrarna stängs för att hindra blodet från att rinna tillbaka. Det skapar den första hjärttonen som läkaren hör genom att lyssna med ett stetoskop. När kamrarna har tömts stängs klaffarna mot blodkärlen igen. Det hör läkaren som den andra hjärttonen. Hjärtat fylls sedan igen. Hela förloppet upprepas för varje hjärtslag. När man vilar eller bara rör sig lite pumpas fem till sex liter blod per minut från hjärtat ut i kroppen. Detta kallas hjärtats minutvolym. Det är också den mängd blod som finns i kroppen. Om man anstränger sig mycket kan hjärtat pumpa ut liter blod i kroppen per minut. 1. Från de båda hålvenerna strömmar syrefattigt blod från venerna in i höger förmak. Från de fyra lungvenerna kommer syresatt blod in i vänster förmak. 2. Klaffarna mellan förmak och kammare öppnas, så att kamrarna kan fyllas med blod. 3. Klaffarna till förmaken stängs. 4. Från sinusknutan i högra förmaket utgår en slagimpuls som sprids i hjärtmuskeln. Kamrarnas väggar drar hastigt ihop sig och blod pressas fram mot klaffarna i kroppspulsådern och lungartären. Dessa öppnar sig och släpper ut blodet. 5. När slaget är över och en ny avslappningsfas börjar, stängs klaffarna i kroppspulsådern och lungpulsådern.

15 Blodomloppet Blodomloppet är kroppens transportsystem. Tack vare blodomloppet, som även kallas cirkulationen, kan syre, näringsämnen samt olika hormoner och signalsubstanser föras runt i kroppen. Blodet cirkulerar i blodkärlen och tar med sig de olika ämnena. Blodet för även bort avfall som bildats vid ämnesomsättningen. Blodkärlen bildar nätverk Blodkärlen bildar ett sammanhängande nätverk i kroppen. De är huvudsakligen av tre slag: Artärer kallas de blodkärl som leder blodet från hjärtat. De har tjockare väggar än venerna eftersom artärerna innehåller ett tjockare lager av glatta muskelceller och elastiskt bindväv. Därmed blir artärerna töjbara och kan ta emot och föra vidare det blod som pumpas ut från hjärtat. De stora artärerna delar upp sig i allt mindre förgreningar som når ut i hela kroppen. Vener leder blodet till hjärtat. De tunna väggarna gör att kärlen kan tänjas och kan därför innehålla stora mängder blod. Venerna i nedre kroppshalvan har invändiga klaffar. Dessa hindrar blodet från att rinna baklänges. Små vener förenas med andra små vener till stora vener. Slutligen tömmer venerna sig i hjärtat. Kapillärer heter de minsta kärlen som förenar artärerna med venerna. Kärlen har ungefär samma diameter som en röd blodkropp. Kapillärernas väggar är mycket tunna och består bara av ett enda cellager. Därför kan vätska, näringsämnen och avfallsprodukter med lätthet passera till och från vävnaderna. Muskler som ligger intill venerna hjälper till att pressa blodet tillbaka till hjärtat (1). Venklaffar hindrar blodet att rinna tillbaka när musklerna slappnar av (2). De vita pilarna visar i vilken riktning blodet rinner. Artärerna för blodet ut i kroppen Varje gång hjärtat pumpar ut blod i artärerna utvidgas de lite. Detta kan man känna i pulsen, till exempel vid handleden.

16 Eftersom artärernas väggar innehåller glatt muskulatur kan blodkärlens diameter ändras när muskulaturen dras samman eller slappnar av. Om aktiviteten ökar i kroppens "stressystem", det sympatiska nervsystemet, leder det till att kärlen blir trängre. Då minskar blodflödet ut till vävnaderna. Om aktiviteten däremot minskar får det motsatt effekt, det vill säga att kärlen vidgas och blodflödet ökar. Tack vare att blodflödet kan regleras genom enskilda kärl styrs blodet till de organ som för stunden bäst behöver det. Några av de större artärerna är: Stora kroppspulsådern, aorta, är den största artären, och utgår direkt från vänster kammare. Aorta har en diameter på ungefär 2,5 centimeter. Kärlet går först uppåt i en båge, och fortsätter sedan ned bakom hjärtat genom bröst- och bukhålan tills den så småningom delar sig i två grenar. En till vardera sidan av den nedre kroppshalvan. Arm-huvudartären utgår från aortabågen och delar relativt omgående upp sig i två artärer. Den ena, höger nyckelbensartär, går till höger arm. Den andra, höger gemensamma halsartär går till höger sida av halsen och huvudet. Vänster gemensamma halsartär och vänster nyckelbensartär utgår direkt från aortabågen. Axelartären är en direkt fortsättning av nyckelbensartären. Artären byter därefter namn ytterligare en gång till överarmsartären. I armbågen delas den upp till två artärer: strålbensartären som går på underarmens tumsida, och armbågsbensartären som fortsätter på underarmens lillfingersida. I handen har dessa båda artärer kontakt med varandra. De bildar två kärlbågar från vilka fingrarnas artärer utgår. När man tar pulsen är det strålbensartären man känner vid handleden. Den gemensamma halsartären delar upp sig på varje sida, i höjd med struphuvudet, till inre och yttre halsartären. Pulsen kan lätt kännas på halsen före det ställe där artären delar sig. Den inre halsartären förser ögat och hjärnan med blod, medan den yttre halsartären går till halsen och huvudet. Revbensartärerna utgår från den del av aorta som passerar genom brösthålan. Blodkärlen går mellan revbenen och förser bröstkorgsväggen med blod. Inälvsartären utgår från den del av aorta som går genom bukhålan. Artären delar upp sig och går till magsäcken, levern och mjälten. Från mjältartären utgår även små artärer till bukspottkörteln. Övre och nedre tarmkäxartären utgår från bukaorta och förser tolvfingertarmen, tunntarmen, tjocktarmen och ändtarmen med blod. Njurartärerna och binjureartärerna utgår också från bukaorta. Gemensamma tarmbensartärerna kallas de två artärer som bildas vid bukaortas slut, nära fjärde ländkotan. Blodkärlen delar upp sig i lilla bäckenet till inre tarmbensartären som förser bäckenorganen med blod, och yttre tarmbensartären som fortsätter ner till benet. Lårbensartären är en direkt fortsättning av den yttre tarmbensartären. På knäets baksida byter artären namn till knävecksartären. Den delar sedan upp sig i främre och bakre skenbensartären, som fortsätter ned i underbenet. Från bakre skenbensartären utgår vadbensartären till vadens muskler. De båda skenbensartärerna möts och bildar en blodkärlbåge i fotsulan från vilken tårnas artärer utgår. Lungpulsådern utgår direkt från höger kammare. Den delar direkt upp sig till två lungartärer, en till varje lunga. Blodkärlen leder syrefattigt blod till lungorna där

17 koldioxid avges och syrgas tas upp. Dessa artärer är alltså ett undantag från regeln att artärer leder syrerikt blod. Om aktiviteten ökar i kroppens "stressystem", det sympatiska nervsystemet, blir kärlen trängre. Då minskar blodflödet ut till vävnaderna. Det kan man känna genom att till exempel fingrarna blir kalla. Om aktiviteten i det sympatiska nervsystemet däremot minskar får det motsatt effekt. Kärlen vidgas och blodflödet ökar, vilket medför att huden blir varmare. Artärerna utgår från hjärtat och förgrenar sig i allt mindre blodkärl. Genom artärerna pumpar hjärtat ut syresatt blod i kroppen. Venerna för blodet till hjärtat Venerna samlar upp blodet ute i kroppen och leder det tillbaka till hjärtat. Vid muskelsammandragningar i armarna och benen trycks venerna ihop. Blodet pressas i rätt riktning tack vare klaffarna. Man brukar kalla fenomenet för muskelpumpen. Venerna är antingen djupa eller ytliga. Ofta går två djupa vener bredvid varje artär. Blodkärlen har som regel samma namn, men undantag finns. De ytliga venerna motsvaras inte av artärer. Vener har ofta kontakt med varandra och bildar nätverk i kroppen.

18 Några av kroppens större vener är: Lungvenerna. De transporterar det syrerika blodet från lungorna till vänster förmak. Två lungvener kommer från varje lunga. Dessa kärl följer inte regeln att vener transporterar syrefattigt blod. Ytliga vener på armar och ben som går alldeles under huden. Blodkärlen tömmer sig i djupare belägna vener i skulder- och ljumskregionen. Det finns inga artärer som följer dessa vener. De ytliga venerna hjälper till reglera kroppstemperaturen genom att blodet avger överskottsvärme när blodkärlen passerar nära huden. Portådern. Den har inte heller någon artär som följer den. Portådern samlar upp blod från magsäcken, bukspottkörteln, mjälten och tarmarna, och för det vidare till levern där ämnen i blodet tas omhand. Fingrarnas vener. De töms i underarmens vener, som fortsätter i form av överarmens vener, axelvenen och nyckelbensvenen. Inre halsvenen, som samlar upp blod från huvudet och halsen, och tömmer blodet i övre hålvenen. Yttre halsvenen. Den tar emot blod från bland annat nacken och halsens ytliga delar, och tömmer blodet i nyckelbensvenen. Arm-halsvenen, som tar emot blod från nyckelbensvenen och inre halsvenen på varje sida. De båda sidornas arm-halsvener går ihop till övre hålvenen. Övre hålvenen. Den samlar upp blod från hela övre kroppshalvan, det vill säga huvud, hals, arm och bröstkorg. Venen tömmer blodet i hjärtats högra förmak. Tårnas vener, som tömmer blodet i vadens vener. De fortsätter som lårvenen och inre tarmbensvenen. Yttre tarmbensvenen. Den tar emot blod från bäckenorganen. Inre och yttre tarmbensvenen, som förenas till gemensamma tarmbensvenen. De båda gemensamma tarmbensvenerna går ihop och bildar nedre hålvenen. Nedre hålvenen. Den tar emot blod från nedre kroppshalvan, det vill säga ben, bäcken och buk. Venen tömmer blodet i hjärtats högra förmak.

19 Venerna leder det syrefattiga blodet till hjärtat, och vidare till lungorna för att syresättas. Kapillärerna är de minsta blodkärlen I kapillärerna sker ett ständigt utbyte av näringsämnen och slaggprodukter. Totalt finns det cirka kilometer kapillärer i kroppen. Genom kapillärernas tunna väggar avger blodet syre och näringsämnen till vävnaderna. Samtidigt gör sig vävnaderna av med koldioxid och andra avfallsprodukter från ämnesomsättningen. Även en hel del vätska lämnar kapillärerna och blandas med vävnadsvätskan. Det mesta av vätskan sugs upp igen i slutet av kapillärerna. Den överskottsvätska som blir kvar i vävnaderna sugs istället upp av lymfkapillärer och förs tillbaka till blodomloppet.

20 Mellan de minsta artärerna och venerna finns ett nät av mycket små blodkärl som kallas kapillärer. De är så små att bara en röd blodkropp åt gången kan tränga sig igenom. Stora kretsloppet når hela kroppen Blodomloppet består av ett sammanhängande system av blodkärl. Men det brukar ändå delas upp i två delar: stora och lilla kretsloppet. Vid varje hjärtsammandragning pumpas lika mycket blod ut i stora och lilla kretsloppet. Det stora kretsloppet är den blodcirkulation som når hela kroppen. Blodet som pumpas ut från hjärtats vänstra kammare, genom aorta och artärerna, når kapillärnät ute i kroppen. Där transporteras syre och näringsämnen ut i vävnaderna, medan avfallsprodukter från ämnesomsättningen tas upp av blodet. Sedan går blodet tillbaka till hjärtats högra förmak genom venerna. Lilla kretsloppet går till lungorna Lilla kretsloppet kallas även lungkretsloppet. Hjärtats högra kammare pumpar blodet till lungorna genom lungartärerna. I lungorna tar blodet upp syre och gör sig samtidigt av med koldioxid. Det syresatta blodet går tillbaka till hjärtats vänstra förmak genom lungvenerna och fortsätter sedan till vänster kammare. Blodet går alltså genom hjärtat två gånger. En gång genom vänster hjärthalva på väg ut i kroppen genom stora kretsloppet, och en gång genom höger hjärthalva på väg till lungorna i lilla kretsloppet.

21 I det lilla kretsloppet transporteras blodet från hjärtat till lungorna för att syresättas. Blodet leds sedan tillbaka till hjärtat igen. Från hjärtat pumpas det syrerika blodet vidare ut genom artärerna i stora kretsloppet. I kapillärerna lämnar blodet syre och näringsämnen till vävnaderna ute i kroppen. Sedan leds blodet tillbaka till hjärtat genom venerna.