Därför byter unga i staten jobb Orsaker till personalomsättningen bland yngre handläggare inom statsförvaltningen.

Transkript

1 VERKSAMHETSUTVECKLING FÖRVALTNINGSKUNSKAP CHEFSUTVECKLING KOMPETENSFÖRSÖRJNING Därför byter unga i staten jobb Orsaker till personalomsättningen bland yngre handläggare inom statsförvaltningen.

2 I regleringsbrevet för 2002 fick Statens kvalitets- och kompetensråd i uppdrag att belysa och analysera orsakerna till personalomsättningen inom statsförvaltningen vad gäller personal som varit anställda tre till fyra år. För att få ökad kunskap om unga handläggare i staten lät rådet med hjälp av SCB genomföra en enkätundersökning hösten Denna rapport är en första bearbetning av de data som enkäten resulterade i och syftar till att ge en bild av problem och möjligheter. Rådets förhoppning är att rapporten ger myndigheter kunskap och inspiration i sitt fortsatta arbete att utveckla staten till en attraktiv arbetsplats. Statens kvalitets- och kompetensråd avser att fortsätta analysen av materialet under 2003 och att initiera ytterligare arbete för fördjupad kunskap inom vissa delområden. Stockholm i april 2003 Kerstin Borg Wallin Generaldirektör Statens kvalitets- och kompetensråd

3 Inledning 3 Generationsskiftet 3 Chefs- och ledarskap 3 Grundläggande värderingar 3 Karriärstilar 3 Skillnader mellan kvinnor och män 3 Om undersökningen 4 Bakgrund 4 Urval 4 Varför en jämförelsegrupp? 5 Attraktiv arbetsplats 7 Om arbetet 7 Arbetsmiljö 8 Utvecklingsmöjligheter 9 Löner och förmåner 10 Skäl att sluta och stanna 12 De som redan har slutat 12 De som funderar på att sluta 13 De som vill fortsätta i staten 14 Karriärstil 16 Bilaga 1: Teknisk beskrivning av undersökningen 18 Bilaga 2: Enkät skickad till stannarna 21

4 Inledning Statens kvalitets- och kompetensråd (KKR) har genom enkätundersökningen identifierat skillnader och upplevda skillnader mellan statlig och icke statlig anställning i bland medarbetare yngre än 35 år och med eftergymnasial utbildning, identifierat faktorer som bidrar till att yngre handläggare slutar eller vill sluta identifierat faktorer som bidrar till att yngre handläggare vill stanna genererat omfattande empiri för fortsatta studier och prövning av hypoteser. Resultaten från undersökningen ger många intressanta bilder. Nedan ges exempel på frågeställningar som rådet har uppfattat som särskilt intressanta att arbeta vidare med. Generationsskiftet Fyrtiotalisternas utträde ur förvaltningen är en uppmärksammad faktor vad gäller statens långsiktiga kompetensförsörjning. Givet att svensk ekonomi får en rimlig tillväxt de närmaste tio åren kommer konkurrensen om arbetskraften att öka. Det bör därför noteras att en stor andel unga handläggare i staten redan nu vill byta arbetsplats, och detta i första hand för att få högre lön. Chefs- och ledarskap En avsevärt större andel privatanställda än statsanställda vill byta arbete för att få bättre chef eller ledarskap. Är detta ett uttryck för att det finns olika förväntningar på chef- och ledarskap hos yngre i staten jämfört med dem i näringslivet? I så fall finns här ytterligare en dimension att undersöka vidare vad gäller eventuella särdrag för statligt ledarskap. Grundläggande värderingar I undersökningen ville rådet försöka fånga synen på grundläggande värderingar. Det är givetvis förknippat med en rad svårigheter, inte minst vad gäller var och ens tolkning av vad detta egentligen är. Likväl ter sig svaren mycket intressanta och väl värda fördjupade studier. Vad är det som ligger bakom att statsanställda i så hög grad uppger att de slutat eller avser sluta i staten för att arbetsplatsens grundläggande värderingar inte stämmer överens med de egna? Av dem som inte funderat på att sluta uppger samtidigt tre fjärdedelar att de känner stolthet över de grundläggande värderingar som arbetsplatsen står för. Karriärstilar Frågor om hur yngre statsanställda skall kunna utvecklas genom olika typer av karriärer behöver uppmärksammas ytterligare. Rådet har i undersökningen testat begreppet karriärstil och presenterat fyra schabloner. Denna typ av kategoriseringar blir alltid starka förenklingar men det verkar ändå som om indelningen har accepterats av de svarande, och resultaten är intressanta. Fördelningen mellan de olika stilarna tycks i första hand bero på skillnader mellan kvinnor och män snarare än mellan huruvida anställningen är i staten eller inte. Skillnader mellan kvinnor och män Det finns ett antal könsskillnader som är intressanta att gå vidare med, t.ex. anger män i högre grad än kvinnor att de har en arbetsledande funktion och att de utför sitt arbete i samarbete med andra. Kvinnor anger i högre grad än män att de har väldefinierade arbetsuppgifter. Nästan dubbelt så många kvinnor som män arbetar deltid pga. barn under tolv år. 3

5 Om undersökningen I regleringsbrevet för 2002 fick Statens kvalitets- och kompetensråd i uppdrag att belysa och analysera orsakerna till personalomsättningen inom statsförvaltningen vad gäller personal som varit anställda tre till fyra år. Denna rapport är en första bearbetning av ett statistiskt enkätmaterial och syftar till att ge en preliminär bild av problem och möjligheter. Rådets förhoppning är att rapporten ger myndigheter kunskap och inspiration i sitt fortsatta arbete att utveckla staten till en attraktiv arbetsplats. Bakgrund Av regeringens förvaltningspolitiska skrivelse till riksdagen från 2000 framgår att man anser rörligheten bland personal under 35 år vara förhållandevis hög och att det är särskilt angeläget att myndigheterna uppmärksammar denna grupp av anställda. 1 I budgetpropositionen 2002/03 uppmärksammas problemet med den ökande personalomsättningen, som ökade från 10 procent 1997 till 14 procent En förutsättning för flexibilitet och förnyelse är rörlighet hos personalen men om personalomsättningen blir alltför stor kan myndigheter få problem med kontinuiteten, och kostnaderna för exempelvis inskolning av nyanställda kan komma att öka. 2 Målet med denna undersökning har varit att fånga den unga handläggarkategorin i staten. Rådets analys fokuserar därför på statsanställda under 35 år med eftergymnasial utbildning och som har arbetat i staten i minst tre år. Urval Resultaten i denna rapport bygger på en enkätundersökning som KKR låtit Statistiska centralbyrån (SCB) genomföra under hösten 2002 i vilken sammanlagt personer kontaktats. Av dessa var anställda i staten, tidigare anställda i staten och som i princip aldrig har varit anställda i staten. 3 Aktuell urvalsram har tagits fram ur SCB:s konjunkturstatistik som innehåller uppgifter om anställda i offentlig sektor och SCB:s utbildningsregister. Den första undersökningsgruppen omfattar personer som varit statligt anställda i minst tre år. Denna grupp benämns stannare. För att ingå i denna grupp ska man ha varit statligt anställd under hela perioden maj 1999 till maj 2002 och vara född 1967 eller senare. Dessutom krävs att utbildningsnivån minst är eftergymnasial utbildning kortare än tre år. Denna utbildningsnivå ska vara uppnådd under Undersökningsgrupp två omfattar kvinnor och män som var statligt anställda i maj år 1999, men som inte längre var det i maj månad år Denna grupp benämns slutare. Liksom för stannarna ska man vara född 1967 eller senare och ha en utbildningsnivå som minst är eftergymnasial utbildning kortare än tre år enligt utbildningsregistret årgång Utgångspunkt för arbetet har varit att identifiera såväl faktorer som får unga statsanställda att trivas som faktorer som får dem att blicka mot arbeten inom andra sektorer. Därav urvalet av personer som alltjämt arbetar i staten liksom personer som har arbetat i staten men inte längre gör det. 4 1 Regeringens skrivelse 2000/01:151 Regeringens förvaltningspolitik, s52 2 Budgetproposition 2002/03:1, Utgiftsområde procent av jämförelsegruppen har aldrig haft en statlig anställning över 6 månader och ingen arbetade i staten under perioden maj 1999 till maj 2002.

6 Den tredje gruppen omfattar personer som inte någon gång under perioden maj 1999 till och med maj 2002 varit statligt anställda. Denna grupp benämns jämförelsegrupp. För att ingå i undersökningspopulationen krävs en utbildningsnivå som är eftergymnasial minst tre år enligt utbildningsregistret år 1999 samt att man är född 1967 eller senare. Urvalen har stratifierats efter region och kön. Från varje stratum har 170 personer valts. Utöver enkätdata finns även uppgifter om kön, ålder, utbildningsinriktning samt hemregion. Svarsfrekvensen bland stannargruppen är högre (69 procent) än i de båda andra grupperna. Bland slutarna har 61 procent svarat och i jämförelsegruppen är svarsfrekvensen 67 procent. Varför en jämförelsegrupp? Syftet med jämförelsegruppen har varit att få en bild av vilka svar som beror på att man är statsanställd och vilka som kanske främst är att förstå som åldersrelaterade. Jämförelsegruppen är tänkt att vara en grupp som hade kunnat vara statsanställda. Eftersom ett vanligt formellt grundkrav för anställning av handläggare i staten under perioden har varit eftergymnasial utbildning om minst tre år har detta varit ett urvalskriterium, liksom att utbildningsinriktningen skulle ligga inom kategorierna utbildning för förvaltning, handel och kontor samt ekonom- och samhällsvetarutbildning, utbildning för industri och hantverk samt teknisk och naturvetenskaplig utbildning och utbildning för estetisk, humanistisk och religiös verksamhet. Utbildningsnivån hos de svarande redovisas i tabell 1. Att de formella kraven för att anställa unga handläggare är minst tre års eftergymnasial utbildning innebär dock inte att alla redan anställda handläggare har en avslutad akademisk examen. I såväl stannargruppen som i slutargruppen har knappt 60 procent mer än tre års eftergymnasial utbildning. Huruvida man har mer eller mindre än tre års eftergymnasial utbildning påverkar dock inte hur man har svarat på frågorna i stannargruppen mer än i några enskilda fall. Dessa kommenteras efter hand i rapporten. Eftersom högskolesektorn utgör en stor del av staten kommer 31 procent av svaren från gruppen doktorand/forskare/lärare. Denna grupps svar har visat sig skilja sig åt i en del frågor varför stannarna nedan i vissa fall redovisas exklusive högskolegruppen. Detta anges då inom parentes. Enkätens genomsnittlige handläggare i denna undersökning tycks se ut som följer (högskolan exkluderad): år (82 procent) Eftergymnasial utbildning Hos sin nuvarande arbetsgivare sedan drygt 3 år (77 procent) TABELL 1. UTBILDNINGSNIVÅ HOS DE SVARANDE I RESPEKTIVE GRUPP. Eftergymn <=3 år Eftergymn >3 år Forskarutb Stannare Slutare Jämförelsegrupp

7 Förvärvsarbetat över 5 år sammanlagt (79 procent) Fast anställd (93 procent) Arbetar heltid (86 procent) Inte föräldrarledig/långtidssjukskriven/ studieledig i högre grad (84 procent) Gift eller sambo (79 procent) Drygt varannan är förälder Dessa karakteristika skiljer dem inte nämnvärt från de övriga grupperna. De i jämförelsegruppen har inte varit fullt lika länge hos sin nuvarande arbetsgivare. En något högre andel av slutargruppen (62 procent) än av de andra två grupperna har inte barn. 6

8 Attraktiv arbetsplats Nedan återges de faktorer som rådet menar tycks påverka attraktiviteten i statliga anställningar. Svaren från de knappt åttio frågorna är här samlade under fyra områden; arbetet, arbetsmiljön, utvecklingsmöjligheter och lön och förmåner. Om arbetet I den statliga gruppen anger 75 procent att de i stor utsträckning är intresserade av just de arbetsuppgifter man har, vilket är signifikant fler än i slutargruppen (66 procent) och jämförelsegruppen (63 procent). Det finns en tendens i samtliga grupper att de som är verksamma i Göteborg och Malmö i högre grad svarar i stor utsträckning än i övriga landet, som i sin tur visar en högre andel än dem verksamma i Stockholm. De flesta i samtliga grupper (73 80 procent) tycker att deras arbetsuppgifter motsvarar deras kvalifikationer. Andelen som närmast känner sig felkvalificerad genom arbetsuppgifter som avser ett annat utbildningsområde är signifikant lägre i staten (7 procent) än i slutargruppen (15 procent). I samtliga grupper anser ca 70 procent att de i stor utsträckning har ett självständigt arbete. De flesta inom varje grupp anger att de till viss del eller i stor utsträckning har väldefinierade arbetsuppgifter. I den statliga gruppen anger dock 21 procent att de i liten eller ingen utsträckning har väldefinierade arbetsuppgifter, vilket är något högre än i slutargruppen (16 procent) och jämförelsegruppen (15 procent). Inom den statliga gruppen är det en högre andel i högskolan (25 procent) som uppger i liten eller ingen utsträckning än i övriga staten (19 procent). Det tycks också råda en regional skillnad för hela den statliga gruppen där andelen i liten eller ingen utsträckning är högre i övriga landet (25 procent) än i Stockholm (15 procent). Skillnaderna är dock inte signifikanta. De statligt anställda (högskolan exkluderad) upplever i högre grad än andra grupper att de i sitt arbete ställs inför situationer som är problematiska ur ett etiskt perspektiv. Det är en signifikant högre andel i staten (14 procent) som anger i stor utsträckning än i de övriga grupperna (5-6 procent). I den statliga gruppen anger 45 procent (högskolan exkluderad) att de i liten eller ingen utsträckning ställs inför situationer som är problematiska ur ett etiskt perspektiv i sitt arbete, vilket är lägre än i slutargruppen (57 procent) och jämförelsegruppen (61 procent). Av högskolegruppen är det 66 procent som uppger i liten eller ingen utsträckning. Signifikant fler kvinnor än män i jämförelsegruppen svarar att de ställs inför etiskt problematiska situationer men i övriga grupper finns inga könsskillnader. Av de statligt anställda uppger 43 procent (högskolan exkluderad) att de i stor utsträckning har kontakter med allmänheten i sitt arbete och ytterligare 29 procent anger till viss del. Det är signifikant fler än i jämförelsegruppen (22 procent) och slutargruppen (29 procent) som anger i stor utsträckning. I den statliga gruppen menar 82 procent (högskolan exkluderad) att den verksamhet de arbetar med i stor utsträckning eller till viss del är kritiskt granskad i massmedia. Andelen som anger i stor utsträckning (51 procent) är signifikant högre än i slutargruppen (21 procent) och jämförelsegruppen (22 procent). Av högskolegruppen anger 7 procent i stor utsträckning. 7

9 En fjärdedel av slutargruppen och jämförelsegruppen har i stor utsträckning internationella kontakter i sitt arbete och ungefär en tredjedel anger till viss del. Av den statliga gruppen (högskolan exkluderad) uppger 16 procent i stor utsträckning och 23 procent till viss del. Det finns tecken på att de som är verksamma i Stockholm, Göteborg och Malmö, oavsett grupp, i högre utsträckning har internationella kontakter än de som är verksamma i övriga landet. Män uppger sig i högre grad än kvinnor, i samtliga grupper, ha internationella kontakter. I staten menar 20 procent att det skulle vara mycket svårt och 32 procent ganska svårt att hitta ett annat likvärdigt arbete utan att behöva flytta. Andelen som anger att det skulle vara mycket svårt är betydligt högre i den statliga gruppen än i de övriga grupperna (7 8 procent). I den statliga gruppen finns regionala skillnader där anställda i Stockholm, Göteborg och Malmö i lägre grad anger mycket svårt (15 procent) jämfört med övriga landet (24 procent). Arbetsmiljö Över hälften i varje grupp uppger att de har flextid och ca 35 procent i varje grupp anser att de på annat sätt har relativt fria arbetstider. Det stora flertalet i varje grupp (79 85 procent) menar också att de för det mesta eller alltid själv kan bestämma när olika arbetsuppgifter skall göras. Över hälften inom varje grupp har så mycket att göra att de drar in på lunch, arbetar över eller tar med jobb hem en dag i veckan eller mer. Fördelningen av hur många dagar i veckan man arbetar över är lika i alla tre grupper. Inte heller antalet övertidstimmar per vecka skiljer mellan de olika grupperna. Merparten arbetar över 1 4 timmar i veckan och runt 30 procent av varje grupp arbetar över 5 timmar eller mer i veckan. Andelen män som uppger att de arbetar över mer än 5 timmar per vecka är fler i varje grupp än andelen kvinnor. På frågan huruvida man upplever att man har för mycket eller för litet att göra svarar 55 procent i den statliga gruppen att de instämmer delvis eller helt i att de har alldeles för mycket att göra. Det är fler än i slutargruppen (46 procent) och jämförelsegruppen (49 procent), men skillnaderna är inte signifikanta. Ingen anser att de har alldeles för litet att göra. Det är en högre andel kvinnor än män i varje grupp som instämmer helt i att de har alldeles för mycket att göra. Trots att arbetsbelastningen och den upplevda arbetsmängden är väldigt lika för alla tre grupper har många i alla tre grupper bilden av att statliga arbetsplatser är lugnare. På frågan inom vilken sektor man anser att arbetstakten är högst uppger 41 procent av den statliga gruppen och 56 procent av jämförelsegruppen enskild verksamhet, och 5 procent av den statliga gruppen och ingen i jämförelsegruppen anger staten. Knappt var fjärde statsanställd (högskolan exkluderad) är alltid med och beslutar om uppläggningen av sitt arbete och 61 procent anger att de för det mesta är med. I jämförelsegruppen uppger fler alltid (36 procent) och färre (54 procent) för det mesta. Varannan statsanställd menar att de för det mesta har möjlighet att få stöd och uppmuntran från chefer när arbetet känns besvärligt och 14 procent anger att så alltid är fallet. I jämförelsegruppen anger 55 procent för det mesta och 18 procent alltid. En tredjedel anger att de för det mesta inte har möjlighet till stöd. Det är signifikant fler bland de statliga som uppger att de aldrig eller för det mesta inte känner stöd av chefen (37 procent) än i slutargruppen (27 procent) och jämförelsegruppen (27 procent). 8

10 De flesta i alla tre grupper (ca 90 procent) svarar att de för det mesta eller alltid har möjlighet att få stöd och uppmuntran från arbetskamrater när arbetet känns besvärligt. Runt 70 procent i varje grupp svarar varken eller på frågan om man upplever att man har för stort eller för litet inflytande på sitt arbete. Omkring en femtedel i varje grupp instämmer delvis eller helt i att de har alldeles för litet inflytande på sitt arbete. De statsanställda (högskolan exkluderad) tycks utföra sitt arbete i samarbete med andra i lika stor utsträckning som i jämförelsegruppen (ca 40 procent uppger i stor utsträckning ). Det råder däremot en signifikant skillnad mellan män (50 procent) och kvinnor (34 procent) i staten (högskolan exkluderad) som anger i stor utsträckning, en skillnad som inte återfinns i jämförelsegruppen. Av de högskoleanställda är det signifikant fler (18 procent) som anger att de i liten eller ingen utsträckning samarbetar med andra än bland övriga i statsförvaltningen (11 procent). Utvecklingsmöjligheter Fler i jämförelsegruppen (40 procent) och i slutargruppen (40 procent) anser att de i stor utsträckning kan få personlig utveckling i sitt arbete än i den statliga gruppen (29 procent, högskolegruppen exkluderad). Drygt en femtedel (22 procent) i den statliga gruppen (högskolegruppen exkluderad) menar att de i liten eller ingen utsträckning har möjlighet att få personlig utveckling i sitt arbete. I högskolegruppen anger 54 procent att de i stor utsträckning har möjlighet att få personlig utveckling i sitt arbete. Möjligheterna att gå vidare till mer kvalificerade arbetsuppgifter eller som chef inom organisationen upplevs vara de samma i alla tre grupper. Runt en femtedel (något färre i staten) anger att de i stor utsträckning har möjlighet till detta och drygt 40 procent menar till viss del. Det är signifikant fler i övriga landet (19 procent) än i Göteborg/ Malmö (9 procent) som uppger i stor utsträckning. I den statliga gruppen uppger signifikant fler män (21 procent) i stor utsträckning än kvinnor (12 procent), en skillnad som inte finns i jämförelsegruppen. Möjligheterna att i sitt arbete få kunskaper och erfarenheter som ger möjligheter till mer kvalificerade arbetsuppgifter eller som chef inom andra delar av arbetsmarknaden uppfattas som lika goda inom alla grupper: procent anger i stor utsträckning och procent till viss del. Andelen statligt anställda som anser att de i stor utsträckning har möjlighet att utvecklas inom sitt fackområde (37 procent, högskolegruppen exkluderad) är något lägre än i jämförelsegruppen (41 procent). Av högskolegruppen är det 83 procent som anger i stor utsträckning. Den totala andelen av den statliga gruppen som anger att de inte har en arbetsledande funktion är 75 procent. Det är fler män (32 procent) än kvinnor (15 procent) som har arbetsledande funktion, vilket är fallet även i jämförelsegruppen där skillnaden dock är mindre (41 procent män och 30 procent kvinnor). Det är fler i jämförelsegruppen (36 procent) som har arbetsledande funktion än i den statliga (25 procent). I den statliga gruppen anger 2 procent av kvinnorna och 11 procent av männen att de har en chefsbefattning. En fjärdedel av dem som har arbetsledande funktion i staten har personer underställda och ingen har fler. I jämförelsegruppen anger 7 procent att de har personer underställda och 5 procent anger att de har 50 eller fler. I slutargruppen är 9

11 dessa andelar ännu något högre (8 procent anger personer och 11 procent anger 50 eller fler). De flesta i alla grupper (ca 65 procent) har haft utvecklings-/planeringssamtal med sin chef under det senaste året och män tycks ha det i något högre utsträckning än kvinnor i staten (ej signifikant fastställd skillnad). Ungefär en fjärdedel i varje grupp har inte haft det. Någon aktuell utvecklingsplan för den egna kompetensutvecklingen gjord tillsammans med chefen finns endast hos en dryg tredjedel i varje grupp. På frågan inom vilken sektor man anser att utvecklingsmöjligheterna är bäst anges staten av 8 procent av de statsanställda, 3 procent av slutarna och 2 procent av jämförelsegruppen. Enskild verksamhet svarar 35 procent av de statsanställda, 47 procent av slutarna och 52 procent av jämförelsegruppen. Löner och förmåner Löneskillnaderna är signifikanta i flera av löneintervallerna. Det är en större andel i staten - 66 procent om man ser till hela den statliga gruppen och 58 procent om man enbart ser till dem med minst tre års eftergymnasial utbildning (högskolan exkluderad i båda fallen) - som tjänar under :- i månaden än i slutargruppen (45 procent) och jämförelsegruppen (32 procent). 4 Av de statligt anställda anger 8 procent att de har en månadslön på :- eller mer (10 procent om man enbart ser till dem med minst tre års eftergymnasial utbildning), vilket är lägre än i såväl slutargruppen (33 procent) som i jämförelsegruppen (46 procent). I den statliga gruppen är det signifikant fler kvinnor (35 procent) än män (23 procent) i löneintervallet Löneskillnaderna åskådliggörs i diagram 1. I den statliga gruppen finns stockholmslöner inom de högre lönespannen. Det är en signifikant högre andel i Stockholm som tjänar mellan :- i månaden än i Göteborg/Malmö och övriga landet. I de övriga grupperna finns inte några sådana skillnader mer än i jämförelsegruppens högsta lönenivå där det är signifikant högre andel i Stockholm och Göteborg/Malmö som tjänar över :- i månaden än i övriga landet. Den statliga fördelningen mellan de olika löneintervallen påverkas endast marginellt om högskolegruppen exkluderas då 22 procent ligger i intervallet och 44 procent mellan Fördelningen inom den statliga gruppen påverkas inte heller om man enbart inkluderar dem med över tre års eftergymnasial utbildning. Endast 3 procent av kvinnorna i den statliga gruppen tjänar över :- i månaden jämfört med 18 procent i jämförelsegruppen och 14 procent i slutargruppen. Ingen kvinna tjänar över :- i den statliga gruppen jämfört med 15 procent i jämförelsegruppen och 7 procent i slutargruppen. Skillnaderna mellan kvinnor i olika grupper åskådliggörs i diagram 2. Samma andel i varje grupp tycker att deras lön i viss mån eller i hög grad är rättvis i förhållande till andra personer på arbetsplatsen med likvärdiga löner (ca 65 procent). Det är dock signifikant fler i staten (13 procent) än i jämförelsegruppen (7 procent) som inte alls anser att så är fallet. Däremot tycker en betydligt högre andel av de statligt anställda (42 procent) att deras lön inte alls är rättvis i förhållande till andra personer med likvärdiga arbetsuppgifter på andra delar av arbetsmarknaden, jämfört med slutarna (19 procent) och jämförelsegruppen (16 procent) Nivån stämmer ganska väl med lönestatistik TNS-klass 3055 Allmänt utredningsarbete, där löneintervallet är (median 20500).

12 DIAGRAM 1. MÅNADSLÖN KVINNOR OCH MÄN I SAMTLIGA GRUPPER. 45 Andel av svar (%) Statligt anställda Slutare Kontrollgrupp Månadslön före skatt DIAGRAM 2. MÅNADSLÖN FÖR KVINNOR I SAMTLIGA GRUPPER. Andel av svar (%) Statligt anställda Slutare Kontrollgrupp Månadslön före skatt Hälften av de statligt anställda anser att arbetsmotivationen i viss mån eller i hög grad skulle öka om lönen tydligare var kopplad till resultat och kunde bli högre eller lägre beroende på resultatet. Andelen som svarar nej, inte alls uppgår till 17 procent. Verksamma i Göteborg/Malmö tycks i något högre grad vara skeptiska än dem i Stockholm och övriga landet. Några skillnader mellan män och kvinnor föreligger inte i denna fråga. 57 procent tror att möjligheten att få särskilda premier eller belöningar i viss mån eller i hög grad skulle öka arbetsmotivationen. Drygt var tionde svarar nej, inte alls och några regionala skillnader tycks här inte föreligga, inte heller mellan män och kvinnor. På frågan inom vilken sektor man anser att anställningsvillkoren är bäst svarar 48 procent av de statsanställda, 33 procent av slutarna och 18 procent av jämförelsegruppen att det är staten. 5 På frågan inom vilken sektor man tror att löneutvecklingen är bäst svarar procent inom varje grupp enskild verksamhet. 5 Övriga alternativ: Statligt affärsdrivande verk, Landsting, Kommun, Offentligt ägt bolag, Enskild verksamhet, Tror ej skillnad finns, Vet ej/ingen åsikt. 11

13 Skäl att sluta och att stanna Av de statsanställda är det 80 procent (högskolan exkluderad) som anger att de under det senaste året i någon mån har funderat på att byta arbetsplats, vilket är högre än i jämförelsegruppen (75 procent). Det är 35 procent i den statliga gruppen som anger att de under det senaste året har bytt, eller vidtagit åtgärder för att byta, vilket också är högre än jämförelsegruppen (31 procent). En femtedel av de statsanställda och en fjärdedel av jämförelsegruppen anger att det inte alls har övervägt att byta arbetsplats. De som redan har slutat I den så kallade slutargruppen har de flesta arbetat i staten mer än ett år och närmare hälften mer än tre år. Man arbetar i dag huvudsakligen i enskild verksamhet (63 procent) men också i offentligt ägda bolag (17 procent) och kommun (15 procent). Av tabell 2 framgår vad slutarna svarade på frågan vilka faktorer som bidrog till att man faktiskt bytte arbete från sin statliga anställning. TABELL 2. SKÄL SOM BIDRAGIT TILL ATT MAN HAR SLUTAT SIN STATSANSTÄLLNING. Faktorer som bidragit till att Du faktiskt bytt arbete Andel (procent) av slutarna som svarat Ja, i hög grad eller Ja, i viss mån För att få högre lön 72 För att få ett intressantare arbete 69 För att få bättre utvecklingsmöjligheter 67 För att arbetsplatsens grundläggande värderingar är otydliga eller inte stämmer överens med mina 41 För att få arbetsuppgifter som stämmer bättre med min utbildning 35 Jag hade en tidsbegränsad anställning som tog slut* 35 Jag blev kontaktad och erbjuden ett nytt arbete* 33 För att få bättre anställningsvillkor utöver lön 30 Annat 29 För att få bättre chef/ledarskap 25 För att få bättre arbetsgemenskap* 24 Familjeskäl* 20 För att få lagom krävande arbetsuppgifter 19 För att få kortare resväg* 15 För att minska mitt övertidsarbete* 10 * Över 50 procent svarar Nej, inte alls på denna fråga. 12

14 De som funderar på att sluta De som funderar på att sluta bekräftar den bild som slutarna ger beträffande de fem främsta orsakerna till att sluta. Av tabell 3 framgår hur de statligt anställda som under det senaste året hade övervägt att byta arbetsplats rangordnar sina skäl till detta. I högra spalten presenteras svaren från jämförelsegruppen och inom parentes rangordningen för denna grupp. TABELL 3. SKÄL SOM BIDRAR TILL ATT PERSONER I STATEN RESPEKTIVE I JÄMFÖRELSEGRUPPEN ÖVERVÄGER ELLER FAKTISKT HAR BYTT ARBETE DET SENASTE ÅRET. Faktorer som bidragit till Andel (procent) av Andel (procent) av att Du övervägt eller faktiskt statliga gruppen* jämförelsegruppen som bytt arbete det senaste året som svarat Ja, i hög grad svarat Ja, i hög grad eller Ja, i viss mån eller Ja, i viss mån För att få högre lön 76 (1) 68 (2) För att få bättre utvecklingsmöjligheter 73 (2) 69 (1) För att få ett intressantare arbete 68 (3) 69 (1) För att arbetsplatsens grundläggande värderingar är otydliga eller inte stämmer överens med mina 52 (4) 38 (4) För att få arbetsuppgifter som stämmer bättre med min utbildning 40 (5) 32 (5) För att få bättre chef/ledarskap 26 (6) 49 (3) För att få lagom krävande arbetsuppgifter 25 (7) 29 (7) För att få bättre arbetsgemenskap*** 25 (7) 29 (7) Annat 24 (8) 24 (11) Familjeskäl** 22 (9) 25 (9) Jag blev kontaktad och erbjuden ett nytt arbete** 20 (10) 27 (8) För att få bättre anställningsvillkor utöver lön 20 (10) 31 (6) För att få kortare resväg** 19 (11) 24 (10) För att minska mitt övertidsarbete** 13 (12) 18 (12) Jag hade en tidsbegränsad anställning som tog slut** 8 (13) 3 (13) * Högskolegruppen exkluderad ** Över 50 procent i båda grupperna svarar Nej, inte alls på denna fråga. *** Över 50 procent i den statliga gruppen svarar Nej, inte alls på den frågan. Inom parentes anges rangordning inom respektive grupp 13

15 De statligt anställda med minst tre års eftergymnasial utbildning svarar i än högre grad att högre lön (82 procent), bättre utvecklingsmöjligheter (76 procent) och att få arbetsuppgifter som stämmer bättre med sin utbildning (48 procent) är skäl till att sluta. Av tabellen framgår att de fem främsta skälen till att vilja byta arbetsplats är samma oavsett om man arbetar i staten eller ej. En intressant skillnaden mellan den statliga gruppen och jämförelsegruppen finns i önskan att få bättre chef/ledarskap. Andelen av jämförelsegruppen som lyfter fram ledarskapet som en grund för att byta arbete är avsevärt större i jämförelsegruppen (49 procent) än i den statliga gruppen (26 procent). Nära hälften av den statliga gruppen har svarat Nej, inte alls på frågan om det är för att få en bättre chef/ett bättre ledarskap som man funderar på att byta arbetsplats. I jämförelsegruppen uppgår denna andel till 30 procent. Vad som döljer sig bakom detta behöver undersökas närmare innan man drar några slutsatser eftersom exempelvis frågan om man får stöd och uppmuntran från chefer när arbetet känns besvärligt inte ger en lika positiv bild av staten knappt 40 procent svarar för det mesta inte eller aldrig jämfört med 27 procent i jämförelsegruppen. Det finns en signifikant skillnad mellan andelen statsanställda (41 procent) som anger att det i hög grad är för att få högre lön som man vill byta arbetsplats och andelen i jämförelsegruppen (29 procent). Såväl i den statliga gruppen som i jämförelsegruppen är det en större andel av kvinnorna än av männen som anger att det i hög grad är för att få högre lön som man vill byta arbete. Det samma gäller för att få bättre anställningsvillkor utöver lön. Andelen kvinnor (31 procent) i den statliga gruppen som i hög grad vill byta jobb för att få ett intressantare arbete är högre än andelen män (23 procent). I jämförelsegruppen är förhållandet omvänt med en högre andel män (37 procent) än kvinnor (30 procent). I den statliga gruppen anger fler kvinnor (13 procent) än män (5 procent) att det är i hög grad för att få bättre arbetsgemenskap man vill byta arbete. I jämförelsegruppen finns ingen skillnad mellan män och kvinnor. Även skillnaden i synen på arbetsplatsens grundläggande värderingar bör uppmärksammas. Mer än varannan statsanställd menar att en orsak till att de vill byta arbetsplats är att de grundläggande värderingarna är otydliga eller inte stämmer överens med de egna. En dryg femtedel anger att detta i hög grad är en faktor som bidragit till att man övervägt eller faktiskt bytt arbete. Det är fler kvinnor än män i alla tre grupper som svarar ja, i hög grad. Begreppet grundläggande värderingar är svårfångat och denna skillnad mellan de två grupperna torde endast kunna betraktas som en indikation på att ytterligare studier vore värdefullt. De som vill fortsätta i staten Av den statliga gruppen är det 21 procent (högskolan exkluderad) som inte har övervägt att byta arbetsplats under det senaste året, vilket är lägre än i jämförelsegruppen (26 procent). För båda grupperna gäller att det i Göteborg/Malmö tycks det vara något högre andel som inte funderat på att byta än i Stockholm och övriga landet. Vilka faktorer är det då som bidragit till att dessa varken bytt eller övervägt att byta? I nedanstående tabell 4 rangordnas orsaker som i hög grad eller i viss mån bidragit till att man inte velat byta arbete. 14

16 TABELL 4. SKÄL SOM BIDRAR TILL ATT PERSONER I STATEN RESPEKTIVE I JÄMFÖRELSEGRUPPEN VARKEN HAR BYTT ELLER ÖVERVÄGT ATT BYTA ARBETE DET SENASTE ÅRET. Faktorer som bidragit till att Andel (procent) av Andel (procent) av Du varken bytt eller övervägt statliga gruppen* jämförelsegruppen att byta arbete det senaste året som svarat Ja, i hög grad som svarat Ja, i hög grad eller Ja, i viss mån eller Ja, i viss mån Jag har ett intressant arbete 98 (1) 98 (1) Bra arbetsgemenskap 93 (2) 95 (2) Arbetsuppgifter stämmer väl överens med min utbildning 90 (3) 82 (5) Har goda möjligheter till utveckling 89 (4) 84 (4) Har lagom krävande arbetsuppgifter 88 (5) 86 (3) Har goda anställningsvillkor utöver lön 80 (6) 75 (6) Har en bra chef/bra ledarskap 79 (7) 74 (7) Har en rimlig mängd övertidsarbete 78 (8) 6 (9) Känner stolthet över de grundläggande värderingar som arbetsplatsen står för 76 (9) 32 (12) Jag har kort resväg 67 (10) 60 (10) Är nöjd med min lön 50 (11) 69 (8) Familjeskäl 46 (12) 35 (11) Det finns inga andra lämpliga arbeten på orten eller inom rimligt pendlingsavstånd 26 (13) 15 (13) Annat 16 (14) 9 (14) * Högskolegruppen exkluderad Det finns en viss samstämmighet mellan dessa svar och dem som de som har bytt, eller vill byta har givit. Utvecklingsmöjligheter och ett intressant arbete är helt tydligt viktiga faktorer. Även här återspeglas exempelvis missnöjet med lönen i staten. Andelen som svarar att de i hög grad är nöjd med sin lön är nästan dubbelt så stor i jämförelsegruppen som i den statliga men det finns en tydlig skillnad mellan män och kvinnor i jämförelsegruppen. I staten är det 23 procent som uppger att de inte alls är nöjda med lönen, vilket är mer än dubbelt så många som i jämförelsegruppen (10 procent). 15

17 Vad gäller utvecklingsmöjligheter i arbetet är det ungefär hälften i båda grupperna som anser att de i hög grad har det. Men det finns en statistiskt säkerställd skillnad mellan män och kvinnor i jämförelsegruppen där 36 procent av kvinnorna och 55 procent av männen uppger ja, i hög grad. Av dem som inte funderar på att byta arbete anser en tredjedel att de i hög grad har en bra chef och en dryg femtedel är inte nöjda. Det är i stort samma fördelning inom den statliga som i jämförelsegruppen. En tredjedel, i såväl den statliga gruppen som i jämförelsegruppen, känner i hög grad stolthet över de grundläggande värderingar som arbetsplatsen står för. I den statliga gruppen är andelen män (40 procent) som uppger ja, i hög grad större än andelen kvinnor (29 procent). I jämförelsegruppen är det tvärt om fler kvinnor (37 procent) än män (31 procent). Omkring 30 procent i båda grupperna anser inte att de har en rimlig mängd övertidsarbete. På frågan om man kan tänka sig vara anställd inom staten i framtiden svarade 70 procent av alla statsanställda (högskolan exkluderad) ja, absolut och ytterligare 26 procent ja, kanske. Av jämförelsegruppen svarar 19 procent ja, absolut och 37 procent ja, kanske och slutargruppens andelar uppgår till 32 respektive 41 procent. Karriärstil I enkäten gavs den svarande möjlighet att markera vilken av följande fyra beskrivningar som bäst stämmer in på henne eller honom: 1. Jag strävar efter att bli befordrad och vill kunna avancera inom organisationen. 2. Jag vill fördjupa mig inom ett område och bli expert /specialist inom detta område. 3. Jag vill utvidga min kompetens genom att arbeta inom närliggande områden och jag vill byta jobb inom och/eller mellan närliggande organisationer 4. Jag vill gärna prova på att arbeta inom helt skilda områden och branscher. DIAGRAM 3. ANDELEN INOM RESPEKTIVE GRUPP MED EN VISS KARRIÄRSTIL (HÖGSKOLAN EXKL). Andel (%) inom varje grupp Befordring 2. Expert 3. Utvidga 4. Ombyte Typ av karriär Stannare Slutare Kontrollgrupp 16

18 Det fanns också möjlighet att svara inget av ovanstående, något som 8 10 procent i respektive grupp valde att göra. Bakgrunden till frågan var en strävan att försöka få en bild av om staten attraherar personer med en viss karriärstil. Som framgår av diagram 3 finns inga större skillnader i fördelning mellan de olika grupperna. Det finns bara en statistiskt säkerställd skillnad mellan de tre grupperna och det är att andelen som identifierar sig med den fjärde beskrivningen (ombyte) är större bland slutarna (15 procent) än av de statligt anställda. Vidare finns tecken på att andelen som upplever att de söker en utvidgande karriär är större i staten än i andra grupper. Möjligen är det något förvånande att andelen som vill göra expertkarriär är något lägre i staten (högskolan borträknad) än i jämförelsegruppen. Dessa skillnader är dock inte statistiskt säkerställda. Att den tredje kategorin är så pass stor skulle möjligen kunna vara ett generationsfenomen. Det finns statistiskt säkerställda skillnader mellan vad män och kvinnor har svarat. Inom såväl den statliga gruppen som slutargruppen är det en signifikant högre andel män än kvinnor som strävar efter att bli befordrad och vill kunna avancera inom organisationen. I staten svarar mer än dubbelt så många män (24 procent) som kvinnor (11 procent) att så är fallet. I jämförelsegruppen tycks också föreligga en liknande skillnad men den är inte statistiskt säkerställd. Däremot är det statistiskt säkerställt att fler kvinnor i den statliga gruppen (41 procent) än män (33 procent) ser sig tillhöra den utvidgande karriärstilen. Tendensen tycks vara lika i alla grupper men är inte signifikant. Tabellerna ger tecken på att karriärstil skulle kunna ha en könsdimension vilket synliggörs när man som i diagram 4 ställer kvinnors svar från alla tre grupper bredvid varandra och därefter männens svar. Av diagram 4 kan man ana att karriärstil befordring är vanligare bland män och den utvidgande karriärstilen är vanligare bland kvinnor, oavsett grupp. DIAGRAM 4. SAMBAND MELLAN KARRIÄRSTIL OCH KÖN (HÖGSKOLAN EXKL). Andel av svar (%) 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Inget 4. Ombyte 3. Utvidga 2. Expert 1. Befordring K/Stat K/Slutare K/Jämförelse M/Stat M/Slutare M/Jämförelse Kvinnor (K) och män (M) i resp grupp 17

19 Bilaga 1. Teknisk beskrivning av undersökningen Statistiska Centralbyrån (SCB) har på uppdrag av Statens kvalitets- och kompetensråd genomfört en enkätundersökning till ett urval kvinnor och män födda 1967 eller senare med akademisk utbildning. Undersökningen genomfördes under hösten Syftet med undersökningen är att jämföra arbetsförhållandena inom olika samhällssektorer. Undersökningens genomförande Undersökningen har genomförts i form av postenkäter till tre olika urval av yngre akademiker. Frågeformuläret omfattar mellan 70 och 80 frågor. Datainsamlingen har genomförts under september och oktober månad år Två påminnelser skickades ut, den första i form av ett påminnelsekort och den andra tillsammans med en ny enkät. Urval och population Aktuell urvalsram har tagits fram ur SCB:s konjunkturstatistik som innehåller uppgifter om anställda i offentlig sektor och SCB:s utbildningsregister. Det första undersökningsgruppen omfattar personer som varit statligt anställda i minst tre år. Denna grupp benämns stannare. För att ingå i denna grupp skall man ha varit statligt anställd under hela perioden maj 1999 till maj 2002 och vara född 1967 eller senare. Dessutom krävs att utbildningsnivån minst är eftergymnasial utbildning kortare än tre år. Denna utbildningsnivå skall vara uppnådd under Undersökningsgrupp två omfattar kvinnor och män som var statligt anställda i maj år 1999, men som inte längre var det i maj månad år Denna grupp benämns slutare. Liksom för stannarna skall man vara född 1967 eller senare och ha en utbildningsnivå som minst är eftergymnasial utbildning kortare än tre år enligt utbildningsregistret årgång Den tredje gruppen omfattar personer som inte någon gång under perioden maj 1999 till och med maj 2002 varit statligt anställda. Denna grupp benämns jämförelsegrupp. För att ingå i undersökningspopulationen krävs en utbildningsnivå som är eftergymnasial minst tre år enligt utbildningsregistret år 1999 samt att man är född 1967 eller senare. Urvalen har stratifierats efter region och kön. Från varje stratum har 170 personer valts. Utöver enkätdata finns även uppgifter om kön, ålder, utbildningsinriktning samt H- region. Svarsfrekvens och bortfall Enkäter sändes ut till sammanlagt personer. 371 personer visade sig vara övertäckning. Större delen av övertäckningen består av personer som i de inledande frågorna visat sig inte höra till populationen. I gruppen stannare är det personer som inte längre är statligt anställda. För slutare är den vanligaste orsaken att deras erfarenhet av statlig anställning är mycket liten. Flera personer har hört av sig och berättat att de bara arbetat extra som tentavakter eller haft annan kortare anställning på universitetet/ högskolan under studietiden. Personer som 18

20 är arbetslösa eller studerar ingår inte heller i undersökningspopulationen varför även dessa definierats som övertäckning. Även i jämförelsegruppen räknas de som studerar eller är arbetslösa som övertäckning. I både slutar- och jämförelsegruppen finns ett antal personer som inte längre är bosatta i landet och som därför klassats som övertäckning. Bortfallet i undersökningen är 911 personer, vilket motsvarar svarsfrekvens på 66 procent. Svarsfrekvensen bland stannargruppen är högre (69 procent) än i de båda andra grupperna. Bland slutarna har 61 procent svarat och i jämförelsegruppen är svarsfrekvensen 67 procent. TABELL 1A. SVARSFREKVENS EFTER URVALSGRUPP OCH KÖN Grupp Popu- Urval Över- Netto - Svar Bortfall Svarslation täckning urval frekvens (%) Stannare % Kvinnor % Män % Slutare % Kvinnor % Män % Jämförelsegrupp % Kvinnor % Män % Samtliga % TABELL 2A. SVARSFREKVENS EFTER REGION OCH KÖN Region Popu- Urval Över- Netto - Svar Bortfall Svarslation täckning urval frekvens (%) Stannare % Stockholm % Malmö/Gbg % Övriga % Slutare % Stockholm % Malmö/Gbg % Övriga % Jämförelsegrupp % Stockholm % Malmö/Gbg % Övriga % Samtliga % 19

21 TABELL 3A. SVARSFREKVENS EFTER UTBILDNINGSINRIKTNING OCH KÖN Utbildnings- Popu- Urval Över- Netto - Svar Bortfall Svarsinriktning lation täckning urval frekvens (%) Stannare % Förv., handel, kontor, ekon, % samhvet* Industri, hantverk, teknik, natvet** % Övriga % Slutare % Förv., handel, kontor, ekon, samhvet % Industri, hantverk, teknik, natvet % Övriga % Jämförelsegrupp % Förv., handel, kontor, ekon, samhvet % Industri, hantverk, teknik, natvet % Övriga % Samtliga % * Utbildning för förvaltning, handel och kontor samt ekonomisk/samhällsvetenskaplig utbildning ** Utbildning för industri och hantverk samt teknisk och naturvetenskaplig utbildning 20

22 Bilaga 2. Enkät utskickad till stannarna. 1. Är Du fortfarande statligt anställd? 1_ Ja 2_ Ja, men jag är helt föräldraledig/ långtidssjukskriven/studieledig 3_ Ja, men jag är helt tjänstledig för att prova annat arbete (ej statligt) 4_ Ja, men jag är helt tjänstledig av annan orsak } Fortsätt till fråga 3 5_ Nej Om Du ej är statligt anställd: 1_ Är anställd inom den offentliga 2. Vilken är Din huvudsakliga sysselsättning? sektorn (kommun, landsting) 2_ Enskild verksamhet (inklusive ideella organisationer, kooperativa företag) 3_ Är egen företagare 4_ Arbetslös 5_ Studerar 6_ Annat } Du kan avsluta här och sända in Din enkät Nedanstående frågor besvaras av Dig som har en statlig anställning: Om familjen 3. Är Du gift/sambo eller ensamstående? 1_ Gift/sambo 2_ Ensamstående 4. Hur många barn har Du som bor hemma (under 16 år)? 1_ Inga 2_ 1-2 barn 3_ 3 eller fler barn Om Ditt nuvarande arbete 5. Vilken form av anställning har Du just nu? 1_ Fast anställning 2_ Tidsbegränsad anställning 6. Hur länge har Du arbetat hos Din nuvarande arbetsgivare? 1_ Mindre än 6 månader 2_ 6 månader 1 år 3_ Mer än 1 men högst 3 år 4_ Längre än 3 år 7. Hur många år har Du sammanlagt förvärvsarbetat? 1_ 1 år eller mindre 2_ Mer än 1 men högst 3 år 3_ 3 5 år 4_ Längre än 5 år 8. Hur många arbetsgivare har Du haft? 1_ 1 arbetsgivare Räkna in de anställningar som varat minst 6 månader. 2_ 2 3 arbetsgivare 3_ 4 eller fler arbetsgivare 21

23 9. Vilken typ av befattning har Du? 1_ Chef Ange endast ett alternativ 2_ Handläggare 3_ Assistent 4_ Projektledare 5_ Expert 6_ Doktorand/forskare/lärare 7_ Annan befattning 10. Har Du en arbetsledande funktion? 1_ Ja 2_ Nej Fortsätt till fråga Om Du har en arbetsledande funktion, hur 1_ 1 4 personer många personer (ungefär) är direkt/indirekt underställda Dig? 2_ 5 9 personer 3_ personer 4_ personer 5_ 50 eller fler personer 12. Stämmer Dina arbetsuppgifter i stort med 1_ Ja, arbetsuppgifterna motsvarar mina kvalifikationer Din utbildning? Ange endast ett svarsalternativ 2_ Nej, jag anser mig överkvalificerad för mina arbetsuppgifter 3_ Nej, jag anser mig otillräckligt kvalificerad för mina arbetsuppgifter 4_ Nej, jag är närmast felkvalificerad genom att min utbildning avser ett annat område 13. Hur lätt skulle det vara för Dig att utan att 1_ Mycket lätt behöva flytta (byta bostad) få ett annat likvärdigt arbete? 2_ Ganska lätt 3_ Ganska svårt 4_ Mycket svårt 5_ Vet ej Arbetskrav och inflytande i arbetet 14. Har Du ibland så mycket att göra att Du blir 1_ Varje dag tvungen att dra in på luncher, arbeta över eller ta med jobb hem? 2_ Ett par dagar per vecka (1 dag av 2) 3_ En dag per vecka (1 dag av 5) 4_ Ett par dagar per månad (1 dag av 10) 5_ Inte alls/sällan de tre senaste månaderna För För det Alltid det mesta mesta inte Aldrig 15. Kan Du delvis själv bestämma när olika arbetsuppgifter skall göras (t ex genom att välja att jobba lite fortare vissa dagar och ta det lite lugnare andra dagar)? 1_ 2_ 3_ 4_ 16. Händer det att Du är med och beslutar om uppläggningen av Ditt arbete (t.ex. vad som ska göras, hur det ska göras eller vilka som ska arbeta tillsammans med Dig)? 1_ 2_ 3_ 4_ 23

24 För För det Alltid det mesta mesta inte Aldrig 17. Har Du möjlighet att få stöd och uppmuntran från chefer när arbetet känns besvärligt? 1_ 2_ 3_ 4_ 18. Har Du möjlighet att få stöd och uppmuntran från arbetskamrater när arbetet känns besvärligt? 1_ 2_ 3_ 4_ 19. Upplever Du att Du har för mycket eller för 1_ Alldeles för mycket att göra, instämmer helt lite att göra? 2_ Alldeles för mycket att göra, instämmer delvis 3_ Varken eller 4_ Alldeles för lite att göra, instämmer delvis 5_ Alldeles för lite att göra, instämmer helt 20. Upplever Du att Du har för stort eller för litet 1_ Alldeles för litet inflytande, instämmer helt inflytande på Ditt arbete? 2_ Alldeles för litet inflytande, instämmer delvis 3_ Varken eller 4_ Alldeles för stort inflytande, instämmer delvis 5_ Alldeles för stort inflytande, instämmer helt 21. Har Du haft utvecklings-/planerings-samtal 1_ Ja med Din chef under det senaste året? 2_ Nej 3_ Ej aktuellt (har varit föräldraledig/tjänstledig/bytt jobb/bytt chef etc.) 22. Har Du en aktuell utvecklingsplan för Din 1_ Ja egen kompetensutveckling som Du gjort tillsammans med Din chef? 2_ Nej 3_ Ej aktuellt (har varit föräldraledig/tjänstledig/bytt jobb/bytt chef etc.) Beskriv Ditt nuvarande arbete I liten eller I stor Till viss ingen Vet ej/ ej utsträckning del utsträckning aktuellt 23. Är Ditt arbete självständigt?.. 1_ 2_ 3_ 4_ 24. Har Du väldefinierade arbetsuppgifter? 1_ 2_ 3_ 4_ 25. Utför Du Ditt arbete i samarbete med andra? 1_ 2_ 3_ 4_ 26. Ställs Du i Ditt arbete inför situationer som är problematiska ur ett etiskt perspektiv?.. 1_ 2_ 3_ 4_ 27. Har Du i Ditt arbete kontakter med allmänheten? 1_ 2_ 3_ 4_ 28. Är den verksamhet Du arbetar med kritiskt granskad i massmedia?.... 1_ 2_ 3_ 4_ 29. Har Du internationella kontakter i Ditt arbete?. 1_ 2_ 3_ 4_ 30. Är Du intresserad av just de arbetsuppgifter Du har? 1_ 2_ 3_ 4_ 24