Gärna ökad rörlighet men inte för rörligt

Transkript

1 1 Dokumentation av Arbetslivsforum Ett rörligt arbetsliv, oktober 2003 i Växjö 1. Gärna ökad rörlighet men inte för rörligt Är verkligen de fasta anställningarnas tid förbi, anställningstrygghet något förlegat, jobb- och yrkesbyte och annan mobilitet vanligare? Håller en rörligare arbetsmarknad på att växa fram? Pågående forskning visar att nio av tio vill ha ett fast jobb och att 85 procent av alla jobb är fasta anställningar. Temat för det andra Arbetslivsforum i Växjö var Ett rörligt arbetsliv. Syfte med detta årligen återkommande fora är att skapa tvåvägskommunikation mellan teori och praktik och ge praktiker möjlighet att ta del av aktuella forskningsresultat. Arrangörer för konferensen är FAS i samverkan med Arbetslivsinstitutet, AMV, IFAU, Svenska EFS-rådet samt CAFO, Centrum för arbetsmarknadsforskning vid Växjö universitet. Årets teman var arbetsmarknad mellan stabilitet och förändring den dynamiska regionen arbetsrätt, rörlighet och flexibilitet utbildning, arbetsmarknad och rörlighet rörlighet, arbetslöshet och integration en svensk eller europeisk arbetsmarknad? Konferensen öppnades av Kenneth Abrahamsson, programchef FAS som hoppades att konferensen skulle bli givande och intressant. Referat av inledning och diskussion följer konferensprogrammets uppläggning. ARBETSMARKNAD MELLAN STABILITET OCH FÖRÄNDRING Bengt Furåker: Mellan rörlighet och stabilitet. om anställda och arbetsgivare i ett dynamiskt arbetsliv Bengt Furåker uppmanade till försiktighet med slutsatser om hur annorlunda allting blivit. Kanske är talet om ökad rörlighet mest ett uttryck för önsketänkande eller möjligen ett försök att hjälpa de nya flexibla tiderna på traven. Bengt Furåker uttryckte sin uppskattning över att stabilitet fanns med som motpol till rörlighet i titeln på hans inledning då han uppfattar båda begreppen som positivt värdeladdade och balanserande varandra. Han pekade på den paradox som finns i diskussionen kring rörligheten 1 Konferensen har dokumenterats av journalisten Kia Roman, Växjö. P.g.a. sjukdom och andra orsaker ges ingen information om sessionen och utbildning och rörlighet. En mer fullständig rapport kommer att publiceras efter årsskiftet.

2 2 på arbetsmarknaden, att vi å ena sidan lever i flexibilitetens tidevarv, å andra sidan klagas det över den bristande rörligheten. Men är verkligen de fasta anställningarnas tid förbi, anställningstrygghet något förlegat, jobboch yrkesbyte och annan mobilitet vanligare? Håller en rörligare arbetsmarknad på att växa fram? Lagstiftning och kollektivavtal hindrar arbetsgivare att med kort varsel säga upp folk medan vissa branscher har så stor personalomsättning att instabilitet och kompetensflykt vållar bekymmer. Många företag tenderar att klyva sin personal i två kategorier: en kärna med trygga och goda villkor och en perifer med sämre villkor. Och de flesta anställda önskar tillhöra kärnan. Jag börjar nästan bli trött på att upprepa att stabila jobb är viktiga för de allra flesta människor. Nio av tio tillfrågade anser att en trygg anställning är viktig eller mycket viktig. Sina slutsatser belyste Bengt Furåker med ett antal diagram som visar att rörligheten på arbetsmarknaden inte är större idag än tidigare. De förändringar som kan observeras är relaterade till konjunkturen. Inte heller har andelen anställda med tidsbegränsade kontrakt ökat nämnvärt, 1987 hade 12 procent av alla anställda tidsbegränsat kontrakt, procent. Det är alltså inte sant att de fasta jobbens epok är förbi. Cirka 85 procent av alla anställda har tillsvidareanställning. Den tredje tesen som Furåker slog hål på var att människors benägenhet att flytta ökar när de riskerar att bli arbetslösa. Furåker uppmanade till försiktighet med slutsatser om hur annorlunda allting blivit. Åsa Murray, lärarhögskolan i Stockholm, undrade om det är fler tillfälliga arbeten i den offentliga sektorn än den privata. Ja, men skillnaderna mellan offentlig och privat har minskat under 90-talet. Fortfarande är det fler kvinnor som har tillfälliga anställningar. Christer Lundh, Lunds universitet undrade om det finns mätningar på hur många av de nya jobben som är tillfälliga och hur stor andel i gruppen unga och nyanlända flyktingar som har tillfälliga anställningar? Något svar på detta hade inte Furåker i sin forskning. Jan Ekberg påpekade att invandrares flyttmönster skiljer sig från Sverigeföddas med hög intern flyttning under de första tio år i landet. Björn Tegsjö: Rör sig individerna och arbetsställena åt samma håll? En god boendemiljö är viktigare än närheten till arbetet, visar SCBs pendlingsstatistik. Personalomsättningen inom olika yrken varierar stort med stålverk i botten och hotelloch restaurangbranschen i toppen. Sedan 1988 har SCB tagit fram kartor över lokala arbetsmarknader som ett funktionellt alternativ till administrativa indelningar. Lokala arbetsmarknaderna bygger helt på pendlingsströmmar mellan kommuner med kommunen som minsta byggsten. Mellan 1970 och 2001 minskade antalet lokala arbetsmarknader från 187 till 88. Under den senaste 15 åren har den totala flyttströmmen över lite längre avstånd ökat svagt och relativt jämnt bland personer i arbetsför ålder. Tittar man enbart på personer som varit förvärvsarbetande både före och efter flyttningen, har flyttningsfrekvensen minskat. Ett tydligt exempel på att individer och arbetsställen inte rör sig åt samma håll syns i statistiken över pendling. Här kan man se en tendens att man inte lika ofta flyttar för att undvika pendling. Däremot verkar det bli något vanligare att flytta och därmed bli tvungen att pendla.

3 3 Det ger belägg för att många familjer väljer en god bostadsmiljö till relativt låg kostnad trots att det innebär långa resor till jobbet. Kanske är kommunerna i Mälardalen rätt ute när de lockar människor som jobbar i Stockholm att bosätta sig i Västerås eller Eskilstuna. Ett annat sätt att mäta rörlighet är personalomsättning. På SCB har man beräknat hur stor del av de sysselsatta som finns kvar under ett helt år. Största andelen kvarvarande personal fanns i stål- och metallverk och massa och papper, båda cirka 90 procent. I offentlig förvaltning och hälso- och sjukvård var drygt 85 procent av personalen kvar. Störst personalomsättning finns inom hotell och restaurang, drygt 65 procent och rekreation och kultur, drygt 75 procent. Stig Larsson, Lunds universitet undrade om det finns statistik över pendling ut ur Sverige, till Danmark, Norge, Finland. SCB håller på och tar fram statistik för Norge och Danmark medan det är betydligt svårare i Haparanda. Men kanske har vi kommit på ett sätt att lösa detta genom att en av våra statistiker får en tillfällig anställning vid SCB i Finland och därmed tillgång till deras register. DEN DYNAMISKA REGIONEN Göran Brulin: Ska vi skapa fler Gnosjö? eller vad betyder den regionala dynamiken för framväxten av ett nytt arbetsliv? Ett utmärkande drag för dynamiska regioner tycks vara arbetsmarknader som inte låser in utan slussar anställda vidare till nya jobb eller eget företag. Men fler Gnosjö? Inte när kvinnorna och ungdomarna lämnar orten. Schematiskt kan man säga att det finns två olika föreställningar om hur ett nytt arbetsliv uppstår, dels föreställningen om att resurscentrering där krafterna samlas, dels föreställningen att det inte är ett utan flera nya arbetsliv som växer fram organiskt. Ett exempel på det senare är GGVV, Gnosjö-Gislaved-Värnamo-Vaggeryd. Resurscentreringsperspektivet har gett metaforen triple helix som fångar in det nya arbetslivet i de tre integrerande sfärerna universitet, myndighet och näringsliv. Här är det koncentrationen av riskvilligt kapital som driver fram det innovativa arbetslivet. Det är kanske lättare att i lite avlägsnare miljöer underhålla den allt viktigare korsbefruktningen mellan praktiker och forskare, mellan företag och universitet och få en kontinuerlig återkoppling i olika stadier av innovationsförloppet. Som exempel lyfte Brulin fram Uleåborg i Finland. Utmärkande för Uleåborg är karaktäristika såsom livaktigt socialt kapital, nära samarbete mellan universiteten och det omgivande samhället, företag som både samarbetar och konkurrerar samt mängder med korsbefruktande relationer mellan olika sociala gemenskaper som laestadianer, arbetarrörelse, universitet och storföretag. Dragen känns igen i Gnosjö. Dessutom finns ett minimum av inlåsning av arbetskraften och en lättrörlighet på arbetsmarknaden. Ett utmärkande drag för dynamiska regioner, kluster och innovativa miljöer tycks vara arbetsmarknader som inte låser in utan slussar anställda vidare till nya jobb eller eget företag. Men trots en många avseenden dynamisk arbetsmarknad baserad på ett växande arbetsliv av nya företag och en bra offentlig service så kan inte Brulin svara ett entydigt ja på frågan om man ska skapa fler Gnosjö. Kärnan i Gnosjö växer inte längre. Ungdomarna flyttar, särskilt kvinnorna. Inger Grufman från Civilingenjörsförbundet påpekade att ingenjörer inte är intresserade av GGVV-regionen och att ingenjörer med utländsk bakgrund inte får jobb där.

4 4 Bengt Furåker undrade över religionens betydelse för den ekonomiska utvecklingen? Brulin gjorde en jämförelse mellan Emilia Romagna i norra Italien med starka politiska krafter, en av tillväxtzonerna, som började bygga sitt välstånd på vapen och Uleåborg som hade laestadianismen som sammanhållande faktor. Faktor X kan vara både Gud och djävulen! Åsa Löfström: Den könsuppdelade arbetsmarknaden ett hinder för rörlighet? För yngre män framstår inte en mindre könssegregerad arbetsmarknad som något positivt, visar intervjuer som Åsa Löfström gjort på gymnasiet. Vårt hopp står till kunskaper och erfarenheter hos vuxna män. Ska man behöva ägna tid åt frågor om könssegregering, frågar sig många. Då säger jag att det vi gör handlar om spegling av våra preferenser. Gör vi alla det vi verkligen vill göra? Löfströms forskning visar att det återstår en hel del innan kvinnor gör sina val utifrån egna preferenser. Äkta preferenser är det jag vill, oäkta det som pådyvlas mig i kraft av mitt kön eller ålder. Ur samhällssynvinkel är det viktigt att fortsätta diskutera preferenser. I dag anses ett yrke integrerat när man uppnått en balans på 40/60. Andra anledningar till att fokusera på segregering i arbetslivet är att det fortfarande finns synliga och osynliga barriärer, arbetsgivare som diskriminerar trots lagförbud, humankapitalet tas inte tillvara på bästa sätt, löneskillnader kvarstår, könsuppdelad arbetsmarknad hinder för rörligheten. Kvinnor och män finns delvis på olika arbetsmarknader i horisontell led. Vertikalt har kvinnor lägre position, män högre. Internt väljer man olika specialiteter efter gemensam grundutbildning, tex läkare, jurister. Oberoende om man delar upp arbetsmarknaden i bransch, sektor, förvaltning eller yrke eller i privat och offentlig syns könsuppdelningen. Många ser en risk med att tidigare manligt dominerade yrken feminiseras med åtföljande lägre lön och lägre status. Christer Lundh, Lunds universitet undrade ifall det finns politiska eller ekonomiska skäl att påverka var folk jobbar? Ja, bättre spridning leder till större rörlighet inom arbetsmarknaden. I Norrland finns stort behov av människor i vården men de män som är arbetslösa hindras att ta jobben av tradition, föreställningar och fördomar. Ewa Gunnarsson: Teknik, distans och flexibilitet en resurs för rörlighet? Tekniken gör att det är möjligt att utföra mer avancerade arbetsmoment på distans men distansarbete kan även vara en form av premiering. För män. Rörlighet för vem, på vilken nivå och hur, blev hennes motfrågor efter att ha tillfrågat ett antal anställda och chefer ifall de var flexibla. Jag uppfattar att man talar med trekluven tunga. Kopplingen mellan individ-, organisationsoch övergripande nivå var dålig.

5 5 Det virtuella företaget är sinnebilden för flexibilitet. Dess största problem är hur man klarar de anställdas kompetensutveckling. Gunnarsson refererade till distansarbetsutredningen som visade att det i huvudsak är män som arbetar på distans, ofta som en premiering för gott arbete. Genom olika exkluderingsprocesser, såsom kön, ålder och etnicitet utestängs vissa kategorier från ett rörligt arbetsliv. Stig Larsson, MAS pekade på vikten av att lösa de sociala strukturerna med e-arbete, annars förintande för individen. Någon som har tittat på kombinationslösningar av traditionellt arbete och e-arbete? Inte vad jag vet. Om människor väljer att flytta är det utifrån vad som passar individen och inte för rörlighetens egen skull. Varför vissa vill och andra inte vill röra sig syns inte i statistiken. ARBETSRÄTT, RÖRLIGHET OCH FLEXIBILITET. Niklas Bruun: Leder en flexiblare arbetsrätt till ökad rörlighet? Arbetsmarknadspolitiskt motiverad och samhällspolitiskt accepterad rörlighet främjas av flexibla arbetsrättsliga regler. Niklas Bruun omformulerade frågan till att gälla om den arbetsrättsliga regleringen idag förhindrar en önskvärd rörlighet som kunde ökas genom flexiblare regler. Han lyfte fram tre frågor: lojalitet och samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, om turordningsreglerna i LAS innebär inlåsning och en höjning av pensionsåldern i förhållande till regleringen i LAS. Kravet på samverkan eller lojalitet är allmän standard för beteende i arbetslivet, en uppförandekod som blir allt viktigare. Principen är så pass central att den borde synas i svensk arbetsrätt. LAS som inlåsning har undersökts i olika sammanhang och riksdagens nyligen införda möjlighet att göra undantag från turordningen är ett resultat av forskningen. Bruun ser skäl till att göra övergångarna ännu smidigare. Den svenska lagstiftningen som ger arbetsgivare rätt att säga upp arbetstagare över 67 år kommer inte att gälla när EU-förbud om åldersdiskriminering träder i kraft. En flexiblare eller avreglerad arbetsrätt förefaller leda till ökad rörlighet men ökad rörlighet är inget självändamål utan kan leda till bristande arbetsmotivation och bristande ansvarstagande samt ökad sjukfrekvens och ekonomisk osäkerhet. Vi bör sträva efter en rörlighet som är arbetsmarknadspolitiskt motiveras och samhällspolitiskt accepterad. Per Tengblad, ATK, undrade ifall försök gjorts med att få räkna all anställningstid från olika arbetsgivare när man söker arbete. Ja, men det blir mer byråkrati och arbetsgivare tenderar att anställa dem med få anställningsår. Bättre borde vara att få ledigt för att pröva arbete hos annan arbetsgivare. Anne Grönlund: Organisationerna och flexibiliteten behov, hinder och strategier i tre branscher Synen på arbetsrätten speglar synen inom organisationen visar Anne Grönlunds studie inom branscherna verkstad, vård och finans.

6 6 En strikt arbetsrätt framställs ofta som ett hinder i strävan efter flexibilitet. Grönlunds studie visar att de arbetsplatser som upplever arbetsrättslagar, kollektivavtal och fackliga företrädare som ett problem är betydligt fler i verkstadsindustrin än i de båda andra undersökta branscherna vård och finans. Arbetsrätten upplevs som ett större problem ju mer arbetsplatsen använder sig av olika strategier för flexibilitet. I samtliga branscher upplevs kompetensproblem i form av rekryteringssvårigheter och långa upplärningstider som ett större hinder för flexibilitet. I debatten hörs ofta att arbetsrätten är ett problem för småföretagen men mina resultat visar att synen på arbetsrätten är mer negativ på större företag. En anledning kan vara att facket är starkare på stora arbetsplatser vilket understryker flexibilitetsfrågans maktaspekt som också framskymtat i materialet. RÖRLIGHET, ARBETSLÖSHET OCH INTEGRATION Mats Hammarstedt: Kan geografisk rörlighet och integration förenas? Flyktingar som kom till Sverige i slutet av 1990-talet är beroende av försörjningsstöd under längre tid i storstäder än i industrikommuner. Mats Hammarstedt har under tre år, på uppdrag av Integrationsverket, följt den grupp flyktingar som kom till Sverige 1998 med dem som kom 1999 vad gäller beroende av försörjningsstöd. Hans studie koncentrerar sig kring frågorna om det finns skillnader i beroende av försörjningsstöd avhängigt vilken typ av kommun man bor i, om egenförsörjning påverkas genom flyttning och om kommunernas ekonomi påverkas av flyttningar? Närmare 70 procent av de flyktingar som kom de aktuella åren, kom från Irak och forna Jugoslavien. Hammarstedt fann att högst försörjningsberoende finns i storstäderna, lägst i industrikommunerna. Studien visar också att graden av beroende faller något snabbare bland dem som flyttar än kvarstannarna. Men bor man redan i en industrikommun faller bidragsberoendet snabbare för dem som blir kvar än för dem som flyttar. Flyttmönster till storstäderna av andra skäl än att öka chanserna att få ett arbete, syns också i studien. Har ni följt gruppen vidare efter de tre åren, undrade Inger Grufman från Civilingenjörsförbundet. Nej, men vi har föreslagit Integrationsverket att göra en uppföljning. Finns det anledning att gå tillbaka till Hela Sverige-strategin, frågade Anne-Marie Qvarfort från Svenska ESF-Rådet. Nej, bland annat vi på CAFO har kritiserat att bostadsmarknaden styr var flyktingar placeras när alla studier tydligt visar att det borde vara arbetsmarknaden som styr. Anders Forslund: Arbetslöshet, arbetsmarknadspolitik och rörlighet När arbetsmarknadspolitiska program var en väg att kvalificera sig för fler a- kassedagar ökade inte rörligheten motivation att flytta till arbete saknades.

7 7 Politiska åtgärder med syfte att främja rörlighet är förmedlingsverksamhet, rörlighetsbefrämjande program (flyttbidrag), utbildning, subventionerad sysselsättning/praktik, arbetslöshetsförsäkring och trygghetslagstiftning. Effekterna av dessa program är små eller inga alls. Förmedlingsverksamhet och flyttbidrag bör främja rörlighet men få studier finns om samband, utbildning är det oklart vilka de förväntade effekterna är, praktik och subventionerad sysselsättning leder mest sannolikt till inlåsning, a-kassa och trygghetslagstiftning till minskad rörlighet. Forslunds slutsats är att chansen att få ett jobb minskar för den som deltar i arbetsmarknadsutbildning chansen att få ett jobb är större för dem som tar del av förmedlingsverksamhet. Erika Thelning på Trygghetsstiftelsen återkom till problemet med utvärdering av programmen och undrade om det är möjligt att hitta en kontrollgrupp. Det är ett problem att matcha dem som deltagit med icke-deltagande vad gäller ålder, kön, utbildning. Ett annat problem med 90-talspolitiken var att hitta en grupp arbetslösa som aldrig deltagit i något program. Den gruppen skulle ha varit rätt konstig. Inger Grufman undrade vad förmedlingsinsatserna består av. Från akademikerhåll är inte erfarenheterna så goda av programmen. Utgångspunkten för mycket forskning är att det måste vara bättre att vara aktiv i program än passiv hemma. Mesta av erfarenheterna härrör från 90-talet som var speciellt på många sätt. Bland annat fanns ett systemfel i arbetsmarknadspolitiken nämligen att programmen skulle funka som inkvalning till ny a-kasseperiod, försörjningsmotivet starkare än att hitta jobb. Jan Ekberg, CAFO, framförde en hypotes om att flyktingars annorlunda flyttmönster kunde ha med nivåerna i det svenska välfärdssystemet att göra. Svensken jämför a-kassan hemma med lön på annan ort, flyktingen jämför försörjningsstödet med lönen i hemlandet. För flyktingen förblir försörjningsstödet detsamma oberoende var han bor. Men politiskt skulle det vara omöjligt med annan nivå i trygghetssystemen för flyktingar. A-kassan kan ställa krav på rörlighet men det kan inte socialtjänsten. Erika Thelning: När är det för sent att röra på sig? Trygghetsstiftelsens erfarenhet från det statliga området visar att det aldrig är för sent att röra på sig. Trygghetsstiftelsen har funnits sedan Sedan dess har cirka statsanställda sagts upp. I dag finns det totalt cirka statsanställda kvar. Cirka 60 procent ser sin uppsägning eller övertalighet som en utmaning/något positivt ett år efter att de slutat. Klart man kan tolka svaren som att jobben i staten är så vidriga att det är positivt att bli uppsagd men man kan också tolka det som att när väl den första chocken lagt sig öppnas nya möjligheter. Om samma fråga bryts ned på åldersgrupper över 45 år ville de flesta som ännu inte fyllt 60 ha ett nytt arbete medan hälften i åldersgruppen över 61 helst ville ha pension eller delpension. Ett generellt svar på när det är för sent att röra på sig är aldrig! Under de år som Trygghetsstiftelsen verkat har man bland annat lärt sig att påbörja omställningen tidigt och stötta frivillig rörlighet. Thelning ser att det borde finnas lärdomar och erfarenheter för andra att dra av detta för att förhindra inlåsning och negativa effekter av att vantrivsel. Bland annat föreslår hon betald karriärplanering i anslutning till

8 8 utvecklingssamtal, stödresurs för att pröva alternativ karriär hos samma eller annan arbetsgivare, kompetensutvecklingskonton. Den som har en flytväst i form av tjänstledighet med rätt att komma tillbaka, vågar hoppa trots LAS. Bengt Furåker undrade vem som vill anställa äldre arbetstagare. Kanske borde det finnas stöd/stimulans till arbetsgivare? Thelning bekräftade att bland annat pensionskostnaderna ökar med ålder och att erfarenhet betyder högre lön. Men att anställa en pensionär över 67 år blir billigare då man slipper betala sociala avgifter. EN SVENSK ELLER EUROPEISK ARBETSMARKNAD? Birgitta Nyström: Sverige, EU och den fria rörligheten för arbetskraften Mindre än en procent av totalt 321 miljoner EU-medborgarna i 15 länder har utnyttjat den fria arbetskraftsrörligheten. Till Sverige har personer från annat EUland kommit för att arbeta. Birgitta Nyström inledde med att konstatera att arbetskraftens fria rörlighet är en av EU:s hörnstenar, en av de fyra friheterna. Den fria rörligheten innebär att den som är EUmedborgare ska kunna flytta och ta arbete i annat EU-land och bli behandlad som andra medborgare i det landet. Nyström redogjorde för de regler som gäller för arbetstagarnas fria rörlighet, om denna rörlighet kan leda till social dumpning och vad den förestående utvidgningen innebär. EG-domstolen har definierat en arbetstagare som en person som utför arbete åt eller för någon annan, ska vara under annans arbetsledning och arbetar mot vederlag. Arbetssökande och arbetslösa kan också omfattas av fria rörligheten även om huvudregeln är att ingen ska kosta något för mottagarlandet. Lönerna i länderna varierar kraftigt, i vissa fall är skillnaderna så stora som 1:10. Utvecklingen bör på sikt leda till att löner och priser utjämnas men det kan ta lång tid. Att konkurrera med betydligt lägre löner, vilket kan bli fallet med arbetskraft från de nya EU-länderna, snedvrider konkurrensen och kan leda till social dumpning. För att förhindra detta har flera länder minimilagstiftning för löner och anställningsvillkor. Särskilda övergångsregler för arbetskraftens fria rörlighet har förhandlats fram med de flesta av de tillträdande staterna. Under då två första åren finns ingen fri rörlighet om inte enskilda stater beslutat annat. Göran Persson har avvisat övergångsregler mellan Sverige och de nya staterna. Donald Storrie: Arbetslöshet, flexibilitet och rörlighet i ett europeiskt perspektiv Stark LAS skyddar insiders på outsiders bekostnad. Fram till 1993 var det olagligt att bedriva bemanningsarbete. Donald Storries studie visar att anställningstiderna inte blivit signifikant kortare, att det förkommer fler tidsbegränsade och mycket korta anställningar samt nya/ovanliga anställningsformer. Han konstaterade att det finns många olika slags tillfälliga anställningar men valde att koncentrera sig på tidsbegränsade och bemanningsanställningar.

9 9 Skillnaderna i LAS är stora beroende på anställningsform men det finns även andra faktorer än lagar som driver fram detta, andelen kvinnor i arbetskraften till exempel. Sträng LAS leder troligen inte till högre arbetslöshet bland vuxna, däremot bland ungdomar. Rörligheten på arbetsmarknaden är störst i Österrike, Danmark, Nederländerna och Storbritannien, lägst i Belgien, Frankrike och Spanien. Den svenska regleringen av bemanningsarbete är mycket liberal med kollektivavtal och facklig vetorätt. Birgitta Nyström påpekade det underbara med att det funnits kollektivavtal för bemanningsbranschen sedan 80-talet trots att den var förbjuden till Bengt Furåker undrade vad som egentligen händer på arbetsplatser där man hyr in personal. Blir det problem med kontinuitet och att man inte klarar att sköta allt? Det finns massor med arbetsplatser där det inte passar med inhyrd personal, hellre då tidsbegränsade anställningar som ger något bättre kontinuitet och lojalitet. Rörligheten går i olika riktning beroende på ålder: barnfamiljer flyttar ner i ortshierarkin, ungdomar uppåt, till större arbetsmarknader, konstaterade Sture Öberg, generaldirektör för ITPS, i en avslutande kommentar. Egentligen är det konstigt att vi flyttar så sällan, bara 1½-2 gånger/individ. De som flyttar mest är unga, ensamstående, studenter och högutbildade. Lågutbildade hantverkare borde flytta till Stockholm medan högavlönade tjänar mest på att flytta från Stockholm. Seminariet avslutades av professor Rune Åberg, FAS huvudsekreterare från årsskiftet, som framhöll att han är ett bevis på att det går att byta jobb efter 60. Sedan 60-talet har han forskat om geografisk rörlighet som ibland varit hög, ibland låg men aldrig lagom. Hans förhoppning är att dessa dagar med Arbetslivsforum i oktober i Växjö med ska bli en väl inarbetad tidpunkt för årligen återkommande möten mellan praktiker och forskare. Föreläsande forskare och samtalsledare: Susanne Ackum, generaldirektör, IFAU Göran Brulin, professor, Arbetslivsinstitutet, Niklas Bruun, professor i juridik, Arbetslivsinstitutet och Helsingfors universitet Anders Forslund, docent i nationalekonomi, IFAU Bengt Furåker, professor, Göteborgs universitet Anne Grönlund, doktorand i sociologi, Umeå universitet Ewa Gunnarsson, professor i arbetsvetenskap, Luleå Tekniska universitet/ali Mats Hammarstedt, univ.lektor, CAFO, Växjö universitet Åsa Löfström, docent i nationalekonomi, Umeå universitet, enmansutredare om könssegregation i arbetslivet Lars Magnusson, professor, Arbetslivsinstitutet Birgitta Nyström, professor i juridik, Lunds universitet Mårten Palme, professor i nationalekonomi, Växjö universitet Anne-Marie Qvarfort, generaldirektör, Svenska ESF-Rådet Sofia Sandgren, doktorand i industriell dynamik,kth/ SISTER Donald Storrie, univ.lektor i nationalekonomi, CELMS, Göteborgs universitet Björn Tegsjö, programchef på SCB. Erika Thelning, VD i Trygghetsstiftelsen Rune Åberg, professor i sociologi, Umeå universitet, blivande huvudsekreterare FAS Sture Öberg, professor, generaldirektör ITPS