Nationell fördjupning - Orientering till missbrukspsykologi

Transkript

1 Riskbruk, missbruk och beroende - Kunskap till praktik Nationell fördjupning - Orientering till missbrukspsykologi Ett studiematerial för att komma vidare

2

3 Innehållsförteckning Bakgrund 5 Nationell fördjupningskurs 6 1 Missbrukspsykologi introduktion 9 2 Psykometri och testmetodik 11 3 Psykobiologi 13 4 Neuropsykologi, med inriktning på cannabis 14 5 Hälsopsykologi/Psykopatologi I 15 5 Hälsopsykologi/Psykopatologi II 16 6 Stöd och behandling ur ett psykologiskt perspektiv 17 7 Grupp- och organisationspsykologi 18 Avslutningsvis 19 Litteratur 20 Bilaga 1 21 Stockholm

4 4

5 Bakgrund Kunskap till praktik är ett utvecklingsarbete som startade i maj 2008 inom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som syftar till att, med utgångspunkt i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2007), förbättra den svenska missbruks- och beroendevården. Målet är att alla personer som har behov av samhällets insatser för alkohol- eller narkotikarelaterad problematik ska få bästa möjliga stöd och vård. Kunskap till praktik är resultatet av en överenskommelse mellan regeringen och SKL i vilken SKL åtagit sig att bygga upp ett kvalificerat stöd för kommuner och landsting samt en struktur för en långsiktig kunskapsutveckling mellan kommuner, landsting, lokala FoU-verksamheter, universitet och högskolor. Den bärande idén i överenskommelsen är att kommuner och landsting ska ta ett gemensamt ansvar för missbruks- och beroendevården och att SKL vid uppbyggnad av det kvalificerade stödet ska utgå ifrån och tillvarata den kompetens som finns lokalt och regionalt. Bakgrunden till Kunskap till praktik utgörs av en kartläggning av missbruks- och beroendevården som SKL lät göra under början av 2008, där det från kommuner och landsting/regioner framkom ett önskemål om stöd i kompetensutveckling för olika yrkesgrupper. Kartläggningen visade också på ett gap mellan de arbetsformer som används och de som rekommenderas i de nationella riktlinjerna. Kunskap till praktik vill tillsammans med kommuner och landsting/regioner arbeta för att: Utveckla vårdkedjor så att nödvändiga behandlings- och rehabiliteringsinsatser kan erbjudas på lokal nivå All personal har kompetens att utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med befintlig kunskap, bland annat de nationella riktlinjerna Ansvarsfördelningen mellan socialtjänst, primärvård, beroendevård och psykiatri blir tydlig Samverkan mellan de olika aktörerna förbättras Brukarinflytandet stärks Tillsammans med kommuner och landsting ska Kunskap till praktik utveckla stöd för en evidensbaserad praktik, det vill säga väga samman: Bästa möjliga vetenskapliga underlag Brukarnas erfarenhet och önskemål Professionell erfarenhet och yrkeskunskap Som ett led i detta uppdrag har Kunskap till praktik tillsammans med en expertgrupp bestående av forskare och praktiker utarbetat en nationell baskurs med tillhörande studiematerial. Expertgruppen har nu även utarbetat sex fördjupningskurser. En av dem handlar om missbrukspsykologi. Den har utarbetats i samråd med professor Claudia Fahlke vid Göteborgs universitet. Marja-Leena Komulainen, Kommunförbundet Norrbotten, och Åsa Magnusson, Beroendecentrum Stockholm har lämnat värdefulla synpunkter. Expertgruppen har letts av Gunborg Brännström, projektchef i Kunskap till praktik. Ann Gotting-Veide, utredningssekreterare i Kunskap till praktik har dokumenterat och administrerat expertgruppens arbete. Ann Gotting-Veide har vidare samordnat arbetet med inspelningar av föreläsningarna, vilka har publicerats på projektplatsen knuten till Expertgruppen har följande deltagare: Karin Alexanderson, Dalarnas forskningsråd Stefan Borg, Beroendecentrum, Stockholm Jan Brännström, Umeå fältforskningsenhet, Socialtjänsten (UFFE) Claudia Fahlke, Göteborgs universitet Johan Franck, Centrum för psykiatriforskning, Stockholms läns landsting Arne Gerdner, Jönköpings universitet Håkan Jenner, Linnéuniversitetet Mikael Johansson, Munkfors kommun Erik Kangeryd, Jönköpings kommun (t.o.m ) Annika Nordström, Västerbottens läns landsting Carl Gustaf Olofsson, Psykiatriska kliniken, Skellefteå Lars Oscarsson, Örebro universitet Anette Skårner, Göteborgs universitet Fredrik Spak, Göteborgs universitet Annica Westling, Strängnäs kommun Agneta Öjehagen, Lunds universitet 5

6 Nationell fördjupningskurs Orientering till missbrukspsykologi Fördjupningskursen i missbrukspsykologi riktar sig till vård- och behandlingspersonal som inte är psykologutbildade och som i sitt arbete möter riskbruk, missbruk och beroende, framför allt när det gäller alkohol och narkotika. Denna tvådagars utbildningsinsats ger en orientering inom området missbrukspsykologi (det vill säga riskbruk, missbruk eller beroende av alkohol/narkotika) och tanken är att personal från hälso- och sjukvård och socialtjänst ska genomgå den tillsammans. För att få mer omfattande kunskap rekommenderas de kurser som ges av universiteten, till exempel finns två fristående kurser i Missbrukspsykologi (15 högskolepoäng vardera) på avancerad nivå vid Göteborgs universitet. Mål Målet är att få en orientering i psykologiska teorier, modeller och förhållningssätt inom missbruksområdet och hur sådan kunskap kan användas av vård- och behandlingspersonal i det kliniska/ praktiska arbetet. Av särskild betydelse är att de personer som går kursen får förståelse för hur missbrukspsykologi kan tillämpas samt särskilja vad som är allmänpsykologisk kunskap och vad som är specialiserad psykologisk kunskap. Lärandemål Efter medverkan i fortbildningen ska den deltagande ha kännedom om vad ämnet missbrukspsykologi omfattas av psykologiska tester och metoder som kan användas i arbetet med riskbruk, missbruk och beroende hur alkohol/droger inverkar på hjärnans funktion och hur sådan inverkan kan påverka möjligheten att genomföra behandling vanliga kännetecken på psykisk ohälsa/psykopatologi vid riskbruk, missbruk och beroende psykologiska/psykoterapeutiska insatser som rekommenderas vid riskbruk, missbruk och beroende hur psykologiska krafter kan inverka på grupp, team, vårdklimat och organisation hur missbrukspsykologisk kunskap kan tillämpas i relevanta sammanhang. Studiematerial för att komma vidare Detta studiematerial har utarbetats av Elisabeth Beijer, FoU i Väst/GR på uppdrag av Gunborg Brännström, Kunskap till praktik och i samråd med professor Claudia Fahlke, Göteborgs universitet. Åsa Magnusson, Beroendecentrum i Stockholm och Marja-Leena Komulainen, kommunförbundet i Norrbotten har lämnat värdefulla synpunkter. Underlaget till studiematerialet består av de inspelade föreläsningarna, redovisade i bilaga 1. För varje avsnitt i studiematerialet redovisas vilka föreläsningar som ligger till grund för texten. I studiematerialet återges några centrala drag från föreläsningarna med förslag på frågor för dialog. Till de inspelade föreläsningarna finns också bildspel. Andra referenser i studiematerialet än föreläsningarna anges särskilt. 6

7 Innehåll i fördjupningskursen Fördjupningskursen rekommenderas för minst två dagar med föreläsningar och utrymme för dialog i anslutning till respektive föreläsning. I samband med avslutningen dag två behövs tid för summering och framåtblick. Dag 1 omfattar: 1 Missbrukspsykologi - introduktion Orientering i psykologiämnet, med fokus på missbrukspsykologi och ämnets relevans för det praktiska/kliniska arbetet med personer med riskbruk, missbruk och beroende. 2 Psykometri och testmetodik Validitet, reliabilitet, hur psykologiska tester är konstruerade med mera. Beprövade psykologiska tester för att upptäcka och utreda missbruk/beroende samt för att planera inför val av insats. 3 Psykobiologi Hjärnans struktur och funktion. Vilka konsekvenser alkohol och andra droger orsakar, framför allt vad gäller hjärnans funktion och beteendemässiga konsekvenser. 4 Neuropsykologi Fördjupning om hur drogers effekter på hjärnan inverkar på olika psykologiska funktioner genom att illustrera med cannabis, den vanligaste ungdomsdrogen. Hur påverkar det den unga hjärnan? Dag 2 omfattar: 5 Hälsopsykologi/Psykopatologi Hur psykologiska riskfaktorer kan leda till utveckling av ohälsa/psykopatologi samt vanliga psykologiska kännetecken på ohälsa/psykopatologi associerade med missbruk/beroende av alkohol och narkotika. 6 Stöd och behandling ur ett psykologiskt perspektiv Psykologiska/psykoterapeutiska insatser som idag rekommenderas av Socialstyrelsen för personer med missbruk/beroende samt med psykiatrisk samsjuklighet 7 Grupp- och organisationspsykologi Grupp- och organisationspsykologi och områdets användbarhet. Samverkan, psykologiska möjligheter och svårigheter. Teamarbete (till exempel ACT och Case management). Parallellprocesser. Dialog En viktig faktor för att åstadkomma en evidensbaserad praktik är den reflekterande praktikern. Genom dialog förstärks inlärningen. När de teoretiska kunskaperna från föreläsningarna reflekteras i det lokala sammanhanget i dialog mellan professionella, ledare och brukare kan kunskapen bidra till att utveckla verksamheten. Avsikten med dialogerna är alltså att med föreläsningarna som grund kunna ta ett steg till för bättre stöd till personer med riskbruk, missbruk eller beroende. Fördjupningskursen är utformad för att föreläsningar och dialoger sker gemensamt över huvudmannagränser, främst personal från hälso- och sjukvård och socialtjänst. Samtal och kunskapsskapande på gemensamma arenor underlättar och stärker samverkan. Några ledstjärnor för dialogerna är - Den kunskap och kompetens som finns i gruppen tas tillvara - Vardagsarbetet lyfts fram - Samtalsledaren leder men alla bidrar - Tankerespekt råder, allas tankar är värdefulla Fortsättning nästa sida 7

8 Litteratur Längst bak i studiematerialet finns litteratur som knyter an till fördjupningskursen. Nationella riktlinjer Grunden för fördjupningskursen är de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård (Socialstyrelsen 2007). Använd dem gärna i samband med dialogerna. Förberedelser Inför föreläsningarna och dialogerna behöver några frågor klargöras - Vilka ska delta? - Finns det tillräckligt med tid avsatt? - Hur involveras samarbetsaktörer? - Vem ska leda dialogen? - Ska dialogen dokumenteras? - Vem har ansvar för att följa upp det fortsatta arbetet? - Är det någon av de föreslagna böckerna/rapporterna i litteraturförteckningen som bör finnas tillgänglig i samband med föreläsningen? Ledare för dialogerna Det är en fördel om två personer utses för att leda diskussionerna en person från hälso- och sjukvård och en från socialtjänst. De bör innan fördjupningskursen inleds titta på de förinspelade föreläsningarna och gå igenom studiematerialet, så att de är väl förtrogna med materialet. De nationella riktlinjerna bör finnas med vid alla föreläsningar. 8

9 1 Missbrukspsykologi introduktion (Inspelad föreläsning nummer 45, Claudia Fahlke) Missbruks- och beroendeproblem måste ses ur ett bio-psyko-socialt perspektiv, det vill säga som multifaktoriella problem. Psykologin försöker förklara människans förmågor hur och varför människor känner, tänker och handlar både som individ och i förhållande till andra. En god allmänkunskap i psykologiämnet och generell kunskap om psykoterapeutiska förhållningssätt kan vara av stor vikt för att förstå missbruks- och beroendeproblem och att ge rätt bemötande. Begreppet missbrukspsykologi står för ett kunskapsområde som innefattar olika aspekter av riskbruk, missbruk och beroende av alkohol och narkotika: Psyko Bio Socialt Missbrukspsykologi är det område som behandlar hur kognition, emotioner och beteende är involverade vid riskbruk, missbruk och beroende av alkohol och andra droger. Missbrukspsykologi inkluderar även andra tillstånd, som exempelvis missbruk av mat, nikotin, spel och träning. Området har en nära anknytning till bland annat klinisk psykologi, emotions-, kognitions-, motivations- och utvecklingspsykologi. Missbrukspsykologi är ett tvärvetenskapligt kunskapsområde som angränsar till och har en nära samhörighet med andra vetenskapsområden såsom socialt arbete, socialmedicin och psykiatri. Missbrukspsykologi omfattar såväl grundforskning som tillämpad forskning. Inom grundforskning studeras psykologiska, psykosociala och psykobiologiska riskfaktorer som bidrar till uppkomst och utveckling av olika former av missbruksproblem samt vilka psykologiska processer som vidmakthåller ett sådant problem. Inom den tillämpade forskningen undersöks strategier för att förebygga risken för utveckling av riskbruk, missbruk och beroende. Vidare studeras vilka utredningsförfaranden, bedömningsmetoder, psykosociala och psykoterapeutiska interventioner samt återfallspreventiva insatser som har effekt vid dessa tillstånd. Utveckling av nya metoder och tekniker för det kliniska arbetet inom missbruks- och beroendevården prövas också. Nationalkommittén för psykologi, sncfp.psychology.su.se Psykologiska behandlingsinsatser kan vara allt från enskild rådgivning till fördjupade psykoterapeutiska insatser. Insatserna kan ha olika grund, exempelvis psykodynamisk eller kognitiv beteendeorienterad, båda har god effekt under förutsättning att behandlingen är strukturerad och fokuserar på själva missbruket. De fyra kriterierna, de grundläggande kraven, för att kunna definieras som god psykologisk behandling är kompetens, terapeutisk kontext, evidens och intention (se mer om detta i de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård). 9

10 Frågor för dialog Vilka är de viktigaste intrycken från föreläsningen? Finns det oklarheter? Något som var speciellt intressant? I vilken utsträckning tycker ni att ni använder psykologisk kunskap i ert möte med personer med missbrukseller beroendeproblem? Ge gärna några exempel. Hur tänker ni om skillnaden mellan att tillämpa allmänpsykologisk kunskap i arbetet inom missbruks- och beroendevården och att genomföra insatser där det krävs specialiserad psykologisk kunskap? Var går gränsen? Hur får personer med missbruks- eller beroendeproblem tillgång till psykologkompetens där det behövs? 10

11 Kunskap till praktik Orientering till missbrukspsykologi Nationell fördjupning 2 Psykometri och testmetodik (Inspelad föreläsning nummer 46, Claudia Fahlke). Se även de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård, kapitel 4 om bedömningsinstrument och dokumentation. För att kunna utforma insatser till personer som har ett missbruk eller beroende är det viktigt att få en så god uppfattning som möjligt om omfattningen av problemet, hur de psykologiska funktionerna ser ut och om det föreligger psykisk ohälsa. Det är information som behövs för att gemensamt med berörd person fatta så bra beslut som möjligt, och för att säkra och följa upp de insatser som ges. En väl genomförd dokumentation underlättar kommunikationen med såväl brukare som samverkanspartners. Skattningsskalor, enkäter och intervjuer kan utgöra underlag för sådan dokumentation. Att mäta psykiska egenskaper är svårt av naturliga skäl, det är indirekta mått, och ställer krav på god psykometri (ungefär själsmätning ). Tester, skattningsskalor, frågeformulär etcetera ska vara reliabla (det vill säga tillförlitliga/pålitliga) och valida (ska mäta det de utger sig för att mäta). Det ska också finnas manual och gärna normdata att tillgå. Exempel på mätinstrument som uppfyller sådana krav är AUDIT som används för att fästa tidig uppmärksamhet på alkoholvanor, och ASI/ DOK som kartlägger omfattningen av problemet. Bengt-Åke Armelius är professor emeritus i psykologi vid Umeå universitet. Han har ägnat sig åt behandlingsforskning i olika sammanhang under ca 30 år. Numera arbetar han med att utveckla användningen av metoder för att kartlägga hur klienters problem ser ut och förändras över tid, med förhoppning om att kunna bidra till en utveckling av lokal evidens för behandlingsinsatsers effekter. Berit Bihlar är leg psykolog, leg psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi. Hon har arbetat på Hornö LVM-hem sedan 1994, huvudsakligen deltid. Tidigare har hon arbetat inom rättspsykiatrin, inom psykiatrin (öppenvård) och haft privatmottagning parallellt med arbetet på Hornö. Claudia Fahlke är professor i psykologi och leg. psykolog vid Göteborgs universitet och Beroendekliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Hon forskar, undervisar och handleder i klinisk missbrukspsykologi, med fokus på psykobiologiska aspekter av missbruksförloppet. Mats Fridell är professor i klinisk psykologi vid Lunds universitet och Linnéuniversitetet, leg psykolog och leg psykoterapeut samt handledare, specialist i klinisk psykologi och i organisationspsykologi. Han har varit verksam som psykolog/psykoterapeut och handledare inom missbruksvård sedan De senaste åren har hans forskning främst rört psykisk störning vid missbruk, evidensbaserade behandlingsmetoder och organisationsutveckling. Lova Hillarp Katz är PTP-psykolog inom psykiatrin i Norrtälje. Hon har tidigare skrivit examensuppsats inom missbruks-/ beroendeområdet samt arbetat inom missbruksvården. Therese Reitan är docent i statsvetenskap och forskningsledare med inriktning mot missbruk vid Statens institutionsstyrelse. Hon har tidigare ägnat sig åt missbruksvårdens förvaltning samt alkohol- och drogfrågor i Östeuropa och Östersjöregionen. BiB 2010 är en sammanställning av information om bedömningsinstrument med relevans för behandling och forskning inom missbruks- och beroendevården. Gemensamt för alla instrument i boken är att de är översatta till eller utvecklade på svenska. Redan 1998 publicerades en första sammanställning BIB 1998 som svar på ett uttryckt behov av en översikt över användbara mätmetoder och bedömningsinstrument inom fältet. Behovet har inte minskat med åren, tvärt om. Att antalet instrument som inkluderats i denna utgåva är betydligt större jämfört med BIB 1998 vittnar om både ett större utbud och en minst lika stor efterfrågan efter strukturerade mätmetoder och skattningsverktyg. Samtidigt har också bredden i de instrument som anses relevanta för missbruks- och beroendevården ökat. Därför innehåller BiB 2010 både instrument som tydligt inriktar sig på missbruk eller beroende och instrument som fokuserar på exempelvis personlighet, kognitiva funktioner eller sociala relationer. I rapporten BiB 2010 (Bedömningsinstrument inom behandling och forskning för missbruks- och beroendevård, utgiven av Statens institutionsstyrelse) sammanställs nästan 90 bedömningsinstrument med fokus på missbruk och beroende. BiB 2010 innehåller information om knappt 90 instrument för bedömning av individer, beskrivning av insatser och organisatoriska förhållanden, skattning av utfall samt uppföljning av vård och behandling. Vår förhoppning är att boken ska bidra till ytterligare användning och utveckling av befintliga instrument samt att fler instrument översätts och anpassas för svenska förhållanden. Det behövs en etisk medvetenhet i användandet av mätinstrument. Syftet och tillvägagångssättet måste anges tydligt. Hur resultatet kommer att användas behöver också förklaras. Den som utför testningen måste vara förtrogen med instrumentet och dess användningsområde samt vilken information/slutsats som kan dras. Det är viktigt att det finns en beredskap för insatser vid behov. All form av testning ska ses som komplement till samtal och möte, som alltid är nödvändigt. ISBN Statens institutionsstyrelse SiS Box , Stockholm Telefon vx: Telefax: Besöksadress: Drottninggatan 29 Bedömningsinstrument inom behandling och forskning för missbruks- och beroendevård BiB 2010 BiB 2010 Bedömningsinstrument inom behandling och forskning för missbruks- och beroendevård Bengt-Åke Armelius Berit Bihlar Claudia Fahlke Mats Fridell Lova Hillarp Katz Therese Reitan 11

12 Frågor för dialog Vilka är de viktigaste intrycken från föreläsningen? Finns det oklarheter? Något som var speciellt intressant? Vilka frågeformulär, skattningsskalor, enkäter etcetera kan berörda brukare möta i sin kontakt med olika aktörer hos er? Har de instrument som används acceptabel reliabilitet och validitet? Hur samverkar olika aktörer om att genomföra kartläggningar och att använda resultaten? Hur informeras brukare om syfte och användning av kartläggningsinstrument? Hur förmedlas resultatet för att stärka motivationen till vidare insatser om det behövs? Hur följs resultatet upp? Skulle brukare kunna ha nytta av andra instrument än de som används idag? (Använd gärna BiB 2010 som underlag.) Vilken kompetens för tester som rör omfattning av alkoholproblem, psykologiska funktioner och psykisk ohälsa finns i närområdet? Sammanställs resultat från kartläggningsinstrument på gruppnivå? Hur används resultaten (till exempel för verksamhetsutveckling, verksamhetsberättelse, kvalitetssäkring och/eller forskning)? Vilka erfarenheter finns det från att sammanställa och använda sådan information? Finns det hinder, i så fall vilka? 12

13 3 Psykobiologi (Inspelad föreläsning nummer 8 Jenny Häggkvist, ingår också i fördjupningskursen Riskbruks-, missbruks- och beroendelära) Alla droger (alkohol och narkotika) påverkar hjärnan vilket i sin tur vanligtvis ger upphov till såväl kroppsliga som psykiska effekter på olika sätt. Droger inverkar på den balans som hjärnan själv strävar efter, exempelvis balansen mellan de så kallade signalsubstanserna (transmittorsubstanserna). Signalsubstanser förmedlar signaler, det vill säga impulser mellan nervcellerna. Vissa signalsubstanser aktiverar kommunikationen mellan nervceller medan andra bromsar. Exempel på sådana signalsubstanser är glutamat ( gaspedal ) och GABA (allmän bromseffekt). Signalsubstansen dopamin är involverat i hjärnans belöningssystem, som styr känslor av välbefinnande. Ju mer dopamin som frisätts i belöningssystemet desto större är känslan av välbefinnande. Gemensamt för beroendeframkallande substanser är att de initialt ökar frisättningen av dopamin på ett mycket kraftfullt sätt i jämförelse med naturliga belöningar som exempelvis mat och sexuella aktiviteter. Detta är en möjlig förklaring till varför vi gärna vill upprepa ett drogintag. Successivt sker en beroendeutveckling där hjärnans signalsubstanser alltmer påverkas. Om jämvikten mellan signalsubstanserna störs kan dessutom olika psykiatriska sjukdomstillstånd utvecklas, så som depression och ångestsymtom. Frågor för dialog Vilka är de viktigaste intrycken från föreläsningen? Finns det oklarheter? Något som var speciellt intressant? Om ni skulle berätta för andra om effekter på hjärnan av att använda - vad skulle ni särskilt lyfta fram då? alkohol cannabis centralstimulerande medel opiater hallucinogener bensodiazepiner anabola androgena steroider Hur kan kunskap om drogens effekter förmedlas till berörda personer så att motivationen för insatser stärks? Vilka personer i närområdet har särskild kompetens för olika beroendeframkallande preparat? Hur får ni del av den kompetensen? Vilka kan behöva ta del av den kunskap ni har? 13

14 4 Neuropsykologi, med inriktning på cannabis (Inspelad föreläsning nummer 58 Thomas Lundqvist) Se även de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård, kapitel 5, sidorna om cannabis. Cannabis är ett samlingsnamn för hasch, marijuana och cannabisextrakt. Cannabis är den vanligaste ungdomsdrogen och också vanligtvis den narkotika som ungdomar prövar först. Cannabinoiderna (de psykoaktiva beståndsdelarna i cannabis) har en fragmenterande effekt på det neuropsykologiska nätverket, vilket innebär att kommunikationen mellan viktiga områden i det neuropsykologiska nätverket inte fungerar som de ska. Cannabinoiderna medför en sänkning av aktiviteten i de delar i hjärnan som ska utföra intellektuella aktiviteter på hög nivå. Detta ger en negativ påverkan på sådana tankefunktioner som behövs för att klara vardagen. Debuten för cannabis äger ofta rum under tonåren, en period av förändring biologiskt, kognitivt och socialt. Hjärnan är då fortfarande inte fullt utvecklad och vid cannabismissbruk riskerar hjärnans mognadsprocess att avta. En tonåring som missbrukar cannabis har en tendens att inte bry sig och att vara mindre framgångsrik i skolan. Det finns skäl att anta att ett cannabismissbruk under tonåren påverkar hjärnan på lång sikt. Exempelvis kan minne, impulskontroll och känsloliv skadas. Att ha missbrukat cannabis som tonåring kan alltså medföra allvarliga svårigheter i livet som vuxen. Frågor för dialog Vilka är de viktigaste intrycken från föreläsningen? Finns det oklarheter? Något som var speciellt intressant? Om ni skulle berätta för andra om effekter av att använda cannabis, vad skulle ni särskilt lyfta fram då? Vad får ni för tankar om möjliga insatser/behandling om en person använder cannabis? Hur kan kunskap om effekter av cannabis förmedlas till berörda personer så att motivationen för insatser stärks? Vilka personer i närområdet har särskild kompetens inom området cannabis? Hur får ni del av den kompetensen? Vilka kan behöva ta del av den kunskap ni har? 14

15 5 Hälsopsykologi/Psykopatologi I (Inspelad föreläsning nummer 28 Kristina Berglund) Man skiljer på ohälsa som innebär tillstånd av (lättare) fysisk sjukdom/och eller försvagade kroppsfunktioner och psykopatologi som innebär läran om psykiska symtom, det vill säga avvikelser i upplevelser och beteenden. Missbruk och beroende är exempel på psykopatologi. Risken för ohälsa och psykopatologi ökar om individen har en bio-psyko-social sårbarhet och samtidigt utsätts för riskfaktorer. Några sårbarhetsfaktorer som ökar risken för missbruk och beroende är utåtagerande beteende (impulsivitet, aggressivitet, svårigheter att kontrollera beteende), ängslighet och nedstämdhet samt ärftlighet och exponering för alkohol och droger. Vissa psykologiska psykosociala riskfaktorer i barndomen ökar risken för utveckling av missbruk och beroende: föräldrar som inte är lyhörda för barnets signaler, saknar intresse för barnet och har en auktoritär och/eller försummande uppfostringsstil, psykisk sjukdom/missbruk/våld i familjen, skilsmässa/osämja mellan föräldrarna, sexuella, vålds- och känslomässiga övergrepp, fel kompisar, mobbning. Frågor för dialog Vilka är de viktigaste intrycken från föreläsningen? Finns det oklarheter? Något som var speciellt intressant? Tar ni alltid reda på om de personer ni möter har barn? Har ni rutiner för att kunna tillgodose barns behov av information, råd och stöd om en förälder eller annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har missbruksproblem eller en psykisk sjukdom? Nedstämdhet och utåtagerande beteende är exempel på sårbarhetsfaktorer hos barn och unga som kan vara särskilt viktiga att uppmärksamma vid missbruk och beroende. Hur sker samverkan om förebyggande insatser och stöd till barn och unga som riskerar att utveckla psykisk ohälsa? Med hänvisning till föregående föreläsning om cannabis hur tänker ni om vilka risk- och sårbarhetsfaktorer som särskilt bör uppmärksammas vid cannabismissbruk? Hur kan skyddsfaktorer för unga som intresserar sig för cannabis stärkas? (När det gäller barn kan de som vill fördjupa sig även ta del av Socialstyrelsens kunskapssammanställningar (2010), barn med adhd och andra beteendeproblem, ledsna barn, barn med autism, Aspergers syndrom och andra autismspektrumtillstånd, blyga och ängsliga barn samt barn som utsätts för fysiska övergrepp ). 15

16 5 Hälsopsykologi/Psykopatologi II (Inspelad föreläsning nummer 47 Elisabeth Punzi) Se även de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård, kapitel 8 om missbruk och beroende och samtidig psykiatrisk och/eller somatisk sjukdom (samsjuklighet). Vid missbruk av alkohol och narkotika är det vanligt med psykisk ohälsa. Det kan röra sig om psykiatriska tillstånd, psykiska svårigheter eller svårigheter som har att göra med livssituation och individuella erfarenheter. Viktigt att beakta är rastlöshet, ångest, koncentrationsproblem, irritation, vanföreställningar/hallucinationer, paranoida tankar, ätstörningar och andra beteendeproblem, dessutom stämningsläget, inklusive tankar om att vilja ta sitt liv. Det är också angeläget att ta hänsyn till individens syn på sig själv och sin historia. Ohälsans svårighetsgrad säger en del om prognosen och behovet av insatser. Samtidigt finns det komplexa samband mellan den psykiska hälsan och missbruket. Oavsett vilket grundproblemet eller orsaken till ohälsan är måste varje person mötas i den egna beskrivningen av sina svårigheter. Om personen är fri från missbruk kan en säkrare bedömning göras. För bedömningen är det viktigt med strukturerade kartläggningsmetoder för psykisk ohälsa och att kunna gå vidare med diagnostik. Lika centralt är att individens behov är i centrum bortom diagnos och att man som behandlare är öppen för komplexiteten. Såväl missbruket eller beroendet som den psykiska ohälsan behöver bedömas och behandlas. Frågor för dialog Vilka är de viktigaste intrycken från föreläsningen? Finns det oklarheter? Något som var speciellt intressant? Med tanke på förgående föreläsningar hur kan kunskapen om risk- och skyddsfaktorer vara vägledande vid bedömning av psykiska hälsa och ohälsa? Vad får ni för tankar om hur kunskap om effekter av olika droger kan vara till hjälp för att förstå psykisk ohälsa? Vad grundas utredning och insatsplanering av missbruk eller beroende och samtidigt psykisk ohälsa på idag? 16

17 6 Stöd och behandling ur ett psykologiskt perspektiv (Inspelad föreläsning nummer 17 Christina Scheffel Birath) Psykologisk behandling är en insats vid missbruks- och beroendeproblem. En viktig förutsättning är att behandlingen anpassas i samråd med individen och att den har fokus på missbruket samt genomförs i samverkan med personens omgivning. Med psykologiska insatser eller behandling menas metoder eller tekniker som ska förändra eller bearbeta den enskildes problembeteende. Det finns en rad olika psykologiska behandlingsmetoder. Fungerande metoder är specifika, det vill säga komponenter och arbetssätt är väl beskrivna, metoden ger struktur, är teoribaserad och det finns handledning kopplad till metoden. Svårare missbruk kräver mer omfattande behandling. Vid missbruk och samtidig psykisk störning behövs samtidig behandling och om samverkan sker mellan sjukvård och socialtjänst ger det bättre effekt för socialt utsatta personer. Feedback till den person som deltar i behandling ökar förutsättningarna för ett gott resultat. Exempel på psykologiska behandlingsmetoder är kort intervention, motiverande samtal, kognitiv beteendeterapi, psykodynamisk psykoterapi samt familje- och anhörigbehandling. Sven-Eric Alborn presenterar i en modell längre fram i fördjupningskursen hur fokus på yttre respektive inre situation påverkar val av behandlingsform. För vissa personer är det största behovet socialt stöd exempelvis ordnat boende, snarare än insatser med psykologiska behandlingsmetoder. Modellen kallas för terapeutiskt kontinuum: Frågor för dialog Vilka är de viktigaste intrycken från föreläsningen? Finns det oklarheter? Något som var speciellt intressant? De brukare ni vanligtvis möter var i det terapeutiska kontinuumet (se modellen ovan) befinner sig flertalet? Vad betyder det för vilka psykologiska insatser ni behöver kunna erbjuda? Vilka psykologiska behandlingsmetoder har personer som har ett riskbruk, missbruk eller beroende tillgång till i närområdet? Har samarbetsaktörer andra arbetssätt och hur kan i så fall brukare få tillgång till dem? Har ni erfarenheter där feedback spelat roll för brukares delaktighet och intresse för behandlingen? Hur gjorde ni då? Kan ni erbjuda samtidiga insatser vid missbruk och psykisk ohälsa? Hur involverar ni familj och andra viktiga personer i samråd med brukaren? 17

18 7 Grupp- och organisationspsykologi (Inspelad föreläsning nummer 30 Sven-Eric Alborn) Organisationspsykologin studerar hur olika organisationsformer påverkar organisationsmedlemmars beteende och attityder. Gruppsykologi studerar individers samspel inom och mellan grupper i relation till omvärlden. Sådan kunskap kan ge förståelse för varför arbetsgrupper och verksamheter fungerar som de gör, vad som krävs för att få samverkan till stånd inom och mellan organisationer samt hur parallellprocesser uppstår. Hur vården organiseras påverkar brukarens upplevelse av den. Samverkan är centralt för att skapa den struktur som många personer med missbruks- och beroendeproblem behöver. För att kunna samverka behöver man känna till sitt eget ansvarsområde. Det kan finnas psykologiska hinder på individ- och gruppnivå för att samverkan ska fungera. Samverkan skall också involvera brukare, socialt nätverk och frivilligorganisationer. Brukarsamverkan sker på individuell nivå på så sätt att brukaren ges möjlighet att påverka sin egen vård vilket förutsätter en arbetsallians. Brukarinflytande/medverkan utvecklas också på verksamhets- och övergripande systemnivå. Ett sätt att organisera för samverkan är i team. Eftersom missbruk och beroende är multifaktoriella problem bör specialiserad behandling utgå från team med samlad social, medicinsk och psykologisk kompetens. Team behöver inte vara fasta konstellationer. Frågor för dialog Vilka är de viktigaste intrycken från föreläsningen? Finns det oklarheter? Något som var speciellt intressant? Hur ska de personer ni möter märka att verksamheten är organiserad för respekt: medinflytande: tillgänglighet: förutsägbarhet: kontinuitet: härbärgerande (vilket innebär att klara av att ta emot och bära de problem en person kommer med) Ett bio-psyko-socialt synsätt bör finnas i alla delar av missbruks- och beroendevården, exempelvis vid kartläggning, behandlingsplanering och utformning av insatser, i samverkan mellan aktörer med olika kompetenser. Hur kommer det psykologiska perspektivet in i samverkanssammanhang hos er? Finns det områden som rör psykologisk kompetens vid samverkan som kan utvecklas? I vilka samverkanssammanhang medverkar psykologer och vilken specifik roll har de då? 18

19 Avslutningsvis Den här fördjupningskursen har inneburit en möjlighet till orientering inom området missbrukspsykologi. Den har förhoppningsvis också gett förutsättningar för fortsatt kontakt och samverkan. I inledningen till det här studiematerialet, under avsnittet Nationell fördjupningskurs Orientering till missbrukspsykologi, finns ett antal lärandemål beskrivna. Hur väl anser ni att ni nått målen med kursen? Finns det områden ni behöver veta mer om? Vad har ni med er från fördjupningskursen för det fortsatta utvecklingsarbetet? Vilka är de viktigaste utvecklingsområdena? Hur ska ni arbeta vidare med dem? Kommer ni att träffas fler gånger? Vem håller i det? När? 19

20 Litteratur Armelius, B-Å., Bihlar, B., Fahlke, C., Fridell, M., Hillarp Katz, L. & Reitan, T. (2010). BiB. Bedömningsinstrument inom behandling och forskning för missbruks- och beroendevården. Statens institutionsstyrelse SiS. (finns att ladda ner eller beställa på Broberg, A., Almqvist, K. & Tjus, T. (2003). Klinisk barnpsykologi utveckling på avvägar. Falköping: Natur & Kultur. Erling, A. & Hwang, P. (2001). Ungdomspsykologi - utveckling och livsvillkor. Stockholm: Natur och Kultur. Fahlke, C. & Johansson, P M. (2007). Personlighetspsykologi. Stockholm: Natur och Kultur. Gyllenhammar, C. (2007). Bryta vanor. Kognitiv och beteendeinriktad behandling vid missbruk och beroende. Stockholm: Natur och Kultur. Hwang, P., Lundberg, I., Rönnberg, J. & Smedler, A-C. (red). Vår tids psykologi. Stockholm: Natur och Kultur. Johansson, K & Wirbing, P. (2005). Riskbruk och missbruk. Stockholm: Natur och Kultur. Lagerberg, D & Sundelin, C. (2005). Risk och prognos i socialt arbete med barn: forskningsmetoder och resultat. Stockholm: Gothia. Studiehandledningen finns på Leissner, T. (red) Alkohol: Ett psykosocialt, beteende- och samhällsvetenskapligt perspektiv. Lund: Studentlitteratur. Melin, A-G. & Näsholm, C. (1998). Behandlingsplanering vid missbruk. Lund: Studentlitteratur. Saxon, L. & Wirbing, P. (2004). Återfallsprevention. Lund: Studentlitteratur. Socialstyrelsen. (2007). Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Vägledning för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamhet för personer med missbruks- och beroendeproblem Socialstyrelsen, artikelnummer Även Socialstyrelsen. (2009). Barn och unga i familjer med missbruk Vägledning för socialtjänsten och andra aktörer. Även Socialstyrelsen. (2010). Kunskapssammanställningarna Barn med ADHD och andra beteendeproblem, Ledsna barn, Barn med autism, Aspergers syndrom och andra autismspektrumtillstånd, Blyga och ängsliga barn, Barn som utsätts för fysiska övergrepp. 20

21 Bilaga 1 Inspelade föreläsningar 1 Missbrukspsykologi - introduktion Missbrukspsykologi en introduktion till ämnet Claudia Fahlke Inspelning nummer minuter 2 Psykometri och testmetodik Att mäta tankar, känslor och beteende en orientering i psykometri och testmetodik Claudia Fahlke Inspelning nummer minuter 3 Psykobiologi Beroendeutveckling vad händer i hjärnan? Jenny Häggkvist Inspelning nummer 8 60 minuter 4 Neuropsykologi, med inriktning på cannabis Neuropsykologi, med inriktning på cannabis Thomas Lundqvist Inspelning nummer minuter 5 Hälsopsykologi/Psykopatologi I och II I Hur psykologiska riskfaktorer kan leda till utveckling av ohälsa/psykopatologi Kristina Berglund Inspelning nummer minuter II Psykisk ohälsa och missbruk Elisabeth Punzi Inspelning nummer minuter 6 Stöd och behandling ur ett psykologiskt perspektiv Psykologiska och psykoterapeutiska insatser till personer med missbruk/beroende samt med psykiatrisk samsjuklighet Christina Scheffel Birath Inspelning nummer minuter 7 Grupp- och organisationspsykologi Organisations- och gruppsykologi samverkan - team - parallellprocesser Sven-Eric Alborn Inspelning nummer minuter 21

22 Anteckningar 22

23

24 Sveriges Kommuner och Landsting Stockholm, Besök Hornsgatan 20 Tfn , Fax Layout: SKL FS Grafisk Produktion 2010