ATT LEVA ETT LIV UTAN KRIMINALITET? En kvalitativ studie om upplevelserna av ett behandlingsprogram. Björn Ahlström, Ph.D.

Transkript

1 ATT LEVA ETT LIV UTAN KRIMINALITET? En kvalitativ studie om upplevelserna av ett behandlingsprogram Av Björn Ahlström, Ph.D.

2 Att leva ett liv utan kriminalitet? En kvalitativ studie om upplevelserna av ett behandlingsprogram Björn Ahlström Inledning Grejen med mig var ju att jag aldrig slutade med kriminaliteten fast jag vart drogfri (ca. 10 år som drogfri, författarens anm.) kriminaliteten har varit ett sätt för mig att försörja mig, ett sätt att leva Citatet ovan, som är hämtat från en av informanterna i studien, synliggör ett av studiens intressantaste resultat - att kriminaliteten ibland är svårare att sluta med än droger. Detta synliggör samtidigt en intressant relation mellan livsstil, vanor och tankemönster som är svåra att hantera och att verktyg för att förändra en sådan livsstil kan både ur ett personligt och samhälleligt perspektiv synas nödvändiga. Denna artikel avser att studera behandlingsprogrammet Kriminalitet som livsstil med utgångspunkt hos dem som kommit i kontakt med programmet på olika sätt. Fokus kommer att ligga på de subjektiva upplevelser som brukare respektive handledare har av programmets effekter och samt på eventuella framgångsfaktorer. Bakgrunden och behovet av studier av det här slaget är att brotts- och missbruksprogram måste utvärderas kontinuerligt vilket ligger i linje med kriminalvårdens ökade efterfrågan på att de program som används skall vara evidensbaserade. Programmen skall vara utvärderade och dess brottsreducerade effekter skall vara säkerställda (Kriminalvården 2000). Studier av andra program inom svensk kriminalvård visar på små eller inga effekter (Kriminalvården 2009 I, Kriminalvården 2009 II, Brå 2002, Chylicki 1998, 1999). Programmet Kriminalitet som livsstil har sitt ursprung i USA och bygger på PhD Glenn D. Walters teorier i boken The Criminal Lifestyle (Walters 1990). Med utgångspunkt i teorin om criminal lifestyle har programmet Kriminalitet som livsstil skrivits och utvecklats av Gunnar Bergström (Bergström 2002). Under 1990-talet började programmet användas på svenska behandlingshem. Idag finns det cirka 500 utbildade handledare som har behörighet att

3 driva programmet och det används idag på över hundra enheter 1. Detta betyder också att det finns en ansenlig mängd brukare som genomgår eller har genomgått behandlingen. Att programmet är relativt utbrett och används på många enheter understryker behovet av en utvärdering av effekterna av behandlingen. Ett vanligt antagande i relation till behandling av kriminella har historiskt varit att ingenting fungerar/nothing works, det är dock en bild som utmanats alltmer under de senaste årtiondena. Ett synsätt som blivit allt mer påtagligt är att man ställt sig frågan vad fungerar/what works? Med detta nya synsätt har ett allt större intresse riktats mot KBTprogram 2 vilka kan betecknas som omlärande till sin karaktär (Wolberg 1988). Fokus för dessa program är förutom omlärning av beteenden även att lära sig nya beteenden och handlingsmönster. KBT utgår från empirisk forskning kring tankemönster och hur dessa kan bidra till psykiska störningar men också hur dessa dysfunktionella tankar kan förändras och utvecklas (Fridell & Hesse 2005). Kognitiv beteendeterapi har dessutom i studier visat positiva effekter i behandling av depressioner, ångest och vissa missbruksproblem (Beck, Wright, Newman & Liese 1993, Berglund, Thelander & Jonsson 1999, Blankenship, Densereau & Simpson 1999). Kriminalitet som livsstil är ett påverkansprogram som har sin grund i den kognitiva beteendeterapeutiska traditionen och grundtanken med insatserna är att förändra brukarnas tankemönster vilket i sin tur skall påverka deras framtida handlingar. En utgångspunkt är att det finns ett samspel mellan tankar, känslor och beteenden. Det program som står i fokus för denna studie riktar in sig på män som är kriminella 3 och sker via gruppträffar och omfattar cirka 20 sammankomster. Grundidén är att programmet skall genomföras i gruppform även om detta kan behöva kompletteras med individuella samtal. Vidare finns det en tanke om att arbete i grupp har inbyggd kraft vilken innefattar att deltagarna har liknande erfarenheter, möjligheten till spegling inom gruppen och i detta finna en trygghet i processen (Bergström 2002). Av dem som begår brott i Sverige består en stor majoritet av denna grupp av personer som begår enstaka brott (95 %) samtidigt som denna grupp endast står för 50 procent av alla brott. Det betyder att 5 procent av dem som begår brott som står för de övriga 50 procenten av de 1 Internet 1 2 Kognitiv beteendeterapi 3 Det program som studerats i den här artikeln riktar in sig på manliga kriminella över 23 år (Nya utmaningar). Program finns även utvecklade för ungdomar (Vägvalet) och kvinnor (Avbrottet)

4 begångna brotten (Brå 2001:15). Det vill säga att cirka hälften av alla brott som begås är av dem som utvecklat en kriminell livsstil. Genom att ha en metod som riktar in sig på livsstilskriminella är ambitionen att komma åt just denna grupp. Vidare är det cirka 4 av 10 som avtjänat ett straff som döms på nytt inom en treårsperiod. Den största riskgruppen är de som döms till medellånga fängelsestraff och dessutom finns i belastningsregistret sedan tidigare (Kriminalvårdsstyrelsen 2005). Av samtliga intagna i Sverige är mer än 9 av 10 män vilket gör att denna grupp i sig är en intressant grupp att studera (Kriminalvårdsstyrelsen 2008). I ett samhällsperspektiv är det också relevant att ta reda på vilka program som fungerar. Även små minskningar i återfall skulle innebära stora ekonomiska besparingar för samhället. Program kan vara dyra och att det kan bli kostsamt att kontinuerligt utvärdera dessa dock kan detta i slutänden generera stora vinster per satsad krona (Fridell & Hesse 2005). Studiens syfte Studiens syfte är att studera erfarenheter av behandlingsprogrammet Kriminalitet som livsstil - på ett personligt subjektivt plan. Ett flertal olika grupper med olika relation till programmet kommer att studeras. De grupper som är med i studien är - dem som genomgått behandlingen, dem som genomgår behandling och dem som behandlar. För att besvara studiens syfte finns ett antal frågeställningar: - Vilka upplevelser har de som kommit i kontakt med programmet av dess strukturella uppbyggnad i fråga om innehåll och organisering? - Vilka upplevelser har de som kommit i kontakt med programmet av dess kulturella dimension i relation till hur klimatet i behandlingsgruppen är och hur de upplever det sociala sammanhanget. - Uttrycks det några gemensamma utsagor som kan lyftas fram som eventuella framgångsfaktorer av programmet? Studiens upplägg Kriminalitet som livsstil finns idag inte inom kriminalvården utan de enheter där det används är behandlingshem för personer med olika former av missbruksproblematik. Programmet används dock på dem som dessutom har en kriminell livsstil vilket ofta är kopplat till olika

5 former av missbruk. Studien är kvalitativ till sin karaktär och är byggd på intervjuer som samlats in under hösten/vintern Fyra stycken behandlingsenheter har kontaktats och dessa kommer att hänvisas till som ALFA, BETA, GAMMA och DELTA i texten. Initialt var alla positiva till att delta men en tid in i forskningsprocessen drog sig DELTA ur, vilket gjorde att det blev tre behandlingshem som slutligen deltog i studien. Upplägget är progressivt där ALFA är pilotprojekt inom projektet. Intervjumanualer och teman har kontinuerligt utprövas vilket gör att det funnits utrymme till att förbättra upplägg och manualer under undersökningens gång. Även om ALFA var den första enheten som besöktes och att den sedan fått ligga till grund för utvecklingen av intervjumanualer etc. har dessa intervjuer analyserats och utvärderats i relation till projektets syfte. Studiens fokus kommer dock att ligga på två enheter, BETA och GAMMA. Dessa har lång erfarenhet av KRIM och en ansenlig mängd av deltagare i KRIM-veckor eller annan kontinuerlig behandling och dessutom har de ett fungerade återkopplingsprogram. Detta har gjort det möjligt att komma i kontakt med personer som genomgått programmet för en tid sedan, vilket ger förutsättningar för att höra informanternas upplevelser av programmets betydelse över tid samt höra vilken betydelse det har haft för dem, efter genomfört program, i deras vardag. Metod Studien har genomförts med hjälp av halvstrukturerade intervjuer. Syftet med detta är att både kunna behålla fokus på för studien relevanta frågor men samtidigt ge möjlighet för informanterna att gå in djupare på vissa teman (Ritchie & Lewis 2005). Mer utvecklade resonemang ger datamaterialet ett större djup och är ett av syftena och en av de stora fördelarna med att använda sig av en kvalitativ forskningsansats (Creswell 2007). Alla intervjuer har spelats in och transkriberats för att sedan analyserats med hjälp av meningskoncentrering. Meningskoncentrering innebär att man utifrån texten kortar ned långa uttalanden och utläggningar. Med andra ord så formuleras en längre intervjutext om till mer precisa formuleringar (Kvale 2008). Detta arbete har skett i flera steg: - Genomläsning av intervjutexterna ett flertal gånger för att skapa en helhetsbild - Fastställa meningsenheter med utgångspunkt i hur informanterna uttrycker det. Detta sker utan att forskaren lägger in sina egna värderingar, det skall vara ur informanternas synvinkel.

6 - Centrala teman formuleras utifrån dessa meningsenheter. Dessa teman skall vara enkla till sin karaktär. - Frågor ställs till meningsenheterna utifrån studiens syfte. - Alla de relevanta teman som framkommer knyts sedan samman till en beskrivande utsaga (Kvale 2008). I intervjuerna användes frågor som är sammanhangs- och kontextuellt bestämda och sedan är det upp till respondenterna att ge sin placering av det specifika fenomen som studeras genom ett inifrånperspektiv. I ett vidare perspektiv är det respondenterna som genom frågans kontext skapar sin egen kontext utifrån sig själva och på detta sätt är ambitionen att kunna närma sig deras upplevelser och erfarenheter (Lantz 1993). Intervjufrågorna har sin utgångspunkt i artikelns grundläggande teoretiska begrepp, behandlingens kultur/klimat och struktur, vilka presenteras nedan. Dessa begrepp har också använts i sammanställning och kodning av intervjumaterialet. Informanter I ambitionen att utreda behandlingens upplevda framgångsfaktorer är det av intresse för studien att ha ett flertal olika typer av informanter. Det finns ett intresse i att utreda de som behandlar och deras upplevelser av programmet och dess effekter i relation till andra insatser som de arbetar med. Plats Handledare Pågående Genomförd ALFA BETA GAMMA 1-3 Genom att rikta sig till både brukare och handledare ger man styrka i utsagorna genom att informanters berättelser kan bekräftas eller motsättas. Genom ett större intervjumaterial möjliggörs en djupare analys och en tydligare bild av programmets effekter kan målas upp. Urvalet av informanter har främst skett av de berörda behandlingshemmen då de har insikt i

7 vilka som genomgår eller har genomgått programmet. De olika behandlingshemmen har dock olika grad av uppföljning, vilket påverkar möjligheten att komma i kontakt med informanter. I tabellen ovan visas mängden av informanter i relation till de enheter de är kopplade till. En viktig skillnad att påpeka är att det i gruppen som genomfört programmet finns stora skillnader i tid i relation till när programmet genomförts. Informanterna på BETA har precis avslutat programmet till skillnad från dem som har genomfört programmet på GAMMA, där de har genomgick programmet för en tid sedan och de har därefter lämnat behandlingshemmet och lever idag som ickekriminella. Denna skillnad har gett en djupare bild av informanternas upplevelser av programmets betydelse över tid, då materialet innehåller informanter i programmets alla steg. Variationen på informanterna sträcker sig från dem som varit fria från kriminalitet i drygt fem år till dem som fortfarande genomgår programmet. En viktig aspekt i det här sammanhanget är om de - oavsett tidsmässigt avstånd till behandlingen - lyfter fram det som de upplever som framgångsrikt i programmet och vad det är som har eller har haft störst betydelse för dem själva. Alla informanter som kontaktats och deltagit eller blivit tillfrågade att delta, har blivit informerade om vetenskapsrådets forskningsetiska principer 4 vilket garanterar dem anonymitet. Programmets strukturella och kulturella dimensioner Utgångspunkten för att studera detta program har varit utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv. Genom begreppen struktur och kultur är utgångspunkten att skapa sig en bild av hur programmet är organiserat och vilken betydelse organisering och innehåll har för att skapa förutsättningar för förändring. Om detta uttrycks, vad är det då i dessa dimensioner som informanterna lyfter fram som centrala aspekter? I de flesta fall arbetar man i behandlingen med kontinuerliga gruppträffar, men uppbyggnad och antal deltagare varierar. För att kunna förstå hur programdeltagarna relaterar till vad de upplever under programtiden kommer begreppen struktur och kultur att användas. Kultur i det här sammanhanget avser föreställningar som delas inom en specifik grupp och förmedlas i en 4 Internet 2

8 symbolisk form, vilken vidare fungerar som en vägledning för personer i relation till sin omgivning (Alvesson & Björkman 1992, Giddens 2006). Kultur har en stor betydelse i relation till brukarnas inbördes relationer och för hur kunskap inom en specifik grupp skapas, delas och vidmakthålls (Alvesson 2001). En bra och tillåtande kulturell dimension är en viktig utgångspunkt i gruppsessioner där brukarna måste öppna sig och dela med sig av sina upplevelser och tankemönster. Genom att använda sig av kulturbegreppet möjliggörs att man kan relatera till brukarnas upplevelser av hur programmet fungerar och hur förutsättningar för ett framgångsrikt arbete kan bedrivas eller till om de upplever problem eller brister i mötet med gruppen inom vilken de själva ingår. Ett rimligt antagande är att förutsättningar för ett lyckat arbete med svåra frågor, så som den egna kriminaliteten, är att uppbyggnaden av en trygg grupp är centralt. Att i denna grupp lyckas skapa ett klimat som av dem som deltar i programmet upplevs och är tillåtande. Strukturbegreppet avser strukturer som är av betydelse i relation till hur specifika sociala sammanhang är organiserade. I det här fallet är det hur programmet är utformat. Struktur avser vidare hur samarbetsformer är organiserade, hur förväntade interaktionsmönster ser ut, vilken plan de följer i sitt arbete eller de dokument vars syfte är att strukturera verksamheten. Med andra ord kan man säga att en organisations struktur är en ritning eller en plan för mönster av förväntningar och social interaktion mellan aktörer inom organisationen (Bolman & Deal 1997). Speciellt fokus kommer i den här artikeln att läggas vid hur man organiserar gruppträffar i fråga om tid, antalet deltagare och/eller andra strukturella förutsättningar som kan upplevas som bra eller mindre bra i relation till programmets syfte och mål. Hur man väljer att strukturera arbetet påverkar handlingsutrymmet som kan reduceras eller ökas beroende på vilka förutsättningar som strukturen ger deltagarna (Hatch 1997). En utgångspunkt är dock att en organisering eller en organisations struktur inte kan bli helt likriktad eller vara upplagt på exakt samma sätt men en tydlig struktur kan dock förhindra att ett upplägg är helt slumpartat som i sin tur skapar olikartade förutsättningar (Hall & Tolbert 2005). Resultat I detta kapitel kommer citat från informanterna att presenteras i relation till studiens syfte. Både intervjumaterial från handledare och brukare kommer att presenteras.

9 Handledare Nedan presenteras handledarnas erfarenheter och upplevelser av programmet och av vad de anser vara dess faktorer som skulle kunna bidra till en förändring hos dem som genomgår eller genomgått programmet. Vidare kommer eventuella utvecklingsområden att lyftas fram som uttryckts av handledarna. Man stänger dörrarna Resultaten som presenterats nedan utgår från de fem handledare som intervjuats. Indelningen och resultatkapitlets upplägg bygger på begreppen struktur och kultur vilka fungerar som förtydligande begrepp i relation till de berättelser de har gett. Strukturella utgångspunkter På de tre behandlingshemmen är programmets struktur uppbyggt på olika sätt. ALFA arbetar främst i mindre grupper och i vissa fall även individuellt med brukarna. På BETA har man däremot en grupp som ständigt är aktiv och som man har ett kontinuerligt intag i, vilket betyder att de som går i programmet befinner sig på olika stadier i programmets progression. På GAMMA är programmet strukturerat i kriminalitetsveckor vilket är en mer intensiv form. Det finns två olika former av kriminalitetsveckor där en är ett slags fortsättningsprogram. Trots denna variation är alla handledare nöjda med sina respektive upplägg och kan se fördelar med det egna sättet att strukturera programmet. På BETA menar man att deras kontinuerliga intag skapar en trygghet i gruppen och ett klimat som möjliggör att man kan bibehålla en kontinuitet. Detta betyder att man inte behöver bygga upp ett nytt tryggt klimat varje gång en ny grupp börjar. Fördelen med det är att det är patienter i gruppen i och med att de redan har gjort dessa lektionerna kan hjälpa de nya dels genom att förstå och att spegla dem och ge dem feedback utifrån dem själva (Handledare 2 BETA)

10 På andra enheter där man arbetar med koncentrerade kriminalitetsveckor ser man stora fördelar med det. Att arbeta med kriminalitetsveckor tycker vi är en förutsättning där man startar en process man kommer helt enkelt inte undan under denna vecka som vi låser in oss i ett hus en grupp i taget på det sättet så sätter det sig inte bara i huvudet under en kortare tid (Handledare GAMMA) Oavsett vilket upplägg de olika enheterna har, tycker de att det fungerar bra och att just den metod som de använder passar bra för dem. Detta kan ha att göra med att det finns en struktur i upplägget av programmet som handledarna upplever fungerar oavsett hur man organiserar det. Många av handledarna säger att de upplever att det är ett program som är svårt att värja sig emot och att det är krävande för dem som går genom det. I upplägget måste klienterna vara helt ärliga och göra upp med sitt kriminella liv i faktiska handlingar. Detta uttrycker handledarna är en bra utgångspunkt för att kunna få brukarna att sluta leva som karriärskriminella. Detta innefattar att man skall vara helt ärlig på möten och att göra upp med sitt förflutna. T.ex. om en brukare har knark eller pengar nedgrävda skall detta lösas och man skall berätta öppet om det i gruppen. Gottgörelse sysslar vi på med ( ) man får göra konkreta handlingar ( ) är det något gömt ser vi till att det kommer fram till polisen ( ) man stänger dörrarna för sin egen kriminalitet och det är ju populärt (Handledare på GAMMA) I citatet ovan uttrycks att man arbetar med gottgörelse men att det inte skall innefatta några ytterligare rättsliga konsekvenser, utan att poängen är att dels göra rätt för sig och dels förstå konsekvenser av sitt handlande men också att då man lämnar behandlingen minskas risken att man återfaller därför man har, som handledaren ovan uttrycker det, stängt dörrarna. Detta uttrycks som en av styrkorna i upplägget av programmet av ett flertal av handledarna. Kriminalitet som livsstil finns på ett ganska stort antal behandlingshem runt om i Sverige vilka de flesta också har 12-stegsprogram. Handledarna uttryckte att Kriminalitet som livsstil och 12-stegsprogrammet kompletterar varandra på ett bra sätt.

11 Jag tycker de stödjer varandra ( ) både 12-stegsprogrammet när det gäller beroendet ser man det som en sjukdom på samma sätt ser man kriminaliteten som en sjukdom 5 en besatthet, ett beroende och på det viset stödjer de varandra ( ) man inventerar sitt liv både vad det gäller kriminaliteten och drogerna och det är samma inventering så att säga (Handledare 1 BETA) Både 12-stegs programmet och kriminalitetsprogrammet uppmanar hela tiden till eftertanke och man utmanar hela tiden sina tankemönster (Handledare 2 BETA) Eftersom 12-stegsprogrammet har en, enligt kriminalvården, bevisad effekt på missbruk (Kriminalvården 2009) är den upplevda likheten och deras stödjande karaktärer i relation till varandra ytterst intressant och relevant i en studie av det här slaget. En vanlig berättelse som kommer fram i intervjuerna är att många av patienterna uttrycker att de var kriminella långt innan de började med droger. Detta är en återkommande berättelse i både handledares och patienters utsagor. Detta har också en avgörande betydelse i relation till behovet av ett sådant här program och i vissa fall har också en del av patienterna uttryckt att de skulle behöva ett program som hanterar detta på deras behandlingshem. Som uttrycks i intervjun på ALFA: Många har efterfrågat att vi skall arbeta mer med kriminaliteten och att det var ju egentligen den som förde in mig på det här med droger (Handledare ALFA) Nästan alla vi har i våra kriminalitetsgrupper har ett kriminellt beteende innan de börjar med droger (Handledare 2 BETA) Så det finns en bild som framkommer vilket innebär att många av dem som behandlas har en stor problematik med kriminalitet. En av programmets utgångspunkter är just att kriminalitet är en av de största inkörsportarna till droger. Programmet har därför en helhetssyn på brukarnas olika problem och dysfunktioner. Vidare uttrycks det att programmet har ett heltäckande upplägg vilket bidrar till en positiv utveckling hos patienterna på ett flertal plan. Programmet täcker så mycket heltäckande det är etik och moral och frågor som kan funka både på kriminalitet och droger väldigt bra upplägg också, det är lätt att hålla lektioner kan jag tycka patienterna blir ju väldigt delaktiga också (Handledare ALFA) 5 Programmet och Bergström (2002) beskriver inte kriminalitet som en sjukdom utan citatet återspeglar handledarens personliga åsikt.

12 Sammanfattningsvis är det tydligt att de olika enheterna har olika utgångspunkter vad det gäller mötesstrukturen vilka ger skillnader i hur träffar organiseras och struktureras. Det verkar dock inte finnas några upplevda problem i relation till dessa upplägg utan var och en av dessa enheter är nöjda med sitt eget upplägg. Vidare verkar det vara så att varje enhet har byggt upp en egen struktur som passar deras verksamhet bäst. Att de är nöjda visar på att programmet verkar fungera enligt informanterna oavsett dessa interna skillnader. Alla enheter ser också en styrka i att arbeta med 12-stegsprogrammet samtidigt som man har Kriminalitet som livsstil då det finns starka beröringspunkter mellan programmen vilken, de upplever ger programmet en extra dimension. Programmet upplevs också som heltäckande och att det kan appliceras på ett flertal områden även om fokus ligger på kriminellt beteende och kriminella tankemönster då många också upplever att kriminaliteten kanske är patientens primära problem. Kulturella dimensioner Med kulturella dimensioner avses vad det är för dynamik som skapas i gruppen, vilket klimat som programmet vill utveckla hos deltagarna och om detta upplevs ha någon effekt hos dem. Det första som framkommer är att det är deltagarna själva som måste arbeta och helst tillsammans då de kan spegla sig i varandra och dela upplevelser och känna igen sig i varandras upplevelser och erfarenheter. Handledare 1 på BETA uttrycker sig på följande vis: Jag upplever att det är patienterna själva som står för processen ( ) vi lägger inte orden i munnen på dem utan det får komma från dem själva, det är dem som i sin takt får arbeta sig fram till insikterna (Handledare 1 BETA) Här uttrycks att det finns en upplevd styrka i gruppen av patienter och att programment har övningar som skapar en intern dynamik vilket skapar en trygghet som i sin tur är en förutsättning för att arbeta med svåra frågor som handlar om skam, skuld och gottgörelse. Just att arbeta i grupp och att tillsammans gå igenom processen beskrivs som en av behandlingens fördelar. Genom denna dynamik kan de också skapa ett klimat inom vilket de kan synliggöra sin egen kriminalitet. En av fördelarna är att de får se hur deras kriminalitet ser ut och inte hur de vill att den skall se ut (Handledare 2 BETA)

13 Genom att kunna se, berätta och diskutera vad de gjort som kriminella kan de få insikt i vilken betydelse deras handlingar har haft för dem som utsatts för dem. När de inser att de har skadat andra de lektioner som vi kallar för ringarna på vattnet hur brottet påverkar brottsoffret och all i dess närhet och hur det påverkar dem själva det är något som man märker på dem att det känns och att många aldrig ens har tänkt tanken (Handledare 2 BETA) I citatet ovan går att utläsa att det öppna klimatet som skapas också ger patienterna möjlighet att faktiskt känna efter och att försöka förstå konsekvenser, något som många av dem varit oförmögna till och att han som handledare kan se att det ofta också landar hos patienterna och att de blir berörda. Samtidigt som det upplevs som en jobbig process att försöka förstå vad offren går genom, verkar det som detta arbete som handlar om att ta bort den kriminella identiteten, skapa en rädsla hos dem som deltar i programmet. Handledaren på GAMMA uttrycker det på följande vis: Det finns ju en rädsla att gå in i det här att ta bort drogerna tycker de flesta är ok men att ta bort den här identiteten (kriminaliteten) också då blir det väldigt mycket rädslor för vem är jag då? (Handledare GAMMA) Här uttrycker handledaren att kriminell identitet ofta kan vara svårare för patienterna att ta bort eftersom den är starkt kopplad till deras identitet. Genom att man lyfter bort både droger och den kriminella identiteten kan rädslorna bli väldigt tydliga eftersom det kan betyda att man måste ändra grundläggande tankemönster. Dessa tankemönster styr och kontrollerar stora delar av livet och är starkt kopplade till självbild och identitet. Men samtidigt uttrycks det av samtliga handledare att de har lyckats skapa ett arbetssätt som framkallar trygghet hos de inblandade att öppna sig och en kultur inom gruppen där de har ambitionen att ändra sig och sina liv. Jag kör ju lektioner varje vecka ( ) och det är mycket som kommer fram där som de annars inte skulle ha sagt i ett annat sammanhang de känner sig trygga att det stannar där (Handledare ALFA) Sammanfattningsvis verkar alla enheter som varit del av studien nöjda med hur dynamiken i grupperna fungerar och med att det finns ett upplägg i programmet som främjar en process hos deltagarna där de själva får utrymme att tillsammans diskutera och reflektera över sin

14 kriminalitet. Detta arbete verkar också ske i en trygg miljö för dem som deltar i programmet, något som uttrycks som en förutsättning utifrån ämnets allvarliga natur. Vidare framkommer att det som handledarna uttrycker som en av programmets absoluta framgångsfaktor är den del som handlar om att sätta sig in i konsekvenserna av sina kriminella handlingar. Handledarna ser den delen som en av programmets styrkor. Brukare Sammanlagt är det sju stycken brukare som intervjuats, fyra från BETA och tre från GAMMA. Av dessa är det tre som har genomgått programmet för en längre tid sedan (mer än 2 år sedan) och som idag lever som ickekriminella. Två genomgick programmet vid tiden för intervjun medan två hade genomgått det nyligt när intervjuerna genomfördes (mindre än 6 månader). Vara oärlig är omöjligt Citaten nedan struktureras enligt ovan i strukturella utgångspunkter och kulturella dimensioner och fokuserar på vad brukarna har tyckt fungerat bra och eventuella utvecklingsområden. Vidare ligger fokus just på de faktorer som de själva tycker bidrar till ett bra behandlingsprogram. Strukturella utgångspunkter Inledningsvis får patienterna göra ett så kallat PIKT-test vars syfte är att synliggöra deras tankemönster, något som upplevs som en bra utgångspunkt för det fortsatta arbetet i programmet. Genom att få göra PIKT-testet i början ger många svar om min personlighet vilket man kanske inte har haft svart på vitt innan ( ) den är tydlig (programmet, författarens anm.) inte flummig och luddig (Brukare 3 GAMMA) Detta test upplevs som något konkret och något man kan ta på, vilket skapar en stabil grund att stå på och något man kan relatera till i det fortsatta arbetet med de individuella erfarenheterna och tankemönstren. Genom denna inledande test upplever patienterna att det

15 på ett tydligt sätt arbetas med vad man gjort och med de konsekvenser kriminella handlingar har på omgivningen. Då det arbetas i en grupp med andra som har ett kriminellt tankemönster och som befinner sig i samma process, skapas ett internt kontrollsystem vilket gör att det blir svårt att inte berätta hur man tänkt eller känt i specifika situationer relaterat till kriminalitet. Detta gäller både de som befinner sig i programmet men också de handledare som i vissa fall själva har erfarenhet av att vara karriärskriminella, som en brukare uttrycker det: Att gå in kriminalitetsbehandlingsgruppen och vara oärlig är omöjligt de skådar igenom en på en gång (Brukare 2 BETA) Genom att inledningsvis ha en struktur som ämnar bygga upp en förståelse om tankemönster och att vidare att ha en grupp som delar erfarenheter, skapas gynnsamma förutsättningar för att ta upp svåra frågor. En del av programmets uppbyggnad är att man måste konfrontera sina tankar och erfarenheter. Det bästa är att man måste snacka om det man skäms och har skuld för (Brukare 1 BETA) Det ger en insikt i vad man gjort och varför man har gjort det och det ger en chans till att ändra sitt tänkande och sitt beteende för att kunna leva ett normalt liv utan kriminalitet det tycker jag är de stora fördelarna att man får upp ögonen för hur man har betett sig och vad man har gjort (Brukare 2 BETA) På det strukturella planet är de flesta överens om att det via en tydlig inledning driver vidare på en linje vilken synliggör beteenden och tankemönster som många kan relatera till och förstår. Många av patienterna har erfarenhet av andra program vilka de inte tycker klarar denna uppgift på ett lika tydligt och framgångsrikt sätt. Kriminalitet som livsstil har gett mig mer än de andra programmen jag gått eftersom det finns lite av varje från alla andra (Brukare 2 BETA) Våga välja och Brottsbrytet har jag gjort tidigare på anstalt ( ) om jag skall jämföra Brottsbrytet med Kriminalitet som livsstil ( ) det är mycket djupare det tar hårdare i kroppen man kommer på ett helt annat plan i gruppen och man får mycket mer känslor och upplevelser och hur det kan vara med brottsoffer tankar och tankemönster Brottsbrytet känns halvdant om man jämför men jag kan inte riktigt ta på varför (Brukare 2 GAMMA)

16 Sammanfattningsvis upplever patienterna att programmets upplägg och struktur är bra och att det följer en logisk ordning. Vidare uttrycks att det genom att arbeta i grupp skapas förutsättningar för att man kan skapa grupprocesser vilka utövar ett stort inflytande på dem som deltar. Upplägget möjliggör att man kan gå vidare med de djupare delarna av programmet. Strukturen och upplägget på programmet upplevs också, av de patienter som har erfarenheter av andra kriminalitetsprogram, som ett mer genomtänkt och kraftfullt program som tar ett helhetsgrepp om problematiken och det lyckas att frambringa känslor och upplevelser, något anses vara starkt kopplade till brukarnas egna förändrade tankemönster. Kulturella dimensioner Det som patienterna lyfter fram som det viktigaste med kulturen, vilken starkt kopplas till den strukturella uppbyggnaden av programmet, är att man lyckas skapa en miljö och ett klimat som ger de som deltar en trygghet i mötet med de andra som genomgår programmet så att man förstår allvaret i att man vågar öppna sig. För det första måste jag utveckla mitt känsloliv och bli medveten om det jag gjort och kunna se skillnad på rätt och fel men först börjar man med trygghet och skapar en trygghetskänsla och successivt kan man bli mer delaktig känslomässigt allt som har hänt (Brukare 3 GAMMA) De nya som kommer in i gruppen märker ju direkt att det snackas om allvarliga saker och att det inte är massa skratt och sånt alltså folk tar det på allvar (Brukare 1 BETA) Man börjar med att jobba med tilliten i gruppen vilket skapar en dynamik (Brukare 1 GAMMA) Genom att skapa ett klimat som ger de medverkande i gruppen en trygghet som betyder att alla som är med vill få till en förändring och att alla som är med går genom samma process som de själva gör, blir det möjligt att sänka sin gard (som en patient uttrycker det). När man börjar arbeta med programmet upplever patienterna att programmet är krävande och tufft på många plan. Man kanske för första gången vågar lämna ut allt som man har burit på som om någon har dött eller om man har skadat någon familj det är såna saker som man har haft med sig men som man aldrig har nämnt i något annat sammanhang men som jag vågade göra mig av med

17 under det här krimprogrammet ( ) så att man kommer vidare i livet och så man inte sitter kvar i sin historia (Brukare 3 GAMMA) Bland andra på behandlingshemmet var det ju många som pratade om dessa kriminalitetsprogram och hur jobbiga de är ( ) många pratade om sina tankemönster ( ) vad de har fått för tankemönster (Brukare 1 GAMMA) Trots att programmet upplevs som tufft och emotionellt krävande berättar flera av patienterna att de i denna process för första gången förstod att de hade kriminella tankemönster vilka de sedan blivit tvungna att hantera och bearbeta. Innan det här programmet var jag ganska luttrad inom kriminalitet och reflekterade aldrig riktigt över mina handlingar att stjäla var ju ingen större sak för mig ( ) jag hade ett tydligt kriminellt tankemönster innan behandlingen även om jag inte såg mig själv som kriminell ( ) men under programmet fick jag se mina egna handlingar och kunde sätta mig in i hur jag var ( ) programmet har gett mig tillbaka min moral och etik och de värderingar jag ändå är uppvuxen med och kanske lite till (Brukare 1 GAMMA) Avslutningsvis var det många av patienterna som berättade vilken betydelse Kriminalitet som livsstil har på dem idag och vad det är som kan lyftas fram som de insikter och framgångsfaktorer som har haft betydelse för dem. att jag inte längre är kriminell, jag begår ju inte längre några brott så på det sättet har programmet förändrat min livsstil och när jag lockas att göra det finns det någon slags inbyggd spärr (Brukare 1 GAMMA) Kriminalitet som livsstil har en stor betydelse för mig idag och hjälper mig att undvika att vara kriminell jag skall inte bara vara drogfri utan också krimfri jag har mer sug efter kriminalitet än jag har efter droger (Brukare 2 GAMMA) Insikten att man har ett kriminellt tänkande bara för att jag slutar med droger finns det kvar i mitt tankesätt och det är det som jag måste ändra på (Brukare 1 BETA) Oavsett om man avslutat programmet eller om man genomgått det uttrycker patienterna att de fått en insikt om att de har en kriminell livsstil och en kunskap och förståelse för tankemönster som måste ändras. Bara att det i många fall uttrycks av dem själva att första

18 gången de förstod detta var när de gick programmet, visar enligt dem på att det startar en process inom dem som de måste relatera till. Diskussion I den här artikeln har ambitionen varit att undersöka brukares och handledares, som arbetar med behandlingsprogrammet Kriminalitet som livsstil, upplevelser av programmet och effekterna av det. Ambitionen har inte varit att teckna kausala mönster mellan programmet och brottsreduktion i en vidare mening. Det som studerats är vad informanterna lyfter fram som programmets styrkor och framgångsfaktorer. Genom att utgå från en grupp informanter som har olika relationer till programmet möjliggörs en bredare analys av hur de som kommer i kontakt med programmet upplever eller har upplevt det. Genom att detta urval möjliggörs att relatera utsagor från dem som genomgått programmet och idag inte är kriminella med dem som genomgår det under studiens gång och de som arbetar som handledare för programmet. En av de utsagor som tydligt framkommer är hur programmet synliggör kriminaliteten som en livsstil och hur det ofta beskrivs som svårare att ta sig ur än ett drogberoende och är tätt sammankopplat med deras egen självbild. En vanlig bild som historiskt har beskrivit relationen mellan droger och kriminalitet är att man börjar med droger och sedan blir man kriminell för att kunna finansiera sitt missbruk. Denna berättelse motsägs av informanterna i den här studien som lyfter fram att relationen snarare är den omvända. Många beskriver att de tidigt blev kriminella och att drogerna snarare blev en del av denna livsstil för att kunna utföra sina brott och att kriminaliteten är deras främsta problematik. Genom att synliggöra denna relation kan de som genomgår programmet skapa sig en bild av vilken betydelse kriminaliteten har haft för dem och hur de skall kunna hantera både kriminella handlings- och tankemönster. Programmets struktur är tydligt formulerad i fråga om innehåll och tematik. Hur de sedan arbetar med programmet ute på de olika enheterna varierar en hel del. Denna variation verkar inte påverka informanternas utsagor om programmets innehåll i någon större utsträckning. De handledare som deltagit i studien uttrycker att de lagt upp arbetet på det sätt som passar dem bäst utifrån de förutsättningar som råder hos dem. Genom att det varierar utifrån förutsättningar beskriver handledarna att det är en styrka att arbeta på just deras sätt eftersom

19 det passar dem. Vad det gäller programmets kultur uttrycks dess styrka i att synliggöra tankemönster och handlingsmönster i relation till en kriminell livsstil. Eftersom både handledarna själva och de andra som är med i gruppen har en kriminell bakgrund tillsammans med de övningar som utförs uttrycks det att det är svårt att värja sig och att man inte kan komma undan med något. På så sätt kan man säga att kulturen och strukturen i programmets upplägg skapar förutsättningar för att synliggöra och förändra kriminellt beteende. Trots att det fanns variationer i programmets uppbyggnad på de olika enheterna finns det en samstämmighet i utsagorna av vad de som genomgått programmet lyfter fram som faktorer av särskild betydelse. Att det finns en samstämmighet har betydelse då det gemensamma också är det som deltagarna lyft fram som programmets styrkor. För att kunna säga något om Kriminalitet som livsstils effekter på ett mer övergripande plan behövs mer omfattande studier genomföras. Avslutningsvis kan dock sägas att de som genomgår eller genomgått programmet uttrycker liknande erfarenheter av programmet och att det har haft en betydelse i deras liv i form av att synliggöra egna kriminella handlingar och förstå dess konsekvenser. Referenser Alvesson, M (2001) Organisationskultur och ledning. Malmö: Liber Alvesson, M & Björkman, I (1992) Organisationsidentitet och organisationsbyggande, Lund: Studentlitteratur Beck, A. T., Wright, F. D. Newman, C. F. & Liese, B. S. (1993) Cognitive Therapy of Substance Abuse, New York: Guilford Press Berglund, M., Thelander, S. & Jonsson, E. (1999) Treating Alcohol and Drug Abuse An Evidence Based Review. Weinheim: Wiley VCH Gmbh & Co Bergström, G (2002) Kriminalitet som livsstil, Stockholm: Marled Blankenship, J., Densereau, D. & Simpson, D. D. (1999) Cognitive enhancements of readiness for correctionbased treatment for drug abuse, The Prison Journal 79 (4) Bolman, L.G. & Deal, T.E (1997) Nya perspektiv på organisation och ledarskap, Lund: Studentlitteratur Brottsförebyggande rådet (2001) Kriminell utveckling Tidiga riskfaktorer och förebyggande insatser. Rapport 2001:15. Stockholm: Brå Brottsförebyggande rådet (2002) Att lära ut ett nytt sätt att tänka: utvärdering av Cognitive Skills-programmet i kriminalvården , Stockholm: Brottsförebyggande rådet Chylicki, P. (1998) Cognetive Skills i svensk kriminalvård Rapport 2, Norrköping: Kriminalvården Chylicki, P. (1999) Cognetive Skills i svensk kriminalvård Rapport 3, Norrköping: Kriminalvården

20 Creswell, J. W. (2007) Qualitative Inquiry & Research Design Choosing Among Five Approaches, London: Sage Publications Fridell, M & Hesse, M (2005) Psykosociala interventionsmetoder vid kriminalitet och drogmissbruk, Lund: Lunds universitet Giddens, A. (2006) Sociology, Cambridge: Polity Press Hall, R. H. & Tolbert, P. S. (2005) Organizations Structure, Processes and Outcomes, New Jersey: Pearson Prentice Hall Hatch, M. J. (1997) Organization Theory: Modern, Symbolic and Postmodern Perspectives. Oxford: Oxford University Press Kriminalvården I (2009) Behandlingsprogrammet Brotts-Brytet En utvärdering av återfall i ny brottslighet för programdeltagare för åren , Norrköping: Kriminalvården Kriminalvården II (2009) Behandlingsprogrammet One to One Utvärdering av återfall i ny brottslighet för programdeltagare för åren , Norrköping: Kriminalvården Kriminalvården (2000) Bättre ut, Norrköping: Kriminalvården Kriminalvårdsstyrelsen (2005) Kriminalvårdens redovisning om återfall, Norrköping: Förlaget Kriminalvårdsstyrelsen (2008), Kriminalvårdens officiella statistik, Norrköping: Kriminalvårdsstyrelsen Kvale, S. (2008) Doing Interviews, London: Sage Publications Lantz, A. (1993) Intervjumetodik Den professionellt genomförda intervjun, Lund: Studentlitteratur Ritchie, J. & Lewis, J. (2005), Qualitative Research Practice A Guide for Social Science Students and Researchers, London: Sage Publications Walters, G. D. (1990) The Criminal Lifestyle: Patterns of Serious Conduct, Newbury park: Sage Publications Wolberg, L. R. (1988) The technique of Psychoterapy Vol 1, New York: Grune & Stratton Internet Internet 1: [100311] Internet 2: [100523]