APOTEKARE, BEHÖVS VI PÅ APOTEK?

Transkript

1 APOTEKARE, BEHÖVS VI PÅ APOTEK? En intervjustudie kring apotekarens roll på apotek Dalia Alsadi Examensarbete i samhällsfarmaci D, 30hp HT 2012 Institution för farmaci, Uppsala universitet Handledare: Sofia Kälvemark Sporrong

2 Abstract The role of pharmacists in Swedish pharmacies has changed during history. In the 19th century the pharmacist was the manufacturer of pharmaceuticals in pharmacies, and had a high rank in society. As the industry production of medicines took place in the 20th century, the pharmacies lost their exclusivity of the manufacturing. The main tasks of pharmacists in pharmacy had changed, from manufacturing to distribution and information of pharmaceuticals. In this study the role of pharmacists in Swedish pharmacies is discussed and analyzed. The method uses qualitative interviews with Swedish pharmacists. The aim of the interviews also included investigation of any possible activities/or changes in pharmacies which could have the impact of strengthening the pharmacist profession in the future. The results show, among other things, that the role of the pharmacists in Swedish community pharmacies is undefined and quite weak. The pharmacists perform similar formal duties as prescriptionists, but there are some roles in pharmacies which only pharmacists might have. Weakening of the role is according to the respondents due to the influence of various factors including the former pharmacy monopoly and the lack of initiative from pharmacists. Almost all participants in the study believe that the pharmacist education is partially pertinent for working in pharmacies. The education is based on deep chemical knowledge that is not fully put to use in pharmacy practice. The pharmacist s knowledge and skills could be more utilized if new services such as pharmaceutical reviews and prescribing were introduced in the pharmacy market, which in turn may encourage the pharmacist's role in improved medication use in society. Inclusion of such services is almost impossible without any financial compensation to the pharmacies.

3 Innehållsförteckning Förord... 7 Introduktion... 8 Vad är en apotekare idag?... 8 WHOs definition på apotekarens roll... 8 Historik om apotekaryrket och apotekarutbildningen... 8 Apotekarutbildningen i Sverige idag... 9 Profession Professionen apotekare Apotekarens/farmaceutens roll på apoteket i Sverige idag Farmaceutisk omsorg Receptprocessen Rådgivning i receptexpeditionen Rådgivning i egenvården Skillnader i arbetsuppgifter mellan apotekare och receptarie Kvalificerade arbetsuppgifter för apotekare på apotek i Sverige idag Läkemedelsansvarig Utökad apotekarroll på apotek i och utanför Sverige Bokad rådgivning/läkemedelsprofiler Förskrivningsrätt, läkemedelsgenomgångar och apotekschef i andra länder Samhällets behov av apotek och apotekarens expertis Vad kan apotekare och apotek bidra med? Brister i apoteksverksamheten Syfte Metod Resultat Apotekarens generella betydelse för apoteksverksamheten Arbetsuppgifter Roller Läkemedelsansvarig... 18

4 Specialistapotekare och terapiområdesexpert Roller under monopol apoteksmarknad Apotekaren, receptarien eller apoteksteknikern? Apotekarutbildningen Programmets kursomfång och användning av kunskaperna på apotek Skillnader mellan receptarie och apotekarutbildningen, mer nytta eller slöseri? Kompetens, självförtroende, inflytande och ledarskap Kompetens Självförtroende, inflytande och ledarskap Apotekarens roll inom läkemedelsanvändningen i samhället Allmänhetens och kundernas syn på apotek och apotekarens roll Orsaker till den försvagade apotekarrollen och kundernas syn på apotekaren Framtiden Införandet av nya aktiviteter/tjänster Förbättringar av befintliga tjänster på apotek Rådgivning och mötet med kunden Framtidsbehovet av apotekare Diskussion Varför försvagad roll? Apotekarens arbetsuppgifter och roll idag Utbildningen Framtida förändringar på apotek Läkemedelsgenomgångar och behovet av dem Förskrivningsrätt och Journalsystem Apotekarnas ansvar Begränsningar och brister med studien Framtida forskning Slutord Tack Referenser... 40

5 Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

6 Förord Ursäkta, jag ska bara hämta ut mitt läkemedel, ett kunduttalande som jag ofta hör på det apotek jag sommarjobbar på. Det verkar som allmänheten underskattar apotekarens yrkesroll och ser apotekaren som någon sorts professionell distributör, stämmer det? Mitt namn är Dalia Alsadi och jag studerar till apotekare på Uppsala universitet. Som apotekarstudent har jag alltid varit intresserad av att höja apotekarens status på apotek. Apotekarens roll på apotek har diskuterats och ifrågasatts mycket bland apotekarstudenterna under min studietid. Mina kurskamrater brukar försvara apotekarens status genom att tillägga att en apotekare inte bara kan jobba på apotek, utan även inom läkemedelsindustrin, sjukhus och forskning. Även jag har den tendensen att underskatta apotekarens nytta på apotek genom att exempelvis om en kund frågar vad en apotekare är, så kontrar jag snabbt att en apotekare kan göra mycket mer än att bara stå vid expeditionsdisken. Jag är inte ute efter ett prestigefyllt yrke men önskar att allmänheten visste mer om kompetensen som en apotekare har utan att vi hela tiden behöver förklara oss att vi är en resurs. Att jobba på apotek som apotekare i Sverige borde inte vara något att skämmas för och statusen borde höjas. Men det är inte så enkelt i och med att grunden för att höja statusen är att utöka rollen, vilket i sig är en utmaning. Jag har en hel del frågor obesvarade och jag ska inom kort ut på praktik på apotek; är dessa 5 års studier nödvändiga för arbete på apotek? Har apotekaren en speciell roll på apotek jämfört med övrig apotekspersonal? Den viktigaste frågan är, är apoteket apotekarens arbetsplats? Jag finner inga tydliga svar till dessa frågor men det framgår tydligt att det råder ett problem, och en utredning är värd att sättas in. Personligen är jag väldigt intresserad av att arbeta på apotek och mina framtidsplaner är att kunna vara med i det team som vill utveckla apotekarens och även receptariens roll på apotek. Jag har baserat mitt examensarbete på dessa funderingar som utgångspunkt och hoppas att ni upplever det som något givande och intressant. Dalia Alsadi

7 Introduktion Vad är en apotekare idag? Apotekare ingår i samlingsnamnet farmaceut, en läkemedelsexpert som kan medverka inom alla moment som involveras i läkemedelsområdet, från att ett läkemedel forskas fram till att det når patient. Apotek, sjukhus, läkemedelsföretag, myndigheter och universitet är exempel på de organisationer som en apotekare kan arbeta inom. För att få behörighet att arbeta som apotekare inom hälso- och sjukvården, inklusive apotek, krävs en apotekarlegitimation vilken erhålls via ansökan till socialstyrelsen efter avklarad examen. (Saco, 2012) WHOs definition på apotekarens roll Enligt WHO (World Health Organization) och FIP (International Pharmaceutical Federation) är apotekare hälso-och sjukvårdspersonal med huvudansvaret att distribuera läkemedel till allmänheten samt hjälpa patienterna att uppnå adekvata behandlingar. Apotekare spelar därmed en viktig roll inom folkhälsan och har som mål att främja en förbättrad läkemedelsanvändning och ökad patientsäkerhet i samhället. (FIP/WHO, 2012). Med the Seven star Pharmacist menar WHO att en apotekare förväntas ha sju roller/ansvarsmål (WHO, 1997). Apotekarens roll enligt WHO, the seven star pharmacist Vårdgivare Beslutsfattare Kommunikatör Ledare Chef Livslångt lärande Lärare Historik om apotekaryrket och apotekarutbildningen De första apotekarna i Sverige var utlandsfödda och kom från Tyskland under talet. Det antas dock att det fanns några enstaka svenska apotekare. Vid den tiden fanns det varken apotek för tillhandahållning av varor och tjänster till allmänheten eller utbildningar för blivande apotekare. (Claesson, 1989) Det första apoteket i Sverige var Slottsapoteket som öppnades år 1575 och var tillgängligt för allmänheten. Personalen på apoteken bestod av mästare (apotekare), gesäller och läropojkar och arbetsuppgifterna bestod av tillredning av enkla och sammansatta beredningar, också kallade simplicia och composita. En del var ordinerade från läkare medan andra kunde säljas utan recept (Claesson, 1989). Apotekarna fick ända in på 1960-talet inte ge någon information till kunderna om deras receptförskrivna 8

8 läkemedel i och med att detta ansågs inkräkta på läkarens område (Lönngren et al, 1999). År 1688 infördes det ett krav på att ingen fick driva ett apotek utan apotekarexamen. Utbildningen genomfördes på apotek och praktisk undervisning var dominerande. (Claesson, 1989) Under 1700-talet skärptes apotekarutbildningen alltmer genom exempelvis införandet av obligatorisk botanikundervisning samt examenstvång. Vid 1800-talet infördes dessutom inträdeskrav, att studenten skulle ha praktiserat på apotek före deltagande i de teoretiska studierna. När den industriella framställningen av läkemedel tog fart och tilläts vid 1900-talet förlorade apotekarna sitt produktionsmonopol. Apotekarna kämpade emot den industriella läkemedelsproduktionen genom att driva gemensamma laboratorier ACO (apotekets composita), i syfte att motverka förskjutningen mot industrin. Trots dessa insatser kunde inte den storskaliga industriella produktionen förhindras. (Stanfors och Öberg, 2007) Apotekarutbildningen har under 1900-talet förändrats och gått från att vara professionsanpassad till att bli professionsbefrämjande (Claesson, 1989). Apotekarens arbetsuppgifter på apotek har sedan dess i stora drag omfattat distribution och information (Bisell och Traulsen, 2005). En hel del av den gamla praktiska utbildningen (hantverksmässig läkemedelstillverkning) har kommit att bli en teoretisk utbildning om läkemedlens tillkomst, verkan och användning. Utbildningen blev alltmer akademisk, snarare än yrkesspecifik som den tidigare var (Claesson, 1989). År 1992 bildades en samarbetsorganisation mellan de farmaceutiska fakulteterna inom EU (europiska unionen) i syfte att harmonisera apotekarutbildningen inom unionen. EAEP (European Association for Faculties of Pharmacy) visade att den svenska apotekarutbildningen hade en relativt god överensstämmelse med genomsnittet av apotekarutbildningarna i de länder som ingick i EU. (Lönngren et al, 1999) I mitten av 1990-talet vidtogs en ändring av apotekarutbildningen, utbildningen ändrades från att endast klassas som en vårdutbildning till att nu passa in som vård- och naturvetenskaplig utbildning. Den ändrade klassificeringen avspeglade apotekarens roll inom läkemedelsindustrin. (Lönngren et al, 1999) Apotekarutbildningen i Sverige idag Apotekarutbildningen på Uppsala universitet är uppbyggd på så sätt att studenten skall ges goda och fördjupande kunskaper i kemi, farmaci och biovetenskap. Läkemedel är utbildningens huvudfokus och programmet kretsar kring lärandet om läkemedlens struktur, egenskaper, effekter, tillverkning, prövning, användning, ursprung och utveckling (Uppsala universitet, 2012). Apotekarprogrammet består av fem års studier och leder till en yrkesexamen, det vill säga, en apotekarexamen med legitimation som är giltig i hela EU (Uppsala universitet, 9

9 2012). Det finns numera tre apotekarutbildningar i Sverige med vissa skillnader. Apotekarprogrammet i Uppsala är mera inriktad på kemi jämfört med apotekarprogrammet i Göteborg som har biokemi och biomedicin som huvudfokus (Göteborg universitet, 2012; Uppsala universitet, 2012). För att erhålla en apotekarexamen från Göteborg och Uppsala universitet ska studenten ha genomfört praktik på apotek i 6 månader under den tionde/sista terminen av utbildningen (Uppsala universitet, 2012; Göteborg Universitet, 2012). Umeå universitet har under hösten 2012 startat en nätburen och distansbaserad apotekarutbildning som är uppbyggd som 3+2 år utbildning. Det betyder att en student kan avsluta sin utbildning efter tre år (180hp) med en kandidatexamen (receptarieexamen). En egenvårdkurs och en kortare praktikperiod är därmed upplagd under år tre för att studenten först ska kunna bli receptarie, alternativt fortsätta sin utbildning och bli apotekare (Umeå universitet, 2012). Enligt bedömargruppen i en utvärdering av apotekar- och receptarieprogrammen i Sverige ska kundkommunikation få en väsentlig plats i båda utbildningarna. Eftersom dessa yrkesgrupper dagligen möter på problemställningar, krävs det att utbildningarna omfattar kundkommunikation dels teoretiskt och dels i praktisk handling. Dessutom borde kurser i läkemedelsgenomgångar, patientsäkerhet och farmakovigilans (kurs som behandlar upptäckt och utvärdering av läkemedelsbiverkningar och läkemedelsrelaterade problem) få en större plats i det framtida apotekarprogrammet. Utöver detta behöver utbildningen anpassas till framtidens arbetsuppgifter för apotekare och arbetsmarknadsutsikterna. För att apotekare ska kunna samarbeta med olika professioner likt fallen som har startats i andra länder blir samarbetskompetensen viktigare och borde därmed involveras inom programmet. Bedömargruppen menar också att apotekarutbildningen borde efterlikna den i Norge, USA, Australien och Storbritannien där apotekarrollen är i god utveckling. (Högskoleverket, 2007) Profession I samhällsvetenskaplig terminologi definieras profession som ett yrke med hög status, autonomi och auktoritet. Utbildningen som leder till ett sådant yrke är oftast universitetsbaserad och är av en avancerad karaktär. Medicin, teologi och juridik har varit de klassiska professionerna. (Evetts, 2003) Professionen apotekare Apotekaryrket var ända fram till 1900-talet en profession och hade en hög status i samhället, men i takt med att den storskaliga industriella läkemedelsproduktionen tog fart förlorade apotekaryrket rätten till tillverkning, lagring och tillblandning av läkemedel (Claesson, 1989; Bisell och Traulsen, 2005). Detta resulterade i en deprofessionalisering (förlorad eller försvagad profession) av professionen apotekare där den enda hörnstenen som kvarstod var dispenseringen (Bisell och Traulsen, 2005). Apotekarna ansåg sig själva vara överkvalificerade för arbetsuppgiften på apoteket samt 10

10 allmänt underskattade i förhållande till sin höga kompetens och utbildning (Gilbert, 1998). Apotekarens/farmaceutens roll på apoteket i Sverige idag Farmaceutisk omsorg Rådgivningen på apoteken i Sverige ska bygga på begreppet farmaceutisk omsorg (pharmaceutical care), en internationell farmaceutisk vårdfilosofi. Farmaceutisk omsorg är en service, baserad på professionell kompetens och ska ges av en yrkeskategori med ett professionellt ansvar. Syftet med farmaceutisk omsorg är att förbättra patienters läkemedelsanvändning för att på sikt bidra till bättre livskvalité och hälsa. Stor fokus ligger på att apotekspersonalen ska möta patientens behov av stöd i sin läkemedelsanvändning med hjälp av dialog. Farmaceutisk omsorg omfattar tre steg nämligen; värdering av patientens behov av förbättrad läkemedelsanvändning, exempelvis genom kartläggning av läkemedelsrelaterade komplikationer, sätta in de åtgärder som kan tänkas vara till hjälp samt följa upp konsekvenserna av vidtagna åtgärder. (Bernsten, 2011) Receptprocessen Professionen apotekare, samhällets läkemedelsexpert utvecklades i takt med bildandet av apotek. Receptprocessen har sedan dess blivit den huvudsakliga arbetsrutinen på ett apotek. Receptprocessens aktiviteter har genom tiderna förändrats genom att tidigare innefatta beredning, etikettskrivning och prisberäkning till att idag vara koncentrerad kring professionell dialog med patienten i syfte att expediera rätt och stödja läkemedelsanvändningen. Oftast har det viktigaste för kunden dock varit att få sitt läkemedel snabbt och därmed inte själva kommunikationen om läkemedlet och dess användning. Farmaceutens professionella ansvar vid receptexpeditionen är att väga samman kundens behov och krav för att säkra att kundens läkemedelsanvändning sker på bästa möjliga sätt. Uppgiften för apotekaren (och receptarien) vid receptexpeditionen är att expediera läkemedel till rätt patient med rätt dosering och information. (Wennberg, 2011) Rådgivning i receptexpeditionen Enligt (LVSF 2009:13) får endast farmaceuter(apotekare och receptarier) tillåtelse till färdigställande och utlämnande av läkemedel. Farmaceuten ska inför utlämnande av läkemedel och teknisk sprit genomföra författningsmässig, farmakologisk samt teknisk kontroll. Enligt läkemedelsverkets föreskrifter ska apotekspersonalen ge patienten/ djurägaren en individuellt anpassad information för att på bästa möjliga sätt säkra att patienten/djurägaren kan använda läkemedlet på rätt sätt (LVSF 2009:13). För att möjliggöra detta och avgöra vilken information som ska nå patienten ska personalen ha en dialog med patienten (Bernsten, 2011). Personalen ska dessutom informera patienten om administreringssätt, förvaring av läkemedlet samt om det finns möjliga läkemedelsinteraktioner med respektive läkemedel (LVSF 2009:13). 11

11 Rådgivning i egenvården Egenvården omfattar det område på apoteket med receptfria produkter som kunden själv kan plocka utifrån dess sjukdomstillstånd. För att patienten ska kunna välja rätt receptfritt läkemedel är det därmed ett krav att det alltid ska finnas minst en rådgivare på egenvården (Westerlund, 2011). EU anser att farmaceuten är nyckelpersonen vid rådgivningen på egenvården. Farmaceuten ska ge allmänheten rådgivning vid egenvård samt att vid vissa fall hänvisa till läkare (European Commission, 1994). I Sverige finns det möjlighet att utbilda sig till apotekstekniker som också kan arbeta inom apoteksväsendet. Apotekstekniker har rådgivning av receptfria läkemedel som en av de huvudsakliga arbetsuppgifterna (Studentum, 2012). Detta motsäger en del av det som EU betonar, nämligen att farmaceuten har nyckelrollen i egenvården. Skillnader i arbetsuppgifter mellan apotekare och receptarie Med farmaceut menas de apotekspersonal som kan expediera receptbelagda läkemedel. Till den yrkeskategorin hör apotekare och receptarier. Receptarieprogrammet omfattar tre års studier på universitet och leder till en receptarielegitimation, en yrkesexamen som kan tillgodoräknas i Finland och Norge. (Farmaceuterna, 2012) Skillnaden i antal utbildningsår samt kompetens mellan en receptarie och en apotekare märks inte för allmänheten i och med att dessa två yrkesgrupper i stort sett utför samma formella arbetsuppgifter på apotek. Med detta som bakgrund har apotekare blivit allt mindre verksamma på apotek (före omregleringen av apoteksmarknaden) och därmed sökt sig till andra tjänster inom läkemedelsområdet. (Bernsten, 2011) Kvalificerade arbetsuppgifter för apotekare på apotek i Sverige idag Läkemedelsansvarig I samband med riksdagens beslut om omregleringen av apoteksmarknaden infördes rollen läkemedelsansvarig farmaceut på apotek. Det betyder att den som driver ett öppenvårdapotek ska ha en läkemedelsansvarig vilken ansvarar för att verksamheten på apoteket uppfyller de krav som finns från läkemedelsverket. (Läkemedelsverket, 2012a) Trots att det finns en läkemedelsansvarig är det tillståndshavaren/apoteksägaren som har det övergripande ansvaret för apoteket. I Svensk författningssamling finns det inga krav på att tillståndsinnehavare skall vara utbildad apotekare eller receptarie. Tillståndsinnehavaren ska dock se till att ha farmaceuter anställda samt utse en läkemedelsansvarig med rätt kompetens. (LVFS 2009:366) Apotekare kan inneha rollen som läkemedelsansvarig utan någon kompetensprövning, apotekarexamen anses vara tillräcklig. För att en receptarie ska kunna utses till läkemedelsansvarig måste denne bedömas individuellt gällande kompetens och erfarenhet. Apotekare har därmed ett försteg att få rollen som läkemedelsansvarig 12

12 gentemot receptarien, tack vare deras längre akademiska utbildning (LVFS 2009:9). Sveriges Farmaceutförbund (SFF, 2009) anser att apotekare är de mest lämpliga för rollen som läkemedelsansvarig och föreslog 2009 följande: Regeringen har föreslagit formuleringen Endast apotekare, eller annan farmacevt med tillräcklig kompetens och erfarenhet för uppgiften, får utses till läkemedelsansvarig. Sveriges Farmacevtförbund kommer till regeringen att föreslå ett alternativ till lagtext, nämligen Endast apotekare, eller annan farmacevt med motsvarande kompetens och erfarenhet för uppgiften, får utses till läkemedelsansvarig. I den formuleringen är ordet tillräcklig ersatt med motsvarande, vilket ställer helt andra krav på hur Läkemedelsverket ska bedöma kompetensen hos den läkemedelsansvarige, som tillståndsinnehavaren anmäler till myndigheten. Samtidigt utesluter den inte receptarier med relevant vidareutbildning och erfarenhet. Trots att apotekare har ett försteg att bli läkemedelsansvarig på apotek visar det sig att 58% av apoteken i Sverige har en receptarie som läkemedelsansvarig, enligt en studie som läkemedelsverket sammanställt. (Nygren, 2011a) Utökad apotekarroll på apotek i och utanför Sverige Bokad rådgivning/läkemedelsprofiler Sedan 2002 infördes det på ett stort antal svenska apotek en ny apoteksservice, bokad rådgivning, också kallad läkemedelsprofiler. Syftet med denna apotekstjänst var att stödja en patients läkemedelsanvändning för att så mycket som möjligt erhålla en optimal effekt av läkemedelsbehandlingen. Patienten kunde boka tid för en kostnadsfri rådgivning, inklusive en kort uppföljning och tjänsten kunde ges av antingen receptarie eller apotekare. Dock krävdes det att dessa farmaceuter skulle ha genomgått teoretiska och praktiska vidareutbildningar i farmaceutisk omsorg och kommunikation. För att delta i dess vidareutbildningar måste farmaceuten dessutom ha avklarat ett test i farmakologi. (Montgomery, 2009) Anna Montgomery visar i sin doktorsavhandling i samhällsfarmaci att patienter som använde sig av bokad rådgivning är generellt mer oroliga för sin läkemedelsanvändning än patienter som inte utnyttjar denna apotekstjänst. Hon visar dessutom att patienter som utnyttjar tjänsten efter genomförd rådgivning får en tryggare bild av sin läkemedelsanvändning (Montgomery, 2009). Tjänsten ansågs av farmaceuter kunna bidra till en ökad roll för farmaceutyrket men förvisso något tidskrävande samt att det ibland saknas stöd från båda läkare och apotekschef. (Montgomery et al, 2007) Förskrivningsrätt, läkemedelsgenomgångar och apotekschef i andra länder Storbritannien införde under våren 2006 med förutsatt extrautbildning en viss förskrivningsrätt för apotekare. En sådan förskrivning, delegerande (supplementary prescribing) tillåter apotekare att förnya recept på läkemedel för patienter med 13

13 kroniska sjukdomar som under flera år intagit samma preparat (Emmerton et al, 2005). I Danmark kan apotekare som tjänstgör på öppenvårdsapotek leda enkla läkemedelsgenomgångar, sådana genomgångar som inte kräver något samarbete mellan olika professioner (exempelvis läkare och apotekare). Det finns ingen särskild lokalisation för läkemedelsgenomgångarna och de kan ske på exempelvis apotek eller på sjukhem. Förutsättningarna för att detta ska fungera är att apotekaren ska få tillgång till all relevant information om patientens läkemedel (Nygren, 2012a). I Norge, Storbritannien och Irland är det ett krav att apotekschefen är en legitimerad apotekare, något som också kan ses som en överordnad roll för apotekare på apotek (Högskoleverket, 2007). I Sverige har det däremot på senaste tiden blivit en trend att anställa ekonomer (icke farmaceuter) som apotekschefer, något som fått kritik av svenska apotekare och övriga farmaceuter (Nygren, 2011b). De svenska apoteken har i dagsläget ingen tillgång till journalinformation om patienterna. Detta är något som är tillgängligt i andra länder vilket kan tänkas vara av värde att införa på de svenska apoteken. Med hjälp av journaler kan apotekare (och andra farmaceuter) föra individuellt anpassade kunddialoger, något som i sin tur kan vara gynnsamt för patientens läkemedelsanvändning. (Wennberg, 2011) Samhällets behov av apotek och apotekarens expertis Vad kan apotekare och apotek bidra med? Sedan omregleringen av apoteksmarknaden i Sverige har antalet apotek och försäljningsställen för läkemedel ökat. Den ökade tillgängligheten av läkemedel kräver farmaceutisk kunskap och enligt Sveriges farmacevtförbund är apotekarna och receptarierna de yrkeskårer som ska se till att patienten tar ansvar för sin läkemedelsanvändning. För patienter med kronisk behandling är detta av stor betydelse i och med att de ofta har problem med följsamhet. (SFF, 2011) Sverige har en total kostnad för läkemedel på cirka 35 miljarder kronor om året. Kostnaden av felaktig läkemedelsanvändning har uppskattats vara 10 miljarder kronor, en siffra som tyder på att förbättringar inom läkemedelsanvändningen är nödvändiga (Regeringskansliet, 2009). Enligt Sveriges apoteksförening kan apotekarnas och även andra farmaceuters expertis utnyttjas för att förbättra läkemedelsanvändningen båda på apotek och sjukvården vilket kan bidra till stora besparingar, båda i pengar och i mänskligt lidande (Sveriges Apoteksförening, 2012). Brister i apoteksverksamheten Mystery shopping Läkemedelsverket har genomfört en studie av ca 300 apotek samt andra försäljningsställen för läkemedel med syftet att kartlägga de rekommendationer som ges av personal vid köp av receptfria läkemedel. Resultaten visade att det i flera fall förekom 14

14 felaktig och bristfällig rådgivning, även på apotek. Dock har läkemedelsverket inte studerat vilka personalkategorier som står bakom de bristfälliga kundmötena. (Läkemedelsverket, 2012b) Medicinsk dialog, bristvara på apotek I en tidningsartikel publicerat på Svensk farmaci omnämndes forskningsresultat av en forskargrupp vid institutionen för farmaci på Uppsala universitet. Syftet med studien var att utreda hur mycket tid som ägnas åt medicinsk dialog vid receptexpedition på svenska apotek. Totalt studerades knappt 300 kundmöten och i en femtedel av dem saknades medicinsk dialog. Resterande samtal innehöll kortvarig medicinsk kommunikation, där hälften av samtalen varade i mindre än 10 sekunder. (Nygren, 2012b) Vad är då apotekarens roll i detta och vad kan det bli? Kan apotekaren vara nyckelpersonen för att förbättra läkemedelsanvändningen och patientsäkerheten i samhället. Detta arbete kommer att behandla hur apotekarens roll på apotek är idag samt se om det kan finnas förbättringar eller aktiviteter som kan bidra till en fördjupad roll för apotekare på apotek. Förmodligen kan den fördjupade rollen på sikt bidra till en minskning av de läkemedelrelaterade problemen i samhället. Syfte Syftet med arbetet är att analysera apotekarens roll på apotek i Sverige idag. Dessutom är ett delsyfte att utforska om det finns nya kvalificerade arbetsuppgifter och/eller förbättringar på apotek som kan tänkas bidra till en fördjupad roll för apotekaren i framtiden. Ett annat delsyfte är att studera apotekarutbildningens relevans för apoteksarbete. Metod En kvalitativ analys av apotekarrollen genomfördes med hjälp av enskilda personliga intervjuer och telefonintervjuer (Lantz, 2007). Respondenterna valdes utifrån tre kategorier: apotekare som arbetar/har arbetat på apotek (1), apotekare som arbetar/har arbetat med att utveckla apotekarens roll på apotek (2) samt apotekare inom universitet som är engagerade i utbildningsfrågor (3) (se bilaga 1). Totalt intervjuades 14 personer varav 11 var personliga och 3 telefonintervjuer. Intervjuguiderna bestod mest av öppna frågor(se bilaga 2 och 3). Urvalet från kategori 1 och 2 fick besvara frågorna i bilaga 2. Frågeguiden anpassades efter respondentens befattning, yrkesverksamhet och utbildning samt att det i samtliga intervjuer tillkom flera följdfrågor/frågor beroende på hur personen svarade. Deltagaren som tillhörde kategori 3 fick besvara frågorna i bilaga 3. Samtliga respondenter inom kategori 1 identifierades med hjälp av dels uppsatsförfattaren, dels handledare. Urvalet inom kategori 2 och 3 tillkom med hjälp av handledaren. Kontakt för förfrågan om deltagande i intervju med samtliga respondenter 15

15 genomfördes med hjälp av ett brev via e-post (se bilaga 4 och 5), som innehöll information kring och inför intervjun. Inför varje intervju informerades respondenterna om arbetes syfte. Personernas befattning och årtalet de examinerades tillfrågades före intervjun (se bilaga 5). Dessutom upplystes respondenterna om att deras uttalanden kunde användas i arbetet men att det inte skulle vara möjligt att identifiera vilken respondent om sagt vad. Den första intervjun användes både för analys av de berörda frågeställningarna samt som provintervju. Provintervjun genomfördes i syfte att dels mäta den ungefärliga tiden för en intervju, dels för att respondenten skulle komma med återkoppling på frågornas utformning samt intervjutekniken. Provintervjun bidrog till en del justeringar i frågeguiden. Frågeguiden genomgick dessutom smärre justeringar under intervjustudiens gång. En intervju kunde inte genomföras helt på grund av tidsbrist och respondenten svarade endast på hälften av intervjufrågorna. Dessa svar användes dock i analysen. Samtliga intervjuer spelades in digitalt och innehållet transkriberades och svaren delades upp i för syftet relevanta kategorier. Analyserna sammanfattas i form av beskrivande text tillsammans med något/några illustrerande citat. Dessa är markerade med kursiv stil där varje respondent har fått en siffra, som tillkommer efter varje citat. Resultat Apotekarens generella betydelse för apoteksverksamheten I stora drag kom det fram två olika uppfattningar om vad betydelsen av en apotekare på apotek är. För en del betyder apotekare på apotek inte något speciellt, apotekaren är en del av recepturen på ett apotek tillsammans med andra farmaceuter. Apotekare betyder ingenting speciellt i förhållande till receptarien, de gör samma jobb, de är lika duktiga 2. Strax innan jag började jobba på apotek så såg jag på en apotekare som en förlängning av vårdkedjan, jag tänker på apotekare i samma termer som jag tänker på sjuksköterska och läkare / /Min uppgift var att se till att läkemedelsanvändning var säker och rationell/ / men det jag upplevde när jag väl kom till apotek var att man gärna ville ha den biten men det blev lite för mycket fokus på att mer vara butiksföreståndare nästan, du ska ta hand om försäljning och vara involverad i kampanjer / / att apotekare var mer av ett läkemedelskunnigt butiksbiträde 12. Den andra uppfattningen är att apotekare på apotek betyder en kompetenssäkring och ett stöd för apoteksverksamheten idag. Vad betyder det för mig, det betyder en person som kan ha det fulla ansvaret, om jag ska svara kort, som har en djup kunskap om läkemedel, att man kanske förstår sig på de bakomliggande orsakerna till saker och ting, om läkemedel alltså 1. 16

16 Arbetsuppgifter Samtliga respondenter anser att i den dagliga apoteksdriften, med det menas de ordinära arbetsuppgifterna på apotek (receptexpedition och rådgivning), så har apotekare och receptarier samma arbetsuppgifter. Det finns ingen tydlig skillnad, båda yrkesgrupperna ansvarar för att ta emot recept, informera patienten samt ge rådgivning vid receptexpeditionen och egenvården. Dessutom ska apotekare också lik annan personal vid behov plocka fram varor och ta emot beställningar. Det är en person som expedierar läkemedel och ger råd som andra farmaceuter och som ser till att patienten får bra information om sina läkemedel 5. En av respondenterna upplevde under sin praktiktid att apotekare oftare än receptarier fick ansvara för de utredande frågorna på apoteket. Respondenten menade dock att praktikapoteket var stort och att det kunde vara anledningen. När denna person senare blev verksam på ett mindre apotek var inte dessa arbetsuppgifter enbart fördelade till apotekare. Jag kommer ihåg att under min praktik så sa receptarierna det här typiskt en apotekaruppgift och så jag fick göra utredande uppgifter. Jag vet inte om det delvis var för att jag var student eller om apoteket var lite större. Sen när jag började jobba på ett mindre apotek, då där var mer att alla gjorde i princip samma sak 1. Roller En del av de intervjuade anser att en apotekare idag kan inneha vissa roller på apotek som skiljer sig från receptarier men att det är beroende på hur lång yrkeserfarenhet en apotekare har samt vilket apotek personen i fråga är anställd på. En apotekare som arbetat på apotek (särskilt de med lång erfarenhet från apoteksbranschen) brukar vara den person som tar de lite djupare och mer komplicerade frågeställningarna kring patienters läkemedelsrelaterade problem. Under vissa situationer som kan uppträda på apotek, exempelvis om en patient har frågor av svårare karaktär kring sina läkemedel är det mer fördelaktigt med apotekarkompetens menar en respondent. Apotekare brukar oftare vara denna nyckelperson på apotek som övrig apotekspersonal vänder sig till vid frågor och diskussion. De flesta dagliga uppgifter löses med receptariehjälp, deras utbildning är gjord för det. Frågor av svårare karaktär, prata med läkare eller ha djupare diskussion med patient så är apotekare mera lämplig och är till nytta. Apotekarkompetensen är då bättre. Även för diskussion med kollegor, bollplank, lite som specialist på apoteket 6. Alltså inga legala skillnader i arbetsuppgifter förutom läkemedelsansvarig mellan apotekare och receptarier men i praktiken finns det definitivt olika roller tycker jag, svårare frågor kan analyseras av en apotekare / /Beror egentligen på hur man ser på apoteksverksamhet om det handlar om att läsa receptet, rätt dosering, rätt preparat då finns det ingen skillnad. Om man ser en vidare mening med apoteksverksamhet då absolut finns det apotekarroller på apoteket 7. 17

17 Dock menar en del av deltagarna i studien att nyckelpersonen på apotek inte alls behöver vara en apotekare och att det idag finns många receptarier med lång arbetserfarenhet som har den rollen. Nyckelpersonen kan lika väl vara en receptarie, i många apotek kan det vara en receptarie som jobbat länge som alla på apoteket brukar fråga, så det behöver inte vara en apotekare 8. Nej jag tycker inte det finns något som en apotekare kan göra mer för att bidra med bättre apoteksservice 2. En av respondenterna menar att apotekaren idag inte har någon övergripande roll på apoteket, eftersom det inte finns befogenheter för att utvidga rollerna, men att rollerna kan finnas. Om man ska vara väldigt krass så är det expedition av läkemedel och ge råd om läkemedel, för att det finns inga befogenheter för att kunna göra något annat 4. Läkemedelsansvarig Samtliga respondenter tar upp att en apotekare har ett försteg när det gäller att få tjänsten som läkemedelsansvarig. En del anser att apotekarens kompetens är mest lämplig för att hålla ett kvalitetssystem på apotek. Vidare menar de att det finns en hel del receptarier med lång arbetslivserfarenhet som kan klara av uppgiften, men tycker att chansen är större att hitta de rätta kvalifikationerna hos en apotekare. Dessutom tycker dessa respondenter att rollen som läkemedelsansvarig uteslutande borde innehas av en apotekare eftersom det ger apotekaren en definierad yrkesroll, något som anses behövs. Ja jag tycker att det ska vara en apotekare, alltså det måste finnas något som kittlar lite. Jag kommer ihåg att när jag var läkemedelsansvarig så gick jag liksom flera steg bakåt för att utreda ett problem/ /om en arbetsgivare ska utse en läkemedelsansvarig och får välja mellan en apotekare och en receptarie så är chansen större att hitta de rätta kvalifikationerna hos en apotekare 6. Ja det tycker jag, apotek handlar inte bara om att sälja, vi måste ha ett kvalitetssystem, och det ger oss en definierad roll, det är något vi behöver! 4. En del andra kunde inte riktigt bedöma om apotekarna är mest lämpliga och anser att det viktigaste att det är en person med lång yrkeserfarenhet på apotek. En receptarie kan därför också klara av att vara läkemedelsansvarig. Jag tycker att receptarie kan klara av det 3. En av respondenterna har en helt annorlunda uppfattning gentemot övriga respondenter och tycker att tjänsten som läkemedelsansvarig lika gärna kan innehas av en apotekstekniker. Denna respondent tycker att rollen som läkemedelsansvarig inte alls kräver någon form av djup kunskap. Respondenten menar därmed att apotekar- och receptariekompetensen inte är nödvändig för tjänsten. 18

18 Alltså farmfacket har hakat upp sig på det här med läkemedelsansvarig att det ska vara en apotekare. Alltså det är ingenting, det handlar ingenting om djup kunskap. En duktig tekniker kan klara av det, det är bara enkla protokollgrejer. Jag tycker inte att kampen ska ligga där! 1. Specialistapotekare och terapiområdesexpert En del av deltagarna nämnde att det idag finns en tjänst, så kallad specialistapotekare, som vissa apotek kan ha. Specialistapotekartjänsten är en kvalificerad arbetsuppgift som en apotekare kan anställas som, vilken går ut på att apotekaren bland annat försöker hitta de frågor som kunderna på apoteket ställer och som personalen tycker är av svårare karaktär. Specialistapotekare arbetar med att skapa material och utveckla kompetensen bland apotekspersonalen samt medverka som ett extra stöd för apoteket. Apotekarkompetensen anses tillföra mycket för just den tjänsten till skillnad mot vad den kan tillföra för de ordinära arbetsuppgifterna på apoteken, menar en deltagare. En respondent nämnde även att en apotekare kan ha rollen som terapiområdesexpert. En sådan tjänst innebär att apotekaren är specialist inom ett visst terapiområde ex hjärtoch kärl läkemedel. Anställda apotekare inom denna tjänst är dock väldigt få idag. Apotekare gör en stor nytta på apotek om de anställs i specialisttjänster och inte i driften, alltså expedition. Vi ska inte ta över receptariernas jobb, det är för dyrt för apotek att ha flera apotekare 3. Roller under monopol apoteksmarknad Två av respondenterna talade om att det fanns speciella roller för apotekare på apotek före omregleringen av apoteksmarknaden. Informationsapotekare var en sådan tjänst som gick ut på att en apotekare ansvarade för att informera personal på olika apotek i samma region om nya läkemedel. Rollen är inte lika tydlig idag. En annan respondent nämnde att en apotekare kunde ha rollen som lokalt tjänstansvarig. En sådan roll stod för kunskapsstöd och uppdatering för farmaceuter som genomförde bokad rådgivning. Dessutom ansvarade den lokala tjänstansvarige för kompetensutveckling av patientorganisationer och marknadsföring av tjänsten bokad rådgivning. En annan likartad roll som apotekare på apotek kunde inneha kallades allmän farmaceutisk specialist, som gick ut på att en apotekare ansvarade för kompetensutveckling av apotekspersonalen. Sådana roller syns inte lika tydligt efter omregleringen av apoteksmarknaden menar dessa respondenter. Vidare menar en respondent att apoteken efter omregleringen snarare har varit mer en del av detaljhandeln än hälso- och sjukvård vilket kan ha lett till en försvagad apotekarroll. Tycker att det fanns flera roller förut men nu känns det som om apotekarrollen har tunnats ut 6. Med tanke på att det har blivit ännu mer press på kortare köttider så har det liksom inte blivit bättre, det snarare blivit sämre 4. Det har varit en större fokus på effektivitet, kortare köttider och försäljning än tidigare. En av dessa respondenter menar dock att denna trend kan komma att ändras och menar 19

19 att apoteksverksamheten kommer att förbättras i framtiden. Mer om detta diskuteras i stycket framtiden. Vågen har liksom skjutits åt detaljhandelshållet efter omregleringen men jag tror och hoppas att det kan komma att räta upp sig 7. Apotekaren, receptarien eller apoteksteknikern? En respondent menar att apotek generellt har en stor betydelse för allmänheten och flera patienter utnyttjar det som den första hjälpen i vårdkedjan. Flertal patienter söker sig till apoteket för behandling av sina åkommor för att slippa långa väntetider i vårdcentraler och akutmottagningar. Dock menar respondenten att det är svårt att veta vilken yrkeskår på apoteket som främst bidrar med detta. Är det apotekare, receptarier eller apoteksteknikerna? Jag tycker att apotek har en stor roll i samhället, kunder har stor nytta och ser apoteket som det första länken i vårdkedjan 3. Apotekarutbildningen Nästan alla deltagare i intervjustudien anser att apotekarutbildningen är delvis relevant för arbete på apotek. Apotekarutbildningen bygger på djupa grundkunskaper som inte helt kommer till användning vid arbete på apotek. Dock anser vissa att apotekarprogrammet bidrar till att apotekare lättare kan tillägna sig kvalificerade arbetsuppgifter. När det gäller att klara av arbetsuppgifter vid den dagliga apoteksdriften är majoriteten av deltagarna ense om att receptarieprogrammet är tillräckligt och att det är onödigt att studera en längre utbildning. En del menar att receptarieprogrammet räcker väl om studenten inte är intresserad av att arbeta inom läkemedelsindustrin eller inneha kvalificerade arbetsuppgifter på apotek som läkemedelsansvarig. Nej jag skulle inte säga relevant, inte med tanke på hur apoteket ser ut idag 12. Jag skulle säga att den är delvis relevant, på lång sikt relevant 5. Programmets kursomfång och användning av kunskaperna på apotek Majoriteten av deltagarna anser att det råder brister i programmets innehåll och att det inte är helt anpassat för att arbeta på apotek. Från början när man första gången började sin praktik så kände man att man inte kunde någonting, teorin och praktiken är helt olika 9. En del anser att det skulle behövas större fördjupande kunskaper inom farmakoterapi (Läkemedelsbehandling av sjukdomar) och farmakologi (kurs som behandlar läran om verkningsmekanismerna för de vanligaste läkemedelsgrupperna). Exempelvis vill flertalet av deltagarna att det ska vara obligatorisk att läsa fördjupad farmakoterapi, läkemedel och äldre samt en extra egenvårdskurs. En deltagare nämner också att det borde finnas kurser med multiprofessionellt teamarbete, exempelvis att 20

20 apotekarstudenter samläser med läkarstudenter. Detta är något som behövs för arbete på apotek och på sjukvården. farmakoterapi är den mest relevanta kursen och som behövs för att jobba på apotek, det ligger närmast verkligheten 12. Andra kurser som flertalet av deltagarna önskar sig ha i programmet är kundkommunikation, kundpsykologi samt entreprenörskap. En deltagare menar också att det finns gott och väl med utrymme för sådana kurserna under praktikperioden, som anses vara onödigt långt. Att praktikkursen tillkommer under sista terminen på apotekarprogrammet anses av majoriteten av deltagarna vara något negativt. En deltagare tycker att det skulle vara mera gynnsamt att införa en delad apotekarpraktik, att studenten efter två års studier gör en del av sin praktiktjänst samt att ha en egenvårdskurs tidigare i programmet. Detta gör att studiegången och yrkesvalet blir enklare och tydligare. Det är helt annan värld. Man läser farmakologi typ i termin tre. Kurserna är inte i rätt ordning. Mycket lär man på plats. Praktiken borde vara någonstans i mitten på utbildningen 10. En annan deltagare menar att fokuset på utbildningen bör vara mer koncentrerad runt patienten. de saknar att kunna argumentera och kunna informera en tredje man, det vill säga att kunna informera patienten som inte har någon kunskap om läkemedel, det handlar om kommunikationsbiten och sen kanske mer farmakologi 13. Den större delen av deltagarna har inte haft något behov/någon användning av kemikunskaperna för att klara av arbetet på apotek. En del menar att det skulle vara bättre med nedskärning av en del av fördjupningskurserna i kemi. Dock menar dessa deltagare att detta är svårt i och med programmet inte endast är tänkt för att förbereda studenterna för arbete på apotek. Sådana kurser är nödvändiga för arbete inom läkemedelsindustrin och forskning. Nej alltså tycker att kemikurserna är lite overkill för att jobba på apotek, men tycker inte de ska ta bort de, de är bra om man vill jobba någon annanstans! 4. Vidare menar en respondent att kunskaper som är relevanta för arbete på apotek utgör en relativt liten del av det studenterna lär sig på apotekarprogrammet. Samtliga tycker dock att grundkunskaper i kemi är viktiga för arbete på apotek. Jo tillexempel om jag ska förklara för en kund varför NSAID-preparat inte är bra att ta om man är astmatiker så bottnar det i någon kunskap om kemi, men kanske inte fördjupande kemi 7. Kunskaper från kurserna farmakognosi (kurs som behandlar naturprodukter som framförallt används som läkemedel) och galenisk farmaci (kurs som behandlar läkemedelsberedning och tillverkning) ansågs inte heller ha någon väsentlig betydelse för att lösa problem i den dagliga apoteksdriften. 21

21 Ursäkta men varför har vi överhuvudtaget farmakognosi, den har totalt sprungit iväg från verkligheten, jag vet inte, det var basen för apotekarprogrammet bakåt i tiden, men nu finns det ingen anledning att ha den, men jag förstår att de kämpar för att få ha den kvar1. En deltagare menade däremot att för tjänsten som specialistapotekare kan kunskaperna i vissa kemikurser och andra kurser inom apotekarprogrammet delvis behövas. När jag började jobba som specialistapotekare så fick jag bläddra tillbaka på gamla kursböcker i farmakognosi, farmakologi och analytisk kemi3. En hel del varierande åsikter har trätt fram gällande frågan om apotekarutbildningen ska delas upp i olika inriktningar beroende på vilken framtida befattning en apotekarstudent är intresserad av. En del anser att uppdelning är en intressant idé som kan fungera i verkligheten. Jo absolut, tycker till och med att det borde finnas tre inriktningar: apotek, klinisk farmaci och läkemedelsindustri och man ska inte glömma att apoteksarbete behöver också klinisk farmacidelen 7. En respondent som är för detta förslag anser att Sverige borde efterlika apotekarprogrammet i USA där alla apotekare utbildas till kliniska farmaceuter och för att tjänstgöra på apotek och sjukhus. Vidare menar respondenten att apotekarprogrammet i Sverige (speciellt Uppsala universitet) utbildar studenterna till kemiapotekare. Andra tycker att idén om att separera utbildningen är någorlunda olyckligt eftersom det exkluderar möjligheten för en apotekare att byta från en befattning/bransch till en annan. Nej tycker inte att det ska vara uppdelat för att hur kan man veta vad man ska jobba med från början av sin utbildning, tycker inte man ska ta bort valmöjligheten 2 att splittra utbildningen ser man inte som en fördel, det är bättre om man senare specialiserar sig, exempelvis det här med klinisk farmaci 13. Skillnader mellan receptarie och apotekarutbildningen, mer nytta eller slöseri? En respondent som både är legitimerad receptarie och apotekare hävdade att apotekarprogrammet gav en mycket bättre helhetsbild av saker och ting. Bland annat märkte personen att de bredare kemikunskaperna gav en djupare förståelse och var till hjälp för att besvara komplicerade frågor som kunde uppträda på apotek, något som inte kunde åstadkommas när personen i fråga arbetade som receptarie. Respondenten menade att receptarieprogrammet inte alls gav dessa tillgångar. Jo jag tycker att apotekarprogrammet gav mig mycket bättre förståelse, alltså visst finns det flertal kunniga receptarier med lång arbetserfarenhet men arbetserfarenhet ger inte kunskaper i kemi. Nu får jag mer uppmärksamhet av personalen och de kommer och frågar mig, plus att jag kan ge bättre svar än när jag jobbade som receptarie

22 Kompetens, självförtroende, inflytande och ledarskap Kompetens En del av respondenterna anser att de inte använder sin kompetens i de flesta kundmöten. En av anledningarna till detta är bland annat att flertalet av kundmötena anses vara enkla och bygger på rutinärenden. nej jag använder inte mig av min kompetens i de flesta kundmöten, för att de flesta kundmöten är enkla / / Grundkompetens i farmaci är väldigt viktigt men mycket på apotek görs på rutin 3. En annan anledning är att kundmötena (vid receptexpedition) i många fall handlar om att patienten expedieras läkemedel som denne har haft under en lång tid. Det anses därmed onödigt att ge information kring dessa läkemedel eftersom patienten redan har stor erfarenhet av sin läkemedelsanvändning. Två av respondenterna menar att de önskar sig ha kunnat använda sin kompetens men att det inte finns läge för det i och med att ekonomi och tidsbrist utgör ett stort hinder på apotek. Fokusen på effektivitet och korta köttider gör att tiden för varje kundmöte måste reduceras. Ekonomin är därmed beroende av tiden, om en apotekare ska ha ett utförligare kundmöte så finns risken att patienter som står i kön lämnar apoteket. nej, för att det inte finns behov av det. Systemet är utformat så att man inte kan tjäna pengar på annat än att sälja läkemedel per tidsenhet, kompetensen skulle kunna användas mycket mer om incitament fanns 4. Det finns dock en viss enighet om att en stor del kompetensen kan behövas vid vissa kundmöten. Den andra delen av deltagarna har uppfattningen att en apotekare brukar använda sig av sin kompetens i de flesta kundmöten, utan att veta om det. En av deltagarna menar också att apotekarkompetensen på apotek är av stor betydelse i många kundmöten båda på receptexpedition och egenvården. jag tror man använder sig av sin kompetens mer än vad man tror 6. En stor del av deltagarna menar att en blivande apotekare som arbetar på apotek idag kan känna sig överkvalificerad för sina arbetsuppgifter. Speciellt gäller detta om apotekaren inte har någon typ av kvalificerad arbetsuppgift (ex läkemedelsansvarig) utöver de ordinära apoteksuppgifterna. Slöseri med tid och kraft för att göra samma jobb, speciellt om man inte vill bli läkemedelsansvarig eller chef 8. Större delen av deltagarna menar som tidigare nämnt att det är onödigt att utbilda sig till apotekare om studenten endast vill arbeta på apotek. Om man hundra procent vet att man inte vill jobba inom industrin och vill jobba på apotek så är receptarieprogrammet bättre, det är mer inriktat på apotek än apotekare 3. 23