EXAMENSARBETE. Resursdimensionering av oljeskyddsmaterial i Skåne Nordväst. Resurs- och behovsinventering samt kostnadsberäkning för kompletterande

Transkript

1 EXAMENSARBETE Resursdimensionering av oljeskyddsmaterial i Skåne Nordväst Resurs- och behovsinventering samt kostnadsberäkning för kompletterande material Stephanie Karlsson Brandingenjörsexamen Brandingenjör Luleå tekniska universitet Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser

2 Resursdimensionering av oljeskyddsmaterial i Skåne Nordväst Resurs- och behovsinventering samt kostnadsberäkning för kompletterande material Stephanie Karlsson 2011

3 Förord Denna rapport är utförd på uppdrag av Ängelholms räddningstjänst i samarbete med övriga räddningstjänster i Skåne Nordväst. Arbetet utfördes under sommar och höst 2011 och är författarens examensarbete, vilket skrivs som avslutande del på brandingenjörsutbildningen vid Luleå tekniska universitet. Jag vill tacka min handledare Camilla Jönsson, Säkerhetschef i Ängelholms kommun, som under arbetes gång har bidragit med givande diskussioner och synpunkter samt gett mig de kontakter med inblandade personer som jag behövt för att genomföra arbetet. Tack även till Mats Danielsson, handledare på LTU, som hjälpt till med rapportens struktur och utformning. Jag vill också rikta ett stort tack till opponenterna Emma Giaever och Theres Hampusson som hjälpt till att höja rapportens kvalité. Slutligen vill jag tacka alla involverade personer som genom intervjuer, telefonsamtal och e-postkontakt bidragit med den information och de åsikter som krävts för att utforma rapporten och presentera ett resultat. Luleå, november 2011 Stephanie Karlsson i

4 Sammanfattning Öresund utgör förbindelsen mellan Östersjön och Atlanten och är ett av världens mest trafikerade sund. När utskeppningen av olja från Baltikum och Ryssland kontinuerligt ökar, ökar även risken för ett oljeutsläpp på havet. För att kunna hantera ett oljepåslag arbetar kustkommunerna i Skåne Nordväst med att utveckla gemensamma beredskapsplaner, vilket utgör en del av EU-projektet Baltic Master II. Målet med denna rapport är att arbeta fram ett underlag som kan användas för planering av framtida investeringar av oljeskyddsmaterial. Detta genom att göra en bedömning av bland annat vilken typ av material och hur mycket material som kan komma att behövas vid ett stort oljepåslag i Skåne Nordväst. Syftet är även att genomföra en inventering av material inom regionen samt att beräkna kostnaderna för inköp av kompletterande material. Det finns en rad olika saneringsmetoder som kan vara lämpliga att använda för att skydda stränderna under ett initialt skede vid ett oljeutsläpp och för att sanera dessa när oljan nått land. För att bedöma vilka metoder som är lämpliga att tillämpa på kommunernas kuststräckor studeras strandtyperna i respektive kommun. Det är främst stenstränder, ekologiskt känsliga områden samt hamnar som är i behov av skydd innan oljan nått land. Skyddet består till största delen av barriärläns och skyddsduk. Efter genomförd inventering kan de krävda resurserna jämföras med det material som finns till förfogande i kommunerna. Utifrån jämförelsen görs en kostnadsberäkning gällande vad det skulle kosta kommunerna att köpa in kompletterande material. Den kommun som skulle behöva betala mest för att skydda stränderna innan oljepåslag är Höganäs, 1,8 miljoner kronor. Den kommun som har den lägsta kostnaden är Landskrona, 0,9 miljoner kronor. Kostnadsskillnaden mellan kommunerna kan jämföras med respektive kommuns kustlängd där det framgår att kostnaden ökar med ökande kustlängd. Även hur stor del av kusten som består av stenstrand, känsligt område eller hamnar påverkar kostnaden. En oljeolycka av större omfattning sker relativt sällan och det är därför svårt att motivera en kommun att ha resurser för ett komplett skydd av stränderna. Det kan därför diskuteras om det är lämpligare att dimensionera för ett gemensamt skydd för de undersökta kommunerna, vilket skulle kunna sänka kostnaderna. Detta skulle dock innebära att det inte är möjligt att skydda de områden som under ett initialt skede behöver skydd. Det bör även tas i beaktande om det finns tillräckliga resurser i form av räddningspersonal för att använda materialet. ii

5 Abstract Öresund is the connection between the Atlantic and the Baltic Sea, and is one of the world s most trafficked straits. When the shipping of oil from Russia and the Baltics states increase, the risks of a spill into the sea also increase. The municipalities of the northwest of Skåne work together, as a part of the EU project Baltic Master II, to create plans to handle oil pollution. The result from the project will moreover include suggestions of investments of material for protection. The objective of this report is to provide a base of information for future investments. This includes making an assessment of resources that requires for protection and decontamination of the coast after a large spill of oil. The aim is also to make an inventory of pertinent material in the region and to calculate the costs for purchasing material. There are different methods that can be used to protect and decontaminate the shores, both before and after the oil has reached the coast. To make an assessment of which methods that are best appropriate in the different municipalities, the characteristics of the shores have been studied. Shores that need protection before the oil has reach the cost, is mainly shores which consist of stones, together with ports and shores that are sensitive of pollution. This protection primarily consists of booms and sheets, which will be placed on the beach and in the water. After the inventory of the material in the municipalities, the required resources could be compared with the supplied material and a calculation of the additional material can be presented. The municipality of Höganäs has the largest cost of purchase, 1.8 million SEK. Landskrona has the lowest cost, 0.9 million SEK. Found cost difference could be compared with the lengths of the coasts for the municipalities. There is a direct relation to the cost, which increases with the length of the coasts. Moreover, type of coast has an impact on the outcome. Accidents resulting in large spill of oil are infrequent and thus it is difficult to motivate a municipality to obtain all resources and material necessary to protect the shores. Therefore it can be discussed whether it is more appropriate to establish a common purchase and with this method reduce the costs. That would mean that the municipality does not have the possibility to protect all the regions that need protection. It should also be considered if there are enough resources in terms of number of employees, who are capable of using the material. iii

6 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Syfte och mål Frågeställningar Avgränsningar Metod 11 2 Aktuella aktörer vid oljeutsläpp Räddningstjänst Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Naturvårdsverket Länsstyrelsen SMHI Övriga aktörer 14 3 Saneringsmetoder Absorbenter Absorberande länsor Barriärlänsor Blästring Flodning Högtrycksspolning med kallvatten Högtrycksspolning med varmvatten Kantseparator Kombinerad oljeupptagare Lågtrycksspolning med kallvatten Manuell borttagning av vegetation Manuell upptagning Mekanisk upptagning Naturlig nedbrytning Oljeabsorberande borstar Oljeabsorberande rep Oljeabsorberande skivor Plöjning Strandtäckning Sediment relocation Tillsats av näringsämne Unisep Miniskimmer Vakuumsystem Virvelbildning Ångtvättning 22 iv

7 4 Åtgärder i zonerna Ängelholm Helsingborg Höganäs Landskrona Båstad 45 5 Oljeskyddsmaterial Material i kommunerna Material från oljeskyddsförråden Material efter påslag Kostnadsberäkning av materialinköp 56 6 Analys Inköpskostnader Resursbehov Förvaring Samverkan mellan aktörer 62 7 Diskussion 63 8 Slutsatser Förslag på vidare studier 65 9 Källförteckning 66 Bilagor 68 Bilaga 1: Oljeskyddsmaterial i Helsingborg 68 Bilaga 2: Oljeskyddsförråd MSB 69 v

8 Förkortningar och definitioner Förkortningar ITOPF KFV LSO MSB RIB XM SMHI WMU The International Tanker Owners Pollution Federation Katastrofhjälp Fåglar och Vilt Lagen om skydd mot olyckor Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Resurs- och integrerat beslutsstöd Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut World Maritime University Definitioner Digital Miljöatlas Miljöatlas är en webbaserad karttjänst som innehåller bland annat information om skyddsvärd kust, lämpliga saneringsmetoder, kustens strandtyper och zonindelningen i Skåne Nordväst. Karttjänsten kan användas som ett beslutsstöd vid en oljeolycka och kommer då att uppdaterad med aktuell information om utsläppet. (IVL, 2011) Ekologisk känslighet En strands ekologiska känslighet anger förmågan att återhämta sig efter en skada. Ju längre tid det tar desto större är strandens ekologiska känslighet (MSB, 2010). De svenska strandtyperna har delats in i olika klasser utifrån vilken ekologisk känslighet de har. Indexet benämns som känslighetsindex och varierar mellan 0-9. Natura 2000 Natura 2000 avser ett område som ingår i EU:s nätverk av skyddsvärda naturområden. I Sverige finns det nästan 4100 område som ingår i nätverket och mer än 200 av dess återfinns i Skåne. Det finns föreskrifter som beskriver vad som ska skyddas, vilka åtgärder som behövs och hur åtgärderna ska genomföras. Ett Natura 2000 område består ofta av känslig miljö och/eller ett rikt fågelliv, vilket kan komma att drabbas vid oljepåslag. (Länsstyrelsen i Skåne län, 2011a) Naturreservat Länsstyrelsen och kommunerna kan med stöd av miljöbalken bilda ett naturreservat på områden som är i behov av ett särskilt skydd. Vanliga skäl till att bilda ett naturreservat är att bevara den biologiska mångfalden samt vårda och bevara värdefulla naturmiljöer. Det är syftet med bildandet av naturreservatet som avgör vilka särskilda begränsningar som gäller i området. Dessa bestämmelser kan komma att påverka arbetet vid ett oljeutsläpp. (Naturvårdsverket, 2011b) Oljepåslag Olja som läckt ut på vattnet och närmar sig eller redan har nått strandkanten benämns som ett oljepåslag. I rapporten delas händelsen in i före och efter påslag, vilket syftar på innan oljan nått land respektive efter oljan nått land. vi

9 Oljeskyddsmaterial Det som i rapporten benämns som oljeskyddsmaterial, eller bara material, är det materiel som finns till förfogande eller erfordras av kommunerna samt övriga myndigheter och som kan användas vid räddningsarbetet vid ett oljepåslag. Materialet kan innebära allt från krattor och spadar till båtar, länsor och skyddsdukar. Oljeutsläpp Ett oljeutsläpp inträffar då olja släpps ut på mark eller i vatten, men i rapporten syftar det endast på det sistnämnda. Olja som släppts ut på vatten orsakas ofta av båtolyckor, såsom förlisningar, kollisioner, grundstötningar eller tekniska problem. Även en stor mängd olja släpps ut illegalt från fartyg varje år. Riksintresse Om en plats, ett område eller ett objekt har pekats ut som ett riksintresse betyder det att området är nationellt betydelsefullt. Det finns flera olika typer av riksintresse och i rapporten är det riksintresse för naturvård, friluftsliv samt kustzon som är de mest omtalade. (Länsstyrelsen i Skåne län, 2011b) Sekundär nedsmutsning Sekundär nedsmutsning kan uppstå då olja läcker tillbaka till vattnet eller trampas ner i marken och på så sätt kan innebära att förorena stranden i ett senare skede. Stor oljeolycka Med en stor oljeolycka avses ett oljepåslag på kusten liknande, den vid Prestige i Spanien Enligt definition kan det handla om ton olja som släpps ut på havet. Räddningstjänstskedet kan då pågå 1-2 månader och saneringen kan ta minst ett år att slutföra. Oljan kan beröra mil kust beroende på väderlekssituationen och omfatta flera kommuner och län. De socioekonomiska kostnaderna kan komma att uppgå till flera miljarder kronor och det politiska och massmediala intresset är stort. (MSB, 2009c) vii

10 1 Inledning 1.1 Bakgrund Öresund, som utgör förbindelse mellan Östersjön och Atlanten, är en viktig farled för fartyg och är ett av världens mest trafikerade sund (Sveriges Riksdag, 2005). Utskeppning av olja från Ryssland och Baltikum växer, samtidigt som sjöfarten på Östersjön och Öresund också ökar. Skulle ett fartyg börja läcka kan områden längs kusten drabbas hårt av förstörd miljö, minskad turism och kollapsat fiske. För att effektivt kunna hantera ett stort oljepåslag längs kusten arbetar kustkommunerna i Skåne Nordväst, Båstad, Ängelholm, Höganäs, Helsingborg och Landskrona, med att utveckla gemensamma beredskapsplaner, så kallade oljeskyddsplaner, för ett oljeutsläpp till havs. Omfattningen på en oljeskyddsplan kan variera från en kommun till en annan och det finns därför inga detaljerade mallar över dispositionen. Kustkommunerna i Skåne Nordväst saknar i dagsläget helt oljeskyddsplaner och ett beredskapsprojekt kallat Oljeskyddsplan Skåne Nordväst pågår i skrivandes stund. Samtliga kustkommuner deltar i projektet med målet att sammanställa en oljeskyddsplan för respektive kommun. Vissa delar är gemensamma för hela regionen medan andra är anpassade utifrån den specifika kommunen. I Skåne Nordväst är ett flertal förvaltningar delaktiga i projektet, bland annat räddningstjänst, miljöförvaltning och teknisk förvaltning, eller motsvarande. I regionen finns även ett samverkansavtal inom räddningstjänst, vilket bland annat reglerar gemensamma ledningsfunktioner och resurser. Arbetet med Oljeskyddsplan Skåne Nordväst sker med utgångspunkt inom EU-projektet Baltic Master II som är en fortsättning på det tidigare nu avslutade projektet, Baltic Master. I det pågående projektet, som löper över tre år, är Helsingborg och Ängelholm samarbets-partner och totalt är 48 parter i Östersjöländerna delaktiga i projektet. Den övergripande målsättningen för kommunerna är att nå förbättrad beredskap vid eventuell oljeolycka till havs, förbättrade förebyggande åtgärder mot föroreningar till havs samt ett ökat samarbete kring sjösäkerheten mellan Östersjöländerna. En lokal målsättning är att färdigställa en gemensam ram för oljeskyddsplaner i Skåne Nordväst. I detta ingår följande: att utveckla en oljeskyddsplan, att ge förslag på framtida investeringar av oljeskyddsmaterial, att ge input till en rapport för vägledning av oljeskyddsplanering som ska sammanställas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), World Maritime University (WMU) och den danska Beredskapsstyrelsen, rapportering vid varje halvårsperiods slut till Baltic Master II. Det har tidigare saknats uppgifter om hur mycket material som skulle krävas vid ett stort oljeutsläpp i Skåne Nordväst. För att studera detta kan tidigare resultat från Baltic Master II användas. Det som har gjorts inom projektet är bland annat en zonindelning med tillhörande beskrivningar av kustremsan. Detta arbeta utförde författaren själv för Ängelholms kommun under sommaren Kustremsan för varje kommun i Skåne Nordväst har indelalats i zoner enligt en rad kriterier. Dokumentet med zonindelningen innehåller exempelvis möjliga tillfartsvägar, där minst en leder till en uppställningsplats. På uppställningsplatserna kan material från bland annat de nationella oljeskyddsförråden placeras. Övriga kriterier som användes vid zonindelningen var bland annat att varje zon 8

11 skulle kräva så få saneringsmetoder som möjligt, lämpliga saneringsmetoder skulle föreslås, skyddsvärda områden ej borde delas mellan flera zoner samt att ett dokument över zonen med fotografier och kartor skulle finnas. Resultatet utmynnade i att Ängelholms kust delades in i sju zoner. Även övriga kustkommuner i Skåne Nordväst har genomfört en zonindelning med tillhörande beskrivning för respektive kust. Tabell 1 visar hur många zoner det finns för varje kommun tillsammans med deras kustlängd (Statistiska centralbyrån, 2000). Tabell 1. Total kustlängd och antal zoner för kommunerna i Nordvästra Skåne Kommun Kustlängd (km) Antal zoner (antal) Båstad 57 9 Helsingborg 41 7 Höganäs 72 9 Landskrona 33 5 Ängelholm 19 7 Det resultat som är relevant från zonindelningen och kommer att behandlas i denna rapport är zonernas strandtyp och känslighetsindex. Svenska strandtyper har indelats i 10 klasser med ett index som anger strandens ekologiska påverkan av ett oljepåslag, vilket visas i Tabell 2. Index 1 anger lägsta känslighet och index 9 högsta känslighet, medan områden utan ekologisk känslighet har fått känslighetsindex 0. Indelningen är baserad på strandens utseende, exponering och biologiska förutsättningar. Vid prioritering av sanering och vid val av saneringsmetod kan strandens känslighetsindex delvis användas. Tabell 2. De svenska strandtyperna med dess känslighetsindex Strandtyp Känslighetsindex Anläggningar 0 Klippbranter och stenväggar 1 Sandstränder 2 Grusstränder 3 Klapperstensstränder 4 Blockstränder 5 Klippstränder 6 Stenstränder 7 Finsedimentstränder 8 Vassbälten och strandängar Syfte och mål Rapportens syfte är att göra en resursinventering inom regionen med avseende på oljeskyddsmaterial samt att beräkna kostnaderna för inköp av kompletterande material. Målet med examensarbetet är att inom ramarna för Oljeskyddsplan Skåne Nordväst arbeta fram ett underlag för framtida investeringar för oljeskyddsmaterial. Detta bör göras genom att genomföra en bedömning kring bland annat vilken typ av material och hur mycket material som kan komma att behövas vid ett stort oljepåslag i Skåne Nordväst. 9

12 1.3 Frågeställningar För att uppfylla syfte och mål kommer följande frågeställningar att besvaras och behandlas i rapporten: Vilka förebyggande åtgärder kan utföras i respektive zon innan oljan når land? Vilket material krävs för att dessa åtgärder ska kunna genomföras? Hur mycket skyddsmaterial finns inom regionen idag och var förvaras detta? Vad skulle det kosta att köpa in kompletterande material för kustkommunerna och hur skulle dessa kostnader fördelas utifrån kommunernas behov? Var och hur skulle detta material förvaras? Vilket behov av material har kommunerna efter att oljan har nått land? Vilka aktörer/organisationer bör kommunerna samverka med vid ett stort oljepåslag när det gäller resursfrågor? 1.4 Avgränsningar Under arbetets gång har en del avgränsningar dragits. Av bakgrunden framgår det att rapporten behandlar oljeutsläpp till havs, vilket innebär olja som driver till land från exempelvis ett läckande fartyg. Oljeutsläpp på insjöar, vattendrag och övriga vattensamlingar tas det ej hänsyn till i rapporten. Som geografisk avgränsning är det endast de fem kustkommunerna i Skåne nordväst, Ängelholm, Båstad, Höganäs, Helsingborg och Landskrona, som studerats. För att dimensionera oljeskyddsmaterialet för kommunerna kommer det vidare i rapporten antas att samtliga kommuner kommer drabbas vid ett oljeutsläpp. Detta kan till viss del skilja från verkligheten då det ska krävas extremt väder och en stor mängd olja för att föroreningen ska nå samtliga kuster. Dock kan denna extrem-händelse inte uteslutas och således behövs även material för skydd och sanering i samtliga kommuner. Det material som har studerats vid inventering och resursdimensionering är oljeskyddsmaterial som kan användas till att just skydda och sanera stränderna. Dock har endast det material som kommunerna förfogar och kan förfoga över tagits hänsyn till. Vad övriga myndigheter såsom Kustbevakningen, Försvarsmakten och länsstyrelsen har tillgång till behandlas ej i rapporten. Personligt material såsom skyddsutrustning och sjukvårdsmaterial samt det material som krävs för transport och förvaring av upptagen olja lämnas också utanför studien. Vid undersökning av hur mycket oljeskyddsmaterial som behövs för att skydda stränderna innan oljeutsläppet nått land har endast en bedömning gjorts utifrån vilken strandtyp som finns längs kusten. Samtliga delar av skyddsvärda strandtyper har antagits behöva skydd och ingen prioritering av vilket område som är i störst behov av skydd har gjorts. 10

13 1.5 Metod Insamling av material till rapporten gjordes till största del under sommaren 2011 då även större del av rapporten utformades. Under hösten samma år har en del kompletteringar gjorts innan den nått sin slutversion. Vid uppstartandet av arbetet studerades aktuella rapporter, texter och dokument som behandlar ämnet i fråga. Den litteratur som studerades i ett tidigt skede var till största delen Kommunens oljeskydd (MSB, 2011), Digital Miljöatlas (Länsstyrelsen, 2011) och Saneringsmanual för olja på svenska stränder (MSB, 2010). Även räddningsverkets handbok Oljan är lös (Forsman, 1997) och rapporter från tidigare oljeutsläpp har studerats (Fejes, Lindgren & Mahlander, 2004; Fejes & Martinsson, 2007; Ljungkvist 2003). Därefter kunde rapportens struktur utformas och där de första delarna om saneringsmetoder och aktuella aktörer sedan kunde ta form. För att utreda vilka av saneringsmetoderna som är tillämpbara i regionen gjordes en studie av kusten. Denna studie bygger på den zonindelning som respektive kommun tagit fram i ett tidigare skede av projektet och studien ledde till en bedömning om vilken typ av material samt vilken mängd som behövs vid ett oljeutsläpp till havs. Bedömningen gjordes utifrån vilka strandtyper som respektive zon består av, enligt dokumenten från zonindelningen. För några av kommunerna har det krävts extra material i form omfattning av kommunens strandtyper. Detta material har fåtts från Digital Miljöatlas (Länsstyrelsen, 2011). Information om förslag på saneringsmetoder på respektive strandtyp erhölls från Saneringsmanualen (MSB, 2010) För att undersöka vilka resurser kommunerna har i nuläget gjordes sedan en inventering av oljeskyddsmaterial genom att ansvariga personer på respektive räddningstjänst kontaktades. Även MSB:s nationella oljeskyddsförråd inventerades med hjälp av programmet RIB XM och personliga kontakter. Slutligen gjordes en jämförelse mellan resurserna samt det krävda materialet och en uppskattning av hur mycket det skulle kosta att köpa in kompletterande utrustning gjordes. 11

14 2 Aktuella aktörer vid oljeutsläpp Räddningsarbetet som uppstår vid ett oljeutsläpp kan indelas i två faser, den första fasen är innan oljan nått land och den andra är då oljan har nått land. Den första fasen benämns vidare bekämpningsfasen eller före påslag (Sweco, 2011) och i denna förekommer flera strategier för att förhindra vidare spridning av oljan. Dels vidtar det olycksdrabbade fartyget åtgärder för att förhindra eller begränsa utsläppet och dels förhindras spridning av olja i vattnet. Utöver det kan även oljan i vattnet tas upp. Fler metoder för oljehanteringen under initialskedet finns under kapitel 3 som behandlar tillämpbara saneringsmetoder. Efter att oljan nått land tar den andra fasen, som vidare kommer benämnas saneringsfasen eller efter påslag (Sweco, 2011), vid. Under denna fas gäller det att ta hand om olja som riskerar att frigöras, olja som förorenat eller riskerar att förorena känsliga arter och platser, olja som klibbar och på så sätt kan skada människa, miljö och djur samt att ta hand om olja som finns på platser som är viktiga för turism och näringsliv. Saneringsfasen innebär följaktligen att mark, vatten och annan egendom ska kunna återanvändas efter utsläppet. Metoder för sanering återfinns under kapitel Räddningstjänst Enligt Lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) (Rättsnätet, 2003) avses räddningstjänst vara de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall ansvara för vid olycka och överhängande fara för olycka för att hindra och begränsa skador på människor, miljö eller egendom. Staten eller kommunerna ska ansvara för en räddningsinsats endast om detta är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt. (Regeringskansliet, 2009) Ett stort oljeutsläpp kommer i de flesta fall att hamna under räddningstjänst och den vidare problemställningen blir då om det är statlig eller kommunal räddningstjänst. Det finns en geografisk gräns vid strandlinjen som anger om det rör sig om statlig eller kommunal räddningstjänst, se Figur 1. Denna gräns kan överskridas för att effektivisera insatsen och nya former för gränslinjen håller på att utvecklas för att förbättra samarbetet över gränsen. Ansvaret för den svenska miljöräddningstjänsten vid oljeutsläpp fördelas idag mellan flera statliga, regionala och lokala myndigheter. Det är oftast Kustbevakningen som har ansvaret under det initiala skedet av bekämpningen (Gyllenhammar, 2008). Vid behov kan även Sjöfartsverket, Försvarsmakten och polisen medverka i miljöräddningstjänst till sjöss. 12

15 Figur 1. Schematisk bild över ansvarsfördelningen mellan statlig och kommunal räddningstjänst. (Räddningsverket, 1997) Ansvaret för saneringsfasen ligger i första hand på den kommunala räddningstjänsten och skall pågå till dess att risk för ny skada ej längre föreligger eller att skada som redan uppstått ej förvärras. Därefter kan saneringsfasen fortsätta med exempelvis bortforsling och omhändertagande av upptagen olja, vilket inte ligger inom den kommunala räddningstjänstens ansvarsområde. Det är utsedd räddningsledare som väljer när räddningstjänstuppdrag avslutas. 2.2 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB har det övergripande ansvaret för samordning av oljeskyddet. Överlag är deras uppgift att utveckla och stödja samhällets beredskap mot olyckor och kriser samt bidra till att minska konsekvenserna när en allvarlig olycka eller kris inträffar. De har även en viktig roll när det gäller att samordna arbete över gränser och olika ansvarsområden, vilket görs utan att ta över aktörernas eget ansvar. MSB har även oljeskyddsförråd utplacerade på fem olika platser i Sverige, se avsnitt 5.2. (MSB, 2009a) 2.3 Naturvårdsverket Förutom ovan nämnda aktörer har även Naturvårdsverket ett ansvar när det gäller oljeskydd. Ansvaret gäller bedömning om hur utsläppet eller olyckan kommer att påverka miljön samt att bidra med lämpliga miljöskyddsåtgärder. Det sistnämnda görs av Sweco vilka tillhandahåller en oljejour åt Naturvårdsverket. (Naturvårdsverket, 2011a) 2.4 Länsstyrelsen Länsstyrelsen ska under en omfattande oljeskyddsinsats verka för samordning och för en gemensam inriktning av de åtgärder som behöver vidtas. De ansvarar även, i krissituationer, för att en samlad lägesbild över regionen tas fram. En del av detta arbete görs av en tjänsteman i beredskap, som även arbetar med att larma och informera inom länet. En annan av Länsstyrelsens uppgifter är att upprätta en ledningsfunktion för samordning och information mellan kommuner och andra aktörer. (Länsstyrelsen i Skåne län, 2011c) 13

16 2.5 SMHI Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har utvecklat ett system kallat Seatrack Web. Det är ett webbaserat verktyg som användas för att animera strömmar, vindar och isläggningar och för att studera hur exempelvis olja kommer driva på vattnet. Genom användning av systemet kan prioritering av vilka stränder som ska skyddas göras snabbt och räddningsinsatsen kan effektiviseras. Seatrack Web används idag av ett åttiotal aktörer i länderna runt Östersjön och är ett viktigt redskap vid samarbete mellan internationella organisationer och myndigheter. (SMHI, 2010) 2.6 Övriga aktörer Övriga aktörer som kan komma att bli kontaktade vid ett oljeutsläpp är Transportstyrelsen, Katastrofhjälp Fåglar och Vilt (KFV), The International Tanker Owners Pollution Federation (ITOPF) och Sea Alarm Foundation (Länsstyrelsen i Skåne län, 2011c). 14

17 3 Saneringsmetoder Vid ett stort oljeutsläpp till havs krävs omfattande åtgärder dels för att oljan i så liten mån som möjligt sprids till kusten och dels för att sanera den olja som, trots vidtagna åtgärder, nått kusten. Dessa åtgärder kan, som nämnts tidigare, delas in i två olika faser. Delen där spridning ska undvika benämns före påslag, medan fasen då man gör rent stränder och hamnar benämns efter påslag. Under den sistnämnda fasen finns en generell prioriteringsordning enligt Saneringsmanualen (MSB, 2010): 1. Ta hand om olja som riskerar att komma lös då den kan leda till en sekundär nedsmutsning. 2. Ta hand om olja som förorenat eller hotar att förorena ekologiskt känsliga platser och arter. 3. Ta hand om all olja som klibbar och därmed kan skada djur, växter och kleta ner människor. 4. Ta hand om olja som riskerar att påverka områden som är viktiga för turism och näringsliv. Det finns en rad olika metoder som kan användas i saneringsfasen för att följa prioriteringsordningen. Det är flera faktorer som spelar in vid val av metod, där en faktor är vilken typ av olja det rör sig om. Till exempel kan viskositeten och konsistensen variera, vilket har betydelse för spridnings- och saneringsförmågan hos oljan. En annan faktor som styr valet av metod är vilken typ av strand som finns i området kring oljeutsläppet. För att underlätta planering av sanering har ständer i Sverige fått olika känslighetsindex beroende på strandtypens ekologiska känslighet för oljeutsläpp. Kusten i Skåne Nordväst har tidigare under projektet Baltic Master II, indelats i zoner där strandtyper med tillhörande känslighetsindex är angivna. Denna zonindelning kan vara till hjälp vid val av saneringsmetod, men den kan även användas vid prioritering av vilket område som bör bekämpas och saneras först. En tredje faktor som påverkar metodval är väderförhållanden och årstid. Alla metoder fungerar exempelvis inte vid hårt väder medan det under vintertid å andra sidan kan vara lättare att acceptera vissa metoder. Baltic Master II har inneburit en uppdatering av den webbaserade karttjänst som IVL Svenska Miljöinstitutet AB har tagit fram tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götaland på uppdrag av Naturvårdsverket. Karttjänsten heter Miljöatlas och är ett verktyg för inriktning och prioritering av oljeskyddsinsatser. Miljöatlas visar kommunernas zoner med strandtyper, förslag på saneringsmetod och övrig information om zonen. Under en saneringsinsats fungerar tjänsten som ett kommunikationsverktyg där inblandade aktörer kan lägga ut aktuell information som då blir synlig för övriga aktörer. Nedan beskrivs de metoder som kan användas för att bekämpa och sanera olja till sjöss. Vilken metod som är lämplig att använda i de olika zonerna återfinns i kapitel 4. 15

18 3.1 Absorbenter Det finns tre olika huvudtyper absorbenter; syntetiska, organiska och oorganiska. Gemensamt för dessa är att de placeras manuellt på ett oljespill och sedan samlas upp tillsammans med den absorberande oljan. Absorbenter finns i olika former, exempelvis som blad, dukar, nät och strössel. Metoden fungerar på all sorts olja som inte har stelnat eller blivit för hård. Metoden kan användas på de flesta stränder för att skydda djur mot oljan. Användandet av absorbenter lämpar sig bäst i slutskedet av saneringsfasen för att få bort tunna skikt av olja på svåråtkomliga ställen Syntetiska absorbenter Syntetiska absorbenter kan vara gjorda av exempelvis polyester och nylon. De kan absorbera upp till 25 gånger sin egen vikt och är därför den effektivaste absorbenten. Materialet bryts inte ner och måste därför samlas in och brännas eller återvinnas efter användning Organiska absorbenter Organiska absorbenter kan vara tillverkade av halm, torv, fjädrar, kork, vass och bark. De kan absorbera mellan 5-10 gånger sin egen vikt beroende på vilket material som används. Genom att stabilisera oljan med hjälp av organiska absorbenter skyddas vegetation och djurliv. Gemensamt för denna typ av absorbenter är att de sjunker relativt snabbt i vatten och de förekommer vanligtvis som små korn som är svåra att samla upp. Fördelen med de organiska materialen är att de i vissa miljöer kan lämnas på plats för naturlig nedbrytning. För att öka nedbrytningshastigheten för absorbenterna tillsätts näring som kan påskynda nedbrytningen 4-6 gånger jämfört med absorbenter som inte är näringsberikade. Denna typ av absorbent lämpar sig på strandtyper som är känsliga för sanering och det kan då räcka med att strö ut bark på den plats som ska saneras. Barken suger upp oljan vilket leder till att oljan följer med upp när barken senare avlägsnas från platsen Oorganiska absorbenter Oorganiska absorbenter är framställda av bland annat sand, kalk, mineralull, bränd lera eller vulkanisk sten och kan absorbera 3-6 gånger sin egen vikt. Denna typ av absorbent kan endast användas på olja som ligger på en fast grund, exempelvis i hamnar, då materialen är tunga och riskerar att sjunka om de används på vatten. De oorganiska absorbenterna är relativt billiga men de kan vara hälsofarliga och svåra att sprida ut. 3.2 Absorberande länsor Absorberande länsor används ofta tillsammans med barriärlänsor, se avsnitt 3.3, då den avgränsande effekten av en absorberande länsa inte är lika god som en barriärlänsa. Utläggning av absorberande länsor fungerar på alla oljetyper och är oberoende av närliggande strandtyp. Den bästa effekten av en absorberande länsa fås vid lugnt vatten och på ett tunt lager olja eller en oljefilm. Metoden kan även användas vid sanering av vassvikar samt vid spolning av stränder för att undvika att oljan sprider sig. 16

19 3.3 Barriärlänsor En barriärlänsa är en länsa bestående av ett flytelement med en så kallad kjol som hindrar att olja kommer lös, se Figur 2. Barriärlänsor används således för att se till att oljan inte sprider sig till oönskade platser. Det är till exempel lättare att få upp olja ur vattnet än då den nått land och då kan en barriärlänsa placeras ut för att spärra av området som oljan inte ska spridas till. Metoden kan nyttjas på alla typer av oljor och är oberoende av intilliggande strandtyp. Den kan användas som komplement till andra metoder, exempelvis tillsammans med absorberande länsor och vid saneringsmetoden sediment relocation, se avsnitt För att en läns av denna typ ska kunna användas krävs det att vattnets strömhastighet inte överstiger 1 knop och att det inte blåser mer än 5 m/s. Länsan bör placeras så nära strandkanten som möjligt för att landbaserad utrustning ska kunna användas vid borttagning av olja. Figur 2. Barriärläns från oljeskyddsförrådet i Karlskrona (RIB XM, 2011) 3.4 Blästring Blästring är en metod som finfördelar olja som exempelvis sitter i klumpar på stränder, klippstränder, anläggningar, klippbranter och på nedoljade föremål. Metoden går ut på att en absorbent eller ett annat material slungas ut ur en bläster. Absorbenten bör vara en organisk absorbent som kan ta upp både olja och vatten. Även sand kan fungera som blästringsmaterial trots att det inte är en absorbent. Efter sanering måste oljan och blästringsmaterialet samlas upp för att undvika sekundär nedsmutsning. 3.5 Flodning Som nämnts tidigare är det lättare att ta upp olja från vattnet än från land. Flodning är en metod som innebär att olja som nått land spolas tillbaka till vattnet. Denna saneringsmetod kräver att man har en perforerad slang med stor diameter och en pumpanordning. Metoden kan användas på anläggningar, klippbranter, sandstränder, grusstränder, klapperstensstränder, blockstränder, klippstränder och stenstränder. Oljan som ska spolas tillbaka bör inte ha fastnat på eller trängt djupt in i strandmaterialet och oljan måste kunna flyta på vatten. Det krävs även att underlaget är hårt och att stranden 17

20 har en jämn lutning. Det finns risk för att strandlevande organismer spolas bort eller skadas och metoden bör inte användas på strandmaterial som då kan sköljas bort. 3.6 Högtrycksspolning med kallvatten Vid denna saneringsmetod sprutas havs- eller sjövatten med en högtryckstvätt på oljespillet som då lossnar och sköljs tillbaka till vattnet. Metoden kräver tillgång till en högtryckstvätt med ett tryck på bar. Högtrycksspolning ska endast användas på hårt underlag, exempelvis på stora stenblock, klippbranter, klippstränder och anläggningar. Som komplement till metoden används absorbenter, absorptionslänsor och/eller barriärlänsor för att samla upp oljevattnet. Spolning med högtryckstvätt kan innebära att även organismer och snäckskal från underlaget förs bort med vattnet samt även kvarvarande organismer kan ta skada. 3.7 Högtrycksspolning med varmvatten Denna saneringsmetod kräver en högtryckstvätt som är avsedd för varmvatten (ca 90 C) och har ett tryck på bar. Det varma vattnet spolas på oljespill som mjukas upp och lossnar och sköljs ner i vattnet eller i marken. Metoden kan främst användas på anläggningar, men även på klipphällar och stenbranter om renlighetskraven på saneringen är höga. Metoden ska inte användas på naturstränder eftersom oljan då sköljs ner i marken och är svår att avlägsna. Alla strandlevande organismer kommer att dödas vid högtrycksspolning med varmvatten. Denna metod kan anses vara mer energikrävande i förhållande till vad den verkligen renar och rekommenderas därför inte att användas i någon större utsträckning. 3.8 Kantseparator En kantseparator fungerar på så sätt att oljan som flyter på vattnet rinner över en kant och därefter förs vidare till ett uppsamlingskärl. Metoden fungerar bäst i skyddande kustnära vatten och är beroende av att det är vindstilla och små vågor. Några exempel på kantseparatorer är tallriksseparator, skruvseparator och egenreglerad kantseparator. Tallriksseparator och egenreglerad kantseparator fungerar bäst på medeltjock olja, medan skruvseparatorn fungerar bäst på tjock olja. 3.9 Kombinerad oljeupptagare Ett skyddat område, exempelvis en hamnbassäng, kan vara svårsanerat. En metod som då kan användas för att underlätta saneringen är en oljefälla. Den fästs på en båt och fångar in olja genom att skapa en virvel på vattnet. Vid strömmande vatten kan metoden användas genom att oljefällan ligger stilla. I båda fallen koncentreras oljan till centrum av virveln och sugs sedan upp med en enkel pumpanordning Lågtrycksspolning med kallvatten Vid lågtrycksspolning med kallvatten spolas havs- eller sjövatten mot oljespillet som lossnar och sköljs tillbaka till vattnet. Material som behövs till saneringsmetoden är en lågtryckstvätt med ett tryck under 7 bar. Lågtrycksspolning kan användas på sandstränder, grusstränder, klapperstensstränder, blockstränder, klippstränder, stenstränder och strandvegetation. Metoden är skonsam mot hårda stränder och normalt uppkommer inga skador vid användande även på mjuka strandtyper så länge trycket är så 18

21 pass lågt att inget strandmaterial följer med vattenmassorna. Även denna metod används tillsammans med absorptionslänsor och/eller barriärslänsor Manuell borttagning av vegetation Manuell borttagning av vegetation påskyndar den naturliga återställningen av området och innebär att nedoljad vegetation skärs bort med hjälp av exempelvis häcksaxar och liar. Metoden kan användas på alla stränder med nedoljad vegetation, men bör inte användas i områden med mjuka sediment eller på områden som ska spolas. Vistelse under en längre tid i området kan skada växter och djur samt att stranden tar skada om vegetation borttas Manuell upptagning Manuell upptagning är den saneringsmetod som används mest. Den innebär att oljan tas upp för hand med hjälp av handverktyg, plastsäckar och aluminiumkärl, se Figur 3. Metoden kan användas på vatten och på alla typer av stränder. Metoden kan påverka exempelvis fågellivet, eftersom människor vistas i området. Figur 3. Manuell upptagning av olja och oljeförorenat material (MSB, 2010) 3.13 Mekanisk upptagning Mekanisk upptagning sker med hjälp av maskiner och kan användas på alla typer av olja. Metoden kan användas på alla typer av stränder som tål tryck från motorfordon exempelvis sandstrand, grusstrand och klapperstensstrand. Mekanisk upptagning är särskilt effektiv på kraftigt oljeförorenade sandstränder. Det finns stor risk för sekundär nedsmutsning, vilket förebyggs genom att placera ut fordonsmattor på stranden. På mjuka stränder trycker fordonet ner olja i markprofilen, vilket gör att det tar längre tid för naturen att bryta ner oljan Naturlig nedbrytning Naturlig nedbrytning innebär att stranden lämnas utan sanering, medan naturligt förekommande mikroorganismer långsamt bryter ner oljan. Denna metod kan användas på alla naturliga stränder, men lämpar sig endast där det är accepterat att saneringen tar lång tid. Oftast saneras stränder på detta sätt om där är stora vågrörelser som får bort oljan eller på känsliga stränder som inte tål sanering. Metoden bör inte användas om oljan innehåller giftiga komponenter eller om den är klibbig, vilket kan skada djur. Saneringsmetoden är inte heller lämplig om oljan är belägen så pass högt upp på stranden att inte vågorna når dit. För att undvika att oljan klibbar kan organiskt absorbtionsmedel 19

22 strös ut och för att påskynda nedbrytningen kan det vara aktuellt att tillföra näringsämne till stranden Oljeabsorberande borstar Vid upptagning med oljeabsorberande borstar fastnar olja på borstarna och pressas därefter ut och samlas upp i en behållare. Vanligtvis finns konstruktionerna inbyggda i fartyg eller är gjorda för att användas från fartyg. Metoden fungerar bra på medeltjock till tjock olja och lämpar sig särskilt bra på områden med stora ismassor. Borstarna fungerar bäst i hamnområden, vikar och skyddade grunda vatten Oljeabsorberande rep Olja tas upp med hjälp av oljeabsorberande rep eller borstlina genom att repet dras i oljespillet med hjälp av en rullmekanisk, vilken också pressar ut oljan som förs till ett uppsamlingstråg. Saneringsmetoden lämpar sig på alla vattendjup från torra områden, men fungerar bäst i skyddade kustnära vatten. Oljan som tas upp kan med fördel vara medeltjock och även vara i kontakt med is Oljeabsorberande skivor Metoden innebär att en oljeabsorberande skiva sätts på en flytkropp som placeras i vattnet. Olja fastnar på de roterande skivorna och skrapas sedan av och rinner ner i en sump i mitten av flytkroppen. Metoden fungerar bäst i skyddande kustnära vatten och på medeltjock olja. Vissa små enheter kan endast arbeta på vatten som bara är 30 centimeter djupt. Föremål och växtdelar kan stoppa upptagaren, något som även strömt vatten och höga vågor kan göra Plöjning För att tillföra mer syre så att den naturliga nedbrytningen går fortare kan en traktor plöja stranden. Metoden kan användas på lätt nedoljade sandstränder och grusstränder, vilka inte nyttjas för turism och rekreation. Om oljan innehåller giftiga ämnen eller om stranden är känslig bör metoden inte användas. För att stranden bättre ska tåla tryck kan fordonsmattor läggas ut. Levande organismer kan komma att påverkas vid plöjning av stranden Strandtäckning Vid strandtäckning läggs en skyddsduk ut på en opåverkad strand. Detta görs primärt som strandskyddsmetod innan oljan nått stranden, se Figur 4. Metoden fungerar på alla flacka och släta stränder och på alla typer av olja. Skyddsduken kan vara svår att lägga ut och hålla på plats om det blåser mycket. 20

23 Figur 4. Utläggning av skyddsduk på stranden (Sweco, 2008) 3.20 Sediment relocation Metoden går ut på att lätt förorenat strandmaterial förs ut i vattnet där olja är lättare att samla upp. Vid utförandet används barriärlänsor och/eller absorberande länsor samt spadar och/eller maskiner. Ett exempel på en maskin som kan användas är en frontlastare, se Figur 5. Innan metoden påbörjas krävs godkännande från det lokala miljö- och hälsoskyddskontoret. Metoden kan användas på stränder av fint material och där djurlivet inte är betydande. Metoden är särskilt lämpad vid följande tre fall: På stränder som riskerar att erodera vid andra saneringsmetoder om för mycket strandmaterial tas bort. På stränder där olja förekommer högt upp dit vågorna inte når och därför inte kan brytas ner lika snabbt på naturlig väg. När olja kommit ner i markprofilen där den naturliga nedbrytningen går långsammare. Figur 5. Frontlastare som för tillbaka förorenat strandmaterial ut i vattnet (MSB, 2010) Metoden bör inte användas på icke nedbrytbara oljor eller oljor som innehåller icke nedbrytbara ämnen Tillsats av näringsämne Näringsämne sprids över oljespillet för att påskynda den naturliga nedbrytningen av oljan. Metoden kan användas på grusstränder, klapperstensstränder, finsedimentstränder, vassbälten och strandängar. Tillsättning av näringsämne kan vara en bra behandling av djupt liggande olja. Metoden bör inte användas på icke nedbrytbara oljor eller oljor som innehåller icke nedbrytbara ämnen. I höga koncentrationer kan näringsämnen vara giftiga och om det tillsätts för mycket näringsämne finns det risk för övergödning. 21

24 Det finns tre typer av näringsämne som kan användas: 1. Handelsgödsel som löses i vatten Näringsämnet sprutas på oljespillet. Metoden kräver flera behandlingar. 2. Handelsgödsel som långsamt löses i vatten Läggs ut på oljespillet i fast form i skvalzonen dit vågorna når. 3. Handelsgödsel som löses i olja Näringsämnet sprutas på oljespillet med ett besprutningsaggregat Unisep Miniskimmer Saneringsmetoden innebär att en roterande trumma separerar oljan från vattnet. Oljan transporteras sedan till en plastsäck som är fäst på maskinen. Upptagaren fungerar bra i grunda vatten och på svårtillgängliga platser. Proceduren störs inte av kringflytande föremål Vakuumsystem Ett vakuumsystem som är monterad på en lastbil eller tank kan suga upp olja som ligger i stora ansamlingar på stranden. Systemet kan även vara bärbart och användas på vatten som är kustnära, skyddade och inte utsätts för vind. Systemet fungerar bäst på oljeskikt som är över 5 millimeter tjockt och på oljor som är lätta eller medeltjocka. Lösa föremål har verkan på uppsugningsförmågan, som då blir sämre Virvelbildning Vatten och olja separeras genom att en vattenvirvel bildas genom en stator. Oljan pumpas sedan vidare till ett uppsamlingskärl. Metoden fungerar bäst i skyddade och kustnära vatten och endast på pumpbara oljor. Om luft kommer in i upptagaren tappar pumpen sin sugförmåga. Sugförmågan kan även påverkas av kringflytande material Ångtvättning Ångtvättning innebär att ånga sprutas mot oljespillet som värms upp och rinner tillbaka till vattnet. Metoden kan användas på anläggningar samt som rengöring av nedsmutsad utrustning. Alla strandlevande organismer dödas, vilket innebär att metoden inte lämpar sig på naturstränder. Vid behandling med ånga försvinner endast den ytliga oljan, resterande sjunker in i markprofilen. Metoden används alltid tillsammans med absorbenter, absorptionslänsor och/eller barriärlänsor. 22

25 4 Åtgärder i zonerna Vilka åtgärder som är tillämpbara vid en räddnings- och saneringsinsats i zonerna beror dels, som nämnt i föregående kapitel, på vilka strandtyper zonen består av. Men även på vilket typ av material som finns till förfogande samt hur tillgänglig och känslig zonen är. Åtgärderna kommer fortsättningsvis att delas in i två kategorier. Den första är de initiala åtgärder som kan appliceras innan oljan nått land och denna benämns vidare före påslag. Exempel på åtgärder före påslag är utplacering av skyddsduk och utläggande av barriärlänsor. Den andra kategorin benämns fortsättningsvis efter påslag och innefattar ofta själva saneringsarbetet. Det finns en del åtgärder, både innan påslag och efter påslag, som är lämpliga att genomföra i de flesta zoner. Dessa åtgärder kommer att behandlas nedan, medan den senare delen av kapitlet beskriver vilka specifika åtgärder som är lämpliga i var zon för sig. Även vilken typ av material och hur stor mängd som behövs för dessa åtgärder tas upp för varje zon. Den absolut första initiala åtgärden vid ett oljeutsläpp är att försöka stoppa eventuellt fortsatt oljeutsläpp och därefter att hindra och begränsa den mängd olja som läckt ut ur fartyget att nå kusten. Detta arbete görs av Kustbevakningen som har eget material till förfogande och tas därför inte upp i denna del eller i rapporten i stort. Det som kan göras i varje zon före påslag är manuell upptagning av olja från vattnet. Detta görs med lämpliga handredskap och båtar. Det material som är lämpligt att ändvända och behövs till detta är handredskap såsom spadar, gripar, hinkar, skyddsutrustning och sopsäckar. En annan initial åtgärd som kan göras på de flesta stränder före påslag är att rensa bort tång och annat strandmaterial. Detta innebär att oljeförorenat material reduceras vilket förenklar en senare sanering. Till denna rensning används handmaterial såsom krattor, spadar och sopsäckar. Mängden material beror på hur många personer som finns till förfogande att hjälpa till. Denna åtgärd kan hållas i åtanke om det finns tid och resurser för det. Det material som behövs i samtliga zoner är således det som redovisas i Tabell 3. Tabell 3. Material som initialt kan behövas i varje zon Material för samtliga zoner Handredskap för upptagning av olja till havs Båtar för upptagning av olja till havs Handredskap för upptagning av olja på land Handredskap för rensning av tång och annat strandmaterial Nedan kommer en beskrivning om vilka övriga åtgärder som är lämpliga i respektive zon. Kapitlet om zonerna är upplagt så det ska gå att läsa enbart om den zon som åsyftas och ändå veta vilka åtgärder som är lämpliga i zonen. Varje kapitel innehåller en beskrivning om zonen där det står beskrivet vilka strandtyper med känslighetsindex som återfinns, om det finns några hamnar eller andra anläggningar, om det finns några speciellt känsliga områden såsom naturreservat i zonen och hur lång zonen är. Därefter ges förslag på åtgärder innan ett oljepåslag för zonens olika strandtyper och hur mycket material som krävs för dessa åtgärder. Sist nämns också de saneringsmetoder som är lämpliga efter påslag, med avseende på aktuell strandtyp. 23

26 4.1 Ängelholm Zon 1 Zon 1 i Ängelholms kommun sträcker sig från Vegeåns mynning i Skälderviken till södra delen av naturreservatet Ängelholms strandskog. Zonen är cirka 3,2 kilometer lång och strandtyperna är sandstrand (känslighetsindex 2) samt vassbälten och strandängar (känslighetsindex 9). Vegeåns mynning, som återfinns i zonen, är ett naturreservat samt ett Natura område som består av vassbälten och strandängar. Det är ett vanligt häckningsområde för fåglar vilket gör området extra känsligt. Zonen angränsar till Helsingborg zon 7 vilken bland annat består av två små öar som har ett mycket känsligt fågelliv. Resterande del av zonen består av sandstrand som ofta används som badplats under sommartid samt för friluftsliv under övriga årstider. Strandtypen vassbälten och strandängar dämpar vågrörelser vilket leder till att oljan lätt kan inneslutas i sedimenten och fastna på växter vilket innebär att olja kan finnas kvar i många år. Området är inte lämpat för sanering då det är känsligt för tryck samt för mekanisk påverkan. För att undvika att oljan når den känsliga mynningen av Vegeån samt öarna i närliggande zon är första prioritet att avgränsa området så att spridning ej kan ske. Detta görs lämpligen med barriärlänsor. Området som bör länsas av är från strandkanten norr om Vegeåns mynning, runt Sandön och till strandkanten i Helsingborg zon 7. Detta skulle kräva ungefär 1000 meter barriärlänsa. Den olja som nått vassbältena och strandängarna trots utläggning av barriärlänsor kan hanteras på olika sätt beroende på hur stor mängd olja det rör sig om. Om det är en stor mängd klibbig olja bör denna avlägsnas manuellt för att inte skada däggdjur och fåglar. Även vid rikliga mängder olja som inte klibbar bör borttagning ske manuellt. Trots att strandtypen bara har en måttlig självrenande förmåga kan naturlig återhämtning vara att föredra vid små mängder olja, men om utsläppet hotar häckande fåglar bör intensiva saneringsinsatser undvikas. Även bränning av vass stör djurlivet och bör därför undvikas, men om vassen är kraftigt förorenad kan vassen avverkas med hjälp av länsor och handredskap. Trots en sandstrands goda förmåga till naturlig återhämtning bör stranden Sibirien saneras direkt efter oljepåslaget med anledning av det höga socioekonomiska intresset och med hänsyn till friluftsliv och turism. De metoder som är mest lämpade vid sanering av stranden är manuell samt mekanisk upptagning. Förutom handredskap kan även frontlastare och traktorer användas. Sanden tål tryck från motorfordon men om den är grovt förorenad kan fordonsmattor utplaceras för att undvika sekundär nedsmutsning. För att binda oljan kan absorbenter strös ut innan oljan tas upp manuellt. Vid små mängder olja kan materialet föras tillbaka till vattnet så länge oljan inte innehåller giftiga komponenter. Upptagning sker då manuellt från exempelvis båtar med hjälp av länsor som begränsar spridning Zon 2 Zon 2 i Ängelholms kommun tar vid där Naturreservatet Ängelholms strandskog startar och sträcker sig till grusvägen som leder ner till stranden söder om Råbocka. Zonens längd är cirka 1,6 kilometer och är ett naturreservat samt ett Natura 2000-område. Strandtypen är sandstrand (känslighetsindex 2). 24