Hur är det på jobbet?

Transkript

1 Hur är det på jobbet? En utvärdering av arbetsinriktad rehabilitering enligt IPS-modellen vid Arbetsinriktad Rehabilitering - AIR. Rapport från Kompetenscentrum för Schizofreni, Psykiatri Psykos Nr 1/13

2 Rapporten är en sammanfattning av ett examensarbete i arbetsterapi, 15 hp, hösten Examensarbetet i sin helhet kan beställas från Göteborgs Universitet, Institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi, Arbetsterapi/Fysioterapi Arbetsinriktad rehabilitering (AIR), Psykiatri Psykos, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, erbjuder arbetsinriktad kartläggning, arbetsrehabiliteringsinsatser och interventioner enligt IPS-modellen med målsättning att patienter med psykiska funktionshinder skall få ett arbete. 2

3 Innehållsförteckning Bakgrund... 4 Syfte... 6 Metod... 6 Urval och undersökningsgrupp... 6 Procedur... 7 Databearbetning och analys... 7 Resultat... 8 Anpassning av arbete... 8 Formell utbildning och bransch... 9 Rörlighet på arbetsmarknaden... 9 Patientens uppfattning av hur det är att ha ett arbete Samband mellan tjänstgöringsgrad och frånvaro från arbetsmarknaden Samband mellan diagnos och hur länge patienten behåller arbetet Situationen för de patienter som inte arbetar Diskussion Referenser

4 Bakgrund För personer med psykiska funktionsnedsättningar har arbete visat sig ha stor betydelse och de som har ett arbete skattar sin livskvalitet, sin hälsa och sitt välbefinnande högre än de som saknar arbete (1). Att ha ett arbete kan dessutom leda till minskad risk för sjukdomsåterfall, minskning av psykiska symtom, förbättrade färdigheter, starkare social tillhörighet och större ekonomiskt oberoende (2, 3, 4). Effektivare behandlingsmetoder och rehabilitering för personer med allvarlig psykisk sjukdom de senaste årtiondena har gjort att fler återhämtar sig, vilket ger ökade förutsättningar att klara av ett lönearbete (5). Det har under lång tid funnits insatser för att personer med psykiska funktionshinder skall etablera sig på arbetsmarknaden, trots det har denna grupp haft svårt att hävda sig i konkurrensen på arbetsmarkanden. Arbetslösheten bland personer med psykisk funktionsnedsättning i Sverige uppgick under 2008 till 14,5%, jämfört med 4,9% i befolkningen totalt (6). Liknande siffror finns från både europeiska länder och USA (3, 7). Sveriges Regering presenterade i juni 2011 Strategier för funktionshinder politiken (8) där står det att förutsättningarna för att personer med funktionsnedsättning skall etablera sig på arbetsmarknaden måste förbättras. För att förutsättningarna att få ett arbete skall förbättras behövs arbetsinriktad rehabilitering. Detta är en komplex process som kräver medicinska, psykologiska, sociala och/eller arbetsinriktade interventioner. Flera olika aktörer är involverade i rehabiliteringsprocessen, det kan röra sig om arbetsgivare, sjukvårdspersonal och handläggare från Försäkringskassa, Arbetsförmedling och kommun (9). Sjukvårdens roll i arbetsinriktad rehabilitering innebär, utöver medicinsk behandling, att förbättra färdigheter, att öka aktivitetsnivån och att anpassa stödet i närmiljön så att patientens förutsättningar att nå sina mål ökar. Färdighetsnivån är en bättre variabel för att predicera hur rehabiliteringen skall lyckas än diagnosvariabeler. Det finns ett starkt samband mellan patientens färdigheter och framtida arbetsprestationer och framförallt är det de sociala färdigheterna som är kopplade till framgångar i arbetslivet (5). Ett grundantagande inom arbetsterapi är att aktivitet förbättrar hälsa och ger ett ökat välbefinnande (10). Begreppet aktivitet kan beskrivas som en dynamisk process som bidrar till att bibehållna och utveckla psykiska, kognitiva, fysiska och sociala funktioner. Genom att vara engagerad i meningsfulla aktiviteter fortsätter människan att utveckla sina förmågor, sina roller och sin tro på sig själv i samspel med omgivningen under hela livet (11). I Model of Human Occupation (MoHo) (11) beskrivs betydelsen av arbete som en av de viktigaste aktiviteterna i en vuxen människas liv. Att ha ett arbete ger en identitet och en känsla av att bidra till samhället. Arbete ger ett socialt nätverk utanför familjen och involverar människan i fysisk, intellektuell och social interaktion. Arbete bidrar också till att skapa vanor och rutiner på dagen och veckan samt gör skillnad mellan arbete och fritid (10). När förmågan att arbeta reduceras får det sociala och ekonomiska konsekvenser (9). Det påverkar också aktivitetsbalans, självförtroende, meningsfullhet, delaktighet och de roller man har i livet, (11). Arbetsterapeuter har kunskap att genom observation bedöma förmågan att utföra aktivitet. I MoHo (11) beskrivs tre färdighetsområden: motoriska färdigheter, processfärdigheter och kommunikations-/interaktionsfärdigheter, alla viktiga att kartlägga i en arbetsinriktad utredning. Bedömning av färdighetsnivån kompletteras med kartläggning av omgivningsfaktorer och information om en persons värderingar, förväntningar och mål. Arbetsförmåga kan förstås som en dynamisk interaktion mellan en person och dennes förutsättningar 4

5 och omgivningens förmåga att möjliggöra för personen att fungera i en arbetssituation. Denna interaktion förändras över tid och ser olika ut under olika tider i livet (10-12). Arbetsterapeutiska interventioner vid en arbetsinriktad rehabilitering är inriktade på både person och miljö. Interventionerna syftar till att förbättra eller vidmakthålla patientens aktivitetsförmåga, kompensera för nedsättningar genom specifika strategier eller hjälpmedel samt olika åtgärder i omgivningen som till exempel anpassning av arbetsuppgifter, arbetstempo och/eller arbetstid (7, 10, 11). Med olika typer av riktad färdighetsträning eller utbildning kan arbetsterapeuter förbereda patienten för arbetsrollen. Det kan handla om att klara en anställningsintervju, passa tider eller umgås med kollegor på raster (5). Inom psykiatrisk vård har betydelsen av evidensbaserade behandlingsmetoder blivit allt större under de senaste åren (13). Individuella Placerings- och Stödprogrammet (IPS) (14) är den modell som visat bäst evidens i jämförelse med andra arbetsrehabiliteringsmodeller för att personer med psykiska funktionshinder skall finna, få och behålla ett arbete. IPSmodellen innebär att så snart som möjligt hitta ett arbete till patienten och därefter träna färdigheter på arbetsplatsen med fortlöpande stöd direkt i arbetsmiljön (3). Modellen understryker vikten av ett tätt samarbete mellan patientens medicinska behandlingsteam och den arbetsinriktade rehabiliteringen (2, 15). En stor europeisk studie visar att patienter som fått IPS fick arbete i dubbelt så stor utsträckning som de som fick traditionell arbetsrehabilitering enligt rehabiliteringstrappan (7). I Socialstyrelsens nyligen utkomna riktlinjer för personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd (16) har IPS fått högsta prioritet och är därmed den metod som rekommenderas i Sverige. IPS-modellen är inte knuten till någon specifik yrkeskategori men stämmer bra med den praxis som tillämpas inom arbetsterapi (14, 17). Inom både arbetsterapi och IPS-modellen är utgångspunkten ett klientcentrerat förhållningssätt. Vikten av matchning mellan patientens färdigheter, erfarenheter, utbildning, ambitioner och kommande arbete, betonas (11, 14). I MoHo (11) liksom i IPS modellen (14) beskrivs vikten av att såväl arbetsinriktade kartläggningar som arbetsinriktad rehabilitering i så stor utsträckning som möjligt skall ske i en reell arbetsmiljö, med realistiska arbetsuppgifter och under en längre tidsperiod. Detta för att bättre kunna bedöma och träna personliga färdigheter samt bedöma omgivnings- och tidsmässiga faktorer. Metoden ger förutsättningar att på ett bra sätt stödja patient och arbetsgivare samt öka kunskap och förändra attityder på arbetsplatsen (12, 15). Internationella studier har visat att IPS-modellen har ett bättre resultat än andra arbetsrehabiliteringsmodeller men det finns trots detta skäl till mer forskning inom området (18, 19). En studie har visat att tiden som personer med psykiska funktionshinder behåller sina arbeten är i medeltal 20 veckor (15). I en nyligen genomförd svensk studie har det tydliggjorts att IPS interventioner kan vara svåra att integrera med det svenska välfärdssystemet. Den försörjning patienten har kan ifrågasättas när de börjar en arbetsträning på en reell arbetsplats (20). Inom IPS-modellen är inte arbetsrehabiliteringen tidsbegränsad men i det svenska regelverket skall rehabiliteringen ske inom förutbestämda tidsramar. I en annan svensk studie från 2011 påtalas behovet av uppföljning under längre tid för att kunna utvärdera om intervention enligt IPS leder till att personer med psykiska funktionshinder kan hitta, få och behålla ett arbete på den svenska arbetsmarknaden (21). 5

6 Arbete anses inte bara vara målet för rehabiliteringen utan även behandlande i sig. Att uppnå aktivitetsbalans är en förutsättning för en varaktig arbetsförmåga (11, 14). Därför är det viktigt att patienten får stöd i att hitta ett arbete där de trivs, mår bra och vill arbeta vidare. Hittills har forskning haft fokus på om personer med allvarliga psykiska funktionshinder kan få en anställning men få studier beskriver hur de har det på arbetet. Ökad kunskap om arbetssituationen skulle kunna bidra till mer riktade rehabiliteringsinsatser och att personer med psykiska funktionshinder i högre utsträckning kan etablera sig och bli kvar på arbetsmarknaden. Syfte Syftet är att beskriva arbetssituationen för samtliga patienter som deltagit i arbetsinriktad rehabilitering på AIR och fått lönearbete åren Frågeställningar: Metod 1. Har patienterna anpassning av arbetet och i så fall på vilket sätt? 2. Har patienterna formell utbildning för sitt arbete och i vilken bransch arbetade de? 3. Hur är rörlighet på arbetsmarknaden bland patienterna? 4. Vilken uppfattning har patienterna om det egna arbetet? 5. Finns det ett samband mellan tjänstgöringsgrad och hur länge patienterna varit borta från arbetsmarknaden innan arbetsinriktad rehabilitering? 6. Finns det något samband mellan vilken diagnos patienterna har och hur länge patienterna behållit sitt arbete? 7. Hur ser situationen ut för de patienter som inte arbetade vid intervjutillfället? Undersökningen är deskriptiv och har kvantitativ ansats (22, 23). Resultatet baseras på telefonintervju med patienter som deltagit i arbetsinriktad rehabilitering på AIR samt insamlad sociodemografisk data från patientjournaler. Urval och undersökningsgrupp Samtliga patienter som deltagit i arbetsinriktad rehabilitering på AIR, under åren och fått ett lönearbete kontaktades, totalt 51 patienter. Det externa bortfallet var tio patienter, av dessa valde två att inte delta och åtta gick inte att nå. Inget internt bortfall uppstod (23). Efter bortfall kom undersökningsgruppen att bestå av 41 patienter. I undersökningsgruppen ingick 16 kvinnor och 25 män. Medelåldern var 36 år, 6% av gruppen var mellan 30 och 43 år gamla. I medeltal hade patienterna haft kontakt 12,5 år med psykiatrin då de remitterades till AIR. De patienter som ingick i studien påbörjade rehabilitering på AIR löpande under åren Detta innebar att då patienterna intervjuades var förutsättningar olika för hur länge patienterna hunnit arbeta. Medianvärdet för hur länge patienterna hunnit arbeta var 6 år. Alla utom en patient uppgav att de hade stöd av anhöriga och 28 patienter uppgav att de hade ett socialt nätverk utanför familj och myndighet. (tabell 1) 6

7 Tabell 1. Sociodemografisk data för undersökningsgruppen vid remiss till AIR Variabel Kategori Respondent (n=41) Diagnos Schizofreni 14 Psykos UNS 14 Schizo-affektivt syndrom 6 Vanföreställningssyndrom 7 Försörjning Sjukskrivning heltid 17 Tidsbegränsad sjukersättning* 10 Sjukersättning 5 Försörjningsstöd 5 Sjukskrivning deltid 4 Högsta formella Grundskola 5 utbildning Gymnasium 24 Högskola/Universitet 12 Arbetslivserfarenhet Ingen 3 > 1 år år år 9 < 10 år 10 Tid sedan senaste 0-2 år 24 anställning 3-5 år 6 6 år eller mer 11 *ersättningsform som fasades ut mellan 2008 och jan 2012 Procedur För insamling av data utformades ett strukturerat frågeformulär bestående av 16 slutna frågor med givna svarsalternativ (22, 24). Patienterna som ingick i undersökningsgruppen fick ett brev med information om undersökningen och frågeformuläret bifogades brevet. Patienten kontaktades via telefon sex dagar efter utskickat brev. Patienterna intervjuades per telefon utifrån frågeformuläret och sociodemografiska data samlades in från patientens journal. Databearbetning och analys Materialet bestod av ordinal- och nominaldata som analyserades i statistikprogrammet Statistical Package of social science 15.0 (SPSS) (25) Resultatet redovisas i löpande text och tabellform (24, 26). Då data bestod av ett litet material på nominalnivå med en sned normalfördelning valdes den ickeparametriska analysmetoden Chi-2 test. För att göra två sambandsanalyser formulerades två hypotesprövningar. (22, 23, 27). Vid den första analysen formulerades nollhypotes (H0), inget samband finns mellan om patienten arbetar mer eller mindre än 50 % och om patienten varit borta från arbetsmarknaden mer eller mindre än två år. Vid den 7

8 andra analysen formulerades H0 inget samband finns mellan den diagnos patienten har och om patienten varit anställd mer eller mindre än tre år. P-värde sattes till (p<0.05). (22, 23). Resultat Resultatet omfattar 41 patienter som fått en anställning efter arbetsinriktade insatser från AIR under åren Vid intervjutillfället framkom att 31 patienter arbetar och att tio patienter för närvarande saknar anställning. I resultatet beskrivs inledningsvis samtliga patienters senaste arbetssituation, utifrån fyra olika perspektiv, anpassning av arbete, formell utbildning och bransch, rörlighet på arbetsmarknaden samt patientens uppfattning om hur det är att ha ett arbete. Därefter redovisas två hypotesprövningar. Slutligen presenteras resultatet av de fyra frågor (fråga 2-5) som endast ställdes till de patienter som saknade anställning vid intervjutillfället. Anpassning av arbete Patienternas behov av anpassning av arbete redovisas genom att beskriva både anpassning av tjänstgöringsgrad och de anpassningar patienterna uppgett att de har på arbetsplatsen. På frågan om i vilken tjänstgöringsgrad patienten arbetar svarade 13 patienter att de arbetar 100 % och således inte har någon anpassning i form av reducerad tjänstgöringsgrad. Totalt 28 patienter uppger att de arbetar deltid på grund av nedsatt arbetsförmåga och av dessa arbetar 11 patienter 75 %, 11 patienter 50 % och 6 patienter arbetar 25 %. Bidragsanställning som till exempel lönebidrag eller trygghetsanställning, uppgavs av 19 patienter. Således är det 22 patienter som inte har någon bidragsanställning. På frågan om vilket stöd/anpassning patienten har på den fysiska arbetsplatsen fanns möjlighet att ange fler än ett svars alternativ. Det var 25 patienter som uppgav att de hade anpassning på arbetsplatsen och 16 patienter uppgav ingen anpassning på arbetsplatsen. (tabell 2) Tabell 2. Anpassning på arbetsplatsen Kategori Antal anpassningar (n=25) Anpassade uppgifter 7 Anvisade handledare 7 Anpassat arbete 6 Psykosocial anpassning 4 Möjlig avskildhet 1 Hjälpmedel 0 8

9 Formell utbildning och bransch Resultatet visar att 26 av 41 patienter har den utbildning som krävs för arbetet. Med utbildning avses allt från specifik intern utbildning på arbetsplatsen till universitetsutbildning. På frågan inom vilken bransch patienten arbetar fördelade sig svaren relativt jämt över enkätens möjliga svarsalternativ med viss övervikt för vård/omsorg/pedagogik och administration/ekonomi som tillsamman står för 34% av alla anställningar. Samtliga branscher som var möjliga som svarsalternativ är representerade. (tabell 3) Tabell 3. Branscher inom vilka patienterna arbetar Kategori Totalt (n=41) Administration 8 Vård/omsorg/pedagogik 6 Städ/fastighetsskötsel 5 Data/IT 5 Restaurang/kök 4 Teknik/naturvetenskap 3 Transport 3 Handel/försäljning 2 Lager/industri 2 Bygg/anläggning 2 Kultur/media/design 1 Rörlighet på arbetsmarknaden För att få en uppfattning om gruppens rörlighet på arbetsmarknaden gjordes en sammanställning av fyra områden, hur ofta patienten bytt anställning, vilken orsaken till arbetsbyte varit, hur lång den längsta anställningen varit samt hur länge patienten varit anställd sammantaget oavsett antal anställningar. Resultatet visar att 32 av 41 patienter, inte bytt arbete utan haft en och samma anställning sedan de fick arbete via AIR. Sju patienter har bytt arbete en gång och två patienter har bytt arbete vid två tillfällen. Som anledning till byte av arbetsplats angavs vid åtta tillfällen att det orsakades av arbetsbrist, vid två tillfällen angavs orsakerna ny anställning respektive tidsbegränsat uppdrag och vid ett tillfälle angavs orsaken uppsägning. Svarsalternativen försämrad, trivdes inte, började studera eller flyttade uppgavs inte vid något tillfälle som orsak till byte av arbetsplats. För 21 patienter har den längsta anställningen på en och samma arbetsplats varat i mer än tre år. Resultatet för resterande 20 patienter visar att fem haft anställning mindre än tre år, fem patienter mindre än två år och tio patienter har haft en och samma anställning mindre än ett år. (tabell 4) 9

10 Tabell 4. Antal år patienten arbetat, oavsett antal anställningar Kategori Totalt (n=41) Mer än 10 år 9 Mer än 7 år 4 Mer än 4 år 7 Mer än 1 år 15 Mindre än 1 år 6 Patientens uppfattning av hur det är att ha ett arbete Av de tillfrågande uppger 27 patienter att de trivs mycket bra eller bra på sitt arbete, 11 patienter svarar att de trivs ganska bra och tre patienter har angett att de trivs dåligt på sitt arbete. Inte någon har svarat att de trivs mycket dåligt. Avseende uppfattning om arbetets betydelse fanns möjlighet att välja upp till tre svarsalternativ och samtliga patienter har angett minst ett alternativ. Av samtliga 41 patienter har 28 uppgett bättre ekonomi och 21 patienter har uppgett kollegor som orsak. (tabell 5) Tabell 5. Patienternas uppfattning om vad arbete har för betydelse Kategori Antal uttalanden Bättre ekonomi 28 Kollegor 21 Meningsfullhet 20 Rutiner 17 Delaktighet 13 Ökat självförtroende 10 Annat* 3 *ger trygghet, att utvecklas, dela med sig av erfarenheter Samband mellan senaste tjänstgöringsgrad och hur länge patienten varit borta från arbetsmarknaden innan de påbörjade arbetsinriktad rehabilitering. Det finns ett signifikant samband mellan att de patienter som varit borta från arbetsmarknaden mindre än 2 år har en tjänstgrad på 50 % eller mer, (p<0.002). (tabell 6) 10

11 Tabell 6. Sambandsanalys av hur länge patienten har varit borta från arbetsmarknaden och tjänstgöringsgrad n (n=41) Tid sedan senaste anställning innan arbetsrehabilitering >2 år Resultat Förväntat resultat <2 år Resultat Förväntat resultat Totalt Resultat Förväntat resultat Tjänstgöringsgrad till och med 50% Tjänstgöringsgrad från 50% och mer Samband mellan patientens diagnos och hur länge de behåller sitt arbete Resultatet visar att det inte föreligger något samband mellan diagnos och hur länge patienten arbetat, (p<0,09). (tabell 7) Totalt Tabell 7. Sambandsanalys av vilken diagnos patienten har och hur länge patienten behåller sitt arbete (n=41) Diagnos Schizofreni Andra psykosdiagnoser Totalt Resultat Förväntat resultat Resultat Förväntat resultat Resultat Förväntat resultat Anställningstid Mindre än 3 år 4 6, , Anställningstid Mer än 3 år 10 7, , Totalt Situationen för de patienter som inte arbetar just nu För de tio patienter som uppgav att de inte arbetar just nu visar resultatet att nio av dessa har varit utan arbete kortare tid än ett och ett halvt år. Vid intervjutillfället var fem inskrivna på Arbetsförmedlingen, tre var sjukskrivna, en var föräldraledig och en studerade. Som orsak till avslutad anställning uppgav fem försämrat hälsotillstånd, fyra arbetsbrist och en uppgav föräldraledighet. Diskussion Resultatet visade att 76% av patienterna behållit sitt arbete och därmed en plats på arbetsmarknaden. Detta var ett positivt resultat då personer med psykiska funktionshinder är en grupp med både hög arbetslöshet och hög sjukskrivning vilket innebär höga kostnader för samhället (6, 29). I Försäkringskassans rapport från 2011 (29) stod gruppen för 29% av alla sjukskrivningar och psykiska sjukdomar dominerade även listan över de mest kostsamma sjukdomarna i samhället (29). Tidigare forskning har visat att för personer med psykiska funktionshinder finns flera positiva konsekvenser av anställning, de har i samband med att de fått ett arbete upplever förbättringar inom de flesta områden som handlar 11

12 om välmående som till exempel ökat självförtroende, självständighet, glädje, sociala relationer och förmåga att hantera sin sjukdom (30). Resultatet visade att 13 patienter arbetade 100%, 11 patienter 75%, 11 patienter arbetade 50% och sex patienter arbetade 25%. Då undersökningsgruppen bestod av patienter med allvarliga psykiska funktionshinder var resultat förväntat och stämde också bra med statistik från Statistiska Centralbyrån (6) som säger att andelen heltidsarbetande är lägre bland personer med funktionshinder än bland övriga befolkningen (6). För att kunna uppnå långsiktiga lösningar för personer med psykiska funktionshinder på arbetsmarknaden är det av största vikt att ta hänsyn till individuella behov så att personen upplever aktivitetsbalans i livet. Tidigare forskning har bland annat visat att aktivitetsbalans kan bidra till minskade symtom hos personer med Schizofreni (31). Anpassning är många gånger nödvändigt trots att patienten genom träning och behandling förbättrat utförandeförmågan. Det kan röra sig om anpassningar i miljön, hjälpmedel eller specifika strategier (32, 33). Resultatet visade att den vanligaste anpassningen var nedsatt tjänstgöringsgrad på grund av begränsad arbetsförmåga då 28 av 41 patienter arbetade mellan 25% och 75%. Arbetsmarknadsåtgärder i form av bidragsanställningar som till exempel lönebidrag eller trygghetsanställning är en annan vanlig anpassning och den mest förekommande åtgärden för att komma in på arbetsmarknaden (8). Statistik från Arbetsförmedlingen visar att antalet subventionerade anställningar för personer med psykiska funktionshinder har tredubblats under den senaste tioårsperioden (34). Resultatet visade att 46% av patienterna hade en bidragsanställning. Bidragsanställningar omprövas regelbundet, ofta varje år, för att göra en bedömning om det fortfarande finns behov av bidragsanställning eller om bidraget skall upphöra. En möjlig förklaring till att många patienter inte hade en bidragsanställning kan vara att anställningen startat med bidrag som sedan upphört. En möjlig förklaring kan också vara att patienten har tränat upp sin förmåga på arbetsplatsen så att arbetsförmågan inte längre är nedsatt för de aktuella arbetsuppgifterna. De anpassningar som förekom på själva arbetsplatsen var individuella och varierade. De mest förekommande anpassningarna var anpassning av arbetstuppgifter, anpassat arbetsschema och/eller anvisad handledare. Ingen av patienterna angav att de använde förskrivna hjälpmedel. De kognitiva funktionshinder som många gånger finns vid psykossjukdom gör att man kan anta att flera patienter har behov av till exempel påminnelsehjälpmedel och/eller hjälpmedel för planering (28). Vanliga mobiltelefoner har funktioner som kan användas som stöd för minne och planering. I vilken omfattning patienterna använde sina mobiltelefoner som hjälpmedel undersöktes inte. Resultatet visade att rörligheten på arbetsmarknaden var låg, 32 patienter var kvar på den arbetsplats de först kom till. Endast nio patienter hade bytt arbete efter det att de fått arbete via AIR. Att gruppen hade en låg rörlighet på arbetsmarknaden kan vara ett tecken på att det är svårt för personer med psykiska funktionshinder att byta arbete även om de skulle vilja. Detta kan dels förklaras med funktionsnedsättningar som till exempel initiativsvårigheter och problem att organisera och planera som kan göra det svårt för patienten att byta arbete utan hjälp (28). Dels kan det vara diskriminerande faktorer i omgivningen som påverkar förutsättningarna att byta arbete som att det finns fördomar mot personer med psykisk sjukdom och att många arbetsgivare är tveksamma till att anställa (35). I en skrivelse från Socialdepartementet, 2011 (8) framkom att arbetsgivare måste vara beredda att anställa fler personer med funktionshinder. För att detta skall ske finns behov av att se över och förbättra politiska arbetsmarknadsåtgärder (8). 12

13 Arbetsgivare behöver också få ökad kunskap om funktionshinder och mer information om de stödinsatser som finns att få och offentliga sektorn bör ta större ansvar för att anställa personer med psykiska funktionsnedsättningar (8, 34). Redan 2006 påtalade World Health Organisation (WHO) (35) länders skyldigheter att arbeta för att personer med psykiska funktionshinder integreras i samhället både avseende arbetet, studier och boende. Att rörligheten på arbetsmarknaden var låg kan även tolkas som att patienterna trivdes så bra på den första arbetsplatsen att de inte funnit någon orsak att byta arbete. Resultatet visade att 66% av patienterna som har fått anställning trivdes mycket bra eller bra på sin arbetsplats och 27% uppgav att de trivdes ganska bra. Endast 7 % angav att de trivdes dåligt. Detta resultat styrker tolkningen att den låga rörligheten skulle kunna bero på att patienterna trivdes på arbetet och ville vara kvar. Patienter som remitteras till AIR deltar i en kartläggning som används som underlag för planering av arbetsinriktade åtgärder. I en nyligen publicerad studie av Lexén, Hofgren och Bejerholm (31) framkom att en faktor som inverkar positivt på möjligheterna att behålla ett arbete är att ta reda på patientens förutsättningar för arbete. Detta görs genom en noggrann utredning som används för att matcha patientens förmåga och erfarenheter med omgivningens, i det här fallet, de krav som ställs på patienten i arbetssituationen. Arbetsterapeuters yrkeskompetens är bland annat att genom observation i aktivitet bedöma utförandeförmåga och att göra aktivitetsanalys av de arbetsuppgifter som är aktuella (10-12). Även i IPS-modellen (14) betonas vikten av att lära känna patienten väl och göra en initial yrkesbedömning. En slutsats som kan dras av detta är att om matchning mellan behov och krav stämmer ökar förutsättningarna för patienten att vara kvar längre på arbetsplatsen eftersom de då klarar att utföra sina arbetsuppgifter och trivs (32). Ytterligare en faktor som kan påverka att patienten är kvar på arbetsmarknaden är att patienten får hjälp att hitta och använda strategier för att hantera svårigheter som uppstår på arbetsplatsen (32). Forskning visar att en vanlig svårighet som många patienter uttrycker är att de inte vet hur de skall tala om sin sjukdom på arbetsplatsen. IPS-modellen erbjuder lång och kontinuerlig uppföljningskontakt där det finns utrymme att stödja patienten i detta och andra problem som uppstår på arbetet. Det har också visat sig att de patienter som har ett nätverk som stöttar i livet i allmänhet behåller arbetet längre (33). Den inledande utredningen, matchningen av patient och arbete samt den långa uppföljningskontakten som ingått i rehabiliteringsarbetet på AIR kan således ha bidragit till att flertalet patienter i studien behållit sitt arbete och trivts bra. Resultatet visade att 63 % hade formell utbildning för de arbetsuppgifter de utförde och trots en förhållandevis liten population fanns en stor variation av branscher med en viss övervikt inom administration/ekonomi och vård/omsorg/pedagogik. Att utgå ifrån patientens utbildning, tidigare arbetslivserfarenhet, intressen eller önskemål är grundläggande i klientcentrerat rehabiliteringsarbete. Detta ingår i både IPS-modellen och MoHo och är en förutsättning för en god matchning mellan behov och krav (11, 14). Spridningen av branscher där patienterna arbetade kan tolkas som att patienternas erfarenheter, intressen och önskemål tagits i beaktande. I en svensk studie från 2012 framkom att samtliga som ingick i studien uppgav att arbete var den enskilt främsta orsaken till att de hade ett bra liv (32). Forskning visar att personer med psykiska funktionshinder anser att arbete är betydelsefullt. Utöver bättre ekonomi ger arbete struktur på dagen, sociala kontakter och distraktion från symtom. Arbete gör också att patienten upplever att de utvecklas och får ny kunskap (30, 32). 13

14 Resultatet i föreliggande undersökning stämmer väl med tidigare forskning och visade att den orsak som flest patienter, 69%, uppgav som betydelsefullt med att ha ett arbete var bättre ekonomi. Annat som beskrevs som betydelsefullt var; kollegor, meningsfullhet, rutiner, delaktighet och ökat självförtroende. Alla patienter uppgav fler än en betydelse med att ha ett arbete vilket kan ses som att arbete har återverkningar på hela livet. Resultatet visade ett starkt samband (p<0.002) mellan tjänstgöringsgrad och återgång till arbetsmarknaden. Om patienter med psykiska funktionshinder får stöd i att komma tillbaka till arbete inom två år ökar detta möjligheten att arbeta 50 % eller mer. Resultatet kan ses som en viktig indikation på att det inom psykiatrin bör finnas personal och arbetsmetoder som har fokus på rehabilitering. De patienter som vill arbeta bör tidigt erbjudas utredning, behandling, träning och/eller kompensatoriska insatser för att bli bättre rustade för arbetsmarknaden (14, 17). Då Schizofreni är en sjukdom som ofta ger omfattande funktionshinder har arbetsförmågan hos personer med denna diagnos tidigare ansetts vara begränsad (28). Resultatet visade på en tendens (p<0.094) att patienterna med schizofrenidiagnos i högre utsträckning än förväntat behöll sitt arbete i mer än tre år. Detta är ett osäkert resultat men det stämmer med tidigare kunskap om att funktionsnivå är ett bättre redskap att förutsäga arbetsförmåga än diagnos (5). Då Schizofreni är en sjukdom som ofta debuterar tidigt i livet är det viktigt att specialistpsykiatrin kan erbjuda evidensbaserade insatser mot studier och/eller arbete (5, 28, 36). I Strategier för genomförande av Funktionshinderpolitiken (8) betonas att unga med psykiska funktionshinder får stöd och hjälp att komma vidare till arbete efter avslutat skolgång och att övergång från skola till arbetsliv är av stor betydelse för att möjligheterna till framtida långsiktig etablering på arbetsmarknaden (8). Forskning visar att tidig intervention med fokus på förbättrad arbetsförmåga för personer som insjuknar första gången i psykos var mer kostnadseffektivt än behandling utan denna insats (37). Flera nyligen publicerade studier har visat sig att en faktor som ökar förutsättningarna för att patienten skall behålla ett arbete är om arbetsgivaren och kollegor får kunskap om patienten sjukdom och behov. Det har visat sig att de personer som vågat tala om sin sjukdom har fått ökad förståelse och stöd från både kollegor och chefer (32, 33). Många patienter är rädda för att tala om sin sjukdom på arbetsplatsen. Denna rädsla kan vara befogad och personer med psykiska funktionshinder har ofta negativa erfarenheter från arbetslivet av att till exempel känna sig utpekade eller utanför (33, 35). Sammanfattningsvis visade resultatet att indikationer finns för att: gedigna kartläggningar av förutsättningar för arbete är viktigt för att få ett underlag för en god matchning mellan person och arbete det är viktigt identifiera behov av anpassningar av arbete en lång och kontinuerlig uppföljningskontakt med patienten är betydelsefull för att kunna fortsätta träning och behandling i en reell arbetsmiljö det behövs flexibla och ändamålsenliga arbetsmarknadsåtgärder som möjliggör lönearbete för personer med psykiska funktionshinder 14

15 Referenser 1. Eklund M, Gunnarsson B, Leufstadius C, editors. Aktivitet & relation: mål och medel inom psykosocial rehabilitering. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur: Lloyd C, Waghorn G. The importance of Vocation in Recovery for Young People with Psychiatric Disabilities. Br J Occup Ther. 2007; Harvey SB, Henderson M. Occupational psychiatry. Psychiatry. 2009;8(5): Dunn EC, Wewiorski NJ, Rogers ES The meaning and importance of employment to people in recovery from serious mental illness: Result of a qualitative study. Ps Rehab J. 2008;32: Landstinget Halland. Psykiatrin i Halland. Psykiatrisk rehabilitering. [2., rev. och bearb. utg.]. Halmstad: Landstinget Halland; Funktionshindrades Situation på Arbetsmarknaden, 4:E Kvartalet 2008 Information om Utbildning Och Arbetsmarknad Arbetsmarknadsstyrelsen. (AMS) och Statistiska Centralbyrån (SCB). Stockholm. 7. Burns T, White SJ, Catty J; EQOLISE group. Individual Placement and support in Europe: the EQOLISE trial. Int Rev Psychiatry Dec; 20 (6): En strategi för genomförande av funktionshinderpolitiken ; S ; Socialdepartimentet. 9. Sandqvist JL, Henriksson CM. Work functioning: a conceptual framework. Work. 2004;23(2): Christiansen C, Townsend EA, editors. Introduction to occupation: the art and science of living. Upper Saddle River, N.J: Prentice Hall; Kielhofner G. Conceptual foundations of occupational therapy. 2. ed. Philadelphia: F.A. Davis; Sandqvist JL, Törnquist KB, Henriksson CM. Assessment of Work Performance (AWP)--development of an instrument. Work. 2006;26(4): Lloyd C, Bassett H, King R. Occupational therapy and evidence-based practice in mental health. Br J Occup Ther. 2004;67(2): Becker, Deborah R. - Att vara verksam i arbetslivet: det individuella placerings- och stödprogrammet (IPS)/av Deborah R. Becker, Robert E. Drake; [översättning: Bodil Lindquist] Waghorn G, Lloyd C, Clune A. Reviewing the theory and practice of occupational therapy in mental health rehabilitation. Br J Occup Ther. 2009;72(7): (2011) Nationella Riktlinjer för Psykosociala Insatser vid Schizofreni Eller Schizofreniliknande Tillstånd 2011: Stöd För Styrning Och Ledning 15

16 Socialstyrelsen. (National Board of Health and Welfare. National guidelines for psychosocial interventions in schizophrenia and schizophrenia-like state 2011: Support for governance and management. In Swedish). Stockholm. 17. Arbesman M, Logsdon DW. Occupational therapy interventions for employment and education for adults with serious mental illness: a systematic review. Am J Occup Ther May-Jun;65(3): Review. 18. Burns T, Catty J, Becker T et.al. The effectiveness of supported employment for people with severe mental illness: a randomised controlled trial. Lancet. 2007;370: Bond GR, Drake RE, Becker DR. An update on randomized controlled trials of evidence-based supported employment. Ps Rehab J. 2008;31(4): Bejerholm U, Larsson L, Hofgren C. Individual placement and support illustrated in the swedish welfare system: A case study. J Vocational Rehab. 2011;35(1): Nygren U, Markström U, Svensson B, Hansson L, Sandlund M. Individual placement and support - a model to get employed for people with mental illness - the first Swedish report of outcomes. Scan J Caring Sci Sep;25(3): DePoy E, Gitlin LN. Forskning: en introduktion. Lund: Studentlitteratur; Carlsson B. Grundläggande forskningsmetodik för vårdvetenskap och beteendevetenskap. Stockholm: Almqvist & Wiksell; Trost J, Hultåker O. Enkätboken. Lund: Studentlitteratur; SPSS For Windows version 15,0 (hemsida på Internet). Chicago, Illinois: (updated 2009; cited 2009 May 16). Tillgänglig från: Backman J. Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur; Pallant J. SPSS survival manual: a step by step guide to data analysis using SPSS for Windows (Version 10 and 11. Buckingham: Open University Press; Mellgren Z, Mellgren Z, Lundin L. Psykiska funktionshinder: stöd och hjälp vid kognitiva funktionsnedsättningar.2. uppl. Lund: Studentlitteratur; Socialförsäkringen i siffror Socialförsäkringsrapport 2011: Dominy M, Hayward-Butcher T. Is work good for you? Does paid employment produce positive social capital returns for people with severe and enduring mental health conditions? Ment Health and Soc Inclusion. Vol.16 Iss:1,p Bejerholm U. Occupational Balance in People with Schizophrenia. Occup Thera in Ment Health. 26:1 17, Lexén A, Hofgren C, Bejerholm U. Reclaiming the worker role: Perceptions of people with mental illness participating in IPS. Scand J Occup Ther. 2012;Early Online,

17 33. Nithsdale V, Davies J, Croucher P. Psychosis and the Experience of Employment. J Occupa Rehabil. 2008;18: Statskontorets delredovisning av uppdraget om subventionerade anställning m.m., Statskontoret 2011, dnr 2011/ How can the human rights of people with mental disorders be promoted and protected? World Health Organization; 2006; Available from: Browne D J, Waghorn G. Employment services as an early intervention for young people with mental illness. Early intervention in Psychiatry. 2010;4: McCrone P, Craig T K J, Power P, Garety P A. Cost effectiveness of an early intervention service for people with psychosis. Br J Psychiatry. 2010;196(5):

18 Kompetenscentrum för Schizofreni Psykiatri Psykos Sahlgrenska Universitetssjukhuset Webbplats: