Adoption. Handbok för socialtjänstens handläggning av internationella och nationella adoptioner

Transkript

1 Handbok för socialtjänstens handläggning av internationella och nationella adoptioner

2 Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN Artikelnummer Foto Matton / Creatas Sättning Edita Tryck Edta Bobergs, Falun, augusti 2014

3 Förord Handboken riktar sig framför allt till de familjerättssekreterare inom socialtjänsten som arbetar med adoptioner. Syftet är att underlätta tillämpningen av det regelverk som gäller för adoptionsområdet. Den är ett komplement till Socialstyrelsens allmänna råd (2008:8) om socialnämndens handläggning av ärenden om adoption. Arbetet med handboken har ingått i ett regeringsuppdrag till Social styrelsen med följande delar: uppdatera det utbildningsmaterial och den handledning som används i den obligatoriska föräldrautbildningen inför internationell adoption ta fram ett utbildningsmaterial med tillhörande handledning som vid behov kan användas i ett uppföljande, frivilligt föräldrasamtal i utbildande syfte efter och i nära anslutning till besked om ett kommande barn uppdatera handboken för socialtjänstens handläggning av nationella och internationella adoptioner. Handboken har kompletterats med nya och ändrade lagbestämmelser, föreskrifter, allmänna råd, handböcker, rättsfall och JO-uttalanden. Revideringen av handboken har i övrigt haft fokus på den del som rör internationella adoptionsfrågor. Förtydliganden samt kompletteringar i texten har gjorts samt vissa mindre förändringar i strukturen. Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA har deltagit i arbetet. Vi har också haft referensgrupper med personer från socialtjänsten, adoptionsorganisationer och adopterades organisationer, utbildare, adoptivföräldrar och barn som adopterats. Carina Thåström Aronsson har varit projektledare och Gunilla Cederström har ansvarat för uppdateringen av denna handbok. AnneMarie Danon avdelningschef 3

4

5 Innehåll Förord... 3 Förkortningar Inledning...15 Utvecklingen av internationella och nationella adoptioner...15 Utredarens ansvar...16 Konventioner och lagstiftning...17 Läsanvisningar sprocessen...19 Olika typer av adoptioner...19 Socialtjänstens ansvar i olika skeden av adoptionen...19 Gången i adoptionsärenden...21 DEL 1 INTERNATIONELL ADOPTION Allmänt om internationell adoption Internationella konventioner om barns rättigheter...26 Svensk lagstiftning...27 Myndigheter och organisationer...27 Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA...28 Auktoriserade adoptionsorganisationer...29 Socialstyrelsen Inspektionen för vård och omsorg, IVO...31 Sveriges behörighet att fatta beslut i internationella adoptionsärenden...31 Ansvarig kommun...32 Hemvistbegreppet...32 Bosättningskommun Socialnämndens uppgifter och ansvar Information till sökande Den första kontakten...39 Information om de olika stegen Grundläggande förutsättningar för medgivande

6 6. Anvisning av föräldrautbildning Föräldrautbildningen är obligatorisk Kommunen ska anvisa lämplig föräldrautbildning Utbildningens kvalitet...47 Utbildarens kompetens...48 Utbildningens innehåll och upplägg...49 Frivilligt förberedelsesamtal inför adoption Medgivandeutredning...51 Utredarens roll och hänsyn...51 Ansökan om medgivande...52 Utgångspunkter...53 Flera olika syften...53 Utredningsplan Metoder i utredningen...55 Utprövade strukturerade metoder saknas...55 Metoder för att samla in information...56 Utredningsområden Adoptivbarns generella och specifika behov...61 Sökandens kunskaper, insikter och beredskap inför adoptivbarns behov Genomgång av föräldrautbildningens teman Synen på barn och tidigare barnerfarenhet Förväntningar och beredskap Särskilda önskemål om barnet...69 Sökandens föräldraförmåga...71 Uppgifter från register m.m...72 Ålderns relevans för lämplighet...73 Fysisk och psykisk hälsa...76 Förutsättningar för en god föräldraförmåga...82 Personliga egenskaper och förmåga till samspel...83 Förluster och trauman t.ex. ofrivillig barnlöshet...87 Motiv till adoption...89 Beredskap att söka och ta emot hjälp Föräldraförmåga hos sökande som har barn...91 när det redan finns barn i familjen Vilka barn är sökanden kvalificerad att ta emot?...93 Livsåskådning och religion...94 Migrationserfarenhet och språk...96 Förutsättningar i sökandens relation, nätverk och miljö...98 Förhållandet mellan de sökande Ensamstående sökande Socialt nätverk och social integrering Sökandens arbete, ekonomi, boende och närmiljö

7 Referenter Motiv till adoptionen Socialnämndens bedömning av motivet Förhållandet mellan sökanden och barnet Barnets behov och situation Avslutande samtal Utredarens analys och bedömning Bedömningsgrunder i lagen och förarbeten Förutsättningar och riskfaktorer Analys Saklighet Utredningsrapporten Formella krav på innehåll Information till ansvariga i barnets ursprungsland Innehållet i utredningsrapporten Utredarens förslag till beslut Om sökanden inte vill fullfölja utredningen Socialnämndens beslut Vid överklagande Begränsningar i ett beslut om medgivande Giltighetstiden för medgivande Information om det fortsatta adoptionsförfarandet Anmälan och utredning av mer väsentligt ändrade förhållanden Ta emot ett barn utan medgivande Återkallelse av medgivande Under väntetiden När barnet tagits emot Om barnet behöver omplaceras Överklagande av återkallelse Begäran om ändringar efter beslut om medgivande Intyg Ny ansökan Samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta En sista avstämning Samtycke eller avslag Planering av uppföljning Meddelande till barnhälsovården Begäran om samtycke för ett annat barn Socialtjänstens fortsatta ansvar Information om praktiska frågor Folkbokföring Föräldrapenning, barnbidrag m.m

8 Läkarundersökning sbidrag Vad som gäller innan adoptionen är klar Hembesök och uppföljning Socialnämndens bevakning av att adoptionen fullföljs Olika sätt att fatta adoptionsbeslut sbeslut i ett land anslutet till Haagkonventionen sbeslut i svensk domstol sbeslut i ett land där adoptivföräldrarna är medborgare eller har hemvist sbeslut efter godkännande av MIA sbeslut i ett annat nordiskt land Socialnämndens yttrande till tingsrätt Utredningsplan Särskilt om yttrande rörande släktingadoption Särskilt om yttrande rörande adoption av feriebarn Planering av uppföljning Socialnämndens medgivande eller yttrande vid enskild adoption Socialnämndens handläggning MIA:s prövning av adoptionsförfarandet Socialtjänstens uppföljning av barnets situation Uppföljningsrapporter till utlandet DEL 2 NATIONELL ADOPTION Olika typer av adoption Barnkonventionen Lagstiftning av ett spädbarn Utredning Utredningsplan De olika leden i handläggningen Planering, samverkan och samordning Ett första samtal med de biologiska föräldrarna Underåriga biologiska föräldrar Faderskapsutredning Vårdnadshavares samtycke till adoption Fortsatta samtal med de biologiska föräldrarna Den biologiska mammans beslutsprocess Den biologiska pappans beslutsprocess

9 Söka adoptivföräldrar Sökande med medgivande för internationell adoption Krav på tänkbara adoptivföräldrar Utredningsområden Placering i den tänkta adoptivfamiljen Praktiska frågor Bevakning av att adoptionen fullföljs Om de biologiska föräldrarna ändrar sig Socialnämndens yttrande till domstolen Sökandens folkbokföringskommun Barnets vårdnadshavares folkbokföringskommun Tingsrättens beslut om adoption Uppföljning och stöd efter adoptionen Stöd till adoptivföräldrarna Stöd till biologiska föräldrar Information och kontakt mellan barnets biologiska föräldrar och adoptivfamiljen av ett barn som sökanden har en relation till Socialnämndens yttrande Utredningsplan Utredningsområden Sökandens motiv och barnets behov Sökandens relation till barnet Sökandens relation till barnets vårdnadshavare Barnets inställning Eventuella blivande syskons inställning Den andra förälderns inställning Sökandens inställning till barnets andra biologiska förälder Sökandens lämplighet som förälder Socialnämndens yttrande vid adoption av ett barn som fötts i en samkönad relation Socialnämndens yttrande vid adoption av ett barn som är placerat i familjehem av en vuxen DEL 3 STÖD OCH HJÄLP Stöd till adopterade och deras familjer Allmänt om adoptivfamiljers behov av stöd och hjälp Verksamheter Stöd till blivande adoptivföräldrar under väntetiden Stöd i samband med barnets hemkomst

10 Samtal och stöd efter hemkomsten Stöd i samspelet mellan barn och adoptivföräldrar Föräldragrupper Socialtjänstens uppföljningsansvar vid internationell adoption Stöd i språkutvecklingen för internationellt adopterade Rådgivning om samtal med barnet om adoptionen Rådgivning i samband med förskole- och skolstart Rådgivning och stöd senare under uppväxten Stöd under tonårstiden Stöd i samband med eget föräldraskap Stöd och hjälp att söka sitt ursprung Att ta del av handlingar Biologiska släktingar som söker kontakt DEL 4 Handläggning och dokumentation Allmänt om socialnämndens handläggning Information och rådgivning Utredningsskyldighet Delegation Utredaren Kompetens Bemötande, saklighet och egna insikter En eller två utredare? Byte av utredare Externt anlitad utredare Utredningstiden Jäv Dokumentation Innehåll och utformning Minnesanteckningar Journal Beslutsunderlag och utredningsrapport Partsinsyn och kommunicering Rättelse av skrivfel och andra förbiseendefel Underrättelse om beslut Överklagande Sekretess Sekretess hos socialtjänsten Sekretess hos MIA Sekretess hos adoptionsorganisationerna Sekretess hos domstol Sekretess mellan myndigheter

11 Sekretessbrytande regler Utlämnande av handlingar Arkivering Gallringsförbud Tolk Att ha tolk närvarande under föräldrautbildning Tolk under utredningen Översättning av handlingar Begrepp Beslutsunderlag och utredningsrapport Medgivandeutredning Samtycke Sökande Uppföljningsrapport Ursprungsland Referenser Sakregister Bilaga Socialstyrelsens författningssamling Bilaga Blankettlista

12

13 Förkortningar AAI Adult Attachment Interview AR Allmänna råd ASI Attachment Style Interview BrB Brottsbalken (1962:700) BBIC Barns behov i centrum BVC Barnavårdscentral FB Föräldrabalken (1949:381) FL Förvaltningslagen (1986:223 ) FOL Folkbokföringslagen (1991:481) IAS Intervju om anknytningsstil ICDP International child development programmes IRA Lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption JO Justitieombudsmannen KL Kommunallagen (1991:900) Lgeb Lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn LIA Lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling LVU Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga MIA Myndigheten för internationella adoptionsfrågor PAS Post adoption service Prop. Proposition OSL Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) RB Rättegångsbalken RegR Regeringsrätten RÅ Regeringsrättens årsbok SAFE Structured analysis family evaluation SFB Socialförsäkringsbalken (2010:110) SFS Svensk författningssamling SoF Socialtjänstförordningen (2001:937) SOSFS Socialstyrelsens författningssamling SOSB Socialstyrelsens blankett SoL Socialtjänstlagen (2001:453) SOU Statens offentliga utredningar 13

14

15 1. Inledning Kunskaper och synsätt utvecklas och förändras kontinuerligt. Det är viktigt att rekommendationerna så långt som möjligt är vetenskapligt underbyggda. Det finns dock inte särskilt mycket forskning att luta sig emot när det gäller förutsättningar för adoptivföräldraskap eller utredningar och bedömningar av presumtiva föräldrars lämplighet. Ändå behöver socialtjänstens utredningar och bedömningar göras strukturerat och enhetligt, med stöd i aktuell forskning och teoribildning kring barns utveckling och föräldraskap. I en avhandling visar Lindgren hur adoptionsverksamheten i Sverige har påverkats av kulturella föreställningar om familj och släktskap, strävan efter att skapa acceptans för adoption som familje bildning samt utbudet av och efterfrågan på barn. en är en process där olika privata och offentliga aktörer och instanser är delaktiga, och där betydelsen av familj, föräldraskap och barnets bästa diskuteras och förhandlas. Den äger rum i ett samhälleligt sammanhang präglat av politiska beslut, vetenskapliga perspektiv och kulturella föreställningar om barn, familj och föräldraskap. [1, 2] Utvecklingen av internationella och nationella adoptioner Sverige har länge varit ett av de länder som har flest internationella adoptioner i förhållande till folkmängden. Den internationella adoptionsverksamheten har på senare år genomgått en snabb och omfattande förändring i hela världen. Antalet internationellt adopterade som kommer till Sverige har minskat betydligt under senare år och för många tar adoptionsprocessen mycket längre tid än tidigare. Enligt den i Haag år 1993 antagna konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, ska myndigheterna i barnets ursprungsland lämna barnet för internationell adoption först när det inte går att finna adoptivföräldrar i hemlandet. I flera av dessa länder pågår en utveckling som bl.a. underlättar för ensamstående mödrar att ta hand om sina barn. Det är en önskvärd utveckling, 15

16 1. Inledning som vi känner igen från vårt eget land från och 1960-talen. Det innebär att färre barn behöver nya föräldrar från andra länder. I många länder ökar också de nationella adoptionerna.[4] Det är i många fall svårt att hitta familjer som kan och vill adoptera de barn som adoptionsorganisationernas samarbetskontakter söker familj till. Majoriteten av de barn som adopteras internationellt har i förväg kända särskilda behov på grund av sjukdomar, funktionsnedsättningar och svår social bakgrund. Många barn är äldre än tre år och det är vanligt att föräldrarna har fråntagits föräldrarätten. I Sverige gjordes år 2013 cirka medgivandeutredningar för internationell adoption. Under de senaste åren har antalet medgivandeutredningar totalt minskat med över utredningar. Under 2013 kom 350 adoptivbarn till Sverige. 1 År 2013 gjordes 361 nationella adoptioner, varav 45 rörde spädbarnsadoptioner och 11 gällde familjehemsplacerade barn. Merparten av de nationella adoptionerna gällde 305 styvbarn. 2 Sedan slutet av 1950-talet har ungefär adopterade barn kommit till Sverige och omkring hälften är idag vuxna. Utredarens ansvar Varför ska vuxna som vill adoptera bli så grundligt granskade och utredda när det inte finns några krav på dem som får biologiska barn? Svaret är att samhället tar på sig ett stort ansvar när dessa barn med extra sårbarhet och särskilda behov ska få nya föräldrar och uppväxtförhållanden. Samhället måste så långt som möjligt garantera att varje adoption sker på ett lagligt och etiskt sätt och att barnet kommer till föräldrar som är väl förberedda och lämpade att ta hand om det. För barnet är adoptionen ett livsavgörande och definitivt beslut. en innebär att ett barn som står utan föräldrar eller någon annan person som har möjlighet att ta hand om det, får en ny familj och en ny släkttillhörighet, såväl känslomässigt som juridiskt. Den innebär samtidigt att de juridiska banden till den biologiska familjen bryts även om de känslomässigt kommer att finnas kvar. Vid adoption får enligt barnkonventionen inga andra intressen sättas före eller anses lika viktiga som hänsynen till barnets bästa. 1 Aktuell statistik om internationella adoptioner finns på 2 Aktuell statistik om nationella adoptioner finns på 16

17 1. Inledning Barnets bästa har här absolut prioritet. I vissa fall är det tveksamt om den eller de som vill adoptera kan tillgodose ett adoptivbarns särskilda behov, och då får de vuxnas längtan efter att få bilda familj stå tillbaka för det vanligtvis okända barnets behov av kompetenta föräldrar. 3 Konventioner och lagstiftning Proceduren för internationella adoptioner styrs av internationella konventioner samt svensk och utländsk lagstiftning. Bestämmelser för bedömningen av sökandes lämplighet att adoptera finns i socialtjänstlagen (2001:453), SoL och om beslutet om adoption ska fattas i Sverige gäller bl.a. bestämmelserna i föräldrabalken, FB. De nationella adoptionerna däremot regleras enbart av den nationella lagstiftningen och lämplighetsbedömningen görs framför allt med utgångspunkt i föräldrabalkens bestämmelser. Det finns alltså olika regelverk som styr bedömningarna av sökandens lämplighet som adoptivförälder samt utredningar och yttranden till domstolen m.m. beroende på vilken typ av adoption det är fråga om. Enligt socialtjänstlagen ska man beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver när åtgärder rör barn. Det gäller t.ex. de medgivandeutredningar som görs vid internationella adoptioner eftersom en adoption är till för det okända barnets bästa. 4 I föräldrabalkens bestämmelser om adoption har principen om barnets bästa inte kommit till lika tydligt uttryck. I betänkandet Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) föreslås att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om adoption av barn under 18 år. 5 Läsanvisningar Efter detta inledande kapitel finns ett kapitel som beskriver sprocessen. Själva handboken är sedan indelad i fyra delar: 1. Internationell adoption, 2. Nationell adoption, 3. Stöd och hjälp samt 4. Handläggning och dokumentation. 3 Propositionen Internationella adoptionsfrågor (prop. 2003/04:131 s. 24) 4 Prop. 2003/04:131 s Betänkandet Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61 s ) 17

18 1. Inledning Del 1 om Internationell adoption (kapitel 3 12) behandlar hela adoptionsförfarandet steg för steg, oavsett om det rör sig om en adoption av okänt eller känt barn, eller om adoptionen sker via en auktoriserad organisation eller görs som en enskild adoption. Under särskilda underrubriker beskrivs vad som är specifikt i medgivandeutredning, yttrande till tingsrätten etc. för kända barn och enskilda adoptioner. Del 2 om Nationell adoption, (kapitel 13 16) inleds med ett allmänt avsnitt. Därefter är texten uppdelad efter dels adoption av spädbarn, dels adoption av barn som sökande har en relation till. I det senare kapitlet finns underrubriker för adoption av barn till närstående, barn som fötts i samkönad relation respektive barn i familjehem. Del 3 om Stöd och hjälp, (kapitel 17) finns en allmän beskrivning av vilket behov av stöd och hjälp som kan finnas i olika skeden av adoptionsprocessen. Där finns också exempel på verksamheter som kan ge stöd och hjälp. Del 4 om Handläggning och dokumentation, (kapitel 18) beskriver det formella regelverket utifrån vad som är specifikt för ärenden som rör adoptioner. I övrigt hänvisas till Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd och Socialstyrelsens handbok om Handläggning och dokumentation i verksamhet som bedrivs enligt SoL, LVU, LVM och LSS [48]. Socialstyrelsens allmänna råd om socialnämndens handläggning av ärenden om adoption är integrerade i handboken och finns i bilaga 1. Blanketter som är aktuella i handläggningen av adoptionsärenden finns i bilaga 2. De kan också laddas ned från 18

19 2. sprocessen Olika typer av adoptioner er kan delas in i nationella adoptioner och internationella adoptioner samt adoption av ett okänt eller ett känt barn. De internationella adoptionerna kan delas in i sådana som förmedlas via en auktoriserad organisation och enskilda adoptioner. I Sverige är det vanligast med internationella adoptioner som förmedlas av en adoptionsorganisation. Regleringen på adoptionsområdet utgör en brokig karta av olika regelverk: konventioner och lagstiftning som rör familjerätt, offentligrätt och internationell privaträtt. Det finns också ett antal olika aktörer med olika roller i adoptionsförfarandet; barn tillgängliga för adoption (ibland deras biologiska föräldrar, familjehem eller barnhem) och presumtiva adoptivföräldrar, nationella och utländska myndigheter (inklusive domstolar) samt organisationer. Socialnämndens ansvar i olika skeden av adoptionen framgår av översiktsbilden i slutet av detta kapitel. Regelverket för adoption medger att en adoption kan göras på olika sätt, t.ex. med utgångspunkt i var barnet eller sökanden är bosatt eller medborgare. En annan distinktion är hur förmedlingen av adoptionen går till, dvs. hur barnet och sökanden kommer eller kommit i kontakt med varandra. Denna handbok rör barn som adopteras inom eller till Sverige. Socialtjänstens ansvar i olika skeden av adoptionen Från det att sökanden tar kontakt har socialtjänsten en rad olika uppgifter och ansvar i olika skeden av adoptionen. När det gäller internationella adoptioner ansvarar socialnämnden för att de blivande adoptivföräldrarna är väl förberedda och lämpade att ta emot och adoptera ett barn från ett annat land. Det sker genom att anvisa till den obligatoriska föräldrautbildningen medgivandeutredningen socialnämndens beslut rörande medgivande 19

20 2. sprocessen socialtjänstens samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta när sökanden väl har blivit föreslagen som förälder till ett barn. I samband med att samtycke lämnas erbjuds sökanden ett frivilligt förberedelsesamtal med fokus på det barn som ska tas emot. Oavsett vilket förfarande adoptionsärendet följer så ska (i de allra flesta fall) socialnämnden utreda sökandens förutsättningar för att bli adoptivförälder innan adoptionen genomförs, antingen genom en medgivandeutredning enligt 6 kap. 12 SoL eller genom ett yttrande till tingsrätten enligt 4 kap. 10 FB. Ibland blir det aktuellt med båda utredningarna. Vid nationella adoptioner, dvs. då barnet har hemvist i Sverige och adopteras inom landet, ska både den kommun där barnets vårdnadshavare är folkbokförd och den där sökanden är folkbokförd lämna ett yttrande till tingsrätten (4 kap. 10 FB). Reglerna för vad socialtjänstens utredning ska innehålla är inte lika tydliga när ett adoptionsärende initieras hos socialnämnden genom en begäran om ett yttrande till tingsrätten. 6 Ett långsiktigt ansvar för hjälp och stöd Socialtjänstens uppgifter i samband med adoptioner tar inte slut i och med socialnämndens beslut om medgivande och domstolens beslut om adoption. Ett adoptivföräldraskap och ett adoptivbarns omställning och utveckling kan innebära svårigheter, och det lägger ett ansvar på socialtjänsten när det gäller uppföljning, rådgivning, hjälp och stöd för att barnet ska få så bra förutsättningar som möjligt i sin nya familj. Socialnämnden har ansvar för att adoptivfamiljerna får det stöd och den hjälp som de kan ha behov av sedan adoptionen genomförts (5 kap. 1 SoL). Bestämmelsen gör ingen skillnad på internationell och nationell adoption. En del kommuner erbjuder sådant stöd inom ramen för socialtjänsten i samband med adoptionen, längre fram under barnets uppväxt och för att barnet ska få veta mer om sitt ursprung. 6 I Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) finns förslag till förändringar i lagstiftningen. 20

21 Gången i adoptionsärenden 2. sprocessen 22 Gången i adoptionsärenden Socialnämndens uppgifter i samband med olika typer av adoptioner Internationell adoption Nationell adoption genom adoptionsorganisation enskild adoption barn som sökande har en relation till vid ansökningstillfället okänt barn specifikt barn (t.ex. släktingbarn) vid ansöningstillfället okänt barn specifikt barn (t.ex. släktingbarn) familjehemsplacerat barn, feriebarn spädbarn barn till närstående Föräldrautbildning Kommunen anvisar (SOSFS 2008:8) Utredning Medgivandeutredning i enlighet med 6 kap. 12 SoL Vid placering före adoptionsbeslut utredning i enlighet med 6 kap. 6 SoL 5 Samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta Enligt 6 kap. 14 SoL eller 3 inkorporeringslagen 6 Yttrande till svensk domstol Utredning och yttrande i enlighet med 4 kap. 10 FB om adoptionen ska beslutas i svensk domstol Utredning och yttrande i enlighet med 4 kap. 10 FB Stöd och hjälp Enligt 6 kap. 7 SoL före adoptionsbeslut, enligt 5 kap. 1 SoL efter beslut om adoption Enligt 5 kap. 1 SoL efter beslut om adoption Enligt 6 kap. 7 SoL före adoptionsbeslut, enligt 5 kap. 1 SoL efter beslut om adoption 5 Viss vägledning för en utredning finns i beskrivningen av utredning efter ansökan om medgivande enligt 6 kap. 12 socialtjänstlagen. 6 Lag (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner 25 21

22

23 DEL 1 INTERNATIONELL ADOPTION 23

24

25 3. Allmänt om internationell adoption En internationell adoption avser ett barn med hemvist utomlands. En förutsättning för att få ta emot ett barn med hemvist utomlands i syfte att adoptera det är att socialnämnden, efter en utredning om sökandens lämplighet att adoptera, lämnar sitt medgivande. För att få medgivande måste sökande som inte har adopterat ett barn från utlandet tidigare delta i föräldrautbildning (6 kap. 12 SoL). Kontakterna med barnens ursprungsländer vid förmedling av barn sköts av adoptionsorganisationer i Sverige som är auktoriserade av Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA). 7 I de flesta fall måste den som vill adoptera anlita en sådan organisation för förmedlingen. 8 Sökande som fått ett medgivande för adoption lämnar in sina handlingar till en eller flera adoptionsorganisationer. Handlingarna får sedan enligt avtal mellan sökanden och organisationen bara sändas till ett land där sökanden uppfyller landets krav för adoption. Sverige har tillträtt såväl den i Haag 1993 antagna konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, Haagkonventionen som FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Enligt konventionerna ska barn lämnas till internationell adoption av myndigheter i barnets ursprungsland först när andra möjligheter i det landet är uttömda. 9 I en del fall utser myndigheter eller organisationer i ursprungslandet lämpliga föräldrar till ett visst barn. I andra fall är det den svenska organisationen som föreslår familj till ett barn de fått förfrågan om att placera. Hela processen kan ta flera år. Socialtjänstens ansvar upphör inte i och med ett medgivande för adoption. Om sökandens förhållanden förändras i mer väsentliga avseenden ska socialnämnden bedöma om det finns skäl att inleda en utredning om hur detta påverkar grunderna för medgivandet. 7 Jfr. 3 lag (1997:192) om internationell adoptionsförmedling (LIA) 8 4 lag (1997:192) om internationell adoptionsförmedling. Se Del 1. Socialnämndens medgivande eller yttrande vid en enskild adoption. 9 Artikel 4 Haagkonventionen. Artikel 21 barnkonventionen. 25

26 3. Allmänt om internationell adoption I vissa fall ska medgivandet återkallas (6 kap. 13 SoL). När sökanden har föreslagits som adoptivförälder till ett visst barn ska socialnämnden pröva om den kan ge sitt samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta (6 kap. 14 SoL). Internationella konventioner om barns rättigheter Internationella adoptioner styrs av internationella konventioner som Sverige har anslutit sig till samt av lagstiftning i Sverige och andra länder. 10 Sverige är, som tidigare nämnts, anslutet till Haagkonventionen och den gäller som svensk lag. Dess syfte är att internationella adoptioner ska ske på ett tryggt, lagligt och etiskt sätt och konventionen fördelar ansvaret för detta mellan mottagar- och ursprungsländerna. Enligt konventionen ska det i varje land finnas en central adoptionsmyndighet (artikel 6). I Sverige innehar MIA denna roll enligt 2 inkorporeringslagen. 11 Centralmyndigheten i den mottagande staten ansvarar t.ex. för att föräldrarna är lämpade och har fått den rådgivning som kan vara nödvändig för att ta hand om ett adoptivbarn från ett annat land. I Sverige ligger detta ansvar på kommunernas socialnämnder (3 inkorporeringslagen). Centralmyndigheten i barnets ursprungsland ska t.ex. utreda om barnet är tillgängligt för adoption (artikel 16). Konventionen innehåller också ett antal procedurregler. En adoption som har genomförts i enlighet med Haagkonventionen i ett konventionsland gäller automatiskt i Sverige. Enligt både Haagkonventionen och barnkonventionen ska barnets bästa beaktas. Vid adoption anger barnkonventionen att det är barnets bästa som främst ska beaktas (artikel 21). Det innebär att inga andra intressen ska gå före eller vara likvärdiga med barnets, vare sig ekonomiska, politiska eller de som framförs av adoptivföräldrarna. [7] Familjens betydelse för ett barns utveckling och välfärd framhålls i de inledande avsnitten i de båda konventionerna. Där står att barn, 10 Vilka stater som tillträtt Haagkonventionen framgår av Regeringens tillkännagivande (2013:304) av staters tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. För uppdatering se Haagkonferensens webbplats, (konvention 33) 11 2 lag (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (inkorporeringslagen) 26

27 3. Allmänt om internationell adoption för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familj och i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse. Haagkonventionen ålägger ursprungsstaterna att först och främst beakta möjligheterna att finna en lämplig familj i hemlandet för barn som inte kan stanna kvar i sin ursprungsfamilj, innan man överväger internationell adoption. Även barnkonventionen ger uttryck för denna princip genom att slå fast att möjligheterna att ge barnet omvårdnad i dess hemland ska uttömmas innan det blir aktuellt med internationell adoption. Såväl barnkonventionen som Haagkonventionen ger barn rätt att känna till sitt ursprung. Enligt barnkonventionen ska konventionsstaterna så långt som möjligt säkerställa att barnet får vetskap om sina biologiska föräldrar. Enligt artikel 30 i Haagkonventionen ska staterna säkerställa att myndigheterna bevarar upplysningar om barnets ursprung, i synnerhet uppgifter om de biologiska föräldrarnas identitet och sjukdomshistoria. Dessutom ska barnet eller dess ombud få tillgång till sådan information, under lämplig vägledning, i den utsträckning som lagen i staten medger det. (Se även Del 3 Stöd och hjälp, kapitel 17 Stöd till adopterade och deras familjer, avsnitt Stöd och hjälp att söka sitt ursprung/att ta del av handlingar; Del 4 Handläggning och dokumentation, kapitel 18 Allmänt om socialnämndens handläggning, avsnitt Sekretess/Utlämnande av handlingar.) Svensk lagstiftning Lagregleringen om adoptioner finns i huvudsak i 4 kap. FB samt i 5 och 6 kap. SoL. Reglering om den internationella privaträtten på adoptionsområdet finns i lag (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption, IRA. Mer om lagstiftningen tas upp i respektive sammanhang i handboken. Myndigheter och organisationer Det är många aktörer inblandade i en internationell adoptionsprocess. Förutom de berörda personerna (det aktuella barnet, biologiska föräldrar, eventuell fosterfamilj eller barnhem) berörs ofta myndigheter och organisationer i barnets ursprungsland. I Sverige kan processen (förutom barnets blivande adoptivföräldrar) även involvera handläg- 27

28 3. Allmänt om internationell adoption gare vid socialtjänstens familjerätt, socialnämnden, MIA, någon av de auktoriserade organisationerna, Försäkringskassan, Migrationsverket, Skatteverket samt tingsrätten. I det följande beskrivs några av de svenska myndigheter och organisationer som har en central roll i adoptionsärenden. Socialnämndens uppgifter och ansvar tas upp i kapitel 4 Socialnämndens uppgifter och ansvar. Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA MIA är svensk förvaltningsmyndighet för frågor om internationell adoptionsförmedling, liksom centralmyndighet i Haagkonventionens mening och fullgör de uppgifter som ankommer på en sådan myndighet, om inte annat följer av lag eller annan författning (2 inkorporeringslagen). Av bl.a. lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling, LIA framgår att myndigheten har till uppgift att skapa hög kvalitet i den internationella adoptionsverksamheten i Sverige och besluta om auktorisation av de svenska adoptionsorganisationerna och utöva tillsyn över dem. MIA ska särskilt övervaka att organisationernas arbete med internationell adoptionsförmedling följer lagstiftningen och principen om barnets bästa, enligt barnkonventionen och Haagkonventionen, samt att organisationernas arbete i övrigt är etiskt godtagbart. Som tillsynsmyndighet har MIA flera uppgifter. Om en auktoriserad organisation har vägrat att förmedla en adoptionsansökan kan MIA på begäran av den sökande ge organisationen i uppdrag att ändå förmedla adoptionen (utom i vissa fall, se nedan under Auktoriserade adoptionsorganisationer). MIA kan också förelägga en auktoriserad organisation att avhjälpa eventuella brister i förmedlingsverksamheten. Om adoptionsorganisationen inte följer ett föreläggande kan auktorisationen återkallas. Myndigheten följer den internationella utvecklingen på området och samlar information i frågor som rör adoption av utländska barn. MIA bedriver även informationsverksamhet samt lämnar upplysningar och stöd åt myndigheter och organisationer. I en del fall gäller adoptionsbeslut som har meddelats utomlands direkt i Sverige. I en del andra fall godkänner MIA adoptionsbeslut som meddelats utomlands (förordning (1976:834) om prövning av utländskt beslut om adoption). Vid adoption från vissa länder gäller dock att adoptionen genomförs vid svensk tingsrätt. (Se vidare kapitel 9 28

29 3. Allmänt om internationell adoption Socialtjänstens fortsatta ansvar, avsnitt Hembesök och uppföljning när barnet har anlänt/olika sätt att fatta adoptionsbeslut.) Av 4 LIA framgår att när det gäller enstaka fall av adoption av släktingbarn eller där det annars finns särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad organisation ska MIA innan barnet lämnar landet pröva om förfarandet är godtagbart. Det gäller under förutsättning att sökanden har fått socialnämndens medgivande. (Se vidare kapitel 9 Socialtjänstens fortsatta ansvar, avsnitt Hembesök och uppföljning när barnet har anlänt/olika sätt att fatta adoptionsbeslut.) Auktoriserade adoptionsorganisationer er av barn från utlandet får endast förmedlas av sammanslutningar som är auktoriserade av MIA, 3 LIA. Den eller de som vill adoptera ett barn från utlandet ska anlita en auktoriserad adoptionsorganisation. (Undantag finns, se ovan under avsnitt Myndigheten för internationella adoptionsfrågor.) Auktorisation ges endast åt organisationer som har till huvudsakligt syfte att förmedla internationella adoptioner och som gör det på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Förmedlingen ska ske utan vinstintresse och med barnets bästa som främsta riktmärke. En organisation får beviljas auktorisation att arbeta med internationell adoptionsförmedling i ett annat land, i en viss del av annat land eller med viss adoptionskontakt i ett annat land. Auktorisationen är tidsbegränsad. Organisationerna får ta ut skäliga avgifter för att täcka sina kostnader för verksamheten. (5, 6 och 7 LIA) sorganisationerna kan även bedriva biståndsverksamhet men detta får inte äventyra förtroendet för adoptionsverksamheten. De är också intresseorganisationer på adoptionsområdet och har verksamhet för sina medlemmar, såsom utbildning, information och service. sorganisationerna förmedlar ansökningar till organisationer och myndigheter som de samarbetar med i barnens ursprungsländer, och har sina länders tillstånd att arbeta med internationella adoptioner. En auktoriserad adoptionsorganisation är skyldig att förmedla en ansökan till en utländsk förmedlingskontakt om den sökande har fått ett medgivande av socialnämnden. Den skyldigheten gäller dock inte om organisationen saknar en kontakt som kan förmedla barn till 29

30 3. Allmänt om internationell adoption sökanden eller om sökanden brustit i sina åtaganden, t.ex. inte har betalat de avgifter som krävs. (5, 6 och 8 LIA) Det formella beslutet om vilka som ska få adoptera ett barn sker alltid i barnets ursprungsland. Myndigheterna och organisationerna i utlandet kan ha olika syn på vad som är en lämplig adoptivfamilj och vilka egenskaper som kännetecknar goda föräldrar. När en sökande har föreslagits som förälder till ett barn förmedlas informationen från utlandskontakten i regel via adoptionsorganisationen. I en del fall är det förmedlingskontakten i utlandet som väljer ut föräldrar till barnet. I andra fall skickar de utländska myndigheterna information om ett barn till adoptionsorganisationerna för att be dem ge förslag på en sökande som kan vara lämplig att adoptera barnet. Organisationen kan då välja att ta kontakt med en familj som lämnat in en ansökan eller att informera om barnet på sin webbplats eller i sin medlemstidning. Dessa förfrågningar från utlandet kan också ske genom att det aktuella landet använder ett webbaserat ansökningssystem där adoptionsorganisationen får information om barn som kan adopteras internationellt. Barn som förmedlas på detta sätt har ofta ett särskilt omvårdnadsbehov och många gånger kan kontakt med socialtjänsten behöva tas för att diskutera sökandens möjligheter att tillgodose barnets behov. MIA ger ut en förteckning över auktoriserade organisationer med uppgifter om i vilka länder de arbetar. Socialstyrelsen Socialstyrelsen ansvarar för och ger ut denna handbok med information och vägledning om socialtjänstens handläggning i samband med adoptioner. Dessutom ger Socialstyrelsen ut allmänna råd och andra handböcker som stöd för socialtjänsten i olika frågor. En del av dessa redovisas i denna handbok. 12 Socialstyrelsen ansvarar också för det obligatoriska föräldrautbildningsmaterialet och handledningen till dem som leder utbildningen. Vidare ansvarar Socialstyrelsen för det kompletterande material med handledning som tagits fram för ett frivilligt förberedande samtal i utbildningssyfte. Materialet används i slutet av adoptionsprocessen och är anpassat till det barn som ska tas emot förordning (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen 30

31 3. Allmänt om internationell adoption Under medgivandeutredning kan socialnämnden behöva hjälp med att bedöma sökandens hälsotillstånd och eventuell funktionsnedsättning, tolka läkarintyg, prognoser m.m. Utredaren kan då vända sig till Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor, vanligen kallat Rättsliga rådet. (Se bilaga 2, blankett 8.) Rättsliga rådet avger utlåtanden på begäran av domstol eller myndighet i bl.a. allmänmedicinska frågor, t.ex. över en persons hälsotillstånd i samband med prövning av vederbörandes lämplighet att ta emot ett barn för adoption. 13 Sammanträde hålls i regel en gång i månaden. Rådet bygger sitt utlåtande på en sammantagen medicinsk eller psykiatrisk bedömning av sökanden, samt på läkarintyg, specialistläkarintyg samt intyg från Försäkringskassan. Utlåtandet är kortfattat och anger om Rättsliga rådet anser att det finns eller inte finns något medicinskt hinder för adoption. Inspektionen för vård och omsorg, IVO Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över socialtjänsten vilket framgår av 13 kap. 1 första stycket SoL. Inom ramen för sin tillsyn lämnar IVO också råd och vägledning, 13 kap SoL. För mer information om tillsynsmyndigheten hänvisas till Sveriges behörighet att fatta beslut i internationella adoptionsärenden I svensk lagstiftning och i de internationella konventionerna används olika begrepp för att uttrycka en persons anknytning till ett visst område eller en plats. Dessa begrepp bestämmer ofta vem som omfattas av vissa rättigheter eller skyldigheter. Några sådana begrepp är folkbokföring, vistelse, bosättningskommun och hemvist samt medborgarskap. Begreppen sammanfaller ofta på så sätt att man vistas, är bosatt och folkbokförd på samma plats, och där har man vanligen också sitt hemvist, men inte alltid. Innebörden av begreppen kan variera beroende på i vilket sammanhang de förekommer. Inom området adoptionsfrågor aktualiseras flera av dessa begrepp, men den viktigaste distinktionen här är hemvist och bosättningskommun förordning (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen 31

32 3. Allmänt om internationell adoption En persons hemvist (och ibland medborgarskap) är det som avgör vilket land som är behörigt att pröva adoptionen. När man väl bestämt att Sverige är behörig som nation återstår att bestämma vilken kommun som är behörig att fatta beslut om medgivande, dvs. vilken kommun som är bosättningskommun. Ansvarig kommun I detta avsnitt behandlas frågan om vilken kommun som har ansvaret, dvs. behörighet och skyldighet att utreda och fatta beslut om medgivande. Hemvistbegreppet Sverige är anslutet till Haagkonventionen. Enligt artikel 2 gäller kon ventionen när ursprungslandet och mottagarlandet är anslutna till konventionen. Konventionen reglerar bl.a. ansvarsfördelningen mellan mottagar- och ursprungsländer. Enligt artikel 14 ska den ansökan som inleder adoptionsprocessen göras hos centralmyndigheten i den stat där sökanden har sitt hemvist vid tiden för ansökan. I Sverige är socialnämnden i sökandens hemkommun den myndighet som fullgör uppgifterna enligt artikeln (3 lag (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner). Vad menas med hemvist? Det finns inget enhetligt hemvistbegrepp utan innebörden av begreppet kan variera beroende på i vilket sammanhang det förekommer. Inom den svenska internationella privaträtten anses definitionen i 7 kap. 2 lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap vara vägledande även utanför lagens tillämpningsområde. Enligt paragrafen har den som är bosatt i en viss stat sitt hemvist där om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. När en person flyttar mellan olika länder kan tveksamheter uppstå om var hon eller han ska anses ha sitt hemvist. I princip ska två förutsättningar (rekvisit) vara uppfyllda för att hemvistet ska anses vara ändrat. Det första rekvisitet är objektivt: personen ska ha ändrat sin vanliga vistelseort så att han eller hon i fortsättningen normalt vistas 32

33 3. Allmänt om internationell adoption i det nya landet. Enligt det andra, subjektiva, rekvisitet 14 ska personen ha för avsikt att stanna kvar i det nya landet, om inte för alltid eller tills vidare, så i vart fall under en mycket lång tid. [8] Den som har utvandrat från Sverige har inte längre sitt hemvist här. Det finns dock exempel på situationer då man trots en relativt långvarig vistelse utomlands kan anses behålla sitt hemvist. Exempelvis torde den som studerar eller tar anställning i ett annat land i utbildningssyfte för att sedan återvända till sitt hemland inte förvärva hemvist i vistelselandet. Diplomater och representanter för privata arbetsgivare brukar trots långvarig vistelse i verksamhetslandet presumeras ha hemvist i det land som de skickats ut från. [9] Uppehållstillstånd för en person som har invandrat till Sverige är inte avgörande, även om det ofta kan ses som en faktisk förutsättning för att personen ska kunna vistas varaktigt här. Utan uppehållstillstånd blir också framtiden mer osäker, vilket kan ha betydelse när man ska bedöma lämpligheten att adoptera ett barn. Bosättningskommun Det är socialnämnden i sökandens bosättningskommun som ska besluta i fråga om medgivande om att ta emot ett barn med hemvist utomlands (6 kap. 15 och 2 a kap. 3 SoL). Bosättningskommunen sammanfaller ofta med vistelsekommunen och är den kommun där en person är bosatt under större delen av året. En sökande som bor delar av året i ett sommarhus i en kommun men är bosatt större delen av året i en annan kommun ska således ansöka om medgivande i den senare kommunen. Bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481), FOL kan ge vägledning vid bedömning av var en person ska anses vara bosatt. Folkbokföring är dock varken en tillräcklig eller nödvändig förutsättning för att bestämma vilken kommun som är bosättningskommun. Det är inte alltid som folkbokföringens uppgifter överensstämmer med de faktiska förhållandena, t.ex. om en person inte meddelat Skatteverket att hon eller han har flyttat. 14 Inom Haagkonferensen för internationell privaträtt används begreppet residence habituelle eller habitual residence som översatts till hemvist på svenska. Begreppen har inte helt överensstämmande innebörd. Haagkonferensens begrepp tillmäter inte avsikten någon självständig betydelse (Örtenhed 1991 s. 74 f.). Det finns dock inga principiella skillnader som får någon större praktisk betydelse (prop. 1973:158 s. 128). 33

34 3. Allmänt om internationell adoption Sökande som planerar att flytta Även om sökanden har för avsikt att flytta till en annan kommun, är den kommun där sökanden är bosatt såväl skyldig som behörig att inleda en utredning och fatta beslut om medgivande, så länge kommunen fortfarande är att betrakta som bosättningskommun. Sökande som flyttar Om sökanden har flyttat till en ny kommun under de senaste två åren bör hon eller han uppmanas att komma in med ett utdrag ur socialtjänstens register från tidigare bosättningskommuner. 15 (Se vidare Del 4 Handläggning och dokumentation, kapitel 18, avsnitt Sekretess/ Sekretess hos socialtjänsten.) Om sökanden inte vill medverka till detta kan det i sig vara ett observandum i den fortsatta utredningen. Det kan självfallet finnas rimliga förklaringar, men det kan vara lämpligt att ta upp frågan med sökanden. Om sökanden flyttar till en annan kommun innan socialnämnden har fattat beslut är det den nya bosättningskommunen som är behörig att fatta beslutet rörande medgivande. Om sökanden vill fullfölja adoptionsförfarandet efter flytten kan det vara bra om hon eller han utan dröjsmål låter den nya kommunen ta del av eventuellt utredningsmaterial som upprättats i den kommun där utredningen inletts. Den kommun som inlett utredningen avslutar sitt ärende genom att fatta beslut om att avskriva ärendet. Ett medgivande gäller även om sökanden flyttar till en annan kommun efter att medgivandet har beslutats. En flytt kan dock innebära att sökandens omständigheter har förändrats på ett sätt som medför en skyldighet att anmäla mer väsentligt förändrade förhållanden till socialnämnden, enligt 6 kap. 13 SoL. Socialnämnden i den nya kommunen kan då behöva göra en utredning med hänsyn till vilka omständigheter som har förändrats. Det är socialnämnden i den nya kommunen som ska besluta i frågor om samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta då sökanden har föreslagits som förälder till ett barn, enligt 6 kap. 15 SoL. (Se vidare Del 1 Internationell adoption, kapitel 7 Medgivandeutredningen avsnitt Återkallelse av medgivande/utredning om mer väsentligt ändrade förhållanden och kapitel 8 Samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta.) 15 Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2008:8) om socialnämndens handläggning av ärenden om adoption 34

35 3. Allmänt om internationell adoption Sökande som bor utomlands Som nämnts kan en person som bor utomlands ändå anses ha hemvist i Sverige och således ansöka om medgivande till adoption här. Om sökanden vistas utomlands aktualiseras ett antal frågeställningar bl.a. vilka praktiska möjligheter det finns att genomföra en utredning. Först måste man dock fastställa om kommunen är behörig att fatta beslut om medgivande, dvs. om kommunen är sökandens bosättningskommun. En person som befinner sig utomlands kan fortfarande betraktas som bosatt i kommunen där han eller hon bodde före avresan. Det kan t.ex. gälla om utlandsvistelsen är relativt kortvarig och sökanden har för avsikt att återvända (jfr. ovan om hemvist). Det kan också tänkas att sökanden har kvar sin bostad i kommunen och vistas där under semestrar eller dylikt, så att det finns praktiska möjligheter att genomföra en utredning. Alla sökanden måste genomgå den obligatoriska föräldrautbildningen för att kunna få ett medgivande att adoptera. En sökande som bor utomlands kan ha för avsikt att flytta till en svensk kommun där han eller hon inte har sin bostad sedan tidigare. Den kommunen räknas då inte som bosättningskommun och kan därmed inte besluta om medgivande. Det torde dessutom saknas praktiska förutsättningar för att kunna genomföra en utredning om sökanden inte har bostad i eller saknar annan anknytning till kommunen. 35

36

37 4. Socialnämndens uppgifter och ansvar Den som vill adoptera ett barn med hemvist utomlands måste ha socialnämndens medgivande innan barnet lämnar hemvistland. Innan ett medgivande ges ska socialnämnden utreda om den som vill adoptera ett barn är lämplig. Vid den bedömningen ska särskild hänsyn tas till den sökandes kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov samt den planerade adoptionens innebörd, sökandens ålder, hälsotillstånd, personliga egenskaper och sociala nätverk. Sökanden ska vidare ha deltagit i av kommunen anvisad föräldrautbildning inför adoption (6 kap. 12 SoL). Då en ansökan om medgivande kommit in till socialnämnden ska nämnden inleda en utredning (11 kap. 1 SoL) som består av informationsinsamling, analys och bedömning samt ett förslag till beslut om medgivande eller avslag på ansökan. Beslutet fattas därefter av socialnämnden i sökandens bosättningskommun (6 kap. 15 SoL). Sökanden är skyldig att meddela om sökandens förhållanden förändras i mer väsentliga avseenden. Då ska socialnämnden utreda hur det påverkar grunderna för medgivandet. I vissa fall ska medgivandet återkallas (6 kap. 13 SoL). När sökanden valts ut som tänkbar adoptivförälder till ett visst barn ska socialtjänsten skyndsamt och senast inom två veckor utreda om förutsättningarna för adoptionen är uppfyllda, så att socialnämnden kan ge sitt samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta (6 kap. 14 SoL). Sökanden erbjuds i samband med samtycket ett frivilligt förberedande samtal i utbildande syfte med inriktning på det barn som sökanden planerar att adoptera. När barnet väl har kommit har socialnämnden ett ansvar för att ge det stöd som barnet och föräldrarna kan behöva (6 kap. 7 eller 5 kap. 1 SoL) i den nya familjebildning som samhället aktivt har medverkat till. Det ingår också i socialtjänstens uppgift att ge stöd och hjälp till unga och vuxna adopterade om de önskar söka uppgifter om sitt ur- 37