ANVISNINGAR OM ATT TA VACCINERINGAR

Transkript

1 Finlands närvårdar- och primärskötarförbund rf Advokat Merja Hyvärinen Intressebevakningsenheten Helsingfors ANVISNINGAR OM ATT TA VACCINERINGAR I social-, hälso- och sjukvårdens verksamhetsenheter behandlas patienter med smittsamma sjukdomar samt patienter som på grund av en sjukdom eller en sjukdomsbehandling har nedsatt immunförsvar och som därför är särskilt utsatta för smittsamma sjukdomars livshotande konsekvenser. Personalen inom social-, hälso- och sjukvården löper därmed risk för att både själva smittas av de patienter som behandlas och att även själva sprida dessa sjukdomar till dem som behandlas. De sjukhushygieniska rutiner som tillämpas, såsom användning av personlig skyddsutrustning, minskar men eliminerar inte den risk som är förknippad med att patientsäkerheten äventyras till följd av smittsamma sjukdomar. Personalen inom hälso-, sjuk- och socialvården är skyldig att värna om hälsan hos de personer som de behandlar. Detta faktum bör understrykas redan för dem som ska välja sitt yrke. Vaccinering är ett effektivt sätt att minska och förhindra smittorisken från personal till patienter liksom den risk som vårdpersonalen själv utsätts för. När lagen om smittsamma sjukdomar bereddes motsatte sig Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer den skyldighet att vaccinera sig mot vissa smittsamma sjukdomar som planerades för personalen inom social- och hälsovården. Bestämmelsen togs dock med i lagen (48 ), och eftersom vägran att vaccinera sig kan leda till att anställningen upphör, uppmanar SuPer sina medlemmar att ta de vaccineringar som arbetsgivaren erbjuder. Den nya lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) Den nya lagen om smittsamma sjukdomar trädde i kraft den 1 mars Lagens syfte är att förhindra smittsamma sjukdomar och deras spridning. Enligt 48 i lagen får de personer som har ett bristfälligt vaccinationsskydd endast av särskilda skäl anlitas för arbete i klient- och patientutrymmen vid verksamhetsenheter inom socialvården och hälso- och sjukvården där man vårdar klienter eller patienter som är utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar och vid transport av patienter. För vissa patientgrupper innebär de smittsamma sjukdomar som kan förebyggas med vaccineringar en förhöjd risk. Faktorer som avsevärt försämrar kroppens försvarssystem är bland annat: Allvarliga sjukdomar, cancermediciner och läkemedel som hämmar immunförsvaret Graviditet Ålder under 12 månader och över 65 år. Risken för konsekvenserna av allvarliga sjukdomar bedöms alltid på medicinska grunder. Med arbete vid verksamhetsenheter i klient- och patientutrymmen samt vid patienttransporter avses de klient- och patientutrymmen, de fordon som används för sjuktransporter och därmed jämförbara utrymmen där det finns risk för smitta eller spridning till klienter eller patienter. Till

2 exempel väntrum och korridorer på sjukhus anses vara sådana utrymmen. Det viktiga är att det finns risk för smitta eller spridning av smittan. Ett särskilt orsak till att en icke vaccinerad person anlitas skulle enligt lagens motiveringar till exempel vara att det inte finns annan tillgänglig personal, överkänslighet eller annan egenskap hos den som ska vaccineras eller till exempel att en ny anställd snabbt måste fås i arbete. Utgångspunkten är därmed att den personal som vårdar ovanstående patient- och klientgrupper och som befinner sig i deras närhet ska vaccineras mot smittsamma sjukdomar. Vaccinering behövs inte om personen enligt uppgift redan har ett skydd genom tidigare vaccinering eller tidigare sjukdom. Vid behov kan vaccinationsskyddet utredas genom laboratorieundersökningar. Motsvarande skyldighet att skydda sig mot smittsamma sjukdomar föreskrivs i lagen för studerande som under patientarbete i anslutning till arbetspraktik kan sprida smittsamma sjukdomar. Studerandehälsovården har skyldighet att se till att vaccineringarna ges. Om sjukhuset anskaffat de tjänster som avses i denna paragraf som köptjänster av privata företag ska sjukhuset genom avtal försäkra sig om att det företag som fått uppdraget har tillräckligt med personal som har skydd mot smittsamma sjukdomar antingen genom vaccination eller tidigare sjukdom. Smittsamma sjukdomar, mot vilka den personal som vårdar ovanstående patient- och klientgrupper och som befinner sig i deras närhet ska vaccineras, är: Mässling och vattkoppor o MPR-vaccin skyddar mot mässling, påssjuka och röda hund behövs inte om den anställda redan genom tidigare sjukdom har skydd mot aktuella sjukdomar. Kikhosta o DTAP-vaccin (skyddar mot difteri, stelkramp och kikhosta) o Personal som arbetar med spädbarn ska ha giltig vaccination. Säsonginfluensavaccinet ska tas varje år. Arbetsgivaren ansvarar för att vårdpersonalen har giltiga vaccinationer. På basis av lagen om arbetarskydd är arbetsgivaren även skyldig att se till att anställda är vederbörligen skyddade mot andra hälsorisker i arbetet. I motiveringen till 48 i den nya lagen om smittsamma sjukdomar konstateras att arbetsgivaren ska bekosta de vaccinationer för de anställda som inte ingår i det nationella vaccinationsprogrammet. Exempel på dessa är bland annat influensavaccinering och vaccinering mot vattkoppor för vuxna. De vaccineringar som ingår i det nationella vaccinationsprogrammet bekostas av staten. Anställda har rätt att under arbetstid ta de vaccineringar som ingår i det nationella vaccinationsprogrammet, ifall det inte är möjligt utanför arbetstid. SuPer anser att detta gäller även de vaccineringar som avses i 48 i lagen om smittsamma sjukdomar. Arbetstagaren ska själv informera arbetsgivaren om sitt vaccinationsskydd. Detta är frivilligt. Innehållet i redogörelsen för vaccinationsskyddet ska av sekretesskäl begränsas till det som är nödvändigt, dvs. endast till det som avgör om den anställda lämpar sig för de aktuella arbetsuppgifterna när det gäller hens vaccinationsskydd. Enligt lagens motiveringar räcker ett

3 muntligt meddelande till arbetsgivaren som redogörelse. När det gäller mässling och vattkoppor är redogörelsen en engångsåtgärd. När det gäller kikhostan ska redogörelsen ske med jämna mellanrum och när det gäller säsongsinfluensan en gång per år. En anställd som vägrar att redogöra för sitt vaccinationsskydd för arbetsgivaren kan inte anlitas vid vård av patienter eller klienter i de riskgrupper som avses i 48. För anställda inom hälso-, sjuk- och socialvården är det frivilligt att vaccinera sig. Om den anställdas arbetsuppgifter enligt arbetsavtalet är att vårda ovanstående patient- och klientgrupper och arbetsgivaren inte kan erbjuda den anställda andra arbetsuppgifter kan vägran att skaffa sig vaccinationer eller lämna en redogörelse för vaccinationsskyddet jämföras med vägran att arbeta. Arbetsgivaren kan med anledning av detta ha rätt att säga upp den anställdas arbetsavtal. 48 i lagen om vaccinationsskydd för arbetstagare och studerande träder i kraft först den 1 mars Att ta influensavaccination Varje år får cirka en halv miljon personer i Finland influensa. Merparten av dem som insjuknar har inga eller få symtom och kan därför sprida influensa utan att veta om det. De personer inom social-, hälso- och sjukvården som deltar i den direkta vården av patienter och klienter samt personalen inom läkemedelsförsörjningen har rätt att kostnadsfritt få influensavaccination. Vaccinet är gratis för anställda inom både den offentliga och den privata sektorn. Influensavaccinationer förebygger influensa, dess följdsjukdomar och dödsfall samt minskar spridning av influensa. Därför rekommenderar Institutet för hälsa och välfärd (THL) att alla som deltar i den direkta vården eller i försörjningen av patienter och klienter vaccinerar sig mot influensa. På flera arbetsplatser inom social-, hälso- och sjukvården har man anvisat och i vissa fall till och med tvingat personalen att vaccinera sig mot influensa. Trots att influensavaccination rekommenderas för dem som arbetar inom social-, hälso- och sjukvården och trots att vaccinationen enligt 48 i den nya lagen om smittsamma sjukdomar är obligatorisk vid vård av de patient- och klientgrupper som nämns i föreskriften, är det inte tillåtet att på arbetsplatserna tvinga de anställda om inte vill vaccinera sig. Enligt 7 i grundlagen har alla rätt till liv och till personlig frihet, integritet och trygghet. Förenklat innebär detta att det är förbjudet att rikta fysiska åtgärder mot en annan människa mot hens vilja. Detta innebär även att arbetsgivaren inte kan tvinga den anställda att ta influensavaccination mot den anställdes egen vilja. På flera arbetsplatser har man även instruerat om att de som inte vaccinerar sig ska använda mun-/nässkydd vid arbete i närheten av patienter under influensaperioder. Även denna anvisning är en rekommendation, och arbetsgivaren har inte rätt att tvinga någon att använda skydd mot sin vilja. I detta sammanhang ska man dock komma ihåg vad som sagts på sidan 3 om de följder som arbetsvägran innebär för den anställda.

4 Inom hälso- och sjukvården finns det dock avdelningar där arbete utan vaccination är nödvändigt för att kunna garantera patientsäkerheten. Sådana avdelningar är bland annat intensivvårdsavdelningar och avdelningar för cancersjuka samt överhuvudtaget alla de avdelningar där patienternas eget immunförsvar är så lågt att en smitta med största sannolikhet skulle leda till patientens död. Enligt 48 i den nya lagen om smittsamma sjukdomar anses även gravida, spädbarn och personer över 65 år tillhöra riskgrupperna. Arbetsgivaren kan vid sådana tillfällen inte anlita en icke vaccinerad skötare, utan denna person ska, om möjligt, omplaceras för att garantera patient- och klientsäkerheten. Om inga andra arbeten är tillgängliga för den anställda som inte vaccinerat sig kan arbetsgivaren även få en grund för uppsägning av arbetsavtalet, som redan tidigare nämnts i denna anvisning. I 15 i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården stadgas om de yrkesetiska skyldigheterna för yrkespersoner inom hälso- och sjukvården. Bestämmelsen förpliktar yrkespersoner inom hälso- och sjukvården att tillämpa allmänt godtagna och beprövade metoder i enlighet med sin utbildning. Aseptiskt arbete vid vård av patienter med sjukdomar som sprids genom droppspridning innebär användning av skyddsutrustning. Genom användning av skyddsutrusning hindras vårdare från att själva bli smittade och att smitta sjukdomar från patienter och sig själva till andra. Infektionsläkarna ger i allmänhet anvisningar om användning av skyddsutrustning under epidemiperioder. Dessa anvisningar ska enligt rekommendation följas på de arbetsplatser där man vårdar personer med infektioner eller misstänkta infektioner. Om ingen infektion har konstaterats eller om det inte finns misstanke om infektion hos patienten finns det inte anledning att börja använda förebyggande skyddsutrustning. Insamling av vaccinationsuppgifter THL:s lagstadgade uppgifter omfattar fördelning av vaccin samt uppföljning av både vaccinens effekt och säkerhet. För att följa upp vaccinens effekt och säkerhet har THL upprättat ett nationellt register i Finland, där vaccinationsuppgifterna samlas in per personnummer. Denna insamling av uppgifter sker som en del av THL:s rutinmässiga hälsoregisterinsamlingar över hela landet. Det är viktigt för uppföljning av både patientsäkerheten och vaccineffekten att vaccineringarna registreras på ett korrekt sätt. På några arbetsplatser har även en förteckning över vaccinerad personal samlats in för THL. Uppgiften om hur stor del av de anställda inom social-, hälso- och sjukvården har fått influensavaccination är viktig för THL för att man ska kunna bedöma täckningen och effekten av influensavaccinationer i hela landet. Trots att uppföljningen av dem som vaccinerats och de vaccinationer som getts är viktig ska registreringen ske i enlighet med de bestämmelser om datasekretess som gäller för arbetsgivare. Enligt datatillsynsmannen möjliggör bestämmelserna i arbetslivets dataskyddslag det inte för arbetsgivaren att upprätta ett särskilt register över de anställdas hälsotillstånd, där man skulle kunna samla in och spara uppgifter om anställdas hälsotillstånd, som till exempel information om orsaken till en sjukdom eller diagnosuppgifter. En uppgift om mottagen influensavaccination kan anses vara en motsvarande uppgift om hälsotillståndet och därmed är det inte tillåtet att upprätta egna särskilda register på arbetsplatserna. När det gäller personaladministrationens egna register är arbetsgivaren en särskild registeransvarig som avses i personuppgiftslagen. Företagshälsovården är särskild registeransvarig när det gäller de egna register och patientregister som företagshälsovården

5 upprättar. Arbetsgivaren har rätt att samla in och spara känsliga personuppgifter om de anställda endast i de fall då dessa är förknippade med hur arbetsgivaren eller arbetstagaren tar hand om sina lagstadgade rättigheter och skyldigheter (t.ex. utbetalning av lön). På grundval av dessa bestämmelser kan vaccinationsuppgifter inte samlas in i särskilda register på arbetsplatserna. På grundval av bestämmelserna om datasekretess rekommenderas att influensavaccinationerna utförs centraliserat av företagshälsovården, som är skyldig att registrera tidpunkten för vaccinationstillfället (när, av vem, vaccinets namn och partinummer). THL kan samla in/få information om vaccinationer direkt från företagshälsovården, utan onödiga mellanhänder. Med denna metod skulle man även undvika spridningen av känsliga personuppgifter på arbetsplatsen till personer, vars egentliga arbetsgivaråtaganden inte omfattar hantering av detta slags uppgifter. Bestämmelserna om datasekretess förutsätter att kretsen som hanterar personuppgifter, och framför allt känsliga personuppgifter såsom information om hälsotillstånd, alltid ska hållas så begränsad som möjligt. För närvarande samlas inga uppgifter från den privata hälso- och sjukvårdens verksamhetsställen (inkl. företagshälsovården) i THL:s vaccinationsregister. Det finns planer på att utvidga registret även med de privata aktörerna. Då skulle vaccinationsuppgifterna samlas in direkt från företagshälsovårdens patientdatasystem på samma sätt som de för närvarande samlas in från den offentliga grundläggande hälsovården. Åtminstone på vissa större arbetsplatser med företagshälsovård har personalens vaccinationer utförts på ställen där patientdatasystem inte används (s.k. vaccinationscentraler för personalen). Om vaccinationerna utförs på detta sätt ska man alltid se till att vaccinationstillfället registreras korrekt i patientdatasystemet (Social- och hälsovårdsministeriets förordning om vaccinationer samt om screening av smittsamma sjukdomar under graviditet 421/2004, 3 : De vaccinationer som har utförts ska antecknas i journalhandlingar antingen på en uppföljningsblankett för vaccinationer eller på motsvarande ställe i ett elektroniskt datasystem. På blanketten eller i datasystemet antecknas vaccinationsdatum, vaccinets namn, partinummer, injektionsställe, vaccinationssätt och vaccinatör ). Övrigt om lagen om smittsamma sjukdomar Anmälan om biverkningar Enligt 52 i lagen om smittsamma sjukdomar har yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som konstaterar eller misstänker biverkningar av ett vaccin eller en vaccination oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att anmäla detta till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet (Fimea). För att säkerställa läkemedels- och patientsäkerheten ska Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet dokumentera mottagna anmälningar om biverkningar av vaccin och vaccinationer i sitt rikstäckande register över biverkningar. Dessa uppgifter omfattar den vaccinerades identifieringsuppgifter, uppgifter om den som gjort anmälan och uppgifter om vaccinationer (inklusive uppgifter om vaccinparti) samt uppgifter om konstaterade eller misstänkta biverkningar. Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska lämna ut uppgifter från biverkningsregistret om konstaterade eller misstänkta biverkningar av vacciner eller vaccinationer till Institutet för hälsa och välfärd (THL). Dagpenning vid smittsam sjukdom

6 Med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar kan den som har en smittsam sjukdom sättas i karantän eller förordnats vara borta från sitt förvärvsarbete. Om personen har beordrats att bli borta från sitt förvärvsarbete eller ett beslut om att hen ska hållas isolerad eller i karantän har hen rätt att få dagpenning vid smittsam sjukdom under den här tiden (82 ). Samma rätt har vårdnadshavare till ett barn under 16 år, om barnet av ovanstående orsaker har förordnats att hållas hemma och vårdnadshavaren därför är förhindrad att arbeta. Tidigare har personen vid dessa tillfällen haft rätt till sjukdagpenning och ersättning för inkomstbortfall. Enligt den nya bestämmelsen i lagen om smittsamma sjukdomar stadgas om rätten till dagpenning vid smittsam sjukdom, och bestämmelserna om själva ersättningen har överförts till sjukförsäkringslagen. Ersättningen motsvarar det fulla inkomstbortfall som personen förlorat, dvs. beloppet räknas direkt på basis av den förlorade arbetsinkomsten. Dagpenningen vid smittsam sjukdom bestäms utifrån den lön i arbets- eller tjänsteförhållandet, som den försäkrade hade fått ifall hen inte beordrats att bli borta från sitt förvärvsarbete, hållas isolerad eller i karantän för att förhindra spridningen av en smittsam sjukdom. Dagpenningens belopp vid smittsam sjukdom som betalas utifrån löneinkomsten är en fjärdedel av månadsinkomsten, eftersom dagpenningen betalas ut för vardagar (må lö). Om redogörelsen för beloppet för inkomstbortfallet inte är tillförlitlig kan dagpenningen vid smittsam sjukdom bestämmas utifrån den lön som den försäkrade fått direkt innan hen förordnats bli borta från sitt förvärvsarbete. Studerande, arbetslösa och personer som sköter sin egen ekonomi har rätt till dagpenning vid smittsam sjukdom endast om de t.ex. vid sidan av studierna har ett arbete som de måste avstå ifrån för att förhindra spridningen av en smittsam sjukdom, varvid ett inkomstbortfall uppstår. Dagpenning vid smittsam sjukdom betalas inte till arbetstagare under semestern, eftersom arbetstagaren då inte har något inkomstbortfall under den tid som arbetsgivaren betalar semesterlön. FPA betalar inte heller arbetsgivaren dagpenning under semestern, eftersom semesterlönen har intjänats på basis av arbete under kvalifikationsåret. Förmånen vid smittsam sjukdom har ingen självrisktid, som vid sjukdagpenning, utan förmånen betalas för alla vardagar. Dagpenning vid smittsam sjukdom ska ansökas inom två månader efter det datum som man vill få ersättning för (= från och med den dag då arbetstagaren har förordnats bli borta från sitt förvärvsarbete, hålla sig isolerad eller i karantän för att förhindra spridningen av en smittsam sjukdom).