Inledning 4. Den anställdas och arbetsgemenskapens etiska överväganden och ansvar 10. Förhållandet till det omgivande samhället 24

Transkript

1 Inledning 4 Om yrkesetikens betydelse 5 En internationell definition av arbetet i socialbranschen 7 De mänskliga rättigheterna och människovärdet 7 Samhällelig rättvisa 9 Den anställdas och arbetsgemenskapens etiska överväganden och ansvar 10 Etiska tillvägagångssätt i olika situationer inom klientförhållandet 12 Förhållandet till det omgivande samhället 24 Samhällelig påverkan 26 Multiprofessionellt samarbete 26 Samarbete med den tredje sektorn 27 Anslutning till yrkeskåren 28 Att utveckla yrket och utvecklas i yrket 28 Identifiering med yrket 29 De anställdas rättigheter och stödet från fackorganisationen 30 Att upprätthålla sin yrkesskicklighet 31 Att sörja för sitt eget välmående 31 Rätten till arbetarskydd och säkerhet 31 Stödet från fackorganisationen 34 Till slut 34 Referenslista 35 Kinestasis Oy Painotalo Auranen Oy 2005

2 Inledning Socialarbetet som samhällspolitisk verksamhet har inte mycket värde om inte de som bedriver det har modet att ställa sig på de människors sida, som inte kan försvara sin rätt att leva genom att prestera, klara sig eller leva ett respektabelt liv. (Riitta Granfelt)

3 Om yrkesetikens betydelse Yrkesetiken dryftar arbetet och en yrkesmässig inställning. Beredskapen att dryfta sitt eget arbete och sin arbetspraxis ur etisk synvinkel ses som ett av kännetecknen för en utvecklad yrkesmässig inställning. Etiska regler är också ett medel att göra yrkesmässiga principer kända. Regler och vägledning behövs för att yrkeskåren ska uppskatta sig själv och få uppskattning av andra. Avsikten med de etiska reglerna är att ge yrkesmänniskor regler för hur de ska verka och att skydda dem som använder tjänsterna mot missbruk. Reglerna stöder yrkesidentiteten hos dem som verkar i branschen och stärker tron på det egna arbetets betydelse och möjligheter. Inom socialbranschen råder ett speciellt förhållande till etiken och de mänskliga rättigheterna. Man kan säga att hela arbetet inom den fått sin början när man dryftat just dessa frågor. Målet för detta arbete är att göra väl, hjälpa människor, minska nöd och lidande, nå förändringar och utveckling. Kravet på etiskt agerande stärks av den makt och de möjligheter att påverka klientens liv och därigenom hela samhället som ofta ansluter sig till arbetet eller yrkesställningen. Inom socialbranschen och den offentliga sektorns verksamhet är lagstiftningen och verksamhetens laglighet viktiga. De står i nära samband med hur demokratiskt och rättvist samhället är. Enligt grundlagen är samhället skyldigt att sörja för alla sina medlemmar och socialbranschen utför detta uppdrag. När de mänskliga och grundläggande rättigheternas betydelse växer i samhället stärks kravet på att all offentlig verksamhet bör grunda sig på lagen. När man tvingas ingripa i klientens rättigheter bör agerandet ovillkorligen grunda sig på lagen. Denna rättsstatsprincip innebär att man inte heller med goda etiska målsättningar, principer eller allmänna värden (t.ex. barnets intressen) kan rättfärdiga en åtgärd som inte speciellt nämns i lagen. Att en åtgärd är laglig är dock inte det samma som att den är etisk och lagenlighet garanterar inte alltid rättvisa. Lagen ger sällan direkta svar på de svåra frågor som kan dyka upp i det vardagliga arbetet med människorelationer. I stället styr yrkesetiken valen i allt arbete inom socialbranschen. I det pluralistiska och splittrade finländska samhället är det svårt att finna allmänt godkända normer som arbetet kan grunda sig på. Det finns många som definierar värden och normer och de formulerar sina definitioner från olika utgångspunkter. Hurudan är en god och etisk yrkespraxis? Vem får definiera vad som är gott och vems goda det är fråga om? Paradoxalt i arbetet i socialbranschen är att en strävan till ett gott slutresultat inte alltid räcker till för att garantera bästa möjliga lösning för alla parter. Arbetet inom socialbranschen utförs inom miljöer av många olika slag. Klientens livssituation kan vara svår och hans attityd till tjänstemän kan vara misstänksam. Människor tolkar också saker och ting på olika sätt och ur olika utgångspunkter. Handlingar, ord, gester och miner betyder olika saker för olika människor. 5

4 Också ett välmenande agerande kan tolkas fel. Kravet på etisk verksamhet baseras ofta på känslor: verksamhet som känns riktig uppfattas som bra. Känslor kan ändå inte utgöra den enda grunden för etiken, eftersom de kan leda vilse. Att verksamheten i allmänhet är acceptabel räcker inte heller som etisk bas. Yrkesmänniskan inom socialbranschen måste i alla situationer sträva till en möjligast saklig och neutral verksamhet, fast hon inte alltid får en positiv feedback eller förståelse. En ovillkorlig respekt för klientens människovärde och individualitet är den enda möjliga grunden för ett etiskt och moraliskt hållbart agerande. Ett yrkesmässigt handlande innebär att man är så öppen och ärlig som möjligt och också kan erkänna sina egna gränser, sin okunskap och sitt behov av stöd. Ett etiskt agerande strävar till ett gott liv och till att skilja mellan rätt och fel. Det innebär för arbetet inom socialbranschen att man dryftar rättigheter och ansvar och försöker bestämma vad som är tillräckligt och rimligt. Etiska regler kan inte vara detaljerade, eftersom frågor om vad som är rätt och vad som är fel ofta dyker upp i överraskande och oförutsedda situationer. På en yrkesmässig nivå innebär en etisk inställning en förmåga att ständigt överväga och också ifrågasätta det egna yrkesmässiga agerandet och beslutsfattandet, hur rättvist det är och vilka grunderna för besluten är. Också i verksamheten för att utveckla arbetet är det skäl att granska vilka etiska principer olika arbetspraktiker grundar sig på, och grundar de sig överhuvudtaget på en ansvarskännande syn på ett gott liv och mänsklig tillväxt. I arbetet inom socialbranschen innebär yrkesetik framför allt en vilja och en förmåga att i vardagens aktiviteter se och höra olika alternativ och en vilja och en förmåga att göra det möjligt för klienten att föra fram sina egna synpunkter. Yrkesmänniskan inom socialbranschen bör kunna kritiskt bedöma också den egna organisationen och målen och grunderna för dess verksamhet. Organisationen kan i sin verksamhet uppställa mål om inbesparningar som en viktigare faktor än klientens fördel när man fastställer utgångspunkterna för arbetet. En yrkesmänniska behöver inte gå med på olagliga verksamhetspraktiker, också om arbetsgivaren skulle förutsätta det. En god yrkesetik kan aldrig förverkligas så fullständigt att man skulle kunna avstå från etiska överväganden. Det finns ingen handbok där man kan finna en förhållningsregel som passar för situationen ifråga. Arbetet inom socialbranschen är alltid på hälft. Det är fråga om en ständig reflektionsprocess som man måste orka upprätthålla i all yrkesverksamhet. De etiska reglerna bör tolkas och utvecklas på nytt och man måste ständigt diskutera dem. Yrkesetiken är en angelägenhet för yrkesgemenskapen. Denna bör modigt och öppet verka för att lösa etiska problem, de bör inte ringaktas eller förnekas. Målet är att den etiska diskussionen aldrig är bara en enskild anställds sak, utan att hela arbetsgemenskapen och organisationen deltar i den. I yrkesetiken ingår ändå alltid varje enskild anställds ansvar för sin egen yrkesskicklighet och för att denna upprätthålls och utvecklas. Inte heller goda etiska principer kan kompensera bristande yrkesskicklighet. 6

5 En internationell definition av arbetet inom socialbranschen Målet för arbetet inom socialbranschen är att öka människors välmående. Medel för detta är att befrämja sociala förändringar, lösningar av problem i människorelationer och kontroll över det egna livet som stöder detta. Arbetet inriktas på interaktionen mellan en människa och hennes omgivning. Som redskap används social-, beteende- och samhällsvetenskapliga kunskaper samt förmågan att tilllämpa dem. Arbetet inom socialbranschen grundar sig på principer om mänskliga rättigheter och samhällelig rättvisa som stadfästs i internationella konventioner. Grundlagens 1 : Finlands konstitution är fastslagen i denna grundlag. Konstitutionen skall trygga människovärdets okränkbarhet och den enskilda människans frihet och rättigheter samt främja rättvisa i samhället. De mänskliga rättigheterna och människovärdet Yrkesmänniskan inom socialbranschen bör förstå och godkänna de mänskliga rättigheterna och försvara dem i alla situationer. De mänskliga rättigheterna är förbehållslösa och de tillkommer varje människa redan som människa. De är inte beroende av människans egna uppförande och agerande. I Finland grundar sig arbetet inom socialbranschen på modern lagstiftning som baserar sig på ett konsekvent tillämpande av principer om mänskliga och grundläggande rättigheter. Enligt grundlagens 22 bör det allmänna, d.v.s. myndigheterna, se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Det är inte fråga om något formellt rättsskydd utan om att en myndighet aktivt bör vinnlägga sig om klientens rättigheter i alla, också vardagliga, avgöranden som berör honom. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna Grundlagen 1 och 7, Klientlagen 4,5, 8 10, Förvaltningslagen 3 7

6 God förvaltningssed innebär en betjäning av medborgarna som produceras eller övervakas av den offentliga sektorn och som följer principerna om demokrati, laglighet, opartiskhet och transparens. Mänskliga rättigheter, jämlikhet, demokrati och en god förvaltning ansluter sig nära till varandra och stärker varandra. En god och fungerande förvaltning är en av grundpelarna för ett demokratiskt system. Riktlinjen för en tjänsteman är att betjäna på ett tjänstvilligt, sakligt och artigt sätt. Klientens ärende bör skötas utan onödigt dröjsmål. Respekten för människolivets värdighet och människovärdet kommer i yrkesmänniskans arbete inom socialbranschen till uttryck i att man följer följande fyra principer: Självbestämmanderätt Yrkesmänniskan bör, oberoende av egna värden och levnadsval, respektera och verka för sin klients rätt att göra egna val, förutsatt att de inte hotar andras rättigheter eller berättigade intressen. En myndig klient bär ansvaret för sina egna val och följderna av dem. Rätt att delta Yrkesmänniskan bör befrämja en sådan delaktighet som ökar klientens möjligheter att påverka beslut och åtgärder som berör hans liv. Yrkesmänniskan bör i sitt arbete koncentrera sig på att finna och stärka klientens och hans närmiljös starka sidor. Målet bör vara att förbättra klientens påverkningsmöjligheter som en fullvärdig medlem av samhället. Klientlagen 8, 12, 14 och 15 Rätt att bli behandlad på ett sätt som beaktar helheten Yrkesmänniskan bör sträva till att beakta sin klients alla levnadsområden och möta henne inte bara som individ utan också en del av en familj, närmiljön och samhället. Klienten får hjälp med att se och utveckla sina starka sidor. Rätt till privatliv Yrkesmänniskan bör respektera förtroligheten i klientförhållandet och skydda sin klients privatliv genom att respektera de bestämmelser om tystnadsplikt som gäller i arbetet. Klientlagen 3 kap., Förvaltningslagen 6 och 10, Grundlagen 10, Offentlighetslagen, Personuppgiftslagen, Barnskyddslagen 8

7 Samhällelig rättvisa Yrkesmänniskan inom socialbranschen bör befrämja social rättvisa inte bara i sina klienters liv utan i hela samhället. Detta innebär att man: f förhindrar negativ diskriminering Yrkesmänniskans plikt är att förhindra negativ diskriminering som baserar sig på förmåga, ålder, kultur, kön, civilstånd, samhällelig eller ekonomisk ställning, politiska åsikter, hudfärg, ras eller andra fysiska egenskaper, sexuell inriktning, religion eller annan övertygelse. f erkänner olikhet Yrkesmänniskan bör erkänna och respektera den etniska och kulturella mångfalden i samhället. Yrkesmänniskan bör i sitt arbete beakta skillnaderna mellan individer, familjer, grupper och samfund. f motsätter sig en orättvis politik och orättvisa arbetssätt Yrkesmänniskans plikt är att göra sin arbetsgivare, samhällets beslutsfattare och den stora allmänheten medvetna om situationer där människor lever i fattigdom, resurserna är otillräckliga eller resurserna fördelas på ett diskriminerande sätt, politiken eller arbetssätten är diskriminerande, orättvisa eller motverkar människors välmåga. Yrkesmänniskan motarbetar våld och stöder inte, direkt eller indirekt, terror, tortyr eller annan fysiskt eller psykiskt våldsam verksamhet. Grundlagen 2 kap. f fördelar resurserna rättvist Yrkesmänniskan bör se till att de resurser hon förfogar över fördelas rättvist mellan klienter och klientgrupper. Yrkesmänniskan ser speciellt till att deras rättigheter respekteras som har det sämst ställt och talar för dessa klienter. 9

8 Den anställdas och arbetsgemenskapens etiska överväganden och ansvar Etiken är på samma sätt närvarande i varande och växelverkan, i det man gör och i det man inte gör. (Stanley Witkin)

9 Arbetet inom socialbranschen utförs i miljöer av många slag, som t.ex. daghem, på socialbyråer och i åldringshem. Etiska överväganden är en väsentlig del av yrkespraxisen i arbetssituationer som bestäms av moraliska, politiska och ekonomiska krav av olika slag. Yrkesmänniskan inom socialbranschen har ett personligt ansvar för de etiska avgöranden och val hon gör när hon utövar sitt yrke. Den etiska bedömningen innebär att man undersöker och behandlar de val, medel, mål och följder som ansluter sig till denna yrkesutövning. Man bör dock beakta när det gäller verksamhetsförutsättningarna för lagstadgade uppgifter inom socialvården att ansvaret i frågor som gäller resurserna för att utföra arbetet ligger på arbetsgivaren. Yrkesmänniskan bör göra arbetsgivaren och vid behov också övervakande myndigheter medvetna om missförhållanden. Etiska bedömningar behövs i allt arbete inom socialbranschen, men speciellt i följande konfliktsituationer: f yrkesmänniskan inom socialbranschen har roller som hjälpare och kontrollant som står i konflikt med varandra f klienters eller klientgruppers inbördes intressen står i konflikt med varandra f olika yrkesgruppers uppfattningar om klientens fördelar står i konflikt med varandra f klientens eller klientgruppens intressen och den anställdas egna intressen står i konflikt med varandra f klientens eller klientgruppens intressen och arbetsorganisationens verksamhetssätt står i konflikt med varandra f arbetsförhållandena försvårar ett etiskt hållbart arbete f klientens eller klientgruppens intresse står i konflikt med det politiska beslutsfattandet och de ekonomiska resurserna. När hon gör etiska val är yrkesmänniskan inom socialbranschen beroende också av andra människors avgöranden. Hennes ansvar kan inte vara gränslöst. Det är viktigt att klargöra ansvarets gränser både i allmänhet och i speciella situationer, särskilt när det uppstår en etisk konflikt och yrkesmänniskan inte har fullmakt att besluta om saken. Varje anställd bör därför ha rätt och möjlighet att diskutera sina avgöranden och gränserna för sitt ansvar åtminstone med sin förman och gärna också med andra yrkesmänniskor inom socialbranschen. Att utgå från klientens behov är den centrala principen för yrkesarbetet inom socialbranschen. Yrkesmänniskan inom socialbranschen strävar till att denna princip tillämpas på organisationens alla nivåer och verkar för att missförhållanden som hon upptäcker åtgärdas. Yrkesmänniskan inom socialbranschen förverkligar som anställd ansvarsfullt sin organisations målsättningar till klienternas bästa. Hon utvecklar tillvägagångssätten och arbetspraxisen så att de bättre motsvarar klienternas behov och yrkets etiska principer. Yrkesmänniskan har på sitt ansvar att svara för sin egen verksamhets nivå inför sina klienter och sin organisation. Detta sker med hjälp 11

10 t.ex av arbetsvägledning, kompletteringsutbildning eller bruket av regelbunden självbedömning och/eller utvärderingsmetoder och klientrespons. Om den egna arbetsgemenskapens, organisationens eller samarbetspartners verksamhet står i konflikt med dessa etiska principer använder yrkesmänniskan inom socialbranschen alla berättigade medel att förhindra den oetiska verksamheten. Den anställdas personliga ansvar kan därför gälla f avgöranden som han gjort inom ramen för sina behörigheter f information som hon gett i en fråga där beslutet fattas av någon annan f att han berättar för både klienten och beslutsfattarna sin bedömning av den planerade lösningens effekter f att hon klart uttrycker när hon inte kan ta ansvaret för följderna av ett brslut som någon annan gjort f att han berättar för klienten om den tjänst som erbjuds inte motsvarar de behov och målsättningar som klienten uttryckt så att klienten kan avgöra sin egen ståndpunkt. Arbetsgemenskapens ansvar är att f arbetsgemenskapen regelbundet utvärderar sin egen verksamhet, både själv och genom utomstående bedömare och genom att samla in uppgifter om responsen på och effekterna av de producerade tjänsterna f arbetsgemenskapen svarar för att en yrkesetisk diskussion och ett åsiktsutbyte regelbundet förekommer och befrämjar en kritisk bedömning av sitt eget arbete f arbetsgemenskapen bedömer hur etiskt och klientinriktat det egna arbetet är genom att granska det som en process som också är klientens process. Etiska tillvägagångssätt i olika situationer inom klientförhållandet Varje klients situation är unik. I klientförhållandet verkar många synliga och dolda samhälleliga maktstrukturer som yrkesmänniskan bör sträva till att förstå och känna igen. Också mellan den anställda och klienten är det på ett eller annat sätt alltid fråga om ett bruk av makt. Yrkesmänniskan inom socialbranschen har att göra med sin klient genom de fullmakter hennes ställning och uppgifter ger, fast en egentlig maktutövning ofta i praktiken kan kännas fjärran från klientförhållandet och den växelverkan som där förekommer. Makten som ingår i arbetet och maktbrukets samhälleliga berättigande bör göras synliga. I arbetet inom socialbranschen har man ofta att göra med konflikter och det är bra att beslutsamt bearbeta dem. 12

11 Makten kan kännas liten, men för klienten är den betydelsefull. Arbetstagaren har t.ex. makt att besluta vilka av klientens problem han tar upp till behandling och hur han benämner dem. Det arbete yrkesmänniskan inom socialbranschen utför, det hon gör och inte gör, inverkar på klientens liv. Etiska överväganden behövs speciellt i situationer där yrkesmänniskan inom socialbranschen har roller som hjälpare och kontrollör som strider mot varandra, vilket är mycket vanligt. Ibland är alternativen för klienten så få att det inte inom synhåll finns någon som helst god lösning. Då får man lov att i stället verka enligt principen om minsta möjliga skada. Av åtgärderna väljer man den som man bedömer har minsta möjliga negativa effekter för klienten och andra parter. En myndighet kan inte låta bli att verka på den grund att att situationen är svår och det är besvärligt att fatta beslut. Myndighetens plikt till aktivitet innebär en plikt att agera och fatta beslut också i svåra konfliktsituationer. Avgörande i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i fall rörande Storbritannen i maj 2001: Fallet gällde fyra barn (Z, A, B och C), som själva väckt processen. Barnen hade i åratal bott hemma i förhållanden som kan beskrivas som ytterst bristfälliga, dystra, t.o.m. hemska. Barnen misshandlades, missköttes på många sätt och de t.o.m. svalt. Socialförvaltningen följde med situationen i åratal och fick också del av andra myndigheters bekymmer över den. Man ville ändå inte vidta åtgärder eftersom man konstaterade att föräldrarna inte avsiktligt försummat vården av barnen och att de, med beaktande av sin egen dystra barndom och den ringa uppfostran och omsorg de själva fått, uppenbarligen gjorde så gott de kunde för sina barn. Storbritannien dömdes att betala rekordhöga ersättningar på över pund till barnen för omänsklig och förnedrande behandling. En av grunderna för ersättningen var Europeiska människorättskonventionens artikel 3, den s.k. antitortyrparagrafen. Där konstateras att ingen får torteras eller behandlas på ett omänskligt eller förnedrande sätt. Domstolen betonar i sitt avgörande att myndigheterna getts makt att placera barn utanför det egna hemmet och att man måste kunna och våga bruka denna makt när situationen så kräver. Myndigheterna kan inte motivera sin passivitet med beslutsfattandets svårigheter när det är fråga om att ett barn återkommande behandlas kännbart illa. 13

12 Åt socialbranschen har delegerats vissa uppgifter i samhället. Klienten kan inte alltid få vad han vill. Även om klientens förhoppningar inte kan förverkligas bör hans värdighet ovillkorligen respekteras. En åtgärd som för klienten skapar en känsla av att vara utsatt för kontroll och begränsar hans självbestämmanderätt kan genomföras på ett etiskt motiverat sätt. Då bör den ovillkorligen ha en laglig grund, så att den inte är godtycklig. Den bör också förklaras så klart som möjligt och man bör se till att klienten känner till sin rätt till klagan och överklagande och sitt rättsskydd i övrigt. Den etiska utgångspunkten för yrkesmänniskans arbete inom socialbranschen är att försvara klienternas rättigheter och i sin verksamhet bevaka deras intressen. I konfliktsituationer säkerställer hon speciellt deras rättigheter som har det sämst ställt och ser till att de blir hörda. Klientens delaktighet och självbestämmanderätt I det yrkesmässiga arbetet inom socialbranschen respekterar man människans rätt och ansvar att besluta om sina egna angelägenheter. Yrkesmänniskan inom socialbranschen uppmuntrar sina klienter till en omfattande delaktighet. Hon strävar i sin verksamhet till att verka för att klientens självbestämmanderätt förverkligas, samtidigt som hon betonar klientens ansvar för avgöranden och verksamhet. Till ett yrkesmässigt agerande inom socialbranschen hör att klargöra för klienten fördelar och nackdelar i och följder av olika lösningsalternativ e så att denne kan fälla sina egna avgöranden. Klientens delaktighet kan förverkligas bara om han får tillräcklig och riktig information om sina rättigheter, de fördelar som tillkommer honom enligt lagen och andra omständigheter som påverkar saken. Om klienten inte kan uttrycka sin vilja eller ta ansvar för sitt agerande säkerställer yrkesmänniskan inom socialbranschen i samarbete med laglig representant för klienten, en anhörig eller någon annan närstående person att klienten behandlas på ett människovärdigt sätt och att hans sak behandlas rättvist. Klientlagen 9 Detta gäller också minderåriga barnklienter. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter har barnet rätt till både skydd och delaktighet. Detta innebär att man måste sträva till ett verkligt samarbete också med ett barn. Klientlagen 10 Barnet bör få information om sin egen sak i enlighet med ålder och utvecklingsnivå, barnets åsikter bör utredas och höras. Ingen åldersgräns för delaktighet har uppställts i konventioner eller lagstiftning och kan inte heller uppställas i det praktiska arbetet. Delaktighet kan i allmänhet inte lämnas därhän med hänvisning till skydd. 14

13 Vid ett utbildningstillfälle förklarade en deltagare att hon inte ville ha med barn i vårdplaneringspalavrar som gällde dem eftersom barn ofta är oroliga, klättrar längs väggarna och stör förhandlingssituationen på många sätt. Vid vårdplaneringspalavrar är det dock fråga om just praktiska angelägenheter som rör barnets liv. Skulle liknande motiveringar framföras beträffande vuxna klienter? Också vuxna klienter uppför sig ofta annorlunda än vad den anställda skulle önska, ändå arbetar man med dem och deras deltagande betraktas allmänt som självklart. Det är inte etiskt motiverat att förbigå barn i deras egna angelägenheter t.ex. för att de är besvärliga och uppför sig dåligt. Det är den anställdas plikt att söka finna sätt att arbeta med barnet och ordna situationen så att den också passar barn. Varje människa har rätt till sina egna val och till att förverkliga sig själv förutsatt att hon inte genom sitt agerande kränker någon annans motsvarande rätt. Samtidigt är individen som människa och medlem av ett samfund ansvarig för följderna av de egna valen. Klienten har förstahandsrätt att fatta beslut om sitt eget liv. Detta är den centrala princip som avgör vad det är att vara en människa: förmågan till självständigt beslutsfattande och den värdighet som följer med denna. Respekt för självständigheten innebär inte att att man strävar till att göra som klienten vill utan att man respekterar också klientens avvikande synpunkter och åsikter. Man strävar till att lita på klientens egna uppgifter och framför allt strävar man till att lyssna till henne också i svåra situationer. Detta är kärnan i hela socialbranschens arbete. Att lyssna (också när ingen annan lyssnar) innebär att verkligen godkänna en människa. Att på detta sätt bli hörd innebär för klienten att man tillsammans med henne strukturerar hennes liv, inte nödvändigtvis att hon får råd och direktiv. f När man utgår från klienten handlar det om klientens plats, ställning och deltagande. Utgångspunkten är inte lätt, eftersom situationerna och klienterna inte alltid är lätta. Klienterna är kanske inte villiga att samarbeta, de kan ha olika mentalhälsoeller personlighetsproblem, våldsbenägenhet o.s.v. 15

14 f Om problemen i en interaktionssituation inte är på klientens ansvar står det inte heller alltid enbart i den anställdas makt att lösa dem. Ibland hamnar man in i omöjliga situationer. Alltid kan man inte verka enligt klientens önskemål, men man bör alltid sträva till det. Att man utgår från klienten förutsätter inte att den anställda ger sig in alltför djupt i klientens situation, utan att hon bevarar sin yrkesmässiga inställning och en tillräcklig objektivitet, så att man kan strukturera situationen på ett nytt sätt och få en ny förståelse för den. Yrkesmänniskan inom socialbranschen underlättar valen för klienten genom att berätta för honom också svåra saker på ett sanningsenligt sätt. Ibland kan det vara lockande att lämna svåra saker obehandlade, så att man själv kommer lite lättare undan. Detta är aldrig förenligt med klientens fördel eller med principen att utgå från klienten. Klienten har t.ex. oberoende av sin ålder rätt att få ärligt och direkt besked om sin egen situation, alltså också ett barn. Bara i några få fall kan man låta bli att ge en viss information om man ärligt bedömer att informationen skulle göra mer skada än nytta för klienten (eller andra berörda). Då är det fråga om ett så allvarligt beslut att man bör dryfta det i arbetsgemenskapen och med förmannen. Ett sådant beslut får inte vila på en enskild anställds övervägande och ansvar. När klientförhållandet berör många klienter på samma gång (familjeförhållanden, gruppklienter) och de berördas intressen står i konflikt med varandra säkerställer yrkesmänniskan inom socialbranschen att alla berörda blir hörda och att divergerande åsikter beaktas. Klienten kan tänka att hans intressen förverkligas när man fattar ett beslut som uppfyller enbart hans önskemål. Om man fattar ett beslut som den andra parten upplever strida mot hennes intressen är det speciellt viktigt att se till att man går genom saken möjligast noggrant med klienten. Då är en möjligast noggrann muntlig och skriftlig motivering av beslutet nödvändig, liksom att man verkligen försäkrar sig om att klienten vet hur man kan överklaga beslutet eller anföra klagomål. På så sätt säkerställer man klientens rättsskydd. Riksdagens justitieombudsmans beslut 2263/1999: Rätten att få ett motiverat beslut är en central garanti för god förvaltning. I socialvården bör man med tanke på klientens rättsskydd alltid fästa uppmärksamhet vid tillräcklig motivering av besluten. Ett allmänt krav är att de fakta som ligger som grund för avgörandet specificeras och att man tillräckligt väl säkerställer att fakta är riktiga. För den berörda visar beslutets motiveringar hur man kommit till slutresultatet ifråga. Motiveringarna har en central betydelse också med tanke på bruket av rätten att söka ändring. De styr också uppmärksamheten till de omständigheter som har betydelse när man avgör ett ändringssökande. Tillräckliga motiveringar kan också öka förtroendet för avgörandenas innehåll. 16

15 Riksdagens justitieombudsmans beslut 1027/2000 Eftersom minnesanteckningar kan ha betydelse i konflikter om barns vårdnad och umgängesrätt bör man enligt min uppfattning fästa speciell uppmärksamhet vid dem under den tid när en sådan konflikt behandlas. Socialmyndigheterna får inte ställa sig på någondera förälderns sida, utan de bör förhålla sig neutralt. Socialnämnden bör i tillräcklig utsträckning beakta de omständigheter och fakta som vardera parten för fram. De bör bokföras på ett sådant sätt att omständigheterna skildras på ett sätt som är neutralt ur de båda parternas synvinkel. Neutralitet innebär dock enligt min uppfattning inte att omständigheterna skildras på ett för vardera parten fördelaktigt sätt. Bruket av tvång Yrkesmänniskan inom socialbranschen verkar i samarbete med klienten så långt det är möjligt och strävar till att säkerställa att klientens självbestämmanderätt förverkligas. Förpliktad av lagen måste yrkesmänniskan inom socialbranschen ibland verkställa åtgärder eller vara med om åtgärder eller beslut som går emot klientens egen vilja. Sådana åtgärder är t.ex. tvångsåtgärder inom barnskyddet, vissa åtgärder enligt lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda och missbrukarvård emot klientens vilja. Yrkesmänniskan inom socialvården minimerar bruket av åtgärder mot klientens vilja. Bruket av tvång kan vara nödvändigt för att trygga klientens fördel eller skydda klienten eller andra. Bruket av åtgärder mot klientens vilja bör alltid ske efter noggrant övervägande, inom de ramar lagen tillåter, och så att man sörjer för klientens rättsskydd och principerna för god förvaltning. Verksamheten kan vara etiskt hållbar om man följer principer som garanterar att arbetet är öppet och rättvist. Vid bruk av tvång strävar yrkesmänniskan inom socialbranschen till att se till att klienten i framtiden kan besluta om sina egna angelägenheter. T.ex. Barnskyddslagen 9 eller Stakes handbok om omhändertagande i barnskyddet 17

16 T.ex. inom barnskyddet verkar man enligt principen om lindrigaste effektiva ingripande (relativitetsprincipen). Detta betyder att man inte får använda alltför starka åtgärder, utan alltid bör välja en åtgärd som möjligast lite påverkar klientens liv. Åtgärden får dock inte vara så lindrig att den inte är effektiv. Man bör t.ex. inte genomföra ett omhändertagande av ett barn om man kan trygga barnets tillvaro i närmiljön på något annat sätt. Det bör dock genomföras om barnets intresse och säkerhet absolut kräver det. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna/stora sektionen, avgörande i fallet A och B mot Finland, : EDMR observerade att myndigheterna hade känt till B:s förestående födsel och modern A:s mentala svårigheter, vilket innebar att situationen var inte brådskande i den meningen att den inte hade kunnat förutses på förhand. Av utredningen framgick inte att myndigheterna skulle ha övervägt andra åtgärder genom vilka man efter B:s födsel hade kunnat skydda barnet från att bli fysiskt skadat av sin mor. Det är inte EDMR:s sak att ställa sig i de finländska barnskyddsmyndigheternas ställning och överväga effektivare skyddsåtgärder. Eftersom myndigheterna dock övervägt en ur moderns synvinkel så radikal åtgärd som att totalt frånta henne barnet omedelbart efter födseln borde de ha undersökt om det hade varit möjligt att vidta någon åtgärd som inte i lika hög grad skulle ha söndrat föräldrarnas och barnets familjeliv vid en så kritisk tidpunkt. EDMR ansåg att de grunder myndigheterna angav var relevanta, men däremot inte tillräckliga för att berättiga ett så allvarligt ingrepp i de klagandes familjeliv. Också med beaktande av myndigheternas marginal för överväganden ansåg EDMR att för B:s del det brådskande omhändertagandet och verkställandet av det varit oskäliga med tanke på de klagandes möjligheter att njuta av familjelivet tillsammans med ett nyfött 18

17 v barn från dess födsel. Därmed, och trots att det kan ha varit nödvändigt att vidta vissa försiktighetsåtgärder för att skydda B, kunde det brådskande omhändertagandet inte anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Om bruket av tvång bör åtminstone en anteckning göras i handlingarna eller när reglerna så kräver ett beslut. Klienten måste få anvisningar om hur han kan söka ändring. Bruket av tvång måste ovillkorligen grunda sig på lagen och får aldrig vara en bestraffningsåtgärd av något slag. En klient har t.ex. rätt att bete sig illa utan att en anställd börja bestraffa honom. Om en klient gör sig skyldig till lagbrott (t.ex. i form av hotelser) bör saken överlämnas till polisen. Den anställda bör inte underkasta sig hurudan behandling som helst från en klients sida, utan bör skydda sin integritet. Här bör den anställda ha ett stabilt stöd från sin arbetsgemenskap och på arbetsplatsen bör det finnas klara spelregler med tanke på vålds- och hotsituationer. Arbetarskyddslagen 8 10, 17 Sekretessen i klientförhållandet Yrkesmänniskan inom socialbranschen skyddar förtroligheten i klientförhållandet och respekterar sekretessen. Utan klientens tillstånd får uppgifter överlämnas bara när nödvändigheten av att överlämna uppgifter grundar sig på lagen. Om sekretessen och plikten att anmäla eller vittna står i strid med varandra verkar yrkesmänniskan inom socialbranschen i enlighet med vad lag och rätt bestämmer. Undantagsvis kan uppgifter också lämnas om klienten inte kan svara för sina handlingar och ett hemlighållande kan försätta klienten eller andra människor i fara (t.ex. åldringsvården, vården av handikappade, missbrukarvården, anmälningsplikten i barnskyddet). Klientlagen 17 19

18 När yrkesmänniskan inom socialbranschen skaffar och förmedlar uppgifter om klienten säkerställer hon att uppgifterna är nödvändiga för de tjänster som ska ges. Hon utreder och visar för klienten hur uppgifterna bokförs och förklarar varför de behövs och används. Helsingfors förvaltningsdomstol /01/0673/2: X krävde att en barnskyddsanmälan som gällde henne och hennes barn skulle avlägsnas från socialbyrån. Hon ansåg att anmälan i sin helhet var grundlös, smädande och skymfande. Dataombudsmannen förkastade kravet och gav inte direktiv om att ändra uppgifterna. Enligt dataombudsmannens utslag innehåller ifrågavarande anmälan uppgifter som hade kunnat leda till barnskyddsåtgärder. Därför måste de sociala myndigheterna utreda det eventuella behovet av barnskydd. Därför var anmälan inte så onödig att man kunde bestämma att den helt skulle avlägsnas. Om en ny anmälan senare görs om samma barn har också den tidigare anmälan betydelse vid bedömningen av behovet av barnskydd. Därför kan också ifrågavarande anmälan senare få betydelse trots att den inte ledde till egentliga barnskyddsåtgärder. Enligt barnskyddslagens 40 är avsikten med anmälan att säkra barnets rättigheter, vilket måste beaktas också när man bedömer hur berättigad anmälan är. Klienten har rätt till integritet och skydd för sina personuppgifter. Yrkesmänniskan inom socialbranschen agerar taktfullt och respekterar förtroligheten i klientförhållandet. Yrkesmänniskans plikt är att se till att klientens privatliv skyddas och klientförhållandet bevaras förtroligt också t.ex. i anstaltsförhållanden och att klientens personliga angelägenheter inte förs vidare. Principen gäller också inställningen till behandlingen av personer av olika ålder eller härstammande från en främmande kultur. Också barnet har rätt till integritet. Klientlagen 11 20

19 Förtroligheten i klientförhållandet är beroende av hur yrkesmänniskan i sitt arbete genom sina ord och handlingar signalerar sin inställning till klienten. Varje människa är i sig värdefull och har rätt till en moraliskt värdig behandling. Yrkesmänniskan inom socialbranschen respekterar människovärdets okränkbarhet och verkar för samhällelig rättvisa. Riksdagens justitieombudsmans årsberättelse för år 2001: Klagomål över tjänstemäns verksamhet anförs oftast just för den skull att deras beteende på ett eller annat sätt anses ge uttryck för en partisk inställning. Ofta påstås tjänstemän också uppträda på ett bryskt eller arrogant sätt....en tjänsteman bör bemöta sina klienter sakligt och taktfullt och också i sina utredningar undvika ett språkbruk som klienten kan uppleva som kränkande. Vårt eget sätt att kommunicera och andras tolkningar av vår kommunikation är svåra att bedöma, eftersom det är typiskt för växelverkan att den aldrig kan regleras fullt ut genom anvisningar. Men växelverkan har stor betydelse (se Riitta Granfelt 1998, Vuorovaikutuksen kannatteleva voima). Samma råd och anvisningar fungerar inte i alla situationer, det krävs känslighet och sinne för situationen. Å andra sidan kan man skapa vissa regler och inse att det finns en viss gräns som inte kan överskridas. Följande beslut kan tjäna som exempel: Riksdagens justitieombudsmans beslut (1163/4/00): Den anteckning om A i barnskyddets klientberättelse som specificeras i klagomålet och som gäller hörandet av A i ett ärende som rörde en förändring i vården av hennes son utanför hemmet lyder så här: A motsätter sig. A:s ordsvall är ymnigt och motstridigt, hon anklagar barnets far och soc.förv. o.s.v. på samma sätt som tidigare. Förirrar sig hela tiden från den egentliga saken, hela tiden på defensiven. Dessutom heter det till slut inom citationstecken Otillräknelig eller inte fullt tillräknelig? Enligt socialarbetaren är anteckningarna i klientberättelsen i första hand avsedda som socialarbetarnas minnesanteckningar/ arbetsredskap. 21

20 22 Ifrågavarande anteckning inom citationstecken Otillräknelig eller inte fullt tillräknelig? var enligt socialarbetaren närmast hennes personliga uppfattning om A:s dåvarande sinnestillstånd och en påminnelse om att detta i fortsättningen borde utredas eftersom det kunde ha en betydelse för besluten om A:s barn. Avsikten med anteckningen var enligt socialarbetaren absolut inte att kränka A. Enligt socialarbetaren hade man på socialbyrån på grund av A:s klagomål diskuterat bl.a. ordvalen i anteckningarna i klientberättelsen och man kommer i fortsättningen att fästa större uppmärksamhet vid saken. Myndigheterna bör enligt god förvaltningssed använda ett sakligt, klart och förståeligt språk. Ett sakligt språkbruk innebär enligt min uppfattning bl.a. att man inte om förvaltningens klienter använder kränkande eller nedsättande uttryck. Detta krav gäller naturligtvis också språket som används i förvaltningshandlingar. Jag ser ifrågavarande anteckning som osaklig trots att den enligt socialarbetaren inte uttryckte någon avsikt att kränka. Om avsikten var att uttrycka betydelsen av A:s dåvarande tillstånd för barnskyddsåtgärderna lyckades detta enligt min mening inte. Eftersom man enligt socialarbetaren i fortsättningen kommer att noga överväga ordvalen i anteckningarna i klientberättelserna nöjer jag mig vid att fästa hennes uppmärksamhet framöver vid sakligheten i anteckningarna i klientberättelserna. Enligt min uppfattning befrämjar sakliga och felfria anteckningar i myndigheternas handlingar för sin del både klienternas rättsskydd och uppkomsten och upprätthållandet av ett förtroendefullt klientförhållande. Jag fäster också socialförvaltningens uppmärksamhet i X kommun vid att personalen bör få tillräcklig instruktion också om de krav som god förvaltningssed ställer på myndigheternas språkbruk. Yrkesmänniskan inom socialbranschen behandlar sina klienter med en viss värdighet. Också om bruket av humor i arbetet bör godkännas finns det situationer där det inte är lämpligt. Var och en ansvarar själv för sitt eget sätt att använda t.ex. humor och för att humorn förstås på rätt sätt. Arbetsgemenskapen ansvarar dessutom för att klienten blir sakligt behandlad i alla situationer, inte bara i yrkesmänniskans eget arbetsrum. Det är skäl att fästa uppmärksamhet också vid hur man talar om klienterna t.ex. i paus- och socialutrymmen. Det får inte heller vara en del av arbetsplatshumorn att man talar om klienter i respektlös ton. e

21 e 23 Riksdagens justitieombudsmans beslut 253/2002: A berättade att hon den lämnat in en anhållan om utkomststöd till serviceenheten. Enligt A hade manspersonen B i servicepunktens rådgivning sagt till henne bl.a.: ät din hund, stycka köttet och gör mat av det och av hundpälsen kan du sy kläder. B har sagt att han ofta använder humor för att lätta upp svåra kundsituationer och han ofta berättar vitsar speciellt åt yngre klienter. B berättade att han i klienttjänsten strävar till en mjuk stil. Enligt grundlagens 21 hör till god förvaltning att man sörjer för medborgarnas rättigheter och en saklig behandling. Till god förvaltning hör ett sakligt språkbruk också i muntliga samtal. Enligt 5 i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2002) har klienten rätt att av dem som står för socialvården få socialvård av god kvalitet och god behandling utan diskriminering. Med behandlingen av klienten avses också de sätt på vilka man förhåller sig till klienten i olika situationer. Kravet på ett sakligt språkbruk förhindrar såvitt jag ser inte bruk av humor i klientbetjäning. Det ovannämnda spåkbruket ser jag dock inte som vanliga fraser eller en humor som passar in i situationen. Jag anser att vaktmästare B:s språkbruk var osakligt och behandlingen av klienten kränkande för hennes människovärde.

22 Förhållandet till det omgivande samhället Man kan inte avlägsna missförhållanden om man inte vågar tala om dem. e Jag tror att kritik kan vara värdefull för socialarbetet eftersom den ger möjlighet till nya sätt att tänka. (Stanley Watkin)

23 Yrkesmänniskorna inom socialbranschen har i sitt arbete att göra med människors vardag och livets randvillkor. De vet alltså hur det står till för människor i vårt samhälle. Arbetet ger en mängd information som ofta kan generaliseras från enstaka observationer till bredare utredningar av levnadsförhållanden eller trender. Målet för yrkesarbetet inom socialbranschen är att öka resurserna och utveckla positiva utvecklingsmodeller mitt bland alla svårigheter. Att lyfta fram de problem och missförhållanden som yrkesmänniskor märker är viktigt och nödvändigt när man vill åstadkomma förändringar i människors liv. Då är information och betraktelsesätt som uppkommit genom det egna arbetet lika betydelsefulla som information som forskare senare samlar och bekräftar: de berättar ju om situationen just här och nu. Yrkesmänniskan inom socialbranschen har tillräcklig information om och erfarenheter från sitt eget arbetsområde och den sakkunskap som detta gett. Ofta är problemet att förmedla vardagsinformation till beslutsfattarna på ett tillräckligt förståeligt sätt. Tillräcklig uppmärksamhet bör fästas vid rapporteringen om arbetet inom socialbranschen i allmänhet och sätten att berätta om det egna arbetet i synnerhet. l25

24 Samhällelig påverkan Som yrkesmänniskor specialiserade på växelverkan borde yrkesmänniskorna inom socialbranschen fundera på hur de får fram sitt budskap till förmän, förvaltningen, beslutsfattarna eller offentligheten. Yrkesmänniskorna inom socialbranschen borde i större utsträckning använda sitt kunnande till att på både individ- och arbetsgemenskapsnivån fundera på sina möjligheter att påverka. En kanal för påverkan är att delta som sakkunnig på sitt eget område i utarbetandet och förverkligandet av olika sociala och samhälleliga utvecklingsprogram. Ett undersökande arbetssätt, undersökande socialarbete och samarbete med kompetenscentra inom socialbranschen är medel för samhällspåverkan. Yrkesmänniskan inom socialbranschen bör stöda enheter som ger utbildning inom socialbranschen genom att erbjuda studerande möjligheter att få arbetspraktik av hög klass och tidsenlig praktisk undervisning. Det är önskvärt att yrkesmänniskor inom socialbranschen deltar i den offentliga debatten trots att tystnadsplikten gör detta besvärligt. Den offentliga informationsförmedlingen och det yrkesmässiga arbetet inom socialbranschen har olika utgångspunkter, som ofta står i konflikt med varandra. Medan massmedierna är intresserade av att lyfta fram i offentligheten ett enskilt fall, en berättelse, kan yrkesmänniskan inom socialbranschen i allmänhet bara tala på en allmän nivå eller om allmänna principer. Speciellt för en anställd som inte är van vid offentlig debatt är det viktigt e att få eller skaffa stöd från kolleger eller förmän. Uppmuntran från arbetsgemenskapen hjälper och stöder behandlingen av frågor som ansluter sig till yrkesverksamheten. När hon uttalar sig om frågor som ansluter sig till arbetet tillämpar yrkesmänniskan inom socialbranschen största möjliga öppenhet, med beaktande av tystnadsplikten och skyddet för privatlivet. När hon informerar om människors levnadsvillkor och om sociala problkem överväger yrkesmänniskan inom socialbranschen vilka följder denna information kan få för ifrågavarande människors och gruppers liv. Yrkesmänniskan inom socialbranschen bör uttrycka om hon deltar i en offentlig debatt i sin yrkesroll, som anställd på sin arbetsplats, som representant för någon organisation eller grupp eller som privatperson. Multiprofessionellt samarbete Yrkesmänniskan inom socialbranschen befrämjar ett samarbete för att åstadkomma de tjänster som klienten behöver och för att förverkliga samhällelig rättvisa. För att man ska kunna hjälpa klienten så väl som möjligt bör arbetet inom socialbranschen vara nätverksbaserat och multiprofessionellt. 26

25 Yrkesmänniskan inom socialbranschen bedömer kritiskt den egna och samarbetspartnernas verksamhet och befrämjar en öppen diskussion om målen och metoderna för ett klientcentrerat multiprofessionellt arbete. Yrkesmänniskan inom socialbranschen uppskattar vid sidan om sitt eget kunnande de yrkesmässiga synsätt som framförs av hennes kolleger och representanter för andra yrkesgrupper och deras kompetens. Förvaltningslagen 10 : Inom ramen för sin behörighet och i den omfattning ärendet kräver skall varje myndighet på andra myndigheters begäran bistå dessa i skötsel av en förvaltningsuppgift, och även i övrigt sträva efter att främja samarbetet mellan myndigheterna. Samarbete med den tredje sektorn Aktörerna inom den tredje sektorn spelar en betydelsefull roll när det är fråga om att ordna välfärdstjänster, försvara olika klientgruppers intressen och öka klienternas delaktighet. Yrkesmänniskan bör i samarbetet med dem sträva till en öppenhet som motsvarar klientens intressen. I samarbetet med frivilliga aktörer strävar yrkesmänniskan inom socialbranschen till att säkerställa att de etiska principerna för det yrkesmässiga arbetet inom socialbranschen följs också i denna verksamhet. 27

26 Anslutningen till yrkeskåren Att utveckla yrket och att utvecklas i yrket Arbetet inom socialbranschen utvecklas med samhällsförändringen och -praxisen. Yrkesmänniskan inom socialbranschen bör vara redo att utveckla sitt yrke. Hon bedömer och dryftar de teoretiska utgångspunkterna för sitt arbete, metoder och handlingssätt, samt följderna av arbetet. Yrkesmänniskan inom socialbranschen deltar i en utveckling av arbetet som grundar sig på en aktiv växelverkan mellan forskning och praxis. Socialarbetet möter många samhälleliga fenomen i förtid, innan man ännu riktigt kan identifiera och namnge dem. Fenomenen är inte föremål för diskussion innan vi namngett dem. Med vilka begrepp eller teorier vi beskriver och förklarar världen omkring oss inverkar på hur vi ser saker. (Saurama 2002) För att arbeta inom socialbranschen behöver man både information som forskningen ger och förmågan att tillämpa denna information i den praktiska vardagens klientsituationer. Det räcker inte med enbart etik eller etiskt tänkande. För att upprätthålla den egna yrkeskunskapen måste man uppdatera det man lärt sig under sin utbildning och skaffa sig ny kunskap och nya färdigheter. Lagstiftningen förnyas och kompletteras. Verksamhetsmiljön förändras och själva formerna för arbetet förändras. Yrkesmänniskan inom socialbranschen borde strä-

27 va till att se förändringarna i sitt arbete som utmaningar till utveckling. Etiskt hållbart är att förhålla sig till förändringar på ett yrkesmässigt sätt och se en ständig fortbildning som ett delområde som naturligt ansluter sig till arbetets innehåll. Om man inte upprätthåller sin egen yrkeskunnighet kan man inte verka för sin klients rätt att få tidsenlig service av hög kvalitet. Det finns många kanaler för att upprätthålla och utveckla sin egen yrkeskunnighet. Den förändring av socialvårdslagen som gäller fortbildningsplikt trädde i kraft den För utbildning på egna villkor finns det studiestöd och stipendier av olika slag, också arbetsgivarna kan stöda en arbetstagare som fortbildar sig på egen hand. Enligt 53 i socialvårdslagen bör kommunala arbetsgivare sörja för arbetstagares kompletteringsutbildning. Om arbetsgivarens plikt att sörja för lämpliga arbetsredskap som behövs i arbetet stadgas i socialvårdslagen; detta innebär i praktiken också nya riktlinjer för arbetet, direktiv från ministeriet och andra publikationer och böcker som arbetstagaren behöver för att kunna hålla sig à jour med utvecklingen. För att upprätthålla yrkeskunskapen är det värt att utreda arbetsplatsens möjligheter att utnyttja socialbranschens kompetenscentra för konsultationer och utbildning. Identifiering med yrket Inom det yrkesmässiga arbetet i socialbranschen bör man ständigt evaluera värden och etiska principer och hur de förverkligas. Yrkesmässiga utgångspunkter, principer och yrkespraxis bör motiveras och göras synliga så att öppen diskussion och utvärdering blir möjlig. Yrkesmänniskan inom socialbranschen försvarar sina kolleger och sin yrkeskår mot orättvisa åtgärder och oberättigad kritik. Också tråkiga omständigheter och fenomen bör granskas yrkesmässigt och kritiskt; en yrkesmänniska inom socialbranschen är inte och behöver inte vara ofelbar. Yrkesmänniskan inom socialbranschen tar upp verksamhet som strider mot yrkesetiken och de etiska reglerna till diskussion. Kränkningar av de etiska regler tas vid behov upp till erforderlig diskussion. Om en yrkesmänniska t.ex. anser att det uppstår etiska problem om hon ska sköta sitt upppdrag enligt de direktiv hon fått bör hon informera sin arbetsgivare och beslutsfattarna om problemen. Yrkesmänniskan bör sträva till att genom t.ex. politisk och strukturell påverkan få till stånd diskussion och förändringar. Identifieringen med yrkeskåren inleds i läroanstalterna och under studielivet och stärks i det praktiska arbetslivet. En viktig gemensam nämnare för alla yrkesmänniskor inom socialbranschen är yrkesetiken. Inom socialbranschen binder man sig till gemensamma etiska uppfattningar i förhållande till mänskligheten, till sätten att utföra arbetet och till målsättningarna för det. Från slutet av år 2005 har det varit möjligt att i läroanstalterna ta i bruk en ed för yrkesmänniskor inom socialbranschen som formulerats av Talentias yrkesetiska nämnd. Avsikten med eden är att påminna om identifieringen med värdena inom branschen och hälsa den nyutexaminerade välkommen till en yrkeskår där etiken har stor betydelse. 29