Vård Mariehamn 2013 ISSN

Transkript

1 Att vara utan - kvinnors och mäns upplevelser av ofrivillig barnlöshet Marlene Mörn Hedvig Stenros Högskolan på Åland serienummer 26/2013 Vård Mariehamn 2013 ISSN

2 Examensarbete Högskolan på Åland Utbildningsprogram: Författare: Arbetets namn: Handledare: Uppdragsgivare: Vård Marlene Mörn & Hedvig Stenros Att vara utan - kvinnors och mäns upplevelser av ofrivillig barnlöshet Anette Häggblom Abstrakt: Bakgrund: I Skandinavien är uppskattningsvis 10-15% av alla par drabbade av någon form av fertilitetsproblematik, vilket gör det till ett stort folkhälsoproblem. Sjukskötaren möter dessa personer inte bara när de söker hjälp för att få barn, utan även i andra sammanhang. Därför är det viktigt att som sjukskötare ha kunskap om och förståelse för deras känslor och upplevelser. Teoretisk referensram: Som teoretisk referensram har Maria Arman och Arne Rehnsfeldts teori DEF - Det existentiella förbandet använts. Teorin handlar om ett existentiellt omhändertagande av människor i kris. Syfte: Syftet med detta examensarbete är att belysa kvinnors och mäns upplevelser av ofrivillig barnlöshet. Metod: Metoden som använts är en litteraturöversikt enligt Friberg, och de granskade artiklarna är både kvalitativa och kvantitativa. Resultat: Denna studie resulterade i temat en livsomstörtande erfarenhet, med de tre kategorierna hopp och förtvivlan, utanförskap och social isolering samt omkullkastade livsplaner. Slutsats: Män och kvinnor upplever den ofrivilliga barnlösheten på liknande sätt, men kan ha olika sätt att hantera problemen på. Nyckelord (sökord): Infertilitet, barnlöshet, genus, upplevelser Högskolans serienummer: ISSN: Språk: Sidantal: 26/ Svenska 31 Inlämningsdatum: Presentationsdatum: Datum för godkännande:

3 Degree Thesis Högskolan på Åland / Åland University of Applied Sciences Study program: Author: Title: Academic Supervisor: Technical Supervisor: Health and Caring Science Marlene Mörn & Hedvig Stenros Without Women s and men s experiences of involuntary childlessness Anette Häggblom Abstract: Background: In Scandinavia, an estimated % of all couples are suffering from some form of infertility problems, which makes this a major public health issue. The nurse meets these persons not only when they seek help to achieve pregnancy, but also in other contexts. It is therefore important for a nurse to have knowledge about, and an understanding of, these people s feelings and experiences. Theoretical framework: As theoretical framework Maria Arman s and Arne Rehnsfeldt s theory about existential care for people in crisis has been used. Purpose: The purpose of this essay is to highlight women s and men s experiences of involuntary childlessness. Method: The method that has been used is a literature review according to Friberg, and the reviewed articles are both qualitative and quantitative. Results: This study resulted in the theme of a life-disruptive experience, with three categories: hope and dispair, marginalization and social isolation and demolished life plans. Conclusion: Men and women experience involuntary childlessness in a similar manner, but may have different ways of coping with the problems. Key words: infertility, childlessness, gender, experience Serial number: ISSN: Language: Number of pages: 26/ Swedish 31 Handed in: Date of presentation: Approved on:

4

5 INNEHÅLL 1. INLEDNING Bakgrund Historik Utredning av infertilitet Behandling av orsaker till infertilitet Assisterad befruktning Barnlöshet som kris Omvårdnad av ofrivilligt barnlösa Teoretisk referensram Det existentiella förbandet Genus och krisbearbetning Problemformulering Syfte Metod RESULTAT Hopp och förtvivlan Utanförskap och social isolering Omkullkastade livsplaner DISKUSSION Resultatdiskussion Metoddiskussion Slutsatser KÄLLFÖRTECKNING Bilaga 1: Artikelsökning Bilaga 2: Artikelanalys 3

6 1. INLEDNING På hösten inleder vi vårt första försök. Optimismen är påtaglig. Det känns lite som att ta en trisslott. Hyfsat goda chanser att vinna. Det går åt helvete. (Östergren 2004, sid 16) Att få barn ses av många som något som ger livet mening och innebörd. Att inte kunna ge livet denna mening kan för de ofrivilligt barnlösa bli en stor sorg omringad av många smärtsamma känslor och upplevelser. Infertilitet kan förutom att gå miste om upplevelserna och förväntningarna under en graviditet, även betyda att den förväntade framtida identiteten som förälder aldrig kommer, slitage på parrelationen och att hela ens självkänsla får sig en törn (Sherrod, 2004; Wikland, 2004). Enligt professor A. Möller fyller ett barn ens liv både emotionellt och praktiskt, och likadant är det med det barn man vill ha men inte kan få. Han använder uttrycket ickebarn, eller o-barn. Icke-barnet fyller ens liv till lika stor del som ett fött barn (A. Möller, personlig kommunikation, 24 april 2013). Det faktum att de drabbade sörjer något de aldrig haft, kan göra att det är svårt för utomstående att förstå känslorna, och de ofrivilligt barnlösa får ofta sörja i ensamhet. Ett vanligt problem hos dem som är drabbade av ofrivillig barnlöshet är också vårdpersonalens oförstående inställning och brist på kunskap (Sherrod, 2004). Förr sågs infertilitet som ett problem som var kvinnans, men det synsättet har förändrats och nu ses det som en självklarhet att både mannen och kvinnan är delaktiga i undersökningar och behandlingar. Att det inte enbart gäller en vårdrelation till en enskild patient, utan att paret och deras relation är med i sammanhanget ställer andra krav på vårdpersonalen (Bjuresten & Möller, 2005). Sjukskötare och övrig vårdpersonal möter människor som lider av ofrivillig barnlöshet inte bara när de söker hjälp för infertilitetsproblematiken, utan även när de söker vård för andra åkommor. Det är viktigt att sjukskötaren i bemötandet av de ofrivilligt barnlösa har förståelse för, och kunskap om, deras problematik (Sherrod, 2004). 4

7 1.1. Bakgrund Infertilitet kan definieras på två sätt. Antingen oförmåga att nå graviditet inom ett år av regelbundna oskyddade samlag, eller oförmåga att fullfölja en graviditet. Om ett par aldrig lyckats bli gravida, eller aldrig fött ett levande barn klassas det som primär infertilitet. Om ett par tidigare fått barn, men inte lyckas igen så kallas det sekundär barnlöshet (Sherrod, 2004). Uppskattningsvis är ofrivilligt barnlösa i Finland, och antalet nya fall per år är cirka (Tiitinen, 2002). Av alla par i Skandinavien är % drabbade av någon form av fertilitetsproblem, vilket gör infertilitetsproblematiken till ett stort hälsoproblem (Hreinsson, Hamberger & Hardarsson, 2005). Få söker hjälp och ett än mindre antal påbörjar någon form av behandling. Ett flertal av dem som väljer att inte söka hjälp fattar det beslutet för att det är för emotionellt påfrestande att diskutera ämnet (Alfredsson, 2006). Antalet kvinnor i Finland som var över 35 år då de födde sitt första barn ökade från 8,3 % år 1987 till 10,4 % år 2006 (Söderström-Anttila, 2009). I takt med att befolkningen av olika skäl väntar längre och längre med att skaffa barn, och kvinnors fertilitet sjunker samt missfallsrisken ökar med stigande ålder, så ökar även antalet par som söker hjälp för att de inte kan bli gravida på egen hand. Detta är dock inte den enda anledningen till ofrivillig barnlöshet. Av paren som söker hjälp har ca 40 % problem som är kopplade till mannen (Alfredsson, 2006) Historik Orsaker till infertilitet började utredas redan under början av 1900-talet, men det är först under de senaste 50 åren som några fungerande behandlingsmetoder börjat användas. På 1960-talet infertilitetsbehandlades kvinnor som på grund av hormonella rubbningar var drabbade av oregelbunden eller utebliven ovulation. Samtidigt återställdes äggledares funktion efter gynekologiska infektioner med hjälp av operativa metoder. Parallellt med detta började insemination användas. Efter 20 års preklinisk forskning skedde ett genombrott för infertilitetsbehandlingarna i Storbritannien år 1978, då Louise Brown föddes, världens första provrörsbarn. Provrörsbehandlingar kom efter detta att nästan helt ersätta de operativa metoderna. År 1992 kunde manlig infertilitet, på grund av att 5

8 spermierna är av dålig kvalitet eller för få, behandlas med mikroinjektion i äggcellerna (ICSI; intracytoplasmatisk spermieinjektion) (Hreinsson, Hamberger & Hardarsson, 2005). I början av 1900-talet uppfattades infertilitet som ett problem som fanns hos kvinnan. Genom gynekologiska undersökningar kunde man diagnostisera anatomiska fel eller skador som antogs vara orsaken till infertilitet. Det var först under början av 1940-talet som man började uppmärksamma mannens betydelse för infertilitetsproblematik (Wikland, 2004) Utredning av infertilitet Trots att utvecklingen inom infertilitetsbehandlingar med medicinering och provrörsbefruktning gjort att hälften av par som söker hjälp blir gravida, är infertilitet något mer än bara ett medicinskt tillstånd. Infertiliteten påverkar människans självbild, relationer och syn på livet (Chachamovich, Chachamovich, Ezer & Fleck 2010). Inför en infertilitetsbehandling bör en utredning göras, dels för att få en prognos för paret men också för att resultatet av utredningen kan ha betydelse för val av behandlingsmetod och därmed kan graviditetschanserna optimeras. En grundutredning har som syfte att påvisa funktionella och mekaniska avvikelser. En noggrann anamnes är grunden för infertilitetsutredningen. Kvinnans anamnes berör menstruationscykeln, tidigare graviditeter, gynekologiska problem och ingrepp, övriga hälsotillstånd, rökning, läkemedel med mera (Hillensjö & Nilsson, 2005). Utredningen inleds med en ultraljudsundersökning av livmoder och äggstockar. Därefter kartläggs menstruationscykeln och ovulationsprocessen. Vid speciella indikationer, så som misstanke om endometrios eller sammanväxningar i buken görs laparoskopi (Söderström-Anttila, 2009). De vanligaste orsakerna till fertilitetsproblem hos kvinnor är störningar i ovulationen, endometrios och skador i äggledarna. Störningar i ovulationen kan uppstå på grund av övervikt, undervikt eller anorexi. Hos mannen beror fertilitetsproblemen oftast på störningar i produktion, rörlighet eller transport av spermier på grund av hormonella eller genetiska orsaker. Det är inte vanligt att utredningarna visar absolut sterilitet på grund av tilltäppta äggledare eller brist på egna könsceller. De flesta är subfertila, då fertiliteten är försvagad. 6

9 Mannen utreds också inledningsvis med en klinisk undersökning. Det som kan ha betydelse är om mannen genomgått operationer i genitalia, haft könssjukdomar och utsatts för trauma eller livsstilsfaktorer så som droger och rökning (Hillensjö & Nilsson, 2005). Utredningen består av palpation av yttre genitalia och spermaanalys. Spermaanalysen ger information om mängd, rörlighet och struktur. Dessutom görs i grundutredningen en psykosocial kartläggning av livssituationen (Söderström-Anttila, 2009) Behandling av orsaker till infertilitet Efter utredningen då man vet vad som orsakar svårigheten att bli gravid finns det en mängd olika metoder tillgängliga. Behandlingen planeras enligt orsak men också enligt parets önskemål. Fertilitetsproblem som beror på ovulationsstörningar anses vara tacksamma att sköta och behandlas med tillförda hormoner (Nilsson & Hillensjö, 2005). Bakomliggande endokrina funktionsstörningar, som till exempel hypotyreos, behandlas ändamålsenligt med hormonpreparat. Om orsaken är över- eller undervikt bör vikten normaliseras. Kirurgiska ingrepp är nuförtiden mindre vanligt förekommande men kan vara nödvändigt vid endometrios och vissa typer av skador på äggledarna (Söderström- Anttila, 2009). Det görs fortfarande stora framsteg i behandling av infertilitetsorsaker. En kvinna kan födas utan livmoder, eller behöva operera bort den av olika anledningar. Man räknar med att ca 3% av de infertila paren lider av avsaknad av livmoder (Lindström Claessen, 2007). En forskargrupp vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har under ledning av Mats Brännström, professor i obstetrik och gynekologi vid Göteborgs universitet, bedrivit ett forskningsprojekt som genom att transplantera livmödrar ska ge kvinnor möjlighet att få biologiska barn. Projektet har pågått sedan 1999 och till en början gjordes försök endast på djur. Den september 2012 genomfördes den första livmodertransplantationen på människa från mor till dotter. Försöket har ännu inte utvärderats helt, då ett graviditetsförsök görs först ett år efter transplantationen (K. Svahn, personlig kommunikation, 18 april 2013; Assisterad befruktning Enligt Institutet för hälsa och välfärd i Finland inleddes totalt drygt assisterade befruktningar år 2011, vilket är 10 % fler än år De vanligaste metoderna för 7

10 assisterad befruktning är insemination och provrörsbefruktning (IVF). Om funktionsdugliga könsceller saknas finns donation av ägg, spermier eller embryon som alternativ. Finlands lag om assisterad befruktning (FFS 2006/1237), 1, berör metoder då könsceller eller embryon förs in i kvinnan för att åstadkomma graviditet, samt donation och lagring av könsceller och embryon för assisterad befruktning. Sedan lagen trädde i kraft år 2007 i Finland är behandling med surrogatmamma förbjudet. Vid IVF (In Vitro Fertilisering) sker befruktningen utanför kroppen. Metoden utvecklades ursprungligen då kvinnor med skador på äggledarna sökte hjälp. Nuförtiden används dock metoden vid alla typer av barnlöshet, såsom äggledarskador, endometrios, nedsatt spermakvalitet och oförklarlig subfertilitet (Söderström-Anttila, 2009). Metoden går ut på att kvinnans ägg och mannens spermier läggs tillsammans i en glasskål, vanligtvis är inga donatorer inblandade. Om ägget blir befruktat förs det tillbaka till livmodern efter några dagar. Kvinnans hormonsystem stimuleras innan provrörsbefruktning för att fler ägg ska finnas att tillgå, optimalt är det ägg som mognar (Wramsby & Sunde, 2005). De embryon som är av bra kvalitet och blir över kan efter befruktning frysas ner för senare användning (Hydén & Granskog, 2005). Enligt Finlands lag om assisterad befruktning (FFS 2006/1237), 2, har heteropar, lesbiska par och ensamstående kvinnor rätt till insemination, till skillnad från Sverige där det krävs att kvinnan är gift eller sambo (Lag om befruktning utanför kroppen, SFS 1988:711, 3 ). Kvinnor som föds utan ägg i sina äggstockar, kvinnor som opererat bort äggstockarna eller kvinnor vars äggstocksfunktion förstörts av cellgifter eller strålbehandling kan få hjälp genom äggdonation. Postmenopausala kvinnor får inte denna behandling i Finland. Ett ägg doneras av en annan kvinna, befruktas samma dag med mannens spermier och förs sedan in i livmodern på den infertila kvinnan (Söderström-Anttila, 2009; Hreinsson, Hamberger & Hardarsson, 2005). Insemination innebär att spermier förs in i kvinnans livmoderhåla vid ovulationstidpunkten. Ett alternativ är också behandling med könsceller från en donator. 8

11 De flesta könscellsdonatorerna är anonyma, medan en del väljer själva en bekant donator. Sedan lagen om assisterad befruktning trädde i kraft skall personuppgifter på alla köncellsdonatorer finnas registrerade i ett donationsregister (FFS 2006/1237, 22 ). Om spermaanalyser visar att mannens spermier är väldigt få eller långsamma kan donerad sperma användas. En donators sperma kan användas till högst fem infertila par. Spermierna kontrolleras och hålls frysta i minst sex månader innan de används (Söderström-Anttila, 2009) Barnlöshet som kris Barnlöshet är för många drabbade en traumatisk kris med alla dess tillhörande faser och reaktioner, men även en utvecklingskris. De drabbade känner ofta en meningslöshet och har svårt att begripa varför just de inte kan få barn. Den medicinska förklaringen räcker för många inte till, utan de söker en djupare mening och ifrågasätter meningen med själva barnlösheten och orsaker till varför kroppen inte fungerar som den skall. Den grundläggande tryggheten i livet raseras, vilket gör att människan tvingas stanna upp för att reflektera. Upplevelserna och tankarna förändras under processens gång på vägen tillbaka till meningsfullhet (Westerlund, 2005). Den traumatiska krisen involverar händelser av plötslig karaktär, exempelvis missfall, separation eller finansiella svårigheter. Dessa händelser hotar ens fysiska existens, identitet eller grundläggande värderingar i livet. Den krisutlösande upplevelsen i utvecklingskrisen, eller livskrisen, kan för en utomstående ses som en normal och odramatisk händelse, exempelvis giftermål, att bli förälder eller liknande milstolpar i livet. Utvecklingskrisen kan vara svårare att förstå och acceptera både för den drabbade och för omgivningen. Infertilitetskrisen bär ofta drag av båda dessa kristyper och känslan av förlust kan vara väldigt stark trots att det inte finns någon specifik traumatisk händelse som fungerar som startpunkt för krisen. Detta kan göra att paren inte inser att de hamnat i en kris, vilket kan göra det svårt för dem att förstå vad som händer dem (Wirtberg, 1992). Parets krisupplevelse kring barnlösheten har antagligen varit lika svår i alla år, men framgångarna inom reproduktionsmedicinen gör att dagens infertilitetsdrabbade par har en större tro på att deras barnlöshet går att lösa med modern teknik, vilket tyvärr inte alltid är fallet (Wikland, 2004). 9

12 Det verkar vara viktigt för de flesta att se det man går igenom som meningsfullt på ett eller annat sätt. I en krissituation dyker "varför-frågor" upp, som ett led i att söka efter ordning och mening i tillvaron. Då barn ofta ses som meningen med livet, så kan det vara väldigt svårt att hitta en mening i barnlösheten, vilket då kan medföra en existentiell kris (Bjuresten & Möller, 2005) Omvårdnad av ofrivilligt barnlösa De par som är drabbade av ofrivillig barnlöshet bör erbjudas psykologiskt och emotionellt stöd redan vid första mötet med hälso- och sjukvården, men även om det finns hjälp att få från psykologer är det ofta sjukskötaren som får ta rollen som stödperson på sig. Sjukskötaren behöver vara mångsidig och flexibel i mötet med infertila par (Sherrod, 2004; Dancet, 2011). Hen behöver först fungera som ett känslomässigt stöd och förse paren med terapi eller rådgivning och är sedan närvarande vid fysiska ingrepp eller åtgärder i samband med infertilitetsutredning och behandling. I båda fall är det viktigt för sjukskötaren att kunna hantera sin roll, då detta påverkar parets upplevelse av infertiliteten och procedurerna kring detta (Sherrod, 2004). Vidare presenterar Sherrod (2004) stödstrategiernas ABC, Awareness/Advice, Blame/Balance och Competence/Compassion. Sjukskötaren måste vara medveten om hur infertilitet påverkar paret och genom denna medvetenhet kunna ge dem rätt råd. Detta innefattar också att inte ge falska förhoppningar, utan att vara ärlig gällande behandlingarna och deras resultat. Om paren inte ber om råd ska sjukskötaren inte heller ge dem och om råd efterfrågas måste sjuksköterskan vara säker på vad som sägs och om hen är rätt person att ge dessa råd. Sjukskötaren behöver också tänka på att inte lägga skuld på någondera i paret som är drabbade av infertilitet (Sherrod, 2004). Upplevelsen påverkar båda parter men ibland på olika sätt. Det är också bra om sjukskötaren hjälper paret att i förväg komma överens om hur många behandlingar som ska genomföras. Oftast vill den ena fortsätta medan den andra inte orkar mer (Hart, 2002). Kompetens och medkänsla är två viktiga delar i mötet med infertila par. Sjukskötaren måste veta vad hen gör för att kunna vara till hjälp. Vissa ingrepp är smärtsamma och detta måste sjukskötaren vara ärlig med för att inte paret ska tappa tilliten, då paren är beroende av denna tillit (Hart, 2002). 10

13 Teoretisk referensram I detta arbete används som teoretisk referensram DEF - Det existentiella förbandet. Det är en vårdvetenskaplig modell och metod av Maria Arman och Arne Rehnsfeldt (2012) där de beskriver ett medmänskligt omhändertagande av människor i kris. Modellen bygger på en vetenskaplig grund om naturligt vårdande som överensstämmer med den vårdvetenskap som i dag studeras och utgör akademisk grund för vårdutbildningar (Arman och Rehnsfeldt, 2012). Armans och Rehnsfelts teori utgår bland annat från Løgstrup och hans filosofi kring tillit. Løgstrup (1992) menar att människor normalt möter varandra med tillit, inte bara när det gäller vänner och bekanta, utan även när det kommer till fullständiga främlingar. Detta hör till att vara människa, och att inte hysa tillit till sina medmänniskor är ett livsfientligt levnadssätt. Trots detta innebär tilliten att utlämna sig själv till den andra, att lägga sitt liv i den andras händer. Det finns även ett outtalat krav att i sin tur ta vara på det liv som via tilliten blivit lagt i ens händer (Løgstrup, 1992). Tilliten är oftast förbehållsam och människan är reserverad. En nödsituation behöver inte heller göra tilliten oförbehållsam. Om en människas tillit till en medmänniska blir bemött med något annat än ett mottagande av tilliten, så förvandlas den till misstro. Allt som inte förvaltar tilltro förstör den och de alternativ som finns för ett bemötande av tilliten är omsorg eller ödeläggelse. Hur denna omsorg ska ta sig uttryck beror på vad medmänniskan anser vara bäst för den tillitsgivande personen och omsorgen kan också mottas på olika sätt, då det inte går att bestämma hur den andre kommer att reagera (Løgstrup, 1992). I dagens samhälle finns ett grundantagande om att livet ska vara gott, meningsfullt och rättvist. När oväntade svårigheter dyker upp är människan dåligt förberedd på att hantera dessa, och förväntningar människan har haft på livet kan rubbas. En ny livsförståelse och mening behöver skapas, vilket främst sker i gemenskap med andra människor (Arman & Rehnsfeldt, 2012). En katastrof är något som innebär att människor drabbas oväntat och grymt av lidande, skada, förlust och död, och kan ske både i stora sammanhang, makrokatastrofer, med många drabbade och som en personlig mikrokatastrof i samband med exempelvis 11

14 sjukdom eller dödsfall. Behoven hos de drabbade är de samma oavsett katastrofens omfattning. En skillnad kan ligga i den omsorg som erbjuds efter den aktuella händelsen. Vid en större katastrof skjuter samhället till alla tillgängliga resurser, men efter en mikrokatastrof är de drabbade hänvisade till sig själva och varandra trots att behoven efter båda katastrofer är desamma (Arman & Rehnsfeldt, 2012) Det existentiella förbandet Efter en katastrof kan de drabbade ha existentiella sår, vilket innebär att de förlorat känslan av mening och önskvärdhet för sin existens. Med existens menar Arman och Rehnsfeldt (2012) verklighet, liv och tillvaro. Ett barn kan skänka känslor av fullständig mening, och förlusten av ett barn eller ett förväntat barn kan få denna mening att raseras. För att kunna ge ett existentiellt förband behövs en människovänlig grundhållning. Genom att bemöta medmänniskan med kärlek och respekt så kan denne stödjas i processen att själv finna det som lindrar lidandet (Arman & Rehnsfeldt, 2012). DEF utgår enligt Arman och Rehnsfeldt (2012) från sju grundantaganden om människors problem, behov och begär. 1. Det existentiella såret är något naturligt. En människas reaktioner efter en katastrof är naturliga, och inte sjukliga eller farliga. Med denna utgångspunkt blir också medmänniskans handlingar för att hjälpa den drabbade naturliga. 2. Medmänsklighet verkar som ljus i mörkret. Att uppleva handlingar av omtanke och godhet från medmänniskor kan skänka ljus i en situation som uppfattas som ett mörker. 3. Kravlöshet är grunden i förloppet. Det ska inte finnas andra avsikter än att göra gott för stunden. Det existentiella såret kan inte tas bort, utan bara lindras för att göra det onda mindre ont för en stund. 4. Ansning, yttre omsorg ger inre lindring. Tanken är att yttre åtgärder även påverkar det själsliga och ger en känsla av trygghet. En form av kravlös omsorg. 5. Konkret görande kan ske i gemenskap. Människor i sorg kan sakna energi och ork för att göra praktiska uppgifter som måste göras. Medmänniskan kan då ge konkret hjälp. 6. Lärande och utveckling sker i gemenskap. Den drabbades erfarenheter kan i mötet med medmänniskan leda till ett gemensamt lärande om livet. Den drabbade är expert, 12

15 och medmänniskan bidrar med eftertanke och balans. Samtalen kan beröra både det rent konkreta i upplevelserna, men även mer abstrakta existentiella frågor. 7. Såret öppnas och sluts i intervaller och är oberoende av tid. Det existentiella såret växlar i djup och läkningsgrad och kan återkomma när som helst i livet. Detta är en naturlig växling, vilken leder mot helande. Medmänniskan bör ha en öppen hållning och låta den drabbade själv välja hur mycket av såret som för tillfället får blottas och när detta sker Genus och krisbearbetning Arman och Rehnsfeldt (2012) talar också om kvinnliga och manliga reaktioner på lidande och katastrof. De anser att det på ett djupare plan inte är några egentliga skillnader i upplevelser och behov mellan kvinnor och män, men sätten att hantera det man går igenom kan vara olika. De poängterar också att genus är en social konstruktion med följd att kvinnligt och manligt inte är antingen eller, utan att människan är bärare av både kvinnliga och manliga egenskaper. Ett mönster som framkommer är att kvinnor i större utsträckning reagerar med tydliga känslor, gråter och samtalar mer med andra, medan männen blir inåtvända och fokuserar på praktiska sysslor. Ett typiskt scenario är att kvinnan deltar i stödgrupper och får emotionellt stöd av vänner och familj, medan mannen ägnar sig åt exempelvis renoveringsprojekt. Det moderna västerländska sättet att se på bearbetning av kris och sorg säger att det enda lyckade sättet att ta sig igenom en kris är genom affektiv expression, att bearbeta och samtala om det man varit med om och gråta. Enligt Arman och Rehnsfeldt (2012) stämmer detta dock inte överens med praktiken, då det är tydligt att även människor som tagit till andra metoder kan återfå livskraft och hälsa. Att utgå från att affektiv expression är det enda rätta sättet att bearbeta sorg och kris kan leda till att människor inte blir förstådda och går miste om den typ av hjälp de behöver. Både det känslomässiga och det handlingsinriktade sättet att ta sig igenom en kris kan leda till lindring och en förnyad livsförståelse, och medmänniskan som ska fungera som stöd bör ha ett öppet och flexibelt förhållningssätt till detta (Arman & Rehnsfeldt, 2012; Martin & Doka, 2000) Problemformulering 13

16 Ofrivillig barnlöshet är något som ofta färgar hela livet hos de drabbade kvinnorna och männen. I och med att det är ett så vanligt förekommande problem, så kommer de allra flesta sjukskötare att möta människor med denna problematik i ett eller annat sammanhang. I mötet med ofrivilligt barnlösa är det viktigt för sjukskötaren att vara medveten om vilka känslor och upplevelser de drabbade kan ha i bagaget, och att vara redo att identifiera och bemöta dem på ett bra sätt. Barnlöshet har historiskt sett ansetts vara ett kvinnoproblem och männen började inte utredas förrän på 1940-talet. De förberedande artikelsökningarna visar att majoriteten av forskningsartiklarna fokuserar på kvinnan och hennes upplevelser. Vi har valt att skriva om både kvinnors och mäns upplevelser av barnlöshet, då båda är jämbördiga parter i förhållandet och tillsammans går igenom de prövningar som barnlösheten innebär Syfte Syftet med denna studie är att belysa kvinnors och mäns upplevelser av ofrivillig barnlöshet Metod Detta arbete är en litteraturöversikt där svar på frågeställningen har sökts i redan befintliga forskningsstudier inom det valda ämnesområdet (Friberg, 2006; Kirkevold, 1997). Artiklar som behandlar ofrivilligt barnlösas upplevelser och erfarenheter söktes via databaserna PubMed, Ebsco CINAHL och SweMed+ (Bilaga 1). Som sökord har olika kombinationer av orden infertility, childlessness, male, female, couples, gender, unsuccessful, experience och experiences använts. Urvalskriterier vid sökning av artiklar var att artiklarna skulle vara peer reviewed, tillgängliga i fulltext och skrivna på svenska eller engelska. Ett inklusionskriterium för de valda artiklarna var att de skulle vara från tidsperioden som inleddes med att det första barnet föddes med hjälp av provrörsbefruktning i Sverige, d.v.s. från 1982 och framåt (Danielsson & Sundström, 2006). Då vi lever i ett allt mer mångkulturellt 14

17 samhälle gjordes inga geografiska begränsningar i artikelsökningarna. I en litteraturöversikt kan man granska både kvalitativa och kvantitativa artiklar, och därför har ingen avgränsning gjorts avseende detta (Friberg, 2006). Enligt Friberg (2006) bör man börja med ett helikopterperspektiv. Artiklarna har därför genomlästs av båda, och därefter har författarna oberoende av varandra sammanfattat resultatet i artiklarna. Efter denna genomgång gallrades en artikel som inte svarade på syftet bort. De kvarvarande artiklarna genomlästes ytterligare av båda författarna och genom detta framträdde ett tema och tre kategorier. De utvalda artiklarna har kvalitetsgranskats enligt modifierade kvalitetsbedömningsprotokoll inspirerade av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011), och två artiklar som inte nådde minst en medelhög nivå i granskningen uteslöts (Bilaga 2. Alla kvarvarande utvalda artiklar är rapporter över studier som är godkända av en etisk kommitté, eller för ett etiskt resonemang. För att ytterligare kontrollera kvalitén på arbetet har en kvinna som genomgått ett flertal IVF-behandlingar och har lidit av ofrivillig barnlöshet läst igenom texten och diskuterat med författarna kring ämnet. Resultatet kunde därmed bekräftas ytterligare. 15

18 2. RESULTAT Ett tema och tre kategorier framkom i artiklarna i litteraturöversikten. Det övergripande temat är en livsomstörtande erfarenhet, vilket delas in i kategorierna hopp och förtvivlan, utanförskap och social isolering samt omkullkastade livsplaner Hopp och förtvivlan Återkommande i de utvalda artiklarna är den upplevda sorgen hos de ofrivilligt barnlösa samt depressionen som kan drabba dem (Abbey, Andrews & Halman, 1991; Hjelmstedt et al., 1999; Imeson & McMurray, 1996; Johansson & Berg, 2005; McCarthy, 2008; Sherrod, 2006; Volgsten, Svanberg & Olsson, 2010; Webb & Daniluk, 1999; Wirtberg et. al., 2006). De ofrivilligt barnlösa beskriver upplevelsen av infertilitet som att sörja ett dödsfall (Imeson & McMurray, 1996). De talar om känslomässiga berg-och-dalbanor och hur de kastas mellan hopp och förtvivlan under behandlingstiden. Hoppet byggs upp varje månad för att sedan krossas då menstruationen börjar (Imeson & McMurray, 1996; Wirtberg, Möller, Hogström, Tronstad & Lalos, 2007). Varje gång menstruationen kommer känns det som ett missfall (Johansson & Berg, 2005). Känslorna påverkas främst av framgångar och motgångar under denna tid, men hormonbehandlingen kan också påverka känslorna i många fall (Imeson & McMurray, 1996). Abbey et al. (1991) har undersökt genusskillnader i reaktioner på infertilitet hos 550 individer (275 par). Att vara barnlös är signifikant mer stressande för privatlivet, det sociala livet och sexlivet för kvinnorna än för männen, medan männen upplever större stress i hemmalivet och brist på kontroll över situationen. Reaktionerna är till viss del de samma som vid andra livskriser och kan inte antas vara unika för infertilitetsproblem (Abbey et al., 1991). Enligt Draye, Woods & Mitchell (1988) upplever män och kvinnor en del aspekter av infertiliteten på liknande sätt, men det kan påverka dem olika. Kvinnorna ser ut att drabbas hårdare av infertiliteten, och upplever en större påverkan på det personliga livet (Draye, Woods & Mitchell, 1988). Under infertilitetsbehandlingarna uppger paren att de inte tar sig tid att sörja varje misslyckande, utan fortsätter med nästa behandling direkt (Volgsten et al, 2010). För att 16

19 inte tänka på barnlösheten ser mannen, kvinnan eller båda till att hela tiden vara upptagna med annat, till exempel genom att jobba överdrivet mycket (Sherrod, 2006). En man beskriver att han vill att hans partner avslutar infertilitetstesterna och -behandlingarna för hennes skull, men skyddar egentligen sig själv. Det är lättare att sluta försöka än att acceptera ett misslyckande. Mannen fokuserar på kvinnan och tänker att det är hennes vilja att bli gravid, inte hans, och därigenom skyddar han sig från sorgen och misslyckandet i att inte kunna bli pappa (Sherrod, 2006). Forskningen visar att kvinnor i större utsträckning än män är drabbade av depression i samband med ofrivillig barnlöshet (Draye, Woods & Mitchell, 1988, Hjelmstedt et al., 1999). Männen döljer sina känslor och tar på sig rollen som stöd åt kvinnan, då de känner att kvinnan behöver det både under och efter behandlingarna (Johansson, Hellström & Berg, 2011; Sherrod, 2006; Volgsten et al., 2010). Sorgen över infertiliteten är ständigt närvarande genom hela livet (McCarthy, 2006). Studier som undersökt långtidseffekter av barnlöshet visar att sorgen återkommer då vänner får barnbarn (Wirtberg et al., 2007). Några kvinnor beskriver att barnlösheten påverkade hela hennes familj (Wirtberg et al., 2007). Paren känner besvikelse över att inte kunna ge sina egna föräldrar barnbarn eller ha egna barnbarn (Volgsten et al., 2010) och även kvinnorna i en långtidsuppföljning beskriver dessa känslor (Wirtberg et al., 2007). Kvinnorna upplever att de har sorg över det som är förlorat trots att de försöker anpassa sig till livet utan barn (McCarthy, 2008). Kvinnorna beskriver barnlösheten med ord som sorg, tomhet och meningslöshet (Volgsten et al., 2010). Då infertilitetsbehandlingarna är avslutade känner kvinnorna sig övergivna (McCarthy, 2008). Männen i Webb & Daniluks (1999) artikel kände även de en stark sorg över barnlösheten och upplevde sorgen svår att hantera, speciellt då de blev påminda om barnlösheten när vänner fick barn, eller vid högtider som fars dag. En av männen i artikeln beskriver sin sorg på detta sätt: It was more grief than I had with the loss of my adopted grandfather. It was just grief - physical, emotional grief, that I had lost - this gift, this ability - fertility - the idea that I would never see, never have a child, a biological child that would have some of my characteristics. (Webb & Daniluk, 1999, s. 14) 17

20 2.2. Utanförskap och social isolering Forskningen kring ofrivillig barnlöshet visar på upplevelser av utanförskap och social isolering (Imeson & McMurray, 1996; McCarthy, 2008; Volgsten et al., 2010; Wirtberg et al, 2007). Vid varje misslyckad behandling känner paren sig isolerade från vänner och familj (Imeson & McMurray, 1996). Både män och kvinnor upplever att de får frågor som är upprörande och att omgivningen är oförstående för deras situation (Volgsten et al., 2010). Männen uppger att då de får frågan om när de ska skaffa barn svarar att personen som frågar inte har med det att göra, eller att de valt att inte skaffa barn. Vid en viss gräns känner de dock att de skulle vilja svara att de är infertila (Sherrod, 2006). Oförståelsen tros bero på brist på kunskap om infertilitet och behandling av det (Volgsten et al., 2010). Vissa par upplever en isolering i kontakten med hälso- och sjukvården, där nästan all fokus ligger på behandlingsteknologin och ingen hänsyn tas till de emotionella upplevelserna av behandlingen (Imeson & McMurray, 1996; McCarthy, 2008). Trots att infertilitetsbehandlingarna gått framåt, verkar inte stödet och rådgivningen för de drabbade ha förbättrats (Volgsten et al., 2010). Behovet av emotionellt stöd påtalas dock i flera av artiklarna (Johansson, Hellström & Berg 2011, Sherrod, 2006, Volgsten et al., 2010). Männen kan också uppleva utanförskap i vårdsammanhang när allt fokus läggs på kvinnan, och önskar att de skulle bemötas som ett par istället (Johansson, Hellström & Berg 2011, Hjelmstedt et al., 1999; Imeson & McMurray, 1996). Enligt Abbey, Andrews & Halman (1991) fokuseras både test och behandlingar på kvinnans kropp, oberoende av vem i paret infertiliteten beror på. Andra par känner sig maktlösa i början av behandlingen och att de inte får tillräckligt med information, men känner samtidigt att kontrollen ökar i takt med att deras kunskap om infertilitetsbehandling ökar under behandlingstiden (Imeson & McMurray, 1996, Volgsten et al., 2010). Män känner sig exkluderade i sociala situationer när vänner och arbetskollegor pratar om sina barn (Volgsten et al., 2010). Kvinnorna i Imeson & McMurrays (1996) studie talar om en bitterhet mot kvinnor som väntar barn. De barnlösa kvinnorna känner hat och kan inte styra över dessa känslor. Kvinnorna beskriver en avund mot dem som har barn, medan både männen och kvinnorna upplever orättvisa (Hjelmstedt et al., 1999). 18

21 Män upplever att relationen med deras egna föräldrar försvagas då de inte har några barnbarn som stärker kontakten (Volgsten et al., 2010). När infertiliteten ligger hos mannen kan de även känna sig odugliga, omanliga och misslyckade som äkta makar då de inte lyckas med att skapa ett barn tillsammans med sin partner (Johansson, Hellström & Berg, 2011, Webb & Daniluk, 1999). Kvinnorna har en känsla av att vara annorlunda då de inte kan få barn och skapa en familj (Volgsten et al., 2010). Upplevelsen är att föräldraskap är den gemensamma grunden för vänskap och framförallt kvinnorna beskriver hur de känner sig exkluderade från mammor och par med barn (Imeson & McMurray, 1996; McCarthy, 2008). De barnlösas vänner och familjemedlemmar kan vara tveksamma med att berätta om sina graviditeter och prata om sina upplevelser av att vara gravida (Imeson & McMurray, 1996). Kvinnorna funderar även över framtiden, så som vem som ska hälsa på när de är gamla och vem som ska förvalta deras arv när de gått bort (Johansson & Berg, 2005; McCarthy, 2008; Volgsten et al., 2010; Wirtberg et al., 2007). Vissa av kvinnorna har aldrig talat om sin barnlöshet med andra, dels för att de anser att det är deras ensak, dels av rädsla för att inte bli förstådda. Trots detta upplever de kvinnor som talat om sin barnlöshet att det är lättare att återknyta kontakten med andra (Johansson & Berg, 2005). Enligt Hjelmstedt et al. (1999) anförtror sig kvinnorna till andra oftare än männen gällande infertiliteten. I McCarthys (2008) artikel uttrycker en av de intervjuade kvinnorna sin förändrade uppfattning om sig själv som kvinna på detta sätt: It s like I m a nothing... I really kind of feel like part of me has either died or given up. I guess the thing that has bothered me the most is the kind of emptiness. There is this hollowness about your life. It s like you thought you were this solid chocolate bunny and you re not. You re the hollow chocolate bunny, which is the less expensive version, not quite as good and not what everybody really wanted at Easter. (McCarthy, 2008, s. 321) 19

22 2.3. Omkullkastade livsplaner Gemensamt för de ofrivilligt barnlösa är upplevelsen av livet förändras (Volgsten et al., 2010; Imeson & McMurray, 1996; Johansson & Berg, 2005; McCarthy, 2008). Först blir infertilitetsbehandlingen en prioritet som förändrar livsstilen. Semesterplaner och karriär skjuts fram för att fokusera helt på behandlingen (Imeson & McMurray, 1996). Fertiliteten blir den viktigaste och mest centrala delen av livet (Johansson & Berg, 2005). Framtidsplanerna som de barnlösa haft tidigare förändras eller upplevs som förlorade efter misslyckade behandlingar. Både kvinnorna och männen beskriver att de sett barnskaffandet som något självklart. Att inte som planerat ha en familj med ett barn beskrivs som en ny livssituation, men på samma gång upplevs det som en livssituation med mer frihet (Volgsten et al., 2010). Männen i Webb & Daniluks (1999) undersökning upplevde en känsla av hot mot framtiden då deras planer och själva essensen i det de hade sett som säkert, som barnskaffandet och relationen till partnern, tvingats till ändring. De var rädda för att inte bara förlora möjligheten till ett eget biologiskt barn, utan att även äktenskapet skulle raseras. I flera artiklar framkommer det att parrelationen stärkts, trots påfrestningarna som infertiliteten och påföljande utredningar och behandlingar medfört (Johansson, Hellström & Berg, 2011; Webb & Daniluk, 1999; Hjelmstedt et al., 1999). Infertiliteten fungerade som en sorts katalysator för att bygga en starkare och mer solid relation och knöt samman makarna (Webb & Daniluk, 1999). I Wirtberg et al. (2007), där kvinnor intervjuades 20 år efter avslutad misslyckad infertilitetsbehandling, hade dock hälften av kvinnorna separerat från sina makar och alla utom en av dessa kvinnor relaterade separationen till infertiliteten. Då barnlösheten är ett faktum söker paren andra centrala värden i livet (Johansson & Berg, 2005). McCarthy (2008) beskriver att utmaningen ligger i att finna en balans mellan accepterandet av besvikelsen över barnlösheten och att lägga fokus på det positiva i livet. Både männen och kvinnorna upplever att infertiliteten lett till 20

23 personlighetsutveckling och mognad och några par har accepterat sin situation (Hjelmstedt et al., 1999). Enligt männen i Webbs & Daniluks artikel (1999) är barnlösheten någonting som för alltid kommer att vara en del av deras liv. En av dem förklarade det med följande ord: I think that the biggest thing that we ve had to work through as a couple and me as a person is just learning to live with it. Because it changes everything... being infertile changes everything. (Webb & Daniluk, 1999, s. 19). 21

24 3. DISKUSSION Syftet med detta arbete var att belysa kvinnors och mäns upplevelser av ofrivillig barnlöshet. Litteraturöversikten resulterade i ett övergripande tema, en livsomstörtande erfarenhet, och tre kategorier som svarar på syftet: hopp och förtvivlan, utanförskap och social isolering samt omkullkastade livsplaner Resultatdiskussion Resultatet visar att män och kvinnor som är drabbade av ofrivillig barnlöshet upplever stark sorg (Abbey et al., 1991; Hjelmstedt et al., 1999; Imeson & McMurray, 1996; Johansson & Berg, 2005; McCarthy, 2008; Sherrod, 2006; Volgsten, Svanberg & Olsson, 2010; Webb & Daniluk, 1999; Wirtberg et. al., 2006). Känslorna pendlar mellan hopp och förtvivlan och beskrivs av de drabbade som en känslomässig berg-ochdalbana. Sherrod, vars forskning primärt fokuserat på just infertilitet, beskriver även hon sorgen och krisen kring barnlösheten i en artikel om de emotionella aspekterna på infertilitet (Sherrod, 2004). Männen och kvinnorna känner också att deras sociala liv påverkas. Världen runtom påminner dem hela tiden om fertiliteten och det leder till att de ofrivilligt barnlösa ofta isolerar sig. De upplever utanförskap då vänner, bekanta och andra i omgivningen blir gravida, skaffar barn och pratar om barn med andra. Dessutom upplevs frågor som berör graviditet och barn väldigt svåra för de ofrivilligt barnlösa. Upplevelsen av att livet förändras och framtidsplanerna omkullkastas är något som genomgående framkommer i de analyserade artiklarna. Att inte kunna skaffa egna biologiska barn kan ändra planerna för framtiden men barnlösheten kommer för alltid vara en del av de drabbades liv. Det framkommer väldigt få positiva följder av den ofrivilliga barnlösheten i resultatet av artikelanalysen och infertiliteten verkar onekligen vara en livsomstörtande erfarenhet för de som är drabbade. Artikeln som följer upp kvinnors upplevelser 20 år efter avslutad misslyckad infertilitetsbehandling (Wirtberg et al., 2006) visar tydligt på att så 22

25 är fallet. Barnlösheten är fortfaranade en central del i deras liv trots att lång tid förflutit sedan behandlingarna. Det existentiella sår som uppstått i samband med den ofrivilliga barnlösheten öppnas och sluts med ojämna intervaller, vilket även stöds i Armans och Rehnsfeldts (2012) teori om det existentiella förbandet. Öppnandet kan ske i samband med att syskon eller vänner får egna barn, eller när vänner i samma ålder börjar få barnbarn, vilket fungerar som en påminnelse om den egna infertiliteten. Sorgen kan då komma åter med full styrka. Män och kvinnor verkar ha snarlika upplevelser och känslor kring den ofrivilliga barnlösheten. De upplever sorg, frustration och marginalisering. Sorg och lidande drabbar hela människan men kan visa sig i många former (Armans och Rehnsfeldt, 2012). Den största skillnaden mellan mäns och kvinnors upplevelser är att männen ofta döljer sina känslor för att skydda kvinnan. Det framkommer speciellt tydligt i Sherrods (2006) artikel som fokuserar på just männens döljande av sina känslor. Att män och kvinnor upplever barnlöshetskrisen lika stöds även det i Armans och Rehnsfeldts (2012) teori. Även Martin & Doka (2000) har kommit fram till att män och kvinnor upplever kriser på samma sätt, och att skillnaderna snarare handlar om hur de hanterar kriserna. Detta är inte heller fast bundet till kön men mönster framträder i hur krishanteringen sker. Männen tenderar att välja ett mer handlingsinriktat och fysiskt sätt att hantera sina känslor, medan kvinnorna i sin tur uttrycker känslor mer intuitivt och affektivt (Arman & Rehnsfeldt, 2012; Martin & Doka, 2000). Enligt både Draye, Woods & Mitchell (1988) och Abbey et al. (1991) drabbas dock kvinnorna hårdare av infertiliteten. Trots liknande upplevelser hos både kvinnor och män upplevde kvinnorna i båda artiklar en större påverkan på privatlivet. Detta kan ha ett samband med att de flesta undersökningar och behandlingar görs på kvinnan och både undersökningarna och behandlingarna är i de flesta fall intima (Paterno, 2008) och kan upplevas som emotionellt påfrestande i sig (Sherrod, 2004). Enligt Arman och Rehnsfeldt (2012) är de reaktioner som följer på en kris något naturligt och bör bemötas som något naturligt. Människan som drabbats av barnlöshetens kris och sjukskötaren kan lära av varandra vid samtal, där den drabbade ses som expert på sina upplevelser (Arman & Rehnsfeldt, 2012). Sjukskötaren kan lyssna och uppmuntra till reflektion, samt bidra med fakta. Att tipsa om stödgrupper för människor i samma situation är något av det enklaste en sjukskötare kan göra, vilket kan 23

26 ha stor betydelse för framtiden för de som lider av ofrivillig barnlöshet (Paterno, 2008). För att kunna göra detta krävs dock kunskap om vilka former av stödgrupper som finns att tillgå både lokalt och på internet. För att skapa en god vårdrelation behövs tillit. Løgstrup (1992) menar att det mellanmänskliga mötet alltid handlar om att våga sig fram till en annan människa för att bli kommen till mötes; det sker ett självutlämnande i mötet. När det gäller barnlöshet, som för många är ett känsligt och intimt ämne, kan detta första steg vara extra svårt att ta (Alfredsson, 2006). För vårdpersonalen är det viktigt att förvalta detta förtroende, denna tillit som visats. Enligt Løgstrup (1992) ställs ett outtalat krav på detta vid alla mellanmänsliga relationer. Detta innebär dock inte per automatik att tillmötesgå den andres önskemål förbehållslöst, utan att arbeta för att se och göra det som är bäst för den andre. Detta kan ibland gå emot det hen önskar och förväntar sig och i detta ligger utmaningen: Det outtalade kravet är ett krav på kärlek, inte ett krav på eftergivenhet (Løgstrup, 1992). Att inge falska förhoppningar angående behandlingar och deras resultat, eller att påstå att ett ingrepp är mindre smärtsamt än vad det är missbrukar förtroendet och kan förstöra den tillit som en gång funnits (Sherrod, 2004; Hart, 2002). I resultatet av litteraturöversikten framgår att störst fokus inom vården läggs på behandlingsteknologin och inte på ett emotionellt omhändertagande, att kvinnan är den som står i centrum vid behandlingstillfällen och undersökningar och att mannen ofta känner sig förbisedd. Detta kan göra det svårare att skapa en god vårdrelation till paret, och vara något som ödelägger tilliten. Inom hälso- och sjukvården är det viktigt för personal som möter ofrivilligt barnlösa att ha förståelse för hur barnlösheten upplevs. Barnlösheten är en så stor del av de drabbades liv och barnskaffandet blir en prioritet framför allt annat i livet. Information och stöd behöver finnas till hands då paren söker kontakt med hälso- och sjukvården. Stödet behövs både under och efter infertilitetsbehandlingarna (Volgsten et al., 2010). För att kunna erbjuda detta krävs kompetens hos personalen, samt tydliggörande av vart de ofrivilligt barnlösa ska vända sig. Ytterligare finns behov hos de drabbade att veta vilka behandlingsalternativ som erbjuds och vad de innebär. I resultatet syns behovet av en stödperson som paren kan vända sig till då frågor uppkommer (Johansson, Hellström & Berg 2011, Sherrod, 2006, Volgsten et al., 2010). I en nederländsk/belgisk studie om vad patienter på infertilitetskliniker önskar av vården framkommer både behovet av 24

27 kompetent personal, någon att prata med vid en eventuell emotionell kris och möjligheten att kunna nå kliniken när som helst om problem uppstår (Dancet et al., 2011) Metoddiskussion Litteraturöversikt var ett lämpligt tillvägagångssätt, då det gjorts ett flertal både kvalitativa och kvantitativa empiriska studier kring upplevelser av ofrivillig barnlöshet och infertilitet och en sammanställning av denna kunskap kan vara till nytta för vårdpersonal. Ett par tänkbara svagheter med att göra en litteraturöversikt är att för lite relevant forskning analyserats och även en risk att artikelurvalet till resultatet blir selektivt om författarna väljer ut studier som stödjer deras egen ståndpunkt och utelämnar motsägande artiklar (Friberg, 2006). För att undvika dessa fällor har båda författarna sökt artiklar och oberoende av varandra läst igenom och granskat alla artiklar som utgör grund för resultatet. Att vara medveten om dessa fallgropar från början har också varit viktigt för att kunna undvika dem. Helikopterperspektivet i litteraturöversiktens första steg visade på att det finns relativt mycket forskning gjord inom detta område, men att mycket av det fokuserar på kvinnan och hennes upplevelser. Av de studier som gjorts på män är många kvantitativa och svarar inte på vad de faktiskt känner och upplever. Trots detta har det varit relativt lätt att hitta artiklar som svarar på syftet. I författarnas bekanskapskrets finns många som lider av ofrivillig barnlöshet. Detta, samt att ämnet varit aktuellt i media, kan ha påverkat förförståelsen. Dessutom deltog författarna i ett seminarium om ämnet ofrivillig barnlöshet innan påbörjandet av examensarbetet. Detta har bidragit till att författarna genom sina kontakter kunnat diskutera och resonera kring artiklar och resultat. För att sträva efter ett varierat resultat har författarna sökt artiklar om både kvinnors, mäns och pars upplevelser i relation till infertilitet och barnlöshet. 3 artiklar i resultatet 25