Tio år av kamp för sexuella och reproduktiva rättigheter

Transkript

1 FOKUS KAIRO Tio år av kamp för sexuella och reproduktiva rättigheter ICPD the Foundation for the Millennium Development Goals

2 FOKUS KAIRO Tio år av kamp för sexuella och reproduktiva rättigheter FOKUS KAIRO 1

3 FOKUS KAIRO Tio år av kamp för sexuella och reproduktiva rättigheter Redaktör: Ylva Bergman Redaktion: Julia Schalk, Silvia Sjödahl, Ann Svensén Omslag: Gunnar Falk Layout: Thomas Östlund Produktion AB Bilder: Ylva Bergman, Silvia Sjödahl, Stefan Laack Pressens Bild: Sidan 23, 32, 37, 45, 47, 67, 76, 80. Tryck: Norra Skåne Offset, Hässleholm Finansierad av Utrikesdepartementet Tack till ambassadör Lars-Olof Edström för råd och kommentarer under arbetets gång. Stockholm, april 2004 ISBN: X RFSU RFSU, Riksförbundet för Sexuell Upplysning, är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell organisation, som verkar för att sprida en fördomsfri, tolerant och öppen syn på sex- och samlevnadsfrågor. Vi arbetar för ett öppet jämlikt samhälle där människor inte utnyttjas eller diskrimineras sexuellt, utan där sexualiteten är en källa till glädje och njutning. RFSU består av enskilda medlemmar, lokalföreningar, medlemsorganisationer och experter. RFSU driver också en klinik med inriktningarna sexualmedicin, sexualrådgivning/psykoterapi samt utbildning och handledning. RFSU är medlem i IPPF (International Planned Parenthood Federation). RFSU Box Stockholm Tel: Fax: FOKUS KAIRO

4 Innehåll Dubbelmoralen, ett hot mot ICPD 4 ICPD förändrade världen 7 Viktiga mål i Kairokonferensens handlingsprogram (PoA) 14 Oppositionen så här jobbar de 22 Tio politiska argument 28 Våga vara kontroversiell Avhållsamhet känns inte realistiskt 42 Bra kvinnor äter sist 43 Varje abort har en historia 44 Skåpet och respekten 46 Vad är en riktig familj? 48 Välj dina ord därför säger vi reproductive health services 49 När Lillan kom till jorden 52 Vart tog kondomerna vägen? 59 Kunskapen dör ut aids utplånar hela samhällen 62 Från ord till handling ICPD i verkligheten 68 EU:s dubbla agenda 73 Underlivsfrågor i storpolitiken 79 Förut var det ballt att göra en tjej gravid 85 Reproduktiva rättigheter är mänskliga rättigheter 88 Snabba fakta om Förkortningar 96 FOKUS KAIRO 3

5 Dubbelmoralen, ett hot mot ICPD Tio år har gått sedan handlingsprogrammet, Programme of Action (PoA) om sexuell och reproduktiv hälsa och dit tillhörande rättigheter antogs av 179 länder vid den internationella befolkningskonferensen (ICPD) Så här tio år efteråt, år 2004 är det lätt att känna sig både hoppfull och uppgiven på samma gång. Denna skrift lyfter fram olika perspektiv på vad som sades under Kairokonferensen och vad som sägs idag, tio år senare. Den ger också exempel på hur kvinnors, mäns och ungdomars sexuella rättigheter efterlevs. Medvetenheten har ökat och många länder har tagit fram policydokument. Många bra projekt har också genomförts på gräsrotsnivå. Men gapet till konkret handling är fortfarande frustrerande stort. En av de svåraste frågorna är abortfrågan. De flesta länder har fortfarande starkt reglerade abortlagar med allvarliga repressalier för dem som bryter mot lagarna. I vissa områden i Afrika beror 50 procent av dödsfallen i samband med en graviditet på osäkra och olagliga aborter. Abortfrågan är i allra högsta grad förknippad med dubbelmoral. Skuldbördan är tung och bärs i de allra flesta fall i ensamhet av kvinnan. Rätten till abort motarbetas högljutt av den katolska kyrkan. USA:s repressiva munkavlepolitik, the global gag rule, ger USA, Vatikanen och andra oppositionella krafter ett enormt svängrum att tysta och begränsa organisationers möjligheter att arbeta brett med upplysning om graviditet och preventivmedel, hiv/aids och kondomanvändning. Progressiva länders regeringar (givare såväl som mottagare av bistånd), tillsammans med det civila samhället, SRHR-aktivister och andra som kämpar för människors rättigheter måste utveckla strategier för hur man möter det sabotage som pågår mot sexuell och reproduktiva hälsa och dit tillhörande rättigheter (SRHR). Hiv/aids har tvingat fram en förståelse för sambandet mellan sexualitet, brist på rättigheter och jämställdhet samt brist på information och kondomer. Men ungdomars avsaknad av rättigheter har inte tydliggjorts tillräckligt. Inställningen hos beslutsfattare i länder där religionen har ett stort inflytande är densamma: Man ska inte väcka den björn som sover, flickor ska hålla på sig, sex ska man vänta med tills man är gift, upplysning och kondominformation leder till promiskuitet. Den attityden leder oss ingenstans. Behovet av sex- 4 FOKUS KAIRO

6 ualundervisning för unga blir allt viktigare. Men först måste vuxna göra upp med sin egen dubbelmoral och behovet av att via restriktioner eller rena övergrepp kontrollera unga människor. I stället ska ungdomars behov mötas genom ungdomsmottagningar (Youth Friendly Services). Där får de förståelse, kunskap och rådgivning, samtidigt som de ges tillgång till preventivmedel, kondomer, testning och säkra aborter. Unga mäns och unga kvinnors olika livsvillkor måste uppmärksammas. Ge de unga männen en möjlighet att reflektera över och medverka till att bryta de stereotypa könsrollsmönster som präglar samhällens syn och förväntningar på pojkar/män och flickor/kvinnor. Mäns maktposition, attityder och beteende gentemot kvinnor bidrar idag i hög grad till antalet oönskade graviditeter och spridningen av hiv/ aids, inte sällan under tvång och med våldsinslag. Här måste mäns vilja till förändring uppmuntras och tas på allvar. Låt ungdomar bli verkliga resurser som får driva frågorna långsiktigt. Idag talar vuxna vackert om att låta ungdomar delta, men ofta reduceras de till söta alibin, och vid internationella sammankomster får ungdomsinformatörer (peer-educaters) istället utföra ett dansnummer. Ungdomar måste tillåtas påverka policydokument och rapporter. Idag har flera tusentals ungdomar aktiverats i mängder av projekt kring SRHR och hiv/aids. Vi måste se till att de får vidareutbildning och blir aktiva deltagare i enskilda organisationer (Non Governmental Organisations, NGO:r) eller på andra strategiskt viktiga poster i samhället. Flera av de mål som antogs i PoA finns förankrade i internationella konventioner om mänskliga rättigheter. De länder som ratificerat konventionerna lovar därmed att införa liknande lagar på nationell nivå. Länderna har också förbundit sig att leva upp till moraliskt förpliktigande internationella deklarationer, som ICPD PoA. Organisationer i nord och syd, öst och väst som arbetar för sexuella och reproduktiva rättigheter måste utnyttja detta och kräva att regeringar lever upp till internationellt bindande konventioner, och att PoA implementeras. Givarländer måste framföra kravet att mottagarländerna, i sina strategier för att minska fattigdomen och uppnå millenniemålen, tydligt visar hur de arbetar för att uppnå målen i ICPD PoA. Men det är orimligt att tro att de fattiga länderna ska klara av detta utan ett fortsatt långsiktigt bistånd från den rika världen. Givarländerna måste investera en betydligt större del biståndspengar till SRHR-insatser. Dessa länders regeringar har även de ett stort ansvar för att förhindra att människor i fattiga länder inte smittas av och dör i hiv/aids, att kvinnor inte dör vid förlossningar och av farligt utförda aborter. En viktig förutsättning i arbetet med att implementera PoA är att vi på allvar lyckas påverka representanter inom myndigheter och departement på beslutande maktpositioner. En uppgift är att förse regeringar med faktaunderbyggda argument som visar varför en satsning på SRHR är en ekonomiskt långsiktig vinst för hela samhället. I detta arbete är det civila samhällets insatser ovärderliga. Där finns kunskap och vilja till förändring. Deras kännedom om frågorna och policyutveckling måste respekteras och användas. Ann Svensén chef för opinionsbildning och policyfrågor, RFSU FOKUS KAIRO 5

7 6 FOKUS KAIRO Framåt för Kairoagendan? Nittio procent av länderna jobbar för att nå målen. Men dubbelmoralen sätter fortfarande käppar i hjulen.

8 ICPD förändrade världen Den internationella befolkningskonferensen i Kairo 1994, (ICPD) förändrade världens syn på befolkningsfrågor. I fokus kom individens rätt till sexuell och reproduktiv hälsa. Men har världen blivit bättre sedan dess? Ja, Kairo introducerade ett nytt perspektiv på mänskliga rättigheter i debatten. Det innebar att fokus skiftade från demografiska mål, satta av regeringar, till individens frihet över reproduktiva beslut, säger Steven Sinding, generaldirektör för International Planned Parenthood Federation (IPPF). År 1994 antog 179 länder Programme of Action (PoA) i Kairo och 243 rekommendationer fastställdes där individens sexualitet och reproduktion sattes i centrum. Från 1994 och 20 år framåt lovade de deltagande länderna att förbättra människors sexuella och reproduktiva hälsa och dit tillhörande rättigheter (SRHR). Länderna ska därför arbeta för ökad jämställdhet, skapa tillgång till klinisk rådgivning, reproductive healthcare services, och sexualupplysning, preventivmedel, utbildning för flickor med mera. 1 Tidigare debatter och konferenser om befolkningsfrågor hade angripit frågorna utifrån demografiska mål. Termer som befolkningsexplosion och överbefolkning förstärkte ett redan dystert scenario i allmänhetens ögon. Vissa länder försökte också kontrollera sin befolkningstillväxt genom att ange hur många barn en familj borde ha. För att uppnå dessa mål försökte länder antingen locka familjer att uppfylla kvoterna med belöningar eller bestraffa dem som inte gjorde det. Handlingar som inte sällan gick emot individens behov och rättigheter. I syfte att genomföra den ett-barnspolitik som Kina lagstadgade 1979 genomdrevs regleringar från som krävde att alla kvinnor som fött ett barn skulle ha spiral. Dessutom var kvinnor 1 Singh Jyoti Shankar, Creating a New Consensus on Population, London, Earthscan Publication Ltd, FOKUS KAIRO 7

9 tvungna att genomgå abort om graviditeten inte var godkänd och alla par som hade mer än två barn skulle tvångssteriliseras. 2 Indien genomförde kraftfulla steriliseringskampanjer under 1970-talet som blev starkt kritiserade av bland annat kvinnoorganisationer. 3 I kommunistiska länder som Rumänien ville man höja nativiteten. Ända in på 1980-talet var gifta kvinnor i princip skyldiga staten att föda minst fem barn. 4 Med ICPD kom det paradigmskifte som många aktivister på gräsrotsnivå längtat efter. De hade sett hur bristande kunskap och rättigheter slog hårt mot människor, och särskilt kvinnors, reproduktiva liv. Förberedelsearbetena inför konferensen befäste också detta synsätt. Tiden var mogen för ett nytt synsätt. Jyoti Shankar Singh skriver i sin bok Creating a New Consensus on Population, att ICPD har förtjänat sin plats i historien. Det var den globala konferens som radikalt förändrade uppfattningen hos tusentals personer ansvariga för ländernas befolkningsprogram. Befolkningsfrågor kan inte längre behandlas med ett uppifrån-perspektiv med förutbestämda mål utan måste se till individens behov och rättigheter. Ibland förefaller idéer ligga rätt i tiden. Så måste det ha varit inför ICPD. De signaler som kom från gräsrötter och organisationer från världens alla hörn överensstämde med många experters krav på ett nytt fokus. Många ansåg att hotet mot världen inte var den uppskattade befolkningsökningen, utan snarare överkonsumtion och misshushållning med världens tillgångar och att dessa endast tillfaller ett fåtal rika människor, främst i Nord. Mediernas intresse för konferensen bidrog också. I huvudsak lockades medierna av klassiska konflikter som exempelvis att sätta Vatikanens motstånd mot abort gentemot kvinnornas behov att få bestämma över sin reproduktion. Abortdiskussionen inför konferensen rapporterade flitigt i medier. När doktor Nafis Sadik, dåvarande generaldirektör för FN:s befolkningsfond UNFPA, mötte påven Johannes Paulus II, den femte april 1994 skrev nyhetsbyrån Reuters så här: inför människor vid Sankt Petersplatsen / / höjde påven vid flera gången sin röst när han passionerat försvarade familjens rätt. Vi kan inte acceptera att ofödda dödas systematiskt. /.../ Varje familj måste veta hur de ska stå emot dessa falska rop från dödens kultur. 5 Kontroverserna kring konferensen gjorde att när huvudförhandlingarna öppnade i Kairo hade över journalister samlats. Ett rekord i FN-sammanhang. 2 Graham Maureen M, Ulla Larsen och Xiping Xu, Son Preference in Anhui Province, China, i International Family Planning Perspective, Volym 24, Nummer 2, Juni Visaria Leela, Shireen Jejeebhoy och Tom Merrick, From Family Planning to Reproductive Health: Challenges Facing India, i International Family Planning Perspective, Volym 25, tillägg, januari Furubrant Kerstin, Befolkningstillväxten saktar av, Epok, Utrikespolitiska institutet. 5 Singh Jyoti Shankar, Creating a New Consensus on Population, FOKUS KAIRO

10 Journalisterna var därmed något fler än de som ingick i den officiella delegationen. Lars-Olof Edström, ambassadör och huvudsekreterare i den svenska nationalkommittén vid ICPD, ledde Sveriges arbete vid konferensen. Han minns de sista förberedande mötena som avgörande. Det var en aha-upplevelse om att något stort, något nytt, var på gång. Mycket av det viktiga arbetet äger rum i förmöten där man förhandlar om texter. Här skedde också paradigmskiftet och en majoritet av olika länder var överens om att kvinnans livsvillkor var det centrala när man talade om befolkningsfrågor, berättar han. I tidigare konferenser hade perspektiven varit snävare. Diskussionerna hade kretsat kring familjeplanering, ett gammaldags begrepp som de svenska regeringarna hade svårt att förlika sig med. Man ansåg att det uteslöt alla som hade sex utan att planera en familj och alla familjekonstellationer utom kärnfamiljens. Redan vid mitten av 1900-talet blev SRHR ett prioriterat område för Sverige blev det tillåtet att sälja kondomer och 1955 infördes sexualundervisning som ett obligatoriskt ämne i skolan. Inför Kairo hade Sverige och Norden beslutat sig för att driva en helhetssyn för sexuella och reproduktiva rättigheter, både för ungdomar och kvinnor. Vi ville få bort familjeplaneringsbegreppet. Vi hade väntat oss ett stort motstånd och att vi skulle vara ensamma om denna linje. Men det visade sig att vi befann oss i mittfåran. USA agerade också oväntat. Under dåvarande president Bill Clintons administration drev man en likartad linje som den svenska, vilket var mycket betydelsefullt. Snabbt bildades en stark majoritetsuppfattning om att lämna den gamla synen på familjeplanering för ett bredare grepp, säger Lars-Olof Edström. De som opponerade sig mot detta synsätt var inte oväntat Vatikanen, en del konservativa muslimska stater och ett antal latinamerikanska stater. Flera av de latinamerikanska länderna som reserverade sig mot vissa skrivningar i PoA 1994 har vid senare tillfällen slutit upp bakom Kairoagendan. Däremot har USA helt bytt linje och har sedan George W Bush blev president 2001 gått samman med några av de mest konservativa staterna vid internationella konferenser. RFSU:s generalsekreterare, Katarina Lindahl, ingick i den svenska delegationen som expert från enskilda organisationer (NGO:r). Inför ICPD skrev hon också en rapport om utvecklingen för de sexualpolitiska rättigheterna i Sverige. 6 I Kairo var USA mycket drivande och viktig för att det blev så lyckat. Men jag tror att lika avgörande var alla de enskilda organisationer som gemensamt gjorde sina röster hörda. Redan på ett av de förberedande expertmötena i Botswana 1992, Population and Women, ställdes flera radikala krav som förebådade den trend som fick fokus för befolkningskonferensen att skifta. Bland annat ville man fokusera på ungdomar, samt att kvinnor som ville utföra abort skulle ha tillgång till kunskap och säkra aborter. Inledningsvis hade utkastet till konferensen endast nämnt abort som en hälsorisk för kvinnor. Men efter 6 Bygdeman Marc, Lindahl Katarina, Sexualupplysning och reproduktiv hälsa i Sverige under 1900-talet, SOU 1994:37. FOKUS KAIRO 9

11 de förberedande mötena ändrades inriktning. Doktor Sadik föreslog att abort skulle behandlas som en avgörande hälsofråga för kvinnor. En position som stöddes av flera länder, bland andra Sverige och USA vid det förberedande mötet, PrepCom II. 7 ICPD blev också den globala regeringskonferens där enskilda organisationer tilläts spela en större roll. Under hela 1980-talet hade kvinnoorganisationer varit mer aktiva än någonsin tidigare. Kvinnors rättigheter var i fokus för debatten om mänskliga rättigheter och flera regeringar accepterade enskilda organisationer som partners. Inför ICPD samlade sig organisationer kring gemensamma uttalanden. Kvinnodominansen vid huvudkonferensen och förberedande möten manifesterades i dagliga möten med människorättsgrupper och i så kallade women s caucus, där man bland annat lyfte krav på sexualupplysning. Givetvis fanns också flera NGO:r på plats som var emot säkra aborter och preventivmedel. Abortfrågan var en av de svåraste frågorna för länderna att enas om. Visst var engagemanget från NGO:r och regeringar från Nord viktigt. Men det var starka kvinnor från Syd som spelade en avgörande roll. Det hade aldrig gått att komma så långt som man faktiskt gjorde om abortfrågan enbart drivits av rika kvinnor från Nord, säger Katarina Lindahl. Fred Sai ledde förhandlingarna vid ICPD. Han minns att det svåraste var att komma överens om ämnen som hade med reproduktiv hälsa att göra, och särskilt frågan om säkra aborter. Heliga stolen (Vatikanen) och deras grupp hävdade att det inte fanns något som säkra aborter eftersom fostret alltid dog vid alla aborter. Men majoriteten vägrade förstås att erkänna fostrets status som individ. En liten grupp av länder, cirka sex stycken, ville inte ens att ordet abort skulle få nämnas. De accepterade inte heller termen reproduktiv hälsa, vilket de tolkade som att innefatta abort. Fred Sais största besvikelse med Kairokonferensen var hur Heliga Stolen (som internationellt erkänd stat har Vatikanstaten observatörsstatus i FN, så som påveämbetet Heliga stolen, på engelska Holy See) enligt FN:s regler kunde förhala förmöten och själva slutkonferensen genom att driva sin ideologiska position. Det resulterade i att vi hade för lite tid att diskutera och komma överens om viktiga strategier för finansiering och implementering av handlingsplanen, säger Fred Sai. Hans åsikt är att filosofiska, teologiska och etiska diskussioner har fått för stort utrymme i abortdebatten. Vid ICPD försökte vi att göra det till ett folkhälsoproblem och en fråga om mänskliga rättigheter. I Programme of Action enades länderna slutligen om att aborter ska vara säkra, där de inte är emot lagen. På så sätt kunde länder emot abort resa hem utan att behöva acceptera aborter i sitt land, säger Katarina Lindahl. ICPD är ett moraliskt förpliktigande dokument för de länder som skrivit under. I de flesta FN-dokument, som inte är juridiskt bindande, så som ICPD, finns också skrivningar som säger att implementeringen ska ske med respekt för varje lands kulturella och religiösa kontext. Man kan tolka det som att länderna därmed får en ursäkt för att slippa genomföra kontroversiella mål. Eller som enda sättet för FN att nå konsensus i 7 Singh Jyoti Shankar, Creating a New Consensus on Population, London, FOKUS KAIRO

12 svåra frågor. Men så är det inte menat, förklarar Fred Sai. Det ska inte vara ett sätt att komma undan. Det är menat för att man ska förfina strategier och för att fasa in implementeringsprogram. Till exempel om en kultur inte behandlar pojkar och flickor lika idag, ska implementeringen av ICPD:s handlingsprogram erkänna detta, samtidigt som man ska planera aktiviteter som förändrar kulturen i detta avseende, liksom att gradvis införa handlingsprogrammet. Det är ett sätt att undvika konfrontation och det är viktigt att hantera detta varsamt för att inte skapa onödiga fiender, säger han. Vid Kairokonferensen bröts också den så kallade konspiratoriska tystnaden kring könsstympning och andra skadliga traditionella sedvänjor. Men här finns fortfarande mycket kvar att göra. I Sverige har det till exempel debatterats mycket på sistone om så kallade hedersmord, då flera unga kvinnor mördats och skadats av manliga släktingar för att de inte levde enligt faderns/familjens normer. Att anta en kulturrelativistisk inställning är att säga att Kairo inte betydde någonting. Om vi inte trodde på gemensamma, universella värderingar, så finns det ingen mening med att komma fram till någonting, säger Steven Sinding. Många frågor var kontroversiella under ICPD. Från svenskt håll finns en besvikelse kring hur det internationella samfundet hanterade den slutgiltiga skrivningen om ungdomars rättigheter. Ungdomars problem nämns alltför vagt i handlingsprogrammet. När det gäller sexualupplysning var motståndet utbrett även bland länder som annars stödde ett paradigmskifte, säger Lars-Olof Edström. I slutdokumentet står nu att ungdomar har rätt till information för att skydda deras sexuella och reproduktiva hälsa. Men som det är skrivet understryker paragrafen respekten för kulturella skillnader i detta avseende. Föräldrarnas rättigheter och ansvar betonas också (se kapitlet Viktiga mål i Kairokonferensens handlingsprogram, PoA) skedde en femårig uppföljning av Kairokonferensen, ICPD+5. Målen från handlingsprogrammet fastställdes liksom nya strategier för att hantera ungas behov av sexuell och reproduktiv hälsa. Man gick även längre vad gäller kopplingen mellan mödradödlighet och osäkra aborter, effekten av hiv/aids för kvinnor och unga samt vikten med prevention med mera. Men halvvägs, tio år efter Kairo, blir det ingen omförhandling av ICPD. Anledningarna är flera. Handlingsplanen löper från 1994 över 20 år och internationella konferenser av denna dignitet kostar mycket att genomföra. Handlingsprogrammet anses fortfarande aktuellt, och det skulle vara slöseri med resurser som bättre kan användas på annat sätt. Den politiska oppositionen mot sexuell och reproduktiv hälsa och dit tillhörande rättigheter, har också intensifierats i och med att George W Bush blev president i USA. Det finns en allmän rädsla för att de i opposition mot SRHR skulle lyckas riva upp besluten från Kairo. Vid ett flertal internationella konferenser har USA obstruerat och förhalat förhandlingar med detta i syfte, men utan större framgång. Oppositionen mot SRHR är idag högljudd och intensiv. USA har exempelvis kopplat särskilda krav till sitt bistånd och organisationer som förespråkar eller erbjuder abort kan inte få amerikanska biståndspengar (gag rule). I EU, liksom i USA, bedrivs ett intensivt lobbyarbete mot reproduktiva och sexuella rättigheter, på lokal, regional och nationell nivå (se kapitlet Om oppositionen så här jobbar de). FOKUS KAIRO 11

13 Steven Sinding tror att det finns en reell risk för en backlash för SRHR i världen. Jag ser allt fler tecken omkring mig. Inom EU är trycket från lobbygrupper starkt för att förmå kommissionen att sluta ge bidrag till FN:s befolkningsfond UNFPA, eller till IPPF, som man hävdar förespråkar abort och tvångsaborter i länder som Kina. I de europeiska parlamenten, exempelvis i Storbritannien, dyker dessa frågor upp. Det finns också starkt tryck mot utvecklingsländer, som i Kenya, där man vill minska på regeringens satsningar inom SRHR. Vatikanen och konservativa grupper i USA pumpar in pengar i en organiserad kampanj för att skriva om Kairoagendan. Thoraya Obaid, generaldirektör för FN:s befolkningsfond, UNFPA, är något mer optimistisk. Hon beskriver det som en konservativ vind som blåser över världen. Bakom står några få aggressiva grupper. Men de vinner inte. UNFPA har precis avslutat vår genomgång av länder. Den visar att regeringar alltmer har börjat införa policys, lagar och program i enlighet med Kairoagendan; mot könstympning, mot våld mot kvinnor med mera. I våra regionala möten ser vi ett starkt stöd för ICPD. Oppositionen har inte lyckats få länder att sluta finansiera UNFPA, tvärtom har vi ett enormt stöd från många länder. Den stora utmaningen för oss är nu att bibehålla konsensus för ICPD och få in ytterligare investeringar för att öka satsningarna på SRHR. Vi måste utvidga rättigheterna för kvinnor och ungdomar i världen. Så att de får information, kunskap och tillgång till klinisk rådgivning. Stödet till UNFPA har också ökat de senaste åren. Idag ligger organisationens totala bidrag på cirka 373 miljoner dollar, 1998 låg denna siffra på 277 miljoner dollar. 8 Men det finns oro för att de konservativa krafterna ska lyckas i sina försök med att minska anslagen till UNFPA och IPPF. Vi har förlorat all finansiering från Bushadministrationen i USA och från vissa andra länder. Under Reaganåren på 1980-talet hände samma sak och IPPF fick kraftigt minskade anslag från flera bidragsgivare. Men då ställde många andra länder upp. Det har inte hänt den här gången. Orsaken är att många givarländer är starkt påverkade av konservativa krafter. Men jag tror att vi kommer att få se en förändring när den nuvarande påven Johannes Paulus den II inte längre styr agendan. Vatikanen behöver inte förändra sin syn på abort och preventivmedel, det räcker att de riktar sitt fokus på andra frågor och det är vad jag tror kommer att hända, säger Steven Sinding. Det totala bidraget till befolkningsfrågor har ökat. Men det svårt att få fram hur mycket som går till sexuell och reproduktiv hälsa och dit tillhörande rättigheter. Fred Sai är också oroad för oppositionen men i det långa loppet tror han inte det går att stoppa utvecklingen mot sexuella och reproduktiva rättigheter i världen. Nord kan bidra genom att skapa opinion kring reproduktiva rättigheter. Tyst diplomati och program som visar fördelarna för individen och samhället är troligtvis en mer framgångsrik modell. Steven Sinding tror också att länderna själva måste driva fram kraven på förändring. Men att det är viktigt att de får ett uttalat stöd från andra länder och organi- 8 UNFPA, Annual Reports FOKUS KAIRO

14 Det totala bidraget (i miljoner US$) till befolkningsfrågor från bidragsländer, FN, enskilda organisationer, kommersiella banker och utvecklingsbanker. 10 År Faktisk $US Konstant (1993) $US sationer. Han tror också att människors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa kommer att segra i slutändan. Trenden är att abort kommer att bli tillåtet i större utsträckning eftersom det är ett stort folkhälsoproblem att kvinnor skadas och dör av osäkra aborter. De som kräver förbud mot abort diskriminerar endast de fattigaste och svagaste kvinnorna i samhället, anser Fred Sai. Katarina Lindahl har vid flera internationella möten sett hur en aggressiv amerikansk administration försökt både locka och hota mindre länder att reservera sig mot skrivningar om SRHR. Resultatet har istället blivit det motsatta att länder gått samman och manifesterat sin övertygelse om Kairoagendan. I mars 2004 deltog hon i det förberedande FNmötet för ECLAC (Economic Commission for Latin America and the Caribbean). Flera av de latinamerikanska länderna reserverade sig 1994 mot PoA. Men nu var tonläget helt annorlunda och mötet beskrivs som en seger för SRHR. 37 länder deltog och USA var det enda som inte stödde den framtagna deklarationen. Det är fantastiskt glädjande att se hur dessa länder nu försvarar kvinnor och ungdomars rättigheter gentemot de som försöker vrida klockan tillbaka. Kairo har spelat en avgörande roll för attityder och har påverkat verkligheten. Människor är medvetna om att Kairo är en väg till utveckling. Idag har över 90 procent av länderna stiftat lagar, antagit policys och infört program för att leva upp till målen. 9 Men människors rätt att styra över sin egen sexualitet och reproduktion är en laddad fråga som ofta får kliva åt sidan för religiös och kulturell hänsyn. Kvinnor dör för att de förnekas rättigheter och saknar kunskap om sexualitet och reproduktion, för att de saknar tillgång till kondomer eller utsätts för brutalt våld och sexuell exploatering. Vuxnas brist på adekvat stöd leder till att ungdomar smittas av hiv/aids för att de inte vet hur man skyddar sig. Homo-, bi- och transpersoner (HBT-personer) torteras, mördas och trakasseras världen över. Fler än 350 miljoner kvinnor saknar just nu tillgång till säkra och effektiva preventivmedel. Ylva Bergman 9 Report of the Secretary-General on the review and appraisal of the progress made in achieving the goals and objectives of the Programme of Action of the International Conference on Population and Development, Commission on Population and Development, 37th Sess., 31, U.N. Doc. E/CN.9/2004/3 (2004). 10 UNFPA, Financial Resource flows for population activities in FOKUS KAIRO 13

15 Viktiga mål i Kairokonferensens handlingsprogram (PoA) Handlingsprogrammet, Programme of Action (PoA), från FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling var det första internationella dokument som uttryckligen erkände begreppet reproduktiva rättigheter. Dokumentet är en tjugoårig handlingsplan som 179 länder enats kring. Fem år efter konferensen, i juli 1999, hölls en uppföljningskonferens, ICPD+5. Slutdokumentet, Key actions for the further implementation of the Programme of Action of the International Conference on Population and Development (ICPD+5) 1 från konferensen bekräftade det man kom överens om Några målsättningar gick till och med längre och specifika mål om förebyggande åtgärder mot hiv/aids tillkom. Alldeles före millennieskiftet bekräftade FN-medlemmarna återigen att de ska arbeta för en hållbar utveckling och mot fattigdomen. Resultatet blev millenniemålen (Millennium Development Goals, MDGs) av vilka de flesta ska ha uppnåtts före 2015 (se kapitlet När Lillan kom till jorden). Inget av millenniemålen nämner uttryckligen sexuell och reproduktiv hälsa och dit tillhörande rättigheter (SRHR). Men SRHR är en förutsättning för att uppnå dem. Det gäller bland annat de mål som rör jämställdhet mellan könen, mödradödlighet, hiv/aids och minskad fattigdom. Här följer ett urval av vad RFSU tycker är några av de viktigaste målen med PoA. Under varje rubrik presenteras några relevanta paragrafer som tar upp målsättningar och åtgärder ur PoA. Argumentationen kopplas också till andra internationella dokumnet som ICPD+5, milleniemålen och från FN:s fjärde kvinnokonferens. Ungdomars rättigheter Recognizing the rights, duties and responsibilities of parents and other persons legally responsible for adolescents to provide in a manner consistent with the evolving capacities of the adolescent appropriate 1 Key actions for the further implementation of the Programme of Action of the International Conference on Population and Development, U.N. GAOR, 21st Special Sess., New York, United States, June 30-July 2, 1999, U.N. Doc. A/S-21/5/Add.1 (1999). 14 FOKUS KAIRO

16 Blivande män lyssnar andäktigt till ungdomarnas diskussion. Kan man se på någon om den har hiv? Absolut inte, svarar ungdomsinformatörerna från Planned Parenthood Association in Zambia, Lusaka. FOKUS KAIRO 15

17 direction and guidance in sexual and reproductive matters, countries must ensure that the programmes and attitudes of health-care providers do not restrict the access of adolescents to appropriate services and the information they need, including on sexually transmitted diseases and sexual abuse. In doing so, and in order to, inter alia, address sexual abuse, these services must safeguard the rights of adolescents to privacy, confidentiality, respect and informed consent, respecting cultural values and religious beliefs. In this context, countries should, where appropriate, remove legal, regulatory and social barriers to reproductive health information and care for adolescents. (Paragraf 7.45 PoA) Paragrafen ger ungdomar rätt till sexualupplysning, preventivmedel och abort. Erkännandet av ungdomars rätt till information, upplysning, vård och behandling för att trygga deras sexuella och reproduktiva hälsa är banbrytande. Paragrafen är dock en kompromiss, eftersom den understryker att hänsyn ska tas till kulturella värderingar och religiös åskådning. Den begränsar också rättsliga förändringar till när dessa är lämpliga. PoA begränsar även ungdomars rättigheter genom att erkänna föräldrarnas rättigheter, skyldigheter och ansvar. Men paragrafen innebär ändå att unga ska ha tillgång till information, klinisk rådgivning samt vård och behandling utan föräldrarnas medgivande eftersom den understryker deras rätt till privatliv och konfidentiell behandling. Sjukvårdspersonalen ska behandla unga på ett respektfullt sätt. De ska kunna ge information unga behöver för att kunna skydda sig mot till exempel sexuellt överförbara infektioner (STI) och oönskad graviditet. Andelen tonårsgraviditeter är lägre i länder där unga har tillgång till sexualupplysning, vård och behandling än i länder där så inte är fallet. I en studie från Alan Guttmacher Institute jämförs tonårsgraviditeter i Frankrike, Sverige, Storbritannien, Kanada och USA. Andelen tonårsgraviditeter i åldersgruppen år i Frankrike och Sverige är 20 respektive 25 kvinnor per Siffran var dubbelt så hög i Storbritannien och fyra gånger så hög i USA (84 per 1 000). Skillnaderna kan inte förklaras enbart genom olika nivåer av sexuell aktivitet, eftersom länderna ifråga uppvisar ungefär samma siffror för detta. Förklaringen är snarare att unga kvinnor i USA inte använder preventivmedel i lika stor utsträckning som kvinnorna i de andra länderna. 2 Unga behöver därför information och rådgivning för att kunna använda preventivmedel på ett riktigt sätt. Då blir också antalet tonårsgraviditeter färre. PoA: 6.11, 6.15, Milleniemålen 3, 4, 5 och 6 Tillgång till information, klinisk rådgivning samt vård och behandling reproductive health services. The objectives are to ensure that comprehensive and factual information and a full range of 2 Darroch Jacqueline E. et. al., Differences in Teenage Pregnancy Rates Among Five Developed Countries: The Roles of Sexual Activity and Contraceptive Use, The Alan Guttmacher Institute, Family Planning Perspectives, Vol 33, No 6, november/december FOKUS KAIRO

18 reproductive health-care services, including family planning are accessible, affordable, acceptable and convenient to all users. (Paragrapf 7.5 (a) PoA) All countries should strive to make accessible through the primary health-care system, reproductive health to all individuals of appropriate ages as soon as possible and no later than the year (Paragraf 7.6 PoA) All countries should, over the next several years, assess the extent of national unmet need for good-quality family-planning services and its integration in the reproductive health context, paying particular attention to the most vulnerable and underserved groups in the population and should, in all cases by the year 2015, seek to provide universal access to a full range of safe and reliable family-planning methods and to related reproductive health services which are not against the law. (Paragraf 7.16 PoA) Tillgång till reproductive health services betyder tillgång till information, klinisk rådgivning samt vård och behandling (se avsnittet Välj dina ord därför säger vi reproductive health services ). Det innebär graviditetsrelaterad vård, samt att förebygga och behandla sexuellt överförbara infektioner (STI). Men också tillgång till preventivmedel och säker abort där det är lagligt. 3 Regeringar ska se till att kvinnor deltar i utformningen och genomförandet av handlingsprogram för reproduktiv och sexuell hälsa. Det är också viktigt att denna service når män, ungdomar, flyktingar och offer för sexuellt och fysiskt våld. 4 Det här är särskilt viktigt för unga som riskerar att drabbas av sjukdomar och oönskade graviditeter därför att de inte vet hur man skyddar sig. Människor som har tillgång till information, preventivmedel och kvalificerad mödravård kan bestämma över sin egen sexualitet. De kan avgöra när och om de vill ha barn, hur många och med vem, och de kan föda barnet under trygga förhållanden. En av de målsättningar som fastställs i ICPD+5 är att före år 2005 ska 80 procent av alla barn förlösas med hjälp av utbildad personal. Fram till 2015 bör denna siffra ha nått upp till 90 procent. ICPD+5 slår också fast att glappet mellan hur många som använder preventivmedel och hur många som har behov av familjeplanering, ska minska med 50 procent fram till 2005, med 75 procent fram till 2010 och med 100 procent före Allt detta är nödvändigt för att kunna uppnå mätbara förbättringar i människornas liv, inklusive dem som fastställts i millieniemålen. PoA: 7.5, 7.6, Milleniemål 1, 2, 4, 5 och 6 3 ICPD PoA, 7.6, 7.23(f); , 8.8, 8.17, 8.25 U.N. Doc. A/CONF.171/13, (1994). 4 Ibid., 4.8, 4.9, 4.20, och FOKUS KAIRO 17

19 Tillgång till säker abort In no case should abortion be promoted as a method of family planning. All Governments and relevant intergovernmental and non-governmental organizations are urged to strengthen their commitment to women s health, to deal with the health impact of unsafe abortion as a major public health concern and to reduce the recourse to abortion through expanded and improved family-planning services. Any measures or changes related to abortion within the health system can only be determined at the national or local level according to the national legislative process. In circumstances where abortion is not against the law, such abortion should be safe. In all cases, women should have access to quality services for the management of complications arising from abortion. Post-abortion counselling, education and family-planning services should be offered promptly, which will also help to avoid repeat abortions. (Paragraf 8.25 PoA) håll beror 50 procent av mödradödligheten på osäkra aborter. 5 Totalt beräknas 14 procent av mödradödligheten i världen bero på farliga aborter. 6 Vid ICPD+5- konferensen gick skrivningen om aborter ytterligare lite längre. Då skrev man till att sjukvårdspersonal i länder där aborter är lagliga ska utbildas, och få tillgång till rätt utrustning för att säkerställa säkra och lättillgängliga aborter. 7 Trots att kvinnor drabbas allvarligt av den bristande tillgången på säker abort, är abortfrågan oerhört kontroversiell. Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 (Fourth World Conference on Women, FWCW) enades länder runt om i världen att överväga att ompröva lagar som straffar kvinnor för att de genomgått olagliga aborter. 8 Ett av millenniemålen är att begränsa mödradödligheten med två tredjedelar fram till PoA 8.25 ICPD +5 63(iii) Milleniemål 5 FN:s fjärde kvinnokonferens,(fwcw) 106(k) För första gången konstateras i ett internationellt dokument av denna dignitet att farliga aborter är en starkt bidragande orsak till mödradödlighet. Varje år utförs tjugo miljoner osäkra aborter i världen och en kvinna i minuten dör av graviditetsrelaterade orsaker. På vissa Mäns ansvar Advancing gender equality and equity and the empowerment of women, and the elimination of all kinds of violence against women, and ensuring women s 5 Oguttu Monica, Peter Odongo, Midlevel Provider s Role in Abortion Care, Kenya Country Report, A Paper for the Conference Expanding Access: Midlevel Providers in Menstrual Regulation and Elective Abortion Care South Africa, 2-6 December UNFPA, Fast Facts on Maternal Mortality and Morbidity. 7 ICPD+5 Key Actions Document, supra note 1 63(iii). 8 Beijing Declaration and the Platform for Action, Fourth World Conference on Women, Beijing, China, Sept. 4-15, 1995, 106(k), U.N. Doc. A/CONF.177/20 (1995). 18 FOKUS KAIRO

20 ability to control their own fertility, are cornerstones of population and developmentrelated programmes. (Principle 4 PoA) Special efforts should be made to emphasize men s shared responsibility and promote their active involvement in responsible parenthood, sexual and reproductive behaviour, including family planning Male responsibilities in family must be included in the education of children from the earliest ages. (Paragraf 4.27 PoA) För första gången i ett större internationellt sammanhang slogs det uttryckligen fast att män måste ta ansvar för sitt eget sexuella beteende, sin fertilitet, överföring av STI liksom sin partners och sina barns hälsa och välbefinnande. Men männens ansvar omfattar också mycket annat. Mäns försök att bestämma över kvinnors sexualitet genom handlingar som våld i hemmet, våldtäkt och kvinnlig könsstympning (FGM) drabbar både kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och deras jämställda status i samhället. Jämställdhet är också mäns ansvar och en förutsättning för en förändring av kvinnors och ungdomars liv. Unga män måste få tillgång till sexualupplysning och utbildas i jämställdhetsfrågor. De behöver också få tillgång till information och tjänster, till exempel tillgång till kondomer. Det krävs ett delat ansvar mellan män och kvinnor för att kunna uppnå milleniemålen. PoA: , 4.29, 7.41, 8.22, 8.27 Milleniemål: 4 och 6 Våld mot kvinnor Advancing gender equality and equity and the empowerment of women, and the elimination of all kinds of violence against women, and ensuring women s ability to control their own fertility, are cornerstones of population and development-related programmes. The human rights of women and the girl child are an inalienable, integral and indivisible part of universal human rights. (Principle 4 PoA) PoA slår fast att könsbaserat sexuellt våld och försök att bestämma över kvinnors sexualitet drabbar både kvinnors hälsa och deras status som jämställda i samhället. Regeringar måste förbjuda skadliga sedvänjor som kvinnlig könsstympning. Genom utbildningsinsatser ska de också arbeta för att öka respekten för kvinnor och flickor. Offer för sexuella övergrepp och sexuellt våld måste få stöd och kunna åtala de ansvariga. 9 PoA slår fast att kvinnor som våldtas och utsätts för andra former av sexuellt våld löper ökad risk att smittas med hiv eller andra STI. Ökad jämställdhet och 9 ICPD PoA, supra note 3, 4.1, 4.4, 4.9, 4.13, 4.18, 4.19 och ; Se även, och FOKUS KAIRO 19

21 avskaffande av våld mot kvinnor krävs för en förbättrad ställning för kvinnorna, vilket är ett av milleniemålen. PoA Princip 4, Princip 9, Paragraf 4.1, 4.4(e), 4.5, 4.9, 4.10, 4.21, 4.22, 4.23, 4.27, 7.6, 7.11, 7.34, 7.35, Milleniemål 3, 4, 5 och 6 Begränsa spridningen av hiv/aids och dess effekter The AIDS pandemic should be controlled through a multisectoral approach that pays sufficient attention to its socio-economic ramifications, including the heavy burden on health infrastructure and household income, its negative impact on the labour force and productivity, and the increasing number of orphaned children. Multisectoral national plans and strategies to deal with AIDS should be integrated into population and development strategies. (Paragraf 8.30 PoA) Här uppmanas alla länder att bidra till att stoppa spridningen av hiv/aids genom information, rådgivning, kondomer och läkemedel till både förebyggande arbete och behandling av hiv/aids. PoA lyfter också fram det faktum att kvinnor och flickor är särskilt utsatta för STI, inklusive hiv/aids, och understryker vikten av att tillgodose deras behov. PoA uppmanar också regeringar att arbeta mot diskriminering på grund av hiv och att trygga mänskliga rättigheter för dem som lever med viruset. Ansträngningarna att bekämpa hiv underströks ytterligare vid ICPD+5. Då slog man fast att ungdomar utgör en särskild målgrupp som måste få tillgång till information, rådgivning och preventivmedel. 10 I PoA ställs krav på att kondomer och läkemedel till förebyggande arbete och behandling av STI 11 ska bli mera lättillgängliga och billiga. Trots att många länder förespråkar avhållsamhet är människor sexuellt aktiva. Därför behövs en allsidig information och möjligheter att skydda sig. Hälften av alla nya hiv-infektioner drabbar människor mellan 15 och 24 år. De flesta som drabbas är flickor. 12 WHO uppskattar att cirka 330 miljoner nya fall av STI inträffar varje år. Omkring 111 miljoner av dessa drabbar unga människor under 25 år. 13 Ett av målen från ICPD+5 är att fram till 2005 ska 90 procent (95 procent före 2010) av alla unga kvinnor och män mellan 15 och 24 år ha tillgång till den information, klinisk rådgivning, vård och behandling som krävs för att göra dem mindre utsatta för hiv. Målet är att minska antalet hiv-infekterade ungdomar med 25 procent fram till Detta sammanfaller med ett av milleniemålen. PoA 7.29, , Milleniemål: 1, 2, 3, 4 och 6 ICPD+5: ICPD+5 Key Actions Document, supra note 1, ICPD PoA, supra note 3, UNFPA, State of the World Population, WHO Facts Sheet, Young People and Sexually Transmitted Diseases, FOKUS KAIRO

22 En bred definition av sexuell och reproduktiv hälsa med dit tillhörande rättigheter (SRHR) Reproductive health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity, in all matters relating to the reproductive system and to its functions and processes. (PoA Paragraf 7.2) Reproductive rights embrace certain human rights that are already recognized in national laws, international human rights documents and other consensus documents. (PoA Paragraf 7.3) För första gången enades det internationella samfundet om en bred definition av reproduktiv hälsa. I definitionen ingår att reproduktiv hälsa inte enbart handlar om hälsa utan också om mänskliga rättigheter. Något som redan slagits fast i internationella dokument om mänskliga rättigheter, inklusive rättsligt bindande fördrag. I PoA erkändes rätten för individer och par att själva välja om, när och hur ofta de vill ha barn. Definitionen inbegriper också rätten att få tillgång till services inklusive metoder för fertilitetskontroll, där dessa inte är emot lagen. Detta bekräftades återigen vid ICPD+5, där man enades om att reproduktiv hälsa inte enbart kan mätas i termer av hur många som använder preventivmedel. Faktorer som hiv/aids, STI och mödradödlighet måste också beaktas. 14 Vid FN:s fjärde kvinnokonferens (FWCW), i Peking 1995 bekräftade 189 länder än en gång den breda definitionen av reproduktiv hälsa. Dessutom utvidgades den tidigare skrivningen om aborter genom att staterna uppmanades att överväga en översyn av lagar som straffar kvinnor för att de genomgått illegal abort. 15 Även om PoA inte erkänner sexuella rättigheter kom vissa länder överens om att skapa förutsättningar för ett säkert sexliv. I Peking 1995 kunde det internationella samfundet emellertid enas om att sexuella rättigheter existerar utan att använda just denna term. Men en definition av reproduktiv hälsa och dit tillhörande rättigheter kan inte bli heltäckande om sexuella rättigheter ställs utanför. I sexuella rättigheter ingår kvinnors, ungdomars samt homo-, bi- och trans- (HBT) personers, rättigheter att fatta beslut om sin egen sexualitet. PoA: Princip 8, Paragraf 7.2, , 7.11, 7.23, , , , 8.8, 8.17, Milleniemål 1, 2, 5 och 6 ICPD+5: 3, 52 FN:s fjärde kvinnokonferens (FWCW): 95, 106 (k) RFSU och Center for Reproductive Rights 14 ICPD+5 Key Actions Document, supra note Beijing Declaration and the Platform for Action, supra note 8, 106(k). FOKUS KAIRO 21

23 Oppositionen så här jobbar de De europeiska och amerikanska abortmotståndarna blir allt mer välorganiserade. I USA har de direkt tillgång till den politiska makten via president Bush. I EU pågår ett intensivt lobbyarbete. Idag fängslas portugisiska kvinnor för att de utfört abort, polska kvinnor tvingas föda oönskade barn och slovakiska kvinnor tvångssteriliseras. Med de nya anslutningsländerna får katolska kyrkan allt större inflytande i EU. I will do everything in my power to restrict abortions, sa George Bush i The Dallas Morning News 1994, och markerade därmed sin position i abortfrågan. Att abortfrågan är central i amerikansk politik är delvis ett resultat av den extrema kristna högerns ekonomiska makt. En politisk karriär kan bli möjlig för den kandidat som går deras ärenden. Den 20 januari 2001 tillträdde George W Bush som USA:s nye president. Vägen till presidentposten underlättades med bidrag från den kristna högern. Sedan sitt tillträde har han betalat tillbaka genom att nitiskt fullfölja avskaffandet av reproduktiva rättigheter. Religiösa extremister har placerats på nyckelpositioner i administrationen. Redan i december 2000 meddelade Bush att han skulle utse abortmotståndaren John Ashcroft till justitieminister. Som guvernör i Missouri hade Ashcroft förklarat årsdagen av införandet av den amerikanska abortlagen för en minnesdag för aborterade foster. Till hälsominister utsågs förre Wisconsin-guvernören och abortmotståndaren Tommy Thompson. Utnämningen gav utslag direkt. The Center for Disease Control and Prevention, (CDC) 1 fick ändra på sin webbsajt till förmån för Bushadministrationens avhållsamhetskampanjer. Bort togs Programs that work, vilket var information för utbildare om vilka läroplaner för sexualundervisning som fungerar, och om minskat sexuellt riskbeteende hos unga. Även Facts about Condoms and their Use in Preventing HIV infection, för- 1 CDC är det ledande amerikanska federala organ som ska skydda människors hälsa och säkerhet. 22 FOKUS KAIRO

24 Sedan George W Bush blev president i USA har man helt ändrat inriktning i sexualpolitiska frågor. Nu är det avhållsamhet och kampen mot fri abort som gäller. svann från webben och publicerades först efter ändringar i innehållet. Det tidigare faktabladet beskrev hur man använder en kondom och diskuterade olika sorters kondomer. I den nya versionen förespråkades avhållsamhet och misslyckanden med kondomer diskuterades. Bushadministrationen anser att sex hör hemma i ett monogamt heterosexuellt förhållande. De nationella avhållsamhetskampanjerna har en budget på 135 miljoner dollar. Och enligt Planned Parenthood Federation i USA får eleverna i minst 35 procent av skoldistrikten ingen sexualundervisning. 2 Istället undervisas de i avhållsamhet. Eleverna får veta att sex utanför äktenskapet är farligt och inte accepterat som kulturell norm. De får inte heller upplysning om pre- 2 Sjödahl Silvia, Mörkermakt, i Ottar, RFSU 2/2003. FOKUS KAIRO 23