Tjäna folket? Tjäna pengar!

Transkript

1 DESIGN TYPOGRAFI PRODUKTION NR 2 ÅRG 4 APRIL MÄSTER GARAMOND OCH HANS MÅNGA SKEPNADER Sid 3 8 FÄRGHANTERING OCH ANDRA FINESSER FÖR KORK EXPRESS Sid 9 11 FIXA EN FÄRGKARTA I ILLUSTRATOR OCH KORKEN Sid 11 SLUTA KLIPP HÅRET MED HÄCKSAX Sid DtP GER DIG MÅNGHÖRNIG BILD I PAGEMAKER Sid 14 DAGS ATT TENTERA I INTERPUNKTION MED DOKTOR DtP Sid 16 Tjäna folket? Tjäna pengar! Låt oss prata pengar. Sextio- och sjuttiotalen är historia. Åttiotalet har börjat blekna bort ur minnet. Det politiska samtalet går i krisens tecken; debattörerna talar inte om vilka som ska betala och vilka som kan undantas från svångremmen, utan det handlar om total avsnörning av asiatisk lotus-modell. I dessa tider är det lätt att företagen ser över sina utgifter (visst, vi på DtP gör det också). Ibland, men mindre sällan, är det lönerna som står still. Ibland är det en investering som skjuts på framtiden. Ofta är det nyanställningar som stoppas, i stället blir det övertidsuttag. Och utbildning, det finns det varken pengar eller tid till. Jag tänker på detta när jag sitter med en folder från ett populärt (nåja, stort iallafall) mjukvaruföretag framför mig. De säljer kurser för desktoppare. Exempelvis kan du under två dagar få veta mera om menyerna i Quark Xpress, få lära dig skapa en mallsida och arbeta med dokumentsidor, lära dig hantera typografimallar, bildhantering och ramar och linjer. Kursen håller på mellan och 17.00, med avbrott för lunch och fika, i två dagar. Det vill till att det är långa fikaraster och personer som inte har smygtittat i sina handböcker en enda gång för att instruktörerna ska lyckas smeta ut en så simpel genomgång till två arbetsdagar. Men en del av tiden kanske går åt till att diskutera priset på kursen. Den kostar nämligen kronor per person. Plus moms. Vill du ha vad företaget kallar intensivkurs är priset kronor. I ljuset av ett utbud som detta är det lätt att begripa företagens utbildningsbudgetar krymper fort, men inte desto mindre är det tråkigt. Att kunna jobba effektivare ger både större arbetstillfredsställelse och mindre övertid. Att kunna jobba med kunskap ger mindre slarvfel. Att veta hur man uppnår kvalitet ger bättre produkter och gladare konsumenter. Det är roligt att lära sig nya saker. Och det måste inte vara dyrt. En prenumeration på denna tidskrift kostar kronor och varar hela året. Då får du hela Jens Eliassons artikelserie om Quark Xpress, som ger en aktuell och distinkt genomgång av vad du behöver veta om Quark Xpress nya version. För att inte tala om typsnitt (och artiklar därom), artiklar om Photoshop, typografiska regler med mera. Följ med från början! Pelle Anderson, redaktör

2 2 Design Typografi Produktion # 2 April 1995 Drastiskt prisfall för fotonas lyxprogram Live Picture Vi är väl många som gått och suktat efter bildbehandlingsprogrammet Live Picture. Med hjälp av klurig minneshantering och att enbart arbeta med själva skärmbilden har det kunnat behandla uppslagsstora bilder på sekunder samma bilder som i Photoshop krävt många minuter. Men prislappen har varit avskräckande hög, runt kronor. Nu har dock priset sjunkit något, närmare bestämt till ungefär en fjärdedel, eller kronor. I USA lär man kunna få tag på det för under 700 usd. Taskigt för dem som köpt. Men trevligt för oss som inte hade råd. Underjordiska typsnitt efterlyses av DtP Tillhör du dem som i all anspråkslöshet knåpar ihop typsnitt för byrålådan? Kanske har du gjort en egen bildfont? Eller bryter du sönder Baskerville i Fontographer medan du sneglar i Ray Gun? Tycker du att världen är redo för en titt på dina experiment? Hör av dig till DtP! Till nästa nummer planerar vi en svensk underground-typografisk special. En stor del av numrets diskett kommer att reserveras för mer eller mindre experimentella svenska typsnitt. Vi kan tyvärr inte betala för dina fonter, men vi ger dig chansen att sprida dem som freeware eller shareware till DtP:s läsekrets. Posta eller faxa en rad till DtP innan april månads utgång! Bifoga helst ett utskrivet typprov. Adressen är Design Typografi Produktion, Box 20158, Stockholm. Faxnumret är Acrobat i alla IBM-PC och för Internet-användare Adobe fortsätter på sin färd mot världsherravälde på området elektroniska dokumentformat, efter att redan ha lagt under sig typsnittsteknologin. Avtalet mellan Adobe och IBM innebär att alla IBM-PC kommer att levereras med Acrobat Reader. För IBM är också avtalet i linje med företagets strategiska mål att hämta in Apples försprång på publishing-sidan. Acrobat Reader, som ger användaren möjlighet att läsa Acrobat-dokument, kommer också att ingå i Netscape i senare versioner. Netscape är den mest populära WWW-browsern, en favorit bland dem som använder Internets grafiska gränssnitt World Wide Web. Adobes största kund hittills är USA:s stasförvaltning, framförallt skatteväsendet IRS, som har lagt upp alla sina blanketter i Acrobats filformat PDF. Även FrameMaker 5.0 kommer att innehålla stöd för Acrobats PDF-format. SND/S-seminarium om könsroller, etik och fotografi Society of Newspaper Design håller sitt årliga seminarium och workshop i Trondheim i Norge 7 10 juni. Det blir också firande av föreningens tioårsjubileum. Ämnena i år spänner över ett brett fält, med nyhetsgrafik och foto som ett stort inslag. Bland övriga programpunkter märks föreläsningen Hvilken typografi er lettest å läse? med Henrik Birkvig. Information och anmälningar till Rolf M. Aahlberg, tel Superdisketten kommer! Är du redo? Hur länge ska du vänta med att köpa lagringsmedia en ny och bättre teknik lurar ju ständigt runt hörnet? Nu kommer meddelandet om nya superdisketten, som rymmer 1.3 Gigabyte! Det vill säga lika mycket som vanliga HD-disketter av den typ du får med DtP varje nummer. Superstandarden ligger nu som ett förslag till ISO, den internationella standardiseringskommittén. Den nya tekniken, phase change, har inte bara högre kapacitet, utan är också snabbare och billigare än dagens. Support för dig som inte läst Photoshops handböcker Produktum, känt för sina CD-ROM-skivor med bilder, leverar nu även support. Ämnet är filkonvertering mellan Mac och PC, bildbehandling och bildformat. Supporten kommer att ske genom telefon, fax och Internet, och kostar ett par tusenlappar om året. Produktum har tel Quark behandlar bilder och slåss med Photoshop Quarks och japanska JVC:s nya bildbehandlingsprogram XPosure, som ännu så länge bara finns i en testversion, lovar gott. Det bygger på samma idé som Live Picture, men har dessutom en lins -teknik som borde göra det till en svår konkurrent till Adobe Photoshop. Photoshop, som idag är standardprogrammet för bildbehandling, har en akilleshäl; programmet jobbar med hela bilden vid förändringar. För er som inte jobbat i Photoshop kan vi försäkra att det kan ta sin tid, även på en snabb dator, om bildfilen är stor. Den nya tekniken bygger på att du jobbar med en skärmbild, ser alla förändringar men påverkar inte originalfilen alla förändringar du gjort sparas i en fil som fungerar som ett filter vid utskrift. Samma filter kan sedan appliceras på andra bilder med samma karaktäristika. Ny användartidskrift gratis till Quark-kunder Är du registrerad användare av Quark Xpress så löper du en viss risk att någon gång under den närmaste tiden få första numret av X-Ray, Quarks nya magasin. Första numret ska man ju inte döma någon efter, men en kommentar vi hört är att innehållet handlar mera om att höja Quark och ägaren Tim Gill till skyarna än att vara nyttig för alla oss som sliter med programmet. Fast förhoppningsvis gräver Software Plus fram din adress ur gömmorna och du får döma själv när du sett X-Ray. Är det början till en bättre support är det ju bra. En Web-sida ska det visst också bli. Art Spiegelmans Maus för dig med CD-ROM-spelare Mästerverket Maus, en tecknad serie av det slag som får äldre kulturredaktörer att ta till uttrycket grafisk roman för att få in en recension på kultursidan, finns nu i en komplett utgåva på CD-ROM. Inte bara den Pulitzer-belönade serien om judeutrotningen i Nazi-Tyskland finns på skivan, utan också skisser, foton, essäer, video med mera, vilket gör The Complete Maus till en höjdare. Voyager, tel Avstavning för Quark Xpress på Richard Klingspors sätt XTalos heter en XTension till Quark som hjälper programmet att stava av på ett korrekt sätt, i enlighet med Richard Klingspors avstavningslexikon. Fortfarande är dock avstavningsrutinen radbaserad, inte styckebaserad. Info från tel Monotype ger ut typsnitt från Paris historiska nattliv The Toulouse Lautrec Collection heter en samling typsnitt från Monotype. Typtecknaren heter Luiz da Lomba, och han har jobbat efter förlagor från den kände konstnärens affischer från 1890-talets Paris. Namn som Moulin Rouge Solide, Théatre Antoine, Chat Noir och Le Petit Trottin kanske kan ge idéer om användningsområden? I serien ingår även en samling tidstypiska, post-impressionistiska ornament. Claris ger support via WWW-sida på Internet Ett snabbt och gratis sätt att få support är numera att skicka ett direkt till den amerikanske programtillverkaren (av någon anledning brukar de hålla till där). Inte sällan är de som skrivit programmet själva tillgängliga. Claris finns nu på Internet, företagets hemsida finns på och Ftp-server på ftp.claris.com.

3 Design Typografi Produktion # 2 April Alla dessa Garamond DtP kartlägger en klassiker Vi har idag minst ett dussin olika Garamond-snitt att välja på, men alla heter inte Garamond och alla som heter Garamond är inte Garamonds typer. Fransmannen Claude Garamond var aktiv från 1530-talet till Under denna tid förfinade han det typsnitt som kom att prägla typografin, då och nu. Sedan glömdes hans typsnitt bort i 250 år, men upptäcktes av en slump i form av en senare omarbetning. Därefter har Garamond fått förkroppsliga det bästa i västerländsk typografi genom tiderna. Några anser honom vara oöverträffad, många försöker överträffa honom, ty varje decennium och varje teknik vill ha sin Garamond. Aldus var 1400-talets förebild Garamond var en av de första stilgjutarna som etablerade sig som självständig hantverkare. Det normala var att stämpelskäraren och stilgjutaren arbetade för en boktryckare, som dessutom sålde böckerna. I 1400-talets Venedig arbetade Griffo för Aldus Manutius i framställningen av typsnitt till utgivningen av den klassiska litteraturen, som nu återupptäckts och var högsta mode detta var renässansen. Man tryckte grekiska texter med grekisk stil och romerska med latinsk stil den latinska stilen är en uppfinning från 1400-talets början. Aldus boktryck och Griffos typsnitt bildade skola dels för att utgivningarna av de gamla texterna höll hög klass, dels för det fina trycket och de vackra och lättlästa stilarna. Böckerna spreds runt Europa och kopierades friskt av andra boktryckare och stämpelskärare. Det var främst biskop Bembos lilla bok De Ætna (1495) som beundrades och plagierades. Från denna skrift har vi idag typsnittet Bembo, som är en ganska bra avbild av 1400-talets venetianska antikva. Fransk bokkonst På 1500-talet nådde renässansen Frankrike, som blev den ledande typografiska nationen. I sina unga år var Claude Garamond lärling hos stämpelskärare och från 1520-talet arbetade han åt olika boktryckare. För den kunglige boktryckaren Estienne framställde han latinska typer som byggde på Griffos Bembosnitt. Under och 1540-talen utvecklade Claude Garamond sina kopior till en fransk antikva, som är stramare, mer samlad och förfinad i detaljerna än den italienska. Tecknen har beskrivits som klara och öppna, strikta och nobla, med en kontrastrik och livfull linjeföring som utstrålar både kraft och skönhet (Nordqvist 1954). Hans status som tidens främste stämpelskärare stärktes ytterligare av att han 1543 blev han kunglig hovleverantör av ett grekiskt typsnitt. Däremot lyckades han inte bli rik på sin konst, snarare berikade han sina samtida boktryckare. Under sin karriär som Frankrikes och därmed världens främste typformgivare STÄMPEL, MATRIS & BLYTYP Garamond var typformgivare, stämpelskärare och stilgjutare. William Caslon var detta och därtill boktryckare och bokförsäljare. Längre fram i historien skildes dessa roller, men i dag är de tack vare macen åter förenade. Att framställa typsnitt krävde en mycket lång lärlingstid och innebar ett rätt tufft jobb. Framställningen av blytyper innebar tre steg: 1. Skärning av en patris (puns eller stämpel) i form av en stålstav där teckenbilden i relief mejslades och filades fram i ena änden. 2. Stämpeln slogs ned i en matris, alltså en kopparstav med den bredd som tecknet ska uppta, där den bildade ett avtryck, varfter matrisen putsades och justerades. 3. Den placerades i en gjutform som fylldes med en blandning av bly, antimon och tenn, varefter man fick fram den trycktyp som boktryckaren kunde använda. Patrisen kunde användas för att framställa många matriser, som kunde säljas till stilgjuterier, som med dem kunde framställa många blytyper, som kunde säljas till tryckerier. Ett typsnitt kunde alltså få en ganska vid spridning, men det var mycket vanligt att man skar nya typer för utgivningen av en bok, för att passa bokens karaktär och format. framställde Garamond flera olika typsnitt, för olika boktryckare, men alla i samma grundläggande stil. Men tro inte att Garamond var ensam; samtidigt verkade andra stämpelskärare, som imiterade Griffo, Garamond och varandra. Garamonds stilar och franskt boktryck som helhet blev förebild för typografin i större delen av Europa under och 1600-talen. Stilbildande stilprov från 1592 Claude Garamonds typsnitt kan knytas till ett antal böcker, men det är främst genom ett bevarat stilprov från 1592 som hans namn är så levande idag. Vid Garamonds död 1561 skingrades kvarlåtenskapen. Den holländska boktryckaren Christopher Plantin köpte upp sig på matriser och gjutformar och snart nog blev hans tryckeri i Antwerpen det främsta i Europa. I dag kan detta förvärv studeras i Plantin-Moretus-muséet i Antwerpen. André Wechel köpte stämplar som han förde till Frankfurt och Le Bé köpte också stämplar och matriser, som blev kvar i Frankrike och sedermera övertogs av den store Fournier. Sedermera köpte den nye ägaren av Egenolff-tryckeriet i Frankfurt, stilgjutaren Jacob Sabon, in så mycket han kunde av Garamonds stämplar och matriser. Det var typsnitten från detta stilgjuteri som etablerade Garamond som den främsta antikvan under 1600-talet visade man upp sitt innehav i form av ett stilprov, där åtskilliga typsnitt tillskrevs Garamond. De avviker något från stilarna i boktrycken från och 40-talen. Under 1900-talet är det främst detta stilprov man har gått till när man gjort nyteckningar av Garamond. Granjons kursiv Kursiven är ett särskilt kapitel. Den användes fram till 1500-talets mitt som självständigt typsnitt, och i ungefär samma omfattning som den raka. En vanlig kombination var att använda antikva i rubriker och kursiv i brödtexten. Det var Aldus Manutius som började med kursiven, för att den var smal och ekonomisk. Den imiterade den samtida humanistiska handstilen och hade kvar dess oregelbundna drag. En annan och egentligen vackrare kursiv utvecklades av påvens skrivmästare Arrighi vid 1500-talets början. Den bygger på den handstil som användes i påvens kansli, cancellarescan: mer regelbunden och rytmisk, med bredare och svagt lutade tecken, höga staplar och skönt böjda svängar, är den en verklig skönskrift. Denna stil används som kursiv i till exempel Bembo och Minion, och fungerar bra som självständig script. Härifrån kommer de vackra slängversaler som finns i till exempel Adobe Garamond. Garamond skapade en vacker kursiv med Griffos kursiv som förebild. En van- Claude Garamond (ca )

4 4 Design Typografi Produktion # 2 April 1995 lig uppfattning är att Claude Garamond baserade sin kursiv på Arrighis kursiv, men såvitt jag kan se följer även den Griffos. Men det är sannolikt inte den som återfinns i dagens Garamond-snitt, utan en kursiv av Robert Granjon, som var verksam i Frankrike , och som var en av dem som inspirerades av Garamonds antikva. Granjon förfinade den italienska kursiven ytterligare i fransk anda, varefter den kom att användas tillsammans med Garamonds antikva efter 1550-talet, trots att den inte alls utvecklats att passa ihop med den. Det är Granjons kursiver som återges i stilprovet från 1592 och som bildat skola för kursivens fortsatta utveckling. Denna kursiv är livlig med ganska skarpt vinklade och smala teckenformer, snäva rundningar och eleganta men återhållna slängar. Ursprungligen var tecknen lite olika vinklade, precis som den riktiga handstilen, men dessa drag finns numer främst i Jannon-baserade nyskärningar, som i allmänhet är trevligare än de stelare kursiver som hör till de äkta Garamondsnitten. Jean Jannons falska Garamond Under 1600-talet fortsatte stämpelskärarna att förändra, förfina eller förstöra sina förebilder. De flesta av dessa typsnitt är nu glömda, men ett av dem blev genom en ödets nyck bevarad och fick slutligen äran att ståta med Garamonds namn Jean Jannons bearbetning från Såväl i sitt allmänna intryck som i enstaka detaljer skiljer sig denna barock-antikva från den franska. Den är tunnare och ljusare, med mjukare linjeföring och tunnare och skarpare vinklade seriffer. Den är vacker och läsvänlig, men saknar den stringens och nobless som utmärker Garamonds stilar. Kursiven bygger på Granjons, men är bättre anpassad till den raka stilen. Jannon verkade som boktryckare åt den kalvinistiska akademin i Sedan, men hade oturen att råka ut för kardinal Richelieus förföljelse och fick sina stämplar beslagtagna inrättades det kungliga tryckeriet, och här hamnade Jannons stilar. De användes i några boktryck, bland annat i kardinalens memoarer Till skillnad från Garamonds typsnitt kunde det inte kopieras av andra stämpelskärare, ty Imprimerie Royale hade effektiv copyright på sina stilar. När man tröttnade på Jannons typsnitt glömdes det bort i kungliga tryckeriets källare. Det dammades av i ett stilprov 1845 där det tillskrevs Claude Garamond. Det kom åter till användning 1901, i inledningen till nationaltryckets historia, varvid det gick under namnet caractères de l Université, som nationaltryckeriets direktör uppgav vara Garamonds typsnitt. Därefter började nyteckningarna av Garamond. Nyskärningar i kronologisk ordning Här följer ett urval av de viktigare nyskärningarna av Garamond. Valter Falks inventering i boken Bokstavsformer och typsnitt genom tiderna (1975) visar att det fram till 1965 framställdes närmare 30 Garamondsnitt. Senare tillkom ännu fler i form av varianter och kopior för olika sättsystem, till exempel Simoncini, och varierande fontformat, till exempel Bitstream, samt enstaka nyteckningar, till exempel Adobe Garamond. Till saken hör att några nyteckningar, exempelvis ATF Garamond, tar upp förlagans skärningar för flera grader. De som tecknats för fotosats och PostScript baseras däremot på skärningen för en enstaka grad. Därmed får vi i viss mån ett spektrum där olika nyteckningar gör sig bäst i olika storlekar Ollières (ingen PostScriptskärning tillgänglig) Först ut var det lilla stilgjuteriet Ollières i Paris, som redan 1913 framställde en originaltrogen skärning av Garamonds tidiga typsnitt från 1540-talet, men den fick ingen spridning Deberny & Peignot (ingen PostScriptskärning tillgänglig) Det franska stilgjuteriet Deberny & Peignot påbörjade 1912 en Jannon-baserad Garamond, som släpptes först ATF Se nedan 1991 Scangraphic och 1994 FyrisFonts American Type Founders Company (ATF) hade under talet stora framgångar med nyteckningar av klassiska tyspnitt som Bodoni och Cloister, och när man nu fick syn på den påstådda garamonden i franska nationaltryckeriets historia slog man till. Morris Fuller Benton svarade för nyteckningen. Staplarna sänktes något, enstaka detaljer moderniserades och tecknen putsades. Somliga tecken kan anses vara rätt misslyckade, men i det stora hela är ATF Garamond en trogen återgivning av Jannons antikva. Det blev en stor succé både i USA och England, och förebild för andra stilgjuteriers nyteckningar. Mest känd hos oss är den utsökta rubrikskärningen för 48 pt. USA Monotype Garamont 1921 (ingen PostScriptskärning tillgänglig) Första reaktionen på ATF:s Garamondtolkning kom från amerikanska Monotype 1921, där Frederic Goudy svarade för en Jannonbaserad Garamond som är ganska klumpig och tafatt i detaljerna i jämförelse med ATF Garamond. Den blev inte heller en lika stor framgång som ATF Garamond och engelska Monotypes Garamond Engelska Monotype Monotype Garamond + Expertfont Sedan kom engelska Monotype 1922 med en Jannon-version kallad Garamond 156. Bakom detta beslut låg Stanley Morison som därefter blev chef för Monotypes nyteckning av klassiska typsnitt. Detta var det första Garamond-snitt som användes i Sverige, Den version som nu finns i Monotypes bibliotek är lite omarbetad. När den överfördes till fotosats tog man rubrikskärningen som förebild men breddade tecknen. Därmed blev den varken speciellt vacker eller användbar och kan inte sägas vara en originaltrogen Jannontyp. Med sin relativt höga x- höjd är den avsedd för textsättning, men den ger ett oroligt och spretigt intryck. Serifferna är tunna och underbetonade och hårstrecken för svaga. Liksom alla garamonder är den lättläst, men den ger ett svagt och lite gnetigt intryck, och är alltför tunn för brödtext. Kursiven är bättre än den raka Stempel Stempel Garamond + Small Caps Stempel Garamond var en av de första äkta garamonderna, som baserades på Frankfurt-stilprovet från Detta typsnitt har varit dominerande i svenskt boktryck sedan 1930-talet och fram till 1980-talet har det varit den främsta garamonden i Sverige. Det var ett av de första typsnitt som överfördes från Linotypes bibliotek till Adobes. Gemena siffror och kapitäler finns som extrafonter. Stempel Garamond är originaltrogen, men hård och kantig och lite stel. Den är lika kraftig som Adobe Garamond men med ännu något kraftigare seriffer. En relativt låg x-höjd förlänar den ett elegant intryck. Teckenformerna är tydliga men inte särskilt formsköna. Eftersom det anpassats till Linotypes sättsystem har det ett avskuret Linotype-f och en bred och ganska ful kursiv. Som texttypsnitt ger Stempel Garamond ett karaktärsfast och stadigt intryck, det är lättläst och tydligt, men kan i Post- Scriptversion också ge ett ett fläckigt och kantigt och därmed något oroligt intryck. För rubriksättning finns vackrare garamonder, till exempel Adobes.

5 Design Typografi Produktion # 2 April den falska garamond. Jean Jannons stilbildande antikva från 1621 troddes länge vara skuren av Claude Garamond själv. Misstaget upptäcktes på 1920-talet, men flera typsnitt som bygger på Jannons antikva heter fortfarande Garamond Granjon Granjon + Small Caps Granjon tecknades av George W. Jones för engelska Linotype 1924, utifrån boken Historia Ecclesiastica tryckt i Paris Boken har ett typsnitt som baseras på Garamond, men som man först trodde vara Granjons. Det blev omedelbart framgångsrikt som boktypsnitt i USA och England, men har använts relativt lite i Sverige. Åskilliga kännare ger Granjon högsta betyg som äkta garamondsnitt och som boktypsnitt. Den anses vara ett kompakt och ekonomiskt snitt som är ovanligt tydligt i små grader. Det är dock inte en kopia utan en tolkning av klassiska Garamondsnitt. Faktum är att Granjon avviker en hel del från andra nyteckningar, bland annat genom en vertikal betoning och bredare rundningar och större kontrast mellan hårstreck och grundstreck, egenskaper som man annars återfinner hos transitionsantikvor som Baskerville. Granjon är tunn och ljus och ger ett svalt och klarnat intryck, med vackra, rena och lugna former. Det är ett mycket vackert typsnitt som kan fungera i rubriker. Men det är alldeles för tunt och kontrastrikt för att användas till brödtext i offsettryck. Man kan fråga sig vad det är för mening att släppa detta fina snitt utan att anpassa det till det moderna tryckets krav Linotype (ingen PostScriptskärning tillgänglig) Tyska Linotype kom 1925 med en äkta Garamond som var lite klumpigare än Stempels. Idag är det Stempels Garamond som säljs av Linotype Amsterdam Garamont (ingen PostScriptskärning tillgänglig) Det holländska stilgjuteriet Lettergieterij Amsterdam anpassade ATF Garamond till Didot-kägel och tillhandahöll den under namnet Garamont, vilket blev den europeiska versionen av ATF Garamond Monotypes informationschef Beatrice Ward avslöjade 1926 det rätta förhållandet, att Caractères de l Université framställts av Jannon och att Granjon var ett Garamondsnitt. Det betydde dock ingenting för bruket av de Jannon-baserade nyskärningar som redan etablerats som klassiskt boktypsnitt Ludlow (ingen PostScriptskärning tillgänglig) Ludlow framställde en ganska ful och spretig äkta Garamond för rubriksättning abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö &:;!? abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö &:;!? abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö &:;!? en jämförelse mellan kursiver. De bästa garamondkusiverna bygger på ATF:s Garamond, tycker Stefan Lundhem. Hans egen nyteckning av Jannons antikva, Garajannon (överst), är baserad på ATF. Adobe Garamond (mitten) har en något stel kursiv, som dock är harmonisk och mycket trogen originalet. Sabons kursiv (nederst) faller däremot inte Lundhem i smaken: den är stel och alldeles för bred. Om en skärning av Garamond har en dålig kursiv, så pröva gärna att kombinera den raka stilen med en kursiv från en annan Garamond!

6 6 Design Typografi Produktion # 2 April 1995 ADOBE GARAMOND ÅBCJPQR ÅJPQR ;?& åbcdefgmpst åbcdefghijkprs ABCJPQRWZ ctst GARAMOND MT (MONOTYPE) ÅBCJPQR ÅJPQR ;?& åbcdefgmpst åbcdefghijkprs STEMPEL GARAMOND ÅBCJPQR åjpq ;?& åbcdefgmpst åbcdefghjkprs GRANJON ÅBCJPQR åjpqr ;?& åbcdefgmpst åbcdefghijkprs GARAMOND 3 ÅBCJPQR åjpqr ;?& åbcdefgmpst åbcdefghijkprs SIMONCINI GARAMOND ÅBCJPQR ;?& åbcdefgmpst åbcdefgh STILPROVERNA ÄR SATTA I 24 PT USA Linotype Garamond Garamond 3 + Small Caps Amerikanska Linotype släppte 1936 en bearbetning av ATF Garamond som fick namnet Garamond 3, vilket blev den mest använda garamonden i USA. Garamond 3 är en jämn och balanserad textskärning, med mjuka och neutrala former. Den har högre x-höjd än Adobe Garamond och är tillräckligt kraftig för modernt tryck. Den är tydlig och lättläst, och ger som helhet ett ljust och vänligt men lite väl kraftlöst intryck. Kursiven är en av de bästa, med vackra, livliga och varierade former..under de följande 20 åren framställdes ett tiotal Garamond-varianter av mindre stilgjuterier, som inte finns kvar idag Simoncini Simoncini Garamond Simoncini Garamond är en mycket fin Jannon-garamond, som framställdes 1961 av det italienska stilgjuteriet Officina Simoncini för maskinsättning. Liksom Garamond 3 är detta en textskärning. Det är ett livligt och elegant typsnitt med vackra teckenformer, men med en tendens till spretighet i stora grader. Det har lika låg x-höjd som Adobe Garamond, men tecknen är genomgående bredare. Dessa proportioner gör Simoncini Garamond elegant, samtidigt som det klarar textsättning i små grader bättre än Adobe Garamond. Dessvärre har Simoncini Garamond ett förkrymt f i Linotype-stil, och gemena siffror och kapitäler saknas. Simoncini Garamond ger ett vänligt och inbjudande intryck, och det är mycket lättläst. Det är öppet och ljust, men kraftigare och mörkare än andra Jannon-snitt såsom Monotype Garamond och Garamond 3, vilket gör det lämpligt för brödtext i modernt tryck. Det är ganska kontrastlöst, men som helhet bäst av Jannon-garamonderna Sabon Sabon + Small Caps Sabon är ett märkligt typsnitt, med en märklig historia. Om du vill hålla dig väl med världens främsta typografer, ska du välja Sabon. Jag vet inget typsnitt som är så allmänt uppskattat som detta, men så har det också skapats av 1900-talets störste typograf, Jan Tschichold. Missnöjda med alla olika Garamondvarianter ville Linotype, Monotype och Stempel ha en modern standard-garamond som gav lika resultat på handsättning och företagens sättmaskiner. Det innebar att begränsningarna med Monotypes breddenheter och Linotypes oförmåga att kerna, måste lösas i en formgivning som skulle se ut som en äkta Garamond men vara aningen smalare för bättre ekonomi. Anpassningen till Linotype är förklaringen till att Sabons gemena f samt kursiva f och j är avskurna. Anpassningen till sättsystemens krav förklarar också att kursiva o är rundare än i andra garamonder och kursiven är allmänt bredare. Med tanke på dessa begränsningar är Sabon ett mästerstycke. Tschichold baserade den på 14-punktersskärningen i Egenolff-Bergers stilprov från 1592, men följde det inte slaviskt. Namnet Sabon kommer från den boktryckare som under under 1500-talet köpte in Garamonds typsnitt till detta boktryckeri i Frankfurt. Linotypes Sabon den skärning som ingår i Adobes stilbibliotek som # 88 är något större och ger ett mörkare intryck än Monotypes Sabon. Teckenformerna ska vara lika, men små skillnader finns. Sabon är kraftigt, klart och vackert, med undantag för det vanställda Linotype-f:et. Det är skarpare och hårdare än Adobe Garamond, med något högre x-höjd. Som texttypsnitt är Sabon tydligt, jämnt och lättläst. I mina ögon är Sabon dock

7 Design Typografi Produktion # 2 April lite för hårt och kantigt. Det är ett pålitligt standardtypsnitt, en arbetshäst som tar sig fram överallt, både i långa boktexter och korta katalogtexter. Även om det kan bli bättre med andra snitt, blir det aldrig riktigt fel om du använder Sabon. Men kursiven är dålig, alltför bred och stel Berthold Berthold Garamond För Bertholds stilgjuteri skapade Gerhard Lange en äkta Garamond, efter studier av Frankfurt-stilprovet och Garamonds tryck. Berthold Garamond är originaltrogen med vackra och balanserade former, något hårdare än Adobe Garamonds. Den har något högre x-höjd och är aningen kraftigare och mer robust, med stubbiga seriffer och mindre kontrast mellan grundstreck och hårstreck, det minst kontrastrika av garamonderna. För rubriksättning blir den något klumpig. Men de kraftigare hårstrecken och mindre eleganta serifferna gör den lämpad att klara offsettryckets krav, en mycket bra och användbar Garamond för brödtextbruk. Den är lugn och neutral, tydlig och lättläst. Den lägre kontrasten gör den dock lite slätstruken och grå i jämförelse med Galliard och Sabon. Detta är nog den mest läsbara och tåliga av garamonderna. Kursiven är utmärkt, en av de bästa bland de äkta garamonderna. Förutom normalvikt, fet och kursiv, har den en mediumvikt och en fin kondenserad variant, som är användbar både för text och rubriksättning. Dessvärre saknas gemena siffror och kapitäler, vilket borde vara självklarheter i ett boktypsnitt som detta ITC ITC Garamond + Ultra + Book + Condensed 1975 släpptes en ITC-anpassad variant av ATF Garamond, som blivit populär som desktop-typsnitt. Om man inte visste bättre skulle man tro att det är ett skämt. Garamond-älskaren har ordet nidingsdåd på tungan när han ser Tony Stans omarbetning. Det känns fel att denna font i typsnittsmenyn får namnet Garamond rätt och slätt, ty det är varken Garamond, Jannon eller ens ett brödtextsnitt. Det är ett amerikanskt reklamsnitt från 1970-talet, som de typografiska oskulderna på Adobe trodde var en modern Garamond. Saken blir inte bättre av att denna vanställda Garamond utrustats med en book-variant och en kondenserad sort, ty alla lider av samma åkomma. ITC Garamond lider svårt av ITC-sjukans extremt höga x- höjd och förkrympta staplar. Formerna är vackert avrundade, men tecknen är vansinnigt uppsvällda och mardrömslikt förvrängda. De uppblåsta rundningarna och de tunna strecken gör typsnittet ljust och kontrastlöst, med svåridentifierbara tecken. ITC Garamond Book har å andra sidan alltför markerade grundstreck och tunna hårstreck, så den får en Bodoni-liknande karaktär, som inte heller är lättläst. Den kondenserade varianten är alltför kondenserad för att fungera bra som brödtextsnitt, tecknen förlorar sin form och flyter ihop. ITC Garamond saknar inte skönhetsvärden, men det har ingen koppling till renässansens Garamond, till barockens Jannon eller till goda brödtextsnitt över huvud taget. Det bör reserveras för rubriker i kreativ typografi. ITC Galliard 1978 ITC Galliard + ITC Galliard Black 1992 Carter&ConeTypeInc, Galliard Scandinavia + SmallCaps + Fraction Matthew Carter skapade Galliard för Linotype Det bygger på Granjons typsnitt, och är således ingen Garamond, men den är ändå mer Garamond än vad ITC Garamond är Jan- SABON ÅBCJPQR åjpqr ;?& åbcdefgmpst åbcdefghijkprs GARAMOND BE (BERTHOLD) ÅBCJPQR ;?& åbcdefgmpst åbcdefgh ITC GARAMOND ÅBCJPQR?& åbcdefgmp åbcdefgh GALLIARD SCC (SCANDINAVIA) ÅBCJPQR åjpq ;?& åbcdefgmpst åbcdefghijkprs AMSTERDAM GARAMONT ABCJPQR ;?& åbcdefgmpst åbcdefghijkprs GARAMOND CLASSICO ABCJPQR ;?& åbcdefgp åjpqr åbcdefgh GARAJANNON ABCJPQR åjpqr ;?& åbcdefgmpst åbcdefghijkprs STILPROVERNA ÄR SATTA I 24 PT

8 8 Design Typografi Produktion # 2 April 1995 non, så att säga. Galliard är en personlig tolkning av Granjons snitt från 1500-talet, inte en trogen återgivning av originalets former, men väl av dess anda. Namnet kommer från Granjons namn på 8-punkters skärningen och på namnet på en livlig 1500-talsdans, gaillarde. Matthew Carter är utbildad inom traditionell stämpelskärning, och har formgivit många kända typsnitt. Inom datorbaserad typframställning är han pionjär: Galliard var det första typsnitt som producerades direkt på dator för fotosats I dag är Carter entusiastisk förespråkare för PostScript och Fontographer som instrument. Galliard är kraftfullt och elegant, trots att det har avsevärt högre x-höjd än Adobe Garamond. Det har en ursprunglig, personlig gnista, som man kan sakna i de originaltrogna avbildningarna. Spänstiga och kraftfulla former och spännande, avvikande detaljer ger karaktär och liv åt typsnittet. Linjebredderna är avpassade för det moderna offsettrycket och fotosättning. Detta livliga och tjusiga typsnitt är i mina ögon det vackraste av Garamondsnitten och är utmärkt som rubriksnitt. I brödtext är Galliard kraftfullt, tydligt och kontrastrikt. Det är lättläst, men kontrasten kan ibland bli för stark och livligheten övergå till orolighet. Det är defintivt inte utslätat, men det är inte heller så extravagant att det drar intresset från texten till snittet, med undantag för kursiva g. Kursiven baseras på en av Granjons kursiver, och går tillbaks på den kalligrafiska stil som under 1400-talet användes i påvens kansli, canscelerescan. (Jfr Zapf Chancery.) Kursiven är alltså mer självständig än de kursiver som finns till andra garamonder, och avviker mer från den raka formen. Den livaktiga kursiven kan ge problem i några sammanhang, och i andra är den en tillgång. Senare har en modifierad variant tecknats för ITC, ITC Galliard, och det är den som finns i Adobes bibliotek. I sitt nya företag Carter & Cone Type Inc. har Matthew Carter framställt nya varianter med kapitäler, gemena siffror och bråktal, samt en speciell skandinavisk version med korrekt å-ring och ä-ö-prickar som linjerar med i- och j-prickarna, samt ligaturer. Dessvärre har den för tät tillriktning, som tillsammans med de kraftfulla tecknen ger en alltför kompakt satsbild Adobe Original Adobe Garamond Original + Expert Senast men inte sist i raden av nytolkningar är Adobe Garamond Original, som släpptes Den är tecknad av Robert Slimbach och följer Egenolff-Berner-stilprovets 18-punkters-skärning alltså en rubrikskärning, vilket är lite förvånande med tanke på att Garamond i första hand är ett brödtexttypsnitt. Adobe Garamond är nog den mest originaltrogna av alla nyskärningar. När Adobe Garamond släpptes 1989 var det en omedelbar succé, dels för dess originaltrohet, men främst för dess expertfont. Gemena siffror, äkta kapitäler, slängversaler, ornament, indexsiffror med mera var efterlängtade sedan de försvann från fotosättningsfonterna på 1970-talet. Adobe Garamond är balanserad och kraftfull, vacker och lugn, med harmoniska former, något som ibland kan övergå i tråkighet. I mitt tycke är det ett mycket bra typsnitt, men lite tamt och stelt, lite för mycket kopia och för lite typsnitt. Det är den bästa garamonden för laserutskrift och samtidigt tillräckligt kraftig för fotosats och offsettryck. Den låga x-höjden förlänar Adobe Garamond den elegans en garamond ska ha. Adobe Garamond är bäst när det gäller att återskapa en klassisk stil, fin som rubriksnitt och ett bra texttypsnitt, men för längre textmassor är den inte bäst. I små grader blir tecknen för små och gnetiga, vilket gör den svårläst. Som rubrikstil är den lite för klumpig, vilket inte hindrar att den används en hel del i stort uppdragna annonser. När Adobe Garamond kommer i Multiple Master-version får vi kanske en garamond, som är avpassad både för tydlig textgrad och eleganta rubriker Scangraphic Amsterdam Garamont Scangraphics Amsterdam Garamont uppges i FontShops katalog återge den Garamont som tecknats av F. W. Goudy, men det är en nyteckning av ATF Garamond/Amsterdam Garamont. Detta är en rubrikskärning för de större graderna, så den är extra tunn och smal och ganska vass. Den är lite stelt digitaliserad och har små skavanker här och var, men den är mycket elegant och kan användas för stiliga rubriker i storlekar över 48 pt Omnibus Garamond Classico + Small Caps Detta är en svensk bland-garamond, tecknad av Franko Luin. Teckenformerna är av äkta Garamond-typ och följer i vissa fall mycket nära Adobe Garamond, men serifferna är av Jannon-typ, med vissa stilbrytande inslag, såsom konkav övre seriff på gemena b och d. Stilblandningen till trots är Garamond Classico en trevlig Garamond. Med sin mjuka linjeföring ger den ungefär samma intryck som Adobe Garamond, men den är kraftfullare med högre x-höjd, vilket bör göra den lämplig för brödtext och mellanrubriker FyrisFonts Garajannon + SmallCaps + Fraction Garajannon är en nyteckning, utförd av undertecknad, av ATF Garamonds rubrikskärning för 48 pt. Genom att i viss mån följa förlagans små oregelbundheter och skavanker har jag velat återge den gamla blysättningens mjukare och mer levande satsbild som oftast går förlorad med PostScript-typsnitt i modern sätt- och tryckteknik. Som extrafonter finns kapitäler och gemena siffror, samt bråktal. En Multiple Master-version med stilaxel och optisk axel är under utveckling. Det är en vacker rubrik-garamond som kan användas tillsammans med Garamond 3 eller Simoncini Garamond. Vilken Garamond ska du välja? Sammanfattningsvis är i mitt tycke de bästa garamonderna idag Berthold Garamond, Adobe Garamond, Sabon, Galliard Scandinavia, Simoncini Garamond och Garamond 3. Vilken du ska välja beror på sammanhanget. Sabon och Galliard är rätt hårda, kraftfulla och mörka. Berthold Garamond, Garamond 3 och Simoncini Garamond är ljusare och mer neutrala. Garamond 3 och Simoncini Garamond ger en lättare och mjukare satsbild. Samtliga är lämpliga som brödtextsnitt. Galliard fungerar bra som kraftfullt rubriksnitt, medan Garajannon svarar för elegans och värme. Adobe Garamond är lugn och vacker men inte lämplig för små grader, vilket kanske ändras när Adobe Garamond släpps som Multiple Master. Tills dess finns det skäl att ge Berthold Garamond och Simoncini Garamond en chans. Stefan Lundhem De flesta av de tillgängliga PostScriptskärningarna av Garamond finns att köpa från Fontbolaget (tel , fax ) eller FontShop Scandinavia (tel , fax ). Garamond Classico finns att köpa från Omnibus, tel , fax Garajannon finns att köpa från FyrisFonts, tel

9 Design Typografi Produktion # 2 April Bland kortkommandon och färgkontroller i Kork Xpress 3.31 Kapitel två i vår Kork-serie Efter att ha grävt fram nya inställningar och kortkommandon, är det tid att titta på de mer kreativa nyheterna i Quark Xpress I den förra artikeln gick jag igenom ett sätt att visa måttpaletten med tangentbordskommado. Detta är ett litet problem jämfört med version 3.11 av Korken eftersom kommando-i nu betyder Allmänna inställningar. Lösningen jag gav var kommando-alt-m, vilket markerar första fältet i paletten (värdet vid X:, objektets placering i sidled på sidan). Alla funktioner för vanliga dialogrutor fungerar också i måttpaletten (se fig. 5). Dessa funktioner kan aldrig repeteras för ofta: TANGENTER FUNKTION [tab] Markerar nästa värdefält [ skift-tab ] Markerar föregående värdefält [ retur ] OK (Stäng rutan och genomför förändringarna) [ inmatning ] OK [ kommando-punkt ] Avbryt (Stäng rutan utan att genomföra förändr.) [ kommando-a ] Använd (Endast när användknapp finns i dialogrutan. Visar förändringen på en sida utan att stänga dialogrutan) Ovanstående uppsättning tangentkommandon är viktiga medel för att verkligen öka effektiviteten under produktion. Vartefter du lär dig utseendet i de olika dialogrutorna kan du börja utföra ändringar i en dialogruta innan den ens hinner komma upp på skärmen. I måttpaletten fungerar alla de ovanstående kommandona utom Använd. I de andra paletterna fungerar normalt OK och Avbryt. Det är dock bara måttpaletten som går att öppna via tangentbordskommandon. Kommando-alt-M markerar första fältet och kommando-alt-skift-* (asterisk) markerar typsnittsnamnet. Om måttpaletten inte är framme på skärmen och du bara vill att den skall komma fram utan att ändra några värden, gör du så här: Först kommando-alt-m som visar måttpaletten och markerar det första fältet i den, sedan trycker du på kommando-. (punkt) för att lämna markeringen i måttpaletten utan att utföra någon ändring. fig. 5: måttpaletten. Tänk dig att denna palett är en vanlig dialogruta, med enda skillnaden att knapparna för OK och Avbryt inte syns. Snabbkommandona är desamma. Avbryt är alltså kommando-. (punkt) och OK är retur eller inmatning. I tre av de viktigaste dialogrutorna i Korken finns en Användknapp. Dessa dialogrutor rör styckesinställningar av texten, alltså Styckeformat, Linjer och Tabulatorer, alla i Stil-menyn. Användknappen är en definitivt en förutsättning för att kunna arbeta kontrollerat med tabulatorer. Användknapp finns på ett ställe till i programmet i dialogrutan Sprid ut/justera. Jag rekommenderar att alltid använda Användknappen i Sprid ut/justera, även när du anser dig vara säker på dess funktion. (Sprid ut/justera är en något svåranvänd men mycket kraftfull funktion som finns i Objekt-menyn och används för att styra flera objekts inbördes placering.) Som avslutning på dialogrute- och palettdiskussionen tänkte jag poängtera att att snabbaste vägen till ett värdefält ibland kan vara att vandra baklänges. Ett bra exempel är snabbaste vägen att ändra på antalet spalter på ett textblock. Måttpaletten är snabbast även här, eftersom du då inte behöver vänta på någon dialogruta. Det allra minsta antalet knapptryckningar går via att markera typsnittet med kommando-alt-shift-* och sedan backa två steg (först kägeln och sedan Splt: ). Tyvärr kräver detta att redigeraverktyget är valt, eftersom de typografiska inställningarna inte syns när pilverktyget är valt. Vad händer då om pilverktyget är valt och du trycker på samma tangenter? Jo, då markeras värdet för X: oberoende av om du trycker kommando-alt-m eller kommando-alt-skift-*. Detta gör att du sedan bara behöver trycka på skift-tab en gång för att backa (markera föregående värdefält) till Splt:. Ett annat exempel är då du vill ändra värdet för blockmarginalen i ett textblock. Numera kommando-b (som motsvarar Objekt>Modifiera) och sedan skift-tab två eller tre gånger (beroende på färgvalet för bakgrunden) så har du markerat värdet för blockmarginal. Alla dessa vanliga justeringsplatser, framför allt ändra antalet spalter och blockmarginalen, kan du effektivisera med hjälp av Quic- Keys. Med detta systemtillägg kan du bygga ihop flera kommandon till ett tangentbordskommando. Mer om QuicKeys i nästa nummer! Dokumentkontroll Förra gången berömde jag funktionerna i Dokumentlayout. I hastigheten glömde jag den utmärkta genvägen till dialogrutan Avsnitt (se fig. 6), som du annars hittar i menyn Sida. Avsnitt används för att styra den automatiska pagineringen. Här gäller det för dig att veta var du skall klicka i paletten, men tyvärr har Quark Inc lekt kurragömma i de senaste versionsväxlingarna. I Korken 3.1 stod sidans pagina i klartext i ett fält mellan mallsidorna (överst) och dokumentsidorna (undre delen) av paletten. Då var det där du skulle klicka. I version 3.2 fanns det inte någon information i paletten om sidans riktiga pagina (namn), då skulle du klicka på sidans nummer (tekniska följdordningen) under sidsymbolen. I version 3.3 har man lagt till ett litet fält längst ner till vänster i paletten som visar sidans paginering när du markerar den i paletten. Där skall du klicka numera. fig. 5: avsnitt. Fältet där det står Sidan 17* är också en knapp som fungerar som genväg till dialogrutan Avsnitt, vilken då gäller den svartmarkerade sidsymbolen i paletten, istället för sidan du arbetar på. Asteriskerna markerar på vilka sidor i dokumentet som ett avsnitt Någon av läsarna kanske frågar sig varför jag inte använder sidmenyn istället? När du väljer Avsnitt i Sida-menyn så får du ju fram avsnittsinställningen för den första sidan som är synlig i dokumentfönstret (det som står angivet nere till vänster i dokumentfönstret). När du däremot väljer en sida i paletten slipper du bläddra sig fram till rätt sida i dokumentet, vilket kan vara tidsödande om det är komplicerade sidor i dokumentet. En annan anledning är att man ofta ändå utför diverse handgrepp i paletten när man skall påbörja ett dokument, normalt sett välja mallsida. Då passar det utmärkt att samtidigt ställa in pagineringen. Fyrfärgsseparera dina färger på rätt sätt Dags att lämna knapptryckningsdetaljer och övergå till funktioner som har mer med det kreativa arbetet att göra. Du kanske har upptäckt att det plötsligt finns fler färger i ditt Korkdokument när du börjar bli färdig med en sida som du

10 10 Design Typografi Produktion # 2 April 1995 monterat grafik på. Detta beror på att Korken importerar namngivna färger från EPS-grafik, om inget annat sägs. Funktionen är väldigt bra i teorin, men tyvärr sämre utförd. Då en vektoruppbyggd EPS från Illustrator eller Freehand monteras, skapar Korken version 3.3 automatiskt färger med samma namn och blandning som de namngivna färgerna i grafiken. Det är utmärkt, eftersom man ofta vill använda samma färger i andra element på sidan. Det är också mycket bra att då en PMS-färg har angivits så definieras den i Korken också som en PMS (Pantone Matching System). (För de andra udda fåglarna i färgbiblioteket; Focoltone, Trumatch, Toyo, DIC etc, blir färgen däremot angiven som CMYK-färg i Korken.) Felet är att Korken inte någonsin anger att de importerade färgerna skall fyrfärgsepareras vid importen, vilket ändå är det vanligaste. Det innebär att du måste gå igenom de importerade färgernas inställningar och kryssa i Fyrfärgseparation (se fig. 7) för de färger som skall separeras. fig. 7: redigera färg. Dialogrutan för en färgs inställning. Hit kommer du via menyval Redigera > Färger > Ny/Redigera, eller genom att kommando-klicka på ett färgnamn i färgpaletten. Det finns en väg kring problemet. Om du vill montera en EPSgrafikbild, och håller ned kommando-tangenten när du klickar på Monteras, så skapar Korken inte de färger som finns i bilden. Och färger i grafik som inte finns definierade med exakt samma namn i Korken fyrfärgsepareras automatiskt vid utskrift. Då blir det bara problem om du vill att en viss färg i grafiken inte skall separeras. Det är viktigt att komma ihåg att hålla ner kommandotangenten när bilder uppdateras vid senare tillfälle, annars kommer färgerna in då bäddat för strul i sista minuten. Nackdelen med denna kringväg är ju att du inte får med dig färgerna för användning i plattor, ramar eller text på sidan. Om du monterar grafik med många färger, kanske ett tjugotal, ökar ditt Korkdokument ordentligt i storlek. Då kan denna standardfunktion i onödan göra så att det tar den dubbla tiden att spara dokumentet under arbetet. För dig som jobbar på Mac finns det ännu en väg runt problemet för närvarande, ett hjälpmedel som åtminstone spar arbete: Apple Script-programmet CMYK_All, som finns med på detta nummers DtP-diskett. CMYK_All beordrar Korken att ställa om alla färger i det aktiva dokumentet (det längst fram) till fyrfärgseparation. För att detta skall fungera så måste Apple Script vara installerat i systemet på din Macintosh. Apple Script ingår i systemversionerna kallat System 7 Pro och senare (7.1.2 för PowerMac och 7.5). Färgpaletten har förändrats Quark Inc har ändrat lite på färgpalettens funktion på sistone. I version 3.2 införde man funktionen att du kan ta med sig färgen från paletten och lägga den på ett block eller en linje. Detta gäller då du klickar på den lilla färgrutan till vänster om själva namnet på färgen i paletten. När du gör på det viset får du med dig färgen som en liten fyrkant som du sedan kan lägga på något objekt på sidan, vare sig det är markerat eller ej. Denna funktion anser jag är en halvmesyr, eftersom du bara kan ändra på tonvärde och andra inställningar då objektet (block eller linje) är markerat. Om det skulle vara en bra funktion skulle det även gå att kontrollera tonvärde, toning etc. Det är viktigt att komma ihåg att klicka på själva färgnamnet när du skall ändra färgen på det som är markerat. I version 3.2 av Korken gjordes också tillägget med gradient-funktion (tonövergång) av bakgrundsfärgerna. Då du har flera block med tonövergång på en sida kan det ta lång tid för Korken att rita upp sidan på skärmen. Av den anledningen går det att stänga av Korrekta övertoningar i dialogrutan Allmänna inställningar i Redigera-menyn. När du laborerar med inställningarna skall du komma ihåg att Korken inte visar övertoningar korrekt under några omständigheter för markerade block, då redigeraverktyget är valt. Se upp med svällningen Det är ju fint att hanteringen för att få samma färg i grafik och färglagda element i Korken har förbättrats. Ett problem som fortfarande kvarstår är att Korken inte kan ändra på former eller maskinställningar som är gjorda i grafikprogrammet. fig. 8: svällning. Här är en vinjett skapad i Illustrator med svällning gjord. Y:ets markerade linjer har som enda funktion att motverka miss- Med maskinställningar syftar jag på om ett objekt är inställt på att övertrycka det som ligger bakom eller ej. Om du gör en illustration i Illustrator eller Freehand och talar om för alla objekten att de skall övertrycka, så gäller detta sedan i Korken också. Även mot annat som är gjort i Korken eller andra bilder gäller dessa inställningar. Detta är mycket användbart, men kan också skapa en del huvudbry. Den funktion som vi har vant oss vid sedan version 3.0 i Korken är att svällning sköts automatiskt. Vad är då svällning? En mycket kort beskrivning: Vid trycket uppstår ofta misspass, de olika färgerna förskjuts något i sidled i tryckpressen. Element på sidan med olika färger som ligger helt emot (på) varann kan, om de innehåller mycket olika färger, få vita gluggar emellan sig vid misspass. Mycket störande. Svällning används för att motverka detta genom att elementet med den visuelllt ljusare färgen ökas något i storlek så de överlappar varandra något. Med alla objekt som är skapade i Korken fungerar svällningen utmärkt. Det finns också bra inställningar för att kontrollera svällningen. Men alla bilder som monteras in (utom rena streckbilder ) får färgen Obestämd i Korken. För grafik behöver du alltså utföra svällningen i själva bilden. Mellan objekt i Korken och monterade bilder är det som standard så att bilden tillåts svälla ut i Korkens objekt, men bara då Korkens objekt ligger ovanpå bilden. När bilden ligger ovanpå Korkens objekt händer inte något, det maskas ut för bilden utan svällning om inte grafikobjekten är inställda på övertryck. Inställningarna för färgen som kallas Obestämd gäller. I grafik går det alltså att påverka ytterkanterna genom att göra en mycket tunn linje (mindre än 0,25 pt) i grafikprogrammet med samma färg som det innanför. Linjerna sätts sedan till övertryck (se fig. 8). Detta kan vara bra då du vet att grafiken skall angränsa mot starkt skiljande färger på sidan. Jens Eliasson

11 Design Typografi Produktion # 2 April Färgbibliotek och färgkarta för den lille Kork-koloristen Som framgår av föregående artikel är det inte bra att lägga in en mängd färger i malldokumenten. De blir onödigt stora, de tar tid att spara och det tar större plats då sidorna skall levereras till sättning. Dessutom är det inte någon höjdare att alltid behöva leta fram den färg man skall ha bland färger. Man kombinerar ju sällan mer än tre fyra färger på en sida. Vi har två problem att lösa. 1. Hur man med enkelhet skall kunna hålla reda på en uppsättning av kanske stycken grundfärgblandningar och lägre tonvärden av dessa på en hel tidningsredaktion, utan att det blir förvirring om vilket man använde sist, vilket blandning det var, hur inställningarna görs 2. Vi vill veta vilket resultat en viss färgblandning får i tryck. Här ger jag lösningen för tidningar som alltid trycker på en viss papperskvalitet och med små variationer i tryckkvalitet (olika tryckerier etc). Om du både arbetar i Korken och i grafikprogram, rekommenderar jag att färgarbetet utförs i grafikprogrammet. Gör egenfärger för alla grundfärgerna i ditt bibliotek (se fig. 9). När din färgkarta, som sedan skall tryckas, monteras in i Korken kommer ju alla färgnamnen och deras inställningar (utom fyrfärgseparation) in automatiskt. Färgkartan som du gjort låter du sedan trycka i något hundratal exemplar. Kräv av tryckeriet att de gör en mycket noggrann tryckning där de verkligen mäter att de ligger på sina riktvärden i trycket. Du bör trycka om färgkartan, kanske en gång om året. Byt ut färgkartorna som ni väljer ifrån en gång i månaden för att inte riskera att åldersförändringar påverkar färgerna. Lämna färgkartor till annonskunder och andra som producerar för er produkt. Förvara resten av trycket mörkt och i jämn temperatur. fig. 10: färgdokument. Så här kan det se ut, dokumentet i Korken som ligger till grund för färgbiblioteket. När det riktiga biblioteket väl är gjort fyller inte Quark-dokumentet någon direkt funktion, men det är väl värt att spara som referens om något skall ändras etc (X000) (X200) (X400) (X600) (X800) (XX00) svart 10% svart 10% svart 10% svart 10% svart 10% svart 10% 0% 30% 0% 30% 0% 30% 0% 30% 0% 30% 0% 30% fig. 9: färgkarta. Ett exempel på en bra färgkarta som går från gul till röd (100 % Y & 100 % M). Kartan finns med på numrets DtP-diskett! Fortsättningen skulle vara att färgerna går från röd till magenta, och sedan fortsätter man på samma vis runt hela färgskalan. I exemplet har jag gjort två färger med svart (10 % respektive 30 %). Tonvärdena ligger i steg om 10 % för varje färg. För ett bra tryck är det viktigt att färgkartan vrids så att de olika färgerna ligger tvärs tryckriktningen och de olika tonvärdena längs med. Lägg in fem mm breda linjer med tryckfärgerna (C, M, Y & K) var för sig i 100% över hela sidans bredd/höjd tvärs tryckriktningen, så att tryckeriet har möjlighet att mäta noggrant. Dokumentet med färgkartan utgör ett fullvärdigt bibliotek för ditt grafikprogram, men nu behövs ett smart bibliotek i Korken. Skapa ett dokument där färgerna används var för sig, som bakgrund i var sitt textblock. Här räcker det att använda en fullton av varje färg (100 %). I detta exempel skulle det för hela färguppsättningen innebära 108 färger (6 6 3). Glöm inte bort att ändra färginställningen för alla färgerna till Fyrfärgsseparation! Skriv namnet på färgen i textblocket. I exemplet (fig. 10) består varje färgnamn av tre färger med angivelsen av mängden svart som tillägg. Skapa sedan ett nytt bibliotek och lägg in de färgade blocken och namnge dem strukturerat så det sedan är lätt att hitta dem. I exemplet har de tre färgerna med olika mängd svart samma namn i biblioteket, vilket inte gör listan i biblioteksmenyn onödigt lång (se fig. 11). I exemplet blir det en uppsättning av 36 färger med hela färgkartan, där det då finns tre (med olika mängd svart) för varje namn i listan. Det kan kännas lite onödigt att göra en vanlig gul, magenta och cyan i biblioteket, men det är nog viktigt med en konsekvent hantering. Enligt europaskalestandard, som används i exemplet, är ordningsföljden Y, M, C & K. fig. 11: färgbibliotek. När en färg skall användas i produktion öppnar du färgbiblioteket och väljer den färg från listan som du sett ut på den tryckta färgkartan. Strunta i hur färgen ser ut på skärmen, skärmen ljuger! Dra sedan in blocket med färgen från biblioteket. När det är gjort kan du ta bort blocket. Det du gjorde var att hämta färginställningen till dokumentet du arbetar med. Nu kan du använda färgen du hämtade. Med färgbiblioteket behöver du inte ha några andra färger än de som används till vinjetter eller annat som alltid är med på sidan. Detta gör det snabbt och överskådligt att använda färginställningarna och dokumenten blir som sagt inte större än nödvändigt. När en färg skall användas, väljer du den från den tryckta kartan, letar upp den i biblioteket och drar in textblocket till sidan. Nu finns färgen definierad i ditt Kork-dokument, vilket gör att du kan ta bort blocket med färgen som du hämtade från bilioteket, från din sida. När du nu skall göra färginställningar finns färgen med i listan. Det går utmärkt att utnyttja biliotek till liknande hantering, till exempel för typografimallar som man inte använder jämt. Jens Eliasson

12 12 Design Typografi Produktion # 2 April 1995 När latmasken frilägger hår i Photoshop GÅTA: Vilket verktyg använder en grafiker helst för att frilägga en bild? SVAR: Häcksax. Är du trött på att frilagda människor ser ut som om de blivit överkörda av en gräsklippare, skall du läsa detta avsnitt av Photoshopskolan. Frilägga hår är inte lätt. Ibland driver det en till funderingar om det ändå inte vore bättre att införa diktatur och tvinga alla människor klippa sig kort och vattenkamma sig. Men med Photoshop 3 har det blivit mycket enklare även om metoden inte är så uppenbar. Skräckbild Vi börjar med en verklig skräckbild. En tjej med blont och rufsigt hår. COREL Ett skräckexempel för hugade friläggare. Det finns dock ett försonande drag hos den här bilden, hennes hår har hyfsad kontrast mot bakgrunden. Vilket betyder att vi inte behöver börja helt från början. Första steget blir därför att titta på de olika kanalerna. Klicka på de olika kanalerna i Kanal-paletten för att se vilken som har det bästa håret. Man kan också spara bilden och sedan omvandla den till ett annat läge, t.ex. Lab (Meny Läge>Lab-färg), för att se om någon av de kanalerna har ett bra hår. Men glöm inte att ta Arkiv>Återgå när du är klar; detta är speciellt viktigt om bilden från början var i CMYK-läge. Den här bilden hade sitt bästa hår i Lab-lägets ljushetskanal (som i praktiken är detsamma som en svartvit kopia av bilden). På Kanal-palettens meny väljer jag därför Duplicera kanal och sparar den som ett eget dokument. Observera att du bör ha din bildbeskärning klar innan du begår det här steget. Av den här bilden skall vi göra en friläggningsmask. Vi kommer att ha god hjälp av den när vi skall göra håret. Resten av bilden är däremot ointressant, den klarar vi bra för hand. Så vi tar penn-verktyget och sätter igång att måla med grova drag. Vitt där bilden skall finnas kvar, svart där den skall bort. Skarpa konturer och sådant kan man göra nu, men själva finliret är det bättre att vänta med, så vi låter området kring håret vara i fred. För att se bättre vad som händer i de mörka delarna av masken kan du ta Bild>Ljusvärden>Invertera. Förbered för friläggning Nu är det dags att göra i ordning bilden som skall friläggas. För det första behöver vi en bakgrund att frilägga mot. I de flesta fall är bakgrunden vit, men för att effekten skall synas i DtP:s tryck använder vi en bild. På Lager-palettens meny tar man Duplicera lager... Döp det nya Grovt målad friläggning lagret till Bildlager. Aktivera Bakgrundslagret och fyll det med vitt eller kopiera in en ny bakgrundsbild. Bakgrunden är än så länge täckt av vår bild. Men med en ny funktion i Photoshop 3.0 Lagermask kan vi styra vad som skall synas av den. Där lagermasken är vit kommer bilden att synas. Där lagermasken är svart kommer bakgrunden att synas. Och där den är grå, kommer bilden att vara genomskinlig. Så nu markerar vi Bildlagret och tar Lager-paletten>Lägg till lagermask. På Lager-paletten dyker en ny liten ruta upp bredvid vår bild; än så länge är den helt vit, så det är bilden som syns och bakgrunden som döljs, men det skall vi snabbt ändra på. För att aktivera lagermasken går vi över till Kanal-paletten, där masken också har dykt upp som en egen kanal. Vi klickar på den för att aktivera den, tar vår grovt målade friläggning och drar (eller klipper och klistrar) in den i masken. Vi släcker sedan ögat framför masken och tänder det framför bilden och trolleri! vi har redan en ganska övertygande friläggning. Lab-lägets ljushetskanal. Fortfarande anas litet av skogen bakom henne. Lagermask borde heta latmask Egentligen borde det inte heta lagermask utan latmask, för vi har redan kommit långt på vår friläggningsväg utan att egentligen anstränga oss. Det som återstår är att bli av med den grå bakgrunden som fortfarande anas (det är egentligen skogen, men masken är så

13 Design Typografi Produktion # 2 April Genom att ha masklagerkanalen aktiv men gömd, och genom att titta på själva bilden, kan vi jobba med masken samtidigt som vi ser resultatet. Genom att hökja kontrasten i masken får man håret att träda fram mycket tydligare. mörk att bara litet av den skymtar igenom) och att rädda hennes bakhuvud, där masken varit litet för grå och muren skiner igenom. Nu kommer vi till själva tricket, det som gör arbetet i Photoshop 3 så mycket enklare än i tidigare versioner: På Lagerpaletten markerar vi Bildlagret. På Kanal-paletten markerar vi lagermasken, men släcker ögat och tänder dem istället framför bilden. Så allt vi gör kommer att påverka masken, men det vi ser är vad som händer med bilden. Öka kontrasten och få bort bakgrundsresterna Nu kan vi öka kontrasten i bilden för att få bort resterna av bakgrund och få fram själva håret bättre. Eftersom bakhuvudet skiljer sig från resten av bilden tar vi hand om det separat. Med lasso-verktyget inställt på ett rejält ludd (på Tillval-paletten), typ 100 pixlar, markerar vi bakhuvudet. Spara gärna markeringen, den kan vara användbar om du gör något misstag senare och behöver reparera. Sedan tar vi Markering>Nivåer. Genom att dra den svarta pilen på Ingångsnivåer åt höger gör vi masken svartare, och gör därmed att mindre och mindre av förgrundsbilden syns. Genom att dra den vita pilen åt vänster gör vi det som syns ogenomskinligare. Vi placerar de två pilarna nära varandra för att få ordentlig kontrast i masken. Vi vill ha tydliga övergångar mellan vad som syns och vad som är dolt, utan att för den skull få en knivskarp gräns. Finjustera med den grå pilen om den är mittemellan de två andra pilarna är kontrasten som mjukast. I det här skedet stöter vi på en av färglärans paradoxer. Samma färg kan se väldigt olika ut beroende på vilken färg som är runt omkring. Flickan är fotograferad mot en mörkgrön skogsbakgrund. På bilden ser topparna av hennes hår ljusgula ut. Men när vi byter bakgrund till en röd tegelvägg, eller till en helt vit, ser precis samma färg istället grön och mörk ut. Det här problemet blir värre ju större skillnaden är mellan de två bakgrunderna. Vi skall dock inte bekymra oss om det nu, utan koncentrerar oss istället på att få en så bra hårform som möjligt. När vi är klara med bakhuvudet tar vi Markering > Omvänd för att markera resten av bilden och gör sedan om processen. Resultatet blir ett fint frilagt hår, även om vi forfarande anar den ursprungliga bakgrunden i topparna. Dina ögon förråder dig Vi blir lätt lurade av våra ögon, eller snarare av vår hjärna som utför en del mycket avancerad bildbehandling innan den släpper fram en bild till medvetandet. Flickans hår ser jämnt belyst ut, och alla hårstrån ser ut att vara klart ljusare än någon del av bakgrunden. Men när vi börjar behandla bilden med våra grova metoder märker vi att skillnaderna mellan olika delar av den är ganska stor. Så vill du ha ett riktigt bra resultat måste du förmodligen ta lassot och markera mindre delar av bilden åt gången. Du kan också prova att ta Bild>Ställ in>kurvor och använd pipetten för att undersöka var på kurvan gränsen mellan bakgrund och hår går. Lägg sedan en brant kurva där. Finputsning med retuschsprutan Vi tar för säkerhets skull en kopia av masken innan vi fortsätter. Med masken fortfarande aktiv och bilden synlig tar vi sedan retusch-sprutan, ställer in den på en låg opacitet, väljer svart färg och sätter igång att göra masken litet genomskinligare i topparna. Ju mörkare vi gör masken, desto genomskinligare blir det flygiga håret. Experimentera gärna också med skuggnings- och efterbelysningsverktygen de är litet mer sofistikerade och kan användas för att t.ex. höja kontrasten lokalt. Rätt inställda kan de användas för att mörka ner bakgrunden utan att påverka hårstråna Med nivåer får vi bort ännu som ligger över. mer av bakgrunden och räddar bakhuvudet. Du kan alltid ångra dig Det kluriga med den här mask-metoden är att vi alltid kan reparera ett misstag; skulle vi göra håret för tunt kan vi alltid återställa det genom att göra masken ljusare. Skulle vi misslyckas helt med en del av masken kan vi till och med göra så att vi markerar den delen på säkerhetskopian och drar över den till vår bild. Observera att du måste dra över den från den ena bilden till den andra, om du kopierar och klistrar in hamnar den på fel plats. Skulle du vilja se originalbilden utan maskning, klickar du på miniatyrbilden av masken i Lager-paletten med kontrollknappen (kringlan) nedtryckt. Ett rött kryss visar att masken är inaktiv. Ett andra klick aktiverar den igen. Motsvarande klickningar med alternativknappen nedtryckt visar och döljer själva masken. Ofta kan det vara idé att också ta Bild>Ljusvärden>Invertera för att bättre se hur det ser ut i de mörka delarna av masken. Och vill du se både masken och bilden à la snabbmask får du klicka igång ögonen på de lager du vill se, i Lagerpaletten. Få tillbaka till det gula håret För att få hårfärgen rätt måste vi dock ta till en mer förstörande metod. Vi börjar med att spara bilden, så vi har något att återgå till om vi gör fel.

14 14 Design Typografi Produktion # 2 April 1995 Sedan avaktiverar vi masken och aktiverar i stället själva bilden i Kanal-paletten. På Lager-paletten kryssar vi i Bevara genomskinlighet; det gör att vi kan måla på utan att vara rädda för att förstöra hårets form. Därefter tar vi Klonverktyget, ställer in det på kanske 50 procents opacitet och Klona (ej kontinuerligt), håller ner alternativtangenten, alternativ-klickar på någon del av håret som vi tycker har en lämplig färg som vi vill klona, samt sätter igång att måla hårtopparna. Måla med tämligen korta penseldrag och byt punkten som du klonar från ofta, så du inte får något uppenbart mönster som upprepar sig. Skifta gärna fram och tillbaka mellan att klona färgen och att ändra masken, men kom ihåg att ställa om både aktiv kanal och Bevara genomskinlighet, annars kan det bli hemskt förvirrande. Är du ambitiös kan du nöja dig med att klona bara hårfärgen (ändra från Normal till Färg på Tillval-paletten) och sedan använda Svamp- och Skugg-verktygen för att ta bort intensitet och göra ljusare. En sådan metod bevarar hårstrånas riktning bättre, men kräver mer jobb. De finns inga genvägar till det perfekta håret Vill man ha ett perfekt resultat finns inga genvägar. Då är man förmodligen tvungen att gå in och arbeta med varje hårstrå för sig. Men det resultat vi har åstadkommit med några grova penseldrag och litet klurighet skäms inte för sig. Framför allt är det långt från häcksaxarna. Tommy Sundström Utan att kröka eller ens röra vid något enskilt hårstrå på hennes huvud har vi flyttat henne från skogen in till stan. PageMaker får månghörniga bilder med DtP:s masker En brist i PageMaker är att programmet bara kan beskära monterade bilder kvadratiskt, och inte alls maska dem till olika former. I Quark Xpress, däremot, kan ju en bild monteras i ett kvadratiskt, runt eller månghörnigt bildblock. Medan vi väntar på att Adobe fixar detta till PageMaker kan du experimentera med några masker som finns på DtP:s diskett. Det är ett antal Illustrator-filer med så kallade stansade banor (compound paths) enkelt uttryckt vita plattor med hål i. Här finns en cirkel, triangel, fem-, sex- och åttahörningar, tre-, fyr- och femuddiga stjärnor, citationstecken med mera. Montera helt enkelt in en av Illustratorfilerna i PageMaker och lägg den ovanpå en bild du tidigare monterat in. Nu täcks bilden eller delar av den av en vit platta, men en del av motivet syns genom plattans hål! Flytta, rotera och ändra storlek på både den vita plattan och din underliggande bild (kringla-klicka) så att rätt del av motivet framträder i hålet. Beskär därefter både bild och platta så tajt mot hålet som möjligt. Då minimerar du risken för att utstickande delar av vit platta av misstag hamnar över andra delar av ditt arbete. Skicka sedan både bild och mask underst. Visst kan man beskära bilden exempelvis till en cirkel i ett bildbehandlingsprogram från början. Men med den här metoden har man större frihet att i själva layoutarbetet experimentera med form och beskärning, och man slipper öppna Photoshop en extra gång allt görs direkt i PageMaker. Ramade hål Hålen i de vita Illustratorplattorna på DtP:s diskett har en kontur på en halv punkt, som ger en ram runt bilden. Vill du ha bilder utan ramar, eller ändra ramtjockleken till en annan, måste du gå in i Illustrator-filen och ändra. Konturen ligger i ett särskilt lager. Kom ihåg att om du förstorar masken i PageMaker, så kan du få en för tjock ram. Då får du gå in och ändra tjockleken i Illustrator, eller förstora hela masken med bevarande av linjetjockleken. Du kan också experimentera med att lägga skuggor, socklar eller liknande på maskerna. Kom ihåg att DtP:s vita plattor bara funkar på vitt underlag. Har du lagt en bottenfärg i PageMaker måste även Illustrator-plattan ligga i samma färg. Problemlösning Om du tar bort konturerna runt hålen så får du ett problem: hela masken blir osynlig i PageMaker när du flyttar den. I praktiken är det alltså svårt att panorera bilden rätt. I så fall kan du göra en uppsättning hål, identiskt lika filerna på disketten, men utan konturer. Arbeta sedan med DtP:s originalfiler. När du panorerat rätt, länka om masken i fråga till din egen konturlösa fil. En annan egendomlighet är att när du roterar en mask kan själva plattan utanför hålet se ut att försvinna på skärmen. Den finns dock där och täcker verkligen bilden vid utskrift. För att beskära den etc. får du gå på handtagen i bildkanterna och använda ögonmått. Jonas Söderström

15 Design Typografi Produktion # 2 April Diskett #2; bjuder till dans i vårsolens glans HÅL I PAGEMAKER: Dessa Illustratorfiler hjälper dig att skapa månghörniga bilder i PageMaker. Du kan förstås använda dem i Quark Xpress också, om du vill. Läs mer på föregående sida. FÄRG I QUARK XPRESS: Denna mapp innehåller systemtillägget CMYK_All samt ett exempel på färgkarta skapad i Illustrator och ett exempel på färgbibliotek till Quark Xpress. CMYK_All fungerar om du lägger den i Apple-menyn i systemmappen och har AppleScript installerat. Läs mer på sidorna SHRINK WRAP 1.3.1: Låter dig enkelt skapa backuper på dina originaldisketter och spara dem på ett behändigare medium, som hårddisk eller SyQuest. Datorn tror dock fortafarnde att dina kopior är enskilda disketter! Vill du spara en kopia av dina disketter på hårddisken, så drag diskettsymbolerna till ShrinkWraps programikon. Av Chad Magendanz. freeware. TYPSNITT: One Night Stand är ett originaltypsnitt av Torbjörn Olsson. Det bygger på hans eget Esans (se DtP 6/94), men är enligt honom själv lika onödigt som ett one night stand. Torbjörn har också försett de övriga typsnitten med Å-Ä-Ö-prickar. För mer information om dessa typsnitt, läs Read Me-filerna! ONE NIGHT STAND 24 PT av Torbjörn Olsson) abcdefghijklmnopqrst uvwxyzåäö &!? ABCDEF MUDDYS WATER 24 PT av B. Haber (shareware, 10 $) ABCDEFGHIJKLMNOPQRST &:;!? abcdefghijklmnopqrstu PARISH FONT LIGHT, MEDIUM, HEAVY 24 PT av Steven Shephard (shareware, 10 $) ABEGHIJKMNO abeghijkm &;:!? fi ABEIJ ABEIJ THALIA 24 PT av Sam Wang (freeware) ABCDEFGHIJKLM &:;! abcdefhijklm PRECOLUMBIAN ORNAMENTS ONE 24 PT av Michelle Dixon (shareware, 10 $) ABCDEFabcdhilm Design Typografi Produktion kommer ut 6 gånger om året Redaktör: Pelle Anderson I redaktionen: Erik Nilsson Tommy Sundström Ansvarig utgivare: Peppe Engberg Design Typografi Produktion Box Stockholm (Bud och besök Kocksgatan 25) Tel Fax PG BG Prenumeration 1995 (sex tidningar + disk) 1200 kr plus moms DtP utges av Resumé Förlag Tryck Affärstryckeriet, Norrtälje Nr 2 95 presslagt 7 april. Copyright DtP. ISSN Vill du inte klippa ur kupongen så kopiera den eller faxa den till ! b Ja, jag vill prenumerera på DtP 1995 (6 nummer), inklusive välfyllda disketter med bl.a. typsnitt, för kr plus moms. Då får jag dessutom en bonusdiskett med tjugo olika typsnitt (PostScript Typ1-fonter för Mac). b Jag vill köpa årgång 1994 (6 nr) med disketter (1200 kr plus moms). b Jag vill köpa årgång 1993 (6 nr) med disketter (900 kr plus moms). b Jag vill köpa årgång 1992 (11 nr) med disketter (900 kr plus moms). b Jag prenumererar redan, men jag tycker att nedanstående person borde prenumerera. Skicka honom/henne ett provnummer! NAMN FÖRETAG ADRESS POSTNUMMER TELEFON POSTADRESS FAX Svarspost Stockholm Frankeras ej. DtP betalar portot.

16 16 Design Typografi Produktion # 2 April 1995 Doktor DtP drar ett streck och sätter punkt De närmaste gångerna skall doktorn reda ut begreppen kring några av våra vanligaste skiljetecken. Bör du använda punkt när du förkortar ett ord? Bör du förkorta över huvud taget? Det finns tre olika streck på tangentbordet. Använder du dem på rätt sätt? Vi börjar dagens övning med förkortningar och punkter. Hur ordinerar doktor DtP att du skall förkorta, och varför? Det vanligaste skrivsättet idag är att skriva förkortningar utan punkt. Det är ett oskick som stammar från skrivmaskinsstandard. Minns du skrivmaskinen? För våra yngre läsare kanske jag måste förklara: En skrivmaskin var en mekanisk apparat där varje tecken tog upp exakt samma utrymme när man skrev. När man förkortade ett ord, blev punkterna stora fläckar i störande breda ljusrum (t.ex.) Därför var det befogat att utlämna punkterna. Men nu står skrivmaskinen på museum och texterna vi skriver på datorn blir mer eller mindre satta när de kommer ut ur skrivaren. Punkterna är i allmänhet små, fina och diskreta. Dessutom hjälper de till att göra förkortningarna tydliga. M a o, skilja ut dem från de utskrivna orden. Förra meningen visade med önskvärd tydlighet varför du bör sätta punkt efter förkortningar. Ett annat skäl att sätta punkt i förkortningar är att de inte riskerar delas vid en radbrytning: bl a blir i värsta fall bl a, om du eller skribenten glömt lägga in ett fast mellanslag mellan orden. Med en punkt mellan undviker du den risken. Om du är ännu petigare än doktor DtP kan du spärra något mellan orden i förkortningen: bl.a. blir bl. a. i överensstämmelse med goda typografiska regler. Undantag från punktregeln Förkortningar där ordets sista bokstav är med skall dock aldrig ha punkt (ca, dr, ggr, jfr). Det skall inte heller måttenheter (cm, l, kr) jämför m.m. (med mera) med mm (millimeter). Inte heller versala förkortningar (USA, LO, ABB, DtP) skall ha punkt efter sig. Däremot bör de ha kolon innan genitiv: ABB:s stororder. Det är inte fel utan kolon, ABBs stororder, men det är mindre tydligt. Är du typografisk finlirare och sätter versalförkortningen i kapitäler, så ser det dessutom helt felaktigt ut utan kolon: abbs stororder. Punkter använder du också för att markera utelämnad text. Tre punkter, gärna med parenteser omkring: DtP är en väldigt ( ) tidning. Skriver du på Mac, så hittar du en färdig trippelpunkt på alt-punkt. Den rekommenderas, eftersom den är lagom spärrad mellan punkterna, vilket tre lösa punkter inte alltid är. Skriv helst ut förkortningarna I tabeller, kalendarier, uppräkningar och en del tekniska texter passar det bra att använda förkortningar. I vanlig, löpande, journalistisk text rekommenderar jag däremot att skriva ut vanliga förkortningar. Du tjänar nämligen väldigt lite utrymme på att förkorta ord och du tjänar inte något alls i läsbarhet. Och så vidare, med mera, så kallade Du kan med fördel skriva ut i princip alla förkortningar, utom etc. (etcetera). Skriv också 32 procent i stället för 32 %, om det inte är en vetenskaplig text med väldigt många procenttal. På samma sätt bör du som regel skriva ut dollar och pund i stället för $ och. Kanske du tycker att det ser tradigt ut att upprepa till exempel till exempel på många ställen i texten? Överväg då att skriva om och variera ditt språk. Eller som dr Helmer i TV-serien Riket skulle ha sagt: Tvätta din mun med sulfa! STRECKEN PÅ MACENS TANGENTBORD Namn Tangent - divis, bindestreck [ divis (-) ] halvfyrkants talstreck, [ alt-divis ] minus, en-dash helfyrkants talstreck, [ alt-shift-divis ] em-dash Det finns tre olika streck på tangentbordet. Använder du dem på rätt sätt? Divisen (-) Divisen, i dagligt tal kallad bindestreck, skall absolut inte användas som talstreck och tankstreck! Främst använder du det i fyra olika fall. avstavning, delning av sammansatta ord (Star Trek-fantast), dubbelnamn (Ernst-Hugo, Bosnien-Herçegovina), samt andra sammansättningar som inte är av typen från till (12-tummaren, PC-haveri, 90-talet). som ersättning för ett utelämnat led (tal- och tankstreck) Halvfyrkantsstrecket ( ) Halvfyrkants-strecket används som talstreck (på journalistslang vulgärt kallat pratminus). Du bör lägga ett fast, halvfyrkants mellanslag efter, så att gluggen till efterföljande text är lika stor vid alla talstreck i texten. som tankstreck så här, med ordmellanrum på bägge sidor. Här råder delade meningar om det skall vara ett fast mellanrum, själv tycker jag att det duger med ett vanligt. Att skjuta in en bisats i texten med hjälp av tankstreck som jag gör nu är ett tydligare, mer kraftfullt, sätt än att använda kommatecken. Halvfyrkantsstrecket används också som ersättning för orden från... till..., som i kl Kan i vissa fall stå för mot, ungefär som ett snedstreck: London Hull 0 4. Själv brukar jag också använda minuset i telefonnummer, postgironummer, personnummer och dylikt. Och då gärna med lite luft runtomkring , Helfyrkantsstrecket ( ) Helfyrkantsstrecket används som tankstreck bland annat i angloamerikansk typografi utan luft runt om, som nyss. Det användes också som tal- och tanskstreck i äldre svensk typografi, men har nu blivit obsolet. Löpande text blir nämligen väldigt gluggig med ett långt streck. Vissa tidningar, till exempel Journalisten, använder dock fortfarande helfyrkantsstreck. Ibland har vi också använt det i DtP, eftersom vårt typsnitt Swift har ett relativt kort helfyrkantsstreck. Lite är det fråga om tycke och smak. Använd gärna helfyrkantsstrecket som tal- och tankstreck om du tycker att det ser gammaldags elegant ut, men tänk på att du ändå bör använda det mellanlånga strecket vid från till-angivelser. Även om du inte använder det längsta strecket i löpande text, är det tydligt och bra i tabeller, om du vill markera en sifferuppgift som saknas. Det var allt för i dag. Nästa gång berättar jag om kolon, semikolon och flera andra mer eller mindre vanliga tecken på tangentbordet. Doktor DtP Har du ett problem av typografisk karaktär? Vill du ta pulsen på din design? Tveka inte att kontakta Doktor DtP via fax ( ) eller post (Box 20158, Stockholm)!