RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET. om det tyska alkoholmonopolet

Transkript

1 SV SV SV

2 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den KOM(2010)337 slutlig RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om det tyska alkoholmonopolet SV SV

3 RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om det tyska alkoholmonopolet 1. INLEDNING Enligt artikel i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter ( enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden ) ska kommissionen före den 31 december 2009 för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om tillämpningen av undantaget för det tyska alkoholmonopolet. Rapporten ska innehålla en utvärdering av de stöd som beviljats inom ramen för detta monopol, tillsammans med lämpliga förslag. Kommissionen har i denna rapport tagit hänsyn till den information som de tyska myndigheterna varje år lämnar om hur systemet fungerar, samt information från andra källor. Etanol Det finns i huvudsak två sorters etanol eller etylalkohol: Jordbruksalkohol en produkt som framställs genom jäsning och destillering av jordbruksprodukter som spannmål, sockerbetor, potatis och frukt. Den används som livsmedel (dryckesvaror och vinäger), i biodrivmedel (då den kallas bioetanol eller drivmedelsetanol) och inom andra användningsområden inom industrin. Syntetisk alkohol som framställs av petrokemiskt råmaterial (dvs. oljederivat) används endast på den industriella marknaden (t.ex. i läkemedel, kosmetika, bläck, målarfärg, tvättmedel, spolarvätska, ytbeläggningar osv.). Med en alkoholhalt på 80 99,9 volymprocent har etanol, framförallt i halter över 96 volymprocent, inga specifika organoleptiska egenskaper. Den är smaklös och färglös och kallas därför också ofta neutral alkohol. På senare år har produktionen och användningen av alkohol som biodrivmedel ökat kraftigt runt om i världen (framförallt i Förenta staterna). År 2003 antog EU direktivet om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel 1 och i april 2009 direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor 2. Genom rådets förordning (EG) nr 670/2003 om inrättande av särskilda åtgärder för marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter 3 inrättades ett slags lightversion av en gemensam organisation av marknaden. Förordningen gjorde det möjligt att inrätta ett system för att övervaka handeln med hjälp av licenser för jordbruksalkohol och innebar att alkoholsektorn Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG, EUT L 123, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG, EUT L 140, Rådets förordning (EG) nr 670/2003, EUT L 96, , s. 6. SV 2 SV

4 inordnades under förvaltningskommittén för vins behörighet. Kommissionen offentliggör även en årlig sammanfattande bedömning av gemenskapens marknad baserad på uppgifter från medlemsstaterna. Förordningen innebar att det tyska alkoholmonopolet fick undantas från reglerna om statligt stöd. Den har senare integrerats i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden). EU:s marknad för etanol som framställts av jordbruksprodukter I EU-27 framställdes omkring 40,5 miljoner hektoliter etanol av jordbruksprodukter under Större delen av produktionen baseras på spannmål (22,3 miljoner hl), sockerbetor/melass (15,9 miljoner hl), vin (2,4 miljoner hl), potatis ( hl), frukt ( hl) och andra material (1,3 miljoner hl). År 2008 var följande länder de största producenterna av jordbruksalkohol i EU: Frankrike (15,4 miljoner hl), Tyskland (5,9 miljoner hl), Spanien (5,4 miljoner hl) och Polen (1,9 miljoner hl). Eurostats statistik över handel med varor visar att EU-27 under 2008 importerade totalt ca 13 miljoner hl etanol från tredjeländer (mer än dubbelt så mycket som de 5,6 miljoner hl som importerades 2006). Etanolen importerades fortfarande främst från Brasilien som levererade 7,3 miljoner hl och stod för 56 procent av importen. Under 2008 uppgick den interna konsumtionen av etanol till 52,6 miljoner hl eller 9 procent mer än under Ökningen berodde främst på den ökade användningen i drivmedelssektorn: 28,7 miljoner hl 2008 eller 38 procent mer än under HUR DET TYSKA ALKOHOLMONOPOLET FUNGERAR 2.1. Monopolets utveckling Alkoholmonopolet inrättades officiellt 1918 som ett finansiellt monopol och en nationell organisering av marknaden för etanol. Rättslig grund för monopolet är den tyska alkoholmonopollagen av den 8 april 1922, senast ändrad genom en lag av den 15 juli Det som kännetecknar det tyska alkoholmonopolet är att produktionen sker i två steg: Först framställer brännerierna råalkohol av potatis, spannmål eller frukt. Därefter levereras större delen av den jordbruksalkohol som produceras inom ramen för alkoholmonopolet till den federala alkoholmonopolsförvaltningen (BfB 5 ) som ansvarar för organisationen av marknaden i Tyskland. BfB reglerar alkoholproduktionen genom att bevilja enskilda brännerier nominella destillationsrättigheter (se avsnitt 2.4) och fastställer anskaffningspriset som i princip ska täcka producentens kostnader (se avsnitt 2.5). De årliga destillationsrättigheterna fastställs (som en procentuell andel av de totala rättigheterna) på olika nivåer år från år beroende på efterfrågan på jordbruksalkohol. BfB är juridiskt skyldigt att köpa den jordbruksalkohol som produceras inom de nominella destillationsrättigheterna till det fastställda priset. Ett reducerat pris, som fastställts till en prohibitivt låg nivå, gäller all eventuell överskottsproduktion. Monopolet ger således alkoholproducenterna en relativ trygghet i fråga om priser och intäkter. 4 5 Bundesgesetzblatt I, s Bundesmonopolverwaltung für Branntwein. SV 3 SV

5 2.2. Monopolets andel av den tyska marknaden Under kalenderåret 2007 uppgick den totala produktionen av etanol som framställts av jordbruksprodukter i Tyskland till ca 5 miljoner hl. De brännerier som omfattas av monopolet producerade ca hl, eller ca 12 procent av den jordbruksalkohol som producerades (se figuren nedan). Den alkohol som producerades inom monopolet framställdes i huvudsak av spannmål (59 procent) och potatis (nästan 34 procent) och endast 7 procent av frukt. Den alkohol som producerades utanför monopolet framställdes främst av spannmål (57 procent) men även av melass och sockerbetor (37 procent). Figur 1: Produktion av jordbruksalkohol i Tyskland 2007 (hl A) inom monopolet utanför monopolet andra material melass och sockerbetor vin frukt spannmål potatis 2.3. Klassificering av brännerier inom monopolet Efter den sista reformen av det tyska alkoholmonopolet 1999 omfattar monopolet endast jordbruksbrännerier, kollektiva fruktbrännerier (tullplomberade brännerier), småskaliga jordbruksbrännerier och kommersiella brännerier och brännerianvändare. Den grundläggande klassificeringen skiljer enligt mätsystemet för produktion/beskattning mellan tullplomberade brännerier och icke tullplomberade brännerier: Tullplomberade brännerier (Verschlussbrennereien) är brännerier där alla alkoholhaltiga ångor kondenseras i produktions- och reningssystem som är förseglade med officiella tullförseglingar och all alkohol rinner genom rör till uppsamlingstankar eller fat (som båda är förseglade på liknande sätt) eller genom officiella mätinstrument. Tullplomberade brännerier kan delas in i följande kategorier: Jordbruksbrännerier (Landwirtschaftliche Brennereien) är alltid kopplade till ett jordbruksföretag. I princip får de endast bearbeta potatis och spannmål (vete, rågvete, majs och råg). Det finns omkring 677 små och medelstora brännerier av det här slaget i Tyskland. SV 4 SV

6 Kooperativa fruktbrännerier (Obstgemeinschaftsbrennereien) får endast bearbeta frukt, bär, vin, vindruvor, druvmust, rotfrukter eller rester av dessa. Det är tullplomberade brännerier som drivs av en förening, ett handelsbolag eller ett kooperativ där alkoholen enbart framställs av medlemmarnas egna fruktprodukter. Varje medlem har en produktionskvot på 300 l alkohol inom monopolet. I småskaliga icke tullplomberade brännerier (Abfindungsbrennereien) å andra sidan finns det inga förseglingar eller andra former av förslutningar och alkoholproduktionen beräknas utifrån mängden och typen av råmaterial (främst frukt), samt den avkastningsgrad som fastställs för respektive typ. För att räknas som ett småskaligt bränneri enligt monopollagstiftningen måste bränneriet hålla sig inom vissa produktionsbegränsningar (50 eller 300 l alkohol per år). Småskaliga icke tullplomberade brännerier kan antingen leverera den producerade alkoholen till monopolet eller själva sälja alkoholen som destillat eller sprit. I det senare fallet har de en lägre punktskatt på 10,22 euro/l i stället för standardsatsen på 13,03 euro/l. Detta är förenligt med EU:s lagstiftning 6. Förutom tullplomberade och icke tullplomberade brännerier finns det en separat kategori av brännerianvändare (Stoffbesitzer). Det är personer som inte har någon egen destillationsutrustning utan använder sig av det småskaliga bränneriets utrustning, dock endast för att bearbeta sin egen frukt och för att framställa högst 50 l alkohol per produktionsår. Av historiska skäl är den här formen av alkoholframställning endast tillåten i mycket specifika områden i södra Tyskland. Den alkohol som produceras av dessa användare vid småskaliga brännerier omfattas av en lägre punktskatt om producenterna själva saluför alkoholen. Som småskaliga icke tullplomberade brännerier kan de leverera alkohol till monopolet. Under produktionsåret 2007/2008 producerade småskaliga brännerier, brännerianvändare och kooperativa fruktbrännerier omkring hl alkohol, varav ca hl levererades till BfB Destillationsrättigheter En destillationsrättighet är kopplad till ett visst bränneri och innebär att bränneriet har rätt att erhålla det pris som fastställs av BfB för en viss mängd alkohol (nominell destillationsrättighet). Det är således en förmån som ger bränneriet möjlighet att framställa alkohol till ett fast pris. Dessutom utgör den grunden för att reglera alkoholproduktionen. Enligt alkoholmonopollagen kan BfB minska destillationsrättigheterna för varje bränneri beroende på lagervolymer, förväntad efterfrågan och tillgängliga finansiella resurser och fastställa olika årliga destillationsrättigheter (som en procentuell andel av de nominella destillationsrättigheterna) från ett produktionsår till nästa. Enligt monopollagstiftningen har småskaliga icke tullplomberade brännerier, brännerianvändare, kooperativa fruktbrännerier och små tullplomberade brännerier inte produktionskvoter i juridisk mening (Brennrechte), utan en rätt att producera en viss alkoholmängd per år. Till skillnad från destillationsrättigheter är dessa begränsningar oförändrade från ett år till nästa. Dessa brännerier har möjlighet att leverera råalkohol till BfB, men behöver inte göra det. 6 Rådet direktiv 92/83/EEG om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker, EGT L 31, , s. 48. SV 5 SV

7 2.5. Anskaffningspris Monopolet fungerar som så att råalkoholproducenterna erhåller ett pris för sin produkt som ligger över marknadspriset, vilket är den subvention som gör att de kan fortsätta att bedriva sin verksamhet. Den alkohol som monopolet samlar in och renar säljs sedan till olika kommersiella köpare. BfB fastställer baspriset på alkohol varje år utifrån en genomsnittlig produktionskostnad för ett välskött potatisbränneri med en årlig produktion på upp till 600 hl alkohol. För alla större brännerier reduceras baspriset med en viss procent av produktionskostnaderna som varierar beroende på produktionsmängd (ju större bränneri, desto större reduktion). I monopollagstiftningen föreskrivs att särskilda priser ska tillämpas på alkohol från kooperativa fruktbrännerier, småskaliga brännerier och brännerianvändare. De fastställs utifrån baspriset på alkohol men innefattar olika tillägg. Tabell 1: Mängden alkohol som BfB köpt under regleringsåret 2007/ : Köpt råalkohol framställd av: hl alkohol Pris i euro/hl alkohol* BfB:s utgifter i euro* Potatis , Spannmål , Fruktkött , Deltotal , Ytterligare volymer råalkohol som BfB köpt , Totalt , * inklusive insamlingskostnader; BfB:s totala utgifter uppgår till ca 120 miljoner euro. Priset beräknas på ett sådant sätt att det mest gynnar jordbrukarna som levererar råmaterialet. Destillationsprocessen kännetecknas av att de första och sista 10 procenten som produceras (även kallade huvud och svans) är av låg kvalitet som innehåller mer finkelolja och högre alkoholer och som kan används först efter ytterligare bearbetning eller omdestillation. Det bör observeras att monopolet, trots den lägre kvaliteten, köper dessa 20 procent av produktionen till samma förmånliga pris som de bättre delarna. På så sätt är brännerierna, vid sidan av jordbrukarna, de som gynnas mest av monopolet. 7 Regleringsåret löper från den 1 oktober till den 30 september. SV 6 SV

8 2.6. Monopolets bearbetning och försäljning Bearbetning När råalkoholen samlats in bearbetas den i BfB:s tre anläggningar i München, Wittenberg och Nürnberg, som har en total reningskapacitet på hl. Monopolets förvaltning sysselsätter totalt runt 90 personer. Den råalkohol som producenterna levererar har en alkoholhalt på ca 85 procent men bearbetas till 96- och 99-procentig ren alkohol. Den bearbetade alkoholen uppgick under regleringsåret 2007/08 till hl Försäljning av alkohol BfB säljer sin alkohol enbart till företag i Tyskland. Försäljningen sker via sju försäljningsställen som ägs av BfB. Den rena alkoholen säljs främst till (prioriterade) sektorer för spritdrycker, livsmedel, läkemedel och kosmetika. Den tertiära alkoholen denatureras även för att användas i kylarvätskor, fönsterputsmedel och T-sprit. Under 2008 sålde monopolet ca hl alkohol varav 53 procent till industrin, till exempel kosmetika- (30 procent) och läkemedelssektorerna (8 procent), 47 procent till livsmedelsindustrin, till exempel dryckesvaror (hela 33 procent av den totala sålda mängden) och livsmedel (13 procent). Tabell 2: BfB:s försäljningsvolymer i den prioriterade sektorn i hektoliter: Livsmedelsbranschen: Alkoholhaltiga drycker Livsmedel Industrin: Läkemedel Kosmetika Annan industriell alkohol Drivmedel Övriga användningsområden Totalt Flera aktörer protesterar mot BfB:s försäljningspriser och anser att de ligger under marknadspriset. Under 2007/2008 sålde BfB alkohol till följande genomsnittspriser: Alkohol till spritdrycker och livsmedel 70 euro/hl. Läkemedel och kosmetika 73 euro/hl. Övriga industriella användningsområden 59 euro/hl. SV 7 SV

9 När det gäller försäljningen till läkemedels- och kosmetikamarknaderna bör det noteras att den syntetiska alkoholen enligt den tyska alkoholmonopollagen inte får säljas till kosmetikaindustrin om inte minst hl jordbruksalkohol per år tidigare sålts för detta ändamål. Lagen innebär därför i praktiken att producenterna av syntetisk alkohol inte har tillgång till den marknaden. Ingen alkohol säljs för att användas som biodrivmedel Statligt stöd som den tyska regeringen beviljat inom ramen för monopolet Det statliga stöd som beviljats inom ramen för monopolet motsvarar skillnaden mellan kostnaderna för att köpa råalkohol till höga priser och de inkomster som genererats vid försäljningen av denna alkohol till marknadspris efter rening, med hänsyn tagen till BfB:s kostnader för insamling, bearbetning och drift. I rådets förordning (EG) nr 1234/2007 fastställs att det statliga stöd som den tyska regeringen beviljar inom ramen för monopolet för uppgå till högst 110 miljoner euro. Denna gräns har iakttagits och subventionerna minskade från 110 miljoner euro 2003 till nästan 80 miljoner euro Monopolets sålda kvantitet minskade också under perioden från hl 2003 till hl Budgeten skars ned i samband med den reform av monopolet som genomfördes Reformen innebar att de kommersiella tullplomberade brännerierna lämnade monopolet mot en ersättning på upp till 257,50 euro per hl i nominella destillationsrättigheter, beroende på vilken typ av bränneri det rörde sig om och när det lämnade monopolet. Ersättningen utgör statligt stöd som beviljats under fem regleringsår för att hjälpa brännerierna att överleva på den öppna marknaden. Mellan 2001 och 2008 beslutade omkring 70 brännerier att lämna monopolet i utbyte mot sådan kompensation. Reformen 1999 innebar även sänkta priser för de jordbruksbrännerier som stannade kvar inom alkoholmonopolet. Det årliga stödet sänktes ytterligare till följd av en allmän sänkning av den federala regeringens ekonomiska stöd till monopolet, vilket åtföljdes av en sänkning av jordbruksbränneriernas tillåtna årliga produktion med upp till 50 procent av deras nominella destillationsrättigheter. 3. BEDÖMNING AV STÖDET 3.1. Konsekvenser för jordbrukare och brännerier Det finns omkring 677 små och medelstora jordbruksbrännerier. Omkring familjejordbruk odlar potatis och/eller spannmål för alkoholframställning vid dessa brännerier, vilket motsvarar omkring heltidsjobb. Dessa jordbruksföretag använder endast en del av sin jordbruksmark för att odla produkter för alkoholframställning, vilket innebär att monopolet endast är en extrainkomst för jordbrukarna. Det finns också omkring småskaliga brännerier (varav omkring är i drift per år), 8 kooperativa fruktbrännerier och omkring brännerianvändare (varav i genomsnitt är i drift varje år). När det gäller jordbruksbrännerierna (674), som under 2007 levererade hl alkohol framställd av potatis och/eller spannmål, producerade de i genomsnitt 800 hl alkohol per bränneri och de erhöll i genomsnitt ett totalt pris på omkring euro per år. När det gäller de kooperativa brännerierna erhöll varje jordbrukare ett totalt pris på omkring SV 8 SV

10 euro per år, om man tänker sig att ett kooperativt potatisbränneri i genomsnitt består av 15 jordbruksföretag och i genomsnitt producerar hl alkohol per år. Det totala priset omfattar bränneriets produktionskostnader (kostnader för råmaterial, energi, underhåll osv.) 8. Småskaliga icke tullplomberade brännerier som får framställa högst 300 l alkohol om året erhåller ett totalt pris på högst ca euro per år 9. Detta stöd utgör en liten del av det enskilda bränneriets inkomst men kan vara avgörande för dess överlevnad. Det bör noteras att dessa produktionsgränser kan ackumuleras (upp till l under tio år), vilket skapar stordriftsfördelar. Monopolet bidrar faktiskt till att upprätthålla de höga priserna på alkohol som framställs av frukt. Jordbruksbränneriernas regionala betydelse I vissa delar av Tyskland spelar alkoholmonopolet en viktig roll i den lokala ekonomin, framförallt i områden med många brännerier. År 2009 låg 87 procent av alla jordbruksbrännerier inom monopolet i fem delstater: Bayern (157), Rheinland-Pfalz (115), Nordrhein-Westfalen (118), Niedersachsen och Bremen (93) och Baden-Württemberg (79). Tabell 3: Jordbruksbränneriernas fördelning och produktionskvoter per tysk delstat (2009) Delstat Antal brännerier Nominell produktionskvot i hl alkohol Baden-Württemberg Bayern Brandenburg Bremen Hessen Mecklenburg-Vorpommern Niedersachsen Nordrhein-Westfalen Rheinland-Pfalz Saarland Sachsen Sachsen-Anhalt Schleswig-Holstein Konsekvenser för alkoholmarknaden i Tyskland och i EU Monopolet levererar betydande mängder alkohol (0,5 0,6 miljoner hl) till den tyska marknaden (uppskattningsvis ca 3,1 miljoner hl exklusive biodrivmedel) framförallt till dryckessektorn och till industrin. Tabell 4: Monopolets andel av den alkohol som såldes på den tyska marknaden 2008 i hl: Monopolets försäljning Tyska marknaden % Livsmedelssektorn % 8 9 Olika typer av brännerier får olika stöd bland annat beroende på de olika priser som fastställs utifrån den volym som produceras euro = 3 hl x 354,31 per hl (se tabell 1). SV 9 SV

11 Dryckesvaror % Livsmedel % Industrin % Drivmedel % Dessutom kan den alkohol som monopolet subventionerar påverka den europeiska marknaden (uppskattningsvis 23,9 miljoner hl exklusive biodrivmedel). Vissa berörda aktörer hävdar att den alkohol som Tyskland subventionerar kan påverka alkoholpriserna på EU:s marknad Miljöpåverkan Den tyska regeringen menar att monopolet bidrar till att bevara traditionella fruktträdgårdar, som levererar råmaterialet till småskaliga brännerier och fruktbrännerier. De har ett ekologiskt värde för flora och fauna och bevarar den unika mångfalden av sällsynta djurarter. Fruktträdgårdarna förhindrar också markerosion, hjälper till att lagra vatten och balanserar därmed luftfuktigheten i atmosfären. Det stöd som de småskaliga brännerierna får inom ramen för monopolet är begränsat. Det anses dock vara nödvändigt för att jordbrukarna ska kunna fortsätta att odla fruktträd som är en viktig del av landskapet. Andra regioner i närliggande EU-medlemsstater som inte omfattas av monopolet har dock ett landskap som är jämförbart med de tyska regionerna Situationen i andra medlemsstater Det är värt att påpeka att det finns små alkoholproducerande jordbruksbrännerier även i andra medlemsstater, till exempel i Österrike och Polen, där producenterna inte får några subventioner för alkohol eller destillat. Flera länder har dock skattelättnader för små jordbruksbrännerier. Frankrike har dessutom också haft ett alkoholmonopol som inrättades 1916 och avskaffades Staten brukade köpa all jordbruksalkohol till garantipriser. Systemet fick alkoholproduktionen att ständigt öka, eftersom staten var tvungen att köpa hela den volym som producerades. Idag finns det bara ett fåtal små jordbruksbrännerier kvar, som i huvudsak ligger i Alsace. 4. SLUTSATS Det tyska alkoholmonopolet grundar sig på ett tillfälligt undantag från reglerna om statligt stöd. Det stöd som monopolet beviljar är ett driftstöd, som annars inte är tillåtet enligt reglerna om statligt stöd. Stödet har dock en begränsad snedvridande effekt eftersom det omfattar relativt små volymer alkohol som för närvarande beräknas utgöra mindre än 10 procent av den totala produktionen av etanol som framställts av jordbruksprodukter i Tyskland. Det tyska alkoholmonopolet har flera positiva effekter. Det spelar en viktig roll i vissa regioner där små och medelstora jordbruksföretag fortfarande förlitar sig på stöd för alkoholframställning. Det ger framförallt små fruktbrännerier, vars produktion är lokal och mycket begränsad, möjlighet att bevara de traditionella fruktträdgårdarna och stabilisera producenternas inkomster. SV 10 SV

12 Eftersom rådet endast har beviljat ett undantag för det tyska alkoholmonopolet under en begränsad tidsperiod 10 måste de brännerier som omfattas av det uppenbarligen ändå omstruktureras för att förbereda sig på att det statliga stödet kommer att försvinna inom en snar framtid. Vissa brännerier har således redan vidtagit åtgärder för att förbereda sitt inträde på den fria marknaden genom att skapa kooperativ, investera i mindre energiförbrukande utrustning för att minska produktionskostnaderna, och i större utsträckning saluföra sin alkohol direkt. Brännerierna behöver dock mer tid på sig för att kunna anpassa sig och för att ha en chans att överleva på den fria marknaden. Kommissionen föreslår, mot bakgrund av ovanstående och det faktum att Tyskland uttryckligen har begärt att undantaget ska förlängas, att monopolet får finnas kvar under en begränsad tidsperiod. En sådan sista övergångsperiod skulle kunna beviljas för att underlätta övergången och den nödvändiga omstruktureringen av brännerierna. Det måste dock säkerställas att det begränsade marknadstillträdet för utländska företag och producenter av syntetisk alkohol upphävs den 1 januari Kommissionen föreslår därför att monopolet ska avvecklas under några års tid enligt följande. De tullplomberade jordbruksbrännerier som bearbetar spannmål och potatis får fortsätta att erhålla ett gradvis minskande stöd inom ramen för monopolet, dock endast till och med Endast småskaliga icke tullplomberade brännerier, brännerianvändare och kooperativa fruktbrännerier som framställer mycket begränsade mängder alkohol ( hl per år) kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet inom ramen för monopolet, och ta del av stödet, till och med Monopolet kommer inte att förlängas ytterligare. Vid övergångsperiodens slut kan Tyskland utnyttja möjligheten att överföra åtminstone en del av de medel som använts till monopolet till landsbygdsutveckling för att till exempel finansiera åtgärder för att förbättra bearbetningen och marknadsföringen, utveckla nya produkter eller förbättra samarbetet mellan jordbrukare och brännerier eller bevara de traditionella fruktträdgårdarna, som enligt de tyska myndigheterna medför särskilda miljöfördelar. 10 Skäl 91 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 ( enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden ). SV 11 SV