O/~~~ ~.:2l~~~2-2: Torsten Bergner _. BromF.~20Q \l <2, Peter Du Rietz Tekniska Museet. Info om IT-utvecklingen i Sverige

Transkript

1 Torsten Bergner _ Peter Du Rietz Tekniska Museet BromF.~20Q \l <2, ij_lekntska MUSEET ~.:2l~~~2-2: Ink I/lindI f Info om IT-utvecklingen i Sverige Med hänvisning till vårt telefonsamtal härom dagen översändes min uppsats om Datautvecklingen inom SAS för ev kopiering. Jag har förstått att det finns ett intresse att dokumentera den tidiga IT-utvecklingen och att man vill komma i kontakt med personer som arbetat med IT under den tiden. Jag tror jag kan vara ett sådant IT-vittne. Först några rader om mig själv Jag heter Torsten Bergner, är född 1920 och är elektroingenjör. Efter ett år på ASEA och 7 år på Saab kom jag till ABA/SAS 1947 där jag arbetade med tekniskt underhåll av flygplan. Redan i slutet på 40-talet väcktes mitt intresse för statistisk bearbetning av tekniska störningar med hjälp av hålkort fick SAS sin första dator (en IBM-650) och 1963 kom jag till den nystartade Dataavdelningen där jag började som systemerare för att fortsätta med långtidsplanering, strategiska frågor och slutligen framtidsfrågor. Jag pensionerades 1985 men fortsatte under nertrappning som konsult i 7 år. Bakgrunden till den bifogade uppsatsen är det förhållandet att jag sysslar med släktforskning och som ett komplement till denna också försöker beskriva den omgivning där de aktuella personerna verkat. Då jag själv ingår i forskningen skall också min egen omgivning beskrivas och en del av denna utgörs av dataverksamheten på SAS. Den ursprungliga läsekretsen är min dotter och mina kusiner. Avsnittet om databehandling kunde möjligen vara av intresse utanför den vanliga kretsen varför det fått bli en fristående bilaga, Ett litet påpekande - Databehandlingen inom SAS skedde helt utan kontakter med motsvarande utvecklingen för övrigt i Sverige. Våra kontakter var riktade mot flygbolag i USA samt Swissair, KLM och ett franskt bolag UTA. Dessutom hade vi frekventa kontakter med Stanford Research Institute. Våra naturliga samtalspartner var alltså flygbolag. Först i början på 1970-talet då vi fick en ny utvecklingschef med erfarenheter från andra områden inom Sverige uppstod en ny kontaktyta mot svensk dataverksamhet med positiva följder för SAS. Vänliga hälsningar O/~~~ Adr: Tranebergs Strand 25, BROMMA Tel

2 DATABEHANDLINGENS UTVECKLING INOM SAS Nertecknat av Torsten Bergner och genomläst av Ake Andersson 1993

3 Databehandlingens utveckling inom SAS Sida 2 Till Läsaren Bakgrunden till detta dokument är det förhållandet, att jag sysslar med släktforskning och som ett komplement till denna också försöker beskriva den omgivning där de aktuella personerna verkat. Då jag själv är en person, som ingår i antavlan skall också min egen omgivning beskrivas och en del av denna utgörs av dataverksamheten på SAS. Då denna beskrivning möjligen kan ha intresse för några utanför den ursprungligen tänkta läsekretsen har det skrivits som en fristående del, men fortfarande med min vanliga läsekrets som målgrupp. Detta senare förhållande har påverkat uppsatsens omfång (annars skulle den förmodligen ha blivit mycket längre). Det innebär också att jag inte kan förutsätta att alla känner till vare sig data- eller flygverksamhet och jag har därför medvetet gjort en del förenklingar och en del förtydliganden som för andra läsare kan verka onödiga eller ofullständiga. Till den som eventuellt tar del av denna uppsats utan att höra till den ursprungligen tänkta läsekretsen vill jag säga: Läs gärna och jag blir glad om Du får en stunds avkoppling och kanske t o m nickar litet igenkännande här och där. Jag vill bara understryka att det gäller mina minnesbilder frå n tider som ofta ligger år tillbaka med de fel, luckor och svagheter som detta normalt innebär. För säkerhets skull har jag bett min gode vän och mångårige arbetskamrat på SAS, Ake Andersson, att läsa igenom min kria men han är naturligtvis helt utan ansvar för ev. fel och ofullkomligheter.

4 Databehandlingens utveckling inom SAS Sida 3 Inledninq Den utvecklig jag kommer att beskriva i det följande gäller ABA/SAS men gäller nog generellt med ett par viktiga undantag. Inom de flesta företag började elektronisk databehandling spira inom ekonomifunktionen med system för månadsvis bearbetning av bokföringstransaktioner - så även inom SAS, men betydelsefullare, dessutom inom passagerarsidan med bokningsförfrågningar i realtid via ett redan etablerat telekommunikationssystem. Dessutom var SAS några år före de flesta större företagen i Sverige. Låt mig därför först komma med några speciella villkor under vilka internationell linjeflygtrafik bedrivs. Verksamheten är global, den pågår dygnet runt hela året, den viktigaste komponenten flygplanet befinner sig i ständig rörelse, den är hela tiden påpassad av massmedia, den är utsatt för staternas intresse, och praktiskt taget varje politisk, ekonomisk eller militär kris var den än inträffar får omedelbara återverkningar på verksamheten. Verksamheten är också komplex så tillvida att så artskilda delverksamheter som incheckning av passagerare, lastning av frakt, besättnings planering, väderinformation, catering och tekniskt underhåll måste samordnas före varje start och en störning i något av dessa delsystem får omedelbara konsekvenser för de övriga. Ytterligare ett villkor - att bedriva flygverksamhet kräver ett kommunikationsmedel som är snabbare än flyget d v s telekommunikation och då informationen innehåller mängder av siffror och benämningar på olika språk duger inte vanlig telefon utan det behövs nertecknade meddelanden. Tillgängliga sittplatser på ett flygplan t ex. säljs ju över hela trafiknätet och en annulerad sittplats kanske kan säljas nästa sekund på en helt annan ort i världen. Redan i slutet på 40-talet fanns därför en avdelning som ordnade nödvändiga kommunikations-förbindelser genom att hyra telelinjer och upprätta telegramcentraler. Ytterligare en faktor bör nämnas i detta sammanhang. Före kriget var ju stora delar av Afrika och Asien kolonier till England, Frankrike, Holland, Portugal m fl. Efter 1945 började en process som omformade de flesta kolonierna till egna stater. För SAS ledde det till att många nya länder ville ha hjälp att bygga upp ett flygbolag eller åtminstone få flygtrafik. Att vända sig till den gamla kolonialmakten var inte aktuellt och åtminstone Sverige hade ju varit neutralt. Genom detta fick SAS tidigt

5 Databehandlingens utveckling inom SAS Sida 4 ett stort och rikt förgrenat flygnät och tillsammans med Swissair också ett stort kommunikationsnät som sedan datoriserades. Nätverk och global datakommunikation som idag är högsta mode inom informationteknologien var därför fraktiskt en realitet inom SAS redan i mitten på 60-talet. Men nu åter till utvecklingen av dataverksamheten. Hå Ikortsbeha ndl inq Skrivmaskiner och räknemaskiner fanns på dom flesta kontor på 20-talet. Sedan kom speciella bokföringsmaskiner och på 40-talet gjorde Hollerith- eller hålkortsmaskinerna sitt intåg i framsynta större företag. De hålkortsmaskiner som fanns var stansar där man stansade in och kontrollerade informationen, sorterare, collator för att "selektera och matcha" kort och tabulator med "summapunch" för att summera och skriva ut listor. "Programmeringen" skedde genom att manuellt koppla mängder av sladdar på en kopplingspanel på de olika maskinerna. Inom ABA/SAS handlade hålkortsbearbetningen om trafikstatistik och en del ekonomisk redovisning som uträkning av lagervärden. I början på 50-talet kom tekniska sidan. Antalet flygplan hade kommit upp i stycken och det blev mycket svårt att få en samlad bild av alla tekniska störningar. Vi utvecklade då som troligen första flygbolag ett hålkortssystem för störningsstatistik, som fungerade så väl att United gjorde ett liknande. Även inom fraktsidan utvecklades ett hålkortsystem där korten över aktuell last sändes med flygplanet och användes i både Köpenhamn och Stockholm. Försäljning av biljetter tillgick så att en agent ringde till den lokala bokningen i Stockholm, Oslo eller Köpenhamn (och en del andra avlägsna platser, speciellt för returflygningarna mot Skandinavien). Där fanns en bokningstavla med destination efter ena axeln och flight-nr efter den andra. I skärningspunkten hängde en bricka som var grön på ena sida och röd på den andra. Visade den efterfrågade flighten grönt var det ok att sälja. Rött betydde fullbokat. Då en biljett sålts sändes ett namntelegram till centralbokningen i Köpenhamn. Kontroll av boknings läget sköttes av centralbokningen som aviserade de lokala bokningskontoren då en flight var fullbokad så man kunde vända den röda sidan ut och stoppa vidare

6 Databehandlingens utveckling inom SAS Sida 5 försäljning. Även på passagerarsidan började på SO-talet en hålkortsutveckling. För att finna dubbelbokningar och skriva passagerarlistor började man framställa ett namnregister på hålkort. Namnuppgifter kom ju som interna telegram till centralbokningen. För denna telegramtrafik hyrde - som jag sagt tidigare - SAS egna telefonlinjer mellan Stockholm och Oslo till Köpenhamn. Duktiga tekniker lyckades nu använda hålremsor från telegramtrafiken för att automatiskt stansa hålkort till namnregistret. De första datamaskinerna I slutet av 50-talet började mer avancerad ADB-utrustning att komma ut på marknaden. Till Stockholm hyrdes en IBM 650 -maskin som visserligen hade hålkort som både input och output men ändå var en programmerbar dator som kunde utföra både aritmetiska och logiska operationer. Maskinen användes främst för ett ekonomiskt redovisninssystem, men ett materialanskaffningsystem utvecklades också och togs i drift på denna 650. Detta system kom dock snabbt i vanrykte då ekonomisystemet hade högre prioritet och nybeställningar av reservdelar kunde få vänta flera veckor innan ekonomikörningarna var klara. En nyttig lärdom av materialsystemet var att man upptäckte hur viktigt det var att inmatade grunddata stämde med verkligheten. Felaktiga uppgifter om t ex lagersaldon i manuella kartotek upptäcktes ofta av planeringsfolket och rättades till men då samma data hamnade i datorregistret reagerade ingen och många felaktiga beställningar blev följden. Ytterligare en lärdom i denna datorernas begynnelse. Materialsystemet köpte snabbt in de reservdelar där beräkningsregierna pekade på brist medan överskotten avvecklades först så småningom. Så en förtvivlad ledning kunde konstatera att det första, som hände, var att lagervärdena ökade i stället för den utlovade sänkningen. Motsvarande fenomen uppträdde också inom andra områden Vikt- och balansberäkningar var ett annat område som automatiserades tidigt och för detta ändamål anskaffades från ITT en dator som hette Zebra. Omkring 1960 skaffade SAS från IBM ett RAMAC-skivminne (installerat i Köpenhamn) och förde över bokningssystemets namnregister till detta. Ungefär samtidigt hade ITT börjat sälja ett trumminne och man skaffade även ett sådant till

7 Databehandlingens utveckling inom SAS Sida 6 Köpenhamn och på detta lades informationen på bokningstavlan. Magnetiserade resp. omagnetiserade punkter på trumman svarade mot gröna och röda bricksidor på tavlan. Och på de lokala bokningsställena försågs försäljarna med terminaler (agentset) där man via telelinjer kunde fråga om tillgänglighet och få blixtsnabba svar tillbaka genom att en grön eller röd lampa tändes.. Och utan att veta om det hade SAS fått världens kanske första EDB-system för förfrågan om platstillgång på ett flygplan, och dessutom visste ingen att det var ett ON LINE -system och ett realtidssystem, då de begreppen knappast var uppfunna. Att EDB står för Elektronisk DataBehandling behöver knappast sägas och att ADB oftast står för Automatisk DataBehandling men också Administrativ dito. Då man började tala om EDB var det många som fortfarande använde hålkortsmaskiner som ju också föll in under begreppet ADB och under några år användes förkortningen ROB då man avsåg hålkort. R:et syftar på den amerikanska benämningen på hålkort.- Record unit. Ett annat begrepp som användes flitigt kring 1960 var lob som står för Integrerad DataBehandling I slutet av 50-talet var det en stor fråga för framsynta företagsledningar att bestämma hur man skulle förhålla sig till den nya teknik som skymtade. Det var ju bara några år tidigare som matematikmaskinnämnden hade låtit bygga BESK som då ansågs klara hela Sveriges behov av avancerad räknekapacitet in på 90-talet och datorerna kallades ofta elektronhjärnor och var oerhört dyra och utrymmeskrävande. Inom SAS anlitade man Stanford Research Institut SRI för att få underlag för beslut. SRI ansågs som världens mest kompetenta förtag inom området. Resultatet blev att man beställde en nylanserad IBM 7070 anläggning med ett stort antal bandstationer. Magnetband var det enda tänkbara lagringsmediet för de datamängder som var aktuella. Att söka information på band medförde stora tidskrävande sorteringar och ju fler bandstationer man hade desto kortare blev sorteringstiderna. Men så kom den s k jet-krisen med överkapacitet hos alla flygbolag, dålig beläggning och röda siffror i bokslutet. Datorköpet annulerades liksom beställningen på Coronadoflygplan. Dataavdelninqen bildas 1963 vågade man på nytt och en relativt liten IBM 1401 (på 16 K kärnminne om jag minns rätt) skaffades till Stockholm

8 Databehandlingens utveckling inom SAS Sida 7 (löner, ekonomi, trafikstatistik och teknisk stötningsstatistik) och för passagerarsystemet i Köpenhamn hyrdes två IBM 1410 (på 60 K kärnminne) där den ena skulle vara fallback men också kunna användas för andra applikationer. Denna anläggning fick namnet RESCO (REServation COmputor) och inledde den långa raden av mer eller minder kryptiska namn på system och anläggningar. I början på 60-talet fanns det ett antal eldsjälar som trodde på databehandling ute på de olika avdelningarna och dessutom operatörer/programmerare där utrustningen fanns samlades allt ADB-folket i Köpenhamn i en dataavdelning och 1964 fullföljdes organisationsförändringen så att Charlie Reuterskjöld fick ansvar för SAS hela dataverksamhet med kontor i Köpenhamn, Stockholm och Oslo och med tyngdpunkten för programmering i Köpenhamn och sytemering i Stockholm. Många unga nyanställda systemerare från Stockholm, som arbetade med system där huvudkunden fanns i Köpenhamn, kom därför att arbeta och bo i Köpenhamn inte bara i månader utan hela år. Med en lätt överdrift var det så att första "kärran" till Köpenkamn på måndagen och sista därifrån på fredagen var fullbokad av folk från Data Services I mitten på 60-talet kom IBM med sin 360-dator och SAS undersökte lämpligheten av att skaffa en sådan. Efter många turer blev emellertid resultatet en UNIVAC 4l 8 avsedd för automatisering av telegramcentralen i Stockholm och namnet MESCO (MEssage Switching COmputor) myntades. Att UNIVAC anlitades berodde på att man genom det amerikanska rymdprogrammet hade fått stor erfarenhet inom datakommunikationsområdet medan IBM fortfarande arbetade med utrustning lämpad för satsvis bearbetning av administrativa rutiner. MESCO-projektet blev en stor framgång och SAS ledning erfor mycket påtagligt att ett trettiotal skiftgående teleoperatörer blev ersatta med en dator och några operatörer och viljan till fortsatta investeringar ökade markant ersattes 140 l i Stockholm aven IBM och i Oslo kom en "Data kraftverket" - en VISion I slutet på 60-talet började vi se möjligheten att köra alla applikationer i ett "kraftverk" bestående av ett antal sammankopplade datorer, som kunde vara fall back för varandra och möjliggöra en effektiv integration av applikationsdata. Början på detta utgjordes av de två UNIVAC 494 som tidiga-

9 Databehandlingens utveckling inom SAS Sida 8 re beställts för köpenhamnssystemen och de bokningsterminaler som skulle anslutas till dessa maskiner via ytterligare UNIVAC 418 kallade DASCO (DAta Switching COmputor). Anläggningen skulle klara minst 25 transaktioner/sekund och kapaciteten bedömdes nu så stor att allt tal om maskinkod och lågnivåspråk kunde glömmas och allt skulle programmeras i Fortran, som då var det mest avancerade programmeringsspråket Det tillgängliga operativsystemet för 494-anläggningen var emellertid otillräckligt och SAS specifierade ett nytt som UNIVAC skulle behöva sju manår för att utveckla. Att det var en minst sagt optimistisk bedömning visade sig snart och så småningom satt utvecklingsgrupper på tre olika håll och arbetade med var sin del. När systemet så äntligen körde igång 1969 två år försenat och mer än 50 manår lagts ner klarade det bara av 2,6 transaktioner/sekund. Lågnivåspråken plockades fram igen, operativsystemets finlir med prioriteringregler ändrades drastiskt, nya planerade applikationer senarelades och kapaciteten började höjas men några 25 transaktioner nåddes aldrig - det blev omkring 20 om jag minns rätt. Det är naturligtvis lätt att nu förvånas över missgreppen men käre läsare kom ihåg att det bara var ett par år tidigare som man själv fick programmera start/kontroll information på ett databand eller själv programmera in en extra läsinstruktion och en "Last card"-test för att inte det sista kortet i en korthög skulle bli kvar på lässtationen i maskinen. Erfarenheterna av bl a ovanstående ledde till att datakraftverksiden i sin ursprungliga form fick skjutas på framtiden men har ju sedan löst med stor-, mini-, och persondatorer hopkopplade i nätverk. Nåqra nvckelfaktorer för utvecklinqen Vad som gjordes inom kommunikationsområdet och operativsystemet liksom utveckling av filehandlers och liknande var banbrytande och ledde till att vi fick en rad mycket duktiga dataspecialister. Att SAS hamnade i detta läge berodde på att vi tidigare än andra flygbolag kunde uppnå lönsamhet med datasystem t ex genom att vi kunde eliminera en del av de nackdelar våra tre baser i Köpenhamn, Stockholm och Oslo medförde. Men då vi var redo att starta en utveckling fanns inget färdigt att tillgå hos leverantörerna utan vi fick utveckla allt själva. Några år senare kom andra flygbolag efter

10 Databehandlingens utveckling inom SAS Sida 9 och då fanns produkter - som ofta var bättre än våra - att köpa på marknaden. När det sen var dags för oss att byta krävde vi förbättringar som leverantörerna inte kunde uppfylla och så fick vi gå vår egen väg igen. På detta sätt har SAS genom många år gått i otakt med flygbranchen i övrigt ibland varit en halv systemgeneration före och ibland en halv generation efter. Här kommer några andra förhållanden som det kan vara värt att erinnra om. Då SAS DATA bildades tillfördes enheten data intresserade brukare som blev stommen i den systemavdelning som byggdes upp. Det medförde att kunderna aldrig behövde ifrågasätta dataavdelningens kännedom om de villkor under vilka flygverksamheten bedrevs och de behov, som fanns, och de förslag till utveckling, som kom fram, var brukarförankrade redan från början. Det blev också naturligt att se hur olika systemområden hängde ihop och var integrerade med varandra och en övergripande systemplanering kom tidigt till stånd. Bild 1 visar vilka systemområden som var aktuella i mitten på 60-talet och sambanden mellan dessa. Bild 2 visar de olika systemens roll i en totalmodell för SAS sammanställd ett par år senare. Redan i mitten på 60-talet lades stor energi ned också på lönsamhetskalkylering. Döm om min förvåning då jag hade anmält mig till ett Norddatamöte för att få del av senaste nytt inom kostnadskalkylering för datasystem och finner att den mest framstående experten visar våra egna kalkylformulär - visserligen med SAS-Iogon borttagen men ändå. I slutet på 60-talet blev MIS (Management Information System) den stora satsningen inom många välkända företag. och det blev också det stora misslyckandet på grund av tekniska och systemmässiga begränsningar. SAS undgick emellertid denna fallgrop då erfarenheterna från UNI V AC-installationerna gjort oss medvetna om dessa begränsningar. Kravet på 24-timmarsdrift fanns tidigt och redan 1965 började man bygga upp den nödströmsanläggning som finns i Köpenhamn och även inom detta område gjorde SAS en pionjärinsats. Kring 1970 formulerades tankarna om en allterminal - en bildskärm med alfanumeriskt tangentbord som kunde arbeta mot alla aktuella applikationer oberoende av i vilken dator de kördes. Det vanliga vid denna tidpunkt var att varje realtidsapplikation kördes i en egen dator med ett eget nät och

11 Databehandlingens utveckling inom SAS Sida 10 terminaler anpassade till just den applikationen. Behövde man nå flera applikationer på samma arbetsplats fick man ha flera terminaler. Ett annat område där SAS var tidigt ute var då vi 1972 satsade på datahanteringssystemet IMS för MOPS-området. Det blev den första större installationen i Sverige. Inom SAS utvecklades också en metod för datamodellering, SASMO, som sedan vidareutvecklats och nu är standard i många företag. Appli kationsutveckl inqen Fram till 1980 kom så en lång rad applikationer i drift. Här följer några listade i alfabetisk ordning - ACS (ekonomisystem), CARGOCfrakt), CATS( catering), CRU(besättningsplanering), LOCS(incheckning och vikt o balans), MATS(materialsystem), MOPS(verkstadssystem), OPS(operativ planering), pasas( passageraravräkning ), TELCON( telekommunikation), TRAPS(trafikplanering), och många fler, men alla med det gemensamt att de fanns på stordatorer. Nu i efterhand tycker jag att man kan konstatera att SAS DATA byggde upp en enastående förmåga att utveckla och implementera stora och komplexa system. Tidsplaner hölls väl inte alltid och kostnadsramarna sprängdes, men de efterkalkyler som alltid gjordes visade också större vinster än ursprungligen beräknats och lönsamheten var därför god. Jag kan bara komma ihåg ett systemkomplex PERS(personalsystem) där ambitionen att hantera, löner, övertid, pensioner, sjukersättningar, semestrar etc för alla kategorier av personal i Danmark, Norge och Sverige i ett enda system blev oss övermäktigt och till slut delades upp på flera system. Jag avstår från att försöka beskriva maskinparkens utökning och förändring, mest därför att jag inte minns allt men också därför att det skulle bli en lång lista med bara nummer och årtal. Speciellt ökade antalet terminaler i en takt, som knappast någon hade kunnat drömma om. Generellt har ju behandlingskapacitet, snabbhet och lagringskapacitet flerfaldigats vid varje generationsskifte av maskiner. Operativsystemens funktionalitet har ökat dramatiskt men också deras storlek och egna datakraftsbehov. Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse med jetmotorerna där en stor del av den alstrade kraften går åt att driva kompressorn, men det blir ju ändå en del över åt flygplanet och på samma sätt får vi ju också en del datakraft över till våra applikationer.

12 Databehandlingens utveckling inom SAS Sida 11 Personliq data behan dl in q Under senare delen av 70-talet började vi använda datorerna i vårt eget utvecklingsarbete. Det började med något vi kallade LAY och innebar att en bildskärmslayout för en applikation konstruerades direkt på bildskärmen i stället för på papper. Sedan lagrades denna layout i datorn så att den kunde kallas upp av brukare på olika platser och genom de inlagda tabulatorstoppen kunde brukaren simulera användningen av sin layout. Nästa steg blev att flera projektgrupper dels började dokumentera sitt system på LA Y och dels kommunicera med varandra inom gruppen också på LAY-systemet. Därmed hade vi fått början på ett internt meddelandesystem, som sedan utvecklades allt mer och användes av allt flera och bytte namn till först AAP och sedan INFOMAIL. När man nu ser bakåt kan man tycka det var synd att inte SAS lanserade detta på den öppna marknaden då vi var långt före Volvo med sitt MEMO-system. Hur som helst banade de många terminalerna och INFOMAIL och ytterligare ett par generella hjälpsystem vägen för persondatorn och allt fler skaffade egen terminal för att använda INFOMAIL och våra generella hjälpsystem kom Macintosh med mus, rullgardinsmenyer, fönster och begripliga kommandon, och även om MAC-en inom SAS bara fått begränsad användning tvingade den ett fram ett likartat användargränssnitt hos övriga persondatorleverantörer. Och efter 1985 har antalet personer som använder persondator i sitt dagliga jobb ökat lavinartat. Slutord Mycket av det som skrivits ovan kan låta förmätet men faktum ÄR att både SAS dataverksamhet och den egentliga brukarverksamhet som var en förutsättning för databehandlingen låg i frontlinjen. Men det är naturligtvis inte riskfritt att ligga i frontlinjen och en nackdel som blivit allt större med åren är att den egna SAS-standard, som vuxit fram, försvårar för SAS att införa de nya dataprodukter, som i ökande takt finns på marknaden. Till min glädje har jag emellertid erfarit att man nu funnit vägar att komma förbi dessa svårigheter.

13 Bild. I A7 I DP J ') 12

14 r-~ --.'--""--~-'---"- I r--'~---=-;;-=-_".--, _---~- FOR5ALJ ti, ~'" l, l"o..1"'\kr. \.,..\~ ~'-' E~? c:.') Vo.d, " AC~ PA' A.~ c.-' ". TR~S" F L' 51'