Kapitel 1. Mötet med hjälten

Transkript

1 1

2 2

3 Kapitel 1 I Mötet med hjälten utkanten av Holgaskogen, i ett litet brunt hus med mossa på taket bor 20årige Ann-Sofie tillsammans med sina föräldrar. Ann-Sofie är en glad tjej med lockigt brunt hår. Hon tycker mycket om klänningar och är väldigt fin i sin nya klänning med små figurer på. Till klänningen har hon små söta skor och en rosa rosett i håret. På sin fritid tycker hon om att vara med sin bästa kompis Lollan. Lollan har blont ganska kort hår, med fina ljusbruna slingor. Hon har oftast kort klänning på sig, helst en röd, med blommor på. Ann-Sofie gillar Lollans sätt att vara på, hennes sätt att njuta av livet. De två kompisarna älskar att dansa och sjunga. En dag tänkte Ann-Sofie försöka att vara lite som Lollan, och försöka att njuta av livet. Hon tänker börja redan nästa morgon. Tidigt nästa morgon promenerar Ann-Sofie och Lollan ut i skogen där de möter skogsdjuret Humpa. Humpa är en liten gullig blandning av igelkott och hund, med hundhuvud med en igelkotts kropp. - Hej på dig Humpa. - Hej tjejer! - Vad gör du ute så här tidigt på morgonen? 3

4 - Jag är på väg till trollkvinan Quaha för att få hjälp att bryta förtrollningen och bli mig själv igen. Humpa hade en gång blivit förtrollad av Drottning Rhosina och hade nu tröttnat att vara ett skogsdjur. Humpa var kungens Polfe bästa vän och hade avslöjat drottningen som förädare och blev därför förtrollad till den filur han var. Innan Humpa blev förtrollad kunde höra vad andra tänkte. Han kunde även prata med alla möjliga sorts djur, och var därför en väldigt sann djurvän. Humpa var en väldigt god människa. Flickorna önskade Humpa lycka till och gick vidare. Rätt som det var ramlade plötsligt Ann-Sofi på något hårt som låg i gräset. Det var en gammal sliten brun bok som låg där och som hon ramlat på. Ann-Sofie tar upp boken för att läsa vad som står men det är bara en massa konstiga tecken som hon inte förstår. Ann-Sofie visar boken för Lollan och frågar om han kan läsa vad som står. - Nej, jag kan inte heller läsa detta. Vi går till spåkvinnan Shurihitamanch och ser om vi kan få hjälp. De hoppade å skuttade hela vägen dit och var jättespända vad det står i boken. När de väl var framme öppnade spåkvinnan efter ett tag. - Oj.! du ser inte ut att må bra,sa Lollan. - Nej, det gör jag inte heller, jag är mår inte alls bra, sa hon. - Okej sa de båda flickorna i en kör, det är bäst du får lägga dig och vila igen. Flickorna sa tack och gick vidare till trollkvinnan. Som förut, de hoppade å skuttade hela vägen. När de kom fram till trollkvinnan var de ännu mer nyfikna.. De knackade och klev in i huset. Flickorna blev chockade då de kom in för allt var så fint å rent, det låg inte ens en liten dammtuss på golven. - Jo.! Jag snubblade över en bok, började Ann-Sofie. Men problemet är den att varken jag eller Lollan kan läsa den, så vi undrar om du kunde läsa boken för oss. - Självklart kan jag läsa boken för er, sa trollkvinnan. Hon började lite tyst, men det hördes inte vad hon sa. 4

5 Kapitel 2 T Boken rollkvinnan började läsa högt vad som stod. Såhär står det. I den onda världen har vi nu fått en ny ledare, han heter Karkaros. Karkaros är en liten fet och ful man som tror att han är kung. Han tror att jag är hans bästa vän, men det är bara som han tror. Vänta bara så ska jag överlista honom och bli kung. Fram tills jag blivit kung vill jag förbli anonym. Här kommer en liten rolig historia om klumpiga kakmonstret. -Vem är Karkaros frågar Ann-Sofie? - Karkaros, berättar trollkvinnan, har tagit över makten i landet Ailiva från kung Polfe och gjort ena halvan av landet till ondskans land. Karkaros har två vänner och medhjälpare som heter Hulka å Pulka. Hulka har kort brunt hår, fräknar och stor mage. Hulka är liten och klumpig och inte särskilt smart. Han är väldigt stark och bra på försvar. Pulka är motsatsen till Hulka, han är smal, smart och med långt ljust hår; vig och smidig men inte alls stark. Pulka brukar kunna ta sig igenom på de flesta ställen. Karkaros lovade landet att allt skall bli bättre. Folket trodde på det han sa och 5

6 valde honom som kung I början gjorde han som han lovat men när den gamla kungen försvunnit så började allt förändras. Karkaros börjar på att bli elak och begär mer och mer av folket. Folket fick nu arbeta åt honom under svåra förhållanden. Karkaros själv satt och åt kakor och drack kaffe hela dagarna. Folket började tillslut att misstänka att Karkaros hade något i kikaren, något fuffens på gång. De började misstänka detta då mystiska saker börjat hända på nätterna, det kom och gick folk i Karkaros slott. Någon i byn tycke sig ha sett någon som arbetade åt drottningen i den goda värden. En morgon märkt Hulka att Karkaros inte var i sitt slott, han såg honom komma från den goda världen med ett leende på läpparna. Hulka började därför misstänka Karkaros, och följde därför efter honom. men han märkte såklart ingenting. Men några dagar efter hände samma sak, han gick från tornet tidigt på morgonen. Men som tur var att Hulka märkte honom. Hulka följde efter Karkaros till den goda världen där han träffade på drottningen av den goda världen. Hulka hörde inte allt, men de lilla han hörde var att de hade en affär om att Karkaros skulle få ta över makten över hela Ailiva mot något vi inte vet vad det var. Folket i landet förändrades väldigt mycket under en väldigt kort tid. De har inte lika mycket energi som de hade förr. De har förendrats både på gott och på ont. Jag behöver därför hjälp att få reda på vad drottningen över den goda välden och Karkaros har l kikaren. 6

7 Kapitel 3 K Den onda världen arkaros var nu hemma i sitt slott. Han sitter som vanligt i sin guldfärgade stol och äter kakor. I rummet är det mest rött och guld. På väggarna hänger de fullt med en massa kaktavlor. Just när Karkaros tar sig med ännu en kaka knackar det på dörren. - Vem är det som vågar störa mig när jag tar min fika paus? Sa han argt. - Det är bara jag, sa Hulka. - Jaha, vad vill du då? fräste han - Jo! Landet har gjort uppror och tänker därför inte baka fler kakor. - Vad sa du?? Tänker de inte baka fler kakor! - Nej! Jag sa just de! - Åh!! Hur ska jag då kunna fika?! Men just när Karkaros var som argast kom han på att drottningen i den goda världen hade sagt att hon hade den bästa bagaren i landet. Han bakar de godaste kakorna sa hon. Jag måste gå dit så han kan jobba åt mig. - Hulka! skrek han. Pulka frågade vad han ville. Då sa Karkaros - Vi måste göra upp en plan för hur jag kan få drottningen av den goda världens kakbagare till att jobba för mig istället. Hur ska vi göra? Har du något förslag? - Jag har en idé sa Hulka. - Men säg den då, sa Karkaros ivrigt. - Jo! vi kan ju börja gå dit nu, sedan väntar vi till kvällen, när hela slottet lagt sig för att sova. Vi ju smyger in i slottet, förbi vakterna och klättrar upp i ett rep till rätt våning. - De var ju en toppenbra idé, sa Karkaros. Vi börjar gå redan nu så han. De packade mat, kläder och "bra att ha" saker och traskade iväg. "Bra och ha saker" är givetvis kakor, vad annars. - Vänta lite! Jag behöver hjälp från den goda världen om jag ska lyckas med min plan. De kallade in några män från den goda världen som de kände sedan tidigare och berättade om planen. Männen från den goda sidan tyckte att planen var sådär men lovade att hjälpa till mot att de skulle få nybakade kakor varje dag i resten av deras liv. På resan träffade de på en massa konstiga figurer som bara ville prata och prata, men Karkaros svarade artigt på frågorna och gick vidare. De mötte inte bara på konstiga varelser, utan en massa svårgenomtränglig skog, grönskimrande lera och djupa hål som de fick klättra ner i. Nu räcker det med konstigheter sa Karkaros 7

8 argt, som nu börjat tröttna på att resan drog ut på tiden. Och så var kakorna slut också. Som tur var så kom det inga mer varelser eller konstigheter på resten av vägen vilket kanske var tur för vem vet vad han hade hittat på om han blev tillräckligt arg. 8

9 Kapitel 4 Omen mer Ann-Sofie och Lollan fick höra av boken desto mer förstod de att JDeumänniskorna i den goda världen var i fara. började genast prata ihop sig om hur de skulle kunna göra det bättre. De började med att tänka på om de skulle kunna prata med de i den goda världen om de hört eller sett något konstigt. men, nja. Det var inte riktigt den bästa planen de kunde hitta på. De tänkte och de tänkte, men ingen ide kom fram. de började gå mot den goda världen för att se om de kom på något där. efter en stund började Lollan bete sig lite konstigt. Hon blev stel som en pinne, Hm... tänkte Ann-Sofie. Vad tog det åt henne nu då? Ann-Sofie pratade och pratade, men fick inget svar från Lollan. - Jaja, jag får gå själv då, tänkte hon för sig själv Efter ett tag när hon var på väg att ge upp, märkte hon att en mjuk och len röst tala till henne, och där stod Lollan. Hon såg väldigt förvånad ut. Ann-Sofie blev nyfiken och frågade Varför ser hon så förvånad ut?. Jo, började Lollan. Jag fick nyss se några djur som pratade med mig. De sa någon konstig ramsa till mig, så här gick den. "Kaka försöker baka, men den som bakar den får smaka". - Vad menas med det? sa Ann-Sofie. - Jag vet inte svarade Lollan. De tänkte efter vad de kunde ha menat med ramsan. Hm... Det är helt tomt i mitt lilla huvud, sa Lollan efter en stund. Det kan ju vara kaka söker maka, men den som baka inte försaka. Eller? Ja! Du kan ha rätt! Sa Lollan. Nu går vi och berättar vad vi hört i den goda världen sa Ann-Sofie Lollan hängde på, och gav sig genast iväg. De började gå till den goda världen, men det fanns några hinder. Karkaros stod i vägen. - Nej..! Vad ska vi göra nu? Undrade de två flickorna. - Får vi bara prata lite granna? Frågade de Karkaros. - Javisst! Svarade han tillbaka. De gick en bit bort så att han inte skulle kunna höra vad de pratade om. - Vad ska vi göra nu? frågade Lollan. 9

10 - jag vet inte, svarade Ann-Sofie. - Hm..? vi kan ju.. Vi kan ju.. Äh. Jag kommer inte på något. - Ja du! Vi kan kanske? - Det här verkar ta en stund. - Ja! Det verkar så. - VÄNTA!! Jag tror jag har det, skrek Lollan. - sch, Skrik inte! Karkaros kan ju höra dig! - Förlåt. Kan vi inte bara gå en annan väg? Alltså gå tillbaka lite, och gå åt sidan. Så vi är mittemot slottet, fast på den neutrala sidan? - Det var en genial ide. Att jag inte kom på det! De gick tillbaka mot den onda världen. Men vände sig om till Karkaros och sa adjö. Karkaros visste såklart inte deras plan, så han stannade kvar på samma ställe som innan. Äntligen kan vi gå. Tänkte tjejerna. de gick och de gick och det kännes som om de aldrig skulle komma fram. Det tog längre tid än vad de trodde. - Det här kan ju ta flera dagar,klagade Lollan. - Ja! Jag är helt slut, sa Ann-Sofie - Redan? - Ja! Det är ju jag som gått i all jobbig lera, och i det höga gräset. - Jaha! Du tänker så, jag tänkte inte på det. 10

11 - Okej :) Helt plötsligt befann sig flickorna i ett stort rum med många speglar och gjort av sten välkommen flickor säger en röst i trappan. Kung Polfe hade med magins hjälp tagit flickorna till slottet för att få hjälp. - kom flickor så ska ni få något att äta, ni måste vara hungriga. Kung Polfe tog med Ann-Sofie och Lollan till den största matsal de sett. På bordet var det dukat med mat, dryck och frukt i mängder. - Varsågod att ta för er sa kung Polfe. Flickorna som var både trötta och hungriga åt av allt som kung Polfe bjöd. När de ätit klart sa Kung Polfe att han hade något han ville prata med tjejerna om. Han hade fått reda på av djuren att de försöker att hjälpa både människor och djur i båda världarna att må bra. - Lollan berättade då om sitt möte med djuren där de pratat med dem. Kung Polfe, Lollan och Ann-Sofie sitter i många timmar och pratar om hur de skulle kunna lösa problemet. De bestämde sig för att sätta vakter längst hela goda gränsen, för att inte Karkaros eller någon i den onda världen ska kunna komma förbi till den goda sidan. 11

12 Kapitel 5 Förrädaren De två flickorna sa farväl till Karkaros och gick sin kos. Karkaros började mumla precis efter flickorna gått, har ville inte att någon skulle höra. han tänkta och han tänkte, efter ett tag kom han på tanken om att kalla hit Hulka, hans närmaste medhjälpare. Hulka!? Var är du? Ropade han, men fick inte kontakt med honom. Hm.. Vad ska jag göra nu tänkte han. Hulka var inte där han brukar vara, han var i den goda världen för att kolla runt. Han vill göra en överraskning till Karkaros. Han vill få det så bra som det bara går. Men det han har problem med är vad var Karkaros skulle bli glad över. Men rätt var det var hörde han sitt namn mitt i det tomma intet. Vad var det där nu då? tänkte han för sig själv. Det var Karkaros som skrev Hulkas namn, bara för att han ville ha hjälp. Vad vill du ha hjälp med? frågade hulka och sprang bort till Karkaros. Jo. Vi måste ju ha någon plan gör att få tag på någon från den goda världen. Det måst ju vara någon som gör jobbet åt mig om du förstår. Ja jag förstår, men hur ska vi kunna få tag i någon person? Ja du. Det vet jag inte, det är ju du som brukar vara hjuärnan här. Men tänk om jag inte ä r det nu då? Jag kommer inte på hur vi ska kunna få en person, som ska vara så dum att hjälpa dig med att få din eller drottningens kungliga bagare. Det är väll inte alls dumt. Jo, vad är det då om inte dumt? Inte vet jag heller! Ja. Då är det ju inte dumt! Jaja. Okej, såhär kan vi väll börja, sa Karkaros. men.. men.. jo.. ja.., jag kommer inte på vad jag skulle säga. Men kan vi intr göra såhär att vi går till den goda världen, när det kommer någon person som ska göra något så kan vi väll komma upp för att prata med den. Men istället så kan vi väll prata lite med den om att vi behöver hon eller hans hjälp. Men du Hulka! Kan du prata eller?! svarade Karkaros, Ja det kan jag väll? Det heter honom eller hennes hjälp. Karkaros och Hulka stod och bråkade ett bra tag om vem som hade rätt med språket, Karkaros tycker att han har rätt, och Hulka tycker att han har rätt. Men 12

13 det mesta problemet är att båda är lika envisa. Men efter ett långt långt tag kom de äntligen till saken. Kan vi inte komma till saken om hur vi ska kunna få den här personens uppmärksamhet. Men kan vi inte göra som jag sa då? Nja inte helt, vi måste ha en lite bättre plan. jaja, men kan vi inte gå eller rida på din häst till den goda världen och sen när vi är framme så kan vi väll gömma oss i någon buske mitt i den goda världen där vi vet att många går förbi, men vi måste även försöka hitta en person som verkar smart, eller kunna mycket om kung polfe iallafall. Det var iallafall en bra plan, bättre plan än den andra iallafall. Tack tack svarade Hulka glatt. kan vi inte åka nu då? Jo Jo, vi gör väll så. Bra då åker vi nu då. Du får låna en häst av mig så kan det gå mycket snabbare. De började klä på sig och packa det de skulle kunna behöva. och sedan åkte de iväg till den goda världen, den här gången var det iallafall inga hinder ivägen. Det var tur det, för annars vet man inte hur det skulle kunna gått med Hulka när de kom fram, som hans humör ändras hela tiden. Men hörru, kolla! Här är det ju många buskar, många människor, och mycket saker. Sa Karkaros Sant, men nu är det väll bara att gömma sig. Japp. bata att gömma sig, men var? Ja. Bra fråga. Mhm. Vi kan ju gömma oss i buskarna här. De rakt framför oss? ja?! Okej. De hoppade ner i buskarna och gömde sig, som tur var såg ingen vad de gjorde. De såg mer och mer komma förbi dem, men de ville inte komma upp än, Karkaros blev mer och mer otålig. Han ville ju så gärna få någon snabbt. Men efter ungefär en till två timmar hittade de den som kändes rätt, de hoppade fram från buskarna där de var och stoppade den. Karkaros började med att hälsa, man han sa aldrig sitt namn, om han sa det skule han säkert inte vela hjälpa honom. Hej, du! ropade karkaros. Hej, svarade varelsen tillbaka. 13

14 Skulle du vela vara snäll och hjälpa mig med en grej? Okej, visst, det kan jag väll göra. Om du vill det så kan du få något du vill ha. Okej! Nu är jag verkligen på. Bra. sätt p deg de här och lägg dig i vagnen bakom hästen, du ser trött ut, och imatt det är ljust ute så är det bra med ett par ögonbinda och ett riktigt skönt ställe att sova på. När varelsen lagt sig på hästvagnen åkte de iväg till Karkaros slott. När de var framme i slottet försökte de med en slags metod att varelsen inte skulle kunna se att det var just Karkaros slott. Men då sa Hulka, Har du inte tänkt på att han har ögonbindlar tyst. Karkaros kände sig ganska dum då, varför kan inte jag komma på några bra idéer någon gång stönade Karkaros surt. I slottet började intervjun, den var egentligen inte sann, men karkaros ville ha en orsak varför just han just valde den varelsen, annars hade de ju varit ganska knäppt om han bara kom och sa att han ville prata. Men nu tänker vi inte på det mer viskade Karkaros. När de pratat klart gick de in i Karkaros rum och så började han intervjua varelsen. Vad heter du? Frågade Karkaros. Ja, jag heter Ambrosia. Svarade varelsen. Okej, men kan du berätta vad du gör och lite sånt. Ja, Jag är drottningens kungliga bagare, jag brukar ofta baka det hon säger till om, om hon inte sover, då jag brukar göra en lyx frukost på sängen. Okej, det var sista frågan, vänta lite så kommer jag strax. Karkaros gick ut till Hulka och frågade vad han skulle göra. Hulka svarade väll inte riktigt på den frågan, han började väll mer flina över att planen gått. Vad ska jag göra nu då? Frågade Karkaros. Hulka svarade att han skulle fråga om han kunde hjälpa honom med några saker, och varför, men att han inte får glömma att Ambrosia måste lova att inte svika dem. Karkaros gick tillbaka till rummet där Ambrosia satt. Okej, nu kommer vi till saken, jag måste ha din hjälp! Det ligger till så här, jag är Karkaros, Bror till Kung Polfe. Min personliga bagare har gått i uppror mot mig, Och behöver därför en ny. Det är där du kommer in, jag behöver veta Polfes svagheter för att kunna ta dig som min bagare. Du kommer få mycket mer betalt och ha det mycket bättre hos mig om du är min bagare. Men om det ska bli så måste du hjäpa mig att säga Polfes svagheter. Om jag får reda på de kan jag gå emot honom med de. - Okej, jag är med, jag har inte så mycket pengar så jag måste få bättre betalt, därför kan jag hoppa på planen. Kung Poles svagheter är att han inte vill mista drottningen. Om någon hotar med att skada eller göra något mot henne så gör han vad som helst för att inte drottningen ska bli skadad. Okej, tack så mycket, jag ska ta med mig de tills vi ska åka till den goda världen för att få det jag vill. Men du måste lova att hjälpa mig då! 14

15 Okej. Jag lovar, sa Ambrosia. Då ses vi kl 08,00 imorgon bitti här då! Sa Karkaros. Varför så tidigt? svarade Ambrosia. Om di ska kunna ha någon chans att komma dit i tid måste vi ju komma i tid också. Eller hur?! Sant, okej, jag kommer hit kl prick åtta imorgon då! 15

16 Kapitel 6 Något förfärligt händer Karakaros och Ambrosia tog varsin häst och red iväg till den goda världen för att lyckas med sin plan. Denna gång gick det väll ganska bra tyckte Karkaros, men det var nog för att han inte var så fokuserad på vägen, han var mer intresserad av annat, till exempel att tänka på om han skulle gömma sig eller bli med, eller om han skulle prata eller hålla tyst, Men han kom iallafall på en bra ide, och det var att han skulle gömma sig och hoppa upp i slutet, och att han bara skulle säga några ord. De tog tid att komma in i den goda världen då det stod en massa folk i vägen, men de kom fram innan horisonten iallafall, och det gjorde Karkaros glad. Han trodde nämligen att det skulle ta flera dagar för de att komma fram. När de väl kom fram till Kung Plofes slott gömde sig Karkaros bakom en stor stor sten i närheten av där Ambrosia skulle stå. "Knack Knack" lät det lite senare då han knackade på hos Polfe. Det var Ambrosia som knackade på, hon skulle improvisera lite, men ändå en ond plan för karkaros. Han hörde ju trots allt varje litet ord Ambrosia sa. Hallå?! Hördes en röst, Det var Polfe Som ropade. Ambrosia stod i egna tankar om vad han skulle säga till Polfe. De gick efter ett tag att få upp Ambrosia ur sina tankar. Hej! Är drottningen där? Jag skulle vela prata med er båda. Sa Ambrosia. Polfe blev lite misstänksam, Amrosia har ju aldrig kallat hit båda. När drottningen hade kommit till dörren började han prata. Jo, det är så här att jag kommer sluta! För jag vet vad drottningen gjort både mot folket i den onda världen och dig sa han. Det blev tyst, det var inte en skön tystnade, m det var mer en pinsam tystnad. - Är det sant Rhosina? Sa Polfe. - Ja det är sant, men snälla. det var ett tag, jag lovar! Sa Drottning Rhosina. - Jag tror dig. - Tack! - Men bara för att du varit så elak kommer jag betala Ambrosia 7000 kronor i skadestånd för det du gjort, och även låta honom gå. Det är ju ändå din bagare. - Nej! Inte mina pengar! Inte min bagare! Neej!! Ropade Rhosina. - Du får stå för det du gjort! Plofe var upprörd för han trodde att drottningen inte skulle göra något sånt.men han lät det gå för denna gång, men om han får reda på det igen vet han inte vad han ska göra än. Han gav Ambrosia de pengar han lovat och sa farväl. Men han var inte bered på 16

17 att Karkaros hoppade upp just då. Ja du käre broder, började han. Är det du som ligger bakom detta?! Sa Polfe lite ledset. Ja, det stämmer de. Men de om drottningen är helt sant. Jag förstår det, det är inget någon skulle skämta om, men jag ger mig iallafall. sa Polfe Polfe ville inte bråka längre så han gav upp och bad om ursäkt. Men efter det att Polfe bett om ursäkt, fick Ann-Sofie en kännedom att det var något som inte var som det skulle. Hon gick till sin bästa vän Lollan för att prata om hur det skulle göra. Hon berättade vad hon känt och lite sånt. - Vi måste ta detta på egna händer! Sa Ann-Sofie. - Ja det måste vi, Men inte just nu va? Vi måste ju liksom komma på en plan, och veta hur du känner dig inför uppdraget. - Det är ju sant, men planen tar vi lite senare. - Hur känner du dig nu då? - Jo, jag är väll lite rädd för att det är Karkaros det gäller, men jag känner också om jag inte gör det kommer jag inte vara en bra hjälte. - Det var ju en bra förklaring. - Tack! Sa Ann- Sofie glatt. - Ska vi ta en liten fika medan vi pratar lite mer? Sa Ann-Sofie. - Ja det gör vi. Svarade Lollan. De gick till närmaste kafé och köpte lite fika, och började även planera och prata lite. 17

18 Kapitel 7 Spåkvinnan K arkaros ville besöka spåkvinnan för att se om det skulle hända något de närmsta dagarna. Denna gång hade han turen att Shurihithamanch var vid Polfes slott. Han frågade om hon kunde spå hans framtid för att se om det skulle hända något de närmsta dagarna. Ja självklart kan jag väll hjälpa dig. Jag älskar ju att spå folk, och särskilt kungligheter. Sa hon glatt. Men vi måste bara gå hem till mig, Jag har inga redskap här. Visst, Nu går vi sa Karkaros. Så gick de iväg till Shurihithamanch hus för att bli spådd. Hemma hos henne var det så stökigt så man inte ens kunde se ut eller in. Men han ville inte säga något om att det behövdes städas, då kanske han inte skulle bli spådd tänkte han. - Här har vi rätt redskap sa hon. - Bra! Kan vi börja då? - Ja det kan vi. Sätt dig bara ner här i soffan så ska jag snart hjälpa dig. - Visst. När Karkaros ville bli spådd var för en anledning, det var att han ville veta om det var någon som ville skada han, eller hans handlingar. Jag har hittat mina redskaper nu hördes en röst inifrån köket, det var Shurihithamanch som ropade. Bra! Då kan jag äntligen bir spådd, det tog ju evigheter! Vad gjorde du egentligen? Jag var tvungen att fixa kulan och lite sånna små grejor sa hon. Jaja, men skynda dig nu då! sa Karkaros. - Jag ser en tjej, det är Ann-Sofie som är på väg att sätta stop för dina planer. Mer än så behövde inte Karkaros höra. Han Gick ut som om han var sen till tåget ut ur huset. Han gick till sitt slott och väntade. Men han tänkte efter ett tag, Jag kanske måste lyssna klart på de hon skulle säga. så jag går nog tillbaka och lyssnar klart på hela hennes mening. - Du Shurihithamanch! Förlåt att jag bara stormade ut här för en stund sedan, jag har tänkt lite och vill höra det du ville säga, och lyssna klart på meningen iallafall. - Okej. - Så, vad var det som skulle hända? - Jo, Ann-Sofie på väg till stan, efter det att pratat klart. Stoppa planerna dina, 18

19 när som dina planerna var som fina. - Va?! Ska den där hjälten stoppa min onda plan?! Igen?! Hon får inte stoppa den! Jag måste få göra något ont innan hon ska förstöra de! Karkaros kände sig jätte arg och ledsen, men han kunde ju inte göra något åt de. Jag får väll bara gå hem och vänta på att hon ska stoppa den då, tänkte Karkaros. Men desto mer han gick, desto mer började han tänka efter vad det var han kände. Jag mår inte bra nu när jag vet vad som kommer hända, varför gick jag ens till spåkvinnan. Men det för sig, jag visste ju inte vad som skulle kunna hända innan jag gick dit. Mumlade han för sig själv. Hemma i sitt slott väntade han bara på att hon skulle komma i flera dagar, men hon kanske tog lång tid på sig att komma tänkte han. Han kollade på klockan oavbrutet, men ingen kom. 19

20 Kapitel 8 Hjälten tar upp kampen gå till den onda världen för att kunna ta kampen om Karkaros, och J- Klartagjagtänkte undrar om du vill vara med Lollan, sa Ann-Sofie-. jag vill med, sa Lollan. - tack, du kommer vara till god hjälp. - vänta lite, mamma ringer, jag måste ta detta. - okej. Lollan fick aldrig något samtal, hon ville bara hjälpa Ann-Sofie med att säga till spåkvinnan Shurihithamanch att Ann-Sofie Beslöt sig att ta kampen om Karkaros. Shurihithamanch ville också hjälpa till, så hon skickade med Lollan en påse med magiskt pulver. Spåkvinnan fick inte berätta vad som kunde hända, men det var något bra sa hon. använd den bara i nödfall, sa hon. När Lollan gått gick Shurihithamanch till humpa och berättade, han skickade med henne en påse med jordnötter, Karkaros var jätteallergisk mot de. Humpa gick i sin tur till kungen och drottningen. drottningen är förrädaren och ville ju såklart heja på Karkaros, men om hon gör det gör hon fel. Så hon beslöt sig att heja på Ann-Sofie. De skulle bli med och heja, och gick därför till AnnSofie direkt. De bad alla ge gåvor till henne så att hon kunde ha nytta av det när hon skulle ta upp kampen. Alla tyckte att det var modigt gjort av henne, det är ju ingen annan som vågat göra så mot honom innan. De vet hur han kan reagera.ann-sofi fick alla möjliga sorters gåvor från alla i de två världarna. Hon fick så mycket gåvor så kunden och drottningen fick ta två hästar med vagn, och det var proppfulla med gåvor som hon kunde ha nytta av. Kungen och drottningen bad några följa med, det var bara hennes närmsta vänner som fick det. Men när de hittat Ann-Sofie och hon fått syn på de enorma vagnarna med gåvor på blev hon fundersam. Vad är detta? mumlade hon. Polfe hörde hennes fråga och svarade att de fått höra av en fågel vad hon tänkt göra, och att folk från alla delar gett henne någon gåva hon kan ha nytta av när hon ska visa karkaros vem det är som bestämmer, han är ju förvisso kung, men han kan ändå inte bete sig hur som helst. - Vad ska jag säga! Sa Ann-Sofie rört. Hon blev jätteglad när hon fått höra av Plofe varför de kommit och vad gåvorna var till för. - Du behöver inte säga någonting sa drottningen. - Ska du också heja på mig? Du brukar ju mest vara på Karkaros sida. Sa AnnSofie. - Det är du som gör det rätta, inte han. Han tog min bagare och jag vet att du 20

21 hjälper mig med det. sa drottningen. - Hur visste du att jag skulle ta tillbaka din bagare åt dig? - Jag är drottning och får höra en hel del, sa hon. - Det tänkte jag inte på. - Ska du inte kolla vad du fått för gåvor nu då? - Jo, det ska bli kul att kolla vad jag fått. - Det är bara saker du har nytta av, till exempel jordnötter, Karkaros är jätteallergisk mot de, eller ett mystiskt pulver som bara får användas i nödfall. - Det här är ju bra saker, de ska jag använda. Just nu är jag mer peppad än vad jag var innan sa Ann-Sofie glatt. - Vad bra då, är du så peppad så vi kan gå till den onda delen nu? Frågade drottningen. - Ja det är jag! svarade hon artigt tillbaka. - Då går vi då! 21

22 Kapitel 9 Resan K ung Polfe och drottningen var redan i den onda världen. Nu var det bara Ann-Sofie och Lollan som fattas. Det var mycket spänningar i luften när de gick till den onda världen för att ta upp kampen mot Karkaros. Lollan och Ann-Sofie brukar prata väldigt mycket, när de går eller prata om vad de känner, men inte denna gång. Det kan Lollan förstå, det måste ju vara nervöst, Det är ju Karkaros de pratar om här. Han är inte den snällaste, om han inte får som han vill kan det bli ett väldigt skrik. Det gäller bara att Ann-Sofie tar det på rätt sätt. de går igenom skogar och sjöar men det tar tid. De är fortfarande inte inne i den onda världen än. - Lollan! Vad gör denna onda varelse här? - Jag vet inte!? Vi kan väll fråga. - Ja det gör vi! - Vad gör du här i den goda värden? sa Ann-Sofie till varelsen. - Bra fråga, jag är bara på min promenad. Jag vet inte vart jag går. Sa varelsen - Vart bor du då? - Men det är inte det jag är här för! 22

23 - Vad är du här för då? - Jo, jag hörde att det var någon i den goda delen som skulle sätta Karkaros på rätt plats, om ni fattar. Och jag är inte så förtjust i hans sätt att bestämma på, så jag tänkte hjälpa den som ska göra det. Vet du vem det är och hur den ser ut? - Det är jag som ska göra det, men hur ska du kunna hjälpa mig? - Jag vet lite saker du kan ha nytta av när du gör det, du måste först prata med honom. Om inte det hjälper hotar du med att du har nötter, Han är jätteallergisk mot de. Du måste försöka att få honom att lyssna på dig. - Okej, tack för hjälpen! sa Ann-Sofie glatt. Men nu måste jag gå, så jag kommer fram någon gång. Tack för hjälpen och allt! De två flickorna fortsatte vandra in till den onda världen, men de stötte på några problem på vägen. - Men du Ann-Sofie! Vad är det som ligger här på marken?! - Va?! Vem är de? - Jag vet inte. - Okej, det här var läskigt! - Jag vet! - Vi kollar vad det är iallafall! - Ja det måste vi! Till sin förvåning var det Buda som låg avsvimmad på marken i det höga gräset precis på gränsen. karkaros hade nyligen varit och gjort något rackartyg. De två flickorna försökte väcka honom, men det gick inte. Han helt borta. Han kommer väll vakna snart? sa Lollan ledset. Ja det kommer han säkert svarade Ann-Sofie. Några i den goda världen kände till detta, men hade inte möjlighet att kunna titta till Buda. De kollade om de såg några tecken på moln. Folket är jätteoroliga. - Lollan! Jag måste använda några eller någon av mina gåvor för att få honom att må bättre. sa Ann-Sofie. - Vilken ska du använda dig av då? - Jag vet inte! Men vi måste iallafall kolla om det finns någon. - Ja det måste vi! - Jag har det! vi kan ju använda det har magiska pulvret för nödfall. Det är ju liksom ett nödfall nu! - Bra idé! De gav Buda lite av pulvret, och efter fem minuter blev han bättre och kunde stå på fötterna igen. Ann-Sofie och Lollan ville kolla så han mådde bra innan de gick iväg. 23

24 De ställde en himla massa frågor, men det var ju bara för att kolla så att han mådde bra, och det gjorde han. Innan flickorna gick tackade han för att fått hjälp. Folket såg också att Buda mådde bra, så de blev lättade. 24

25 Kapitel 10 Kampen Väl i den onda världen träffar de på Karkaros, och en massa folk som var och kollade på. det var inte så många onda som ville vara kvar, de hade hoppat till de goda. de är en bit från gränsen, ut mot den onda världen. de är vid de Odödliga Trädet i Zlaz. Kampen börjar med att Ann.Sofie ropar åt Karkaros. Karkaros Käftar som vanligt emot. Envis som Ann-Sofie är det inte så många som vill gå in en kamp mot henne, men det ville tydligen Karkaros. Det är inte så många som är med, det är bara några som hjälper Karkaros och några sov hjälper Ann-Sofie. Mer vågar inte vara med i kampen. De är mycket spänning i luften när kampen pågår. Det är inte det roligaste att vara med, många hoppar ut. Tillslut är det bara Ann-Sofie och Karkaros som kvarstår. -Vad vill du egentligen!? Fräser Karkaros. - Det jag vill är att få stopp på det du håller på med! Det är inte okej att göra som du gjorde med buda, och ditt folk i den onda världen. Visst du är ond, men man behandlar inte sitt folk så som du gör. Sa hon bestämt - Varför bryr du dig egentligen om vad jag gör?! - Jag har fått en massa samtal och brev om vad du gör, och jag vill inte att folket ska ha det svårt här på jorden - Jaha, det är mitt land och jag bestämmer. - bara för att du är kung betyder det inte att du får göra precis vad du vill. - Nähä, vad betyder det då?! - Det betyder att du kan göra något snällt och göra så att alla mår bra, och vara som ett stöd. - jaja. Ann-Sofie van kampen lätt med sin bestämda röst, och Karkaros blev rädd och gav upp. Han blev rädd att hon skulle göra honom illa om han skulle fortsätta göra som han gör. Han gav upp tronen och allt han hade. Sen fick de som ville ta över tronen får skriva ett tal om hur de skulle göra, och om de ljuger hamnar de i fängelset. Kung Polfe var en av de som ville bli kung för den onda delen också, och göra de till en stor värld där alla är vänner. De onda som var kvar efter det att Karkaros gav upp går nu också till den goda världen. De har inte vågat de förrän han gav upp, för att han inte varit snäll mot de. 25

26 Förrädaren Rhosina tog sig tid att visa lite vem hon egentligen är. Hon skrek och visade på alla möjliga sett att det var hon som är förädaren. Hon sa det, hon visade och allt vad hon gjorde går inte att förklara. Kung Polfe blev rosen rasande, hon lovade ju att hon inte skulle vara dum mer, och just att hon varit förrädare och inte sagt något. Hon sa inte ens det till honom. Karkaros sa till Rhosina att sluta och det gjorde hon, de hade jobbat tillsammans ett tag, men det var ingen som visste det. -Vad ska jag göra med dig nu då?! Sa Polfe. -Det är väll inte jag som är kung häller. sa hon - Du skulle ju hjälpa mig! sa Ann-Sofie. - Haha, för att inte visa att det var jag som var förrädaren ja! - Jag är ledsen att behöva säga detta polfe, men jag tror hon behövs sättas bakom galler ett tag, bara tills hon kan vara snäll. Viskade Ann-Sofie till Polfe - Du har nog rätt, sa han. - Får jag prata lite med dig Rhosina? Sa Polfe - Okej, men vad är det du vill prata om? Svarade Rhosina - kom bara med mig hem till mig så kan vi få vara lite ifred. - Okej De gick till slottet och ner till källaren där fängelset var. Rhosina blev fundersam varför han just ville prata nere i källaren. Just när polfe skulle prata puttade han inte Rhosina in i fängelset. Hon blev jätteförvånad och frågade vad han gjorde. Polfe svarade att hon ska få sitta där till hon gett upp, och tänker vara snäll. Hon frsökte säka att hon gett upp direkt, men det trodde inte Polfe på. Han ville inte bli lurad igen. Han gick tillbaka till den onda världen till hans folk. Vad gjorde du med henne, hördes många röster säga. polfe svarade att han låst in henne så att hon inte kan störa någon förrän hon blivit snäll och gett upp. Alla blev glada av att höra nyheter Nu har alla i den onda världen gett upp och gått till den goda världen, men Polfe vill höra ett löfte om att det skulle vara snälla först, och det gick alla med på att säga. Det betyder att de goda vunnit över de onda igen då! sa Polfe glatt. Jag tänkte ha en liten fest hos mig, en fredsfest, där alla ska komma och visa att de vill vara sams, och även vara en del av den goda världen, och jag vill att alla ni kommer Skrek Polfe glatt. 26

27 Kapitel 11 Slutet Polfe blev kung över hela Ailiva och var en bra kung, han var stöttande och snäll. Ann-Sofie och Lollan fick mycket tack brev från folket, om hur tacksamma de var att Ann-Sofie tog kampen med Karkaros och att det blivit ett fritt land. Rhosina Fick efter en vecka komma ut, men hon fick visa att hon verkligen kunde vara snäll. När det tänker efter lite, är det helt otroligt att det blivit ett stort fint land. Alla är sams. det är ingen som bråkar, mer än att det kan bli några småbråk ibland. Men det går oftast att lösa. Den onda världen har blivit iordninggjord så att den skulle likna en värld där alla var vänner. det var en massa blommor, fina hur. Allt revs och gjordes om. Nu mår alla bra, och snart börjar Polfes fredsfest i humpadumpaskgen. - Ann-Sofie! Kan du hjälpa mig lite med att fixa inordning lite grejor till festen. Den börjar snart, och jag vill att fredsfesten ska vara speciell för oss alla sa Polfe - Det är klart att jag kan hjälpa dig med det. Den kommer säkert bli sprciell och jättebra, n fest alla kommer minnas ett bra tag efter den varit. - Hur långt är det kvar till den börjar? - Det är väll fem tio minuter skulle jag tro. - såpass kort tid? Vi har jättemycket kvar att göra. - Ja. - Vi måste ha hjälp att fixa. - Vi klarar detta. - ja det gör vi! Tack att du stöttar alla i alla lägen! - det är klart att jag gör. gästerna kom en efter en, festen var någorlunda klar iallafall. när alla var på plats klev Polfe upp på scenen och höll ett tal. Kära gester. Nu när vi är ett land då alla är vänner, har jag ett litet tal till er. Kära Ailiva! nu som alla är vänner kan vi ha det mycket roligare än om det är tre olika delar i landet, och att den goda och den onda delarna ska bråka hela tiden. Nu är vi ett land och har en kung. Det här är tack vare Ann-Sofie och Lollan som tog modet att ta denna kamp mot Karkaros. Karkaros, du har tagit de stora steget att vela förändra dig, bara det är det stort steg. Rhosina, du var förrädare, men nu även den söta lilla fru man vill ha, även en 27

28 toppen bra drottning. Och ni andra, utan er så skulle jag inte ha varit den kung ni velat ha. Om det är något ni tycker jag gör fel kan ni alltid komma och säga det till mig, jag tar det på ett bra sätt, ett sånt sätt att det är bra att få kritik. om man inte får det kan man inte bli bättre på något. Jag vill tacka alla som trodde på min och gjorde mig till kung. Ann-Sofie tänkte bak på sin resa, om allt hon varit med om den senaste tiden. Det är egentligen häftigt att kunna gå igenom så mycket på en sådan kort tid. Men hur ska jag kunna tacka alla som gjort mitt liv till en sådan bra resa! Juste nu fans det bara bra tankar i hennes huvud. Snart blir det väl en ny spännande resa... Slut 28