Jordbruksmark Jordbruksblock Betesmark och slåtterängar, grundläggande krav Betesmark Slåtteräng Så här ska definitionen tolkas: Betesmark

Transkript

1 Jordbruksmark är mark som lantbrukaren huvudsakligen använder till jordbruksverksamhet. Jordbruksverksamhet innebär produktion av jordbruksprodukter eller skötsel för att bevara marken som jordbruksmark. Med jordbruksmark avses åkermark och betesmark. Jordbruksblock Område markerat på blockkarta som ligger till grund för hur stor ersättning som kan betalas ut. Avgränsningen för blocket uppdateras kontinuerligt av Länsstyrelsen och Jordbruksverket. Betesmark och slåtterängar, grundläggande krav Delar ur betesmarksdefinitionen: SJVFS 2015:42 (direktstöd) och SJVFS 2015:25 (miljöersättningar) Med samlingsbegreppet betesmarker och slåtterängar menas ägoslaget betesmark. Följande markklasser är betesmark: betesmark, slåtteräng, alvarbete, skogsbete, mosaikbetesmark, gräsfattig mark samt fäbodbete. Betesmark Ett jordbruksblock som inte är åkermark och som sköts med bete, avslagning eller putsning samt är bevuxet med gräs, örter eller hävdad ljung som är dugligt som foder. Slåtteräng Ett jordbruksblock som inte är åkermark och som används på eftersommaren till slåtter eller för slåtter kompletterat med efterbete eller lövtäkt. Slåtterängen ska vara bevuxen med gräs, örter eller hävdad ljung som är dugligt som foder. Slåtterängen ska slås varje år med klippande eller skärande redskap och höet ska tas bort från marken så ingen skadlig förna finns kvar. Så här ska definitionen tolkas: Betesmark Marken ska vara ett jordbruksblock som inte är åkermark. Det innebär att det inte får vara lämpligt att bedriva växtodling på marken. Mark som tidigare varit lämplig för växtodling såsom fornåker och gammal åkermark med betydande förekomst av växtarter och vegetationstyper som visar på långvarig slåtter- eller beteshävd kan betraktas som betesmark. Krav på användning Marken ska skötas med bete, avslagning eller putsning. Slåtteräng är samma ägoslag som betesmark, skillnaden ligger i hävden som på en slåtteräng består av slåtter och skörd. Med detta menas att marken ska ha betats, slagits eller putsats under något av de senaste två åren för att betraktas som betesmark. En betesmark som inte betats på två år räknas inte längre som jordbruksmark. Gräs, örter eller hävdad ljung Marken ska vara bevuxen med gräs, örter eller betad ljung som är dugligt som foder. Gräs och örter betraktas som dugligt till foder om djuren äter det. Om marken saknar gräs, örter och hävdad ljung eller domineras av arter som djuren ratar är marken inte att betrakta som betesmark. Exempel på detta kan vara ytor som till övervägande del består av obetad veketåg, nässlor, skräppor eller ytor som endast består av skuggtåliga arter som inte är smakliga för djuren. Ytor med ohävdsarter som inte betas ska tas bort om de har en yta över 100 kvm. Ljung är normalt inte tillräckligt för att godkänna marken som betesmark. Det är endast om ljungen är hävdpräglad som marken kan betraktas som betesmark. Om marker med enbart ljung ingår i en åtagandeplan med regelbunden bränning av ytor kan marken vara blocklagd

2 och ge rätt till både gårdsstöd och miljöersättning. Vid insläpp och utfodringsplatser uppstår ofta ytor där växttäcke saknas. Det är normalt godkänt i betesmarken. Skog Skog samt områden där åtgärder gjorts för att väsentligt gynna trätillväxten räknas inte som betesmark eller slåtteräng. Många gånger är det svårt att avgöra när ett område övergår från att vara betesmark till att vara skogsmark. Om det inte finns någon tydlig gräns mot skogen ska det dels tas hänsyn till trädtätheten, dels till om markvegetationen är tillräckligt duglig som foder. Med trätillväxt menas trädbeståndets ekonomiska tillväxt. Ett sätt att gynna trätillväxten är till exempel att vid röjning ställa ut träden jämnt över marken. Träden har oftast även raka stammar och är jämnåriga. Avstånd mellan träden vid en gallring för att gynna trätillväxten beror på ålder och trädens art. Brukningshinder på betesmark Som brukningshinder på betesmark räknas till exempel vatten, vägar, eller byggnader inklusive överloppsbyggnader. Brukningshinder av dessa slag som sammanlagt omfattar minst 0,01 hektar ska inte ingå i arealen. Vatten Tillfälligt blöta marker med vegetation duglig som foder är betesmark och får ingå i blocklagd areal. Observera att det är viktigt att marken endast är tillfälligt blöt och att den ska kunna betas varje år. Är vattendraget så litet att djuren kan ta sig över det utan problem får det ingå i betesmarken. Bedömning av buskar, impediment, dungar, landskapselement som ingår i pro rata beräkning (procentavdrag) För betesmarker och slåtterängar som berättigar till gårdsstöd ska andelen för följande element bedömas: 1. Ytor med träd- eller buskskikt som saknar tillräcklig mängd gräs, örter eller hävdad ljung eller som är svåråtkomliga för betesdjuren. 2. Ytor med naturliga impediment. Med naturliga impediment menas naturligt förekommande sandområden, stenar, berg i dagen och naturliga vattensamlingar. 3. Värdefulla landskapselement som inte är bevuxna med gräs, örter eller hävdad ljung. De värdefulla landskapselement som berörs är fornlämning, odlingsröse, stentipp, byggnadsgrund, stenmur samt öppet dike, som uppfyller definitionen i bilaga 4 i föreskriften. Enskilda element som är 0,05 hektar eller mindre ska ingå i arealen om de tillsammans täcker högst 10 procent av blockets areal. För block där dessa element täcker mer än 10 procent men maximalt 50 procent av arealen ska avdrag på arealen göras. Igenväxning Inom gårdsstödet finns det ingen bedömning av igenväxning så länge marken uppfyller tidigare beskriven betesmarksdefinition. Inom miljöersättningen med åtagande för betesmarker gäller följande: Igenväxning förekommer när hävden har blivit så pass svag att sly och annan vegetation tagit över och som på sikt hotar att skada natur- och kulturvärden. Även träd och buskar som visar spår av hävd bedöms som igenväxningsvegetation när dessa inte längre befinner sig i ett hävdtillstånd, utan har börjat breda ut sig på ett alltför stort område att de börjar hota naturoch kulturvärden.

3 Om det i en åtagandeplan eller åtgärdsplan inte framgår annat, ska igenväxning inte bedömas om: Endast enstaka träd och buskar som har etablerats när hävden blivit för svag förekommer. Det sly som finns förekommer framförallt i svåråtkomliga lägen, till exempel i branter. Röjda träd och buskar, grenar och kvistar är bortförda från betesmarksskiftet med undantag för så obetydliga rester att markvegetation och betet inte påverkas av dem. De enstaka träd och buskar som har etablerats när hävden blivit för svag och de dungar som behövs som skydd för djuren skadar inte; hävdbetingad markvegetation äldre träd och buskar som har haft en funktion i den äldre markanvändningen värdefulla landskapselement Finns igenväxning utöver dessa kriterier, ska de områden som påverkas av igenväxningen mätas in. Marken ska anses vara igenväxt om: - gamla, betespräglade träd är tydligt trängda på grund av igenväxning runt omkring. - ett betydande antal träd eller buskar av igenväxningskaraktär förekommer i tidigare öppna lägen. - träd och buskskikt är så tätt att den växtlighet som normalt finns på en betesmark börjar försvinna. - träd och buskskikt är så tätt att marken är otillgänglig för betesdjuren. Sly räknas inte som igenväxning om det röjs före årsskiftet efter sin andra växtsäsong eller om det är yngre än detta. Mycket täta områden av sly ska bedömas som fel marktyp alternativ som buskage. Uppdelning av flera markklassytor Om marken uppfyller betesmarksdefinitionen går det att söka gårdsstöd för marker som är så pass igenvuxna att den inte ger rätt till ett miljöersättningsåtagande för betesmarker och slåtterängar. Om marken sköts på olika sätt går det att dela in till två eller flera markklassytor inom skiftet. En yta kan uppfylla kriterierna för att få miljöersättning och att annat som är så pass igenvuxet att det inte berättigar till åtagande eller att man inte vill ingå ett miljöersättningsåtagande på den ytan. Igenväxning eller villkor för vegetationens utseende På marker där man har ingått i en åtagande plan med särskild skötsel finns ett villkor om vegetationens utseende. Syftet med villkoret är att styra hur träd- och buskskikt samt fältskikt ska se ut. Om det finns värdefulla träd och buskar som ska sparas kan omfattningen anges i villkoret. Observera att det bland vegetationen även kan bedömas som igenväxning om det är för att reglera vad som ska tas bort i träd- och buskskiktet. Villkoret Vegetationens utseende kan även användas om betestrycket inte ska vara alltför hårt för att gynna tex häckande fåglar. Ersättningar som Länsstyrelsen handlägger: Gårdsstöd Regler enligt de grundläggande kraven ovan. Ersättning ges utan produktionskrav. Låga skötselkrav, det räcker med att betesmarken är betespåverkad eller att slåtterängens hö är slaget och bortfört. Inom finns det inte något krav på att igenväxning ska tas bort så länge det

4 inte är skog och att det finns dugligt fodervärde enligt tidigare beskrivning. Gårdsstödet betalas ut till brukare med stödrätter, där det senast skett ny tilldelning 2015 och stödet är ca 1500 kr/ha. De flesta brukare har gårdsstöd för sina betesmarker. Allmän skötsel En miljöersättning med högre skötselkrav än med enbart gårdsstödet. De högre kraven är att gräset ska vara mer väl avbetat innan växtsäsongens slut (31/10) varje år och att ingen skadlig förnaansamling finns kvar på marken. Ersättningen för allmän skötsel är ca 1000 kr/ha. Särskild skötsel En högre miljöersättning för betesmarker och slåtterängar som har höga natur- eller kulturvärden som kräver särskild skötsel. Skötseln regleras i särskilda skötselvillkor. Marken ska ha värdefull flora eller fauna och ingen eller liten andel påverkan av gödsling/näringspåverkan eller kalkning. Högre skötselkrav med avseende på avbetning och slåtter. Gräset ska vara väl avbetat innan växtsäsongens slut (31/10) varje år och att ingen skadlig förnaansamling finns kvar på marken. Markens skötsel regleras i en åtagandeplan. Ersättningen för skötsel av betesmark är 2800 kr/ha, för slåtteräng 4500 kr/ha. Skogsbete Ett skogsbete är ett jordbruksblock som inte är åkermark och som används till bete. Som skogsbete räknas endast mark som länsstyrelsen fastställt som skogsbete. Marken ska betas av djurslagen nötkreatur, får, get eller häst. Skogsbetet ska huvudsakligen bestå av skog med ett till övervägande del spontant uppkommet trädbestånd. Trädbeståndet ska ha inslag av gamla träd eller på annat sätt visa på att en lång kontinuitet råder i trädskiktet. Området ska sakna påtagliga indikationer på storskaliga kontinuitetsbrott till exempel trakthygge eller på att marken använts som inäga annat än i ringa omfattning före jordbrukets mekanisering. Områdets markvegetation ska vara betespräglad och bestå av gräs, örter och ris som är dugligt som foder. Vegetationen ska innehålla växtarter eller ha en vegetationsstruktur som visar på en långvarig beteshävd. Ytor med ett träd- eller buskskikt som är svåråtkomliga för betesdjuren som saknar gräs, örter och ris på grund av ett tätt träd- eller buskskikt, naturliga impediment eller värdefulla landskapselement får ingå i arealen så länge dessa ytor inte utgör sammanhängande områden som var för sig överstiger 0,1 ha. De värdefulla landskapselement som berörs är fornlämningslokal, odlingsröse, stentipp, byggnadsgrund, stenmur samt öppet dike. Naturliga impediment och värdefulla landskapselement som är bevuxna med gräs, örter eller ris ska ingå i blocket. Mindre områden inuti blocket som i sig skulle uppfylla definitionen för betesmark, alvarbete eller mosaikbetesmark ska räknas som skogsbete om dessa områden uppgår till maximalt 0,5 hektar vardera. Detta under förutsättning att blocket huvudsakligen är skogsbete. Praktisk tillämpning för skogsbete: Den tidigare markanvändningen är av betydelse när skogsbeten godkänns. Det räcker inte att djuren betar en skog. Tidigare öppen och intensivt använd betesmark som t.ex. växt igen under 1960-talet är inte heller skogsbete. Den tidigare markanvändningen syns oftast i hur träden står och vilken ålder de har. Spår av betesgynnade växter och betade ytor finns kvar. Om äldre kartor finns över området så används de i bedömningen. Det ska finnas mycket gamla träd eller spår av äldre träd (stubbar t.ex.). För skogsbeten skrivs åtagandeplaner. Ofta ingår skötselvillkor om att trädbeståndet ska blädas

5 och att mindre luckor ska huggas fram eftersom skogsbeten idag ofta har växt igen under en period från 1940-talet. Skogsbeten kan också vara igenväxta med sly och ung gran som i så fall ska tas bort. Mosaikbetesmark Mosaikbetesmark är ett jordbruksblock som inte är åkermark och som används till bete eller slåtter. Skog samt områden där åtgärder gjorts för att väsentligt gynna trätillväxten räknas inte som mosaikbetesmark. Som mosaikbetesmark räknas endast mark som länsstyrelsen fastställt som mosaikbetesmark. Marken ska vara bevuxen med gräs, örter eller ris som är duglig som foder. Mosaikbetesmarken ska ha ett så stort inslag av naturliga impediment som sten, buskar, sand eller värdefulla landskapselement enligt andelsbedömningen, som kan ge ett procentavdrag på arealen, för betesmarker och slåtterängar att dessa tillsammans täcker mer än 50 procent men mindre än 90 procent av blocket som helhet. Naturliga impediment och värdefulla landskapselement som är bevuxna med gräs örter eller ris ingår alltid i blockarealen. Ytor med ett träd-eller buskskikt som är svåråtkomliga för betesdjuren eller som saknar gräs, örter eller ris på grund av ett tätt träd- och buskskikt, naturliga impediment eller värdefulla landskapselement får ingå i arealen så länge dessa ytor inte utgör sammanhängande områden som var för sig överstiger 0,1 hektar. Mark som skulle kunna klassas som betesmark, slåtteräng, skogsbete eller gräsfattig mark om igenväxning röjs bort eller om marken restaureras och det är lämpligt för markens natur- och kulturvärden får inte räknas som mosaikbetesmark. Mindre områden inuti blocket som i sig skulle uppfylla definitionen för betesmark, skogsbete, eller gräsfattiga marker ska räknas som mosaikbetesmark om dessa områden uppgår till maximalt 0,5 hektar vardera. Detta under förutsättning att blocket huvudsakligen är mosaikbetesmark. Gräsfattiga marker Gräsfattig mark är ett jordbruksblock som inte är åkermark och som används till bete eller slåtter. Områden där åtgärder gjorts för att väsentligt gynna trätillväxten räknas inte som gräsfattig mark. Som gräsfattig mark kan räknas endast mark som länsstyrelsen fastställt som gräsfattig mark. Som gräsfattiga marker räknas marker som inte uppfyller definitionen för betesmark, slåtteräng, skogsbete, fäbodbete, alvarbete och mosaikbete. Områdets markvegetation ska bestå av gräs, örter eller ris som är dugligt till foder men de gräs och örter som växer på marken ska som helhet inte växa så tätt att marken klarar kraven i definitionen för betesmark. Naturliga impediment och värdefulla landskapselement som är bevuxna med gräs örter eller ris ingår alltid i blockarealen. Ytor med ett träd-eller buskskikt som är svåråtkomliga för betesdjuren eller som saknar gräs, örter eller ris på grund av ett tätt träd- och buskskikt, naturliga impediment eller värdefulla landskapselement får ingå i arealen så länge dessa ytor inte utgör sammanhängande områden som var för sig överstiger 0,1 hektar. Mark som skulle kunna klassas som betesmark, slåtteräng, skogsbete eller mosaikbetesmark om igenväxning röjs bort eller om marken restaureras och detta är lämpligt för markens naturoch kulturvärden, får inte räknas som gräsfattig mark. Mindre områden i blocket som i sig skulle uppfylla definitionen för betesmark, skogsbete, alvarbete eller mosaikbetesmark ska

6 räknas som gräsfattig mark om dessa områden uppgår till maximalt 0,5 hektar vardera under förutsättning att marken huvudsakligen är gräsfattig mark. Gräsfattiga marker ska ha höga naturvärden som är beroende av bete eller slåtter för att bevaras eller utvecklas. De höga naturvärdena ska vara beroende av att det finns ett tätare träd- och buskskikt eller bero på att marken har en permanent vattenspegel. Marker med permanent vattenspegel ska vara tydligt betespåverkade och avgränsade till exempel genom att inte betade områden utgör yttergräns. Med höga naturvärden för gräsfattiga marker avses förekomst av hotade arter, arter och biotoper som omfattas av åtgärdsprogram för hotade arter eller arter i art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) samt fågeldirektivet (2009/147/EG). Höga naturvärden avser också naturtyperna löväng och trädbärande betesmark enligt art- och habitatdirektivet (92/43/EEG). Höga naturvärden kan också avse hävdberoende nyckelbiotoper. Nyckelbiotop är ett begrepp definierat av Skogsstyrelsen. Betesmark under restaurering Som betesmark under restaurering räknas endast mark som länsstyrelsen fastställt. Restaurering för att återställa den hävdgynnade biologiska mångfalden och de kulturhistoriska värdena i marken ska ske enligt en restaureringsplan som länsstyrelsen upprättar. Marken slutbesiktigas av länsstyrelsen. Lantbrukaren kan få ersättning för mark som har varit brukad som betesmark eller slåtteräng. Marken ska ha eller kunna återfå höga natur- eller kulturvärden enligt något av följande: - vegetationstyper eller rester av sådana som visar på långvarig slåtter- eller beteshävd. - växtarter som visar på långvarig hävd. - andra biologiska värden som gynnas av slåtter- eller beteshävd. - djurarter som är beroende av långvarig betes- eller slåtterhävd eller har goda förutsättningar att återfå sådana. - höga kulturhistoriska värden. Lantbrukaren kan få ersättning för mark som är igenvuxen, ohävdad eller kan uppgraderas till annan markanvändning med högre miljönytta. Marken ska under den femåriga åtagandeperioden, ha förutsättningar att kunna restaureras till någon av följande markklasser: - betesmarker med särskilda värden, - slåtterängar med särskilda värden - mosaikbetesmarker, - alvarbete, - skogsbete, - gräsfattiga marker Marken som fastställts vid slutbesiktning ska även uppfylla kriterierna för aktuell markklass och skötas enligt villkoren för aktivitetskravet i fem år från och med kalenderåret efter att restaurering har avslutats. En restaureringsplan är ett femårigt åtagande där man gör årsvisa åtgärder. I princip förbinder brukaren sig att sköta marken i 10 år, restaureringsfas 5 år + bete eller slåtteraktivitet med eller utan ersättning i ytterligare 5 år. Ersättning utgår med 3600 kr/ha om året de första fem åren. Komplement frivilliga insatser för marker med särskild skötsel (5 åriga åtaganden)

7 Följande komplement finns: Lieslåtter Höhantering Efterbete Bränning Lövtäkt Svårtillgängliga platser. Lieslåtter Kan sökas på slåtterängar där man inte har någon praktisk möjlighet att slå ängen med något annat redskap än lie. Vissa slåtterängar har ibland en komplicerad topografi eller så pass känslig att allt hö inte kan slås med traktorburet redskap. Det finns även ett kulturhistoriskt värde att slå med lie. Ersättning för insatsen är: allmän skötsel 1450 kr/ha, särskild skötsel 7000 kr/ha Höhantering Insatsen innebär en särskild hantering av slaget hö som ska torkas på slåtterängen genom hässjning eller vändning innan det förs bort för att på så sätt öka ängsväxternas spridning. Villkor som länsstyrelsen kan besluta om: - När höet ska föras bort - Vilka metoder och redskap som får användas - Vilken typ av torkanordning som lantbrukaren ska använda - Att brukaren meddela vilka datum insatsen har utförts. Efterbete För att förstärka slåtterängarnas natur- och kulturvärden kan efterbete sökas. Betesdjurens tramp är viktigt för att skapa blottad jord där frön kan gro. Bete av återväxten på ängen är viktigt för att inte skadlig förna ska ansamlas. Länsstyrelsen beslutar om när och hur länge efterbete ska ske. Ersättning för insatsen är 700 kr/ha. Bränning Insatsen gynnar natur- och kulturvärden i marken. Länsstyrelsen bestämmer skötselvillkor och definierar år, metod, period för bränning samt vilka delar som ska brännas. Hela marken behöver inte brännas samtidigt utan den får gärna delas in i olika delar som bränns olika år för år för att få olika successionsstadier. Det måste utföras minst en insats varje år under åtagandeperioden. Det behöver inte vara själva bränningen utan det kan vara förarbete eller efterarbete efter bränningar som tex göra brandgator. Bränning måste utföras minst 3 år av 5. Lövtäkt Ersättning ges om marken har natur- och kulturvärden som gynnas av lövtäkt. Åtagandet måste omfatta minst 3 fastställda träd och får som mest omfatta 20 fastställda träd/ha och betesmarksblock. Träden ska finnas kvar under hela åtagandeperioden. Lövtäktsträd är i första hand träd som bär spår av långvarigt lövtäktsbruk och som är möjliga att använda som fortsatt lövtäkt. Även träd som är lämpliga att ersätta de gamla lövtäktsträden kan räknas som lövtäktsträd. Om det i trakten funnits en kulturhistorisk tradition av lövtäktsträd kan länsstyrelsen tillåta nyhamling av träd även om det inte finns några gamla lövtäktsträd kvar inom betesmarksblocket. Ersättning för lövtäktsträd ges 100 kr/träd

8 Skötselvillkor för lövtäktsträd enligt följande: - Om ett träd ska nyhamlas ska detta ske under första året i åtagandeperioden. - Lövtäkt ska utföras på varje enskilt lövtäktsträd minst en gång under åtagandeperioden och senast den 30 september det sista året under åtagandeperioden. - Länsstyrelsen beslutar om när lövtäkten ska ske, hur den ska utföras och övrig löpande skötsel av träden. - Länsstyrelsen kan styra vilken metod, årstid och intervall lövtäkten ska utföras. Under hela åtagandeperioden måste någon form av åtgärd utföras varje år. Det kan vara att ett år utförs lövtäkt, ett annat år utförs borttagning av stamskott. Svårtillgängliga platser Ersättning kan ges för svårtillgängliga platser om marken är belägen på en ö utan fast landförbindelse eller på svåråtkomliga platser i väglöst land samt har ett åtagande för särskild skötsel på mark med någon av följande markklasser: - betesmarker med särskilda värden, - mosaikbetesmarker, - alvarbete, - skogsbete - gräsfattiga marker. Ersättning får även lämnas för skötsel av svåråtkomliga slåtterängar med särskilda värden i väglöst land. Tvärvillkor Det finns att antal regler inom olika områden, t.ex. djurskydd och livsmedelssäkerhet som måste följas för att brukarna ska få full utbetalning för jordbrukarstöd. All jordbruksmark ska skötas så att den bevaras i gott skick och sköts på ett miljövänligt sätt. Svensk lagstiftning inom områdena miljö, folkhälsa, växtskydd, djurskydd och djurhälsa ska följas. För betesmarker gäller bland annat att marken inte får växa igen. Starkt igenväxta partier, t.ex. där marken är mycket skuggig eller där gamla hävdpräglade träd blir trängda av yngre träd kan alltså ge tvärvillkoravdrag. Man får inte skada naturvärden, t.ex. gödsla en naturbetesmark. Ersättningar inom Landsbygdsprogrammet som Länsstyrelsen handlägger Det är möjligt att söka ersättning i Landsbygdsprogrammet för flera typer av investeringar som berör betesmarker och landsbygdsutveckling. Budgetens är begränsad och varje ansökan ges poäng för att prioriteras mot andra. Ansökan kan göras löpande under året eller under vissa ansökningsperioder. Information finns på Länsstyrelsens hemsida. Stöden söks via e- tjänsten på Jordbruksverket. Engångsröjning av mindre ytor i betesmark. Syftet är att öka natur- och kulturvärden i betesmarker och slåtterängar som delvis har vuxit igen. Stödet ska endast användas när det räcker med röjningsarbete under en säsong för att marken ska återställas som betesmark eller slåtteräng. Ersättningen är 5000 kr per hektar.

9 Det finns också investeringar för att anlägga och restaurera våtmarker och dammar för biologisk mångfald eller förbättrad vattenkvalitet och stängsel mot rovdjur. Natur- och kulturmiljöer, restaurering och utredning Stöd ges till investeringar där den gemensamma nyttan är stor men det inte finns några incitament för att någon enskild skulle finansiera investeringen. Syftet med stödet är att bevara och utveckla de värden som är förknippade med olika geografiska områdens attraktivetet. Eftersom stödet bidrar både till lokal utveckling och att nå nationella miljökvalitetsmål bidrar åtgärden också till kollektiva nyttigheter. Stöd beviljas inte till ansökningar om stöd med mindre än kronor i stödberättigande utgifter. Både offentliga aktörer, företag och föreningar kan söka. Stödet används till investeringar och aktiviteter för att bevara och utveckla natur- och kulturarvet. Det kan handla om samverkansprojekt mellan kultur- och naturturistmål som ökar upplevelsevärdet i odlingslandskapet, för en by eller bygd, för friluftsliv, rekreation och turism. Gäller även projekt som knyter ihop det fysiska kulturmiljöerna med det immateriella kulturarvet, t ex i form av sagor och sägner knutna till platser eller miljöer eller projekt som arbetar gränsöverskridande med t.ex. konst, musik, dans, teater och litteratur. Projektet kan handla om ökad tillgänglighet som gör att alla kan uppleva och ta del av miljön, inklusive digitala lösningar och informationsmaterial. Insatsen kan också omfatta vårdinsatser av kultur- eller naturmiljöer. En del av budgeten är avsedd för hembygdsgårdar och andra kulturhistoriska byggnader. Investering i infrastruktur för rekreation och turism samt för turistinformation Det kan vara investeringar som utvecklar upplevelsenäring och landsbygdsturism, teman eller specialiserade projekt, friluftsliv, kultur och kulturhistoria, idrott och hälsoverksamhet. Miljö- och klimatmässigt hållbara investeringar och som gör att alla grupper i samhället kan ta del av utbudet prioriteras. Stöd kan ges för till exempel stigar och skyltning. Stöd beviljas inte till ansökningar om stöd med mindre än kronor i stödberättigande utgifter. Stöd till stigar och leder genom skog och mark ges i form av enhetskostnad: Ersättningsnivå 950 kronor per 100 meter i skog 600 kronor per 100 meter i öppen mark som behöver röjas 100 kronor per 100 meter i mark som inte behöver röjas, som betesmark och väg