Trafikförhållanden 2035

Transkript

1 Trafikförhållanden 2035

2 Trafikförhållanden 2035 är Trafikverkets expertuppfattning om framtidens trafiksystem och hur det ska byggas upp.

3 Förord Trafikverket grundades i början av Under det första året har man i snabb takt arbetat vidare med samordningen av tre olika trafikslag och hur man ska tänka kring trafiksystemet. Att upprätta en långsiktig plan för trafiksystemet är en del av detta arbete. Framtidens trafiksystem står inför många utmaningar. Hur ska man uppnå ett trafiksystem som är kundorienterat och främjar Finlands konkurrenskraft och välfärd samtidigt som man bromsar klimatförändringarna i ett läge då statsekonomin brottas med svårigheter och lönsamheten måste förbättras även på lång sikt? Behovet av stora förändringar i riktlinjerna är tydligt. Dessa förändringar kan emellertid inte genomföras på en gång, utan man måste se långt framåt i tiden och välja inriktning. Samspelet i trafiksystemet måste lösas på ett nytt sätt. SITRAS projekt Trafikrevolution bidrar till att föra förändringen framåt. Trafikförhållanden 2035 är Trafikverkets expertuppfattning om framtidens trafiksystem och trafikledshållning inom ramvillkoren för finansieringen. Planen innehåller förslag till övriga aktörer och riktlinjer för Trafikverkets egen verksamhet. Planen sträcker sig över de sex kommande regeringsperioderna. Arbetet har till stor del utförts i växelverkan med nationella och regionala intressegrupper. Den återkoppling man har fått in vid mötena med intressegrupperna och via utlåtandena har varit ett värdefullt bidrag när uppfattningen utformades. Trafikutgifterna utgör endast cirka tre procent av statsbudgeten, men betydelsen för att kunna bedriva verksamheten är betydligt större för näringslivet och för Finlands välfärd. Utan tillräckliga trafikförbindelser kan det moderna samhället inte fungera. I den här planen har man utgått från en måttlig årlig budgetnivå på 1,5 miljarder euro, vilket är lägre än nu. Det innebär en finansiering på cirka 6 miljarder euro under en regeringsperiod. Den låga finansieringsnivån återspeglar statens ekonomiska situation och behovet av att förbättra produktiviteten även på lång sikt samt gör att man tydligt tvingas prioritera. Inriktningen inom finansieringen följer prioriteringarna i verksamheten. En central prioritering i planen är att trygga den dagliga framkomligheten i det befintliga trafikledsnätet. Det finns emellertid betydligt mindre resurser för utvecklingen än idag. Bastrafikledshållningens andel av finansieringen är 4,8 miljarder euro, kollektivtrafikens 520 miljoner euro och trafiknätsutvecklingens 840 miljoner euro. I planen har man med hjälp av servicenivåbeskrivningar visat vilka effekter man räknar med att uppnå med denna finansiering, ett mångsidigt utbud av metoder och samarbete med övriga aktörer. Helsingfors, februari 2011 Juhani Tervala Generaldirektör Trafikförhållanden

4 INNEHÅLL 1 INLEDNING FUNGERANDE TRAFIKFÖRBINDELSER ETT VÄLMÅENDE FINLAND Näringslivets verksamhetsförutsättningar Att förflytta sig i vardagen Att bromsa och anpassa sig till klimatförändringarna Säkerhet och miljö Mångsidigt utbud av metoder och samarbete Centrala trafikförbindelser Finansiering baserad på servicenivå SERVICENIVÅN I TRAFIKEN OCH EFFEKTER ÅR Nationella och internationella förbindelser Servicenivå i stadsregionerna Servicenivå i övriga regioner Säkerhet och miljö Centrala slutsatser AV UTLÅTANDENA BILAGOR Bilaga 1 Framtidens trafikprojekt under en tioårsperiod Bilaga 2 Små investeringsprogram för den kommande regeringsperioden ISBN Nätpublikation pdf ( ISBN Trafikförhållanden 2035

5 INLEDNING 1. Trafikförhållanden

6 Uppfattningen om hur trafiksystemet ska utvecklas har utformats med hänsyn till kundernas behov, samhällsmålen och de befintliga resurserna. Rapporten Trafikförhållanden 2035 är Trafikverkets långsiktiga plan, som innehåller en uppfattning om hur trafiksystemet ska utvecklas. Trafikförhållanden 2035 täcker alla delområden inom trafikledshållning och trafikledstjänster samt även kollektivtrafik, cykling och gång. Beredningens utgångspunkt har varit en smidig verksamhet inom reseoch transportkedjorna samt olika transportsätt och -tjänster i syfte att uppnå den servicenivå som krävs enligt kundernas behov, för att bromsa klimatförändringarna samt uppnå miljö- och säkerhetsmålen. Ett brett perspektiv och en mer övergripande granskning av trafiksystemet har varit en förutsättning för att Trafikverket med sin verksamhet ska kunna främja hela trafiksystemets funktion, säkerheten i trafiken, en balanserad utveckling i regionerna samt en hållbar utveckling. I det arbetet är de centrala aktörerna Närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna), vars ansvarsområden för trafiken utgör en integrerad del av statens trafikförvaltning. Då det handlar om en helhetssyn på trafiksystemet presenteras i rapporten förutom sådant som hör till Trafikverkets ansvarsområden även riktlinjer som inte omfattas av Trafikverkets beslutsmakt. Det är förslag som har som mål att stöda den övergripande funktionaliteten i riktning mot kundernas behov och samhälleliga mål. I rapporten presenteras även en vision om hur trafiksystemet bör utvecklas med hänsyn till ovan nämnda behov och mål samt hur man genom en fördelning av resurser på cirka 1,5 miljarder euro per år och befintliga metoder uppnår en så bra servicenivå och så goda effekter som möjligt. Den långsiktiga planeringen är en fortlöpande process, varför förändringar i statens ekonomiska situation kan komma att tas i beaktande i kommande granskningar. Målet med rapporten är att med hjälp av bakgrundsmaterial erbjuda beslutsfattarna material till stöd för beslutsfattande om trafiksystemet som helhet. I planen ingår ett program om framtidens trafikprojekt. Där presenteras de områden som man bör inrikta sig på när trafiksystemet utvecklas inom den närmaste framtiden. Programmet är inte i sig bundet till den egentliga finansieringsramen för planen. I utarbetandet har man strävat efter öppenhet och växelverkan samt större hänsyn till behoven i de olika regionerna i landet än tidigare. Våren 2010 drog man upp preliminära riktlinjer för att utveckla trafiksystemet på basis av behovs- och målanalyser samt analyser av landskapens trafiksystemplaner. Riktlinjerna behandlades vid fem intressegruppsmöten, varav ett riksomfattande och fyra lokala. Utgående från samarbetet mellan intressegrupperna utformades tre alternativ till trafiksystem, som på olika sätt fokuserade på utveckling av regionstrukturen, näringslivets behov, utveckling av kollektivtrafiken, resurser för drift och underhåll samt storleken på och fördelningen av utvecklingsinvesteringarna. På basis av responsen från höstens intressegruppsmöten sammanställdes Trafikverkets expertuppfattning om den långsiktiga utvecklingen av trafiksystemet och Trafikverkets del i detta. Det slutliga utlåtandet utformades efter omfattande utlåtanden. Intressegruppernas åsikter påverkade beredningen i dess olika skeden. 4 Trafikförhållanden 2035

7 Fungerande trafikförbindelser ett välmående Finland 2. Trafikförhållanden

8 Trafikverket utvecklar trafiksystemet i enlighet med sin strategi för sina kunder enligt visionen fungerande trafikförbindelser och ett välmående Finland. Den långsiktiga planen följer synpunkterna i Trafikverkets strategi. Enligt visionen utvecklas trafiksystemet för kunderna i samarbete med olika aktörer. Målet är fungerande trafikförbindelser och ett välmående Finland. För att förverkliga visionen fokuserar man i planen på den dagliga framkomligheten på trafiknätet, små utvecklingsåtgärder samt en ökad finansiering av kollektivtrafiken, i synnerhet i växande stadsregioner. Fram till år 2035 hinner mycket förändras i samhället. Trots detta kommer trafiken även i fortsättningen att främst förlita sig på de nuvarande näten. Utvecklingen av trafiklederna gäller under planperioden endast några procent av längden trafikleder. Infrastrukturen utvecklas långsamt i förhållande till de förändringar som sker i samhället och i synnerhet inom näringslivets sektorer. Man måste identifiera de förändringsfaktorer som påverkar trafikefterfrågan, så att dessa kan förutses. Man måste ta hänsyn till differentieringen mellan behoven och förhållandena i planeringen av utbudet och styrningen. När trafiksystemet utvecklas bör man se till att behålla smidigheten. Det behövs också ett mångsidigt utbud av metoder och samarbete mellan olika aktörer samt mer skräddarsydda lösningar än idag. Samarbetet med kunderna och intressegrupperna bör vara intensivt för att säkerställa en till räckligt hög servicenivå samt använda de begränsade resurserna på ett förnuftigt sätt och utveckla tjänstelösningar som passar användarnas behov. Följande förändringar i omvärlden inverkar på trafiken: globaliseringen fortsätter och förändrar strukturerna i näringslivet och världshandeln klimatförändringarna fortsätter, de förändringar som de leder till blir allt större, man måste anpassa sig till förändringarna energipriset stiger och tillgången kan bli begränsad den ryska ekonomins utveckling inverkar på personoch godstrafiken Barentsregionens betydelse ökar på lång sikt genom strukturförändringen inom industrin föds nya industriområden, gruvdriften ökar och transporterna inom den tunga industrin förändras användningen av bioenergi ökar tjänsternas betydelse inom produktionsstrukturen ökar den elektroniska handeln och ärendehanteringen ökar livsstilar och -värderingar blir mer varierade och fritidens betydelse ökar arbetslivet förändras och rörligheten ökar befolkningen åldras och koncentreras till större tillväxtcentra det uppstår större skillnader mellan regionerna de tekniska lösningarna utvecklas, nya uppfinningar föds och dessa erbjuder nya möjligheter fordons- och bränsleteknikerna utvecklas. Strategiska SYNPUNKTER För kunden Spåren av vår verksamhet i dag syns i morgon Mera för mindre genom samarbete Människorna åstadkommer resultatet 6 Trafikförhållanden 2035

9 Riktlinjer för att utveckla trafiksystemet på lång sikt För kunden Näringslivets verksamhetsförutsättningar Att trygga den dagliga framkomligheten och näringslivets verksamhetsförutsättningar i hela landet är prioriteringar när nationella och internationella förbindelser utvecklas. Man betonar särskilt regionala behov, i synnerhet inom drift och underhåll av vägnätet av lägre klass, inom småskaligt utvecklande av trafiksystemet samt i sättet att organisera kollektivtrafiken. Att förflytta sig i vardagen Fungerande resekedjor och daglig framkomlighet prioriteras när persontrafiken och dess tjänster utvecklas. Kollektivtrafiken görs till ett attraktivt alternativ i de stadsregioner där det är möjligt. För att förbättra knutpunkterna i trafiksystemet klargörs ansvaret för anslutningsparkeringarna och finansieringen mellan staten, kommunerna och de privata aktörerna. Gång och cykling är grundläggande transportsätt och därför är det viktigt att prioritera förutsättningarna för dem när trafikmiljön planeras och genomförs i stadsregioner och tätorter. Möjligheterna att förena de lagstadgade transporterna för att uppnå en basservicenivå i den öppna kollektivtrafiken utreds och genomförs som ett samarbete mellan olika förvaltningar. Spåren av vår verksamhet i dag syns i morgon sätt ur olika synvinklar (bland annat miljö, jämlikhet, styrande effekt). Trafikprissättningen görs i enlighet med de trafikpolitiska målen. Säkerhet och miljö Säkerhetstänkande är en integrerad del av Trafikverkets verksamhet. Att trygga säkerheten är ett ramvillkor för vår verksamhet. Trafikens ekologiska fotavtryck minskas. Nya utgångspunkter för planeringen tillämpas, där säkerheten betonas mer än snabbheten. Trafiksäkerheten på vägarna förbättras genom att man stöder att hastighetsbegränsningarna följs och drar nytta av ny teknik. Mera för mindre genom samarbete Mångsidigt utbud av metoder Ett mångsidigt utbud av metoder används, man verkar i samarbete med kunder och intressegrupper samt vidgar perspektivet på trafikledshållningen genom tjänstelösningar som tillfredsställer kundernas behov. Centrala trafikförbindelser Genom att säkra trafik- och transportförhållandena inom centrala förbindelser främjas konkurrenskraften för näringslivet och tillgängligheten mellan olika regioner samt samordningen av trafiken. FINANSIERING I fördelningen av medel satsar man särskilt på den dagliga fram Att bromsa och anpassa sig till klimatförändringarna Utsläppen av växthusgaser i trafiken minskas i samarbete med övriga aktörer genom att minska behovet av transporter och förbättra energieffektiviteten i trafiksystemet. Det ska utföras en heltäckande strukturell granskning av avgifter och skatter som omfattar alla transportkomligheten på trafiknätet, små utvecklingsåt gärder och en ökad finansiering av kollektivtrafiken, i synnerhet i växande stadsregioner. I finansieringen av trafikledshållningen och köp av trafiktjänster bör man ta hänsyn till en stigande kostnadsnivå. Långsiktighet i finansieringen och ett realiseringsprogram på 10 år skapar förutsättningar för effektiva förbättringsåtgärder. Man utarbetar en gemensam trafiksystempeng för olika aktörer, som används inom ramen för gemensamma riktlinjer och oavsett ansvarsgränser för att förbättra trafiksystemet i stadsregionerna. Man använder små investeringsprogram i större utsträckning än nu i bastrafikledshållningen, vilket till en början förutsätter en högre finansieringsnivå för bastrafikledshållningen. Finansieringen av stora investeringar bör säkras genom att budgetprocessen utvecklas på ett sätt som gör att projekten kan genomföras på ett mer kostnadseffektivt sätt än idag och tas i bruk omedelbart. Om budgetprocessen inte kan utvecklas bör man överväga externa finansieringsmöjligheter för investeringarna (exempelvis Infra Oy). I samarbete med övriga aktörer söker man efter nya finansieringsmodeller för att säkra utvecklingen av trafiktjänsterna och trafiklederna. Trafikförhållanden

10 2.1 Näringslivets verksamhetsförutsättningar Att trygga den dagliga framkomligheten och näringslivets verksamhetsförutsättningar i hela landet prioriteras när nationella och internationella förbindelser utvecklas. Nationella och internationella förbindelser utvecklas långsiktigt med hjälp av de befintliga resurserna för behoven inom näringslivets transportkedjor och tillgänglighet samt resandet och i samarbete med övriga aktörer. I utvecklandet av dessa tar man hänsyn till näringslivets dynamik, särskilda behov i olika delar av Finland och förändringar i omvärlden. Näringslivets verksamhetsförutsättningar stöds genom att fungerande transportkedjor och tillgänglighet säkerställs. Med hänsyn till en ändamålsenlig arbetsfördelning av transportsätten tryggar staten flygförbindelserna om andra kollektiva trafikförbindelser till Helsingfors tar längre än tre timmar och det inte finns några andra flygförbindelser på under en timmes avstånd. I södra Finland betonas tryggandet av en tillräcklig kapacitet för näringslivets inrikes och utrikes transporter och arbetskraftens möjlighet till mobilitet genom bra förbindelser inom kollektivtrafiken. I västra Finland betonas fungerande transportkedjor till de centrala trafikknutpunkterna och hamnarna, även i väst-östlig riktning. I östra Finland betonas tillräckliga förbindelser till Ryssland och behoven inom turism, gruvdrift och skogsindustri samt Saima kanals funktion. I norra Finland betonas behoven inom gruvdriften och annan tung industri samt turismen. På lång sikt ingår beredskap för en ökad betydelse för Barentsregionen. Näringslivets konkurrenskraft tryggas genom fungerande transportkedjor och tillgänglighet. Man betonar särskilt regionala behov, i synnerhet inom drift och underhåll av vägnätet av lägre klass, småskaligt utvecklande av trafiksystemet samt sättet att organisera kollektivtrafiken. 8 Trafikförhållanden 2035

11 2.2 Att förflytta sig i vardagen Fungerande resekedjor och daglig framkomlighet prioriteras när persontrafiken och dess tjänster utvecklas. Kollektivtrafiken görs till ett attraktivt alternativ i de stadsregioner där det är möjligt. Inom den långväga persontrafiken prioriteras förbindelserna från landskapscentra och betydande turistcentra till Helsingfors samt förbindelserna mellan landskapscentra som behövs för att förbinda pendlingsområden och stöda den ekonomiska funktionen. De kommersiella tjänsterna inom kollektivtrafikförbindelserna stärks på riksplanet även genom infrastrukturlösningar, bland annat genom investeringar i järnvägar och förbättring av knutpunkter. På de mest centrala delarna av huvudvägnätet (riks vägar och stamvägar) är servicenivåmålet en trygg nivå på 100 km/h. På det övriga huvudvägnätet fastställs hastigheterna med hänsyn till säkerheten. Tyngdpunkten i utvecklandet av trafiksystemet i stadsregionerna är att stöda utformningen av fungerande resekedjor samt förenhetliga markanvändningen i fungerande stadsregioner. Trafiksystemet utvecklas i samarbete med stadsregionerna så att verksamhetsförutsättningarna för kollektivtrafiken samt gång- och cykeltrafiken förbättras. Finansieringen av kollektivtrafiken överförs till stadsregionerna, i synnerhet kollektivtrafikregioner under utveckling och till förbättring av resekedjorna. Även genom infrastrukturåtgärder stöder man kollektivtrafiken och gör knutpunkterna mer välfungerande. I de fyra största stadsregionerna är målet en kollektivtrafik som kan konkurrera med privatbilismen om arbetsresorna. I de övriga stora och medelstora växande stadsregionerna strävar man efter ett attraktivt utbud. De statliga åtgärderna inriktas på de mål för förenhetligande som man regionalt har förbundit sig till. I stadsregionerna finansieras helhetslösningar som tillsammans bidrar till den gemensamt överenskomna servicenivån och till att målen nås. Förutsättningarna för gång och cykling utvecklas som en del av fungerande resekedjor. I övriga områden förblir personbilen det främsta transportmedlet. I små stadsregioner och i glesbygder i närheten av stadsregionerna strävar man efter en basservicenivå för kollektivtrafiken. Man strävar efter att trygga basservicen i glesbygder. I stadsregionerna bör man stärka verksamhetsförutsättningarna för kollektivtrafiken samt gång- och cykeltrafiken. För att förbättra knutpunkternas funktion inom trafiksystemet förtydligas ansvaret för anslutningsparkeringarna och finansieringen mellan staten, kommunerna och de privata aktörerna. Möjligheterna att förena de lagstadgade transporterna med den öppna kollektivtrafiken på basservicenivå utreds och genomförs som ett samarbete mellan olika förvaltningar. Gång och cykling är grundläggande transportsätt och förutsättningarna för dem beaktas i första hand när trafikmiljön planeras och genomförs i stadsregioner och tätorter. Trafikförhållanden

12 2.3 Att bromsa och anpassa sig till klimatför ändringarna Utsläppen av växthusgaser i trafiken minskas i samarbete med övriga aktörer genom att minska mobilitetsbehovet och förbättra energieffektiviteten i trafiksystemet. Trafiken står för en andel av utsläppen av växthusgaser i Finland på cirka 20 procent. Med utgångspunkt i den lång siktiga klimat- och energistrategin har man i det klimatpolitiska programmet för kommunikationsministeriets förvaltningsområde bland annat satt som mål att: utsläppen av växthusgaser från trafiken ska minska med 15 procent fram till år 2020 i jämförelse med år 2005 godstrafikens och kollektivtrafikens energieffektivitet ska förbättras med nio procent gång- och cykelresorna ska öka med 20 procent servicenivån i trafiken bibehålls på samma nivå som nu trots mer extremt väder. Mer långsiktiga utsläppsmål finns i regeringens framtidsredogörelse om klimat- och energipolitiken från Där satte man som mål att Finlands växthusgasutsläpp skulle minska med 80 procent fram till år 2050 i jämförelse med år Nu krävs det nya typer av åtgärder. De centrala metoderna för att bromsa klimatförändringarna är fordons- och bränsleteknik samt ekonomisk styrning. Privatbilismen bör i fortsättningen regleras genom lagar, skatter och avgifter som bygger på användning. Trafikverket minskar utsläppen av växthusgaser i trafiken i samarbete med andra: genom att intensifiera den gemensamma planeringen av markanvändningen och trafiken samt stöda förfarandet med avsiktsförklaringar genom att stöda förenhetligandet av markanvändningen i stadsregionerna, förutsättningarna för kollektivtrafiken samt gång- och cykeltrafiken, energieffektiva resekedjor och styrningen av mobiliteten genom att stöda energieffektiva lösningar och intelligent logistik inom godstrafiken genom att utveckla vägtrafikledningen (dra nytta av styrtjänster etc.) genom att öka spårtrafikens konkurrenskraft med hjälp av åtgärder rörande trafikledshållningen och utveckla resekedjorna inom denna. Man måste ha beredskap för klimatförändringarna även inom trafikledshållningen och trafiktjänsterna, så att servicenivån inom trafiken kan uppnås trots att det blir vanligare med översvämningar, stormar, nederbörd och nollgradigt väder. Det ska utföras en heltäckande strukturell granskning av avgifter och skatter som omfattar alla transportsätt med hänsyn till olika synvinklar (bland annat miljö, jämlikhet, styrande effekt). Prissättningen av trafiken (skatter och avgifter) görs i enlighet med de trafikpolitiska målen. 10 Trafikförhållanden 2035

13 2.4 Säkerhet och miljö Säkerhetstänkande är en integrerad del av Trafikverkets verksamhet. Att trygga säkerheten är ett ramvillkor för vår verksamhet. Trafikens ekologiska fotavtryck minskas. Målet är att det inte ska ske några olyckor inom sjö- eller järnvägstrafiken som leder till dödsfall eller skador på miljön. Inom vägtrafiken är målet att minska antalet dödsfall i samarbete med olika aktörer så att antalet människor som dör i trafiken varje år är under 100 fram till år På lång sikt bygger säkerhetsarbetet inom vägtrafiken starkt på den så kallade nollvisionsprincipen: trafiksystemet ska planeras så att inga människor dör eller skadas allvarligt i trafiken. Man försöker att förebygga olyckor och skador inom all verksamhet. Målet är ett tryggt trafiknät och en trygg trafikmiljö där man har tagit hänsyn till miljöpåverkan. Miljön och människorna skyddas mot hälso- och miljöolägenheter till följd av trafiken och trafikledshållningen (buller, vibrationer, grundvatten och förorenad mark). Trafikverket minskar olyckorna i trafiken i samarbete med andra: genom att vidta åtgärder i enlighet med det nationella trafiksäkerhetsprogrammet genom att använda effektiva metoder för att förhindra allvarligare olyckor (bland annat genom att skilja motsatta färdriktningar i vägtrafiken och förnya utgångspunkterna för planeringen och satsa mer på säkerheten) genom att främja säkerhetsinriktade och ansvarsfulla attityder såväl bland enskilda som rör sig i trafiken som företag och organisationer som är verksamma i trafiken genom att delta i att utveckla lösningar för intelligent trafik som förebygger olyckor och lindrar konsekvenserna av dem (inklusive automatisk trafikövervakning). genom att utveckla säkerhetssystemen i spårtrafiken och avlägsna plankorsningar genom att utveckla fartygstjänsterna inom sjötrafiken och trafikledshållningen genom att dra nytta av ny teknik genom att främja region- och samhällsstrukturens utveckling, vilket minskar trafikarbetet och främjar en övergång till säkra färdsätt vid resor och transporter. Förebyggande är viktigt för att uppnå säkerhets- och miljömålen. Nya utgångspunkter för planeringen tillämpas, där säkerheten betonas mer än snabbheten. Trafiksäkerheten på vägarna förbättras genom att man stöder att hastighetsbegränsningarna följs och drar nytta av ny teknik. Trafikförhållanden

14 2.5 Mångsidigt utbud av metoder och samarbete Ett mångsidigt utbud av metoder används, man verkar i samarbete med kunder och intressegrupper samt vidgar perspektivet på trafikledshållningen genom tjänstelösningar som tillfredsställer kundernas behov. Trafikefterfrågan och valet av transportmedel påverkas genom ett mångsidigt utbud av metoder i samarbete med olika aktörer, genom att man deltar i utvecklingen av prissättningen och stöder en markanvändning som minskar trafikbehoven samt utvecklar servicenätet. Användningen av trafiknätet och trafiktjänsterna effektiviseras med hjälp av metoder för intelligent trafik. Trafikledningen och -styrningen samt informationstjänsterna för kollektivtrafiken, de elektroniska betalningssystemen och resekedjornas funktionalitet samt anslutningslösningarna utvecklas. I förbättringen av trafiksystemet betonas småskalig utveckling. På så sätt kan man fördela utvecklingsåtgärderna på ett större regionalt område och satsa på mål som är kostnadseffektiva men som tidigare blev utan finansiering. Man ska vara försiktig med stora utvecklingsåtgärder, eftersom de tillgängliga resurserna inte tillåter omfattande investeringar. Investeringsprojekten genomförs som rimliga, säkra och funktionella helheter som leder till trafikmässigt tillräckligt stora fördelar för dem som använder trafiklederna. Branschens produktivitet förbättras och man drar nytta av innovationer. Man stöder dessa med hjälp av effektiva anbudsförfaranden och modeller för genomförande. Öppen användning av offentliga uppgifter främjas, så att samhället i stor utsträckning kan använda trafik- och trafikledsdata. Det gör att man kan utveckla nya tjänster och innovationer. Det behövs samarbete för att skapa nya finansieringsmodeller och metoder för budgetering, utveckla trafiksystemen i stadsregionerna och organisera kollektivtrafiken över gränserna för förvaltningarna. Det behövs samarbete för att styra efterfrågan inom trafiken och trygga tillfredsställande trafiktjänster. 12 Trafikförhållanden 2035

15 2.6 Centrala trafikförbindelser Genom att säkra trafik- och transportförhållandena inom centrala förbindelser främjas konkurrenskraften för näringslivet och tillgängligheten mellan olika regioner samt samordningen av trafiken. Inom de centrala förbindelserna är målet fungerande, trygga och störningsfria resor mellan olika delar av landet och vid resor utomlands. I landsvägs- och banlagen nämns begreppet stomnät, och enligt lagen beslutar kommunikationsministeriet separat om stomnätet. Stomnät har presenterats i kommunikationsministeriets arbetsgrupps betänkande (Kommunikationsministeriets publikationer 43/2006), men ärendet har inte förts vidare. De centrala väg- och banförbindelserna samt hamnarna och flygplatserna bör emellertid på något sätt definieras. Här är det viktigt att prioritera befintliga förbindelser. Bild 1. Finlands huvudtrafiknät och internationella förbindelser. Suomen liikenneverkko Mehamn N Eurooppatie päätieverkko rautatieverkko talvisatamat lentoasemat (kotimaan matkustajamäärä yli matkustajaa / vuosi) Norwegian Sea Hammerfest Alta Tromsø 92 E8 E6 Narvik Lebesby Lakselv E6 Ivalo Vardø E75 E6 Kirkenes E105 Raja-Jooseppi Barents Sea Teriberka Severemorsk Murmansk rajanylityspaikat autolla rajanylityspaikat junalla rajanylityspaikat autolla / junalla E10 E45 E8 Kittilä E75 Salla Kandalaksha Muiden maiden liikenneverkot Eurooppatie rautatie satama lentokenttä E6 E12 E45 E10 E4 Tornio Luleå Kemi Oulu Raahe Rovaniemi Kuusamo E63 Ämmänsaari Vartius E105 White Sea Kem Belomorsk Arkangel E12 E4 Kajaani Kontiomäki Kokkola Pietarsaari E39 Kristiansand E39 E16 E134 E18 E6 Oslo E18 E20 E45 E14 E14 Vaasa Sundsvall Kaskinen Pori E8 Rauma Uusikaupunki Gävle Naantali E4 Turku E18 Maarianhamina Stockholm E20 E12 E75 Tampere E63 E18 Koverhar Hanko Jyväskylä Kantvik Inkoo Tallinn Kuopio Imatra Nuijamaa Vainikkala Vaalimaa Primorsk Hamina Kotka Loviisa Sköldvik Helsinki E20 Joensuu Niirala Kondopoga Segezha Petrozavodsk Sordavala Pitkyaranta E18 E105 Ust Luga St.Petersburg Göteborg Baltic Sea E67 E95 E39 E4 North Sea E20 E45 E6 E20 E22 E22 Riga E77 E105 Copenhagen E77 E67 E95 E22 Moscow E45 E47 E65 Trafikförhållanden

16 2.7 Finansiering baserad på servicenivå I fördelningen av medel satsar man särskilt på den dagliga framkomligheten på trafiknätet, små utvecklingsåtgärder och en ökad finansiering av kollektivtrafiken, i synnerhet i växande stadsregioner. Under de närmaste åren, , styrs Trafikverkets verksamhet av Trafikverkets strategi samt verkets verksamhets- och ekonomiplan för åren och tillhörande budgetramar. Denna långsiktiga plan styr verksamheten på längre sikt. De förändringar som planen leder till kan ses till fullo efter 2 3 regeringsperioder. Utgångspunkten för planen är en årlig finansieringsnivå på miljoner euro. De ekonomiska ramarna innefattar en årlig inkomstfinansiering som beräknas uppgå till cirka 50 miljoner euro från banavgiften och övriga inkomstkällor utanför budgeten. Granskningen innefattar inte administrativa utgifter. Man utgår från att man kommer att ge särskild finansiering till vissa betydande mål, som exempelvis transportförbindelser till gruvor och metrolösningar. Planen illustrerar hur den befintliga finansieringen bör fördelas enligt Trafikverkets uppfattning och vad man får för pengarna. De senaste åren har finansieringsnivån legat högre än de ekonomiska ramarna i planen, i genomsnitt cirka miljoner euro Bland annat på grund av stimulansfinansieringen har i synnerhet finansieringen av stora utvecklingsinvesteringar legat på en tämligen hög nivå i förhållande till den långa tidsperioden. Den låga finansieringsnivån i planen visar i vilket läge de statliga finanserna befinner sig i och gör att man tydligt tvingas visa vilka prioriteringarna är. Finansieringsbehovet i trafiken och trafikledshållningen är betydligt större än så. Fördelningen av finansieringen har inte granskats i enlighet med momentfördelningen i budgeten, utan förbättringen av trafikförhållandena omfattar både stora utvecklingsinvesteringar och mer småskalig utveckling med hjälp av finansiering från bastrafikledshållningen. Kostnaderna för de kommande åren för redan genomförda eller pågående efterfinansierings- och PPP-projekt innefattar utgifter för att förbättra trafikförhållandena. Alla kostnader presenteras i nuvarande penningvärde. I kostnaderna har man inte tagit hänsyn till den stigande kostnadsnivån under perioden och den minskning av köpkraften som detta leder till. Den högre kostnadsnivån måste beaktas i finansieringen. I finansieringen av trafikledshållningen och köp av trafiktjänster bör man ta hänsyn till en stigande kostnadsnivå. Långsiktighet i finansieringen och ett realiseringsprogram på 10 år skapar förutsättningar för effektiva förbättringsåtgärder (bilaga 1). Man använder små investeringsprogram i större utsträckning än nu i bastrafikledshållningen, vilket till en början förutsätter en högre finansieringsnivå för bastrafikledshållningen (bilaga 2). Man utarbetar en gemensam trafiksystempeng för olika aktörer, som används inom ramen för gemensamma riktlinjer och oavsett ansvarsgränser för att förbättra trafiksystemet i stadsregionerna. Finansieringen av stora investeringar bör säkras genom att budgetprocessen utvecklas på ett sätt som gör att projekten kan genomföras på ett mer kostnadseffektivt sätt än idag och tas i bruk omedelbart. Om budgetprocessen inte kan utvecklas bör man överväga externa finansieringsmöjligheter för investeringarna (exempelvis Infra Oy). I samarbete med övriga aktörer söker man efter nya finansieringsmodeller för att säkra utvecklingen av trafiktjänsterna och trafiklederna. 14 Trafikförhållanden 2035

17 Tabell 1. Genomsnittlig fördelning av den årliga finansieringen (förändring i finansieringsnivå anges inom parentes). Delområden årlig finansiering förändring i planen i planen jämfört med idag Bevara framkomligheten milj. (+110 milj. ) Underhåll av trafiklederna 500 milj. (+80 milj. ) Drift och användning av trafiklederna 400 milj. (+10 milj. ) Trafikledning, isbrytning 100 milj. (+10 milj. ) Skärgårdstrafik, frigående färjor och vajerfärjor 50 milj. (+10 milj. ) Förbättring av trafikförhållandena 370 milj. ( 280 milj. ) Små förbättringsåtgärder 160 milj. (+35 milj. ) Stora investeringar 210 milj. (-315 milj. ) Stöd till kollektivtrafiken 130 milj. (+40 milj. ) Stadsregioner 50 milj. (+30 milj. ) Basservicetrafik 60 milj. (+20 milj. ) Fjärrtrafik 20 milj. ( 10 milj. ) Totalt milj. ( 130 milj. ) Förr I fortsättningen Bevara 56 % framkomligheten Stöd och köp 5 % till kollektivtrafiken Småskalig 8 % utveckling Stora investeringar 31 % Bevara 68 % framkomligheten Stöd och köp 8 % till kollektivtrafiken Småskalig 10 % utveckling Stora investeringar 14 % Bunden 4 % finansiering Bild 2. Genomsnittlig fördelning av finansieringen och fortsatt fördelning av finansieringen enligt servicenivå. Trafikförhållanden

18 Genom inriktningen på finansieringen strävar man efter att i första hand säkra den dagliga framkomligheten. Finansieringen av drift och underhåll av trafiklederna samt trafikledningen har höjts till en nivå som i början av planperioden innebär att den nuvarande nivån på driften och underhållet av trafikledsnätet för olika transportsätt bibehålls. I slutet av planperioden prioriteras drift och underhåll enligt trafikbehovet på näten, så att skicket på de centrala trafiklederna inte försämras. Köp av och stöd till kollektivtrafiktjänsterna får större finansiering än idag. Tilläggsfinansieringen riktas till kollektivtrafikstöd inom storstadsregionerna samt mindre stadsregioner och för att trygga en basservicenivå på landsbygden. Vägnätet förbättras främst genom små åtgärder som får en större finansiering än nu. Finansieringen av små förbättringsåtgärder riktas främst till kollektivtrafiken i stadsregionerna, projekt som främjar gång, cykling, säkerhet och miljö samt enskilda säkerhetsåtgärder på de mest trafikerade huvudvägarna. När det gäller stora utvecklingsprojekt för vägnätet har man endast råd att genomföra några få under planperioden. Åtgärderna utförs på ett par procent av hela huvudvägnätet. Cirka 90 procent av landsvägsnätet kommer inte att vara föremål för förbättringsinvesteringar. Förbättringarna av bannätet kommer främst att ske i form av projekt för att förbättra huvudbanans kapacitet samt närtrafikprojekt inom Helsingforsregionens närtrafik. Inom sjöfarten riktas finansieringen av förbättringar till att utveckla trafikens styrsystem och fördjupa farlederna i enlighet med trafikbehoven i hamnarna. På förbättringen av trafikförhållandena satsas man totalt 370 miljoner euro per år (drygt 55 procent av den nuvarande finansieringen). Av denna finansiering är i genomsnitt nästan 70 miljoner euro om året bundet till redan genomförda eller pågående efterfinansieringsoch PPP-projekt, varefter det i genomsnitt återstår cirka 300 miljoner euro per år för nya förbättringsåtgärder. Det är mindre än hälften av den nuvarande finansieringen. Förbättringsfinansieringens relativa tyngdpunkt flyttas något från väghållning mot banhållning. Bild 3. Fördelning av finansiering för förbättring av trafikförhållandena (stora investeringar och småskalig utveckling) för och i fortsättningen. Förr I fortsättningen Vägtrafik 61 % Järnvägstrafik 36 % Sjöfart 3 % Vägtrafik 50 % Vägtrafik, 12 % bunden finansiering Järnvägstrafik 45 % Järnvägstrafik, 6 % bunden finansiering Sjöfart 5 % 16 Trafikförhållanden 2035

19 SERVICENIVÅN I TRAFIKEN OCH EFFEKTER ÅR Trafikförhållanden

20 3.1 Nationella och internationella förbindelser I de nationella och internationella förbindelserna uppnås den servicenivå som beskrivs nedan med resurserna i planen år Finlands export bygger främst på sjö- och flygtransporter. Utrikeshandelns utveckling påverkas av globaliseringen, Asiens ökade attraktionskraft, utvecklingen i Ryssland och de strukturella förändringarna inom industrin. Utvecklingen i S:t Petersburg ökar Finlands export och landtransporternas roll inom exporten. De strukturella förändringarna i näringslivet leder till minskad intensitet i transporterna och ökade vägtransporter. Strukturförändringen inom skogsindustrin och produktionsminskningen minskar antalet transporter inom alla trafikslag, men relativt sett är minskningen störst inom järnvägstransporterna. Å andra sidan bidrar förmodligen den växande gruvsektorn till ökade järnvägstransporter. Eftersom planen fäster särskilt stor vikt vid den dagliga framkomligheten på hela nätet bibehålls den dagliga framkomligheten på vägnätet av lägre klass på en rimlig nivå. Däremot utvecklas de centrala förbindelserna i mindre utsträckning. Finansieringsfördelningen som valts i planen är regionalt sett ganska jämn och orsakar ingen ytterligare belastning på den centrering av den regionala strukturen som är en följd av att befolkningen koncentreras och tätorterna växer. Om regionstrukturen centreras kring storstadsregionerna snabbare än beräknat kommer man inte att kunna erbjuda en tillräckligt hög servicenivå på de livligt trafikerade trafiklederna. För att försäkra sig om en tillräckligt hög säkerhet måste man dessutom sänka hastigheterna, för så stora investeringar har man inte råd med inom dessa budgetramar. Med de befintliga resurserna förbättras knappt hastighetsmålet (100 km/h) på de centrala delarna av huvudvägnätet. Servicenivån i trafiken förbättras endast på enskilda ställen, som utgör en mycket liten andel av det totala landsvägsnätet. Servicenivån försämras i de delar av vägnätet där det sker en betydande ökning av trafiken. Eftersom hastighetsnivån fastställs utifrån säkerheten innebär en ökad trafik en sänkning av hastighetsbegränsningen på många avsnitt (till 80 km/h), på vissa platser till lägre hastigheter än de maxhastigheter som tillåts för lastbilar. Restiderna ökar och särskilt den långväga trafiken går långsammare. Kostnadseffektiviteten inom transporterna minskar. Genom vägtrafikledning ökar smidigheten och störningarna minskar. Åtgärder för att öka punktligheten minskar standardavvikelsen för hastigheterna och leder till en förbättrad trafiksäkerhet. Säkerheten kan dock inte 18 Trafikförhållanden 2035

21 förbättras så mycket genom trafikledshållningen. Huvudvägarna (riks- och stamvägar på drygt km) bibehålls i nuvarande skick tack vare de ökade resurserna för den dagliga framkomligheten. Samtidigt bibehålls den höga nivån på vinterunderhållet på vägarna och skötseln av trafikmiljön (grönområden, vägmärken, belysning, utrustning, renhållning) på nuvarande nivå. Med resurserna i planen hålls bannätet i samma skick som idag. Funktionen hos de viktigaste bangårdarna förbättras efter år Med hjälp av åtgärderna i planen kan banornas bärförmåga och kapacitet förbättras på vissa rutter, men målen kommer inte att nås. Ett bannät på 25 ton är något mer omfattande än det nuvarande (nu cirka 30 procent av det centrala nätet för godstrafik). En förbättrad bärförmåga på de viktigaste rutterna för tunga transporter leder till en större kostnadseffektivitet och ökar bannätets kapacitet i ton. Punktligheten i järnvägstrafiken ökar genom en ökad kapacitet på de viktigaste banavsnitten och till följd av en förnyelse av trafikstyrningssystemet. En utökad kapacitet skapar förutsättningar för ett utökat utbud av tåg i Helsingforsregionen. Det har positiva effekter på den långväga persontrafiken samt utvecklingen av kollektivtrafiken i Helsingforsregionen och förenhetligandet av samhällsstrukturen. Inom persontrafiken höjs hastighetsnivåerna på Österbottenbanan samt små delar av det övriga huvudbannätet. På många förbindelsevägar som går parallellt med Österbottenbanan förbättras konkurrenskraften i den långväga persontrafiken i förhållande till flyg- och busstrafiken samt i viss mån också personbilstrafiken. På andra avsnitt mellan städerna bygger kollektivtrafiken till stor del på tåg- och bussförbindelser i samma utsträckning som nu, men de sänkta hastighetsnivåerna på huvudvägförbindelserna gör även att busstrafiken går långsammare. Stationernas funktion och tillgänglighet förbättras något. Servicenivån i resekedjorna förbättras överallt till följd av att reseinformationen i realtid och den mobila reseinformationen utvecklas. Effekterna på antalet resenärer är svårt att uppskatta, då priserna på resandet har en central inverkan på hur konkurrenskraften utvecklas mellan olika kollektiva färdmedel och biltrafiken. Bannätets säkerhet bibehålls på en hög nivå. Det finns dock ingen finansiering för en betydande minskning av plankorsningarna, vilket förhindrar en mera omfattande höjning av hastighetsnivåerna i nätet. Ökad finansiering av den dagliga framkomligheten i början av planperioden leder till att behovet av reparationer av trafiklederna och konstruktionerna inte ökar och att den relativa andelen av trafiklederna som är i dåligt skick bibehålls på den nuvarande nivån. De åldrande trafiklederna och anordningarna samt den utökade infrastrukturen till följd av investeringarna leder till ett ökat behov av finansiering under planperioden. Med den föreslagna finansieringsnivån försämras trafiknätens skick i slutet av planperioden. Servicenivån och skicket hos farlederna för handelssjöfarten förbättras något. Farlederna för handelssjöfarten fördjupas och förbättras i enlighet med en lönsamhetsbedömning som bygger på kundernas behov. Även skicket hos farlederna för handelssjöfarten förbättras. Tillförlitliga och aktuella sjökortsuppgifter möjliggör en säker navigering. Vintertrafiken till Finlands hamnar säkras inom handelssjöfarten. Den genomsnittliga väntetiden för isbrytningsassistansen förblir densamma som tidigare. Förnyelsen och användningen av trafikstyrningssystem har lett till minskade säkerhets- och miljörisker samt störningar. Trafiken i Saima kanal fungerar bättre. De väginvesteringar för gruvprojekt som behövs i norra och östra Finland finansieras som separata projekt. I planen presenteras inga investeringar i den växande Barentsregionen, eftersom investeringarna förmodligen görs efter 2030-talet. Flygförbindelserna fungerar på ett marknadsorienterat sätt, eller så tryggas de om de övriga kollektiva förbindelserna till Helsingfors tar längre än tre timmar och det inte finns några andra flygförbindelser på mindre än en timmes avstånd. Trafikförhållanden

22 3.2 Servicenivån i stadsregionerna I stadsregionerna uppnås den servicenivå som beskrivs nedan med resurserna i planen år Förändringarna i omvärlden påverkar trafikefterfrågan. Genom att förenhetliga samhällsstrukturen och styra efterfrågan på trafik kan man i stor utsträckning inverka på placeringen av bostäder, arbetsplatser och service. Med den nuvarande utvecklingen fortsätter splittringen och möjligheterna att utveckla en konkurrenskraftig kollektivtrafik försämras. Även möjligheterna att nå klimat-, säkerhets- och miljömålen försämras. För att påverka ökningen av trafiken krävs det ett målmedvetet samarbete mellan olika aktörer och engagemang kring en gemensam vision. Genom planeringen av boende, service, arbetsplatser och trafik i stadsregionerna kan man påverka resornas längd samt möjligheterna till kollektivtrafik samt gång och cykling. Även fritidstjänster som utnyttjas på nära håll kan påverkas. Kommunernas agerande har en central roll i denna utveckling. Med hjälp av åtgärderna i planen understöds differentieringen av kommunerna genom exempelvis avsiktsförklaringar och en ökad finansiering av kollektivtrafiken. Finansieringsökningen sker särskilt i de stora stadsregionerna. Man stöder också kollektivtrafiken genom investeringar. Gångoch cykeltrafiken samt anslutningstrafiken utvecklas som en del av resekedjorna. I den ekonomiska styrningen av trafiken strävar man efter att påverka valet av fordon, bränsle och färdsätt samt efterfrågan på trafik. Utöver den ekonomiska styrningen påverkar prisutvecklingen på bränslen kostnaderna för mobiliteten. Bränslepriserna beräknas stiga i framtiden i och med dyrare fossila bränslen, klimatpolitiken och de höga priserna på nya bränslen. När det gäller underhållet och utvecklingen av trafiksystemen i stadsregionerna har kommunernas finansiering stor betydelse och enbart den statliga finansieringen räcker inte till för att det ska ske en utveckling i riktning mot målen. Pengarna till trafiksystemet främjar den regionala flexibiliteten och genomförandet av samarbetsprojekt. Servicenivån har beskrivits enligt antagandet att man i stadsregionerna finansierar helheter som bidrar till att uppnå de mål man kommit överens om gemensamt. I de fyra största stadsregionerna satsar staten ännu mer på kollektivtrafiken än idag i strävan efter en servicenivå som kan konkurrera med privatbilismen. I Helsingforsregionen skapas det med hjälp av baninvesteringar förutsättningar för att utöka utbudet av punktliga lokaltåg. Spårtrafikens täckning förblir emellertid begränsad i växande kranskommuner och det finns inte finansiering till helt nya spår. De minimiinvesteringar som krävs för att påbörja en regional trafik i Tammerfors- och Åboregionen görs tillsammans med kommunerna. Kollektivtrafikstödet till storstäderna utökas. Tillsammans med stadsregionernas egna satsningar skapar detta förutsättningar för att förbättra utbudet på stomlinjerna och behålla de konkurrenskraftiga biljettpriserna. De regionala kollektivtrafikorganisationerna har hand om kollektivtrafiken i stadsregionerna och resenärerna erbjuds gemensamma biljettsystem. I de övriga stora och medelstora stadsregionerna ökar staten kollektivtrafikstödet på de platser där även kommunerna satsar på trafiken. Det ökade stödet skapar förutsättningar för en attraktiv servicenivå inom kollektivtrafiken. Användningen av kollektivtrafiken underlättas av ett gemensamt biljettsystem. Genom att öka finansieringen av små investeringar skapar man förutsättningar för en förbättring av förhållandena för gång- och cykeltrafiken. Man ökar även satsningarna på en mer välfungerande busstrafik (förmåner, hållplatser och anslutningsparkeringar). Servicenivån på huvudvägarna i storstadsregionerna sjunker när trafiken ökar. Det finns ingen finansiering för projekt för extra kapacitet. Beroende på regionala beslut i olika delar av Finland uppnås lokala förbättringar av säkerheten i vägtrafiken, bättre fungerande anslutningar, en smidig kollektivtrafik och bekämpning av skadorna på miljön med hjälp av små åtgärder. I tillväxtcentra räcker det dock inte helt och hållet med ökade små investeringar för att uppfylla de behov som den ökade trafiken och utvecklingen av markanvändningen medför. På det stora hela förbättras förutsättningarna för gång- och cykel- samt kollektivtrafiken något i tillväxtcentren, samtidigt som personbiltrafiken försvagas något. I synnerhet i huvudstadsregionen ökar rusningstrafiken när trafiken ökar om man inte lyckas lyfta kollektivtrafikens samt gång- och cykeltrafikens andel av trafiken. 20 Trafikförhållanden 2035

23 3.3 Servicenivån i övriga regioner I de övriga regionerna uppnås den servicenivå som beskrivs nedan med resurserna i planen år Nivån på den dagliga skötseln av hela vägnätet (särskilt förhållandena för vintertrafiken) är i linje med behoven för trafiken under hela planperioden, dock med hänsyn till ändamålsenligheten på lågtrafikerade vägar. Vägarnas och vägkonstruktionernas skick bibehålls på den nuvarande nivån under första halvan av planen och inga ytterligare behov av reparationer uppstår. Under andra halvan av perioden leder den utökade infrastrukturen, effekterna av åldrande konstruktioner och en ökad trafik samt klimatförändringarna till ett större övergripande behov av underhåll. Klimatförändringarna leder till fler översvämningar, stormar och ur underhållssynpunkt problematiska temperaturer. Detta påverkar hur trafiken fungerar, underhållsbehovet och konstruktionerna. När den dagliga driften tryggas blir det brist på finansiering till reparationer av lågtrafikerade vägar och broar. Regionvägarnas och i synnerhet förbindelsevägarnas skick försämras betydligt under andra delen av planperioden. Antalet vägar i dåligt skick mer än fördubblas jämfört med idag. Även broarnas skick försämras. När det gäller kollektivtrafiken ökas finansieringen i små stadsregioner och på glesbygden. Med hjälp av ytterligare finansiering och samarbete med transporterna inom övriga förvaltningar tryggas basservicenivån i kollektivtrafiken. Skicket hos lågtrafikerade banor försämras och trafikbegränsningarna ökar. Även skicket på lugnare bangårdar försämras. De allra minst trafikerade banavsnitten kommer att läggas ner i takt med att de blir i ett sådant skick att det skulle krävas större investeringar för att reparera dem. I de viktigaste anskaffningsområdena för råvirke bedriver man samarbete med råvirkesterminalerna för att anordna stomtransporter. Inom sjöfarten försämras skicket på farleder med lågt vattendjup. Trafikförhållanden

24 3.4 Säkerhet och miljö Planeringen av trafiklederna och -miljön är av central betydelse för säkerheten och miljökonsekvenserna, men för att nå målen krävs det ytterligare åtgärder. Säkerheten är den centrala tyngdpunkten i planen. Genom planeringen av trafiklederna och -miljön förebyggs olyckor i enlighet med det nationella trafiksäkerhetsprogrammet. Nya utgångspunkter för planeringen, där säkerheten går före hastigheten, leder till en minskad olycksrisk. För att uppnå målet krävs det dock att man samarbetar med andra aktörer. Genom små utvecklingsåtgärder strävar man efter att genomföra säkerhetsåtgärder på olika håll i Finland. I planen betonas säkerheten på trafiklederna och i trafikmiljön samtidigt som man använder metoder för intelligent trafik för att förbättra säkerheten. Det är svårt att nå säkerhetsmålen. Förebyggande av olyckor och små utvecklingsåtgärder samt förnyelse och utveckling av trafikstyrningssystemen leder till en minskad olycksrisk inom sjö- och spårtrafiken. I planen betonas minskningen av riskerna bland annat genom sjökartläggning och förnyelse av styrsystemet inom fartygstrafiken. För att förhindra att grundvattnet förstörs är förebyggande och utvecklande av halkbekämpningsmetoder av central betydelse. Varma vintrar och temperaturer som rör sig nära noll leder till ett ökat behov av saltning, och behovet av att skydda grundvattnet ökar. De mest brådskande skyddsåtgärderna försöker man att vidta med hjälp av små utvecklingsåtgärder. Problemen med buller och vibrationer förvärras med ökande trafik. I Finland utsätts nästan en miljon människor för buller från trafiken. Problemen förekommer till största delen i storstäderna, men buller från ban- och vägtrafiken är ett problem även på andra håll. För att avlägsna dessa problem spelar planeringslösningarna (att sammanjämka trafiklederna och markanvändningen) en betydande roll. De nuvarande problemen med buller och vibrationer avlägsnas genom små förbättringsåtgärder, såsom lösningar rörande beläggningar och underhåll, men det behövs fler bullerbekämpningsåtgärder än nu. Trafiksektorns andel av Finlands totala energiförbrukning är cirka procent. Energiförbrukningen i trafiken kan påverkas genom fordons- och bränsleteknologi, förenhetligande av samhällsstrukturen, fungerande rese- och transportkedjor samt ekonomisk styrning. Genom bil- och fordonsbeskattningen samt bränslebeskattningen kan man styra konsumenternas val. Tekniken kommer även i fortsättningen att ha en central betydelse för att minska utsläppen. Eftersom förnyelsen av bilparken har skett långsammare än väntat krävs det en mer kraftfull ekonomisk styrning eller andra åtgärder för att skynda på förnyelsen av bilparken för att målen för utsläppsminskningarna för år 2020 ska nås. För att uppnå det långsiktiga målet för utsläppsminskningarna fram till år 2050 är det viktigt att energieffektiviteten i trafiksystemet förbättras och att trafiksystemet stöder övriga aktörers möjligheter till effektiva minskningsåtgärder. En gemensam planering av markanvändningen och trafiken är av absolut central betydelse. För närvarande finns det en tydlig motsägelse mellan klimatmålen och utvecklingen av trafikmängden. I minskningen av halterna av kväveoxider och småpartiklar har fordons- och bränsletekniken en central roll. I minskningen av större partiklar är det viktigt med en tillräckligt bra nivå på underhållet och en effektiv borttagning av sand på våren. 22 Trafikförhållanden 2035

25 CENTRALA SLUTSATSER AV UTLÅTANDENA 4. Trafikförhållanden