INNEHÅLL 5 KÄRLEKEN TILL TEKNIKEN 1 DEN MÄNNISKOSTYRDA EVOLUTIONEN

Transkript

1 INNEHÅLL 1 DEN MÄNNISKOSTYRDA EVOLUTIONEN 5 KÄRLEKEN TILL TEKNIKEN PROTESER OCH HJÄLPMDEL HJÄRNAN OCH KROPPEN DEN NATURLIGA MÄNNISKAN Människokroppen i förändring 10 Den bioniska kroppen 15 Central intervju med Caludia Mitchell 23 Vad är det för skillnad mellan ett par glasögon och en protesarm 32 Vilka kroppsdelar kan man ersätta 40 Hörapparater 45 Proteser 53 Röda Korsets sjukhus 62 Material 6 Implantat 0 Exoskelett 5 Kosmetiska proteser 9 Robotarmar och kolfiberben 84 Hur hänger det ihop? 10 Hur påverkar tekniken jaget? 15 Hjärnan utanför kroppen 23 Gränssnitt 40 6 UPPÅT FRAMÅT ROBOTIKEN ATT BYGGA EN MÄNNISKA Vad är en cyborg 4 Cyborgen och politiken, människan och naturen 80 Den posthumana människan 86 Intervju med Kevin Warwick 88 Protesen som utsmyckning 94 Centralintervju med Oscar Pistorius 100 HULC 110 Implantatens mörka historia 11 Liten ordlista 122 Central intervju med Danica Kragic, professor i robotologi 130 Den mekaniska slaven 136 Robotiquette 142 Robotar med EQ 150 Robotens utseende 155 Personaliserade robotar 160 Vad ska vi ha dem till? 164 Kommer vi kunna skapa artificiella människor? 166 Kroppen som en arena 45 Aimee Mullens Central intervju 53 Den artificiella kroppen 60 Att skapa nytt 64 Artificiell livmoder 2

2 6 ROBOTIKEN att bygga en människa En dag kommer robotarna att vara en del av vår vardag, det är de allra flesta forskare överens om. Men frågan är hur dessa robotar ser ut. Kommer vi en dag att kunna producera artificiella människor - androider? Eller är framtidens robotar endast intelligenta maskiner som uträttar sådant vi människor inte vill eller kan göra själva. I alla avseenden är studiet av robotiken studiet av människan. För oavsett om vi tillverkar robotar till våra avbilder eller inte så kräver robotiken öka kunskapen om människan som biologisk och social varelse. Följ historien om den självbespeglande robotiken och läs om vad forskarna tänker om framtiden.

3 8 Danica Kragic, professor i robotologi Labbet är fullt av prylar. Leksaker, muggar, mjölkförpackningar. Och golvet är täckt av markeringar och små tejpbitar. Här bedriver professor Danica Krigic sin forskning. Prylarna, det är sådant vi hittar i våra hem. Danica är professor i robotoligi på Kungliga teknikska högskolan, KTH i Stockholm och föreståndare för förskarlabbet Centrum för autonoma system. Hennes forskargrupp på KTH arbetar med att utveckla hushållsrobotar. Maskiner som ska kunna hjälpa till med disken, plocka upp saker från golvet eller hålla oss människor sällskap och svara på frågor på frågor om ditten och datten. Men det är en diger uppgifte hon och hennes kolleger har framför sig. För hur bygger man en robot som vet hur hårt den ska hålla i en tallrik för att inte tappa den men utan att ha sönder den? Det handlar om att skapa system maskiner som kan kombinera informationen från en massa olika intryck och sedan tolka den rätt, säger Danica som själv är expert på datorseende. Robotarna heter Goofy, Dumbo och Ninni. Än så länge uppvisar de mycket rudimentära funktioner. De lär sig basala saker som att hålla ett glas utan att spräcka det, att ta sig från en punkt till en annan utan att köra på bollen och klädhögen som ligger på golvet eller att plocka ta upp en av flera muggar som står bredvid varandra på ett bord. Vi har redan idag svårt att erbjuda funktionshindrade och äldre allt det de behöver, ska vi i framtiden kunna ta hand om alla som behöver det måste vi ta robotarna och tekniken till hjälp, säger Danica Kragic. Kanske kan man få hjälp att gå på toan när man vill istället för att behöva vänta på att någon ska komma från hemtjänsten. Eller bara plocka upp något som ramlat eller hämta ett glas vatten, säger Danica. Robotarna rör sig på hjul. De ser snare ut att höra hemma på ett industrigolv än i en hemmiljö. Men man kan ändå se att de har något som påminner om en människa. Ett ansikte, två armar. Sensorererna, det är robotarnas sinnen, säger Danica. Precis som vi människor karlägger robotarna omgivningen. Två kameror blir ögon med stereoseende. Kontaktsensorer i de extremiteter som fungerar som händer ger känsel. Mikrofonerna är robotens öron. Rörelsesensorer göra att den vet hur långt det är till väggen. Den plockar in information om sin om-

4 10 11 Robotar med EQ Electro var den första humanoiden som såg dagens ljus. Den konstruerades i mitten på 1930-talet av Westinghouse Electric Corporation in Mansfield, Ohio. Electro var ungefär 2,10 meter hög, den kunde röra armar och ben på kommando och uttala omkring 00 ord som spelades upp med en inbyggd 8-varvsgrammofon. Electro kunde även röka och blåsa upp ballonger. Människan har alltid varit intresserad av processer som simulerar mänskligt beteende. Men fram till 1980-talet sysselsatte sig robotforskningen i första hand med att försöka återskapa och överträffa den mänskliga hjärnans förmåga att kalkylera och lösa problem. På senare år står det dock klart för forskarna att det finns många andra användningsområden för robotar än att underhålla oss och att spela schack. I projektet Aurora som drivs av bland andra tidigare nämnda Kerstin Dautehahn undersöker man hur barn med autistiska drag kan dra nytta av samvaron med robotar. Den lilla androiden Kaspar blir en lekkamrat som hjälper barnen öva på de sociala förmågor som annars ofta kommer naturligt hos barn som inte befinner sig inom autismspektrat. I leken med Kaspar lär sig barnen sådant som att turas om, att imitera den det leker mer, att ta initiativ i leken och att gemensamt uppmärksamma ett föremål eller en företeelse. Motivet för projektet är inte att utveckla en robot som ska ersätta familjens, vänners eller lärarens roll. Men medan människovärlden ofta ter sig oförutsägbar för barn med autism agerar robotar på maskiners mer förutsägbara vis, något som kan upplevas som betryggande för ett barn med autism. Sienceficionförfattaren Isaac Asimov författade på 1950-talet tre berömda lagar som har fått mycket stort genomslag även inom forskarvärlden när det gäller hur vi bör förhålla oss till utvecklingen av intelligenta maskiner. Det tre lagarna lyder: 1:a lagen: 2:a lagen: 3:e lagen: En robot får inte skada en människa, inte heller, genom passivitet låta en människa komma till skada. En robot måste lyda order från människor förutom då sådan order står i konflikt med första lagen. En robot måste skydda sin egen existens så länge det inte står i konflikt med första och andra lagen. Den lilla roboten Kaspar ska hjälpa barn med autism att träna på interaktion. Populärkulturen är dock full av robotar som går till angrepp mot mänskligheten. The Terminator (1984) från filmen med samma namn, M.A.R.K. 13 från filmen Hardware (1990) för att nämna ett par. I framtiden kommer robotarna att var betydligt mer intelligenta än de är idag. Kanske till och med intelligentare än vi människor. Det tror i alla fall robotforskaren David Hanson. För att förhindra framtida katastrofer då robotarna tar över, går till attack mot dem som skapat dem, måste vi redan nu, i samma takt som vi utvecklar robottekniken också utveckla robotarnas empatiska förmågor. Robotar med känslor, helt enkelt. Men hur skapar man en maskin mer EQ? David Hansons företag Hanson Robotics sysslar med att utveckla vad han kallar empatiska robotar. Robotarna ska ge återkoppling på blickar och ansiktsuttryck från den människa den interagerar med. Om roboten befinner sig tillsammans med en grupp människor kan den urskilja enskilda individer i gruppen och titta från person till person. David Hanson tillsammans med roboten Zeno och sin 18 månader gamla son (som också hener Zeno).

5 12 13 Robotens utseende ROBOT: En intelligent mekaniskt eller virtuellt föremål som kan utföra uppgifter. Robotar kan vara autonome, det vill säga att de agerar på egen hand, semi- autonoma eller fjärrstyrda. Utgångspunkten för den robotforskning som bedrivs idag är alltså att robotarna ska kunna bygga relationer med oss människor genom att bete sig på ett sätt som vi som användare kan acceptera. Men de ska inte bara bete sig tilltalande utan även se tilltalande ut. Ett område inom utvecklingen av humanoider är hur de ska utformas för att se så mänskliga ut som möjligt. Men jämna mellanrum lanserar olika forskningslabb runt om i världen ruggigt människolika geminoider och humanoider. Ju mer människolik en robot är, desto större krav ställs också på hur man utformat dess utseenden och funktioner. En av de stora pionjärerna inom robotforskningen, den japanske professorn Masahiro Mori funderade mycket över hur vi förhåller oss till de robotar vi skapar. 190 myntade Mori begreppet The Uncanny Valley. Mori menade att det finns en kritisk punkt i utvecklingen av robotar och proteser då det naturalistiska utseendet i kombination med dålig funktionalitet gör att vi alienerar oss från objektet snarare än accepterar dem. En robot som ser allt för människolik ut, men som inte beter sig eller fungerar som en människa uppfattas helt enkelt som allt för kuslig uncanny för att vi ska kunna umgås med den obehindrat och den kommer snarare att göra oss illa till mods. Mori förslog därför att man ska inte ska göra robotar helt människolika förrän den dagen man även kan få den att fungera likt en människa. ANDROID: Robot eller en syntetisk organism som utformats för att se människolik ut. HUMANOID: Robot med tydligt människolika företräden, exempelvis arm- eller benliknande objekt, men där kravet på ett naturalistiskt människoutseende är lägre. GEMINOID: Flera kända robotforskare har tillverkat robotkopior av sig själva eller andra kända personer. Dessa brukar kallas geminoider efter det grekiska ordet för tvilling. Hanson Robotics har gjort en robot som ser ut och pratar som science fictionförfattaren Philip K Dick. Professor Masahiro Moris schema över The Uncanny Valley Hypotesen om The Uncanny Valley har fått stort inflytande på robotforskningen. Professor Karl F MacDorman vid School of Informatics, Indiana University har intresserat sig för vilken betydelse robotarnas utseende har för hur vi interagerar med dem. Androiden människoroboten - är inte en del av vår naturgivna verklighet, den befinner sig på gränslandet mellan människa och maskin. Det människolika utseendet i kombination med ett robotaktigt beteende blir ett brott mot nor- merna för hur människor ska vara och se ut. Hur vi tar till oss androiden beror också på en mängd faktorer hos oss själva. Bland annat på hur väl våra sinnen fungerar, våra egna kognitiva förmågor, om vi sedan tidigare är vana vid androider och vår inställning till teknik i allmämänhet. En äldre eller teknikovan person kan ha svårare att greppa att en android är just en android än en yngre person med stor teknikvana har. Karl MacDorman har gjort flera studier på hur robotens utseende påverkar oss människor. Bland annat har han tittat på hur robotens utseende fungerar för att väcka empati hos oss. När vi utför en handling, exempelvis lyfter en kopp som står på ett bord aktiveras vissa områden i hjärnan. Det är också känt att när en annan person utför en handling medan vi betraktar den, aktiveras motsvarande områden i vår egen hjärna. Det är spegelneuronerna som är aktiva här. I experiment lät Karl MacDorman försökspersoner betrakta en robot som utförde vissa handlingar samtidigt som han mätte vilka områden i försökspersonernas hjärnor som aktiverades. När handlingen utfördes av en android med ett mycket naturalistiskt, mänskligt utseende var aktiviteten i det område som motsvarade androidens handling hjärnan hos försökspersonen betydligt större än när samma handling utfördes av en androiden där man tagit bort det människolika ansiktet. Slutsatsen man kan dra av det här är att vi identifierar oss starkare med människorobotar än med andra robotar. Rem ilit harum intis as errovid estrum ratiistis ipsame exerae ipitiorerrum cum restiat emporeratet optiisciatur re ipidendeles volori optaecto commole sequationes illenis aboribus. Et aliti officia volupta corum et et facculpa ipsunt. Nia cum et lamus, quis dolorror sum alia ni serferum sita si que volorrum. Uncanny betyder ungefär kuslig på engelska. Roboten på bilden är förmodligen ett bra exempel på en robot som befinner sig i The Uncanny Valley.

6 15 Kevin Warwick, professor i cypernetik Pa ea pra as et ea velis net mollatur ad qui torest, officid estempo rporeped ut aut ditatib usdandit videbitiunt, autatem enditat. Obitatusandi quidus pratus.tur? Cat liquibus, voluptae eium quid exceptae apid et quam ex et in core late comnis modisti offic te santium as nihil moluptae nonseque volore, sitatiamus, nam quas dem qui dolupita nusa que porehen ditate ex eic testo occum ius aruntia as exceatesed quibusam et eum inciendunt quos et quat eum reped quae nos eaturem fugia dolupta tiorectem quatinum et ullaccae vel eaquiatem voluptam, sum cus veritatqui invellorem eum nos pres imusciis aliqui conecabo. Borporu ptaecatis non niscime latur? Ad quas doles elit as nos aute ne voles pel mo officia nobit dignatq uodione venda quiaturi debitatiam enis et velia eum faciistis ab illestiore sin elitam estia audam, quam fugia et laut qui quaectatem fugit aut archiliquam, iumendi tiamus. Si volore litiistia explabo. Nemped magni desciis dellut que moloremporem fugia quodigendit amusantia nonsequas doles nimollab in plitat odi cone illandu ntiorru ptatia vent. Obis eumqui is et re pre vendigendae et porum ex endis doluptas audant exerore peditati omniam dunt alitiundit hil ipsam rat perchic iminis repro ma con conecul Professor i cybernetik vid University of Reading, Reading, Berkshire, United Kingdom.