Polisens nationella brottsoffer undersökning

Transkript

1 Polisens nationella brottsoffer undersökning En attitydundersökning av hur brottsoffer upplever sina kontakter med polisen Rapport 2010:3 Rikspolisstyrelsen Juni 2010

2 Utgivare: Rikspolisstyrelsen, Box 12256, Stockholm D nr: POA /07 ISBN: Omslagsfoto: Rikspolisstyrelsen Grafisk design: Alenäs Grafisk Form Upplaga: 600 ex Tryck: NRS Tryckeri 2010

3 innehåll förord SAMMANFATTNING INLEDNING Bakgrund Tidigare studier av brottsoffrens syn på polisen Syfte och frågeställningar Avgränsningar Disposition METod Population och urval Tillvägagångssätt Bortfall Tabeller och diagram RESULTAT från ENKÄTUNDERSÖKNING PÅ RIKSNIVÅ Beskrivning av målgruppen Brottsanmälan Kontakter med polisen Förtroende Total nöjdhet Tillgänglighet Tillgänglighet vid anmälan Hur lätt är det att komma i kontakt med polisen efter anmälan? Vilka är nöjda respektive missnöjda med tillgängligheten? Bemötande Information Information om vad som hänt med anmälan En tredjedel hade inte tillfrågats om information i ärendet Knappt hälften hade fått information om vad som händer vid anmälan Information om stöd och hjälp Information om stödperson Information om ekonomisk ersättning Information om brottsförebyggande åtgärder Information om hur man kan få tillbaka stulet gods. 14 Sammanfattning information Effektivitet RESULTAT AV ENKÄTUNDERSÖKNING JÄMförELSER MELLAN POLISMYNDIGHETER Total nöjdhet Lokala analyser Polismyndigheten i Stockholms län Polismyndigheten i Skåne Polismyndigheten i Västra Götaland PILOTUNDERSÖKNING Syfte och tillvägagångssätt Sammanfattning Resultat Total nöjdhet Information Tillgänglighet Bemötande Effektivitet AVSLUTANDE REFLEKTIONER Förslag på åtgärder Planerad uppföljning av resultaten REFERENSER BILAGor Bilaga 1. Brottskoder Bilaga 2. Tabeller Enkätundersökning Bilaga 3. Tabeller Pilotundersökning Bilaga 4. Enkät för våldsbrott och tillgreppsbrott

4 Förord Ett väl utvecklat brottsofferarbete inom polisen, bidrar till att man kan uppnå Polisens övergripande mål om att minska brottsligheten och öka lagföringen. Samtidigt underlättar man situationen för dem som utsatts för brott. För att verksamheten ska kunna utvecklas och följas upp måste man systematiskt genomföra undersökningar som riktar sig till personer som anmält brott. Detta är den första nationella brottsofferstudie som genomförs av Rikspolisstyrelsen. Den syftar till att få kunskap om vilka områden som fungerar bra och vad som kan förbättras när det gäller polisens kontakter med brottsoffer. Resultaten kommer att utgöra ett viktigt underlag för fortsatt utveckling på området, både nationellt och lokalt inom varje polismyndighet. Rapporten vänder sig i första hand till anställda inom Polisen, men även till övriga myndigheter och organisationer som arbetar med brottsofferfrågor. Ansvarig för att planera undersökningen och författare till rapporten är Inka Wennerberg, kriminolog, Rikspolisstyrelsen. Statistiska centralbyrån har bistått i planering och, på uppdrag av Rikspolisstyrelsen, genomfört datainsamling och statistisk bearbetning. Värdefulla synpunkter har lämnats av fil. dr. Lars Dolmén, lektor vid Polishögsskolan, som vetenskapligt granskat rapporten och även ingått i en referensgrupp. Övriga personer som ingått i referensgruppen är följande representanter; Ulf Hjerppe, jurist och medieansvarig, Brottsoffermyndigheten, Lotta Nilsson, utredare, Socialstyrelsen, Madeleine Blixt, utredare, Brottsförebyggande rådet, Jennie Wigerholt, statistiker/utredare, Brottsförebyggande rådet, Susanne Gosenius, länsansvarig brottsoffersamordnare, Polismyndigheten i Skåne, Leif O Johansson, kriminalinspektör, Polismyndigheten i Stockholms län och Jennifer Qvarnström, brottsoffercontroller, Polismyndigheten Dalarna. Stockholm i juni 2010 Bengt Svenson Rikspolischef 4 Polisens nationella brottsoffer undersökning

5 Sammanfattning I denna rapport redovisas resultaten från Polisens första nationella brottsofferundersökning år Syftet med undersökningen är att ta reda på hur brottsoffer upplever sina kontakter med polisen, för att ge underlag till förbättringar på området. I undersökningen ingår personer som under januari till och med maj 2009 anmält vissa egendomsbrott och våldsbrott (ej i nära relation). Dessa personer har genom en enkät fått svara på frågor om hur de upplever sina kontakter med polisen. De huvudområden som redovisas är sammantagen nöjdhet samt nöjd med bemötande, tillgänglighet, information och effektivitet. I korthet redovisas även resultaten för en pilotundersökning som riktar sig till cirka 200 personer som anmält våld i nära relation, brott mot frihet och frid eller sexualbrott. Brottsoffren är övergripande nöjda med polisen, i synnerhet bemötande och tillgänglighet Nästan 70 procent av alla brottsoffer är sammantaget mycket eller ganska nöjda med kontakterna de har haft med polisen. Bemötande är det område som brottsoffren är mest nöjda med. Cirka 80 procent var nöjda med det bemötande de fick av polisen. Man är generellt mer nöjd med bemötandet vid anmälan än vid senare kontakter. Många (70 %) var även nöjda med tillgängligheten, det vill säga möjligheten att på ett enkelt sätt få kontakt med någon inom polisen som kunde hjälpa dem. Brottsoffren var i större utsträckning nöjda med tillgängligheten vid anmälan än vid senare kontakter. Av de som blivit kontaktade av polisen tidigt efter anmälan är fler nöjda med tillgängligheten. De flesta är nöjda med informationen, men enskilda områden brister Majoriteten av brottsoffren (62 procent) var nöjda med informationen från polisen och endast 10 procent var missnöjda. Resultaten tyder dock på att det finns enskilda områden där polisen inte uppfyller behovet av information t.ex. när det gäller information om utvecklingen av ärendet, möjligheter till ekonomisk ersättning och om brottsofferstödjande verksamhet. De som anmält via Polisens kontaktcenter (tfn ) hade i mindre utsträckning fått information om brottsofferstöd jämfört med om anmälan skett på annat sätt. Brottsoffren är minst nöjda med effektiviteten Det område som brottsoffren är minst nöjda med är effektiviteten, det vill säga polisens förmåga att utreda och klara upp brotten. Endast 23 procent var nöjda med det. Den största andelen var dock varken nöjd eller missnöjd. Personer som fått information om vad som hänt med anmälan var i större utsträckning nöjda med polisens effektivitet (30 % jämfört med 15 %). Personer som anmält grövre brott är övervägande nöjda med polisen Pilotundersökningen som genomfördes för personer som anmält våld i nära relation, brott mot frihet och frid och sexualbrott syftade visserligen till att undersöka vilken metod som var mest lämplig för att kartlägga denna målgrupps attityd till polisen, men några resultat går att utläsa på riksnivå. En övervägande majoritet, 72 procent, av personers som anmält våld i nära relation, brott mot frihet och frid och sexualbrott är sammantaget nöjda med polisen. Även dessa brottsoffer är mest nöjda med bemötande och tillgänglighet, och minst nöjda med polisens effektivitet. Uppföljning av resultaten Resultaten från undersökningen utgör ett viktigt kunskapsunderlag för fortsatta utvecklingsåtgärder, såväl nationellt som lokalt. Polismyndigheterna kommer med stöd av Rikspolisstyrelsen att upprätta åtgärdsplaner utifrån de lokala resultaten. Resultaten kommer även att utgöra en viktig grund för inriktning och prioritering av det fortsatta utvecklingsarbetet av brottsofferfrågor nationellt. Effekterna av åtgärderna kommer att kunna följas upp genom regelbundna brottsofferundersökningar. Förslag till åtgärder u Ett tydligt brottsofferperspektiv där offrens behov står i fokus, bör genomsyra hela utredningsarbetet. u Polisens rutiner för information till brottsoffer bör förbättras både nationellt och lokalt. u Polisen bör ta en ny kontakt med målsäganden några dagar efter anmälan, för att försäkra sig om att denne har uppfattat relevant information och för att eventuellt få fram nya uppgifter i ärendet. u Man behöver se över och förbättra utbildning och rutiner för den brottsofferinformation som ges av personal på Polisens kontaktcenter. u Man bör tillämpa Polisens nationella utredningskoncept för att öka lagföring och minska genomströmningstider för mängdbrott. u Den skriftliga informationen som skickas ut vid beslut om att inte inleda förundersökning och när förundersökning läggs ned bör ses över. inledning 5

6 Inledning Brottsofferperspektivet är en central del i polisens verksamhet. För många personer som utsatts för brott är polisen den första myndigheten den personen har kontakt med. Hur brottsoffer upplever kontakten med polisen kan ha betydelse för polisens förmåga att utreda och klara upp brottet, genom att det påverkar individens motivation att delta och lämna information i utredningen. Hur polisen bemöter brottsoffer har även betydelse för individens möjlighet till återhämtning och deras förtroende för polisen. För att få kunskap om hur brottsoffer upplever sina kontakter med polisen och för att hitta områden som kan förbättras, finns det behov av att regelbundet genomföra brottsofferundersökningar. Detta är inte minst relevant mot bakgrund av det regeringsuppdrag som givits Rikspolisstyrelsen om att utveckla metoder för uppföljning och utvärdering av verksamheten. 1 1 JU 2009/9595/PO Bakgrund Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen (RPS) fick år 2001 i samband med propositionen Stöd till brottoffer (2000/01:79) ett gemensamt uppdrag att utforma en metod till stöd för hur myndigheterna med jämna mellanrum, t.ex. vart annat eller vart tredje år, ska kunna följa utvecklingen av hur brottsoffer upplever sig bemötta i sin kontakt med rättsväsendet. Domstolsverket fick motsvarande uppdrag. Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket genomförde gemensamt en pilotundersökning och resultaten redovisades i rapporten Brottsoffren i rättsprocessen (Lindgren & Qvarnström, 2003). Rikspolisstyrelsen tog 2005 ett beslut om att Polisen ska genomföra nationella, standardiserade undersökningar riktade till brottsoffer (dnr USE /03, beslut ). De nationella undersökningarna skulle genomföras i syfte att följa upp, utveckla och förbättra verksamheten. Rikspolisstyrelsen och representanter från polismyndigheterna påbörjade därefter planeringen av en nationell brottsofferundersökning. Arbetet resulterade i en pilotundersökning som genomfördes år 2006 vid Polismyndigheten i Uppsala län och vid Södertälje polismästardistrikt vid Polismyndigheten i Stockholms län. Utifrån erfarenheterna från pilotundersökningen presenterade arbetsgruppen sitt förslag på en nationell undersökning. År 2007 angav regeringen i regleringsbrevet att Polisen skulle återrapportera hur målsägande/brottsoffer upplever polisens brottsutredande verksamhet. Genomförandet av datainsamling försenades, då planerat tillvägagångssätt för att inhämta personuppgifter i polisens anmälanssystem fick justeras med anledning av tidigare regeringsbeslut. 2 Det nya tillvägagångssättet innebar att samtycke inhämtades genom en fråga i Polisens anmälanssystem, RAR. Tidigare studier av brottsoffrens syn på polisen Någon tidigare nationell studie av brottsutsatta har inte genomförts inom svensk polis, men däremot ett flertal lokalt avgränsade undersökningar där en eller flera polismyndigheter ingått i studien (se t.ex. Lindgren & Christiansson 1994, Lindgren, 1996, 1997, Qvarnström, 2005). Internationellt finns exempel från polisen i Storbritannien som löpande genomför nöjdhetsundersökningar för att mäta hur brottsoffer upplever kontakten med polisen. Resultaten genererar nyckeltal som möjliggör jämförelser mellan polismyndigheter (Home Office, 2008). Tidigare forskning där personer som anmält brott tillfrågats om hur de upplevt sina kontakter med polisen visar att de generellt sett är relativt nöjda med polisen och upplever att de har fått ett gott bemötande (Brå, 2008, 2009, 2010b, Lindgren, 2004, Lindgren och Christianson, 1994, Lindgren, Pettersson och Hägglund 2001, Lindgren och Qvarnström 2003, Qvarnström och Lindgren, 2004). I de fall man är missnöjd med polisen gäller det framför allt brist på information, både när det gäller information om utvecklingen i det egna ärendet och vilka möjligheter som finns att få hjälp och stöd. Tidigare studier visar även att brist på information kan leda till att brottsoffrens inledande positiva ställning till polisen minskar över tid (Lindgren, 2006). Den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) som genomförs årligen av Brottsförebyggande rådet (Brå) sedan 2006 är en frågeundersökning som vänder sig till ett slumpmässigt urval av befolkningen. Dessa får svara på frågor om utsatthet för brott, trygghet och förtroende för rättsväsendet. Resultaten för 2009 års undersökning visade att drygt hälften av brottsoffren haft positiva erfarenheter av polisen och var sjätte hade haft negativa erfarenheter (Brå 2010b). Resultaten visar att betydligt fler är nöjda med polisens tillgänglighet (73 %) och bemö- 2 Ju 2004/2679/PO. Regeringen avslår ett överklagande från Institutet för Psykosocial Medicin, som begärt att använda Rationell AnmälansRutin (RAR) för en enkätundersökning till brottsoffer. Regeringen anser att en sådan kontakt med brottsoffer kan uppfattas som ett allvarligt intrång i dennes personliga integritet i en redan känslig situation och att det finns risk för att den enskilde lider men. Skäl för avslag är att uppgifterna skyddas av 9 kap 17 sekretesslagen och att uppgifterna inte kan lämna ut med stöd av generalklausulen i 14 kap 3 i samma lag. 6 Polisens nationella brottsoffer undersökning

7 inledning tande (76 %) än med den information som man fått i sitt eget ärende (47 %) och med polisens arbete med att utreda brottet (33 %). Kvinnor uppgav oftare att de har positiva erfarenheter än män och personer som utsatts för hot eller våld hade mer negativa erfarenheter än de som anmält övriga brottstyper. Vid brott mot egendom av vardagskaraktär anmäls brottet vanligtvis för att exempelvis kunna begära ersättning från försäkringsbolag. Detta kan vara en förklaring till varför de som utsatts för hot eller våld har en mer utmärkande (positiv eller negativ) uppfattning av polisen. Även andra undersökningar har visat att personer som utsatts för misshandel av obekanta är mindre nöjda med polisen, i jämförelse med personer som utsatts för inbrott och personrån (Lindgren 2004, Qvarnström och Lindgren 2004). En undersökning av Brå gällande personer som utsatts för misshandel av obekanta visar att dessa i huvudsak är nöjda med polisens bemötande, men i mindre utsträckning nöjda med den fortsatta hanteringen av ärendet och utredningens resultat (Brå, 2009). Studien visar att ökad uppklaringsprocent är en faktor som kan göra brottsoffer nöjdare, men resultaten tyder även på att information om händelseutvecklingen är betydelsefullt och kan bidra till ökad förståelse om att polisen vidtagit rimliga åtgärder i ärendet. En undersökning av brottsoffers kontakter med rättsväsendet som bygger på data från NTU och intervjuer med unga brottsoffer och personer utsatta för relationsvåld, visar att många, men inte alla brottsoffer är nöjda med polisen. Undersökningen visar att det finns brister när det gäller information och förmågan att inge trygghet och förtroende (Brå, 2010a). Den grupp som är mest missnöjd med polisen är män, äldre, utrikes födda, lågutbildade, utsatta för brott där våld eller hot ingår och personer som anmält flera brott. I likhet med tidigare undersökningar visar resultaten att upplevelsen varierar beroende på vilket brott man utsatts för. Personer som utsatts för rån tycks mest nöjda med polisen, medan personer som utsatts för hot, våld och trakasserier är minst nöjda. De som haft direkt kontakt med polisen är mer nöjda än de som anmält via telefon eller internet. Vid vart tionde brott mot person har brottsoffren erbjudits stöd och hjälp från en ideell organisation. Ett fåtal har fått stöd och hjälp från socialtjänsten, medan betydligt fler (omkring hälften) fått stöd från arbetsgivaren. I procent av händelserna hade man känt behov av stöd och hjälp som inte fanns att tillgå. Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen är att undersöka hur brottsoffer upplever sina kontakter med polisen och vilka områden som bör förbättras. Resultaten av brottsofferundersökningen kommer att ligga till grund för polisens fortsatta arbete med att förbättra brottsofferarbetet. Målsättningen är att på sikt öka andelen brottsoffer som är nöjda med polisen. Undersökningens övergripande frågeställningar är: u I vilken utsträckning är brottsoffren nöjda med sina kontakter med polisen? u Vilka områden är man mer respektive mindre nöjd med? u Vilka lokala variationer finns mellan de olika polismyndigheterna? Avgränsningar Enkätundersökningen vänder sig till personer som anmält vissa tillgreppsbrott och våldsbrott (ej i nära relation). I kategorin tillgreppsbrott ingår till exempel biltillgrepp, cykelstöld, bostadsinbrott och fickstöld och i kategorin våldsbrott ingår misshandel och rån. Motivet till avgränsningen är att en stor andel av de brottsoffer som kommer i kontakt med polisen blivit utsatta för dessa brottstyper. Vidare avser undersökningen personer som anmält brott under perioden januari till och med maj 2009 och samtyckt till att delta i undersökningen. Erfarenheter från bland annat den pilotundersökning som genomfördes år 2006 har visat att enkäter är en lämplig metod för denna målgrupp. En begränsad pilotundersökning har även genomförts med personer som anmält våldsbrott i nära relation, sexualbrott och brott mot frihet och frid, för att studera vilken metod som är mest lämplig att använda för att undersöka attityder till polisen i denna målgrupp. Undersökningen är avgränsad till att gälla fysiska personer som är 18 år och äldre 3. För att inkludera personer under 18 år krävs att målsman skriftligen informeras. Eftersom denna undersökning i viss utsträckning inkluderar brott i nära relationer kan det finnas en risk att målsman i vissa fall är gärningsperson. Av den anledningen ingår endast personer som är 18 år eller äldre i urvalet. Även personer som har anmält brott via internet har exkluderats i denna studie, av praktiska skäl. Att inkludera personer som anmält på internet förutsätter att en fråga om samtycke läggs in i aktuellt system (IMSE) 4. Anmälan på internet riktar sig enbart till personer som anmält tillgreppsbrott, eftersom allvarligare brottslighet eller pågående brott ska anmälas på annat sätt. Disposition Rapporten börjar i detta kapitel inledningsvis med en kort överblick av tidigare forskning på området med fokus på svenska undersökningar. I rapportens nästa kapitel beskrivs metod och urval för enkätundersökningen. I det tredje kapitlet beskrivs de huvudsakliga resultaten från enkätundersökningen, både nationellt och med regionala jämförelser mellan polismyndigheterna. Kapitel fyra sammanfattar metod och resultat från pilotundersökningen. Rapporten avslutas med reflektioner om resultaten och hur vi planerar att arbeta vidare med dessa. 3 Juridiska personer ingår ej. 4 Internetbaserad medborgarservice Polisens nationella brottsoffer undersökning 7

8 Metod Undersökningen har genomförts av Statistiska centralbyrån (SCB) på uppdrag av Rikspolisstyrelsen. Data har inhämtats genom postenkäter till personer som anmält tillgreppsbrott eller våldsbrott (ej i nära relation). För en längre metodbeskrivning hänvisas till Statistiska centralbyråns resultatrapport (SCB, 2010a). Population och urval Populationen i denna undersökning utgörs av personer som under perioden januari till maj 2009 anmält tillgreppsbrott eller våldsbrott (ej i nära relation) och vid anmälan samtyckt till att delta i undersökningen. I våldsbrotten ingår även personer som anmält rån och övergrepp i rättssak då denna grupp var alltför liten för att särredovisas. För en närmare beskrivning av vilka brottskoder som ingår, se bilaga 1. I urvalsramen ingår endast fysiska personer och personer som är 18 år och äldre. Ålder baseras på det datum när anmälan registrerades, eftersom brottsdatum inte alltid framgår. Personer utan fullständigt personnummer exkluderas, liksom polisanställda, åtkomstskyddade anmälningar och personer med skyddad identitet. Inte heller anmälningar där anmälaren är någon annan än målsäganden finns med, då det i dessa fall kan vara svårt att besvara några av frågorna. Internetanmälningar har exkluderats av praktiska skäl. Antalet individer i urvalsramen var Från urvalsramen har individer valts ut genom ett stratifierat obundet slumpmässigt urval. Detta innebär att populationen delas in i delgrupper. Inom varje grupp dras sedan ett slumpmässigt urval, utifrån brottsområde och polismyndighet, vilket innebär att man kan göra jämförelser mellan dessa. Storstadsmyndigheterna är överrepresenterade för att det även skulle vara möjligt att genomföra analys på polismästardistrikt. De två minsta polismyndigheterna är totalundersökta. 5 Tillvägagångssätt För att försäkra sig om att samtycke inhämtades från samtliga personer som skulle ingå i undersökningen lades en fråga in i Polisens anmälanssystem (RAR, Rationell anmälningsrutin). Frågan skulle ställas till målsägande i samband med anmälan och styrdes efter de brottskoder som ingick i undersökningen. 6 5 Polismyndigheten Gotland och polismyndigheten i Jämtlands län. 6 Texten i RAR var formulerad enligt följande Fråga till målsägande: Polisen vill bli bättre på att bemöta personer som utsatts för brott. Kan du tänka dig att delta i en undersökning om hur brottsutsatta upplever sina kontakter med Polisen? Datainsamlingen genomfördes genom postenkät som skickades ut två till åtta månader efter anmälan och följdes av två skriftliga påminnelser. Den första påminnelsen bestod av ett tack- och påminnelsekort och den andra påminnelsen bestod av en ny enkät med bifogat svarskuvert. Datainsamlingen pågick i sju veckor och inleddes den 27 augusti och avslutades den 19 oktober Detta innebar att enkäter skickades ut mellan tre och åtta månader efter polisanmälan. Syftet med att genomföra datainsamling några månader efter anmälan var dels att uppfattningen av polisen även skulle omfatta kontakter med polisen efter anmälanstillfället, dels att utredningsarbetet skulle kommit en bit på väg och i vissa fall till och med avslutats. Datainsamlingen bör dock inte ske allt för lång tid efter anmälan, eftersom det då kan vara svårt att minnas för målsäganden och av hänsyn till att samtycke inhämtats i samband med anmälan bör det av etiska skäl inte ha förflutit allt för lång tid innan brottsoffren kontaktas. Enkäten har tagits fram i ett samarbete mellan Rikspolisstyrelsen och SCB (se bilaga 4). Den bygger huvudsakligen på den enkät som användes i Rikspolisstyrelsens pilotundersökningen år 2006 och har därefter vidareutvecklats. Enkäten har även genomgått granskning av SCB:s mättekniska enhet. Bortfall Totalt besvarade personer enkäten, vilket innebär en svarsfrekvens på 50 procent. Svarsfördelningen fördelat per polismyndighet beskrivs i tabell 1, bilaga 2. Bortfallet är särskilt stort bland personer som anmält våldsbrott, där andelen svarande är 31 procent jämfört med 53 procent bland dem som anmält tillgreppsbrott. Om bortfallet skiljer sig från de svarande med hänsyn till undersökningsvariablerna finns en risk för att resultaten inte är representativa för populationen i stort. För att minska bortfallsskevheten har vikter beräknats med hjälpt av kalibrering (se SCB, 2010a för utförlig beskrivning). Bortfallsandelen i denna undersökning är stor och man kan därför inte utesluta att skattningarna lider av betydande bortfallsfel. Slutsatser bör därför dras med försiktighet. Tabeller och diagram Tabellerna har räknats upp till populationsnivå, vilket innebär att resultatet avser hela populationen och inte bara de svarande. Antalsuppgifterna är därför skattningar av antal personer i populationen med den aktuella egenskapen. Att det uppräknade antal individer är olika för olika frågor beror dels på det partiella bortfallet, dels på att vissa frågor styrs av svaren från tidigare frågor och inte riktar sig till samtliga personer. 8 Polisens nationella brottsoffer undersökning

9 Resultat från enkätundersökning på riksnivå I detta avsnitt redovisas resultaten från enkätundersökningen för hela riket. Resultaten analyseras för personer som anmält våldsbrott och personer som anmält tillgreppsbrott. Samtliga skillnader som redovisas är statistiskt säkerställda. Beskrivning av målgruppen Fler män än kvinnor har anmält brott, 58 procent är män och 42 procent är kvinnor. Om man jämför könsfördelningen mellan tillgreppsbrott och våldsbrott så är andelen män större av dem som har anmält våldsbrott jämfört med de som anmält tillgreppsbrott. Andelen yngre personer tenderar att vara större bland de som anmäler våldsbrott än de som anmäler tillgreppsbrott. Av de som anmält våldsbrott är den största gruppen (44 procent) mellan år. Bland de som anmält tillgreppsbrott är nästan hälften 46 år eller äldre. På frågan om huvudsaklig sysselsättning har drygt hälften av brottsoffren angett att man har anställning. Andelen anställda är större bland de som anmält tillgreppsbrott än de som anmält våldsbrott, vilket sannolikt kan bero på att de som anmält tillgreppsbrott är äldre. Vad gäller utbildningsnivå så har den största gruppen av brottsoffer gymnasial bakgrund som högsta avslutade utbildning (44 %). Brottsanmälan Brottsoffren tillfrågades om den viktigaste orsaken till att anmäla brottet. Den främsta anledningen som uppgavs var : brott bör av princip anmälas. Av samtliga svarande hade 39 procent valt detta svarsalternativ. Vid en jämförelse mellan personer som anmält tillgreppsbrott och våldsbrott var andelen som angett detta alternativ större bland de som anmält tillgreppsbrott. Av de som anmält våldsbrott var däremot det vanligaste skälet att anmäla brott att gärningspersonen ska få ett straff för brotten. Det är 43 procent som har angett detta alternativ. Skälet till att man anmäler brott kan påverka vilka rapport slutvers.doc förväntningar man har på polisen och därmed hur man uppfattar kontakten med polisen. Dokument Sida RAPPORT 14 (50) Upprättad av Datum Diarienr Version Inka Wennerberg Tabell 1. Främsta orsaken till att brottsoffren anmält brottet för de som anmält tillgreppsbrott respektive våldsbrott. Procent. Tabell 1. Främsta orsaken till att brottsoffren anmält brottet för de som anmält tillgreppsbrott respektive våldsbrott. Procent. Främsta orsak till att anmäla Tillgreppsbrott Våldsbrott Totalt brott Andel, % Andel, % Andel, % (n=21 092) (n=3 369) (n=24 461) För att brott bör av princip 41,2 27,8 39,4 anmälas För att gärningspersonen 15,3 43,2 19,1 ska få ett straff för brotten För att det inte ska hända 10,4 31,2 13,3 igen För att få tillbaka stulet gods 23,5 5,3 21,0 För att få tillbaka pengar på 29,8 6,7 26,6 försäkringen Annat skäl 2,6 9,5 3,6 Not. Summan uppgår till mer än 100 procent, då flera svarande hade angett fler än ett Not. svarsalternativ. Summan uppgår till mer än 100 procent, då flera svarande hade angett fler än ett svarsalternativ. Tidigare studier har visat att en liten andel av den totala befolkningen utsätts för drygt hälften av all brottslighet mot enskild person (Brå, Tidigare 2010b). I vår studier undersökning har visat hadeatt drygt en tre liten fjärdedelar andel av inteden blivitotala utsatta befolkningen för något brott det utsätts senasteför åretdrygt utöver hälften det som anmälts. av all brottslighet Det var 13 procent som uppgav att de blivit utsatta för något liknande brott under det mot senaste enskild året ochperson 11 procent (Brå, hade2010b). blivit utsatta I vår förundersökning annan typ av brottslighet. hade Studien tre fjärdedelar visar inga skillnader inte blivit mellan utsatta de somför anmält något våldsbrott och det drygt de som anmält tillgreppsbrott. Detta är något senaste året utöver det som anmälts. 7 färre som blivit utsatta för Det var 13 procent upprepade brott än vad som anges i Nationella trygghetsundersökningen som för 2009 uppgav där 35att procent de blivit av de som utsatta utsatts för förnågot brott mot liknande enskild person brott under hade utsatts det senaste vid upprepade året tillfällen. och 11 procent Målgruppen hade för Polisens blivit utsatta enkätundersökning är emellertid till skillnad från NTU avgränsad till vissa för brottskategorier. annan typ av brottslighet. Studien visar inga skillnader mellan de som anmält våldsbrott och de som anmält tillgreppsbrott. Av de som varit utsatta Detta för är tidigare något brottslighet färre som under blivit det senaste utsatta året för hade 70 procent valt att anmäla brottet eller brotten till polisen medan upprepade 18 procent inte brott hadeän gjort vad en polisanmälan. som anges i Ytterligare Nationella 11 procent trygghetsundersökningen hade anmält vissa brott tillför polisen, 2009 men där inte 35 alla. procent De somav har de anmält som till- utsatts för greppsbrott mot har ienskild större utsträckning person hade polisanmält utsatts tidigare vid upprepade brott än som anmält våldsbrott. tillfällen. Målgruppen för Polisens enkätundersökning är 4.3emellertid Kontakter till skillnad med polisen från NTU avgränsad till vissa brottskategorier. Brottsoffren tillfrågades om hur många kontakter de haft med polisen. EnAv majoritet de som av alla varit svarande, utsatta 59för procent, tidigare hade brottslighet inte haft kontakt under med det polisen senaste efter anmälan. året hade 21 procent 70 procent hade haft valt kontakt att anmäla med polisen brottet vid ett tillfälle efter anmälan och resterande 20 procent hade haft kontakt med eller polisen brotten vid fleratill tillfällen polisen efter medan anmälan. 18 Bland procent de sominte anmält hade våldsbrott gjort polisanmälan. tenderar det att vara Ytterligare vanligare med 11 procent kontakt med hade polisen anmält efter an- vissa en brott till polisen, men inte alla. De som har anmält tillgreppsbrott 7 Frågan kan innebära både brott som begått före och efter det anmälda brottet. har i större utsträckning polisanmält tidigare brott än de som anmält våldsbrott. Kontakter med polisen Brottsoffren tillfrågades om hur många kontakter de haft med polisen. En majoritet av alla svarande, 59 procent, hade inte haft kontakt med polisen efter anmälan. 21 procent hade haft kontakt med polisen vid ett tillfälle efter anmälan och resterande 20 procent hade haft kontakt med polisen vid flera tillfällen efter anmälan. Bland de som anmält våldsbrott tenderar det att vara vanligare med kontakt 7 Frågan kan innebära både brott som begått före och efter det anmälda brottet. Polisens nationella brottsoffer undersökning 9

10 Tabell 3. Andel personer som är nöjd med tillgängligheten för till- Resultat från ENKÄTUNdersöKNING PÅ riksnivå med polisen efter anmälan än bland de som har anmält tillgreppsbrott, vilket kan förklaras av att när det gäller våldsbrott inleds i större utsträckning förundersökning, vilket föranleder fler kontakter med målsäganden genom förhör etc. Av de brottsoffer Dokument som har haft kontakt med polisen Sida RAPPORT 15 (50) efter anmälan har det för nästan hälften (48 %) tagit mindre än två veckor innan polisen kontaktade dem. Var tionde brottsoffer har däremot fått vänta mer än en månad mälan äninnan bland de polisen som harkontaktade anmält tillgreppsbrott, dem. Det vilket tenderar kan förklaras att ta längre av att när tid det innan gäller våldsbrott polisen kontaktar inleds i störrebrottsoffret utsträckning förundersökning, vilket föranleder fler kontakter med målsäganden genom förhör bland som anmält våldsbrott än bland de som anmält tillgreppsbrott. En förklaring kan vara att beslut om att inte inleda etc. förundersökning Av brottsoffer somi har regel haftsker kontakt snabbare med polisen för efter tillgreppsbrott anmälan har det för nästan hälften (48 %) tagit mindre än två veckor innan polisen än kontaktade för våldsbrott, dem. Var tionde vilket brottsoffer innebär har att däremot personer fått vänta som mer utsatts än en för månad tillgreppsbrott innan polisen kontaktade snabbare dem. kontaktas Det tenderar av att polisen ta längre genom tid innan polisen skriftliga kontaktar informationen brottsoffret bland som demotiverar som anmält beslutet. våldsbrott än den bland de som anmält tillgreppsbrott. En förklaring kan vara att beslut om att inte inleda förundersökning i regel sker snabbare för tillgreppsbrott än för våldsbrott, vilket innebär att personer som utsatts för till- Förtroende greppsbrott snabbare kontaktas av polisen genom den skriftliga informationen som motiverar beslutet. Brottsoffren tillfrågades om hur stort deras förtroende var för polisen. Enkäterna visar att hälften av brottsoffren har ganska 4.4 stort Förtroende förtroende för polisen och en fjärdedel har ett Brottsoffren stort förtroende. tillfrågades om Endast hur stort 4 procent deras förtroende har angett var föratt polisen. man inte Enkäterna har något visar att förtroende hälften av brottsoffren alls för polisen. har ganskaförtroendet stort förtroendeten- derar för polisen vara och högre en fjärdedel för de har personer ett stort förtroende. som anmält Endast tillgreppsbrott tenderar än vara de högre som anmält för de personer våldsbrott. som anmält tillgreppsbrott än de 4 procent har angett att man inte har något förtroende alls för polisen. Förtroendet som anmält våldsbrott. Tabell 2. Förtroendet för polisen för de som anmält tillgreppsbrott Tabell 2. Förtroendet respektive för polisen våldsbrott. för de som Procent. anmält tillgreppsbrott respektive våldsbrott. Procent. rättad av Datum Diarienr Version a Wennerberg port slutvers.doc Förtroende för polisen Tillgreppsbrott Andel (n=20761) Ett annat sätt att mäta förtroende är att fråga om den utsatte skulle polisanmäla om de kände någon annan som råkade ut för ett liknande brott. Ett Så många annat som sätt 92 att procent mäta av förtroende brottsoffren uppgav är att att fråga de skulle om se den till att utsatte brottet blev skulle anmält polisanmäla om någon de känner om de skulle kände råka någon ut för ett annan liknande brott i framtiden. Andelen är dock något mindre i gruppen som utsatts som för våldsbrott. råkade ut för ett liknande brott. Så många som 92 rapport slutvers.doc procent av brottsoffren uppgav att de skulle se till att brottet 4.5blev anmält Total om nöjdhet någon de känner skulle råka ut för ett liknande Nästan 70 procent brott i av framtiden. alla brottsoffer Andelen är sammantaget är dock mycket något eller mindre ganska gruppen nöjda med som kontakterna utsatts man för har våldsbrott. haft med polisen. En av tio är dock i ganska eller mycket missnöjda. Andelen som är missnöjda med kon- Total nöjdhet Nästan 70 procent av alla brottsoffer är sammantaget mycket eller ganska nöjda med kontakterna man har haft med polisen. En av tio är dock ganska eller mycket missnöjda. Andelen som är missnöjda med kontakten är större bland dem som har anmält våldsbrott än bland dem som anmält tillgreppsbrott. Upprättad av Datum Diarienr Version Inka Wennerberg Våldsbrott Andel (n=3333) Totalt Andel (n=24094) Stort förtroende 26,2 21,3 25,6 Ganska stort förtroende 51,9 41,7 50,5 Ganska litet förtroende 18,9 28,3 20,2 Inget förtroende 3,0 8,8 3,8 Totalt 100,0 100,0 100,0 takten är större bland dem som har anmält våldsbrott än bland dem som anmält tillgreppsbrott Mycket nöjd Ganska nöjd Varken nöjd eller missnöjd Ganska missnöjd Mycket missnöjd Ingen uppfattning Tillgreppsbrott Våldsbrott Totalt Figur Andel brottsoffer som som är är sammantaget nöjda nöjda med polisen med polisen fördelat på tillgreppsbrott och våldsbrott. fördelat på tillgreppsbrott och våldsbrott. Liksom i andra i studier studier (se t.ex. (se t.ex. Brå, Brå, 2010a) 2010a) tyder tyder resultaten resultaten varierar på att nöjdheten mellan olikavarierar gruppermellan i befolkningen. olika grupper Andeleni mycket på att nöjdheten nöjda är större bland kvinnor än män, större ju äldre brottsoffren är och befolkningen. Andelen mycket nöjda är större bland större bland dem som inte utsatts för fler brott än det aktuella. Resultaten kvinnor tyder även än män, på attstörre utbildningsnivå ju äldre brottsoffren kan påverka nöjdheten, är och större då de som hade bland gymnasieutbildning dem som inte utsatts som högst för fler avslutade brott än utbildning det aktuella. hade minst andel Resultaten personer tyder somäven var mycket på att nöjda. utbildningsnivå Det finns däremot kan påverka ingen tydlig skillnad nöjdheten, i hurdå man de tycker som hade kontakten gymnasieutbildning med polisen varit beroende som högst på vilket land man är född i. avslutade utbildning hade minst andel personer som var Analyser mycket nöjda. av Brottsförebyggande Det finns däremot rådets ingen Nationella tydlig trygghetsundersökning hur har man visat tycker att erfarenheter kontakten av med kontakt polisen medvarit rättsväsendet beroende samvarierar på skillnad i med vilket förtroendet. land man Juär bättre född erfarenheter i. man har av kontakten, desto högre är Analyser även förtroendet av Brottsförebyggande den avsedda myndigheten rådets Nationella (Brå, 2010b s 36). Även denna undersökning leder till samma slutsats. Av de som är nöjda trygghetsundersökning har visat att erfarenheter av med kontakterna med polisen har 91 procent högt eller ganska högt förtroende kontakt för med polisen, rättsväsendet jämfört med samvarierar 15 procent av med de som förtroendet. är missnöjda med Ju bättre polisen erfarenheter. man har av kontakten, desto högre är även förtroendet för den avsedda myndigheten (Brå, En 2010b analys s 36). av de Även olikadenna huvudområdena undersökning visar att leder brottsoffren till samma är mest nöjda med bemötande följt av tillgänglighet och information. Det område slutsats. Av de som är nöjda med kontakterna med polisen man är minst nöjd med är polisens förmåga att utreda och klara upp brottet har 91 (se procent Figur 2). högt eller ganska högt förtroende för polisen, jämfört med 15 procent av de som är missnöjda med polisen. En analys av de Dokument olika huvudområdena visar att brottsoffren är mest nöjda med bemötande följt av tillgänglighet Sida RAPPORT 17 (50) och information. Det område man är minst nöjd med är polisens förmåga att utreda och klara upp brottet (se Figur 2). Upprättad av Datum Diarienr Version Inka Wennerberg Andel (%) 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Tillgänglighet Bemötande Nöjdhet med Polisen Information Effektivitet Ingen Uppfattning Missnöjd Varken nöjd eller missnöjd Nöjd Figur Figur 2. Brottsoffers 2. uppfattning av polisen av polisen gällande gällande tillgänglighet, bemötande, tillgänglighet, information bemötande, och effektivitet. information Procent. och effektivitet. Procent. 10 Polisens nationella brottsoffer undersökning 4.6 Tillgänglighet Av brottsoffren är 71 procent ganska eller mycket nöjda med tillgängligheten, det vill säga möjligheten att få kontakt med något inom polisen som kunde hjälpa dem. Endast 9 procent var ganska eller mycket missnöjda

11 20% 10% 0% Tillgänglighet Bemötande Information Effektivitet Resultat från ENKÄTUNdersöKNING PÅ riksnivå vers.doc Figur 2. Brottsoffers uppfattning av polisen gällande tillgänglighet, Tillgänglighet bemötande, information och effektivitet. Procent. Av brottsoffren är 71 procent ganska eller mycket nöjda 4.6 Tillgänglighet med tillgängligheten, det vill säga möjligheten att få Av brottsoffren är 71 procent ganska eller mycket nöjda med tillgängligheten, det med villnågot säga möjligheten inom polisen att få kontakt som kunde med något hjälpa inom dem. polisen kontakt Endast som kunde 9 procent hjälpa dem. var Endast ganska 9 procent eller var mycket ganska missnöjda eller mycket missnöjda Tabell 3. Andel personer som är nöjd med tillgängligheten för Tabell tillgreppsbrott 3. Andel personer respektive som är nöjd våldsbrott. med tillgängligheten Procent. för tillgreppsbrott respektive våldsbrott. Procent. Nöjd med tillgängligheten Tillgreppsbrott Våldsbrott Totalt Andel Andel Andel (n=20680) (n=3291) (n=23971) Mycket nöjd 39,6 27,3 37,9 Ganska nöjd 34,1 26,8 33,1 Varken nöjd eller 16,5 22,7 17,4 missnöjd Ganska missnöjd 4,8 9,8 5,5 Mycket missnöjd 2,9 10,3 3,9 Ingen uppfattning 2,0 3,2 2,2 Totalt 100,0 100,0 100,0 Tillgänglighet Tillgänglighet vid vid anmälan De flesta (86 %) %) tycker att kontakten att kontakten med polisen med var polisen ganskavar eller ganska eller mycket mycket bra vidbra anmälningstillfället vid anmälningstillfället när det gällernär hur det snabbt gäller man hur fick hjälp att göra en anmälan. Andelen som var missnöjda med denna kontakt var man större fick blandhjälp de somatt anmält göra våldsbrott en anmälan. än bland Andelen som anmält som snabbt var tillgreppsbrott. missnöjda med denna kontakt var större bland de som anmält våldsbrott än bland de som anmält tillgreppsbrott. Hur lätt är det att komma i kontakt med polisen efter anmälan? Brottsoffren tillfrågades om hur de tyckte kontakten med polisen varit efter anmälan när det gäller att få kontaktuppgifter till den person som hanterade ärendet. Ungefär hälften tyckte att kontakten gällande detta var mycket eller ganska bra och en femtedel tyckte att det varken fungerade bra eller dåligt. Av de som anmält våldsbrott var fler missnöjda med kontakten än bland de som anmält tillgreppsbrott. Resultaten speglar att en övervägande majoritet av brottsoffren är nöjd med tillgängligheten vid anmälan, men att polisen inte upplevs som lika tillgänglig vid efterföljande kontakter. I bland behöver brottsoffer komplettera den information som de lämnat vid polisanmälan, och han/hon behöver då veta hur de ska gå tillväga. Kompletterande uppgifter kan även ha betydelse för utredningsarbetet. I en tredjedel av fallen har polisen informerat brottsoffren om hur man kan lämna ytterligare uppgifter i ärendet, men i nästan hälften av fallen har polisen inte gett sådan information. Övriga svarande minns inte om de fått sådan information. Det är fler bland de som anmält våldsbrott som informerats än bland de som har anmält tillgreppsbrott. Av de som inte fick information om hur man lämnar ytterligare uppgifter i ärendet hade 31 procent velat ha sådan information. Det är dock betydligt fler bland de som har anmält våldsbrott (65 %) som hade velat ha informationen än bland de som anmält tillgreppsbrott (27 %). Av de som fick information om hur man lämnar kompletterande uppgifter gavs informationen framförallt muntligt, två tredjedelar av brottsoffren fick informationen på detta sätt och en tredjedel fick informationen både muntligt och skriftligt. Resultaten tyder därför på att brottsoffren är relativt nöjda med tillgängligheten hos polisen i samband anmälan, men inte lika nöjda när det gäller tillgängligheten efter anmälan. Vilka är nöjda respektive missnöjda med tillgängligheten? Andelen brottsoffer som är mycket missnöjda med tillgängligheten är större ju fler kontakter man har haft med polisen, vilket skulle kunna uppfattas som motsägelsefullt. För de som inte har haft kontakt efter anmälan är endast 3 procent missnöjda och bland de som haft fyra eller fler kontakter är 14 procent missnöjda. Att personer som haft många kontakter med polisen är missnöjda med tillgängligheten gäller oavsett om de anmält våldsbrott eller egendomsbrott. Den grupp som har fyra kontakter eller fler med polisen är i större utsträckning missnöjda om kontakterna skett på eget initiativ än om polisen initierat kontakterna. En förklaring kan därför vara att en mindre grupp brottsoffer kontaktat polisen vid ett flertal tillfällen utan att lyckas nå rätt person eller få svar på de frågor man har. Hur lång tid det tar efter anmälan innan brottsoffret kontaktas av polisen har betydelse för hur man upplever tillgängligheten. Det är fler som är mycket nöjda med möjligheten att få kontakt med någon inom polisen bland de som blev kontaktad Dokument av polisen tidigt efter anmälan Sida än RAPPORT 19 (50) de som fick vänta en längre tid. För de som blev kontaktade mindre än två veckor efter anmälan var hälften mycket nöjda, men bland de som fick vänta i mer än en månad var Hurknappt lång tid det en tar femtedel efter anmälan mycket innannöjda. brottsoffret kontaktas av polisen hari betydelse fall polisen för hur man tog upplever initiativ tillgängligheten. kontakten Det är man fler somer är nöjd mycket än nöjda om med brottsoffret möjlighetensjälv att fåeller kontakt dennes med någon familj inom tagit polisen bland de som blev kontaktad av polisen tidigt efter anmälan än de som initiativet fick vänta entill längre kontakterna. tid. För de som I de blev fall kontaktade där polisen mindretog än två initiativ till veckor kontakterna efter anmälan var42 hälften procent mycket mycket nöjda, men nöjda, blandvilket de somkan fick vänta i mer än en månad knappt en femtedel mycket nöjda. jämföras med 25 procent i de fall brottsoffret eller dennes familj I de falltog polisen initiativ tog initiativ till kontakterna. till kontakten är man mer nöjd än om brottsoffret själv eller dennes familj tagit initiativet till kontakterna. I de fall där polisen tog initiativ till kontakterna var 42 procent mycket nöjda, vilket kan jämföras med 25 procent i de fall brottsoffret eller dennes Bemötande En familj av tog grundpelarna initiativ till kontakterna. i polisens brottsofferarbete handlar om att kunna ge brottsoffer ett bra bemötande. För många 4.7 personer Bemötande som utsatts för brott är Polisen den första myndigheten En av grundpelarna den i polisens personen brottsofferarbete har kontakt handlar med om och attett kunna bra ge brottsoffer ett bra bemötande. För många personer som utsatts för bemötande kan därför vara avgörande för om brottsoffret är Polisen den första myndigheten den personen har kontakt med och ett ska bra bemötande medverka kan i polisens därför vara fortsatta avgörande utredning. för om brottsoffret ska medverka Sammantaget i polisens fortsatta är 79 utredning. procent mycket eller ganska nöjda med Sammantaget bemötandet. är 79 procent Det är mycket dock eller fler ganska bland nöjda de med som bemötandet. anmält tillgreppsbrott Det är dock fler bland som de är som nöjda anmält med tillgreppsbrott bemötandet (49 %) från som polisen är nöjda med bland bemötandet som från anmält polisen våldsbrott. än bland de som anmält våldsbrott (37 än %). Tabell 4. Andel personer som är nöjd med bemötandet för tillgreppsbrott Tabell 4. Andel personer respektive som är våldsbrott. nöjd med bemötandet Procent. för tillgreppsbrott respektive våldsbrott. Procent. Upprättad av Datum Diarienr Version Inka Wennerberg Nöjd med bemötande Tillgreppsbrott Andel (n=20648) Våldsbrott Andel (n=3313) Totalt Andel (n=23960) Mycket nöjd 48,4 38,9 46,9 Ganska nöjd 32,3 30,8 32,1 Varken nöjd eller 13,1 14,2 13,2 missnöjd Ganska missnöjd 3,1 7,5 3,8 Mycket missnöjd 2,2 7,8 3,0 Ingen uppfattning 0,9 0,8 0,9 Totalt 100,0 100,0 100,0 64 procent tycker att kontakten med polisen vid anmälningstillfället var mycket bra när det gäller det bemötande de fick och endast 2 procent Polisens nationella brottsoffer undersökning 11 tyckte att det var mycket dåligt. Det är dock färre brottsoffer som tycker att bemötandet var mycket bra bland de som har anmält våldsbrott, knappt hälften bland de som anmälde våldsbrott och två tredjedelar bland de som anmälde tillgreppsbrott.

12 resultat från ENKÄTUNdersöKNING PÅ riksnivå 64 procent tycker att kontakten med polisen vid anmälningstillfället var mycket bra när det gäller det bemötande de fick och endast 2 procent tyckte att det var mycket dåligt. Det är dock färre brottsoffer som tycker att bemötandet var mycket bra bland de som har anmält våldsbrott, knappt hälften bland de som anmälde våldsbrott och två tredjedelar bland de som anmälde tillgreppsbrott. När brottsoffren tillfrågades om vad de ansåg om bemötandet efter anmälan tycker betydligt färre att bemötandet var mycket bra jämfört med bemötandet vid anmälan. Det var 42 procent som ansåg att bemötandet efter anmälansstillfället var mycket bra, jämfört med 64 procent vid anmälan. Information Polisen har en relativt omfattande skyldighet att ge information till brottsoffer. Informationsskyldigheten regleras bland annat i 13 a c, 14 förundersökningskungörelsen (Fuk) och innefattar såväl information om hur det egna ärendet fortlöper som information om möjligheten till stöd och hjälp. Två tredjedelar av brottsoffrena är ganska eller mycket nöjda med informationen de har fått från polisen och endast en tiondel är ganska eller mycket missnöjda. Det är en större andel av de som anmält tillgreppsbrott som är nöjda med informationen än bland de som anmält våldsbrott, två tredjedelar av de som anmält tillgreppsbrott jämfört med hälften av de som anmält våldsbrott. Information om vad som hänt med anmälan En tredjedel hade inte tillfrågats om information i ärendet Polisen är enligt Förundersökningskungörelsen 13b skyldig att fråga brottsoffer om de vill ta del av vad som händer med polisanmälan. Det är 39 procent av brottsoffren som uppger att de tillfrågats när de anmälde brottet om de ville ta del av detta medan 32 procent uppger att de inte har tillfrågats om sådan information. Resterande andel kommer inte ihåg om de fått en sådan fråga. En större andel bland dem som anmälde våldsbrott fick frågan i förhållande till dem som anmälde tillgreppsbrott. Skyldigheten att tillfråga målsägande om han eller hon vill veta vad som händer med polisanmälan gäller oavsett brottstyp, men resultaten tyder på att det i praktiken kan vara så att personer som utsatts för grövre brott tillfrågas i större utsträckning eller att informationen för dessa personer är mer tydlig. Om man jämför med statistik från polisens anmälanssystem (RAR) under samma period av hur många som totalt har tillfrågats, så har 90 procent av de som anmält brott tillfrågats om de vill ha information om vad som händer med polisanmälan. 8 Diskrepansen mellan uppgifter i polisens anmälanssystem och vad brottsoffren uppger kan delvis bero på att brottsoffren inte minns vilka frågor som ställdes vid anmälan, men 8 Frågan är inlagd som en obligatorisk fråga i Polisens anmälanssystem, RAR och fylls i av anmälningsupptagaren. även på att brottsoffret inte alltid uppfattar och förstår de frågor som ges vid anmälan. Knappt hälften hade fått information om vad som händer vid anmälan Brottsoffren tillfrågades sedan om de hade fått information om vad som hänt med deras anmälan och knappt hälften uppgav att man fått det. Det är fler bland de som anmält våldsbrott (63 %) som uppger att de har fått information om vad som hänt med anmälan än bland de som har anmält tillgreppsbrott (45 %). Eftersom information om utvecklingen i det egna ärendet normalt endast lämnas om målsäganden har begärt detta, tillfrågades brottsoffren som inte fått information om de hade haft behov av sådan. Av dessa uppgav drygt hälften (54 %) att de velat få sådan information. Trots att de som anmält våldsbrott tycks ha fått information om sitt ärende i större utsträckning än de som anmält tillgreppsbrott tyder resultaten på att det är fler av dem som anmält våldsbrott som saknat sådan information. Av de som anmält våldsbrott uppgav så många som 90 procent av de som inte fått information att de saknade detta, jämfört med hälften av de som anmält tillgreppsbrott. Det var mest vanligt (63 %) att informationen givits skriftligt och endast 14 procent fick muntlig information. Totalt sett innebär det att knappt en fjärdedel inte har informerats om utvecklingen av det egna ärendet, men skulle önskat att få sådan information. Detta kan jämföras med resultat från NTU 2009 som visar att knappt hälften av brottsoffren (47 %) var nöjda med informationen som de fått om hur polisen arbetar med deras ärende (Brå, 2010b). Information om stöd och hjälp Polisen är skyldig att informera om vilka myndigheter, organisationer och andra som kan lämna stöd och hjälp, om det inte är uppenbart att det inte behövs eller om det är förenat med stora svårigheter. Enkäten visar att endast 26 procent av brottsoffren fick information om vilka myndigheter man kan vända sig till för att få stöd och hjälp och mer än hälften (59 %) hade inte fått den informationen. Majoriteten av de som anmält våldsbrott (53 %) hade fått informationen, men endast 22 procent av de som anmält tillgreppsbrott. Av de som inte fick information om vilka myndigheter och organisationer man kan vända sig till för att få stöd och hjälp har endast 23 procent angett att de hade velat ha sådan information. Dock har nästan hälften (49 %) av de som utsatts för våldsbrott angett att de har saknat sådan information. Resultaten tyder på att det framför allt är de som anmält våldsbrott, som har behov av att få information om stöd och hjälp. Informationen om vilka myndigheter och organisationer man kan vända sig till för att få stöd och hjälp har framförallt getts muntligt. Det var 44 procent som fick den muntligt, 36 procent både muntligt och skriftligt och 12 Polisens nationella brottsoffer undersökning

13 Resultat från ENKÄTUNdersöKNING PÅ riksnivå endast 15 procent fick den enbart skriftligt. 9 Nästan hälften (46 %) har haft nytta av informationen om vart man kan vända sig för att få stöd och hjälp. Det är fler bland de som har anmält tillgreppsbrott (20 %) som har haft mycket hjälp av informationen än bland de som anmält våldsbrott (11 %). Trots att behovet av information och stöd och hjälp är större Dokument hos de som utsatts för våldsbrott Sida RAPPORT 22 (50) tyder resultaten på att man inte ska underskatta betydelsen av att informera om stöd och hjälp även till de som utsatts för tillgreppsbrott. och Andelen endast 15som procent har fick fått deninformation enbart skriftligt. lägre 9 Nästan bland hälften de (46 som %) har haft anmält nytta brottet av informationen via Polisens om vartkontaktcenter man kan vända sig(pkc) för att få än stöd och hjälp. Det är fler bland de som har anmält tillgreppsbrott (20 bland %) somde harsom haft mycket har anmält hjälp avbrottet informationen på annat än bland sätt. deav somde anmält som anmälde våldsbrott (11 brottet %). Trots via att PKC behovet fick av 19 information procent informationen och stöd och hjälp är större hos de som utsatts för våldsbrott tyder resultaten på att man inte jämfört med 41 procent av de som anmälde annat sätt ska underskatta betydelsen av att informera om stöd och hjälp även till (Tabell de som utsatts 3). En förförklaring tillgreppsbrott. skulle kunna vara att brott som anmäls via PKC i större utsträckning rör mindre allvarlig Andelen som har fått information lägre bland de som har anmält brottet brottslighet t.ex. cykelstölder eller andra tillgreppsbrott via Polisens kontaktcenter (PKC) än bland de som har anmält brottet på och annat att sätt. dessa Av de personer som anmälde inte brottet bedöms via PKC ha fick samma 19 procent behov informationen jämfört om med stöd 41 procent och hjälp av de som anmälde som på anmäler annat sätt vid (Ta- av information bell 3). En förklaring skulle kunna vara att brott som anmäls via PKC i grövre större utsträckning brottslighet. rör mindre Detta allvarlig förefaller brottslighet dock t.ex. inte cykelstölder vara orsaken. eller andra Om man tillgreppsbrott enbart och studerar att dessa de personer som anmält inte bedöms tillgreppsbrott behovär av skillnaden information om något stöd och mindre, hjälp som men de fortfarande som anmäler vid statis- grövre ha samma brottslighet. Detta förefaller dock inte vara orsaken. Om man enbart tiskt studerar säkerställd de som anmält (18 tillgreppsbrott % för PKC är och skillnaden 33 % för något övriga). mindre, 10 men fortfarande statistiskt säkerställd (18 % för PKC och 33 % för övriga). 10 Tabell 5. Andel brottsoffer som har fått information om stöd Tabell och 5. Andel hjälp brottsoffer i förhållande som har till fått anmälningssätt. information om stöd Procent. och hjälp i förhållande till anmälningssätt. Procent. v Datum Diarienr Version nnerberg vers.doc Information om stöd och hjälp PKC (n= 16208) Anmälanssätt Övriga anmälanssätt, (n=7687) Totalt (n=23895) Nej 65,4 44,2 58,5 Ja 19,0 40,6 25,9 Vet ej 15,6 15,2 15,5 Totalt 100,0 100,0 100, Information om stödperson Information om Polisen är normalt sett skyldig att informera om möjligheten att få en är normalt sett skyldig att informera om möjligheten under förhör att få hos en polisen stödperson. och i samband 11 En stödperson med rättegången. är någon Stödpersonen som kan exempelvis följa med vara målsäganden någon målsäganden under känner, förhör enhos tjänsteman polisen frånoch socialtjänsten eller någon från en brottsoffer- eller kvinnojour. stödperson. 11 En stödperson är någon som kan följa med målsäganden i samband med rättegången. Stödpersonen kan exempelvis Endastvara 5 procent någon av brottsoffren målsäganden fick information känner, om en att tjänsteman de kunde ta från med sig socialtjänsten stödperson vid eller kontakterna någon från med polisen. brottsoffer- En större andel eller av de som anmält våldsbrott hade fått informationen jämfört med de som kvinnojour. Endast 5 procent av brottsoffren fick information om 9 Ytterligare 5 procent kommer inte ihåg. att 10 p<0,001, de kunde Chi-2. ta med sig en stödperson vid kontakterna med 11 Informationen behöver inte lämnas om det är uppenbart att den inte behövs eller om det är förenas polisen. med En stora större svårigheter andel (13 a av FuK). de som anmält våldsbrott hade fått informationen jämfört med de som anmält tillgreppsbrott. Behovet av att få information om möjligheten till stödperson tycks vara relativt litet för denna målgrupp. Av de som inte hade fått informationen, hade endast 15 procent velat ha den. Bland de som har anmält 9 Ytterligare 5 procent kommer inte ihåg. 10 p<0,001, Chi Informationen behöver inte lämnas om det är uppenbart att den inte behövs eller om det är förenas med stora svårigheter (13 a FuK). våldsbrott hade 42 procent velat ha informationen, men inte fått den. Bland de som anmält tillgreppsbrott hade 89 procent angett att de inte hade behövt sådan information. Information om ekonomisk ersättning Den som har utsatts för brott kan vara berättigad till ekonomisk ersättning i form av t.ex. skadestånd, försäkringsersättning eller brottsskadersättning. Åklagaren är i de flesta fall skyldig att driva skadeståndsanspråk. Om den dömda gärningspersonen inte kan betala skadestånd eller gärningspersonen är okänd och om det inte finns någon försäkring som täcker skadan är det möjligt att få brottsskadeersättning från staten. Polisen är enligt Förundersökningskungörelsen (1947:948) skyldig att informera om möjligheten för brottsoffret att ansöka om skadestånd eller brottsskadersättning. 12 Det var 22 procent av brottsoffren som fått information om hur man kan få ekonomisk ersättning. Fler brottsoffer har fått denna information bland de som anmält våldsbrott än bland de som anmält tillgreppsbrott. Av de som inte fick information om ekonomisk ersättning har 66 procent av de som anmält våldsbrott och 34 procent av de som anmält tillgreppsbrott velat ha sådan information. Informationen om ekonomisk ersättning gavs framförallt när anmälan gjordes (66 %). Bland de som har anmält våldsbrott har 35 procent fått informationen när anmälan gjordes och 49 procent fick informationen vid senare kontakter med polisen. Bland de som anmält tillgreppsbrott har däremot 74 procent fått information vid anmälan. Drygt 60 procent uppger att de har haft nytta av informationen om ekonomisk ersättning, medan 34 procent inte anser sig ha haft nytta av den. Det är fler bland de som har anmält tillgreppsbrott som har haft mycket nytta av informationen än av dem som anmält våldsbrott. Information om brottsförebyggande åtgärder I 15 procent av fallen har polisen informerat brottsoffret om vad man själv kan göra för att minska risken för att utsättas för brott i framtiden medan 78 procent av brottsoffren inte har fått denna information. 13 Av de som inte har fått information om hur man kan förebygga brott har en tredjedel angett att de hade velat få den informationen och två tredjedelar har angett att de inte hade behövt sådan information. Det är fler bland de som anmält våldsbrott än de som anmält tillgreppsbrott som hade velat ha informationen. Information om hur man kan förebygga brott gavs framförallt i samband med anmälan, 64 procent fick informationen då. Majoriteten av de som fick information om hur man kan förebygga brott har 12 Informationen behöver inte lämnas om det är uppenbart att den inte behövs eller om det är förenas med stora svårigheter (13 a FuK). 13 Resterande 7 procent kommer inte ihåg om de fått brottsförebyggande information. Polisens nationella brottsoffer undersökning 13

14 4.9 Effektivitet Av de områden som ingår i enkäten är brottsoffren minst nöjda med effektiviteten, det vill säga polisens arbete med att utreda och klara upp Resultat från ENKÄTUNdersöKNING PÅ riksnivå brottet. Det var 23 procent som var ganska eller mycket nöjda med detta. Den största andelen svarade dock att de varken var nöjda eller missnöjda, 35 procent angav detta alternativ. Resultaten bör därför inte tolkas som att en majoritet är missnöjda med polisens effektivitet. Tabell 7. Andel personer som är nöjd med effektiviteten haft nytta av informationen medan en femtedel inte har (polisens Tabell 7. Andel arbete personer att utreda som är och nöjd klara med effektiviteten upp brottet) (polisens för haft nytta av informationen. tillgreppsbrott arbete att utreda och respektive klara upp våldsbrott. brottet) för tillgreppsbrott Procent. respek- Information om hur man kan få tillbaka stulet gods Av de som anmält stöld hade 21 procent fått information från polisen om hur man kan få tillbaka stulet gods och 70 procent har inte fått det. Av de som inte fått informationen hade fler än hälften (57 %) angett att de velat ha sådan information. Sammanfattning information Sammanfattningsvis tyder resultaten på att majoriteten är nöjda med informationen från polisen, men att det finns brister i polisens informationsskyldighet. Det tycks framför allt vara information om ekonomisk ersättning och utvecklingen av det egna ärendet som personer som rapport slutvers.doc anmält tillgreppsbrott och våldsbrott velat ha i större utsträckning. Tabell 6 visar andel brottsoffer som fått olika typer av Dokument Sida information och andel RAPPORT av de som inte fått sådan information som uppger att de skulle velat ha sådan 25 (50) information. rättad av Datum Diarienr Version a Wennerberg Tabell 6. Andel brottsoffer som fått olika typer av information Tabell 6. och Andel andel brottsoffer av de som fått inte olika fått typer sådan av information, och men andel som av de skulle som inte behövt. fått sådan Procent. information, men som skulle behövt. Procent. Typ av information Andel som har fått Andel av de som inte information fått information som skulle behövt Stöld Våld Stöld Våld Utveckling av ärendet 44,9 63,0 49,8 89,8 Kompletterande uppgifter 33,7 38,5 27,3 65,1 Stöd och hjälp 21,6 52,7 20,4 49,1 Ekonomisk ersättning 20,8 32,5 33,6 66,0 Få tillbaka stulet gods 20,5-57,3 - Brottsförebyggande information 14,9 12,6 32,2 39,1 Stödperson 3,7 14,6 10,9 42,1 4.9 Effektivitet Effektivitet Av de områden som ingår i enkäten är brottsoffren minst nöjda med Av effektiviteten, de områden det vill som säga ingår polisens i enkäten arbete med är att brottsoffren utreda och klara minst upp nöjda brottet. med Det var effektiviteten, 23 procent som det var ganska vill säga eller polisens mycket nöjda arbete med med detta. Den största andelen svarade dock att de varken var nöjda eller missnöjda, 35 procent angav detta alternativ. Resultaten bör därför inte tol- att utreda och klara upp brottet. Det var 23 procent som var kas som ganska att en eller majoritet mycket är missnöjda med polisens detta. effektivitet. Den största andelen svarade dock att de varken var nöjda eller missnöjda, 35 procent angav detta alternativ. Resultaten bör Tabell 7. Andel personer som är nöjd med effektiviteten (polisens arbete att utreda och klara upp brottet) för tillgreppsbrott respektive våldsbrott. inte tolkas Procent. som att en majoritet är missnöjda med därför polisens Nöjd med effektivitet. polisens Tillgreppsbrott Våldsbrott Totalt effektivitet Andel Andel Andel (n=20541) (n=3294) (n=23835) Mycket nöjd 10,3 12,3 10,9 Ganska nöjd 10,9 19,4 12,1 Varken nöjd eller missnöjd 36,7 23,3 34,8 Ganska missnöjd 13,2 13,1 13,2 Mycket missnöjd 14,4 23,0 15,5 Ingen uppfattning 14,4 8,8 13,5 Totalt 100,0 100,0 100,0 Det verkar som om de som utsatts för våldsbrott är både mer nöjda och mer missnöjda än de som anmält tillgreppsbrott. Detta kan hänga ihop med att orsaken till att anmäla brott varierar mellan olika brottstyper. De som anmälde våldsbrott uppgav i högre utsträckning än de som anmält 14 tillgreppsbrott Polisens att nationella det främsta skälet brottsoffer för att anmäla undersökning brottet var att gärningspersonen skulle få ett straff. Skillnaden kan därför bero på att de tive våldsbrott. Procent. Nöjd med polisens effektivitet Tillgreppsbrott Andel (n=20541) Våldsbrott Andel (n=3294) Totalt Andel (n=23835) Mycket nöjd 10,3 12,3 10,9 Ganska nöjd 10,9 19,4 12,1 Varken nöjd eller missnöjd 36,7 23,3 34,8 Ganska missnöjd 13,2 13,1 13,2 Mycket missnöjd 14,4 23,0 15,5 Ingen uppfattning 14,4 8,8 13,5 Totalt 100,0 100,0 100,0 Det verkar som om de som utsatts för våldsbrott är både mer nöjda och Det mer missnöjda verkar som än de som de anmält som tillgreppsbrott. utsatts för våldsbrott Detta kan hänga är ihop både med att mer orsaken nöjda till att och anmäla mer brott missnöjda varierar mellan än de olika som brottstyper. anmält De som anmälde våldsbrott uppgav i högre utsträckning än de som anmält tillgreppsbrott. att det Detta främsta kan skälet hänga för att ihop anmäla med brottet att var orsaken att gärningspersonen att anmäla skulle brott få ett varierar straff. Skillnaden mellan olika kan därför brottstyper. bero på att de De till som anmälde våldsbrott uppgav i högre utsträckning än de som anmält tillgreppsbrott att det främsta skälet för att anmäla brottet var att gärningspersonen skulle få ett straff. Skillnaden kan därför bero på att de som anmält våldsbrott är mer angelägna om att polisen ska utreda och klara upp brottet och därmed hyser starkare positiva eller negativa känslor till polisens effektivitet. De som har haft mycket kontakter med polisen tenderar att vara endera mer nöjda eller mer missnöjda med polisens arbete att utreda och klara upp brottet. Bland de som har haft fyra kontakter eller fler är 22 procent mycket nöjda och 34 procent är mycket missnöjda med polisens arbete och bland de som inte har haft någon kontakt efter anmälan har endast 8 procent angett att de är mycket nöjda och 14 procent är mycket missnöjda. Resultaten tyder på att information om det egna ärendet hänger samman med hur man uppfattar polisens effektivitet. Personer som fått information om vad som hänt med anmälan är i större utsträckning nöjd med polisens effektivitet jämfört med personer som inte fått sådan information (30 % jämfört med 15 %). Resultaten från denna undersökning visar den upplevda effektiviteten, det vill säga i vilken utsträckning brottsoffren upplever att polisen arbetar med att utreda och klara upp brottet. Eftersom det inte har funnits underlag om vilka beslut som fattats i dessa ärenden är det inte möjligt att dra slutsatser om huruvida resultaten också speglar den faktiska effektiviteten. Men det finns andra undersökningar som visar att ökad uppklaringsprocent är en faktor som kan göra brottsoffer mer nöjda (Brå, 2009). port slutvers.doc

15 Resultat av Enkätundersökning jämförelser mellan polismyndigheter I avsnittet nedan redovisas resultaten för polismyndigheterna när det gäller sammantagen nöjdhet med polisen använda ett så kallat balansmått, det vill säga redovisa Ett annat sätt att redovisa skillnader i nöjdhet är att och avseende de fyra huvudområden som ingick i enkäten: skillnaden mellan andel nöjda och andel missnöjda information, tillgänglighet, bemötande och effektivitet. brottsoffer. I bilaga 2, tabell 3 redovisas nöjdhetsbalans för varje polismyndighet. Andelen mycket och ganska Total nöjdhet nöjda brottsoffer har minskats med andelen ganska och Resultaten för hela riket indikerar att drygt två tredjedelar mycket missnöjda brottsoffer. Om man väljer att använda är sammantaget nöjda med polisen och endast en tiondel är nöjdhetsbalans som ett mått för att jämföra polismyndigheterna skiljer sig rangordningen till viss del, då det kan missnöjd. Tabell 8 visar andelen nöjda (mycket och ganska nöjda) och andelen missnöjda (mycket och ganska missnöjda) personer fördelat på varje polismyndighet. Spridningen en stor andel missnöjda brottsoffer. finnas myndigheter som har både en stor andel nöjda och mellan polismyndigheterna när det gäller nöjdhet ligger Som tidigare resultat redovisar är personer som mellan 59,8 procent nöjda till 72,9 procent nöjda. De fem anmäler våldsbrott Dokument generellt mindre nöjda med polisen Sida Dokument Sida RAPPORT 28 (50) polismyndigheter som RAPPORT har högst andel nöjda brottsoffer är 27 (50) än personer som anmält tillgreppsbrott. I tre polismyndigheter (Västmanland, Värmland och Västerbotten) är Upprättad av Datum Diarienr Version Datum Diarienr Version markerade med grönt och de fem polismyndigheter Inka Wennerberg som rberg har lägst andel nöjda brottsoffer är markerade med rött. dock förhållandet det omvända, det vill säga att personer som anmält våldsbrott är mer nöjda än de som anmält 8. eller mycket nöjda) och Som tidigare resultat redovisar är personer som anmäler våldsbrott generellt mindre nöjda med polisen än personer som anmält tillgrepps- Tabell 8. Andel nöjda (ganska eller mycket nöjda) och andel miss-tillgreppsbrotnöjda (ganska eller mycket missnöjd) sammantaget med polisen. (se bilaga 2, tabell 8). andel missnöjda (ganska eller mycket missnöjd) sammantaget med polisen. Procent. brott. För I att tre polismyndigheter kunna förklara (Västmanland, skillnader i nöjdheten Värmland och mellan Västerbotten) de olika är dock polismyndigheterna förhållandet det omvända, kan det man villanalysera säga att personer resultaten som anmält för våldsbrott respektive är mer delområde nöjda än för somatt anmält se inom tillgreppsbrott vilket område (se bilaga 2, tabell 8). förbättringar behöver göras. De olika delområdena kan ha För olika att kunna effekt förklara på den skillnader totala i nöjdheten. mellan Tabell de 9 olika redovisar polismyndigheterna brottsoffer kan mansom analysera är nöjd resultaten med polisen för respektive när det delområde gäller för att andel information, se inom vilket område tillgänglighet, förbättringar bemötande behöver göras. och effektivitet. De olika delområde- Procent. Polismyndighet Nöjda (Andel) Missnöjda (Andel) Västerbotten 72,9 6,9 Värmland 72,3 11,4 Västmanland 71,9 5,2 Halland 71,6 7,3 na kan ha olika effekt på den totala nöjdheten. Tabell 9 redovisar andel Östergötland 71,6 6,9 brottsoffer som är nöjd med polisen när det gäller information, tillgänglighet, bemötande och effektivitet. Stockholm 71,3* 8,4 Tabell 9. Andel nöjda (ganska och mycket nöjda) i de olika Skåne 70,5 8,3 huvudkategorierna fördelat på varje polismyndighet. Södermanland 68,9 7,5 Procent. Tabell 9. Andel nöjda (ganska och mycket nöjda) i de olika huvudkategorierna fördelat på varje polismyndighet. Procent. Västra Götaland 68,4 13,6 Polismyndighet Information Tillgänglighet Bemötande Effektivitet Jämtland 67,8 8,3 Blekinge 52,9 61, ,3 Kalmar 67,1 7,8 Dalarna 51,5 62,5 75,1 23,9 Dalarna 66,8 11,4 Gotland 67,9 85,0 75,9 22,6 Jönköping 66,3 10,5 Gävleborg 63,8 64,8 74,1 24,2 Gotland 65,4 4,0 Halland 65,3 71,0 82,2 28,2 Gävleborg 65,3 11,6 Jämtland 61,8 70,5 82,9 23,4 Västernorrland 65,0 13,2 Jönköping 58,4 73,8 78,3 15,3 Örebro 64,6* 7,2 Kalmar 56,5 71,5 75,6 21,2 Uppsala 61,0* 12,5 Kronoberg 61,7 61,5 75,9 24,3 Blekinge 59,8* 13,4 Norrbotten 56,3 59,1 71,3 17,1 Norrbotten 57,9* 10,3 Skåne 66,9 74,1 80,3 24,8 Kronoberg 57,3* 17,9 Stockholm 63,0 73,8 80,1 20,3 Hela Riket 68,8 9,8 Södermanland 62,6 72,9 79,7 23,4 * Signifikant högre eller lägre andel nöjda än i hela riket, p<0,05 Uppsala 52,1 71,5 77,3 19,4 * Signifikant högre eller lägre andel nöjda än i hela riket, p<0,05 Värmland 60,4 68,2 77,6 20,5 Som ni ser i tabell 8 har exempelvis Polismyndigheten Värmland en hög Västerbotten 65,8 76,9 85,3 27,7 andel nöjda brottsoffer, men samtidigt en relativt hög andel brottsoffer Som ni ser i tabell 8 har exempelvis Polismyndigheten Västernorrland 59,9 65,3 73,1 24,5 som är missnöjda. Det kan då finnas anledning att utifrån de lokala tabellerna analysera en hög vilka andel områden nöjda man brottsoffer, är missnöjd men med samtidigt och rikta åtgär- Värmland Västmanland 65,2 68,0 82,8 23,3 en der relativt mot dessa. hög andel brottsoffer som är missnöjda. Det Västra Götaland 58,7 69,3 78,3 24,4 kan då finnas anledning att utifrån de lokala tabellerna Örebro 55,0 71,0 78,8 23 analysera Ett annat sätt vilka att redovisa områden skillnader man är i missnöjd nöjdhet är med att använda och rikta ett så kallat Östergötland 63,6 71,0 80,2 26,5 balansmått, det vill säga redovisa skillnaden mellan andel nöjda och åtgärder mot dessa. Hela riket 61, andel missnöjda brottsoffer. I bilaga 2, tabell 3 redovisas nöjdhetsbalans för varje polismyndighet. Andelen mycket och ganska nöjda brottsoffer har minskats med andelen ganska och mycket missnöjda brottsof-heterna Polisens när det gäller nationella tillgänglighet. brottsoffer Andelen brottsoffer undersökning som är nöjda 15 Av de olika huvudområdena är spridningen störst mellan polismyndigfer. Om man väljer att använda nöjdhetsbalans som ett mått för att jäm-med tillgängligheten, det vill säga hur lätt det var att komma i kontakt föra polismyndigheterna skiljer sig rangordningen till viss del, då det kan finnas myndigheter som har både en stor andel nöjda och en stor andel missnöjda brottsoffer. med polisen, varierar mellan 59 och 85 procent. I 20 av landets 21 polismyndigheter är rangordningen mellan de fyra huvudområdena den- rapport slutvers.doc

16 Söderort 76,4 4,9 Västerort 73,7 1,8 City 71,6 10,4 Norrort 71,6 Resultat AV ENKÄTUNdersöKNING JÄMförELSEr MELLAN polismyndigheter 12,3 Av de olika huvudområdena är spridningen störst mellan polismyndigheterna när det gäller tillgänglighet. Andelen brottsoffer som är nöjd med tillgängligheten, det vill säga hur lätt det var att komma i kontakt med polisen, varierar mellan 59 och 85 procent. I 20 av landets 21 polismyndigheter är rangordningen mellan de fyra huvudområdena densamma, det vill säga brottsoffren är mest nöjd med bemötandet, följt av tillgänglighet och information. Effektiviteten, det vill säga polisens arbete med att utreda och klara upp brottet, är det område man är minst nöjd med i Dokument Sida RAPPORT 29 (50) samtliga län. Upprättad av Datum Diarienr Version rättad av Datum Diarienr Inka Wennerberg Version a Wennerberg Lokala analyser Eftersom brottsofferarbetet kan variera inom en polismyndighet tillgänglighet har och information. data även Effektiviteten, analyserats det för vill varje säga polisom- polisens ar- samma, det vill säga brottsoffren är mest nöjd med bemötandet, följt av råde/polismästardistrikt bete med att utreda och klara upp i de brottet, tre storstadslänen: är det område manpolismyn- digheten i Stockholms län, Polismyndigheten i Skåne och är minst nöjd med i samtliga län. rapport slutvers.doc Polismyndigheten i Västra Götaland. Tabellerna nedan 5.2 Lokala analyser redovisar andel nöjda och andel missnöjda brottsoffer Eftersom brottsofferarbetet kan variera inom en polismyndighet har data för även varje analyserats polismästardistrikt/polisområde för varje polisområde/polismästardistrikt i respektive i de tre storstadslänen: Polismyndigheten i Stockholms län, Polismyndigheten i polismyndighet. Skåne och Polismyndigheten i Västra Götaland. Tabellerna nedan redovisar andel nöjda och andel missnöjda brottsoffer för varje polismästardistrikt/polisområde i respektive i Stockholms polismyndighet. Polismyndigheten län Tabell Andelen Polismyndigheten nöjda och i Stockholms missnöjda län brottsoffer i polismyndigheten i Stockholms län redovisat per polismästardistrikt. Procent. Tabell 10. Andelen nöjda och missnöjda brottsoffer i polismyndigheten i Stockholms län redovisat per polismästardistrikt. Procent. Polismästardistrikt Nöjda (Andel) Missnöjda (Andel) Söderort 76,4 4,9 Västerort 73,7 1,8 City 71,6 10,4 Norrort 71,6 12,3 Södertörn 68,2 7,4 Nacka 67,8 9,5 Södertälje 67,4 12,2 Roslagen 66,1 14,7 Stockholm 71,3 8, Polismyndigheten i Skåne Tabell 11. Andelen nöjda och missnöjda brottsoffer i polismyndigheten i Skåne redovisat per polismästardistrikt. Procent. Polisområde Nöjda (Andel) Missnöjda (Andel) Södra Skåne 79,8 4,6 Mellersta Skåne ,0 Nordöstra Skåne 70,8 12,5 Nordvästra Skåne 70,1 7,8 Malmö 67,0 7,5 Skåne 70,5 8,3 Södertörn 68,2 7,4 Nacka 67,8 9,5 Södertälje 67,4 12,2 Roslagen 66,1 14,7 Stockholm 71,3 8,4 Polismyndigheten i Skåne 5.3 Tabell Andelen Polismyndigheten nöjda och i Skåne missnöjda brottsoffer i polismyndigheten i Skåne redovisat per polismästardistrikt. Procent. Tabell 11. Andelen nöjda och missnöjda brottsoffer i polismyndigheten i Skåne redovisat per polismästardistrikt. Procent. Polisområde Nöjda (Andel) Missnöjda (Andel) Södra Skåne 79,8 4,6 Mellersta Skåne ,0 Nordöstra Skåne 70,8 12,5 Nordvästra Skåne 70,1 7,8 Malmö 67,0 7,5 Skåne Dokument 70,5 8,3 Sida RAPPORT 30 (50) Polismyndigheten i Västra Götaland Polismyndigheten i Västra Götaland Tabell 12. Andelen nöjda och missnöjda brottsoffer i polismyndigheten i Västra Götaland redovisat per polismästardistrikt. Tabell 12. Andelen Procent. nöjda och missnöjda brottsoffer i polismyndigheten i Västra Götaland redovisat per polismästardistrikt. Procent. Polisområde Nöjda (Andel) Missnöjda (Andel) Älvsborg 70,5 19,5 Fyrbodal 69,0 10,7 Storgöteborg 68,2 14,2 Skaraborg 60,3 11,0 Västra Götaland 68,4 13,6 6 Pilotundersökning De grövre, integritetskränkande brotten ingick inte i enkätundersökningen, då erfarenheterna av kvantitativa undersökningar med denna målgrupp är begränsade och då enkäter inte ansågs vara en lämplig metod. En pilotundersökning genomfördes därför med ett mindre antal personer som anmält våldsbrott i nära relation, brott mot frihet och frid och sexualbrott ingick. Tillvägagångssätt, resultat och erfarenheter av pilotundersökningen redovisas i sin helhet i SCB:s rapport (SCB, 2010), men sammanfattas i avsnittet nedan. 6.1 Syfte och tillvägagångssätt Syftet med pilotundersökningen var främst att ta reda på om denna målgrupp är lämplig att inkludera i eventuella framtida undersökningar och vilken metod som lämpar sig bäst. Den metod som användes var huvudsakligen telefonintervjuer som genomfördes under vecka år Metoden valdes för att minimera risken för att urvalspersonen skulle hamna i en besvärlig situation, exempelvis i de fall urvalspersonen bor tillsammans med gärningspersonen. I undersökningen ingick personer i hela landet som anmält våldsbrott i nära relation, brott mot frihet och frid eller sexualbrott under perioden januari till maj 2009 (se bilaga 1 för brottskoder) och samtyckt att delta. I övrigt gällde samma kriterier för exkludering som vid enkätundersökningen (se s X i rapporten). Genom ett stratifierat obundet slumpmässigt urval valdes 300 personer ut. Svarsfrekvensen för intervjuarundersökningen var 71 procent, vilket utgjordes av totalt 212 svarande. 6.2 Sammanfattning Resultat Det främsta skälet till att anmäla brottet var att markera för gärningspersonen att beteendet inte var okej, vilket angavs av drygt tre fjärdedelar. Det näst vanligaste skälet att anmäla var att det inte ska hända port slutvers.doc rapport slutvers.doc 16 Polisens nationella brottsoffer undersökning

17 igen. Skälet till att polisanmäla brottet skiljer sig därmed från de svarande i enkätundersökningen. Pilotundersökning De grövre, integritetskränkande brotten ingick inte i enkätundersökningen, då erfarenheterna av kvantitativa undersökningar med denna målgrupp är begränsade och då enkäter inte ansågs vara en lämplig metod. En pilotundersökning genomfördes därför med ett mindre antal personer som anmält våldsbrott i nära relation, brott mot frihet och frid och sexualbrott ingick. Tillvägagångssätt, resultat och erfarenheter av pilotundersökningen redovisas i sin helhet i SCB:s rapport (SCB 2010 b), men sammanfattas i avsnittet nedan. Syfte och tillvägagångssätt Syftet med pilotundersökningen var främst att ta reda på om denna målgrupp är lämplig att inkludera i eventuella framtida undersökningar och vilken metod som lämpar sig bäst. Den metod som användes var huvudsakligen telefonintervjuer som genomfördes under vecka år Metoden valdes för att minimera risken för att urvalspersonen skulle hamna i en besvärlig situation, exempelvis i de fall urvalspersonen bor tillsammans med gärningspersonen. I undersökningen ingick personer i hela landet som anmält våldsbrott i nära relation, brott mot frihet och frid eller sexualbrott under perioden januari till maj 2009 (se bilaga 1 för brottskoder) och samtyckt att delta. I övrigt gällde samma kriterier för exkludering som vid enkätundersökningen (se s 2 ff. i rapporten). Genom ett stratifierat obundet slumpmässigt urval valdes 300 personer ut. Svarsfrekvensen för intervjuarundersökningen var 71 procent, vilket utgjordes av totalt 212 svarande. Sammanfattning Resultat rapport slutvers.doc Det främsta skälet till att anmäla brottet var att markera för gärningspersonen att beteendet inte var okej, vilket angavs av drygt tre fjärdedelar. Det näst vanligaste skälet att anmäla var att det inte ska hända igen. Skälet till att polisanmäla brottet skiljer sig därmed från de svarande i enkätundersökningen. Total nöjdhet Av de brottsutsatta personerna är 72 procent sammantaget mycket eller ganska nöjda med de kontakter de haft med polisen, 16 procent är dock ganska eller mycket missnöjda med kontakterna. Jämförelser mellan olika områden visar, i likhet med resultaten från enkätundersökningen, att brottsoffren är mest nöjda med bemötandet, följt av tillgänglighet och information (Figur 3). Det område man är minst nöjd med är polisens arbete med att utreda och klara upp brottet Total nöjdhet Av de brottsutsatta personerna är 72 procent sammantaget mycket eller ganska nöjda med de kontakter de haft med polisen, 16 procent är dock ganska eller mycket missnöjda med kontakterna. Jämförelser mellan olika områden visar, i likhet med resultaten från enkätundersökningen, att brottsoffren är mest nöjda med bemötandet, följt av tillgänglighet och information (Figur 3). Det område man är minst nöjd med är polisens arbete med att utreda och klara upp brottet. Figur 3. Brottsoffers uppfattning av polisen gällande tillgänglighet, bemötande, information och effektivitet. Procent. Andel (%) 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Tillgänglighet Bemötande Nöjdhet med Polisen Information Effektivitet Ingen Uppfattning Missnöjd Varken nöjd eller missnöjd Nöjd Figur 3. Brottsoffers uppfattning av polisen gällande tillgänglighet, bemötande, Information information och effektivitet. Procent. Två tredjedelar av brottsoffren är mycket eller ganska nöjda med den information de fått av polisen, medan drygt en femtedel Information är mycket missnöjda med informationen. Två tredjedelar 54 procent av av brottsoffren brottsoffren är fick mycket i samband eller ganska med nöjda anmälan en fråga de fått från avpolisen polisen, om medan de ville drygt veta envad femtedel som skulle är mycket med den information missnöjda hända med deras informationen. anmälan. Andelen som inte fått denna fråga är högre bland de som har anmält våldsbrott 54jämfört procent av med brottsoffren de som anmält fick i samband sexualbrott. medbrottsoffren anmälan fråga tillfrågades om de sedan ville om veta de vad fått som information skulle hända om med vad deras som anmälan. hänt An- från polisen delen som inte fått denna fråga är högre bland de som har anmält våldsbrott jämfört med de som anmält sexualbrott. Brottsoffren tillfrågades med deras anmälan och mer än hälften av brottsoffren sedan uppgav om de att fått de information fått det. Det om är vad 42 procent som hänt som med inte deras har anmälan fått och mer sådan än hälften information. av brottsoffren I drygt uppgav hälften att av de fallen fått det. (54 Det %) gavs är 42 procent sominformationen inte har fått sådan bara information. i skriftlig form. I drygt Av hälften de som avinte fallen fått (54 %) gavs information om vad som hänt med deras anmälan har 87 procent saknat sådan information. Resultaten tyder på att många brottsoffer har ett stort behov av att få information om hur det egna ärendet fortlöper. 35 procent av brottsoffren uppgav att de fått information från polisen om vilka myndigheter och organisationer de kan vända sig till för att få stöd och hjälp. Drygt 60 procent uppger att de inte har fått sådan information, medan resterande inte kommer ihåg om de fått det eller inte. Resultaten tyder på att fler i denna målgrupp har fått information om brottsofferstödjande verksamhet än för målgruppen i enkätundersökningen, men att det är en relativt stor andel som saknar information om brottsofferstödjande verksamhet. Personer som utsatts för misshandel i nära relation uppger i större utsträckning att de informerats om brottsofferstödjande verksamhet än de som blivit utsatta för brott mot frihet och frid. Av de som inte fick information om brottsofferstödjande verksamhet hade drygt hälften velat ha sådan information. I telefonintervjuerna tillfrågades brottsoffren även om de fått information inom en rad andra områden, t.ex. Polisens nationella brottsoffer undersökning 17

18 rt slutvers.doc om vilka myndigheter och organisationer de kan vända sig till för att få stöd och hjälp. Drygt 60 procent uppger att de inte har fått sådan information, medan resterande inte kommer ihåg om de fått det eller inte. PILoTUNdersöKNING Resultaten tyder på att fler i denna målgrupp har fått information om brottsofferstödjande verksamhet än för målgruppen i enkätundersökningen, men att det är en relativt stor andel som saknar information om brottsofferstödjande verksamhet. Personer som utsatts för misshandel i nära relation uppger i större utsträckning att de informerats om brottsofferstödjande verksamhet målsägandebiträde än som blivit eller utsatta besöksförbud. brott mottabell frihet och stödperson, 13 frid. sammanställer Av de som inte fick andelen information brottsoffer om brottsofferstödjande som fått information inom olika områden och andel av de som inte fått verksamhet hade drygt hälften velat ha sådan information. sådan I telefonintervjuerna information tillfrågades som skulle brottsoffren behövt den. även När om dedet fåttgäller informa- information inom en rad om andra besöksförbud områden, t.ex. och stödperson, målsägandebiträde är eller besöksförbud. Tabell 13 sammanställer andelen brottsoffer som det inte relevant att ge information till alla målsäganden. fått information inom olika områden och andel av de som inte fått sådan Polisen information bedömer, som skulle enligt behövt gällande den. När lagstiftning det gäller information 14, när det omär besöksförbud och målsägandebiträde är det inte relevant att ge information relevant. till alla målsäganden. Polisen bedömer, enligt gällande lagstiftning 14, Tabell när det 13. är relevant. Andel som fått olika typer av information och andel/antal av de som inte fått information, men skulle behövt Tabell 13. sådan. Andel som fått olika typer av information och andel/antal av de som inte fått information, men skulle behövt sådan. Typ av information Andel som har Andel/antal av de fått information, som inte fått information, som skulle be- % hövt Andel (%) Antal Utveckling av ärendet Kompletterande uppgifter Stöd och hjälp Ekonomisk ersättning Stödperson Målsägandebiträde Besöksförbud Skyddsåtgärder Tillgänglighet Knappt tre fjärdedelar av brottsoffren är mycket eller ganska nöjda med tillgängligheten, det vill säga möjligheten 14 Lag (1988:688) om besöksförbud och lag (1988:609) om målsägandebiträde att på ett enkelt sätt få kontakt med någon inom polisen som kunde hjälpa dem. Det är dock 14 procent som är ganska eller mycket missnöjda med möjligheterna att få kontakt. Bemötande Nästan 80 procent är sammantaget mycket eller ganska nöjda med det bemötande de fått av polisen. Endast en procent är mycket missnöjda. En jämförelse mellan hur brottsoffren upplevde bemötandet vid anmälan i jämförelse med senare kontakter visar att man är mer nöjd med bemötandet vid anmälan. Vad gäller polisens bemötande vid själva anmälningstillfället anser de flesta (84 %) att detta varit mycket eller ganska bra. Knappt en tiondel av brottsoffren uppfattade polisens bemötande som ganska eller mycket dåligt. Även bemötandet vid kontakter efter anmälningen upplevs generellt som bra. Tre fjärdedelar upplevde bemötandet efter anmälan som mycket eller ganska bra. Effektivitet Till skillnad mot tidigare berörda områden, där brottsoffren överlag varit nöjda, riktas även för denna målgrupp större missnöje mot polisens arbete med att utreda och klara upp brottet, effektiviteten. Nästan 40 procent av brottsoffren är ganska eller mycket missnöjda med detta. 14 procent är mycket nöjda och 21 procent är ganska nöjda med polisens arbete med att utreda och klara upp brottet. Personer som anmält sexualbrott var i mindre utsträckning nöjda än personer som anmält våldsbrott i nära relation eller brott mot frihet och frid. 14 Lag (1988:688) om besöksförbud och lag (1988:609) om målsägandebiträde 18 Polisens nationella brottsoffer undersökning

19 Avslutande reflektioner Detta är den första nationella brottsofferundersökning som genomförts av Rikspolisstyrelsen och den syftar till att ta reda på hur brottsoffer upplever sina kontakter med polisen. Resultaten kommer att utgöra en viktig grund för det fortsatta arbetet med brottsofferfrågor, såväl nationellt som lokalt inom varje polismyndighet, för att på sikt öka andelen brottsoffer som är nöjda med polisen. Det finns anledning att tolka resultaten med försiktighet, eftersom bortfallet i enkätundersökningen är stort. Man bör även beakta att kravet på att inhämta samtycke från brottsoffren för att kunna kontakta dem genom enkät, har begränsat den population som urvalet dragits från. Även om slutsatser bör dras med försiktighet kan resultaten ge en bild av vilka områden som brottsoffer som utsatts för egendomsbrott eller våldsbrott är mer eller mindre nöjda med i sina kontakter med polisen och hur uppfattningen varierar mellan olika polismyndigheter. Resultaten visar på en övergripande positiv bild av hur brottsoffer upplever polisen, även bland brottsoffer som utsätts för grövre brott (våld i nära relation, sexualbrott och brott mot frihet och frid). Detta kan tolkas som att polisen i många fall gör ett bra arbete gentemot brottsoffer. Betydelsen av allmänhetens förtroende lyfts i dokumentet Rikspolischefens inriktning som en av polisens viktigaste tillgångar och målet är att allt fler ska vara nöjda med polisens tillgänglighet och bemötande (RPS, 2010). Resultaten från brottsofferundersökningen tyder på att de flesta är nöjda med bemötandet och tillgängligheten. Brottsoffren är mer nöjda med bemötande och tillgänglighet vid anmälan än vid senare kontakter, vilket innebär att brottsofferperspektivet i större utsträckning måste genomsyra utredningsarbetet. Majoriteten är även nöjd med informationen, men resultaten tyder på att det inom flera områden finns brister i polisens informationsskyldigheter. Brottsoffer i allmänhet, och i synnerhet de som utsätts för grövre brott, har ett stort behov av information. Exempel på områden där resultaten tyder på att behovet är särskilt stort är t.ex. information om ekonomisk ersättning och information om utvecklingen i det egna ärendet. Bland personer som anmält stöldbrott efterfrågades i många fall information om hur man får tillbaka stulet gods. Information om ekonomisk ersättning kan exempelvis lämnas skriftligen i samband med att målsägandekopian skickas ut eller genom en broschyr som delas ut. Det finns även förutsättningar att ytterligare förbättra arbetet med information om vad som händer i brottsutredningen, då resultaten tyder på en relativt stor diskrepans mellan hur många som hade tillfrågats enligt RAR och hur många brottsoffer som hade upplevt att de blivit tillfrågade. Det är viktigt att säkerställa att den som anmäler brottet har uppfattat och förstår frågan om de önskar sådan information, vilket exempelvis kan ske genom att polisen tar förnyad kontakt med målsäganden efter ett par dagars tid. Enkätundersökningen tyder på att information om stöd och hjälp inte lämnas i samma utsträckning om anmälningen har gjorts per telefon till Polisens kontaktcenter jämfört med övriga anmälningssätt. Det finns därför behov av se över och förbättra utbildning och rutiner när det gäller brottsofferinformation för personalen på Polisens kontaktcenter. En vidareutbildning har startats under 2010 för PKC-operatörer där stor vikt läggs vid brottsoffers rätt att få information. Utbildningen kommer därefter att ske fortlöpande. Det område som brottsoffren i minst utsträckning är nöjda med är polisens förmåga att utreda och klara upp brottet. En undersökning som Brå genomfört med personer som utsatts för misshandel av obekant visade att ökad uppklaringsprocent är en faktor som kan göra brottsoffer mer nöjda (Brå, 2009). Det är därför angeläget, även ur ett brottsofferperspektiv, att polisen arbetar för att öka lagföringen av mängdbrott, vilket bland annat kan göras genom att tillämpa Polisens nationella utredningskoncept (PNU). 15 Resultaten tyder på att information om det egna ärendet är en annan faktor som hänger samman med hur brottsoffer uppfattar polisens effektivitet. De som hade fått information om vad som hänt med polisanmälan var i större utsträckning nöjda med polisens effektivitet, jämfört med dem som inte fått sådan information. Det är alltså viktigt att utveckla informationen som ges. Genom att löpande informera brottsoffret om utvecklingen i det egna ärendet kan han eller hon få en bild av att polisen vidtar de åtgärder som anses rimliga. Informationen är särskilt viktig i de fall beslut fattas om att inte inleda en förundersökning eller då ärendet läggs ned, för att brottsoffret ska få en förståelse för orsaken till detta. Personer som anmält egendomsbrott är, enligt undersökningen, generellt mer nöjda med polisen än de som anmält våldsbrott. Liknande resultat finner man i andra undersökningar (t.ex. Brå, 2010a s 30) som visar att personer som anmält hot och våld är mer missnöjda med polisen. Skillnaden skulle bland annat kunna bero på att våldsbrott i sig är integritetskränkande och orsaken till att anmäla brottet skiljer sig från exempelvis egendomsbrott. Den vanligaste orsaken till att polisanmäla våldsbrott uppgavs vara att gärningspersonen skulle få ett straff, vilket speglar att dessa brottsoffer har helt andra förvänt- 15 Polisens nationella utredningskoncept är ett koncept som innehåller framgångsfaktorer för en effektiv brottsutredning, framförallt för mängdbrott. Polisens nationella brottsoffer undersökning 19

20 avslutande reflektioner ningar på polisen när det gäller t.ex. att utreda och klara upp brottet. De som utsatts för egendomsbrott anmälde främst för att de ansåg att brott av princip ska anmälas och för att få tillbaka pengar på försäkringen. En bidragande faktor för att öka andelen nöjda brottsoffer är att utveckla kompetensen för brottsofferfrågor inom polisen. Det är viktigt att det finns en grundläggande kompetens hos alla medarbetare inom polisen som möter brottsoffer och att polisens värdegrund, att vara engagerad, effektiv och tillgänglig, genomsyrar verksamheten. Fördjupad kompetens om brottsofferfrågor bör finnas hos förundersökningsledare och hos den lokala brottsoffersamordnaren på strategiskt nivå som samordnar information, och stöd till brottsoffer. Förslag på åtgärder u För att förbättra bemötande och tillgänglighet efter anmälan bör det finnas ett tydligt brottsofferperspektiv som genomsyrar hela utredningsarbetet. Brottsoffrens behov ska stå i fokus för det arbete som bedrivs och de åtgärder som vidtas med anledning av anmälan. Ett sätt att arbeta med detta mer konkret är att som polisanställd sätta sig själv på brottsoffrets plats och inför varje åtgärd överväga vad detta innebär för brottsoffret. u Mot bakgrund av de brister som identifierats gällande information till brottsoffer bör polisen, såväl nationellt som lokalt, se över och utveckla rutiner för att förbättra informationen. På lokalt plan har förundersökningsledaren ett ansvar för att säkerställa att polisens informationsskyldigheter uppfylls. Behovet av att utveckla informationen är särskilt stort när det gäller information i det egna ärendet och information om ekonomisk ersättning. Bland personer som anmält stöldbrott efterfrågades i många fall information om hur man får tillbaka stulet gods. u Resultaten tyder på att målsäganden inte alltid uppfattar den information som lämnas vid anmälan. Ett sätt att öka tillgängligheten och säkerställa att brottsoffren har uppfattat och fått relevant information är att ta förnyad kontakt med brottsoffret några dagar efter anmälan. En sådan kontakt syftar även till att få fram nya uppgifter i ärendet. u Det finns behov av att se över och förbättra utbildning och rutiner när det gäller brottsofferinformation som ges av personal på Polisens kontaktcenter. u För att öka andelen brottsoffer som är nöjda med polisens effektivitet är det angeläget att öka lagföringen och minska genomströmningstiderna av mängdbrott genom att tillämpa Polisens nationella utredningskoncept. u Även information har betydelse för att öka andelen brottsoffer som är nöjda med effektiviteten. Det är särskilt viktigt att tydlig och lättförståelig information ges när beslut tas om att inte inleda en förundersökning eller när ett ärende läggs ned. Den skriftliga informationen som lämnas i samband med detta bör därför ses över. Den skriftliga information kan i många fall behöva kompletteras med muntlig information. Planerad uppföljning av resultaten Resultaten från brottsofferundersökningen kommer att följas upp nationellt och lokalt. En kontakt- och genomförandeansvarig har tidigare utsetts i varje polismyndighet. De ansvarar bland annat för att de lokala resultaten följs upp och att polismyndigheten upprättar en åtgärdsplan, som tas fram med stöd av Rikspolisstyrelsen. I planen redovisas de åtgärder polismyndigheten ska vidta för att öka andelen nöjda brottsoffer och man avser att följa upp beskrivna åtgärder. Rikspolisstyrelsen avser att följa upp arbetet genom besök hos polismyndigheter och nationell brottsofferkonferens i syfte att inhämta och sprida goda exempel. Resultaten kommer att även att utgöra en viktig grund för inriktning och prioritering av det fortsatta utvecklingsarbetet av brottsofferfrågor nationellt. På nationell nivå kommer utvecklingen av huvudfrågorna att kunna mätas genom den nationella trygghetsundersökning (NTU) som genomförs årligen av Brottsförebyggande rådet. För att få en fördjupad bild och möjligheter att följa upp resultaten på lokal nivå, kommer effekterna av vidtagna åtgärder att följas upp genom regelbundna brottsofferundersökningar. 20 Polisens nationella brottsoffer undersökning