Justitieminister Johannes Koskinen

Transkript

1 Statsrådets skrivelse till Riksdagen med anledning av ett förslag till rådets rambeslut (förebyggande och bekämpande av olaglig handel med mänskliga organ och vävnader) I enlighet med 96 2 mom. grundlagen översänds till riksdagen Greklands initiativ av den 13 februari 2003 avseende rådets antagande av ett förslag till rambeslut om förebyggande och bekämpande av olaglig handel med mänskliga organ och vävnader samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 16 april 2003 Justitieminister Johannes Koskinen Lagstiftningsråd Jukka Lindstedt

2 2 JUSTITIEMINISTERIET PROMEMORIA EU/2003/0253 FÖRSLAG TILL RAMBESLUT OM FÖREBYGGANDE OCH BEKÄMPANDE AV OLAGLIG HANDEL MED MÄNSKLIGA ORGAN OCH VÄVNADER 1. Allmänt Europeiska unionens ordförandeland Grekland har den 13 februari 2003 i enlighet med artikel 29, artikel 31 e och artikel 34.2 b lagt fram ett förslag till rambeslut om förebyggande och bekämpande av olaglig handel med mänskliga organ och vävnader. Grekland understryker i sitt initiativ att handel med mänskliga organ och vävnader utgör en form av människohandel som allvarligt kränker de grundläggande mänskliga rättigheterna och i synnerhet den mänskliga värdigheten och den fysiska integriteten. Enligt initiativet är sådan handel ett av ver k- samhetsområdena för organiserade kriminella grupper som bl.a. utnyttjar utsatta personer och tillgriper våld och hot. Vidare leder den till en allvarlig fara för folkhälsan och skadar medborgarnas rätt till en lika tillgång till hälsovård. Enligt initiativet undergrävs även medborgarnas förtroende för det lagliga systemet för transplantationer. I initiativet betonas särskilt Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin, som undertecknades den 4 april I initiativet hänvisas också till det tilläggsprotokoll som fogats till Förenta Nationernas konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet och som gäller för e- byggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, samt till rådets rambeslut av den 19 juni 2002 om bekämpande av människohandel. Enligt initiativet finns det dock ännu inte någon straffrättslig överenskommelse som skulle förbjuda handel med mänskliga organ och vävnader. Tills vidare har tio av Europeiska unionens medlemsstater undertecknat den konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin som nämns i Greklands initiativ. Kapitel VI i konventionen innehåller bestämmelser om tagande av organ och vävnad från levande givare för transplantation. Enligt artikel 19 i konventionen kan organ eller vävnad tas från en levande person endast om detta i behandlingshänseende är till fördel för mottagaren, ett lämpligt organ eller lämplig vävnad inte finns tillgänglig från en avliden och det inte heller finns någon tillnärmelsevis lika effektiv alternativ behandlingsmetod. Dessutom förutsätts det att givaren ger sitt samtycke, som skall vara uttryckligt och följa en för e- skriven form. Artikel 21 i konventionen innehåller ett förbud mot att göra ekonomisk vinning av människokroppen och dess delar. Enligt artikel 25, som gäller sanktioner, skall det föreskrivas om lämpliga (appropriate) påföljder för brott mot konventionen. I Greklands initiativ nämns det till konventionen bifogade tilläggsprotokollet om transplantation av organ och vävnader, som godkändes 2002 men som ännu inte har trätt i kraft. Enligt artikel 22 i protokollet skall det föreskrivas om förbud mot handel med organ och vävnader. Också i art ikel 26 i tilläggsprotokollet föreskrivs om krav på lämpliga sanktioner. Greklands förslag till rambeslut har behandlats i rådets arbetsgrupp för materiell straffrätt vid ett möte den 4 mars och den 4 april Promemorian grundar sig på rådets dokument 7799/03 DROIPEN Huvudsakligt innehåll Artikel 1 i det föreslagna rambeslutet innehåller definitioner av begreppen transplant a- tion, mänskliga organ och vävnader samt barn. Vävnader skall enligt förslaget även innefatta celler. Rambeslutet gäller inte blod eller blodprodukter. Med barn avses enligt rambeslutet en person som är under 18 år. I artikel 2 anges de brott som avser handel med mänskliga organ och vävnader. Brotten föreslås vara straffbara när de begås uppsåt-

3 3 ligen. I punkt 1 i artikeln uppräknas de handlingar som skall straffbeläggas om de utförs i syfte att avlägsna organ eller vävnader från ett brottsoffer. Det föreslås att det skall vara straffbart att rekrytera, transportera, överföra, hysa eller ta emot en person, inbegripet utbyte eller överföring av kontroll över denna person, om tvång eller hot, inklusive bortf ö- rande, brukas eller om det förekommer maktmissbruk eller utnyttjande av en utsatt belägenhet, eller om betalning eller förmåner ges eller tas emot för att erhålla medgivande från en person som har kontroll över en annan person från vilken avsikten är att avlägsna organ eller vävnader. I artikel 2.2 föreslås att det skall vara straffbart att avlägsna ett organ eller vävnad från en levande donator med bruk av tvång, våld, hot eller bedrägeri. I punkt 3 i artikeln föreslås ett förbud mot löfte om, erbjudande eller betalning av ekonomisk vinning eller annan fördel, direkt eller genom en mella n- hand till en donator i syfte att få dennes medgivande till avlägsnande av organ eller vävnader medan denne är i livet eller efter dennes död. Enligt punkt 4 skall det också vara straffbart att ta emot eller begära ekonomisk vinning eller annan fördel av don a- torn eller av en mellanhand i syfte att få de n- nes medgivande till avlägsnande av organ eller vävnader. Enligt artikel 2.5 a i rambeslutet skall det vara straffbart att sälja, marknadsföra, köpa, inneha, förvara, transportera, importera, exportera eller överföra äganderätten till mänskliga organ eller vävnader i vetskap om att dessa har avlägsnats med hjälp av någon av de handlingar som avses i punkterna 2 4. I punkt 5 b i artikeln nämns som gärningsformer transplantation av ett organ eller vä v- nader av läkare eller sjukvårdspersonal i vetskap om att organet eller vävnaderna har varit föremål för någon av de ovanstående handlingarna. Artikel 3 i rambeslutet ålägger medlemsstaterna att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att straffbelägga anstiftan, medhjälp, främjande och försök att begå de brott som anges i artikel 2. Enligt artikel 4.1 skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att det förfarande som anges i artikel 2.1 och samt i artikel 3 skall beläggas med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder som kan medföra utlämning. Enligt artikel 4.2 skall de brott som avses i artikel 2.2 kunna beläggas med maximistraff på minst ett till tre års fängelse. Enligt artikel 4.3 skall de brott som avses i artikel 2 kunna beläggas med maximistraff på minst fem till tio års fängelse, om brottet har inneburit att brottsoffrets liv har satts på spel genom uppsåt eller grov oaktsamhet, brottet har begåtts mot ett barn, brottet har orsakat brottsoffret ytterligare allvarlig fysisk skada eller brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation enligt definitionen i den gemensamma åtgärden 98/733/RIF. I artikel 5 i rambeslutet finns bestämmelser om juridiska personers ansvar. Enligt punkt 1 i artikeln är varje medlemsstat skyldig att se till att juridiska personer kan ställas till ansvar för brott som avses i artiklarna 2 och 3 och som begås till förmån för dessa juridiska personer av någon person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personens org a- nisation, grundad på de omständigheter som anges närmare i punkten. Enligt punkt 2 i artikeln kan även den juridiska personen själv ställas till ansvar för brister i övervakning eller kontroll i dess verksamhet. Den juridiska personens ansvar skall inte utesluta bestraf f- ning av gärningsmän, anstiftare eller medhjälpare till ett brott. Enligt artikel 6 skall medlemsstaterna vara skyldiga att vidta de åtgärder som är nödvä n- diga för att också en juridisk person skall kunna bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, som förutom bötesstraff eller administrativa avgifter kan innefatta också andra påföljder, såsom fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd, tillfälligt eller permanent näringsförbud, rättslig övervakning, rättsligt beslut om upplösning av verksamheten eller tillfällig eller permanent stängning av inrättningar som har använts för att begå brottet. Enligt artikel 7 i rambeslutet skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att fastställa sin behörighet i fråga om de brott som avses i artiklarna 2 och 3 när brottet har begåtts helt eller delvis inom

4 4 medlemsstatens territorium, gärningsmannen är medborgare i medlemsstaten eller brottet har begåtts till förmån för en juridisk person som är etablerad inom medlemsstatens territorium. I artikel 8 finns bestämmelser om genomförande. I artikeln anges vilken dag medlemsstaterna senast skall vidta de åtgärder som rambeslutet förutsätter och till rådets generalsekretariat och kommissionen överlämna texten till de bestämmelser som utfärdats med stöd av rambeslutet. Enligt artikel 9 är rambeslutets ikraftträdande bundet till offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. 3. Verkningar på lagstiftningen i Finland Ett antagande av det föreslagna rambeslutet skulle förutsätta betydande ändringar i den finska lagstiftningen. Eftersom behandlingen av förslaget befinner sig i inledningsfasen och eftersom rambeslutets innehåll har väckt många frågor i rådets arbetsgrupp för mater i- ell straffrätt, är det dock i detta nu svårt att uppskatta de exakta verkningarna. En jämförelse av de straffbara gärningsformerna i det föreslagna rambeslutet med lagstiftningen i Finland försvåras också av att det i Finland veterligen inte har förekommit någr a brott som hänför sig till handel med organ. Lagen om användning av mänskliga organ och vävnader för medicinska ändamål (101/2001) grundar sig i stor utsträckning på Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin. Lagen gäller förutom organ och vävnader som tagits i transplantationssyfte också användning av organ och vävnader som har tagits från en patient vid behandling eller undersökning av en sjukdom hos patienten själv. Till lagens tilllämpningsområde hör också lagring av organ och vävn ader. I 25 lagen om användning av mänskliga organ och vävnader för medicinska ändamål finns en straffbestämmelse. Enligt den skall, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, den dömas till böter för brott mot bestämmelserna om användning av mänskliga organ och vävnader för medicinska ändamål, som uppsåtligen 1) utan samtycke eller tillstånd som föreskrivs i denna lag tar, tar till vara eller lagrar organ eller vävnader, 2) utan samtycke, tillstånd eller begäran som föreskrivs i denna lag överlåter eller använder organ, vävnader eller vävnadsprov som tagits, tagits till vara eller lagrats, 3) försummar att föra ett sådant i denna lag föreskrivet personregister som behövs för övervakningen av organs riskfrihet och spårbarhet samt för tillsynen över verksamheten, 4) för behandling av en människa använder sådana organ eller vävnader eller sådana av organ eller vävnader framställda produkter vilkas ursprung är okänt eller vilkas riskfrihet inte har undersökts, 5) till Finland inför organ eller vävnader som har tagits eller tagits till vara utan att de förutsättningar som i denna lag föreskrivs i fråga om givaren föreligger eller som till Finland inför organ eller vävnader från en stat vars lagstiftning inte motsvarar de förutsättningar som i denna lag föreskrivs i fråga om tagande av organ och organs spårbarhet, eller 6) utlovar eller betalar ersättning för tagande av organ eller vävnader till givaren eller givarens rättsinnehavare. Straff skall också dömas ut för en gärning som avses i 3 punkten, om den begås av grov oaktsamhet. De handlingar som avses i artikel 2.1 i rambeslutet innebär ett slags förberedelse till organhandel. Till dessa delar kan enligt den finska lagstiftningen frihetsberövande och olaga tvång samt delaktighet i de nämnda gärningarna komma i fråga. Till uppdraget för den arbetsgrupp för beredning av straf f- bestämmelser om människohandel som justitieministeriet har tillsatt hör också sådan människohandel där det är fråga om avlägsnande av organ. Artikel gäller egentlig transplantation. I synnerhet i de fall som avses i punkt 2 kan det bli fråga om misshandel eller grov misshandel. De i punkt 3 avsedda gärningsformerna som hänför sig till erbjudande av ekonomisk vinning eller liknande fördelar kan vara straffbara med stöd av 25 lagen om användning av mänskliga organ och vä v- nader för medicinska ändamål. Enligt finsk lag kommer däremot inte bestraffning av donatorn för donation mot ekonomisk ersätt-

5 5 ning i fråga så som avses i punkt 4. De handlingar som avses i artikel 2.5 kan vara straffbara enligt lagstiftningen i Finland, främst med stöd av den ovan nämnda lagens 25, och i sådana fall som avses i punkt b (läkare och sjukvårdspersonal) också som tjänstebrott. Om rambeslutet antas måste särskilda straffbestämmelser införas för de handlingar som avses i beslutet, och dessa straffb e- stämmelser skall graderas i två gärningsformer. Maximistraffet för den grova gärningsformen, som delvis också omfattar handlingar som utförs av oaktsamhet, skall vara fängelse i fem till tio år. Maximistraffet för de handlingar som avses i artikel 2.2 skall vara fängelse i ett till tre år. När det gäller juridiska personer förutsätter artiklarna 5 och 6 i rambeslutet inga ändringar i straffansvaret för juridiska personer enligt strafflagens 9 kap., varken beträffande förutsättningarna för ansvar eller beträffande påföljderna. Bestämmelserna om behörighet i artikel 7 i rambeslutet förutsätter en ändring av strafflagens 1 kap. Enligt rambeslutet är det t.ex. inte möjligt att bestämma att ett villkor för att finsk lag skall tillämpas är att brottet är straffbart också i den stat där det har begåtts, i sådana fall när brottet har begåtts utanför Finland. Om rambeslutet antas kan man bli tvungen att överväga ändringar också i den övriga lagstiftningen. Detta gäller i synnerhet 25 lagen om användning av mänskliga organ och vävnader för medicinska ändamål. 4. Statsrådets ståndpunkt På basis av de nationella rapporter och andra utredningar som hänför sig till beredningen av rambeslutet finns det inga bevis för att det inom Europeiska unionen skulle förekomma handel med organ och vävnader i form av organiserad brottslighet så som avses i artikel 31 e i Fördraget om Europeiska unionen. Handel med organ verkar över huvud taget vara sällsynt. När man vid den fortsatta beredningen tar ställning till om det föreliggande rambeslutet är nödvändigt bör man också beakta att det redan nu finns både internationella överenskommelser och nationell lagstiftning om ha n- tering av organ. Eftersom det inte har kunnat påvisas att det inom Europeiska unionen förekommer sådan organiserad kriminell verksamhet som avses i det föreslagna rambeslutet, kan det ifråg a- sättas om rambeslutet är nödvändigt. Det kunde vara tillräckligt att Europeiska unionens medlemsstater tillträder det tilläggspr o- tokoll om människohandel som fogats till Förenta Nationernas konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet. Tilläggsprotokollet gäller också avlägsnande av organ. Om behandlingen av rambeslutet fortsätter, förutsätter i synnerhet de gärningsformer som anges i artikel 2 ändringar och precis e- ringar på många punkter. En donator skall inte bestraffas för donation som sker mot ersättning så som föreslås i artikel 2.4. Inte heller de internationella överenskommelserna förbjuder sådan donation. Dessutom finns det bland gärningsformerna sådana (t.ex. den i artikel 2.5 b avsedda verksamhet som bedrivs av läkare och sjukvårdspersonal) som inte utgör organiserad brottslighet. Enligt artikel 3 skall försök vara straffbart i fråga om alla de handlingar som avses i artikel 2, vilket i en del fall skulle innebära en alltför långtg å- ende kriminalisering. Maximistraffet enligt artikel 4.3, fängelse i fem till tio år, är strängt med tanke på de lindrigare gärningsformerna, varför tillämpningsområdet för denna punkt bör göras snävare. I punkten har inte i tillräckligt hög grad beaktats de olika graderna av farlighet och skadlighet hos de handlingar som avses i artikel 2. Enligt artikel 7 i rambeslutet skulle medlemsstaternas behörighet vara mycket omfattande och ovillkorlig t.ex. jämfört med rambeslutet om bekämpande av människohandel.