DOKTORSPROMOTIONEN FREDAG 29 MAJ

Transkript

1 DOKTORSPROMOTIONEN FREDAG 29 MAJ 2015

2

3 ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Skrifter rörande Uppsala universitet B. INBJUDNINGAR, 178

4 Redaktör: Per Ström Redaktion: Carl Frängsmyr Layout: Grafisk service Vinjetter: Tryggve Nevéus Omslagsbild: Doktorspromotionen i universitetsaulan Uppsala universitetsbibliotek ISSN ISBN Sättning: Grafisk service, Uppsala universitet Tryckt i Sverige av DanagårdLiTHO AB 2015 Kontakt med redaktionen Förfrågningar kring distribution och abonnemang, till exempel rörande levererad upplagas storlek eller önskemål om erhållande av seriens skrifter, riktas till redaktionen under följande e-postadress: Carl.Frangsmyr@uadm.uu.se

5 Promotionsfesten i Uppsala den 29 maj 2015

6

7 Innehåll Universitetet i världen. Martin H:son Holmdahl talar 9 Inledning, av Per Ström 9 Tal hållna av Martin H:son Holmdahl 12 Program 29 Processionsordning 30 Promotionsarrangemang 31 Rektors hälsningsord 33 Universitetets och fakulteternas inbjudan 35 Promoti vid Uppsala universitet år 1965, av Torgny Nevéus 37 Promotorernas presentationer 49 Teologiska fakulteten, av Ninna Edgardh 49 Juridiska fakulteten, av Anna Singer 51 Medicinska fakulteten, av Jan Gustafsson 53 Farmaceutiska fakulteten, av Eva Brittebo 55 Historisk-filosofiska fakulteten, av Lars Karlsson 57 Språkvetenskapliga fakulteten, av Jussi Nuorluoto 59 Samhällsvetenskapliga fakulteten, av Sandra Torres 61 Utbildningsvetenskapliga fakulteten, av Eva Forsberg 63 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, av Kersti Hermansson 65

8 Kortfattat promotionslexikon 67 Promotionsföreläsningar vid Uppsala universitet Promotionsdiplomen 72 Promovendi 29 maj Teologiska fakulteten 78 Juridiska fakulteten 79 Medicinska fakulteten 80 Farmaceutiska fakulteten 86 Historisk-filosofiska fakulteten 88 Språkvetenskapliga fakulteten 89 Samhällsvetenskapliga fakulteten 90 Utbildningsvetenskapliga fakulteten 93 Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten 94 Plan över Uppsala universitets aula 99

9

10 Martin H:son Holmdahl Universitetets rektor

11 Universitetet i världen Martin H:son Holmdahl talar Inledning Av Per Ström Universitetets förutvarande rektor, professor Martin H:son Holmdahl, avled den 11 mars Han skrevs in som student vid Medicinska fakulteten och Göteborgs nation vårterminen Han var här sedan verksam som student, forskare och lärare och var den som från 1950-talet ansvarade för narkosgivningen vid Akademiska sjukhuset, där han också byggde upp en specialklinik för anestesiologi. År 1956 disputerade han för medicine doktorsgraden och blev docent. När slutligen en professur inrättats i anestesiologi kunde han som förste innehavare installeras Inom fakulteten betroddes han med uppdrag som prodekanus och dekanus innan han 1970 valdes till universitetets prorektor. Som sådan stod han vid Torgny Segerstedts sida under det stora 500-årsjubileet 1977 och efterträdde året därpå denne som rektor. Han kvarstannade i ämbetet till sin pensionering År 2006 promoverades han till medicine jubeldoktor. Under de elva åren på rektorsstolen såg Martin Holmdahl universitetets fortsatta växt. Samtidigt innebar de samhällsekonomiska omständigheterna och organisatoriska förändringar inom universitetets ledning och administration nya utmaningar och möjligheter. Sin syn på universitetets väsen och roll De nedan återgivna talen har tryckts sådana de föreligger i manus, endast måttfullt redigerade. I ett fall har avskrift efter en inspelning skett. Redaktionen tackar Uppsala universitetsarkiv (UUA) och Carolina Rediviva, Kart och bild (UUB) samt förläggarna av memoarboken Mitt liv genom Lars-Olof Naessén och Daniel Åberg. Slutligen tackar vi familjen Holmdahl genom professor Rikard Holmdahl för välvilligt tillmötesgående. Porträttet på motstående sida är hämtat ur en gruppbild med okänd fotograf. UUB

12 10 i stort, liksom avseende Uppsala universitet under dessa år, har han själv utvecklat i sina memoarer Mitt liv i medicinens och universitetets tjänst (2009). En viktig aspekt var för honom universitetets universella karaktär. Internationaliseringen, utbytet över gränserna och forskares, lärares och studenters medborgarskap i en sanningssökandets egen republik med ett särskilt ansvar för frihet och rätt förde han gärna fram. Redan som student var Martin H:son Holmdahl engagerad i rättvisefrågor. Han var även tillfrågad att åtaga sig ordförandeskapet för studentkåren. Som rektor tog han sig an studentrepresentanterna i Konsistoriet för att sätta dem in i de ärenden som fanns på dagordningen, något hans efterträdare fullföljt. För Göteborgs nation var han en respekterad och avhållen inspektor före och under rektorstiden; inspektoratet varade Han var starkt involverad i Kenne Fants Monismanien-pris vid nationen, vilket avser kampen för yttrandefrihet i världen. Studentsinnet behöll han genom livet men omsorgen om studenterna tangerar också en av hans grundbultar: Ett universitet byggs underifrån. Under Holmdahls rektorstid inföll ett antal jubileer och märkesdagar i den akademiska världen inom och utom landet. Till hans stora stunder hörde framträdandet vid det 350-årsjubilerande Universitetet i Tartu, som Uppsalas första dotter 1632 född under namn av Regia Academia Dorpatensis. Efter kungens död i Lützen samma år ändrades namnet till Academia Gustaviana ( Adolphina) i Dorpat med Uppsalakanslern Johan Skytte som drivande kraft och även där kansler. Han var också generalguvernör över Livland. Närvaron vid jubileet 1982 av magnificensen från Uppsala uppskattades oerhört av studenter och lärare och fungerade som en livande fläkt från den fria världen. De gjorde bifallet efter hans korta tal till en protest mot sovjetväldet. I samband med 900-årsfirandet av Alma Mater Studiorum, universitetet i Bologna, 1988 var Martin H:son Holmdahl en av tillskyndarna till och undertecknarna av De europeiska universitetens Magna Charta. Däri bekräftas principerna för den akademiska friheten, forskningens oberoende och oväld samt lärares och studenters rättigheter och skyldigheter. Av detta har blivit en expanderande rörelse med allt större anslutning, ej längre begränsad till Europa. Årliga möten har sedan hållits i Bologna tills man för första gången

13 förlade ett sådant till ett annat universitet och kom till Uppsala sistlidna höst. Med sitt middagstal vid detta Bologna-möte satte Martin Holmdahl punkt för sina offentliga framträdanden. Där berättade han en del om förberedelserna till dokumentet. Till hans åttioårsdag den 10 juni 2003 instiftade Uppsala universitet ett Martin H:son Holmdahl-stipendium för främjandet av mänskliga fri- och rättigheter. Under tio år var han själv en engagerad ordförande i stipendiekommittén. Stipendiets ändamål, att lyfta fram insatser gjorda av forskare eller studenter vid universitetet för mänskliga fri- och rättigheter i världen, låg honom varmt om hjärtat. När det andra gången förnyades efter tio år ville han att stipendiet skulle firas och uppmärksamheten således avledas från hans egen person. Därför arrangerades på dess tioårsdag ett symposium med några talare från de första tio årens stipendiatkrets. Samtidigt lämnade han ordförandeskapet i kommittén. Redaktionen för föreliggande skriftserie erhöll efter firandet av stipendiet den 10 juni 2013 manus till det tal Martin H:son Holmdahl själv då hållit med den tydliga avsikten att det skulle förvaras för ett framtida bruk. Denna tid är nu inne. Han lämnar här ett slags hälsning till sitt Alma mater och eftervärlden om vad han fann alltmer angeläget att slå vakt om. Vi har funnit det lämpligt att sammanföra det med ytterligare några tal av honom, vilkas Sitz im Leben framgått av dessa korta minnesord. Två tal till recentiorer från 1982 visar på konsistensen i Martin Holmdahls engagemang för frihets- och mänskliga rättighetsfrågor. I det första blickar han tillbaka på situationen i världen när han själv skrevs in fyrtio år tidigare och refererar till världsläget när det hölls med en referens till undantagstillståndets Polen. Det korta talet i Tartu den 15 september 1982 har tyvärr inte gått att återfinna men nyss hemkommen därifrån höll han några dagar senare ett brinnande tal till nationernas studenter inför recentiorsgasken vilket återspeglar Tartujubileets upplevelser

14 Tal hållna av Martin H:son Holmdahl Universitetets välkomnande av nya studenter vårterminen 1982 Recentiorsmottagning 14 januari 1982, Universitetets aula Kära nya studerande vid Uppsala universitet! Välkomna till detta 505-åriga universitet, Sveriges äldsta vi hoppas ständigt lika ungt och vitalt. Som ett nytt inslag vid dessa varje termin återkommande program för att hälsa nybörjare vid universitetet kommer fil. dr Anders Lundgren att orientera om universitetets historia. Vidare kommer docent Stiv Jakobsson, kommunfullmäktiges 2:e vice ordförande, att framföra stadens hälsning och studentkårens ordförande Christina Grenabo och curator curatorum Jan von Heland studentorganisationernas. Slutligen kommer Görel Säfborg-Lundgren att orientera om studievägledning. En lika kall januari för exakt 40 år sedan påbörjade jag mina akademiska studier här. Det kändes för mig som ett ansvarsfullt privilegium. Då var det blott några få procent av en årsklass som fick denna möjlighet, nu får nära hälften av en årsklass någon form av postgymnasial utbildning. För att även fortsättningsvis ge samma goda möjlighet till högre studier, föreslås det i årets budgetproposition 1982/83 att antagningsplatserna skall öka med på grund av den under 80-talet ökade storleken på ungdomsårsklasserna runt 20 år. Dessa ansträngningar från samhällets sida förpliktar. Det är fortfarande ett ansvarsfullt privilegium att få studera. Både att förvalta undervisningen och studietiden på bästa sätt, ställer stora krav på såväl lärare som elever samhällets ansträngningar förpliktar oss att göra vårt bästa. Då, för 40 år sedan, var det världskrig med broderländerna i väster ockuperade av de nazistiska härskarna och broderlandet i öster i krig. Nu råder internt krigstillstånd i ett grannland i söder, med vilket vi och särskilt detta universitet har gamla kulturella förbindelser. Universitet och frihet våldföres, nu som då. 12

15 Den långa freden i detta land och våra garanterade fri- och rättigheter förpliktar. Låt oss värna om dem och solidariskt arbeta mot förtryck i alla former. Låt oss tro att ökad kunskap skall göra människorna mer fria. Jag är övertygad om att Ni alla kommit hit med en önskan att förvärva nya kunskaper och att Ni är medvetna om att detta fordrar arbete. Ni har säkert ej undgått att taga del av senaste årens intensivt förda skol- och universitetsdebatt och farhågorna för att utbildningens kvalitet ej tillräckligt beaktats under de senaste decenniernas utbildningsexplosion med övergång från det så kallade elituniversitetet till det så kallade massuniversitetet. För att hålla genomströmningstakten till så kallad normalstudietid har grundutbildningen gjorts mer skolmässig och tyvärr ibland mindre vetenskaplig. Undervisningen bör stimulera till självständighet. Med detta menar jag ej att undervisningsintensiteten och lärarinsatsen får minskas på vissa håll, vilket visas av den så kallade per capita-utredningen, det vill säga undersökning av kostnad/studieplats, är den fortfarande för låg, liksom inom dessa områden de studerandes egna studieinsatser också i medeltal synes vara för låga. Men undervisningen kan på många håll förändras till en mer individuell eller gruppmässigt inriktad handledning som framför allt skall stimulera till självstudier. Om så blir fallet och det kan Ni själva vara med om att besluta i institutionsstyrelser och linjenämnder kommer säkert många av Er att så stimuleras av studierna i grundkurserna att Ni går vidare för att försöka inhämta ny kunskap, det vill säga går vidare till fördjupningsstudier och forskning. Som Ni alla vet betonar man kanske mer än någonsin landets behov av goda forskare och forskning. Vi är tacksamma för att årets budgetproposition, trots det statsfinansiella läget, gett forskningen och forskarutbildningen fortsatt ökat stöd. I ett samhälle som vårt, som blivit alltmer beroende av teknologiens landvinningar, måste vi satsa på både grundforskning och målforskning. Vi måste lära oss att på ett för samhället och individen godtagbart sätt behärska och i bästa mening nyttiggöra den oändligt stegrade kunskapsmängden. Detta fordrar såväl tekniska som naturvetenskapliga och kultur- och samhällsvetenskapliga insatser. Det har funnits perioder 70-talet har i viss mån varit en sådan då man ifrågasatt värdet av ny kunskap, enär man fruktat konsekvenserna 13

16 av denna nya kunskap. 70-talets miljörörelse har varit nödvändig och oerhört nyttig. Låt den under 80-talet präglas av rationalitet och befrias från övertoner av antiintellektualism och ovetenskaplighet. Om rädsla hindrar sökande efter ny kunskap bäddar vi för vår egen undergång. Målet bör givetvis vara att vi känner ansvar för användningen av ny kunskap och att vi parallellt med utvecklingen inom teknologien vinner kunskap om hur negativa biverkningar av ianspråktagen teknologi skall kunna elimineras. Låt det senaste decenniets alltmer stegrade utvecklingspessimism förbytas i utvecklingsoptimism och framtidstro. Låt oss, genom ökad kunskap och gemensamma solidariska ökade insatser, arbeta oss ur den nuvarande ekonomiska krisen. Ni bör med optimism och framtidstro göra det bästa av Er tid här i Uppsala. Jag önskar Er alla av hela mitt hjärta en positiv och berikande studietid. Tag vara på alla möjligheter, även utanför de egna studierna, som kamratgemenskap och den fina universitetsstadsmiljön i Uppsala ger. Varje ny studentgeneration sätter sin prägel på denna miljö. Må Ni alla medverka till att Er tid i Uppsala, kortare eller längre, kommer att bliva lyckosam och givande både för Er själva och universitetet

17 Kuratorskonventets välkomstprogram för recentiorer höstterminen september 1982, strax efter hemkomsten från universitets jubileet i Tartu, Universitetets aula Kära nya och äldre studerande vid Uppsala universitet! Har Ni tänkt på vilket privilegium det är att bo i ett fritt samhälle, där var och en får uttrycka och försvara sin åsikt, att få studera vid ett fritt universitet, där var och en får ifrågasätta förmedlad kunskap, försöka korrigera upplevda osanningar och fritt söka sanningen? Det har Ni säkert i denna värld fylld av förtryck och ofrihet, där de högtidligen proklamerade mänskliga fri- och rättigheterna sitter trångt, där människor lider lekamlig och intellektuell nöd, där grupp- och statsintressen förfäktas och hävdas med våld på bekostnad av andra och där vi aldrig synes lära oss att vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort. Men trots att vi genom de moderna massmedia får skakande beskrivningar och bilder av allt detta, så slår vi i regel ifrån oss, isolerar oss i vår egen bräckliga trygghet och självgodhet och tänker: allt detta hemska kan ej hända här. Kan det ej; händer det ej på mikroplanet redan? Respekterar vi andra människors fri- och rättigheter lika mycket som våra egna? Ni vet alla svaret. Ni vet att upplevt hot mot egna och gruppers intressen även här föder intolerans, fientlighet och främlingshat. Grundläggande mänskliga fri- och rättigheter måste därför alltid försvaras och mänskliga skyldigheter påpekas och iakttagas. Vi måste försvara mekanismer som gör detta möjligt. Den säkraste mekanismen här är det fria ordet. Det är i många länder undertryckt och sitter i många trångt. Men där det finns är det den säkraste mekanismen mot våld och övergrepp. Låt oss med tacksamhet notera Watergate-processen i början av 70-talet och den öppna debatten i Knesset i dessa dagar, exempel på hur denna mekanism räddat och 15

18 Den nye rector magnificus avtackar företrädaren Torgny T. Segerstedt efter 23 år som rektor med universitetets festskrift. UUA. Foto: Fred Eklöw. förhoppningsvis kommer att rädda demokratiska stater från övergrepp, våld och mänsklig förnedring. Vårt jubileumsår 1977 under min företrädare Torgny Segerstedts ledning räknar vi att utländska forskare deltog i kongress- och symposieverksamhet vid vårt universitet och sedan dess har vi varit värd för två FNsymposier, det ena om vattenförsörjningsproblemet, det andra om internationell rätt. Företrädare för många ämnen vid detta universitet har varit värdar för internationella symposier på högsta vetenskapliga nivå med deltagande från hela världen, öst som väst, och de med oss affilierade Dag Hammarskjöldfonden och Nordiska Afrikainstitutet har hållit seminarier av betydelse för tredje världen. Av verksamheten denna höst vill jag nämna en internationell 16

19 Den nyinstallerade rector magnificus gratuleras av företrädarens hustru Coco Segerstedt. I bakgrunden syns Uppsala studentkårs ordförande Christina Nygårdh och vice ordförande Matts Edin. UUA. Foto: Fred Eklöw. kongress för farmacistuderande, ett månadslångt seminarium över födoämneskontroll i utvecklingsländer, en internationell omvårdnadsforskningskongress, ett symposium över etnisk identitet och problem i det multietniska samhället och nu senast i denna veckan ett av Nordiska Afrikainstitutet lett seminarium över Africa Ways Out of Economic Recession, för att bara nämna några av de ej direkt ämnesbundna internationella symposierna. Lägg därtill våra många utländska studerande både på grundutbildnings- och forskarutbildningsnivå så förstår Ni att Ni kommit till ett internationellt verksamt universitet. Tag vara på de internationella kontaktytorna, lär er behärska språk, läs utländsk litteratur, besök om möjlighet bjudes andra länder, lär Er förstå deras kultur, arbeta tillsammans för internationell förståelse och utveckling. 17

20 18 Nu säger Du kanske: Jag har nog med mitt eget kunskapsinhämtande (det som var temat för mitt hälsningstal i förra månaden), vad kan jag bidraga med i en värld där de livsavgörande besluten fattas över mitt och min lilla sfärs huvuden? Till Dig skulle jag vilja säga: Det har jag också ofta frågat mig. Men; vi har alla ett ansvar som världsmedborgare. Tänk Dig om alla studerande, lärare och forskare vid världens universitet, inkluderande universiteten i supermakterna, skulle besjälas av en strävan efter frihet och fred, då skulle förtryck och våld snart omöjliggöras. Hell no, we won t go, we will learn and work for a better world. Välkomna till Uppsala 505 år gamla ständigt lika unga universitet och till arbetet i den internationella kunskapsgemenskapen. I stater där det fria ordet är förtryckt saknas korrektionsmekanismer. Låt oss därför understödja dem som kämpar för yttrandefrihet och ansvarsfull spridning av det fria ordet. Du säger Dig kanske nu: Varför dessa ord, detta tema, i ett hälsningstal som inledning till en kväll med festlig kamratsamvaro mellan nya och gamla studenter vid detta universitet? Jo, därför att jag tror att forskare, lärare, studenter vid universiteten över hela världen har ett särskilt ansvar i kampen för det fria, ansvarsfullt framsagda eller skrivna ordet. I kunskapssökandets natur ligger ett frihets- och sanningskrav. Över vår aulaingång borde tilläggas orden tänka fritt och rätt är störst. Vi borde vid universiteten i alla länder känna solidaritet för och hävda det fria ordet. Vi borde tillbakavisa individuellt och kollektivt våld. Man bör hysa förståelse för 60- och 70-talens slagord på amerikanska universitet, Hell no, we won t go, även om vi bör vara beredda att försvara de mänskliga fri- och rättigheterna. Jag kommer från firandet av universitetet i Tartu, det forna svenska Dorpat-universitetets 350-årsjubileum. Det jubel, som de svenska och finska universitetsrepresentanterna hälsades med av lärare och elever i en fullsatt stor sal, blev för mig ett bevis på, att denna universitetens internatio nella solidaritet kring mänskliga värden och gemenskap exi sterar.

21 Uppvaktning inför rektor Arnold Koop vid 350-årsjubileum för universitetet i Tartu (Dorpat) Foto: privat, publ. i Mitt liv Som student här i Uppsala under kriget kommer jag aldrig att glömma den stora anslutningen vid den gripande solidaritetsmanifestationen, när Oslo universitet stängts av det nazistiska herrefolket. Men det får ej stanna vid högtidliga manifestationer. Ett ökat forskar-, läraroch studentutbyte mellan världens universitet och ett fritt utbyte av tankar och skrifter är nödvändiga för att bygga upp och vidmakthålla denna solidaritet med och uppslutning kring basala mänskliga värden. Den ständigt ökade internationella seminarie- och symposieverksamheten vid vårt universitet ser jag som ett led i detta arbete

22 Jubeldoktorernas tack för studenternas hyllning vid promotionen 2 juni 2006, Universitetets aula Uppsala studenter! Tack för hälsningen, Herr Ordförande! När vi, dagens jubeldoktorer, promoverades för femtio år sedan besvarade statsvetaren Nils Bergsten studentkårens hälsning. Han var född Tillsammans med honom kan vi överblicka 125 skickelsedigra år med två världskrig och ett halvsekel långt kallt krig med atombombshot sannerligen inte mycket att glädja sig över. Det är år under vilka människans villkor undergått en dramatisk förändring till följd av teknikens utveckling, som underlättat det skall sägas människans liv, men som felaktigt använd även kan innebära nya hot. Nils Bergsten såg en lösning i den allt förlåtande humorn. Ja, humor är en positiv faktor men jag vill betona den enskilda människans ansvar, särskilt lärarens och forskarens. Låt oss ta fasta på det positiva i utvecklingen, såsom demokratiens genombrott i stora delar av världen och Förenta nationernas deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Enligt vår alumnus Dag Hammarskjöld var idealet ett världssamhälle grundat på respekt för de mänskliga rättigheterna, och vår andre fredspristagare, Nathan Söderblom, yttrade om forskarens ansvar: Den moderna vetenskapen får icke brukas till främjande av dåliga syften. Det är en förnedring för forskningen när den ställs i tjänst hos privat och kollektiv själviskhet till förfång för andra människors välfärd. Såväl Söderblom som Hammarskjöld såg sambandet mellan fred, rättvisa och mänskliga rättigheter. De såg lagbundet skydd för individen och lika politiska rättigheter som förutsättningar för ett harmoniskt liv inom den enskilda nationen; utan inre fred, ingen yttre fred. Såväl Söderblom som Hammarskjöld framhävde utbildningens, forskningens och forskarens ansvar. De till firandet av det äldsta universitetets, det i Bologna, 900-årsjubileum församlade rektorerna uttryckte detta ansvar ge- 20

23 nom att den 18 september 1988 underteckna en De europeiska universitetens Magna Charta, och jag, som Uppsala universitets dåvarande rektor, gjorde detta och medverkade till dess tillkomst. Tillåt mig att citera något ur Chartan: Universitetet är en autonom institution. Det frambringar, undersöker, värderar och vidareför kulturen genom forskning och undervisning. För att tillgodose omvärldens behov måste universitetens forskning och undervisning vara moraliskt och intellektuellt oberoende Studenternas uppskattning uttryckt av göteborgarna nedanför Carolina av alla politiska, ideologiska och ekonomiska maktgrupperingar. Undervisning- Redivivas balkong 30 april Foto: privat, publ. i Mitt liv en och forskningen vid universiteten får inte skiljas åt eftersom de alltid måste motsvara förändrade behov, samhällets krav och vetenskapliga framsteg. För att kunna fylla sin uppgift måste universiteten i alla länder bortse från nationella gränser så att skilda kulturer får lära känna och påverka varandra. Så långt deklarationen. Om vi alla inom universiteten känner vårt ansvar och med gott humör och humor möter våra medmänniskor är jag övertygad om att vi går en ljus framtid till mötes. Uppsala studenter! Tack för att jag har fått vara en av Er i nu 130 terminer. Det är kanske förmätet av mig men jag vill gärna sluta min hälsning till Er med Erik Gustaf Geijers ord till avsked till Uppsalastudenterna: Mina övertygelser, min hela bildning har befunnit sig i en ständig utveckling. Lärande andra har jag själv oupphörligen lärt. Studerande är allt vad jag är, allt vad jag varit och allt vad jag ännu blir tills livets krafter domna. Till Er alla Uppsalastudenter och till vår gemensamma Alma mater upsaliensis, och hennes med denna termin avgående ledning rektor, prorektor, universitetsdirektör från oss alla jubeldoktorer: ett hjärtligt tack!

24 Magna Charta Observatorium-konferens i Uppsala Om förberedelserna till De europeiska universitetens Magna Charta, Bologna september 2014, vid middag på Östgöta nation Uppsala universitets rektor i Bologna Foto: privat, publ. i Mitt liv Dear Colleagues, Ladies and Gentlemen, Today, 26 years ago, 18 th September 1988, at an impressive ceremony in medieval-age style, Magna Charta Universitatum was signed by several hundred executive heads of European Universities a document for which CRE, i.e. the Conference Permanente des Universitées Européens, was largely responsible. CRE was founded in the 1950s as a non-political organization for European university leaders. In the preamble of its constitution it is said that members should be attached to the fundamental requirements of their task: Freedom of study, research and expression. Only a few universities in the then so called satellite states and none from the Soviet Union applied for memberships. The situation changed in March 1985 with Michail Gorbatjov and his Glasnost and Perestroika. Already in April that year at a special UNESCO conference held in Vienna representatives of eastern European universities met with CRE bureau members. I had the honour to serve on the CRE bureau under the eminent leadership of the former rector of Genoa University, Carmine Romanzi who was the president of CRE during the quinquennium. I was asked on my way to Vienna to visit Rector Ceska, Charles University in Prague, with which Uppsala University had a bilateral agreement of cooperation. These discussions in 22

25 Prague and in Vienna played an important role in reducing suspicion on both sides by firmly pointing out that no government cooperation between free universities was essential for scientific and cultural progress. Romanzi stressed that CRE was still not willing to change its constitution, which reflected the emphasis placed by western countries on the autonomy of the universities and their teaching and research. Already in 1986 Romanzi received a message from the eastern side through Rector Ceska, that the eastern universities including the soviet ones would be ready for joining the CRE as it stood and, if any constitutional changes where felt to be necessary, would ask for amendments according to the organizations normal rules. Romanzi acted swiftly to let it be widely known by proposing the signing of a Magna Charta of the European universities at the Bologna 9 th centenary. For the wording of the Charta the CRE bureau was largely responsible. Besides the autonomy of the Universities, another at that time (and still) important problem was that teaching and research in Universities must be inseparable, if their tuition is not to lag behind changing needs and advances in scientific knowledge. Both these problems many universities including my own at the time had to deal with, and still have. At a meeting in Warsaw in June 1988 several eastern universities became members of CRE, and with the ordinary CRE spring conference 1989, held in Uppsala, CRE could be said to be for the first time a Pan-European organization. Finally I wish the Magna Charta Observatory all success. It was initiated by the rector of the Bologna University of 1988 Fabio Roversi Monaco, whom we have the pleasure to welcome here today. I will also take this opportunity to thank the chairman of the meeting Professor Anders Ekström for inviting a risky old-timer, and my thanks to Agneta Bladh, vice-chairperson of the Uppsala University Consistorium, member of the Council Magna Charta Observatory, for her suggestion to hold this meeting on University Integrity Society s Benefit in Uppsala. Martin H:son Holmdahl undertecknar för Uppsala universitets räkning Magna Charta Universitatum vid 900-årsjubileet i Bologna Foto: privat, publ. i Mitt liv

26 Martin H:son Holmdahl-stipendiet för mänskliga fri- och rättigheter tio år 10 juni 2013, symposium i universitetets Lärosal X Herr prorektor, mina damer och herrar, kära vänner. I god tid före min åttioårsdag blev jag uppringd av min efterträdares efterträdare som rektor, Bo Sundqvist, som frågade mig om önskemål. Jag borde ha travesterat John F. Kennedys ord: Fråga inte vad universitetet kan göra för mig, fråga vad jag kan göra för universitetet. Men jag bad om betänketid och föreslog därefter inrättande av ett stipendium för någon eller några vid universitetet som gjort något för att främja mänskliga rättigheter. Detta trodde jag skulle vara bra för universitetet. Vid den tidpunkten hade jag nära trettio års erfarenhet av ett pris Monismanien till någon individ eller organisation som kämpat för yttrandefrihet. Som inspektor på Göteborgs nation mottog jag nämligen 1974 Kenne Fants stiftelse för det fria ordet. Studenterna på nationen är förslagsställare och deras förslag har alltid följts. Detta arbete har inneburit en frisk debatt om demokrati och yttrandefrihet. Bo Sundqvist beslöt enligt mitt förslag och för detta tackar jag honom och universitetet varmt. På förslag av studentrepresentanten i stipendienämnden förlängdes stipendietiden 2008 med ytterligare en femårsperiod, och nu i år med ytterligare en. Varmt tack! Jag har haft glädjen att som ordförande i stipendienämnden tillsammans med fyra representanter från vetenskapsområdena och en från studentkårerna alla nämnda i den för detta tillfälle utgivna skriften utse stipendiat bland inkomna förslag från fakulteterna och de studerande. Som nämndens sekreterare under alla år har avdelningsdirektör Iréne Johansson fungerat. Jag tackar henne för mycket gott arbete med inhämtande av förslag och dessas behandling i nämnden. 24