Tänk om! En handbok för varaktig fred

Transkript

1 Tänk om! En handbok för varaktig fred

2 Agneta Söderberg Jacobson Tänk om! En handbok för varaktig fred

3 Kvinna till Kvinna stödjer kvinnor i krigs- och konfliktdrabbade områden. Kvinna till Kvinna samarbetar med kvinnoorganisationer i Albanien, Bosnien- Hercegovina, Georgien, Israel/Palestina, Kosovo, Kroatien, Makedonien samt i Serbien och Montenegro. Tänk om! En handbok för varaktig fred Text: Agneta Söderberg Jacobson, efter en idé av Clara Mannheimer Kvinna till Kvinna Kristinebergs Slottsväg Stockholm Tel: Fax: E-post: info@iktk.se ISBN: Grafisk form och illustration:typoform Tryck: Bulls tryckeri, Halmstad 2003

4 Innehåll 4 Förord 6 Inledning 9 Fred, demokrati och jämställdhet 10 Krig och könsroller 11 Kvinnor som aktörer 13 Bosnien-Hercegovina: Vad var det som hände i Tuzla? 14 Stöd till kvinnoorganisationer 15 Israel/Palestina: Feminism som verktyg för fred 16 Stöd till enskilda kvinnor 17 Nya perspektiv för fred 17 Konflikten 17 Initiativ i flyktingläger 18 Makedonien: Utsatta kvinnor fick egen mötesplats 20 Freden 20 Kvinnor som fredsbevarare 21 Resolution 1325 ett viktigt verktyg 23 Bosnien-Hercegovina: Bättre resultat med tvåkönade fredsstyrkor 25 Bosnien-Hercegovina: Kvinnor i toppen 26 Fredsavtalen och framtiden 28 Guatemala: Kvinnor gjorde avtryck på fredsavtal 29 Återuppbyggnaden 29 Civila samhällets kraft 30 Bosnien-Hercegovina: Vill du flytta tillbaka till Bratunac? 31 En starkare kvinnorörelse 32 Serbien och Montenegro: Hur skulle världen se ut om du fick bestämma? 33 Jämställdhet i politiken 36 Försoningsarbete och förebyggande insatser 36 Domstolar och tribunaler 39 Internationella brottmålsdomstolen: Ett vapen mot sexualiserat våld 40 Behov av uppförandekoder 41 Slutord 44 En modell för varaktig fred 55 Litteratur 56 Fotnoter

5 Förord Utmaningen för oss är att garantera att vi har regler, verktyg och institutioner som kan ta itu med alla dessa hot [mot världsfreden], inte enligt någon hierarkisk ämnesordning, utan som en helhet av sammanlänkade globala, gränsöverskridande utmaningar som berör, och borde angå, alla människor. FN:S GENERALSEKRETERARE KOFI ANNAN, INTERNATIONELLA FREDSDAGEN DEN 21 SEPTEMBER KVINNA TILL KVINNA arbetar sedan tio år med att stärka kvinnor i krigs- och konfliktområden. Vår utgångspunkt är de erfarenheter och kunskaper som kvinnor under tjugo års arbete har samlat på sig, från den första kvinnokonferensen i FN:s regi i Mexiko 1975 till FN-konferensen i Peking 1995, då den så kallade Pekingdeklarationen och dess handlingsplan enhälligt antogs av 189 länder. Pekingdeklarationen fastslår bland annat att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och att det är grundläggande för en fredlig utveckling att kvinnor ges möjlighet att fullt ut delta inom alla samhällsområden samt ha tillgång till makten på samma villkor som män. På många håll i världen har dock kvinnor sällan tillräckliga resurser för att aktivt kunna organisera sig eller få tid över till annat än den dagliga överlevnaden. Detta är extra tydligt under och efter krig och väpnade konflikter. Kvinnorna lever i en ond cirkel där bristen på tid, pengar och självtillit omöjliggör förändring. Samhällena präglas alltför ofta av traditionella och patriarkala värderingar som påtalar att kvinnor inte är kapabla till att ta del av makt och beslutsfattande. Männen å sin sida ser ofta inte sitt eget förtryck, som har byggts upp under generationer. De strukturella orättvisorna synliggörs inte. För att detta mönster ska kunna brytas måste kvinnor få en chans att delta i, och ta ansvar för, utformandet av sina samhällen. Under och efter väpnade konflikter är kvinnorna speciellt utsatta, men de har samtidigt en unik möjlighet att vara med att omskapa de nya samhällen som ska växa upp ur ruinerna. Kvinnorna besitter värdefulla kunskaper om de behov som finns, baserade på sina erfarenheter, vilka måste tas tillvara om arbetet för rättvisa och stabilitet ska ge resultat. Männen måste utbildas om kvinnors verklighet och lära sig se och ta till vara kvinnors kompetens samt erkänna deras rätt till delaktighet i samhällslivet. Utan samverkan mellan könen uppnås ingen hållbar utveckling eller varaktig fred. Den här rapporten är ett bidrag till alla som arbetar med insatser i krig och konflikter, fredsprocesser och återuppbyggnad. Det finns i dag så mycket er- 4

6 farenheter och kunskaper som inte tillåts komma till användning eftersom kvinnor inte ses som de centrala aktörer de är. Det leder till förluster i tid och pengar och har en negativ inverkan på kvinnors liv och framtid. Jämställdhet är ett verktyg som ännu inte har prövats på ett genomtänkt och konstruktivt sätt i konfliktförebyggande och fredsfrämjande arbete. Goda enskilda insatser har gjorts men helhetsperspektivet har fattats. Vi försöker visa hur en holistisk modell för fredsbyggande kan se ut en modell där jämställdhet är ett självklart instrument för hållbarhet. Vår förhoppning är att Tänk om! En handbok för varaktig fred ska inspirera till mer jämställda och genusmedvetna insatser i krigs- och konfliktdrabbade områden. Vi hoppas att den ska fungera som en handbok till nytta för det långsiktiga arbetet för hållbar fred och rättvisa. Kerstin Grebäck Ordförande Insamlingsstiftelsen Kvinna till Kvinna FÖRORD 5

7 Inledning It is not that the world would have been a better place if women had run it, but that the world will be a better place when we as women, who bring our perspectives, share in running it. BETTY BUMPER, GRUNDARE AV PEACELINKS,USA. 1 ATT BYGGA HÅLLBAR fred och demokrati efter krig är en av de största utmaningarna vi står inför. Många är teorierna om vad som krävs för att nå dit. Erfarenhet och forskning visar att demokratiska institutioner och ett aktivt civilt samhälle är nödvändigt, men inte tillräckligt, för att uppnå långsiktig fred. Det finns forskning som visar ett samband mellan kvinnors status i ett samhälle och konfliktnivån i detsamma. Våldsamma konflikter är vanligare i länder med låg kvinnorepresentation i parlamenten och där våld mot kvinnor i hemmet är utbrett, än i mer jämställda samhällen. 2 Att ta tillvara kvinnors kompetens och kunskap är därför en fredsfrämjande handling i sig. Efter krig och konflikter blir kvinnors underordning och brist på makt i samhället tydlig. Trots att kvinnor utgör mer än femtio procent av befolkningen förringas deras erfarenheter och kompetens konsekvent vid fredsförhandlingar och i återuppbyggnadsarbete efter krig och konflikter. Gamla patriarkala kulturmönster och brist på insikt gör att drabbade samhällen går miste om den kunskap, kraft och kompetens som kvinnor besitter. Kvinnor är viktiga aktörer för fred på grund av sina erfarenheter. Men kvinnor liksom män skiljer sig åt som individer och formas utifrån rådande värderingar i samhället. Även kvinnor deltar i strider som soldater, till exempel på Sri Lanka och i Liberia. Det finns också exempel på kvinnor som har deltagit aktivt i krigets ledning, där de visat upp lika starka nationalistiska drivkrafter som män. Kvinnor är inte fredliga av naturen. Däremot gör den traditionella rollfördelningen att kvinnor och män i huvudsak får skilda roller även i krig och konfliktsituationer. Under krig är det kvinnorna som bär upp samhället. Mönstret går igen i nästan alla konflikter; när männen försvinner till fronten är det kvinnorna som upprätthåller samhällsfunktionerna. När freden kommer får kvinnorna finna sig i att träda tillbaka. Kvinnor bjuds i princip varken in till fredsförhandlingarna eller till samtal kring återuppbyggnaden. Den erfarenhet som kvinnorna samlat på sig från kriget ignoreras, vilket försämrar själva fredsuppgörelserna och därmed möjligheterna till en hållbar fred. Idag finns en rad internationella deklarationer som slår fast kvinnors rätt att delta i politik och samhällsutveckling. Bland dem finns CEDAW, FN:s konvention mot alla former av diskriminering av kvinnor från 1979, och 6

8 den så kallade Pekingdeklarationen från FN:s kvinnokonferens 1995, som poängterar att kvinnors tillgång till makt är grundläggande för demokrati och fred. I FN:s säkerhetsråds resolution 1325, som antogs i oktober 2000, slås för första gången fast att krig påverkar män och kvinnor på olika sätt. Resolutionen ställer krav på att fler kvinnor ska involveras i fredsbyggande och konfliktlösande arbete. I resolutionen synliggörs kvinnor som aktiva fredsaktörer vars kunskaper behövs. Deklarationerna är viktiga arbetsverktyg för kvinnoorganisationer världen över, men hittills har FN inte levt upp till sina egna beslut. Det påvisas bland annat i Kvinna till Kvinnas tidigare rapporter Engendering the Peace Process 3 och Getting it Right 4, där bristen på ett jämställdhetsperspektiv i fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina samt i FN-styret (UN- MIK) i Kosovo påtalas. Men utvecklingen står inte helt stilla. Idag finns vetskapen om att satsningar på kvinnor inte bara leder till snabbare och mer hållbar utveckling utan också påverkar den ekonomiska utvecklingen positivt. Forskare har visat att brist på investeringar i utbildning för kvinnor ger lägre bruttonationalprodukt (BNP), medan satsningar på att minska könsdiskriminering på arbetsmarknaden kan leda till både höjda löner för kvinnor och ökad nationalinkomst. 5 Behovet av att kartlägga mäns och kvinnors olika förutsättningar och behov diskuteras mer och mer inom det internationella samfundet. Målet bör vara att ett jämställdhetsmedvetande med tiden ska inlemmas i all biståndsverksamhet. En del internationella organisationer har numera jämställdhetsansvariga tjänstemän. Men ännu har alltför få policydokument och riktlinjer verkligen implementerats. Biståndsgivarna har också börjat sätta press på mottagarländerna och kräver att hänsyn tas till kvinnors behov och roller. Men för att nå verklig förändring krävs en övergripande attitydförändring i samhället. Dessutom behövs många olika typer av insatser. Den här handboken syftar till att hjälpa till i detta mångfacetterade arbete. Genom att samla goda exempel där insatser för, och av, kvinnor har varit framgångsrika vill vi inspirera andra till att fortsätta arbetet för en jämställd värld och en rättvis fred. Vi vänder oss framför allt till aktörer inom det internationella samfundet, såväl till stora organisationer som FN liksom till mindre hjälporganisationer. Som en hjälp i det konkreta arbetet med återuppbyggnad, konflikthantering och annan fredsbyggande verksamhet framläggs i den här rapporten en modell för kvinnors deltagande i olika skeenden och på olika nivåer i INLEDNING 7

9 fredsprocessen. Modellen presenteras i sin helhet i sista kapitlet och kan ses som en sammanfattning av de exempel på insatser som beskrivs i rapporten. Modellen är indelad i tre tidsskeden: under konflikt, vid fredsförhandlingar och i återuppbyggnadsarbete. Varje skede analyseras på tre nivåer : i det civila samhället, på nationell nivå och inom det internationella samfundet. Modellen tydliggör att det behövs satsningar under alla tidsperioder och på alla nivåer, samtidigt. Enstaka projekt riskerar att bli bortkastade om de inte ingår i ett större sammanhang. För att få genomslagskraft krävs att ett jämställdhetsperspektiv finns med överallt. Det är helheten som räknas om vi ska åstadkomma verklig förändring. Vi (regeringarna) bekräftar vårt åtagande: Att göra det möjligt för kvinnor att göra framsteg och stärka sin egen förmåga, och däri inkludera rätten till tankefrihet, samvetesfrihet, religions- och trosfrihet och sålunda bidra till kvinnors och mäns moraliska, etiska, andliga och intellektuella behov, individuellt eller i gemenskap med andra och därvid garantera dem möjlighet att förverkliga sin fulla potential i samhället och utforma sina liv enligt egna önskningar. Vi (regeringarna) är övertygade om att: Möjligheten för kvinnor att stärka sin egen förmåga och att med utgångspunkt i jämlikhet fullt ut delta inom alla samhällsområden, inklusive att delta i den beslutfattande processen och ha tillgång till makten, är grundläggande för att uppnå jämlikhet, utveckling och fred. Kvinnors rättigheter år mänskliga rättigheter. ARTIKEL 12, 13 & 14 I PEKINGDEKLARATIONEN, ANTAGEN VID FN:S KVINNOKONFERENS I PEKING INLEDNING

10 Fred, demokrati och jämställdhet BEGREPPEN FRED OCH DEMOKRATI är tätt sammankopplade. Redan i slutet av 1700-talet konstaterade den tyska filosofen Immanuel Kant att demokratier inte krigar mot varandra. Vid denna tid fanns visserligen inte många demokratier att tala om, men när demokratin sedan spridit sig i världen har det visat sig att Kant fick rätt: enligt modern forskning krigar demokratier i princip aldrig mot varandra. 6 Det gäller tyvärr bara konflikter mellan demokratiska stater. Det finns däremot gott om exempel på demokratiska stater som har angripit diktaturer eller halvauktoritära stater. En invändning mot principen ovan är att den inte heller gäller konflikter inom stater, den idag vanligaste formen av väpnade konflikter. Här tycks det inte hjälpa med ett demokratiskt styrelseskick, det visar till exempel konflikter i Indien, Spanien och Nordirland. Idén att ett demokratiskt samhällssystem i sig självt ska fungera som konfliktlösare håller alltså inte fullt ut. I en demokrati där partipolitiken har sin grund i till exempel etnisk tillhörighet riskerar etniska minoriteter att ständigt hamna i politiskt underläge. En vidare analys har visat att det är kvaliteten på demokratin som är avgörande. Demokrati i ett samhälle är inte bara demokratiska institutioner och allmänna och fria val. När kvinnor inte får tillträde till beslutsfattandet fungerar inte demokratin. Civilbefolkningens behov riskerar att komma i skymundan, vilket skapar en obalans i samhället. För att bygga en hållbar demokratisk utveckling kan vi inte nöja oss med vapenvila och status quo, menar fredsforskaren Johan Galtung, som har myntat begreppen negativ fred och positiv fred. Den negativa freden innebär visserligen att kriget stoppas eller avbryts, men den underliggande strukturella ojämlikheten som har orsakat kriget tillåts leva kvar. Den positiva freden, däremot, nås bara genom att underliggande strukturer av ojämlikhet förändras. En viktig sådan faktor är ojämlikhet mellan könen. Om demokrati är målet, och om jämställdhet är ett viktigt medel för att nå As countries emerge from the rubble of war, women must be equal partners in rebuilding. Men alone cannot rebuild war-torn societies. ELISABETH REHN & ELLEN JOHNSON SIRLEAF, WOMEN WAR PEACE,

11 GENUS Den sociala dimensionen av könet. Begreppet kan användas för att peka på de föränderliga roller och egenskaper som män och kvinnor tillskrivs av samhället, till skillnad från medfödda biologiska funktioner. Genus används också för att beskriva de sociala relationerna mellan kvinnor och män. Bristen på jämställdhet förklaras utifrån ett genussystem, där mannen är norm och innehar makten medan kvinnors kunskaper och erfarenheter nedvärderas. GENDER MAINSTREAMING Ett genomgående jämställdhetstänkande. Alla riktlinjer och politiska beslut ska analyseras med avseende på vad de får för konsekvenser för kvinnor och män. Eftersom kvinnor och män har olika möjligheter i livet påverkas de på olika sätt av samma politiska beslut. Jämställdhet handlar inte om vissa frågor som kan sorteras in under en särskild enhet, utan är en del av all politik. dit, måste jämställdhet mellan könen tas på största allvar i alla led i det fredsbyggande arbetet. Det går inte att göra enstaka insatser här och där. Ett jämställdhetsperspektiv måste genomsyra all politik och handling (så kallad gender mainstreaming ). Egentligen är det enkelt. Vad det handlar om är att i alla lägen ställa sig frågan: Påverkar detta kvinnor och män olika? Och om så är fallet: Vad kan vi göra för att den ena eller andra parten inte ska diskrimineras eller missgynnas? Man kan säga att gender mainstreaming är en strategi för att normalisera jämställdhetsarbetet. Jämställdhet ska inte vara ett särintresse som behandlas för sig, av särskilda enheter, utan istället vara allmängods och finnas med i all planering, utförande, kontroll och utvärdering. Genom att göra en analys av situationen för både kvinnor och män går det att planera insatser så att de gagnar kvinnor och män på ett likvärdigt sätt. Att utgå ifrån ett sådant perspektiv kan leda till en total omvärdering av hur riktlinjer och konkreta insatser utformas. Det handlar om ett omfattande arbete som kräver både kunskap och medvetenhet. Dessutom krävs kontrollinstanser och ansvariga på hög nivå för att genusperspektivet inte ska tappas bort. KRIG OCH KÖNSROLLER Krig innebär ofta att könsroller tillfälligt förändras. Kvinnor får nya roller under pågående konflikter, som till exempel familjeförsörjare, entreprenörer och aktivister. När kvinnor upplever att de klarar av sina nya roller vill de sällan gå tillbaka till de förhållanden som rådde före kriget. I vissa fall lyckas kvinnorna ändra sina positioner permanent efter kriget. Det vanliga är dock att allt går tillbaka till det gamla, eller att könsrollerna blir mer konservativa. Det kan till exempel handla om att kvinnor fråntas rättigheter som de tidigare innehaft eller att religionen får mer inflytande över människors liv. Många gånger följs kriget av en ny våg av våld inom hemmets väggar, där männen agerar ut krigstrauman som de inte har kunnat bearbeta. En sådan utveckling kan man till exempel se i Bosnien-Hercegovina, där våld i hemmet ökade efter kriget. 7 I Eritrea fick kvinnorna se sin nyvunna frihet försvinna vid krigets slut Trots att den vinnande parten, Eritreanska folkets befrielsefront, förde en radikal jämställdhetspolitik under kriget, förändrades detta när landet blev självständigt och val genomfördes. Särskilt på landsbygden har gamla diskriminerande traditioner gentemot kvinnor väckts till liv igen. En liknande utveckling ägde rum i Algeriet där kvinnorna spelade en viktig roll under självständighetskampen. När kriget väl var slut 1962 visade 10 FRED, DEMOKRATI OCH JÄMSTÄLLDHET

12 det sig att retoriken som fördes fram under kriget, om islam som kvinnornas befriare, hade liten grund. De reformer som faktiskt genomfördes för kvinnors rättigheter har haft dålig genomslagskraft. Under de senaste trettio åren har den islamistiska fundamentalismen fått allt större makt i det algeriska samhället vilket har lett till att kvinnors rättigheter har begränsats ytterligare. Fundamentalisterna vänder sig bland annat mot könsblandade skolor och anser att kvinnorna ska bära heltäckande klädedräkt. Denna typ av fred, när regeringar och krigande parter skriver fredsavtal eller skapar nya konstitutioner där det inte tas hänsyn till kvinnors behov, eller där kvinnors politiska, ekonomiska och juridiska rättigheter begränsas, kan beskrivas som en könsblind fred. 8 Motsatsen, en jämställd fred, tar hänsyn till mäns och kvinnors olika utgångspunkter och utformas så att den gagnar båda könen. KVINNOR SOM AKTÖRER Den traditionella bilden av kvinnor i krig och konflikter är som offer. Det är en beskrivning som delvis stämmer och som dessutom har förvärrats under senare år. Andelen civila som drabbas i krig växer stadigt; för hundra år sedan var fem procent av dödsoffren i väpnade konflikter civila, i slutet av förra seklet hade siffran vuxit till 90 procent. 9 Men det faktum att kvinnor är fysiskt utsatta i krig och konflikter betyder inte att de är svaga och passiva, tvärtom har kvinnor ofta visat stor handlingskraft i tider av krig och konflikter. Kvinnors motstånd mot krig är historiskt, allt från kvinnornas kärleksstrejk i det grekiska dramat Lysistrate till kvinnorörelser som Kvinnor i svart i Israel och Serbien. Kvinnor i svart växte fram inom den israeliska fredsrörelsen i samband med den första palestinska intifadan (upproret) i slutet av 1980-talet. Ursprunget var en grupp kvinnor som sökte ett feministiskt alternativ till de befintliga fredsdemonstrationerna, som ofta urartade i bråk mellan demonstranter och motdemonstranter. De ville synas och förmedla ett tydligt budskap men inte gå i diskussion med belackarna. Så föddes Kvinnor i svart, en rörelse där kvinnor tysta står och demonstrerar, klädda i svart, med tydliga budskap på svarta plakat. Kvinnor i svart har nu verkat i Israel i tjugo år och demonstrerar fortfarande varje fredag på ett antal platser i landet. När Jugoslavien föll samman och krig bröt ut bildades Kvinnor i svart även i Belgrad. De demonstrerar på exakt samma sätt mot krig, för fred och försoning. Detta sätt för kvinnor att demonstrera, att enträget och tyst framföra sitt budskap och bli en nagel i ögat på makten, har använts på många andra håll i värl- FRED, DEMOKRATI OCH JÄMSTÄLLDHET 11

13 den. Ett känt exempel är kvinnorna i De galna mödrarna i Argentina, som enträget demonstrerade med krav på information om människor som försvunnit under militärdiktaturen. Nordirland är ett annat exempel på hur kvinnor organiserat sig och därmed blivit föregångare i fredsprocessen. Långt innan de officiella fredsförhandlingarna startade arbetade kvinnor med att bygga broar mellan katoliker och protestanter. Istället för att fokusera på gamla oförrätter valde man att diskutera framtida lösningar och strategier för till exempel hälsovård och utbildning. Kvinnorna utvecklade ett gemensamt engagemang som med tiden påverkade den allmänna opinionen. Genom samarbete visade man fram ett fredligt alternativ; att samexistens är möjlig trots den gemensamma blodiga historien. Idag är kvinnors givna arena det civila samhället, både i krig och i fred. Det är i första hand där som kvinnor träder fram som aktörer. Då beslutsfattande i stat och övrig maktapparat ofta går i arv män emellan får kvinnorna söka sig alternativa vägar för att få inflytande. Motståndsrörelser som Kvinnor i svart och andra initiativ av kvinnor inom den civila sfären är viktiga synliga alternativ till väpnad kamp i konfliktdrabbade områden. Genom att sluta sig samman vinner kvinnor styrka och kan påverka utvecklingen underifrån. Många gånger kan det se oansenligt ut kvinnor möts för att utbyta erfarenheter, dricka kaffe och kanske handarbeta. Men i dessa vardagliga möten finns en stor potential; när kvinnor delar problem och erfarenheter leder det ofta till att de också gemensamt försöker påverka och förändra samhällsutvecklingen. Ett av de mest effektiva sätten att ge kvinnor stöd är därför att ge dem möjlighet att själva organisera sig och att skapa mötesplatser för dem. Ett exempel är det samarbete kvinnoorganisationer emellan som 1999 ledde fram till en gemensam samlingsplats för kvinnor i den makedonska staden Kumanovo. Många av organisationerna arbetade humanitärt och till en början var de gemensamma aktiviteterna mest samlade kring kulturaftnar. När den väpnade konflikten utbröt 2001 fokuserades verksamheten på stöd till kvinnor i de närliggande byarna. Kvinnornas samlingsplats i Kumanovo är multietnisk och har fungerat som en träffpunkt för diskussioner om hur kvinnorörelsen ska kunna arbeta mot de etniska spänningarna i landet. Med tiden har centret fått en alltmer politisk inriktning eftersom mötesplatsen gett utrymme för diskussioner och många olika frågor har debatterats. Inför lokalvalet 2004 planeras bland annat stöd och utbildning till politiskt aktiva kvinnor, så att deras chanser att bli valda ökar. Centret kommer också att genomföra en kampanj för att få kvinnor, framför allt på landsbygden, att rösta. 12 FRED, DEMOKRATI OCH JÄMSTÄLLDHET

14 STADEN TUZLA FICK en närmast mytisk status under och efter kriget i Bosnien-Hercegovina. Mot alla odds lyckades stadens ledning hålla Tuzla mer eller mindre utanför kriget. I Tuzla skedde inte några större etniska rensningar. Många spaltmeter har skrivits om undret, men ingen har riktigt lyckats förklara vad det var som gjorde att Tuzla kunde motstå den värsta nationalistiska krigshetsen. Den goda relationen, och förtroendet, mellan de styrande i staden och medborgarna var en av de viktigaste faktorerna, säger Melvida Kunosovic-Vlajic, som arbetade med kommunikation och infrastruktur vid borgmästarens kontor under kriget. Stadens styre främjade en öppen anda med engagerade medborgare, menar hon. Före kriget var det civila samhället i Tuzla inte särskilt väl utvecklat, det bestod främst av olika sammanslutningar kring fritidsintressen. Men när kriget bröt ut gick utvecklingen snabbt. Kvinnorna i Tuzla såg behoven och aktiverade sig i det civila samhället. På så sätt fick de möjlighet att göra sina röster hörda. Enligt Melvida Kunosovic-Vlajic fanns det ett inbyggt motstånd hos kvinnorna mot kriget och den nationalistiska propagandan. Under kriget var de hela tiden måna om att hålla dialogen öppen mellan de olika etniska grupperna. EXEMPEL FRÅN BOSNIEN-HERCEGOVINA Vad var det som hände i Tuzla? Kontakterna med internationella organisationer har betytt mycket för utvecklingen av det civila samhället i Tuzla, understryker Melvida Kunosovic-Vlajic. Under kriget var många internationella organisationer verksamma i Tuzla, efter kriget har de knoppats av och lokala organisationer har bildats. Engagemanget i det civila samhället har också fungerat som ingång till politiken för kvinnor. Den politiska kvinnorepresentationen är hög i Tuzla, som har mer än 30 procent kvinnor i kommunfullmäktige. Melvida Kunosovic-Vlajic tycker sig se många positiva tecken inför framtiden. Hon tror inte att det kommer att bli krig i Bosnien-Hercegovina igen. I dag finns en helt annan beredskap och ett starkare civilt samhälle. Vi kommer aldrig att låta det hända igen, säger Melvida Kunosovic-Vlajic. Under kriget var vi flera kvinnor i ledande ställning på kommunkontoret i Tuzla. Det var uppenbart att vi var mer intresserade av lokala NGO:s och deras arbete än vad våra manliga kollegor var.vi såg också att kvinnor hade särskilda behov och vi gav stöd till kvinnor som organiserade sig. Det var mycket tack vare kvinnorna som det civila samhället i Tuzla växte sig starkt. Idag finns här fler NGO:s än i någon annan stad i Bosnien-Hercegovina. MELVIDA KUNOSOVIC-VLAJIC VAR ANSTÄLLD INOM TUZLAS KOMMUN IDAG ARBETAR HON VID TALDI,ETT CENTER FÖR NGO-UTVECKLING. EXEMPEL FRÅN BOSNIEN-HERCEGOVINA 13

15 STÖD TILL KVINNOORGANISATIONER Kvinnor organiserar sig av många olika anledningar. Det är vanligt att man samlas för att förändra något som man anser är fel i samhället, eller för att man helt enkelt vill stärka sig själv och andra kvinnor. Att gå med i, och bilda, organisationer kan vara ett sätt för kvinnor att bearbeta sina krigstrauman. När man delar smärtsamma minnen blir det lättare att minska hatet och börja tänka på framtiden. Dessutom kan organisationerna fungera som en ingång till politiken. Efter att ha diskuterat problem och tänkbara lösningar är kvinnor bättre rustade att lägga fram förslag på förändringar i samhället. Det finns många olika typer av kvinnoorganisationer. En del av organisationerna har stor kunskap och erfarenhet av att arbeta med mänskliga rättigheter, andra utför omfattande socialt arbete, framför allt med internflyktingar, i flyktingläger eller i samband med flyktingåtervändande. Det finns också kvinnoorganisationer som fokuserar på konfliktlösning och försoningsarbete, bland annat genom att föra samman kvinnor från stridande grupper eller stater. Ytterligare andra arbetar för att motverka olika former av förtryck mot kvinnor. Oavsett inriktning är dessa organisationer av stor betydelse när det gäller att uppmärksamma brister i fredsprocessens olika skeden. Det kan gälla grundläggande frågor som att påtala kvinnors och barns behov, eller att driva politiska kampanjer för kvinnorepresentation i lokala, nationella eller internationella organ, eller att mer allmänt förändra patriarkala strukturer och institutioner. De organisationer som har störst chans att växa sig starka och påverka samhället är de som har startat själva, utifrån en vilja att förändra. Initialt behövs sällan mycket ekonomiskt stöd, men för att utveckla sin verksamhet och förverkliga sina idéer behöver organisationerna i förlängningen finansiellt och moraliskt stöd utifrån. För det internationella samfundet är det av största vikt att se de lokala organisationer som redan finns på plats och arbetar, vilka har stor kunskap om problematiken i just sin hemregion. De behöver stöd och uppmuntran, men ska inte bli fråntagna initiativet och frågorna vilket lätt sker när det internationella samfundet söker snabba resultat. Hållbara förändringar av attityder och samhällen sker aldrig snabbt. 14 FRED, DEMOKRATI OCH JÄMSTÄLLDHET

16 NÄR JERUSALEM LINK bildades efter Osloavtalet 1994 fanns det hopp om fred i regionen. Sedan dess har mycket hänt och idag är situationen värre än någonsin tidigare. Många fredliga initiativ har misslyckats eller lagts ned och det finns knappt några officiella samarbeten mellan de båda sidorna kvar. Nätverket Jerusalem Link hör till de få undantagen. Där samarbetar den israeliska kvinnoorganisationen Bat Shalom och den palestinska organisationen Jerusalem Centre for Women. I tio punkter har man formulerat vilken fred man vill ha, med två fristående stater och med Jerusalem som delad huvudstad. Hur kan det komma sig att en grupp palestinska och israeliska kvinnor lyckas med det som ingen annan gjort: Att tillsammans definiera slutgiltiga mål för fredsprocessen och gemensamt arbeta för en fredlig och rättvis lösning på konflikten i regionen? EXEMPEL FRÅN ISRAEL/PALESTINA Feminism som verktyg för fred Ett viktigt instrument för samarbetet inom Jerusalem Link är maktanalys. Dels handlar det om en feministisk grundsyn i det politiska arbetet, men också om enkla praktiska saker:vem får åka på ett möte? Vem blir inbjuden till internationella seminarier? Vem tar besluten? Kanske är det denna medvetenhet som har räddat samarbetet, säger Terry Greenblatt, f d taleskvinna för Bat Shalom. Att vara medveten om makt är ett konfliktförebyggande arbete i sig. Jerusalem Link arbetar för att påverka den allmänna opinionen och beslutsfattare, både lokalt och internationellt. När den nuvarande fredsplanen för Mellanöstern skapades 2002 fick kvinnoorganisationer inte komma till tals. Det strider mot FN-resolutionen 1325, som säger att kvinnor ska involveras i fredsbyggande och konfliktlösande arbete. Hösten 2002 blev representanter från Jerusalem Link inbjudna för att tala inför FN:s säkerhetsråd i New York. De lade fram ett förslag om en internationell kvinnokommission, som ska fungera som självständig part i fredsförhandlingarna. Tanken är att kvinnokommissionen ska permanentas och kunna användas i andra konflikter, berättar Amneh Badran, chef för Jerusalem Centre for Women. Idén är en mekanism som gör att kvinnoperspektivet automatiskt kommer med i formella förhandlingar. Som kvinnor vill vi inte bara komma med rekommendationer, vi vill vara med och påverka på riktigt. Det är extremt svårt att samarbeta när de båda sidorna lever så olika liv. Redan när vi möts har vi olika utgångspunkter. Jag sätter mig i en sval bil och åker till mötet och kommer fram som en dam. De palestinska kvinnorna är svettiga och trötta efter att bokstavligen ha klättrat över stock och sten. Att vi lyckas hålla ihop beror på att vi arbetar utifrån en feministisk grundsyn. Hade vi fokuserat på det historiska eller nationella hade det aldrig gått, där är skillnaderna så enorma. TERRY GREENBLATT, F D TALESKVINNA FÖR DEN ISRAELISKA KVINNOORGANISATIONEN BAT SHALOM. EXEMPEL FRÅN ISRAEL/PALESTINA 15

17 STÖD TILL ENSKILDA KVINNOR Att stödja enskilda kvinnor är ett viktigt sätt att främja fredsbyggande. Kvinnor som arbetar inom traditionellt manliga strukturer är särskilt beroende av stöd, till exempel kvinnliga borgmästare, politiker och fackföreningsarbetare. Ju fler starka och kompetenta kvinnor det finns i ett samhälle desto större är chanserna att kvinnor kan vara med och påverka under alla faser av fredsprocessen. Det är också viktigt att det finns starka kvinnliga förebilder som kan inspirera andra kvinnor. Deltagarna vid fredsförhandlingar är ofta ledare från institutioner och politiska organisationer. Kvinnor blir därmed automatiskt diskriminerade, eftersom de oftast inte finns representerade på dessa nivåer i samhället. Det vanligaste argumentet för att utesluta kvinnor från fredsförhandlingar är att det inte finns några kompetenta kvinnor att tillgå. Männens kompetens ifrågasätts dock sällan eller aldrig. Traditionella mönster gör att kvinnor varken syns eller eftersöks, oavsett deras kunskaper. För att få fler kvinnor att bli politiskt aktiva krävs ofta olika typer av utbildningsinsatser. Inför valet i Östtimor utbildades 145 potentiella kvinnliga parlamentsledamöter med hjälp av FN:s utvecklingsfond för kvinnor, UNIFEM. Kvinnorna studerade bland annat demokratiskt styre, ledarskap och kvinnors rättigheter. En rad andra insatser gjordes också, bland annat kampanjer för att få kvinnor att rösta. Det ledde till ett valresultat som gav kvinnor 27 procent av platserna i parlamentet. 10 I Banja Luka, Bosnien-Hercegovina, jobbar de två kvinnoorganisationerna Helsinki Citizens Assembly och United Women för att stödja kvinnor som tagit steget in i de politiska församlingarna. De erbjuds bland annat mediaträning, för att lära sig hur de bäst för fram sitt budskap i press och etermedier. Seminarier för kvinnliga representanter ur olika politiska partier arrangeras också i syfte att skapa nätverk över partigränserna till stöd för de enskilda kvinnliga politikerna. Men det räcker förstås inte att enbart ge stöd till kvinnor, hela samhällsstrukturerna måste förändras om en utveckling i jämställd riktning ska kunna ske. Ett steg är att utbilda män till att se kvinnors kompetens och inte motarbeta kvinnor inom mansdominerade sfärer i samhället. 16 FRED, DEMOKRATI OCH JÄMSTÄLLDHET

18 Nya perspektiv för fred KONFLIKTEN Initiativ i flyktingläger Kvinnor, barn och gamla på flykt är krigets ovillkorliga följeslagare. I varje krig eller konflikt tvingas människor att fly sina hem för att söka en fristad på annan ort eller i annat land. Stora människomassor samlas i läger som ofta nödtorftigt täcker de basala behoven. Enligt FN:s flyktingorganisation UNHCR är drygt tre fjärdedelar av alla flyktingar som huseras i läger kvinnor och barn. Flyktingläger kan vara osäkra platser för kvinnor. Brist på insikt och kunskap gör att det många gånger saknas ett säkerhetsmedvetande vad gäller kvinnors situation i flyktingläger. Det kan handla om att kvinnor inte har någon avskild plats att tvätta sig på, att det inte finns någon belysning vid latrinerna eller att gräset runt omkring latrinerna inte är slaget. Alla sådana brister ökar risken för att kvinnor ska utsättas för våld och övergrepp. Många av problemen skulle kunna hindras eller lindras om kvinnors utsatthet togs på allvar. Det behövs ofta relativt lite för att ändra missförhållanden och undvika psykiska och fysiska skador som lever kvar mycket längre än det faktiska kriget. Arbetet som organisationen Motrat Qiriazi (MQ) utförde i flyktingläger i Makedonien under konflikten i Kosovo 1999 är ett gott exempel på hur till synes små insatser riktade till kvinnor kan göra stor skillnad (se sidan 18). 17

19 EXEMPEL FRÅN MAKEDONIEN Utsatta kvinnor fick egen mötesplats NÄR DE ETNISKA RENSNINGARNA pågick i Kosovo tvingades mer än kosovoalbaner på flykt. I grannlandet Makedonien byggdes ett stort flyktingläger på bergssluttningarna vid byn Cegrane. Beredskapen för flyktingströmmen var låg. Lägret byggdes för personer flyktingar kom. Många internationella organisationer fanns på plats, även personal från Kvinna till Kvinna som evakuerats från sitt kontor i Kosovo. Samarbetet mellan de internationella organisationerna gick trögt och verksamheten i flyktinglägret stod stilla. De kvinnliga flyktingarna var särskilt utsatta. Det fanns till exempel ingen ytterbelysning i lägret och i mörkret kunde kriminella personer operera; kvinnor riskerade att våldtas eller att kidnappas för att säljas till prostitution. För en kvinna kunde det vara förenat med livsfara att göra toalettbesök nattetid. Kvinna till Kvinna och den kosovoalbanska organisationen MQ kände till kvinnornas utsatta situation. När de fick reda på att det tyska räddningsverket hade överblivna tält såg de en chans att skapa förutsättningar för kvinnorna att hjälpa varandra. Man talade med kvinnorna i lägret och frågade om de ville ha särskilda kvinnotält där de kunde mötas. Gensvaret var överväldigande När vi kom till lägret första gången och två tält fanns snart på plats. var det hemskt att se hur deprimerade alla var. Vi började med att köpa tre tamburiner och spelade, sjöng och grät med kvinnorna. Vi satte upp tält som blev mötesplatser med damfrisering, café och samtalsgrupper för kvinnor. UNHCR förstod inte alls vad vi höll på med. Men Kvinna till Kvinna gav oss stöd att göra det vi ville och de litade på vår kompetens. Så borde alla internationella organisationer jobba. Det är de lokala organisationerna som bäst vet vilka behov som finns. Behovet av en mötesplats särskilt för kvinnor var en erfarenhet som Kvinna till Kvinna hade med sig från arbetet i Bosnien- Hercegovina. Att få dela sin sorg och sina bekymmer med andra har en helande effekt och är en del av försoningsarbetet efter krig och konflikter. Den kvinnliga gemenskapen är särskilt viktig för kvinnor som har utsatts för sexualiserat våld, något de kan ha svårt att dela med män, särskilt i samhällen med starka traditionella könsroller där kvinnor riskerar att fördömas om de har utsatts för brott. Tälten användes för bland annat stödsamtal och blev också en typ av informationscentraler, där det mesta som skedde i lägret ventilerades. Kvinnorna berättade om sin oro och vad som hände under den till synes kontrollerade ytan i lägret. I många fall kunde MQ och Kvinna till Kvinna hjälpa till med lösningar på problem som togs upp. Efter avslöjanden om att unga kvinnor kidnappades nattetid kom ytterbelysning upp och vakter började patrullera lägret på nätterna. IGBALLE RUGOVA, GRUNDARE AV DEN KOSOVOALBANSKA ORGANISATIONEN MOTRAT QIRIAZI (MQ). 18 EXEMPEL FRÅN MAKEDONIEN

20 Under senare år har kvinnors utsatta situation i flyktingläger börjat uppmärksammas antog UNHCR särskilda riktlinjer till skydd för flyktingkvinnor, bland annat att kvinnor ska ha tillgång till humanitär hjälp och rätt till skydd i lägren på samma villkor som män. Det är viktigt att urskilja kvinnors behov specifikt och inte se flyktinggruppen som homogen. För att vara säker på att kvinnor nås kan det vara nödvändigt att finna nya strategier för till exempel leverans av mat och vatten. Riktlinjerna har inte fått den effekt som man hoppats på, men många goda projekt har skapats lokalt i dess kölvatten. Ett exempel är UNHCR:s burundiska flyktingläger i Tanzania, där man anlitade två specialister på könsrelaterat våld samt två advokater för att ta itu med våld mot kvinnor, inklusive våld inom familjen. I Kenya ger UNHCR stöd till mobila domstolar som förflyttar sig mellan lägren. I andra flyktingläger har de boende startat egna kommittéer för att motarbeta våld mot kvinnor. 11 Omvärlden har även tvingats inse att de som finns på plats för att hjälpa, biståndsarbetarna, ibland också utnyttjar kvinnor (se sidan 40). NYA PERSPEKTIV FÖR FRED 19

21 FREDEN The Security Council, Urges Member States to ensure increased representation of women at all decision-making levels in national, regional and international institutions and mechanisms for the prevention management, and resolution of conflict; Kvinnor som fredsbevarare Mitt under första världskriget, när striderna pågick som värst i skyttegravarna, samlades en grupp kvinnor i Haag för att försöka få stopp på våldet. Året var 1917 och mer än soldater fick sätta livet till varje dag. Freden tycktes långt borta och uppgivenheten var stor, men de kvinnliga aktivisterna ville försöka påverka utvecklingen. Mer än 1000 kvinnor, från tolv krigförande och neutrala länder, genomförde den första internationella kvinnokonferensen. Konferensen resulterade i en handlingsplan som manade till total global nedrustning och ett slut på kriget. I planen ingick bland annat krav på jämställdhet mellan kvinnor och män och mellan nationer, samt en uppmaning att skapa en internationell organisation för konfliktlösning mellan länder. Med planen i hand reste representanter från konferensen för att framföra budskapet till Europas ledande politiker och till USA:s president, som tog intryck och använde delar av innehållet i bildandet av Nationernas Förbund, sedermera Förenta Nationerna, FN. Efter den första internationella kvinnokonferensen bildades Women s International League for Peace and Freedom (WILPF) som idag har sektioner i 37 länder. Med åren som gått har tankarna om sambandet mellan fred och jämställdhet mellan könen spridit sig och frågan diskuteras idag allt mer inom det internationella samfundet och i freds- och konfliktforskning. Vid FN:s femte internationella kvinnokonferens i Peking 1995 antogs en handlingsplan Platform for Action som ålägger medlemsländerna att vidta åtgärder och anpassa lagar och praxis för att undanröja alla hinder för jämställdhet. Fem år senare, under konferensen Women 2000: Gender Equality, Development and Peace for the Twenty First Century (även kallad Peking +5 ) i New York, samlades representanter från regeringar och frivilligorganisationer från hela världen för att följa upp handlingsplanen från Bland annat ville man se vad som hade gjorts gällande kvinnor och konflikter. Resultatet var nedslående, nästan ingenting hade hänt under de fem år som gått. Det stod klart att det behövdes ytterligare verktyg för att kvinnor ska kunna delta på samma villkor som män i fredsprocesser. 20 NYA PERSPEKTIV FÖR FRED

22 Resolution 1325 ett viktigt verktyg Tack vare påtryckningar från kvinnorörelsen antog FN:s säkerhetsråd en ny resolution i oktober Resolution 1325 är ett juridiskt bindande dokument som behandlar frågan om krigets påverkan på kvinnor och kvinnors deltagande i konfliktlösning och arbete för långsiktig fred. Den slår bland annat fast att det internationella samfundet måste uppmärksamma och ta särskild hänsyn till kvinnors utsatta situation under krig samt att FN:s medlemsländer måste verka för att involvera kvinnor i fredsbyggande och konfliktlösande arbete. I resolution 1325 poängteras att det internationella samfundet ska lyssna till och stödja lokala kvinnors fredsinitiativ, bland annat genom att samla in kunskaper från, och stödja, såväl kvinnoorganisationer som enskilda kvinnor. I och med resolutionen bekräftade det internationella samfundet vad kvinnorna i Haag slog fast redan Resolution 1325 har fått effekt. Under de senaste åren har allt fler policydokument inom internationella och bilaterala organisationer tagit upp kvinnors roll i fredsprocesser, återuppbyggnad och i samhällsprocesser i allmänhet. Resolutionen är i första hand ett verktyg för internationella organisationer. Den var bland annat till hjälp för att uppmärksamma kvinnornas situation inför återuppbyggnadsarbetet i Afghanistan, i samband med att den så kallade Brysseldeklarationen antogs Brysseldeklarationen är ett progressivt dokument som poängterar kvinnors viktiga roll som aktörer i återuppbyggnaden, författat av afghanska kvinnoorganisationer. UNIFEM var initiativtagare till det möte i Bryssel som lade grunden för deklarationen, men det var de afghanska kvinnorna som utformade dokumentet. Brysseldeklarationen togs väl emot vid biståndsgivarnas konferens i Tokyo där den allmänna meningen var att stödet till de afghanska kvinnorna var mycket viktigt. Resolution 1325 har i det här fallet varit av stor betydelse för kvinnor i Afghanistan, i och med att det inspirerade dem till att skriva en deklaration. Men att det är lång väg kvar innan vi kan se ett resultat av kvinnornas engagemang och insatser är alltför tydligt; trots det positiva bemötandet bland givarna i Tokyo har endast en procent av det totala biståndet till Afghanistan gått till projekt riktade till kvinnor, enligt UNIFEM:s beräkningar. I Georgien har resolution 1325 kommit att spela en viktig roll, framför allt för de georgiska organisationer som aktivt har kontakt med kvinnor från den abchasiska utbrytarprovinsen. Två organisationer som arbetar med detta är Cultural-Humanitarian Fund Sukhumi och IMEDI IDP Women For Peace. Genom att samarbeta över gränserna försöker kvinnorna få inflytande i fredsprocessen och med resolution 1325 i ryggen har man Measures that support local women s peace initiatives and indigenous processes for conflict resolution, and that involve women in all of the implementation mechanisms of the peace agreements; Expresses its willingness to ensure that Security Council missions take into account gender considerations and the rights of women, through consultation with local and international women s groups. UR FN:S SÄKERHETSRÅDS RESOLUTION 1325, ANTAGEN 31 OKTOBER NYA PERSPEKTIV FÖR FRED 21

23 lyckats väcka frågan. IMEDI har till exempel tagit initiativ till diskussioner med parlamentariker och NGO-företrädare kring frågan om kvinnors roll i fredsprocessen. Organisationen poängterar att Georgien är medlem i FN och därmed måste följa antagna resolutioner. I resolution 1325 betonas också att kvinnor ska finnas med i internationella civila och militära operationer för fred. Organisationer som FN, OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) med flera, har fortfarande en relativt liten del kvinnor anställda inom fredsuppdragen. Inom FN-polisen utgjorde kvinnor till exempel endast fyra procent av de anställda Så ser verkligheten ut trots att FN:s generalsekreterare 1996 fastslog att hälften av personalen inom FN-uppdrag skulle vara kvinnor vid millennieskiftet. Idag, 2003, är dessutom bara ett av FN:s generalsekreterares speciella sändebud i konfliktdrabbade regioner kvinna, sammanlagt har endast tre kvinnor haft denna post tidigare. I FN:s kanske viktigaste organ, säkerhetsrådet, sitter idag enbart män. Sedan 1992 har bara två av totalt 88 FN-ambassadörer i säkerhetsrådet varit kvinnor. Internationella fredsbevarande styrkor har fått en allt viktigare roll i den globala säkerhetspolitiken. På många håll i världen finns idag militär under internationell flagg på plats för att försöka tvinga fram eller upprätthålla fred. Det finns gott om exempel som visar att fredsprocessen skulle gynnas om kvinnor engagerades i större utsträckning i detta arbete. De fredsbevarande trupperna har till exempel nära kontakt med lokalbefolkningen och könsblandade styrkor underlättar dessa möten. Trupperna ska spegla hela befolkningen för att vara legitima och kunna fungera som förebilder för både kvinnor och män. Den forskning som har gjorts på området visar att fredsbevarande styrkor där både män och kvinnor ingår har en mer lugnande effekt på konflikter. Detta gäller om andelen kvinnor är trettio procent eller mer NYA PERSPEKTIV FÖR FRED

24 CIMIC ÄR EN särskild enhet inom FN:s fredsbevarande styrkor som arbetar både civilt och militärt. Åke Thörringer fick jobb som kompanichef inom CIMIC i Bosnien-Hercegovina Kompaniets uppdrag var att hjälpa internflyktingar kring staden Doboj att återvända hem, samt att stötta dem som redan återvänt, dels praktiskt men också moraliskt genom att visa att världssamfundet fanns på plats. Eftersom en överväldigande del av interflyktingarna i Bosnien-Hercegovina var kvinnor var det nödvändigt att kvinnor fanns med i de fredsbevarande styrkorna, resonerade Åke Thörringer. Av tidigare erfarenhet visste han också hur svårt det är att jobba enkönat i ett traditionellt patriarkalt samhälle, där män och kvinnor ofta lever i olika världar. Så Åke Thörringer sökte kvinnliga officerare. EXEMPEL FRÅN BOSNIEN-HERCEGOVINA Bättre resultat med tvåkönade fredsstyrkor Det var inte lätt att rekrytera kvinnor, slutresultatet blev två kvinnor av totalt 22 officerare i kompaniet.tillsammans med sina manliga kollegor åkte Anna-Carin Hortlund och Susanna Ditzinger runt i byarna för att träffa flyktingar och hjälpa dem på olika sätt. Det visade sig dock snart att det inte alltid var bäst att jobba tvåkönat. Många kvinnor ville inte berätta om sina problem när män var närvarande, berättar Anna-Carin Hortlund som idag är tillbaka på sin tjänst som kapten vid Amfibiekåren i Vaxholm. Men när jag och den kvinnliga tolken var ensamma kom de fram och pratade. Då kom vi på idén med särskild kvinnopatrull, så vi startade Athena.Två dagar i veckan åkte jag och Susanna ut själva. Då tog många kvinnor kontakt. De lokala politikerna var däremot inte så intresserade av att prata med de kvinnliga officerarna. Om det krävdes för att nå resultat fick de manliga officerarna ta samtalen, men de kvinnliga officerarna fanns alltid med. Som representanter för det internationella samfundet är det viktigt att även försöka förmedla värdet av jämställdhet mellan könen, menar Anna-Carin Hortlund. Vår uppgift är ju också att visa på hur ett demokratiskt samhälle ser ut hos oss. Kanske kan vi på det sättet vara med och påverka utvecklingen på lång sikt. När jag åkte ner till området för att förbereda mig inför jobbet insåg jag att det behövdes kvinnor i kompaniet.tyvärr lyckades vi inte få med mer än två tjejer, men tack vare dem fick vi öppningar in i samhället och tillgång till information som vi inte skulle ha fått annars. Egentligen borde det vara hälften kvinnor och hälften män i fredsbevarande styrkor av det här slaget. ÅKE THÖRRINGER, KOMPANICHEF INOM CIMIC (CIVIL MILITARY CO-OPERATION) I BOSNIEN-HERCEGOVINA EXEMPEL FRÅN BOSNIEN-HERCEGOVINA 23

25 Kvinnor är underrepresenterande även inom de civila delarna av fredsmissionerna. Precis som inom andra samhällsområden återfinns de flesta av kvinnorna på lägre befattningar. De gånger kvinnor tillsätts på högre nivå kan det göra stor skillnad för utvecklingen. Att det under en period fanns tre kvinnor på höga positioner inom det internationella samfundet i Bosnien- Hercegovina ledde bland annat till att en samordningsgrupp för genusfrågor bildades. Syftet var att samordna de olika jämställdhetsinsatser som gjordes av internationella organisationer och undvika konkurrens och dubbelarbete. Gruppen fungerade också som en viktig länk mellan det civila samhället och internationella organisationer (se sidan 25). 24 NYA PERSPEKTIV FÖR FRED