en tidning från ssi - statens strålskyddsinstitut Strålskyddsnytt

Transkript

1 en tidning från ssi - statens strålskyddsinstitut Strålskyddsnytt [nr , årgång 21] [tillgänglig i sin helhet via innehåll 3-4/2003 Foto: SSI-info, BA Stråldoser till flygbesättningar Strålskydd av miljön 2 SSI:s allmänna råd om exponering för elektromagne 6 Internationell radiobiologisk kongress i Brisbane 8 Orsakar strålning från mobilbasstationer skadliga 10 Miljöminister Lena Sommestad blickar framåt 11 ALARA och BAT olika sätt att begränsa utsläpp 12 Euroskin-konferens i Stockholm 14 Blonda och rödhåriga avråds från solariebruk 17 Magnetfält från induktionshällar 18 Kärnavfall och kommunala fokusgrupoper 19 Beräkning av stråldoser till allmänheten 20 Felaktig förvaring av radioaktiva strålkällor 21 Bremendeklarationen 22 Foto: SSI-info, BA Lennart Lindborg är SSI:s myndighetsspecialist för dosimetri, samt även professor vid Karolinska Institutet. Kosmisk strålning är ett arbetsmiljöproblem för flygplansbesättningar som arbetar många timmar per år på hög höjd. Sedan länge forskar SSI inom området. En särskild aspekt är metoder hur man beräknar vilken stråldos individer får. Detta kan dels fastställas genom mätningar och dels räknas ut med hjälp av sofistikerade matematiska modeller. En internationell arbetsgrupp har nu i ett EU-finansierat projekt testat och utvärderat flera olika metoder. Här presenteras några av dess slutsatser. Krafttag för att målet ska nås 23 Den årliga stråldosen till flygbesättningar kan jämföras med Strålskydd och miljöskydd IAEA-konferens 24 den som förekommer inom radiologisk verksamhet. Under INES ett klassificeringssystem för olyckor blev den maximala årsdosen för personal inom de tre Sanering av utarmat uran i Sarajevo 28 Forts. på sid 3

2 Strålskydd av miljön Lars-Erik Holm SSI:s generaldirektör utgivare statens strålskyddsinstitut ansvarig utgivare britt ekman redaktör anders blixt grafisk form bosse alenius redaktion wolfram leitz, lennart lindborg leif moberg, lars-erik paulsson upplaga 2700/4 nr per år adress statens strålskyddsinstitut informationsstaben stockholm tel / fax hemsida issn Foto: Ulf Lodin De senaste åren har miljöskyddsfrågorna hamnat alltmer i fokus vid diskussioner om effekter av joniserande strålning. Den 6-10 oktober stod Sveriges regering och Statens strålskyddsinstitut (SSI) värdar för en internationell konferens om strålskyddet av miljön. Konferensen anordnades av FN:s atomenergiorgan (IAEA) och vetenskapliga strålningskommitté (UNSCEAR) samt av Internationella radioekologiunionen (IUR) och Europeiska kommissionen. Där samlades 220 experter på strålskydd och miljö från 38 länder och elva internationella organisationer för att diskutera hur miljön bäst kan skyddas från skadliga effekter av joniserande strålning. Stockholm har en imponerande meritlista när det gäller möten om strålskydd och miljön. Den internationella strålskyddskommissionen (ICRP) grundades här 1928, och 1972 hölls här den första FN-konferensen om skyddet av miljön. Den första internationella konferensen om skyddet av miljön från joniserande strålning hölls i Stockholm IAEA inledde år 2000 en serie konferenser och expertmöten på detta tema, och serien kulminerade i den nyligen genomförda konferensen. Dess syfte var att få till stånd en internationell samsyn när det gäller att skydda miljön från skadliga effekter av joniserande strålning. Konferensen diskuterade även ICRP:s förslag på hur miljöeffekter ska analyseras och värderas. SSI har lett detta arbete och förslaget överensstämmer med tankarna bakom revideringen av rekommendationerna för skyddet av människan. På konferensen redovisades resultaten från två stora EUforskningsprogram: FASSET (med 15 organisationer från 7 EU-länder, koordineras av SSI) och EPIC (gäller den arktiska miljön). Projekten ger viktiga bidrag till utvecklingen av bedömningsmetoder för strålningens miljöeffekter. Den viktigaste slutsatsen vid konferensen var att såväl internationella organisationer och nationella myndigheter som kärnkraftsindustrin och Greenpeace stödde ICRP:s förslag på hur miljöeffekter ska analyseras. De ställde sig också bakom ett uttalande att om behovet av en internationell handlingsplan för skyddet av miljön från skadliga effekter av joniserande strålning utarbetas under ledning av IAEA. I detta arbete ligger också att ta fram en bas för att ta fram»safety standards«som specifikt berör skyddet av miljön. Det är glädjande att SSI med sitt breda internationella engagemang kan vara pådrivande i detta arbeta, och påverka utvecklingen i en riktning som är angelägen för Sverige. Författarna svarar själva för innehållet i sina artiklar. Materialet får användas fritt om källan uppges. För illustrationer och fotografier krävs tillstånd av SSI eller upphovsrättsinnehavaren. Lars-Erik Holm genelaldirektör SSI 2 Strålskyddsnytt 3-4/2003

3 största flygföretagen i Holland 2,9 millisievert (msv) och cirka 70 procent fick doser över 1 msv (van Dijk, 03). Tidigare har man rapporterat att brittiska flygbesättningar får en uppskattad maximal årsdos på 6 msv. Medelvärdet för korta transporter uppskattades till 2 msv och värdet för långa transporer till 4 msv (Bartlett, 99). På flyghöjder över 8 kilometer varierar dosraten från cirka 1 mikrosievert per timme (µsv/h) till ca 14 µsv/h på 15 km. Ökningen beror inte bara på flyghöjd utan också på geografisk position och solens aktivitet. Den senare varierar med en periodicitet av cirka 11 år. (Ämnet har också tidigare behandlats i Strålskyddsnytt nr 2: 2000). Bestämmelser Förhöjd exponering av naturlig strålning ska enligt ICRP:s rekommendationer räknas som en yrkesexponering (ICRP, 1991). Europeiska rådet har därför i sitt direktiv 96/29/ EURATOM av den 13 maj 1996 om grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagare och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning en särskild paragraf (Article 42) om skydd av flygplansbesättningar:»alla medlemsstater skall vidta åtgärder för att företag som bedriver flygverksamhet skall beakta att flygplansbesättningar kan komma att utsättas för en kosmisk strålning som överstiger 1 msv per år. Företagen ska vidta lämpliga åtgärder och i synnerhet: bedöma den strålning som den berörda flygplansbesättningen utsätts för, ta hänsyn till den bedömda strålningen vid utarbetade av arbetsscheman för att minska doserna för de flygplansbesättningar som utsätts för stor bestrålning, informera de berörda arbetstagarna om de hälsorisker som deras arbete medför, tillämpa artikel 10 på kvinnlig flygplansbesättning.«artikel 10 avser skydd under graviditet och amning och anger att så snart en gravid kvinna informerat företaget om sitt tillstånd:»skall det ofödda barnet skyddas på samma sätt som enskilda personer ur befolkningen. Förhållandena för den gravida kvinnan i samband med hennes anställning skall därför vara sådana, att den ekvivalenta dosen till det ofödda barnet blir så låg som rimligen är möjlig och det skall vara osannolikt att denna dos överstiger 1 msv under åtminstone återstoden av graviditeten.«mellanstatligt samarbete Luftfartsmyndigheter i Europa samarbetar inom Joint Aviation Authorities (JAA) 1 kring utveckling och införande av gemensamma standarder för säkerhet. JAA utger Joint Aviation Requirements (JAR), som medlemsstaterna måste föra till sina nationella regler för att bli gällande. I Sverige är det Luftfartinspektionen som är tillsynsmyndighet och som deltar i detta arbete. EU-direktivet har omsatts till bestämmelsetext i JAR-OPS 1, Amendment 3, som ännu inte trätt ikraft i Sverige. Det översätts och remissbehandlas f.n. De nordiska strålskyddsoch luftfartsmyndigheterna har kommit överens om en gemensam tolkning av dessa bestämmelser, se information i Meddelande från Luftfartsinspektionen D 8/2002, som emellertid inte är en bindande föreskrift. Här preciseras några saker. Bland annat sägs att arbetet bör organiseras, om så är möjligt, så att exponeringen för joniserande strålning hålls under 6 msv per år. Vidare gäller att flygföretagen ska en gång årligen till de nationella strålskyddsinstituten rapportera statistik över den effektiva dosen till besättningsmedlemmarna. När det gäller besättningsmedlemmar som får doser på 6 msv eller mer under ett år, ska tillsynsmyndigheten erhålla samma information som när det gäller övriga individer som ingår i det nationella dosregistret (SSI FS 1998:5). MFL har endast informativ karaktär. Bestämning av stråldoser Stråldosraten (dos per timme) från den kosmiska strålningen har två ursprung: 1. Vintergatan: Den galaktiska kosmiska strålningen, som dominerar, är ganska konstant. Den påverkas emellertid av solvinden. I det magnetiska fält som solvinden genererar avlänkas de kosmiska partiklarna så att färre partiklar når atmosfären. Solvinden ökar med ökande solaktivitet och varierar med en period av cirka 11 år. Effekten blir en ändring av dosen per timme med cirka ±20 procent (Figur 2). 2. Solen: stora mängder av framför allt protoner kan slungas ut från solen i samband med olika solfenomen (s.k. solar particle events, SPE). Om dessa når jordens atmosfär kan dosraten öka. Deras varaktighet varierar från några timmar till flera dygn. På grund av den relativt konstanta stråldosraten finns inget behov att bära persondosmätare. Istället använder man program för att beräkna besättningarnas doser (effektiva dosen). Programmen ska kontrolleras regelbundet genom jämförelser med mätningar. Solvindens inverkan beaktas på ett eller annat sätt av beräkningsprogrammen, medan inverkan av SPE är svårare att beräkna (Lantos & Fuller, 2003). Genom att granska markbaserade neutronmonitorer kan man i efterhand konstatera när en SPE har inträffat. Det är inte alltid som dosraten ökar i samband med en SPE. Oftare leder den till en reducerad dosrat, en s.k. Forbush decrease. Utvärdering av uppmätta stråldoser För att underlätta införandet av de ovannämnda bestämmelserna och för att verka för likartade bestämmelser inom EU, har EURADOS 2 fått i uppdrag av Europeiska kommissionen att utvärdera de doser som rapporterats med hjälp av mätningar och beräkningar. Arbetsgruppen har bestått av 20 medlemmar från Europa, USA och Kanada. (Den har också haft en observatör från JAA, en från Europeiska kommissionen, samt tre från expertgruppen inrättad med anledning av Artikel 31 i EURATOM-fördraget. Därtill har sju andra grupper bidragit till rapporten på olika sätt.) Arbetsgruppen ska överlämna sin rapport till Europeiska kommissionen (DG TREN) i januari 2004 och den förväntas sedan bli publicerad som en teknisk rapport. En presentation av innehållet (Lindborg et al, 2003) gavs vid det nyss avverkade neutrondosimetrisymposiet i Delft. Här följer en sammanfattning. EURADOS-rapporten Vi erbjöd forskare, engagerade i dosmätningar ombord på flygplan, att rapportera sina resultat tillsammans med alla relevanta detaljer kring flyg- 3-4/2003 Strålskyddsnytt 3

4 rutterna och beskrivningar av mätinstrumenten. Sammanlagt har 14 olika grupper bidragit med mätvärden och rapporter. Vi kontaktade också personer som utvecklar beräkningsprogram för detta syfte och erbjöd dem att delta. Dessa grupper skulle beräkna värden som motsvarade de uppmätta värdena. Dessutom skulle en beskrivning av programmet ges. Arbetsgruppen har sedan Figur 1. Uppmätta resultat (Kyllönen et al, 2001) jämförs med beräknade värden för miljödosekvivalenten från programmen EPCARD v.3.2 3, FREE v.1 4 samt PCAIRE 5. För de tre programmen gäller att beräknade och mätta värden överensstämmer inom 30 procent, men de mätta värdena är lägre än de beräknade för dessa rutter. Programmet EPCARD beräknar också den effektiva dosen. I den undre figuren jämförs sådana värden för programmen EPCARD v.3.2 och CARI6 6. Här är stödlinjer för ± 0,2 inlagda. Av figuren framgår att den effektiva dosen (höger y-axel) skiljer sig mellan de två programmen för just dessa flygningar och varierar upp till drygt 30 procent. EPCARD ger här de högre värdena. Staplarna anger de beräknade och uppmätta ruttdoserna. bedömt hur väl mätta och beräknade värden stämmer överens. I början hoppades vi att programmen skulle kunna användas av en oberoende person, som skulle verifiera beräkningarna, men detta visade sig vara ogörligt. Rapporten innehåller mer än 400 jämförelser av ruttdoser, som har uppmätts under hela den senaste elvaåriga solcykeln. Dessutom har mer än värden på dosrater kunnat sammanställas och jämföras. Fem olika program har ingått. Alla program är inte oberoende av varandra och alla kan inte heller beräkna den storhet som mätinstrumenten bestämmer (miljödosekvivalenten). Därför jämförs inte alla program i alla situationer. Ett exempel visas i figur 1. Liknande överensstämmelser återkommer när man studerar ruttdoser från de andra mätgrupperna. Den gäller även om olika typer av instrument har använts (t.ex. TLD, track etchdetektorer, jonkammare, TEPC, extended remcounters, med flera instrument). Överensstämmelsen kvarstår också för instrument som enbart mäter dos-komponenten från neutroner och neutronlika partiklar. För flyghöjder över 13 km har antalet mätvärden varit färre och slutsatsen är därför mindre väl underbyggd. Rapporten innehåller också en jämförelse mellan beräknade resultat från alla programmen. Vi har för 28 olika datum, spridda över i stort sett hela solcykeln, beräknat både den effektiva dosen och miljödosekvivalenten för olika flygrutter. Överensstämmelsen ligger då oftast inom cirka 30 procent för effektiv dos, medan överensstämmelsen är inom 20 procent för miljödosekvivalenten. Skillnaderna varierar med solcykeln och bottnar bland annat i osäkerheter kring utseendet på det protonspektrum som faller in mot vår atmosfär. Eftersom spektrumets protoner har en viktningsfaktor på 5 vid beräkning av den effektiva dosen, men en kvalitetsfaktor på ungefär 1,6 vid beräkning av miljödosekvivalenten, blir skillnaderna tydligast vid beräkning av den effektiva dosen. Avslutningsvis visas en figur med miljödosekvivalentraten som funktion av flyghöjden för både maximal och minimal solaktivitet. Beräkningarna har gjorts för ett område nära ekvatorn och ett område nära nordpolen med hjälp av EPCARD v.3.2. Kraftig solaktivitet En oväntat kraftig aktivitet på solen inträffade i slutet av oktober och pågår fortfarande i början av november, 2003, då detta skrivs. Fenomenet har följts av dagspresen. Bl.a. rapporterade Wall Street Journal ( ) att händelsen har föranlett amerikanska Federal Aviation Administration 4 Strålskyddsnytt 3-4/2003

5 Figur 2. Beräknad miljödosekvivalentrat för olika flyghöjder och för maximal (januari 1990) och minimal solaktivitet (januari 1998). Båda beräkningarna är gjorda vid nollmeridianen och den geografiska latituden 0º respektive 90º N. (FAA) att utfärda rådet att inte flyga högre än fot norr och söder om 35 breddgraden. Rådet var inte tvingande. I andra länder har också uttalanden förberetts, men bedömningarna har varit mer måttfulla. Händelsen kan studeras med hjälp av de nämnda Figur 3. Resultat från neutronmonitorerna i McMurdo, Antarktis och Newark, USA. 7 Under denna tidsperiod var solen oväntat aktiv. neutronmonitorerna. Figuren 3 visar sådana serier av mätvärden från två stationer, Mcmurdo stationen i Antarktis (78º S bredd) och Newark stationen i USA (40º N bredd). I båda fallen är resultaten preliminära. I grova drag är utseendet likartat med en uppgång på omkring 10 procent tidigt den 29 november och med fallande värden därefter. Ett toppvärde nås tidigt och i resultatet från McMurdo stationen, där jordens magnetfält inte skärmar av den kosmiska strålningen lika bra, finns ett»spikliknande«toppvärde. Ökningen svarar mot en förhöjning av den kosmiska stråldosraten ombord på flygplan, men ökningens storlek beror på var man befinner sig. Efter den 29 november följer en period av mycket låga värden, som då motsvaras av en nedgång (Forbush decrease) i dosraten i atmosfären. Den 1 november ökar värdena igen och en topp återkommer den 3 november synligt framför allt i McMurdo stationens resultat. Dessa och liknande resultat från andra stationer används för att retroaktivt uppskatta dosraten i atmosfären. Även dosratmätande instrument har flugits under perioden men några värden har inte blivit rapporterade ännu. Slutsats EURAS-gruppen sammanfattar observationerna med att säga att det finns god överensstämmelse mellan värden uppmätta på olika sätt. Uppmätta och beräknade värden stämmer oftast överens inom 30 procent. Slutsatsen blir därför att det finns stöd för tanken att basera bestämning av ruttdoser på beräkningar av den effektiva dosen, förutsatt att sådana beräkningsprogram kontrolleras genom jämförelser mellan mätvärden och beräknade värden. Arbetssättet bör ge tillräcklig noggrannhet i strålskyddsarbete, där ICRP:s krav är ± 50 procent. En bättre förståelse av de systematiska skillnaderna mellan beräkningsprogrammen är dock angelägen. Man behöver även analysera i större detalj mätinstrumentens respons för de olika strålkvaliteterna. Ett viktigt olöst problem gäller möjligheten att säkerställa spårbarheten till internationella dosnormaler. Det är också angeläget att få fram ytterligare resultat uppmätta i samband med SPE. Eftersom de här frågorna är av gemensamt intresse för EG kan man hoppas att en europisk grupp kan stödjas finansiellt så att arbetet med att utveckla dosimetrin ombord på flygplan får fortsätta och kompetensen bevaras. Lennart Lindborg Arbetet har delvis stötts av medel från EC 5: e ramprogram och kontraktet FIGM-CT Gruppens resor har bekostats av kommissionens DG TREN Fotnoter 1. Verksamheten inom JAA ska övergå till European Aviation Safety Agency (EASA) enligt beslut av Europaparlamentet och Europeiska rådet (Regulation No 1592/2002 från den 15 juli 2002). (Figur 1) 2. European Radiation Dosimetry Group, är en vetenskaplig förening för dosimetri inom framför allt strålskyddsområdet se vidare: (Figur 1) 3. (Figur 1) 4. (Figur 1) radio.html#CARI6ZIP 7.Monitorerna drivs av Bartol Research Institute och arbetet stöds av forskningsmedel från National Science Foundation ATM /2003 Strålskyddsnytt 5

6 SSI:s allmänna råd om exponering för elektromagnetiska fält Syftet med Statens strålskyddsinstituts föreskrift SSI FS 2002:3 (Allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält) är att skydda individer ur allmänheten från akuta hälsoeffekter vid exponering för elektriska och magnetiska fält i frekvensområdet 0 Hz-300 GHz. Ett underlag till råden har givits av EU som har rekommenderat begränsningarna 1. EU:s grundval är framtagen av International Commission on Non-Ionising Radiation Protection 2, (ICNIRP), ett oberoende organ bestående av internationellt erkända experter på området. ICNIRP utvärderade före sitt beslut många hundra rapporter i ämnet. Då kunde man fastställa vid vilka nivåer i olika frekvensområden som akuta hälsoeffekter har observerats. ICNIRP föreslog sedan begränsningar för allmänheten som ligger på 1/50 av dessa nivåer. De allmänna råden riktar sig i första hand till dem som producerar fälten, t.ex. TV- och rundradiobolag, militären, mobiltelefonioperatörer eller andra organisationer som arbetar med radiokommunikation eller tillverkare av larmbågar. De gäller även elbolag elektriska och magnetiska fält med låg frekvens kan uppträda nära kraftledningar eller tillverkare av bilar. Själva råden finns på SSI:s webbplats ( Klicka på»författningar«och scrolla ner till nummer 2002:3. Råden finns dessutom översatta till engelska på webbplatsen. Begränsningar och referensvärden SSI:s allmänna råd ger, i likhet med EUrekommendationerna, grundläggande begränsningar och referensvärden. De grundläggande begränsningarna avser elektriska fenomen eller energiabsorption som försiggår inne i människokroppen (t.ex. SAR eller strömtäthet, se ordlistan). Dessa kan vara svåra att bestämma genom mätningar i den yttre miljön. Som ett komplement finns referensvärden, vilka är direkt mätbara storheter, givna som fältstyrka eller strålningstäthet, och som är härledda ur de grundläggande begränsningarna. De grundläggande begränsningarna gäller alltid. Referensvärdena säkerställer att de grundläggande begränsningarna inte överskrids, men det kan ibland inträffa att ett referensvärde överskrids utan att motsvarande grundläggande begränsning överskrids. I sådana fall är exponeringen, enligt de allmänna råden, godtagbar om den grundläggande begränsningen inte överskrids. Biologiska effekter Elektriska och magnetiska fält skapar (inducerar) elektriska strömmar i alla material som leder ström, inklusive mänsklig vävnad. Begränsningarna i fältens styrka syftar bland annat till att begränsa de inducerade strömmarna så att de inte konkurrerar med de elektriska signaler som normalt går i kroppen eller att de inte bidrar till alltför hög uppvärmning av vävnad. De elektromagnetiska fältens inträngningsdjup i människokroppen och växelverkan med olika organ beror i hög grad på frekvensen. Därför har man identifierat följande frekvensområden: 0-1 Hz: Grundläggande begränsningar ges för magnetisk flödestäthet för statiska magnetfält (0 Hz) och för strömtäthet vid fält som varierar i tiden (upp till 1 Hz) i syfte att undvika störningar i hjärta och blodcirkulation samt påverkan på det centrala nervsystemet. 1 Hz-10 MHz: Grundläggande begränsningar ges för strömtäthet i syfte att undvika påverkan på det centrala nervsystemet. 100 khz-10 GHz: Grundläggande begränsningar ges för SAR för att undvika värmebelastning av hela kroppen respektive att undvika alltför stark lokal uppvärmning av vävnad. I frekvensområdet 100 khz - 10 MHz finns begränsning för såväl strömtäthet som SAR. För de högre frekvenserna, där våglängderna börjar kunna räknas i meter, fungerar människokroppen och dess organ bra som mottagarantenner och kopplar in energi som övergår i värmeutveckling. SARvärdena var gränssättande. Ett tydligt exempel är en person som använder en mobiltelefon med antennen nära huvudet. Här får man exponering av någon del av huvudet som skiljer sig dramatiskt från resten av kroppen, beroende på avståndet till antennen, (om man använder hands-free-utrustning blir det tvärt om) och därför är SAR det bästa måttet för att beskriva och begränsa exponeringen. 10 GHz-300 GHz: Grundläggande begränsningar avser SAR för att undvika uppvärmning av huden eller vävnader nära huden. Inträngningsdjupet är litet. För korta pulser, pulstider mindre än 30 mikrosekunder, ges grundläggande begränsningar vid exponering av huvudet i frekvensområdet 0,3 GHz-10 GHz. Skälet är att korta pulser med tillräckligt hög energi kan ge upphov till akustiska effekter. Man skulle alltså kunna»höra«en sådan puls. Försiktighetsprincipen SSI samarbetar med ett antal myndigheter i frågor om elektromagnetiska fält (Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, och Socialstyrelsen) och dessa har gemensamt formulerat en försiktighetsprincip för lågfrekventa elektriska och magnetiska fält:»om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt, bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya el-anläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas.«principen har en motsvarighet i Miljöbalken. Som ett exempel kan nämnas att för magnetfälten från kraftledningar och el-installationer i hem och på kontor,»vanlig el«, har EU rekom- 6 Strålskyddsnytt 3-4/2003

7 menderat en begränsning för 50 Hzfält som är betydligt högre än vad som normalt förekommer. Med hänsyn till att det vetenskapliga underlaget för långtidsverkan av lågfrekventa svaga elektriska och magnetiska fält är begränsat, synes försiktighetsprincipen i detta sammanhang vara tillämplig. Vad gör SSI? SSI är en tillsynsmyndighet och ser i det här sammanhanget som sin uppgift att säkerställa att de på vetenskapliga grunder rekommenderade gränserna inte överskrids. Mobiltelefonin och inte minst utbyggnaden av 3G-nätet har skapat en enorm efterfrågan på information om eventuella risker från 3G och elektromagnetiska fält i allmänhet. Som ett underlag för sådan information genomförs bl.a. mätningar av den elektromagnetiska miljön på olika platser i landet, t.ex. från kraftledningar eller mobilmaster i storstad, småstad, eller landsbygd, men även i den nära omgivningen av olika slags elektriska hushållsapparater. Mätningar utomhus görs i regel spektralt med en mobil utrustning. De olika sändarna, med sina kända frekvenser, t.ex. banden för FM-radio, de olika TV-kanalerna, digital TV och systemen för mobiltelefoni kan lätt identifieras som toppar utefter frekvensaxeln. Sådana mätningar visar t.ex. att nere på marken där det kan finnas människor i närheten av en mobilmast har man exponeringsnivåer, räknat i W/m 2, som är mindre än en tusendel av de rekommenderade gränserna. De allmänna råden innehåller också formler för att summera bidragen från de olika sändarna. Det är vanligt att den elektromagnetiska miljön domineras av TV- och FM-sändningar med frekvenser som är jämförbara med mobiltelefonins. Själva mobiltelefonerna med sina antenner nära örat ger betydligt högre exponering, räknat i SAR, dock inte över begränsningarna. SSI har mycket små möjligheter att åta sig mätningar på begäran från privatpersoner eller företag, eftersom efterfrågan vida överskrider våra per- sonalresurser. SSI hanterar inte heller frågor om elkänslighet, utan får i sådana frågor hänvisa till Socialstyrelsen och den medicinska vetenskapen. Mer att läsa SSI:s informationsskrifter och rapporter finns på hemsidan under rubrikerna»elektromagnetiska fält och mikrovågor«, respektive»mobiltelefoni«. Rapporter finns under en särskild knapp överst på startsidan eller under rubriken»vår verksamhet«/»ssi:s publikationer«/»ssi rapporter«. Det mesta materialet finns även på papper och kan beställas från SSI, Stockholm eller per e-post (bestall@ssi.se). Anders Glansholm Fysiker, SSI 1. Rådets rekommendation av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz 300 GHz); 1999/ 519/EG, EGT L 199, , s Guidelines for limiting exposure to time-varying electric, magnetic and electromagnetic fields (up to 300 GHz); Health Phys. Vol. 74, No 4, April 1998, pp Fysikaliska storheter Strömtäthet (måttenhet: ampere per kvadratmeter, A/m 2 ) definieras som den ström som går i ett elektriskt ledande material i en viss tvärsnittsarea, vinkelrät mot strömmens riktning. I detta sammanhang kan ledaren vara en människokropp eller del därav. Elektrisk fältstyrka (E, måttenhet: volt per meter, V/m) är en riktad storhet, vektorstorhet, vilken ger upphov till en kraft som verkar på en elektriskt laddad partikel. Magnetisk fältstyrka (H, måttenhet: ampere per meter, A/m) är en riktad storhet, vektorstorhet, som vid sidan av den magnetiska flödestätheten beskriver ett magnetfält i varje punkt i rummet. Magnetfält ger upphov till krafter på magnetiska material och på elektriskt laddade partiklar som rör sig i fältet. Magnetisk flödestäthet (B, måtttenhet: Tesla, T) är en riktad storhet, vektorstorhet, som är ett alternativt sätt att beskriva magnetfältet. Mellan magnetisk flödestäthet och magnetisk fältstyrka finns ett enkelt samband: B = 4π 10-7 H. Sambandet gäller i luft och andra icke magnetiska material såsom biologisk vävnad. För att beskriva exponering för magnetfält behöver man alltså inte mäta båda storheterna. Frekvens (f, måttenhet: Hertz, Hz) är ett mått på hur många svängningsperioder det elektromagnetiska fältet uppvisar per sekund. Våglängd (λ, måttenhet: meter) är den sträcka som fältet transporteras under en svängningsperiod. Mellan frekvens och våglängd gäller sambandet λ = c/f, där c är ljushastigheten ( m/s). Strålningstäthet eller effekttäthet (S, måttenhet: watt per kvadratmeter, W/m 2 ) är mått på den energi som varje sekund transporteras, jämnt fördelad, mot en yta vinkelrät mot vågens riktning. Transport av energi per sekund kallas också effekt. Effekttätheten beror både på den elektriska och magnetiska fältstyrkan. I fjärrfältet, dvs. på ett avstånd mer än ungefär tio våglängder från en sändare, gäller att S = E H = E 2 /377 = H I ett rent fjärrfält räcker det alltså med att mäta antingen E-fält eller H-fält, som var för sig ger tillräcklig information. I närfältet är bilden mycket mer komplicerad och därför måste man i sådana positioner mäta både E-fält och H-fält. I närfältet är begreppet effekttäthet inte någon lämplig storhet för att värdera en exponeringssituation. Vid vågor med hög frekvens (kort våglängd) lämpar sig begreppet effekttäthet väl, eftersom man snart befinner sig i fjärrfältet, medan man i det lågfrekventa området, där våglängden kan vara många kilometer eller mil, behöver tillgripa mätningar av såväl E- som H-fält. SAR (specific absorption rate, måtttenhet: watt per kilogram, W/kg) är ett mått på vilken energi som varje sekund absorberas i någon viss massa sammanhängande vävnad. 3-4/2003 Strålskyddsnytt 7

8 Internationell radiobiologisk kongress i Brisbane Den 12:e internationella kongressen om radiobiologisk forskning (ICRR) hölls i Brisbane, Australien mellan den 17 och 22 augusti. Den samlade omkring 1500 delegater från 37 länder. Flest kom från USA och Japan samt från värdlandet Australien. Antalet europeiska strålningsbiologer på kongressen var begränsat, vilket troligen berodde på det långa reseavståndet men kan också återspegla strålningsbiologins ställning i Europa. Det vetenskapliga programmet omfattade i varierande grad radiofysik, radiokemi, strålningsbiologi och onkologi. Tonvikten låg dock på onkologisk forskning, delvis beroende på att det sammanföll med det årliga australiensiska onkologimötet. Detta bidrog sannolikt till att kongressen i ganska stor utsträckning sponsrades av företag, vilket i sin tur hade lett till att många föreläsare hade bjudits in. Dessutom kunde ett relativt stort antal resestipendier delas ut. Annelie Meijer, Karolinska Institutet var en av de unga forskare som fick ett sådant. Kongressen pågick under fyra dagar och var välorganiserad. Varje dag genomfördes sex parallella föreläsningar, tio symposier och fyra workshops samt en postersession. Därutöver hölls dessutom en plenarsession på morgonen (halv åtta), strax före lunch samt som avslutning om aftonen, så dagarna utnyttjades till fullo för det digra vetenskapliga programmet. För oss deltagare gällde det att plocka russinen ur kakan, väl medvetna om att man gick miste om flera intressanta föredrag. Nedan följer några»godbitar«som jag plockade. Martin Lavin, Australien inledde hela kongressen genom att redogöra för regleringen av cellcykeln efter bestrålning. Den bild som han visade i början av sin presentation, illustrerar på ett bra sätt vilka områden som berördes på kongressen. Det kanske mest påtagliga var de framsteg som rapporterades från forskningen kring DNA-reparation och cellcykelregleringen. Kunskapen kring de olika reparationsmekanismerna har tydligt ökat och några påstod till och med att man var nära ett genombrott inom området. De nya kunskaperna får med all sannolikhet betydelse för både strålskyddet i framtiden och för onkologiska tillämpningar. Ett symposium handlade om»bioterrorism«och strålning och var mycket välbesökt. Här diskuterades behovet av att utveckla snabba och känsliga metoder för biologisk dosimetri. Man diskuterade även vilka åtgärder som borde sättas in mot personer som erhöll stråldoser i händelse av terrorhandlingar. Problemet konstaterades vara stort och komplext. Enligt amerikanska forskare är bioterrorism det största hotet mot säkerheten i framtiden. De psykosociala effekterna ansågs vara de mest kritiska efter en händelse och samtidigt svårast att hantera. Därför var utbildning i förebyggande syfte betydelsefull. För att ta hand om de När celler exponeras för joniserande strålning uppkommer skador på DNA. Detta leder till att en mängd olika cellulära processer aktiveras i syfte att bibehålla eller återställa integriteten hos DNA. som utsatts för ökade stråldoser borde erfarenheter från strålterapi mot cancer spela en viktig roll.»bystanding«som var ett hett område på kongressen i Dublin 1 för fyra år sedan verkade nu ha blivit ett mer accepterat faktum. Eric Hall, USA framhöll i sin Kaplan 2 -föreläsning (som handlade om dosresponssamband för carcinogenes) att bystanding-mekanismer hade betydelse för uppskattning av riskerna i lågdosområdet. Någonstans mellan 50 och 100 mgy medför detta att lutningen på dosresponskurvan ändras, dvs. risken avtar inte linjärt 8 Strålskyddsnytt 3-4/2003

9 med dosen, utan kurvan böjer av svagt uppåt för att sedan avta linjärt mot noll. Innebörden av detta för uppskattning av cancerriskerna vid datortomografi undersökningar av barn eller efter strålbehandling diskuterades. De doser som kan vara aktuella i dessa sammanhang ligger inom det område där dosresponssambandet är ickelinjärt och kan innebära att risken är högre än vad som förväntas från LNT-hypotesen. För IMRT (intensity modulation radiation therapy) kan risken för uppkomst av solida tumörer i ett längre tidsperspektiv komma att fördubblas, ansåg Hall. Skadeclusters och reparationer Hur en ansamling av strålinducerade skador i DNA, s.k. clusters, kan repareras effektivt beror på avståndet mellan de olika skadorna enligt Martine Lomax, Storbritannien. Om avståndet mellan skadorna var mer än 8 baspar så uppkom inga cluster utan enbart enklare (lätt reparabla) DNA-skador. En som forskat kring den biologiska betydelsen av sådana skador är Dudley Goodhead, Storbritannien. Han menade att partikelspårens egenskaper har stor betydelse för vilka biologiska effekter som uppkommer i lågdosområdet. För en elektron gäller att cirka en fjärdedel av energin deponeras via jonisationsclusters. Ett enkelt partikelspår från en elektron genom en cell (diameter 8 mm) ger i genomsnitt upphov till 1 milligray. Det innebär att var tolfte cell hos en människa erhåller ett partikelspår per månad. Ett enda partikelspår genom en cell från hög- LET strålning ger 0,2-0,5 gray vilket exempelvis innebär att var femtusende cell erhåller ett partikelspår från bakgrundsstrålningen per månad. Frågan är då, vilka effekter kan ett enda partikelspår orsaka? Resultat från kromosomstudier indikerade att ett enda elektronspår kan orsaka kritiska DNA-skador (kromosomaberrationer), om än med låg sannolikhet. Goodheads hypotes, stödd på hans egna beräkningar, var att om det är en mutation som ger upphov till cancer så gäller LNT-hypotesen, men om bildning av genetisk instabilitet är fundamental för induktion av cancer, så bör det finnas ett tröskelvärde i dosresponskurvan. För låg LET-strålning, som ger en mer homogen dosfördelning (spår), menade Goodhead att bystander-mekanismerna inte var relevanta för riskuppskattningar i lågdosområdet, till skillnad från hög LET-strålning. Kromosomabberationer Ett intressant föredrag om kromosomabberationerna efter låg och hög LETbestrålning hölls av Rhona Anderson, Storbritannien. De använder sig av mfish-teknik för att studera aberrationerna och menar att komplexiteten hos skadan som uppkommer efter hög LET-bestrålning återspeglar spårstrukturen från α-partiklarna genom cellen. Penetration av en α-partikel genom kärnan motsvaras av en komplex aberration, som i sin tur kan omfatta mellan 7-8 kromosomer. Metoden som används anses utgöra en specifik biomarkör för hög LET strålning. Michael Cornforth, USA ifrågasatte den klassiska bilden för hur kromosomaberrationer bildas. Bättre metoder används idag inom området som visar att de gamla teorierna inte är helt korrekta. Studier av 125 I-inducerade DNAsträngbrott med hjälp av proteinet γ-h2ax, som aktiveras efter en strålskada, diskuterades. γ-h2ax-foci går att studera i enskilda celler genom att antikroppar till γ-h2ax binds till dessa foci som sedan kan observeras mikroskopiskt genom att fluorokromer har kopplats till dem. Det ansågs klarlagt att 125 I-sönderfall inducerade mer än ett dubbelsträngsbrott per sönderfall, men hur många, rådde det lite delade meningar om. Cancer och Hiroshima/Nagasaki Ett av de många symposierna handlade om forskning kring bomboffren från Hiroshima/Nagasaki. Foster anses generellt vara mycket strålkänsliga, eftersom epidemiologiska studier visat att röntgenundersökningar under graviditet kan orsaka leukemi hos barn. I djurstudier har däremot inte någon ökad strålkänslighet hos foster kunnat påvisas. Studier av atombombsoffren, som exponerats in utero (i livmodern), har visat att frekvensen translokationer (kromosomaberrationer) i lymfocyterna inte ökade med dosen, med undantag av en liten, men statistiskt säkerställd ökning vid doser understigande 0,1 millisievert. Ingen har tidigare kunnat påvisa detta. Tolkningen av resultaten var att apoptos spelar en viktig roll för eliminering av skadade celler. Kombinationseffekter mellan strålning och andra carcinogena agens har studerats för lever, lunga och bröstcancer inom den kohort som utgör Life Span Study. Studier av ca individer visade att effekterna av kombinationen rökning och strålning var signifikant icke-multiplikativa. Akut bestrålning tillsammans med hepatitis(c)-infektioner gav upphov till levercancer (hepatocellular carcinoma) medan däremot kronisk bestrålning fungerade som ett komplett carcinogen för HCC. Under senare år har diskussioner förts huruvida strålning kan orsaka kardiovaskulära sjukdomar. Resultat från djurstudier visade att oxidativ stress ökade efter bestrålning, vilket indikerade att strålning också kan ge upphov till denna typ av skador. Strålskydd och miljö Effekterna av strålning på den naturliga miljön behandlades på ett särskilt symposium. Intresset brukar vara relativt svalt bland strålningsbiologer för dessa problemställningar men, glädjande nog, tycktes denna trend vara bruten i Brisbane. Några av slutsatserna från föredragen var att bystandingmekanismerna har stor betydelse för att uppskatta riskerna för biota från joniserande strålning. Likaså framhölls det, att användningen av absorberad dos för riskuppskattningar förutsätter att de biologiska effekterna definieras bl a i syfte att klarlägga vilka mekanismer som kan vara betydelsefulla. Det påpekades också, att strålkänsligheten inte bara varierar mellan olika celler, organ och arter, utan även mellan olika individer av samma art. Slutligen en nackdel med årets kongress som bör påpekas: man ska inte publicera några Proceedings (sammanfattningar och redogörelser) från mötet. Kanske detta ändras inför nästa kongress som går av stapeln 2007 i San Fransisco, USA. Ma raukes! (jamtska för»vi ses«.) Synnöve Sundell-Bergman Fotnot Myndighetsspecialist, SSI 1. 11th International Congress of Radiation Research 2. Vid dessa kongresser delas det ut en mängd olika priser till minne av duktiga vetenskapsmän inom olika område. Henry S. Kaplan var chef för den radiologiska avdelningen vid Stanford och betydde mycket för utvecklingen av den onkologiska forskningen i USA. 3-4/2003 Strålskyddsnytt 9

10 Orsakar strålning från mobilbasstationer skadliga hälsoeffekter? En nyligen presenterad forskningsrapport från Nederländerna har ruskat om forskarvärlden en aning. Tidigare har det rått mer eller mindre konsensus bland de forskare som är insatta i problematiken om att strålning från basstationer inte utgör någon risk för skadliga hälsoeffekter. Vad man inte varit helt överens om är om användning av själva mobiltelefonerna skulle kunna innebära risker på lång sikt. Nu ska de nya rönen studeras ingående och utvärderas. Den nederländska studien»effects of Global communication system radiofrequency fields on well-being and cognitive functions of human subjects with and without subjective complaints«, som utförts av ett mycket välrenommerat forskningsinstitut i Haag rapporterar effekter på människor från 3G-liknande strålning vid exponering under gällande referensnivåer. Statens strålskyddsinstitut (SSI) bedömer att strålning från mobilbasstationer inte medför någon risk för skadliga hälsoeffekter för allmänheten. Zamborns nederländska undersökning har gjort riskbilden osäkrare och undersökningen kommer nu att granskas under lupp av forskarsamhället. En sak som förbryllar i deras resultat är att de deltagande grupperna noterade ett minskat välbefinnande för 3G-liknande strålning, men inte för GSM-strålning som åtminstone den ena undersökningsgruppen rapporterat att de var särskilt känsliga för. Skillnaden i frekvens är mycket liten och om besvären skulle bero på att strålningen är»pulsad«, så är GSM-strålning i så fall mer»pulsad«än 3G-strålning. Det viktiga nu är att studien granskas och att andra forskare får tillfälle att försöka upprepa resultaten. Skulle det visa sig att resultaten går att upprepa och att man på så sätt kan visa att människor upplever besvär vid strålningsnivåer under gällande referensvärden måste ICNIRP:s rekommendationer för radiofrekvent strålning självfallet omvärderas. Den snabba utbyggnaden av 3G-nätet väcker oro hos många människor. En livlig debatt om risker med strålning från mobilbasstationer pågår på dagstidningarnas insändar- och debattspalter och i radio och TV. Det finns också ett par mycket aktiva opinionsgrupper, som driver frågan om mobiltefonins farlighet mycket intensivt. De här grupperna är mycket pålästa och känner till minsta forskningsrapport som antyder någon typ av biologisk effekt från mobiltelefoni. Tyvärr ger man inte någon objektiv bild av kunskapsläget om riskerna. De nämner aldrig att den överväldigande majoriteten av utförda studier, och framför allt studier som håller en vetenskapligt godtagbar kvalitet, inte visar på några effekter från radiofrekventa fält under rekommenderade referensvärden. Sådana citerar de heller aldrig i sina insändare. Roger Santinis studie Det finns ett antal forskningsrapporter som ofta nämns när hälsorisker från mobilbasstationer diskuteras. En av dessa är en studie som har presenterats av en forskare från Lyon i Frankrike, Roger Santini,»Symptoms experienced by people in the vicinity of base stations«(ref). Santinis studie är en epidemiologisk undersökning som sägs visa att människor mår dåligt på grund av radiofrekvent strålning från mobilbasstationer. Han har annonserat efter deltagare till sin studie i tidningar, radio och på hemsidor på Internet. 530 personer har skickat in svar på hans frågeformulär där man skulle ange avstånd till närmaste basstation och sedan svara på frågor om hur ofta man kände något av 16 olika symtom, bland annat trötthet, ilska, huvudvärk, illamående, aptitlöshet, sömnsvårigheter, hörselproblem och yrsel. Santini har sedan relaterat antalet uppvisade symtom till avstånd till basstation och visar att om man bor nära en basstation så är man oftare trött och har oftare huvudvärk m.fl. symtom. Deltagarna delades upp i sex olika grupper beroende på avstånd från basstation: mindre än 10 m, m, m, m, m och längre än 300 m. Det finns flera uppenbara svagheter i Santinis undersökning. För det första så är urvalet inte slumpmässigt. Det är mycket troligt att en studie som annonseras på det sätt Santini gjort kommer att attrahera deltagare som vill demonstrera sin oro för, eller sitt missnöje med, utbyggnaden av mobiltelefonin. Dessutom: hur många vet det exakta avståndet till närmaste basstation? Den största svagheten är dock att det inte går att använda avstånd till basstation som exponeringsmått. För att en epidemiologisk studie ska vara meningsfull, måste man ha tillgång till en kontrollgrupp som inte är exponerad för det man vill undersöka. Inom den exponerade gruppen bör man helst också kunna ha olika undergrupper som har exponerats olika mycket. För att resultatet av en epidemiologisk undersökning ska bli meningsfullt är det viktigt att den individuella exponeringen för varje deltagare är noggrant bestämd. Annars blir resultatet missvisande. I Santinis studie är alla deltagare exponerade, även de som bor längre än 300 m från en basstation, men man vet inte hur mycket de är exponerade. Alla är utsatta för strålning från basstationer, från radio- och TV-sändare, från andra mobila kommunikationssystem för taxi, räddningstjänst, järnvägen, militären, åkerier m.fl., trådlösa telefoner, egna och andras mobiltelefoner och så vidare. Musstudien från Thessaloniki En annan rapport som ofta figurerar i de här sammanhangen är en undersökning av två grekiska forskare, Magras och Xenos:»RF Radiation-Induced Changes in the Prenatal Development of Mice«. De placerade ut möss i burar på några olika ställen i närheten av ett antal master med sändare för mobiltelefoni, FM-radio och TV utanför Thessaloniki. Nivån på strålningen på de platser där mössen placerades ut var relativt låg, 10 Strålskyddsnytt 3-4/2003

11 Miljöminister Lena Sommestad blickar fram- lyder under miljödepartementet. Därför är det av intresse SSI att se hur den ansvariga ministern Lena Sommestad vill prioritera strålskyddsfrågorna inom i miljövårdsarbetet i stort. Strålskyddsnytt bad henne därför svara på fyra frågor. från 0,06 V/m upp till cirka 2 V/m. Tolv muspar, uppdelade i två grupper, placerades ut och fick para sig successivt. Mössen flyttades under försöket mellan olika platser. Inom tre till fem parningar hade antalet ungar per hona sjunkit till i stort sett noll. Det här försöket har i många kretsar tagits till intäkt för att radiofrekvent strålning leder till skadliga hälsoeffekter för människor. Undersökningen har diskuterats i den engelska Stewart-rapporten, som dels påpekar att det inte fanns någon riktig kontrollgrupp under det sex månader långa experimentet, dels att man inte tagit någon hänsyn till att resultatet kan ha påverkats av lukt, buller eller andra stressfaktorer genom att mössen placerats i burar i en för dem onormal miljö under lång tid. Stewart-kommissionens slutsats är att det finns orsak att betvivla att den minskade fertiliteten hos mushonorna skulle bero på den radiofrekventa strålningen men att det ändå kan finnas skäl att upprepa försöket under bättre kontrollerade former. COST ACTION 281:s utredning En arbetsgrupp ur det EU-stödda projektet COST ACTION 281»Potential Health Implications from Mobile Communication Systems«har på uppdrag av det schweiziska miljöministeriet utrett om det över huvud taget är möjligt att göra meningsfulla epidemiologiska studier på hälsoeffekter av strålning från mobilbasstationer. Arbetsgruppens slutsats är att man i epidemiologiska studier inte skulle kunna urskilja Vilka strålskyddsfrågor anser du vara de väsentligaste i Sverige idag och varför? Som miljöminister anser jag att de viktigaste strålskyddsfrågorna i Sverige idag är följande: att minska utsläppen av radioaktiva ämnen i miljön, begränsa antalet hudcancerfall på grund av solen samt kartlägga risken med elektromagnetiska fält. En annan fråga som har hög prioritet är slutförvaring av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall. de ytterligt små överrisker som det eventuellt skulle kunna vara frågan om och att man heller inte skulle kunna demonstrera frånvaron av hälsorisker. Gruppen tar särskilt upp att»avstånd till basstation«som surrogat för en individuell exponeringsuppskattning kan leda till felaktiga exponeringsuppskattningar med förödande resultat för hela studien. Arbetsgruppens slutsats är att»avstånd till basstation«är en oanvändbar parameter för exponeringsuppskattning. Gruppen tar också upp Santinis undersökning som ett av flera exempel på studier, vars resultat inte bidrar till någon riktig riskbedömning, utan snarare ökar allmänhetens osäkerhet och oro. Däremot menar gruppen att det finns betydligt bättre förutsättningar för meningsfulla epidemiologiska studier för att undersöka eventuella risker med användning av mobiltelefoner. En studie som nämns är den pågående internationella IN- TERPHONE-studien. COST ACTION 281 konstaterar också att en genomgång av den vetenskapliga litteraturen inte stöder antagandet att det skulle finnas ett samband mellan strålning från mobilbasstationer och skadliga hälsoeffekter. Berättelser om utbrott av sjukdomar och besvär som sammanfaller med att basstationer i närheten tagits i bruk, motsägs av andra berättelser om motsvarande utbrott av sjuklighet i närheten av nyuppförda mobilmaster där antennerna inte har hunnit kopplas in. Lars Mjönes Verksamhetsansvarig, SSI Miljöminister Lena Sommestad Vilka prioriteringar avser du följaktligen att göra inom strålskyddsforskningen och varför? Det är för tidigt att gå in på prioriteringar idag. Regeringen har påbörjat arbetet med att ta fram en ny forskningsproposition. Propositionen är tänkt att presenteras under innevarande mandatperiod. Flera aktörer, bland dem SSI, Formas och Naturvårdsverket, har fått i uppdrag att komma in med forskningsstrategier för sina verksamhetsområden. Dessa strategier kommer att utgöra underlag för regeringens bedömning av omfattningen och inriktningen av den svenska forskningen och ligga till grund för överväganden som avser framtiden. Vidare kommer regeringen under mandatperioden att lägga en proposition som gäller uppföljning av miljökvalitetsmålen 1. Om det visar sig finnas behov av ytterligare åtgärder för att nå miljökvalitetsmålen kommer regeringen i propositionen att lägga förslag för att nå dit. Hur kommer detta att märkas i statsbudgeten under det som är kvar av mandatperioden? I den forskningspolitiska propositionen kommer regeringen att lägga förslag när det gäller prioriteringar av forskningens inriktning och resurser. I denna proposition kommer eventuella behov av resurser för forskning inom strålskydd att vägas mot forskningsbehov inom andra områden. Strålningen från elektromagnetiska fält (EMF) är nog den strålskyddsfråga som mest engagerar medborgarna nuförtiden, antagligen på grund av den snabba utbyggnaden Foto: SSI-info, BA Fortsättning på sid Se för ytterligare information om dessa 15 mål, vars syfte är att trygga den svenska miljön på lång sikt. Det övergripande ansvaret för dem vilar hos Naturvårdsverket, men SSI ansvarar för ett av målen: Säker strålmiljö. 3-4/2003 Strålskyddsnytt 11