UV RAPPORT 2012:179 ARKEOLOGISK UTREDNING Mellanköpinge 12:29

Transkript

1 UV RAPPORT 2012:179 ARKEOLOGISK UTREDNING 2012 Mellanköpinge 12:29 Kustnära boplatslämning i Trelleborgs nordöstra utkant Skåne, Trelleborgs kommun, Kyrkoköpinge socken Mellanköpinge 12:29 Adam Bolander

2

3 UV RAPPORT 2012:179 ARKEOLOGISK UTREDNING 2012 Mellanköpinge 12:29 Kustnära boplatslämning i Trelleborgs nordöstra utkant Skåne, Trelleborgs kommun, Kyrkoköpinge socken, Mellanköpinge 12:29 Dnr Adam Bolander

4 Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV) Odlarevägen Lund Tel.: Fax: e-post: uvsyd@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2012:179 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2012/0744 Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /4698. Bildredigering Staffan Hyll Layout Henrik Pihl Omslag Delar av undersökningsområdet sett från sydost. Foto: Adam Bolander. Tryck/utskrift E-print, Stockholm 2012

5 Innehåll Sammanfattning 5 Allmän bakgrund 5 Naturgeografiska förutsättningar 5 Aktuell fornlämningssituation 7 Målsättning 9 Metod och genomförande 9 Resultat 11 Sammanfattning av resultat 13 Måluppfyllelse 13 Källkritiska faktorer 14 Förslag till fortsatta åtgärder 14 Referenser 14 Administrativa uppgifter 16

6 Lommabukten Lomma Staffanstorp Malmö Bara Bunkeflostrand Oxie Yddingesjön Svedala Vellinge Sege å Börringesjön Skanör Falsterbo Ljunghusen Höllviken Kämpingebukten Trelleborg km Figur 1. Aktuellt undersökningsområde markerat på utdrag ur Översiktskartan, Skåne län. Skala 1: Mellanköpinge 12:29

7 Sammanfattning Trelleborgs kommun avser att detaljplanelägga delar av fastigheten Mellanköpinge 12:29 för bebyggelse. Det aktuella området är beläget i Trelleborgs stads nordöstra utkant och omfattar ca 6 hektar. En arkeologisk utredning utfördes av Riksantikvarieämbetet UV Syd under Då grävdes 22 sökschakt om en sammanlagd längd av 902 löpmeter, motsvarande en yta av ca 1488 m 2. Av exploateringsområdets totala m 2 undersöktes således cirka 2,5 %. En tidigare okänd fornlämning, bestående av gropar och stolphål identifierades i samband med utredningen. Stolphålen noterades närmast helt sakna kulturindikerande komponenter i ytan, varför det i samband med utredningen var svårt att säkerställa definitionen av dem genom endast en okulär besiktning. Fyndförekomsten var generellt liten, såväl i anläggningar som i matjord och bestod av enstaka flintavslag, mycket små keramikfragment och ett fåtal djurben. I en grop framkom däremot ett fragment av en flathuggen flintskära med datering till senneolitikum äldre bronsålder. Huruvida det är en datering som är gångbar för hela fornlämningen är inte möjligt att avgöra. Riksantikvarieämbetet UV Syd förordar att en arkeologisk förundersökning utförs inom delar av området föregående fortsatt exploatering, förutsatt att lämningarna inte kan bevaras. Allmän bakgrund Trelleborgs kommun avser att detaljplanelägga delar av fastigheten Mellanköpinge 12:29 för bebyggelse. Det aktuella området är beläget i Trelleborgs stads nordöstra utkant och omfattar cirka 6 hektar (figur 1). Efter samråd med Länsstyrelsens kulturmiljöenhet kontaktades Riksantikvarieämbetet UV Syd med en förfrågan om att upprätta en undersökningsplan och en kostnadsberäkning för en arkeologisk utredning. Fältarbetet utfördes oktober 2012 av arkeolog Adam Bolander. Naturgeografiska förutsättningar Exploateringsområdet är beläget en dryg kilometer från Skånes sydkust, alldeles i utkanten av Trelleborgs stad. Det omgivande landskapet präglas av omfattande jordbruksmarker, uppgående till cirka 82 % av den totala arealen i kommunen. Resterande 18 % hyser bland annat ädellövskog, naturbetesmarker, slåtterängar, sandstränder, kustängar och övriga småbiotoper. Ett fåtal Mellanköpinge 12:29 5

8 Västervång TRELLEBORG Exploateringsområde Registrerade fornlämningar, yta Registrerade fornlämningar, punkt Figur 2. Utredningsområdet och omgivande fornlämningar markerade på utsnitt ur Fastighetskartan. Cirkeln markerar en radie av 1,5 km från aktuellt område. Skala 1: Mellanköpinge 12:29

9 småskaliga vattendrag såsom Dalköpingeån, Ståstorpsån och Tullstorpsån slingrar sig genom landskapet på väg ned mot utloppen i Östersjön. Den särpräglade jordbruksmarken som omfattar större delen av kommunens areal benämns allmänt Söderslätt och får närmast ses som unik i landet. Anledningen därtill är dess specifika topografi, jordart och bördighet. Slätten har sin början alldeles innanför det flacka kustlandskapet och höjer sig långsamt norrut för att slutligen nå en höjd av m ö.h. invid landsvägen mellan Malmö och Ystad (väg 101). Slättmarkerna saknar större och sammanhängande odlingsimpediment, såsom exempelvis berg i dagen, rullstensåsar eller sjöar. Jordarten domineras på slätten av den så kallade sydvästmoränen som är en kalkrik och relativt stenfattig moränlera, vilken erbjuder gynnsamma förutsättningar för växtodling. Norr om landsvägen övergår slätten i det sydskånska backlandskapet, med en kuperad terräng bemängd med mindre vattensamlingar, i huvudsak dödishålor. Kullarna är generellt stora och inte sällan med platåartade formationer. Längst i norr når de en höjd av 69 m ö.h. Jordarten präglas i backlandskapet av Romeleåsens kalkfattiga urberg. Mikrotopografin har sin högsta punkt i undersökningsområdets nordvästra hörn, cirka 25 m ö.h., varifrån det sluttar ned åt söder och öster, där den lägsta punkten mäter 15 m ö.h. Ytan består uteslutande av åkermark, vars jord till största delen består av lera. Vid besiktning av platsen kunde området konstateras vara lättillgängligt och bestående av en sammanhängande åker utan korsande kraftledningar, synliga dräneringsbrunnar, stenrösen, vattenhål eller liknande. Arrhenius fosfatkartering påvisar medelhöga värden inom undersökningsområdets utbredning. Aktuell fornlämningssituation Kustnära områden har av hävd varit attraktiva, då de erbjudit ett såväl gynnsamt näringsfång som en lämplig plats att slå ned sina bopålar. Söderslätts synnerligen bördiga jordar har tillsammans med det fiskbemängda havsbandet erbjudit fördelaktiga förutsättningar för hushållens försörjning. De kustnära transportlederna har också varit eftertraktade platser för att manifestera sig i landskapet, exempelvis genom anläggandet av gravmonument. Slättlandskapets intensiva jordbruk med ständigt moderniserade maskinparker med större maskiner och mer djupgående plogar har dock inneburit att en stor del av de fasta fornlämningarna odlats bort. Synliga spår efter förhistorisk aktivitet är således förhållandevis få jämfört med områden med en lägre andel jordbruksmark. Lämningar kan däremot fortfarande finnas bevarade dolda under mark, men identifieras generellt endast i samband med exploatering. En stor del av de registrerade fornlämningarna består av ytinventerade boplatser. Därtill finns ett stort antal uppgifter om lösfynd, men även välförsedda gårdssamlingar härrörande från den flitigt brukade åkermarken och huvudsakligen bestående av flintföremål. Inom en radie av 1,5 km från det nu aktuella exploateringsområdet finns knappa 40 registrerade antikvariska uppgifter registrerade (figur 2). Av dessa utgörs åtta av ytinventerade boplatser, där en intensifierad förekomst av avslag eller verktyg som yxor, skrapor eller mejslar dokumenterats. Mellanköpinge 12:29 7

10 8 Mellanköpinge 12:29 Merparten av dessa får förmodas ha en datering i stenålder och är sannolikt härrörande i neolitikum. Det stora flertalet av de 11 registrerade gårdssamlingarna och anvisade fyndplatserna vittnar även de om ett välbefolkat stenålderslandskap. Exempelvis finns för Dalköpinge 7:1 registrerat en flintskära, en knacksten och en sländtrissa, medan Kyrkoköpinge 9:1 omfattar en större samling av yxor, pilspetsar, skrapor, spån, dolk, kärna och en holkyxa. Vidare finns ett antal dösar registrerade i omgivningen, exempelvis Kyrkoköpinge 1:1 och 1:2, som består av en runddös i hög, där det på kammarstenarna även finns älvkvarnar dokumenterade. Högen mäter 6 4,5 meter och är delvis kantad av resta stenar. Kyrkoköpinge 2:1 utgör en ovalt stensatt dös med en kantkedja omfattande runt 50 stenar. Kyrkoköpinge 2:2 består i sin tur av en runddös, belägen i en hög med måtten 8 6 meter. Därtill finns ytterligare uppgifter om en älvkvarnsförekomst på ett större granitblock som troligen flyttats från sin ursprungliga kontext (Dalköpinge 32:1). Ytterligare spår efter gravläggelser finns i form av åtta registrerade högar, varav sju utgörs av mer eller mindre bortplöjda konstruktioner som endast med hjälp av skriftliga eller muntliga uppgifter kunnat lokaliseras till en fysisk plats. Det kan däremot antas att det långvariga och intensiva jordbruket har inneburit att ett stort flertal medvetet tagits bort i syfte att få en så effektiv och optimal jordbruksmark som möjligt. Sannolikt har såväl högar som megalitgravar ursprungligen varit representerade av ett betydligt större antal än de vi idag har uppgift om. Den enda hög som idag kan skådas i området finns registrerad som Dalköpinge 1:1 och mäter 14 meter i diameter och uppbyggd till en höjd av 2 meter, med en idag förhållandevis plan topp. Medeltid och historisk tid är representerade av tre bytomter, nämligen Mellanköpinge (Kyrkoköpinge 6:1), Dalköpinge (34:1) och Kyrkoköpinge (5:1). Den senare utgörs av ett m stort område utsträckt i östvästlig riktning. År 1303 omnämns byn som Kickyköpinge och på 1570-talet ska byn ha bestått av åtta gårdar. Mellanköpinge är registrerad som en meter stor lämning med utsträckning nordnordost sydsydost. Dalköpinge förefaller att till ytan ha varit den största byn med en utsträckning över m, i en nordsydlig riktning. Endast ett fåtal arkeologiska undersökningar har företagits inom en radie av 1,5 km från det nu aktuella undersökningsområdet. Däribland Gislöv 2:1 som undersöktes av B M Vifot efter att lokalbefolkningen rapporterat att flera flintföremål och skörbränd sten framkommit i riklig mängd på platsen. vifot påträffade bland annat en stenpackning, gropar, samt ett omfattande fyndmaterial bestående av keramikfragment, flintverktyg och ben. Vid Riksantikvarieämbetets inventering av platsen under 1980-talet, påträffades ytterligare 14 skrapor, två knackstenar, tre avslagsblock, samt rikliga mängder av avslag. På 1920-talet undersöktes Trelleborg 21:1 i omgångar med anledning av en expanderande grustäkt. Fornlämningen bestod av en ca m stor grusås, vilken hyste ett flatmarksgravfält. I samband med undersökningarna dokumenterades sju skelettgravar, bland annat innehållande en förrostad järnkniv och två järntenar. Den senast utförda arkeologiska undersökningen företogs i området år 2007 då en särskild undersökning av Dalköpinge 35 utfördes

11 med anledning av detaljplaneläggning. Här påträffades en boplatslämning, bestående av gropar, stolphål, härd och rännor, samt en ställvis bevarad äldre markhorisont. Fyndmaterialet utgjordes av keramik och flinta, varav en stor del med en förmodad neolitisk datering. Föregående undersökningar av platsen hade påvisat flera huskonstruktioner med möjlig datering i äldre järnålder och övergången mellan yngre romersk järnålder och folkvandringstid. En omfattande kulturlagerbildning noterades även på boplatsen (Aspeborg 2008a ; Lagergren 2007). Undersökningar har också utförts inom Kyrkoköpinge bytomt (RAÄ 5:1), invid kyrkan, men utan nämnvärda resultat (Salminen 2003). Det så kallade Västervångsområdet är annars det kanske mest välundersökta området i senare tid i Mellanköpinges närområde, även om avståndet är något längre och uppgående till cirka 3 3,5 km från nu aktuellt exploateringsområde (figur 2). I en del av området undersöktes en större boplats, RAÄ 42, bestående av flera huskonstruktioner med en datering i brons- och järnålder i omgångar (Ericsson 2006; Becker 2005; Hellerström 2004). En neolitisk boplats, RAÄ 41, bestående av stolphål, gropar och härdar undersöktes 2007, samma år som en järnåldersboplats, RAÄ 39, med möjliga grophus dokumenterades ( Jacobsson 2008). RAÄ 40 undersöktes senast år 2009 då en yngre järnåldersboplats med bland annat en flerfasig gårdsbebyggelse bestående av 16 långhus med tillhörande gropar, härdar och brunnar påvisades. I anslutning fanns även en senneolitisk flatmarksgrav, RAÄ 43 (Björk et al 2009; Aspeborg 2008b; Jacobsson 2008). Målsättning Syftet med utredningen var att klargöra fornlämningssituationen inom undersökningsområdet. Utredningen skulle påvisa om och var det fanns områden som kräver fortsatta arkeologiska insatser. Om möjligt skulle utredningen även ge svar på eventuella fornlämningars karaktär, utbredning, datering och bevarandeförhållanden. Resultatet avsågs att ligga till grund för Länsstyrelsens fortsatta handläggning av ärendet. Metod och genomförande Den arkeologiska utredningen genomfördes i fält som en sökschaktsgrävning. Arbetet utfördes oktober Totalt placerades 22 sökschakt inom undersökningsområdet (figur 3). Dessa uppgick till en sammanlagd längd av 902 löpmeter, motsvarande en yta av cirka 1488 m 2. Av exploateringsområdets totala m 2 undersöktes således cirka 2,5 %. Matjorden schaktades ned till nivån där fornlämningar framträdde. Påträffade anläggningar mättes digitalt med GPS, registrerades och gavs en preliminär tolkning. Informationen fördes därefter in i fältdataprogrammen Intrasis och Intrasis Analysis för vidare bearbetning. Inga anläggningar undersöktes i profil, men däremot användes marksond vid några tillfällen för att konstatera anläggningarnas djup. Löpande under fältarbetet togs Mellanköpinge 12:29 9

12 a 4b Koloniområde Åbogård TRELLEBORG Undersökningsområde Sökschakt Figur 3. Översikt över undersökningsområdet i Trelleborgs nordöstra utkant, samt de upptagna schakten markerade på ett underlag av Fastighetskartan. Skala 1: Mellanköpinge 12:29

13 digitalfoton av särskilt intressanta anläggningar, men även enstaka situationsbilder i syfte att underlätta eventuella fortsatta insatser. Under den första fältdagen var väderförhållandena dåliga med regn och stark vind. Dag två och tre präglades av uppehållsväder och ihållande solsken. Resultat Inom undersökningsområdet förlades sammanlagt 22 sökschakt, generellt placerade i en sydostlig nordvästlig riktning (figur 3). Matjordens tjocklek varierade mellan 0,30 0,37 meter och var som tunnast strax norr om undersökningsområdets mitt där ett markerat höjdläge fanns (tabell 1). Alven utgjordes på höjdläget, samt längst i norr och i sydväst av en grågul och ställvis småstensberikad lera, medan den längs sluttningarna åt sydost och nordväst bestod av en ljus grå och lerig silt, även den ställvis stenberikad. I anslutning till områdets högsta punkt fanns i alven även ådror av skiffer, uppgående till en bredd av cirka 1 meter. I matjorden noterades sparsamt med fynd, men enstaka flintavslag, kärnor och väldigt små keramikfragment kunde identifieras. Schakt Längd (m) Matjord Alv Anläggningar ,37 Grå lerig, stenig silt 14 S ,30 Grågul, stenig, mager lera ,30 Grågul, stenig, mager lera 2 G 4a 42 0,32 Grågul, stenig, mager lera 1 G 4b 6 0,32 Grågul, stenig, mager lera ,35 Grå lerig, stenig silt 4 S ,30 Skiftande silt och lera 2 G; 1 S ,32 Grågul, stenig, mager lera ,32 Grågul, stenig, mager lera ,35 Grågul, stenig, mager lera ,30 Grågul, stenig, mager lera ,32 Grågul, stenig, mager lera ,34 Grå lerig, stenig silt 1 G; 33 S ,32 Grågul, stenig, mager lera ,30 Grå lerig, stenig silt 20 S ,33 Grå lerig, stenig silt 20 S ,32 Grå lerig, stenig silt 6 S ,35 Grågul, stenig, mager lera ,35 Grå lerig, stenig silt 10 S ,35 Grå lerig, stenig silt 4 S ,32 Grå lerig, stenig silt 1 S ,35 Grå lerig, stenig silt - Tabell 1. Sammanställning över resultaten av de inom utredningen upptagna sökschakten. G= grop, S= stolphål. De stolphål som identifierades inom undersökningen framkom i sluttningarna ned från det förhållandevis centralt belägna höjdläget. Näst intill uteslutande var de förknippade med en ljusgrå, torr, något lerig och stenig silt. I partier med en övervägande del grågul och stenig, mager lera förekom de överhuvudtaget inte. Generellt var stolphålen av en likartad karaktär, det vill säga rundade, med en diameter av 0,24 0,38 meter och fyllda av en mer Mellanköpinge 12:29 11

14 Figur 4. Två gropar som tagits fram i schakt 3. Foto: Adam Bolander. fuktig och lerig silt utan komponenter. I något enstaka fall kunde bränd lera, träkol eller ett minimalt keramikfragment observeras i ytan. Utöver ett fåtal med en något oval form, noterades inga stolphål vara av en mer amorf karaktär i plan. I de områden där stolphål förekom, framkom varken härdar, gropar eller andra anläggningar. Inte heller noterades fyndförekomsten i matjorden vara särdeles hög. Ett fåtal anläggningar provades med marksond och kunde konstateras ha ett djup av 0,10 0,25 meter. Anläggningarna får i nuläget betraktas som möjliga spår efter huskonstruktioner och/eller hägnadsstrukturer på eller intill en boplats. I syfte att säkerställa deras tillkomst och funktion såsom stolphål skulle däremot krävas vidare insatser med undersökning i profil, samt inlemmande i större strukturer och sammanhang, något som inte gavs möjlighet till inom ramarna för föreliggande utredning. I de västra och södra delarna av området framkom 6 gropar. Deras diameter översteg generellt 1 m och fyllningarna var berikade med kulturindikerande komponenter, såsom bränd lera, träkol, sot, skörbränd sten, djurben, flinta och keramik (figur 4). I en grop (1154) påträffades i ytan även ett fragment av en flathuggen flintskära. Fyndet har inte registrerats utan förvaras på Riksantikvarieämbetet UV Syd i avvaktan på eventuella fortsatta undersökningar. Gropen schaktades fram i sin helhet genom att ett kompletterande schakt (4b) togs upp i anslutning till det ursprungliga schaktet (4a). Anmärkningsvärt är att groparna i alla fall utom ett påträffades i de delar av området där koncentrationer av stolphål saknades, i stor utsträckning även motsvarande de områden där en högre lerhalt förekom i alven. Möjligen kan det indikera att de primärt anlagts såsom lertäktsgropar som i ett senare skede återanvänts för att deponera avfall. Ett sådant antagande bör kunna utredas genom att anläggningarna undersöks till hälften med en stående profil. På grund av den sparsamma fyndförekomsten är en tillförlitlig datering av lämningarna svår att få till stånd. Utöver flintskäran som bör tillskrivas 12 Mellanköpinge 12:29

15 Figur 5. Fragment av en flintskära som framkom i ytan av grop Foto: Staffan Hyll. övergången av senneolitikum och äldre bronsålder, så framkom endast ett fåtal mycket små och oidentifierbara keramikfragment av en allmän förhistorisk karaktär, samt därtill ett fåtal flintavslag. Utifrån Arrhenius fosfatkartering kan konstateras att det inom större delen av undersökningsområdet endast förekommer beskedliga halter av fosfat, medan de nordvästra och sydöstra delarna direkt angränsar till större områden med förhöjda värden. Sammanfattning av resultat Inom undersökningsområdet påträffades en tidigare okänd fornlämning, bestående av sex gropar och ett stort antal stolphål. De senare var placerade i en långsträckt sydostsluttning, samt ett mindre antal i en sluttning åt nordväst. På de platser där koncentrationer av stolphål fanns, noterades förutom en grop inga övriga anläggningar. Därtill kunde stolphålsförekomsten konstateras vara minimal i anslutning till fem av de sex groparna. Fyndförekomsten var generellt liten, såväl i anläggningar som i matjord och bestod av enstaka flintavslag, mycket små keramikfragment och ett fåtal djurben. I en grop framkom däremot ett fragment av en flathuggen flintskära med datering i senneolitikum äldre bronsålder. Måluppfyllelse Undersökningen genomfördes i fält enligt den i undersökningsplanen beräknade tidplanen. Antalet schakt och antalet sammanlagda löpmeter sammanföll också de med de förberedande planerna. Genom utredningen kunde en tidigare okänd fornlämning identifieras och delvis avgränsas inom undersökningsområdet. Mellanköpinge 12:29 13

16 Undersökningsområde Sökschakt Stolphål Grop Boplatsområde Figur 6. Förekomst av anläggningar och förslag till område som rekommenderas för vidare arkeologisk undersökning markerade. Skala 1: Mellanköpinge 12:29

17 Källkritiska faktorer Bland de faktorer som kan ha påverkat undersökningens genomförande eller resultat är följande punkter värda att beakta: Arbetet fick delvis utföras under stor tidspress, då problem med grävmaskinen uppstod. Vid uppstart var bränslenivån i maskinen låg och det skulle visa sig att den avställda påfyllnadstanken var helt tom. Kontakt med gräventreprenören, stillestånd och senare påfyllning med bränsle sinkade arbetet uppskattningsvis 3 4 timmar. Grävmaskinisten hade ingen erfarenhet av den inhyrda maskinen och var tillfälligt inhyrd, vilket innebar att schaktningsarbetet till en början inte var särskilt effektivt. Därtill blev schaktytans kvalitet till viss del även lidande. Då merparten av de vältaliga stolphålen saknade kulturindikerade komponenter eller fynd i ytan är det efter utredningen svårt att säkerställa deras funktion. De homogena och något avvikande fyllningarna är ytterligare något som kräver en mer omfattande undersökning för att kunna säkerställa anläggningarnas funktion såsom stolphål. Väderomständigheterna gav en dag med växlande regn och vind, då exempelvis dokumentation med digitalkamera blev något lidande. De övriga två dagarna innebar konstant solljus, som för en stor del av arbetstiden innebar ett något besvärligt släpljus som försvårade identifierandet av anläggningar. Förslag till fortsatta åtgärder Riksantikvarieämbetet UV Syd förordar att en arkeologisk förundersökning utförs inom delar av området föregående fortsatt exploatering, förutsatt att lämningarna inte kan bevaras. Inga tydliga avgränsningar, bortsett från i den norra delen, var möjliga att få till stånd under utredningen. Därför har det fortsatt intressanta området till stor del samma utsträckning som det ursprungliga (figur 6). Referenser Aspeborg, H Förhistoriska strandbosättningar vid Dalabadet. Järnålder i Dalköpinge. Skåne, Dalköpinge socken, fastighet Dalköpinge 6:15, RAÄ 35, Trelleborgs kommun. Riksantikvarieämbetet UV Syd rapport Aspeborg, H Del av Västervång 2:25 m.fl. Förhistoriska boplatslämningar. Arkeologisk förundersökning Riksantikvarieämbetet UV Syd rapport 2008:22. Mellanköpinge 12:29 15

18 Becker, N Välbevarade boplatslämningar på Västervång. Skåne, Trelleborg, Västervång 3:14 m.fl. Arkeologisk förundersökning Riksantikvarieämbetet UV Syd rapport 2005:6. Björk, T., Lenntorp, K-M. & Skoglund, P De stora gårdarna på Västervång- arkeologisk undersökning Regionmuseet Kristianstad, Landsantikvarien i Skåne rapport 2009:58. Ericsson, T Västervång. En boplats från äldre och yngre järnålder. Skåne, Trelleborgs kommun, Trelleborgs stad/socken. Västervång 3:14 m.fl. Arkeologisk undersökning Riksantikvarieämbetet UV Syd. Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:1. Hellerström, S Västervång 3:14 m.fl. Trelleborg, Skåne. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet UV Syd.rapport 2005:13. Jacobsson, B Västervång 2:25 m.fl. Förhistoriska boplatslämningar. Skåne, Trelleborg och Västra Tommarps socknar, Trelleborgs kommun. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet UV Syd rapport 2008:1. Lagergren, A Dalköpinge 6:15. Skåne, Dalköpinge socken, Dalköpinge 6:15, RAÄ 30 och 35. Riksantikvarieämbetet UV Syd rapport 2007:17. Salminen, L Kyrkoköpinge kyrkogård. Arkeologisk förundersökning, Regionmuseet Kristianstad, Landsantikvarien i Skåne rapport 2003:107. Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Riksantikvarieämbetets projektnummer: Intrasisprojekt: UV2011:262 Undersökningstid: Beslutad kostnad: kr Faktisk kostnad: kr Projektgrupp: Adam Bolander (projektledare) Underkonsulter: Europcar (hyrbil) Byggnadsmaskiner (etablering) KGC (gräventreprenad) Exploateringsyta: m 2 Undersökt yta: 902 löpmeter Läge: Ekonomiska kartan, blad 1C 8g Koordinatsystem: Sweref 99 TM Höjdsystem: Rikets, RH 00 Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: - Digital dokumentation: Intrasisprojekt UV2011:262 förvaras hos Riksantikvarieämbetet, Arkeo logiska uppdragsverksamheten, UV Fynd: En flintskära förvaras på Riksantikvarieämbetet UV Syd i avvaktan på eventuella fortsatta undersökningar 16 Mellanköpinge 12:29

19

20