ICC-profilers användbarhet vid gråbalansjustering av arkoffsettryck

Transkript

1 ICC-profilers användbarhet vid gråbalansjustering av arkoffsettryck The Capability of ICC-profiles in Sheet-fed Offset Print with a Neutral Colour Balance Sofia Norstedt 2003 EXAMENSARBETE Nr: E 2680 GT

2

3 EXAMENSARBETE, C-nivå Grafisk Teknik Program, 120p Namn Sofia Norstedt Företag Stora Enso Research, Falun Titel Reg nr E 2680 GT Månad/År ICC-profilers duglighet vid gråbalansjustering av arkoffsettryck Omfattning 10 poäng Examinator Emmi Enoksson Handledare vid företaget/institutionen Petter Kolseth Nyckelord ICC-profiler, Rendering, ProfileMaker, Gråbalans, Gråbalansjustering, Finpapper Sammanfattning I detta examensarbete har gråbalansstyrning och ICC-profilers duglighet undersökts. ICC-profilerna har utvärderats utifrån den tryckkvalitet de genererat tillsammans med olika papper. Gråbalansstyrning har använts som gemensamma likare för samtliga testtryckningar. Detta tillförde en variabel som var lika för samtliga papper i utredningen. Här med ökade sannolikheten att ICCprofiler skapade från olika papper, skulle ge en likvärdig kvalitet. I arbetet har många mätningar och beräkningar genomförts. De två främsta anledningarna till detta var dels att utreda i vilken mån det gick att gråbalansjustera trycket och dels att inhämta jämförbara värden på likheter och divergenser mellan olika kombinationer av ICC-profiler och papper. Mätdata hjälpte även till att ta hänsyn till de felkällor som fanns. Det var möjligt att gråbalansjustera trycket och det fanns likheter mellan en ICC-profil på olika papper och även mellan fler ICC-profiler på samma papper. Samtliga resultat och slutsatser var beroende av att neutral gråbalans upprätthölls under tryckningarna. Subjektiva och objektiva jämförelser visade båda på att en ICC-profil inte kommer att påverkas av variationer mellan olika pappersleveranser, såvida dessa inte är större än skillnaden mellan de olika papperna. Med säkerhet kunde inte förutsägas från vilket papper en ICC-profil skulle skapas för att ge en hög kvalitet på flera papper. Mest troligt var att likvärdigt resultat skulle kunna uppnås på G-Print, Multi Art Matt och Multi Art Silk Borlänge Röda vägen 3 Telefon: Telefax: URL:

4

5 DEGREE PROJECT Graphic Arts Technology Programme Graphic Art Technology, 120p Names Sofia Norstedt Company/Department Stora Enso Research, Falun Title Reg number E 2680 GT Year-Month-Day Exents 15 ECTS Examiner Emmi Enoksson Supervisor at the Company/Department Petter Kolseth The Capability of ICC-profiles in Sheet-fed offset Print with a Neutral Colour Balance Keywords ICC-profiles, Rendering, ProfileMaker, Colour balance, adjustment to colour balance, Grahpic Papers Abstract Adjustment to a neutral colour balance when printing was the starting point in this degree project. On this base ICC-profiles were evaluated and assessed. The survey was concentrated on the similarity between reproductions on different papers with various ICC-profiles. The colour balancing introduced a consistent variable between four graphic papers. With raised uniformity the probability increased to receive similarities between the various combinations of ICC-profiles and papers. Numerous of measurements and calculations have been carried out, mainly to confirm whether or not adjustment to a neutral colour balance is possible and repeatable. Further more this gained in comparable values corresponding to similarities and divergences between combinations of ICC-profiles and paper. The research concluded in the fact that it was possible to reach a neutral colour balance. One ICCprofile used together with various papers and also one paper with several ICC-profiles resulted in similarities and formed groups of samples. Since equivalent results could be reached on different samples, it implicated that variations within one paper shouldn t affect the ICC-profiles. This was valid when the variations were less than the divergence between the papers. Certain predictions on the question of from which paper the ICC-profiles should be generated to create highest quality in print hasn t been able to assemble. It s likely that equivalent results could be generated on G-Print, Multi Art Matt and Multi Art Silk Borlänge Röda vägen 3 Telefon: Telefax: URL:

6 Sofia Norstedt Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Gråbalansstyrning av dagstidningstryck Läsinstruktioner (diagram, figurer och tabeller) Syfte Mål Avgränsningar Metod Förstudier och fördjupning Testtryckning 1 (T.1): Gråbalansjustering av tryckpressen ICC-profiler Testtryckning 2 (T.2): Utvärdering av ICC-profiler Analys av arbetet 15 2 Gråbalansstyrning Dagstidningstryck Civilt arkoffsettryck ISO-standard 17 3 Färgstyrningssystem (Colour Management) Färgstyrningens tre delmoment Kalibrering Karaktärisering Konvertering 19 4 ICC-profiler Allmän referensfärgrymd (Profile connecting space = PCS) Referensfärgrymdens funktion Referensfärgrymdens uppbyggnad Kodning av referensfärgrymden Tolkningsmetod (rendering intent) CMYK-separering med olika renderingsmetoder Kolorimetrisk rendering Perceptuell rendering Mättnads rendering Beräkningsmotor (Colour management module = CMM) 24 6

7 Sofia Norstedt 5 Skapande av ICC-profiler i ProfileMaker Professional Specificering av den perceptuella renderingen (Gray Axis) Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:1a-1h, Appendix F:1-2) Komprimering av färgomfång (Gamut Mapping) Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:2a-2h, Appendix F:3-4) Betraktningsljus (Viewing Light Source) Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:3) Kompensation för optiska vitmedel (Correction Optical Brightener) Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:4) Separering Akromatisk repro (Separation) Total färgmängd/svartmängd (maximum ink coverage/black) Svartstart (Black Start) Svartbredd (Black Width) Balansera svartpunkt (Balance Black Point) 32 6 Genomförande Testtryckning Misspass Analys av Testtryckning Gråbalansjustering generellt CIELab-värden för gråbalansfält, processfärger, RGB och pappersvitt Testkarta (TC 6.02) Svartreferens Densitetsvärden Tryckkontrast och punktförstoring Gråmatriser ICC-profiler CMYK-separering Testtryckning Analys av testtryckning Testkarta (IT8/7.2) Subjektiv bildbedömning Tryckglans CIELab-värden för gråbalansfält Densitetsvärden, tryckkontrast och punktförstoring 50 7

8 Sofia Norstedt 7 Resultat Gråbalansjustering ICC-profiler Originallikhet i reproducerade färgvärden Likheter mellan olika kombinationer av ICC-profiler och papper Subjektiv jämförelse Objektiv jämförelse Analys av resultat Gråbalansjustering Originallikhet i reproducerade färgvärden Likheter mellan olika kombinationer av ICC-profiler och papper 54 8 Slutsats: återkoppling till frågeställningar i målet Är det möjligt att gråbalansjustera färgstyrningen Vilken stabilitet har ICC-profiler, som är framtagna Diskussion Fortsatt arbete Referenser Litteratur Artiklar Internet Kontakter Korrekturläsning 59 Appendix Appendix A (4) Explanations Appendix B (4) Rendering intents Appendix C (3) Information regarding print runs and analysis Appendix D (1) Sample numbers, shortenings and register over observers Appendix E (1) Time plan Appendix F (29) Enlargements of charts, images and figures 8

9 Sofia Norstedt Förord Tio lärorika, hektiska, roliga och i vissa fall även desperata examensarbetsveckor har passerat. Det är otroligt skönt att sitta och skriva de sista raderna och veta att jag snart har fullbordat det kanske viktigaste projektet under utbildningen. Definitivt har det varit ett av de mest avancerade arbeten jag engagerat mig i. Detta skulle inte vara möjligt utan handledning och projektidé ifrån Petter Kolseth. Ett stort tack till dig och alla andra på Stora Enso Research, Falun, som har hjälpt mig och fått mig att trivas på företaget. Framför allt vill jag tacka Anna Nicander, som varit en ypperlig tillgång vid problemlösning och för att bolla idéer med. Ett stort stöd har även Anette Andersson och Kerstin Streitlien varit, med bl.a. korrekturläsning och förslag till förbättringar. Avslutningsvis riktar jag även ett tack till Emmi Enoksson, handledare och examinator på. 9

10

11 Sofia Norstedt 1 Inledning 1.1 Bakgrund Vid planering och uppstart av detta examensarbete fanns en osäkerhet kring ICC-profilers användbarhet på olika papper. Det var inte entydigt fastställt på vilka papper och papperssorter (se Appendix A:1, nr.1), som en och samma ICC-profil gav en acceptabel kvalitet. Vidare fanns det en okunnighet, om vilka krav som ställs för att skapa fullgoda ICC-profiler. Vid användning av ett ICC-baserat färgstyrningssystem, bör all utrustning till en början kalibreras, sedan karaktäriseras och först efter detta kan korrekta konverteringar utföras. Genomförs föregående steg korrekt är det möjligt att generera stabila ICC-profiler. Genomförs ingen kalibrering, är tryckförhållandena vid karaktäriseringen inte kända. Detta gör det svårt att uppnå repeterbarhet, och därmed resulterar ICC-profilering i en varierande tryckkvalitet. Ovanstående har även medfört bekymmer för Stora Enso, då tryckerier ofta har ansett att en varierande tryckkvalitet orsakas av papperet. Detta gäller framförallt, i en ICC-baserad färghantering, i de fall då variationer uppstått mellan olika pappersleveranser, av ett och samma papper men med olika tillverkningstidpunkt (d.v.s. olika batcher ). Det har dock inte varit säkert att problemet ligger hos papperet, utan har lika väl kunnat ligga i en bristfällig färghantering och ett felaktigt skapande av ICC-profiler. Frågan uppkom: Hur kalibreras en tryckpress korrekt, vilka parametrar ska mätas och styras? Till grund för detta examensarbete låg tanken, att en gråbalansjusterad tryckpress var en god utgångspunkt vid kalibreringen. I en gråbalansjusterad tryckning blir ISO-standardens värden för CMY-grå, neutralt grå. En ICC-profil har potential att användas till flera olika papper, om det på dessa papper är möjligt att trycka neutralt grått och dessutom hålla en och samma luminans i CMY-fälten Gråbalansstyrning av dagstidningstryck Grundtanken bakom gråbalansstyrning av dagstidningstryck, är att ett och samma prepressarbete ska ge ett likvärdigt resultat hos alla dagstidningstryckerier. Färgstyrningen baseras på gråbalansfält, uppbyggda av två rastrerade halvor som båda ska vara neutralt grå och ha samma luminans. Den ena halva är uppbyggd av svart och den andra av cyan, magenta och gul. Alla tryckerier använder samma procentuella blandning av cyan, magenta och gul i CMY-fälten, vilket är en förutsättning för att producera likvärdiga tryck. De värden som används, är hämtade från ISO-standarden för coldsettryck. Den svarta rastertonen väljs individuellt för varje tryckeri. (< ) Läsinstruktioner (diagram, figurer och bilder) Denna rapport har ett upplägg där diagram, figurer och bilder återkommer två gånger, dels som miniatyrer invid aktuell text och dels i större format i Appendix F. Förklaringar till använda förkortningar finns i Appendix D. 11

12 Sofia Norstedt 1.2 Syfte Examensarbetets syfte var att tillhandahålla den kunskap som krävs för att Stora Enso ska kunna utarbeta rekommendationer, om hur tryckerier kan arbeta med ICC-profiler och färgstyrning. 1.3 Mål Primärt mål med detta examensarbete var att undersöka möjligheten att gråbalansjustera färgstyrningen på finpapper, i en arkoffsettryckpress. Baserat på denna färgstyrningsmetod, var det sekundära målet att utvärdera ICC-profilers duglighet, i kombination med olika papperssorter. Efter avslutat arbete skulle följande besvaras: 1. Är det möjligt att gråbalansjustera färgstyrningen i arkoffsettryck, med ett repeterbart resultat? 2. Vilken stabilitet har ICC-profiler, som är framtagna från och används under gråbalansjusterade tryckningar? Det vill säga, vilken är deras förmåga att ge en acceptabel kvalitet på olika papper inom en papperssort och eventuellt även på olika papperssorter. 1.4 Avgränsningar Examensarbetet avgränsades till att bedöma gråbalansjustering av Stora Enso Researchs tryckpress i Falun. Bedömningen gjordes utifrån stabiliteten hos ICC-profiler, som genererats från gråbalansjusterade tryckningar. Med stabila ICC-profiler menades deras förmåga att ge ett acceptabelt resultat på ursprungspapperet, andra papper inom samma och eventuellt andra papperssorter. På grund av arbetets omfattning var det inte möjligt att genomföra en total utvärdering, där t.ex. gråbalansjustering jämfördes mot färgstyrning med fasta densitetsnivåer. Vidare avgränsades arbetet till att endast skapa fem ICC-profiler. Då det inte fanns tid att ta fram optimala ICC-profiler, genom provtryckningar och därpå följande förbättringar, användes gemensamma inställningar vid skapandet av alla ICC-profilerna. Detta gav en likvärdig bedömningsgrund, där ICC-profilerna bedömdes utifrån hur överstämmande resultatet (bra eller dåligt) var på olika papperssorter. Av samma anledning, utfördes även CMYK-separationen med gemensamma inställningar. 1.5 Metod För att uppnå mål och syfte inhämtades praktisk och teoretisk kunskap, om ICC-profilers funktion utifrån tryckpressens inställningar, papperssort och profilframställning. Arbetet utgick delvis från gråbalansstyrning i dagstidningstryck. Tidplan som arbetades efter finns i Appendix E:1-2. I arbetets första skede undersöktes om det gick att gråbalansjustera färgstyrningen i tryckpressen, vid tryck på G-Print, Multi Art Matt, Multi Art Silk och Multi Art Gloss. Mätning av dessa tryck, gav möjlighet att undersöka de reproducerbara färgomfången på de olika papperna. Vidare gav detta en chans att förutsäga ICC-profilers förmåga att arbeta likvärdigt på olika papper. För att ytterligare kontrollera och utvärdera detta skapades sammanlagt fem ICC-profiler, från ark med ett gråbalansjusterat tryck. 12

13 Sofia Norstedt Profilernas stabilitet utvärderades genom att använda dem i tryck, på de fyra papperna och även på en konkurrents silkpapper, Premium Silk. På detta sätt kunde en ICC-profils tillförlitlighet och stabilitet bedömas. En stabil profil kunde användas på ett papper, oberoende av batch. Var en profil acceptabel på flera papper, borde den inte vara känslig för variationer inom det ursprungliga papperet. Detta resonemang användes för att påvisa profilernas stabilitet Förstudier och fördjupning Fördjupningen behandlade i första hand färgstyrning, ICC-profiler och deras uppbyggnad och användning. Vidare redogjordes för gråbalansstyrning och hur arbetet med detta fungerar i dagstidningsbranschen. Avslutningsvis har hänvisningar gjorts till relevanta ISO-rekommendationer för arkoffsettryck. Information hämtades från litteratur och visuella analyser av konvertering, med hjälp av olika profiler. Inställningar, i profilprogrammet ProfileMaker 4.1, undersöktes med syfte att fastställa deras funktion och uppgift. Ett användbart hjälpmedel var CMYK-konvertering av en L*- tonstege, vilken visade på en profils arbete Följande behandlades: Färgstyrning. ICC-profiler, deras uppbyggnad och beståndsdelar. Hur skapas en ICC-profil, vad ställs in och vad styr dessa inställningar? Gråbalansstyrning. ISO-standardens rekommendationer Testtryckning 1 (T.1): Gråbalansjustering av tryckpressen Testtryckningen genomfördes, hos Stora Enso Research i Falun, för utvärdering av färgstyrning med hjälp av gråbalansjustering. Först undersöktes vilka densitetsvärden, för cyan, magenta och gult, som gav en neutral CMY-grå, därefter identifierades den rasterton av svart, som i luminans motsvarar CMY-grå. Tryckningen påbörjades med pressen inställd på densitetsvärden, som normalt användes på tryckeriet (se Table 6:1, s. 37). Utifrån denna inställning, justerades densiteterna tills gråbalans uppnåddes i först och främst mellantons CMY-fältet och om möjligt även i övriga CMY-fält. Det var viktigt att bland annat pass mellan färgerna, punktförstoring, hyssjning, dubblering och trappning var under kontroll vid testtryckningen Testform På testformen till denna tryckning fanns tryckpressens styrstripp, dubblerings- och hyssjningsfält, trappningsfält, 100%-, 80%-, 40%-fält i cyan, magenta, gult och svart, CMY-grå ytor omgivna av svart i varierande rastertoner, gråmatriser och en testkarta utan ICC-profil (TestChart 6.02). (se Image 6:1, Appendix F:22) 13

14 Sofia Norstedt CMY-blandning Procentuell sammansättning av cyan, magenta och gul i gråbalansfälten, valdes i överensstämmelse med ISO ( ) för arkoffsettryck. Blandningar fanns definierade i kvarts-, mellan- och trekvartstoner, vilka alla fanns med på arket. Kvartstoner: C 25%, M 19%, Y 19% Mellantoner: C 50%, M 40%, Y 40% Trekvartstoner: C 75%, M 64%, Y 64% Analys av testtryckning 1 Testtryckning 1 analyserades utifrån möjlighet att gråbalansjustera tryckpressen och kvaliteten på trycket. För varje papperskvalitet mättes minst fem ark i följd, för att täcka tillverkningsvariationer i papperet. Vid identifiering av svart rasterton med korrekt luminans användes dels spektrala mätningar och dels subjektiv bedömning Parametrar som bedömdes: Skillnad mellan gråbalansjusteringen hos olika papper. Färgomfång, vitpunkt och färgkoordinater för processfärgerna i CIELab jämfördes mellan de olika papperna. Svart rasterton med korrekt luminans. Tryckkontrast, punktförstoring och densitet. CMY-blandningens lämplighet. Fanns det någon bättre lämpad blandning? ICC-profiler För ytterligare utvärdering undersöktes ICC-profiler, som skapades och användes med gråbalansjustering av trycket Skapande av ICC-profiler Totalt skapades fem ICC-profiler: en för varje papper och en gemensam för de fyra papperna. Profilerna skapades utifrån de mätvärden, som tagits fram vid analys av testryckning 1. Lämpliga inställningar identifierades med hjälp av fördjupningen. Profilerna utvärderades och jämfördes i största möjliga mån digitalt, innan de användes i tryck. Utvärderingen tydliggjorde hur ICC-profilerna påverkade processfärger, färgrymder, vitpunkt mm Konvertering med ICC-profil Bilder och testkartor konverterades till CMYK, med hjälp av ICCprofilerna. För att med säkerhet kunna avgöra, vad som hänt vid konvertering och tryckning, var originalfilerna i CIELab-format. Två fotografier och en testkarta användes och konverterades. Detta resulterade i fem varianter av fotografierna och testkartan. 14

15 Sofia Norstedt Testtryckning 2 (T.2): Utvärdering av ICC-profiler i kombination med papper För att utvärdera ICC-profilerna i kombination med olika papper, genomfördes ytterligare en tryckning med gråbalansjustering av tryckpressen. Utöver de fyra tidigare använda papperna, trycktes även på silkpapperet Premium Silk. Detta möjliggjorde bedömning av ICC-profilernas stabilitet och duglighet, med papper ur samma respektive olika papperssorter Testform Det fanns gemensamma delar på tryckformarna till de båda testtryckningarna. Dessa var tryckpressens styrstripp, dubblerings- och hyssjningsfält och 100%-, 80%-, 40%-fält i cyan, magenta, gult och svart. Utöver dessa fanns på T.2:s testform, även gråbalansfält, fem olika varianter av två bilder och en testkarta och fält med cyan, magenta och svart Analys av testryckning 2 Utifrån resultatet av testtryckning 2, avgjordes först och främst, om gråbalansjustering var ett repeterbart arbetssätt. I denna bedömning ingick även CIELab-värden för processfärger och gråbalansfält, densitet, tryckkontrast och punktförstoring. Dessa mätningar utfördes på fem ark i följd, med en spektrofotometer. Vidare mättes testkartorna, vilka i denna tryckning var CMYK-konverterade med ICC-profiler. Dessa mätningar gjordes endast på två ark per papper, på grund av projektets storlek. Var någon ICC-profil applicerbar på något annat än ursprungspapperet? Vilka likheter fanns mellan de olika papperna och ICC-profilerna? Utöver analys av testkartorna bedömdes bilderna på de olika papperna. Vid dessa bedömningar medverkade tio personer och resultaten analyserades i programmet Proscale. Observationer från dessa analyser kunde bekräfta eller dementera, de uppmätta resultaten. Tillsammans kunde visuell bedömning och mätvärden ge en bild av de olika ICC-profilernas kvalitet på olika papper. Det var viktigt att poängtera, huruvida den uppmätta skillnaden var synlig eller ej ICC-profilers stabilitet och förmåga utvärderades utifrån: Visuell bedömning av bilder, med fokus på skillnad mellan bilder med olika kombinationer av ICC-profiler och papper. Bilder bedömdes genom gruppering och poängsättning, med avseende på kvalitet. Objektiv bedömning utifrån mätvärden, med fokus på resultat med olika kombinationer av ICC-profiler och papper. I bedömningen ingick bl.a. färgomfång och CIELab-värden för processfärger Analys av arbetet I detta skede sammanställdes observationer från arbetets gång. Först och främst gjordes en bedömning av med vilka papper/papperssorter, en och samma ICC-profil gav ett stabilt resultat. Ark tryckta med en gråbalansjusterad tryckpress, låg till grund för bedömningen. 15

16 Sofia Norstedt 2 Gråbalansstyrning Med gråbalansstyrning menas tryckningar, där mängden och förhållandet mellan cyan, magenta, gult och svart styrs utifrån så kallade gråbalansfält. Vid dessa tryckningar används inte fasta densitetsnivåer för inställning av tryckpressen. Gråbalansfälten är uppbyggda av två delar, som ska se lika ut i luminans och färgneutralitet. Ena halva består av svart och den andra av cyan, magenta och gult. 2.1 Dagstidningstryck Metoden för gråbalansstyrning i dagstidningstryck kan grovt beskrivas med två olika typer av tryckningar. Den första syftar till att förbereda inför kommande gråbalansstyrda tryckningar, vilka representerar den andra varianten av tryckningar. (< ) Förberedande testtryckning: 1. Justering av CMY-densitet för att uppnå gråbalans. 2. Med dessa CMY-densiteter och lämplig densitet för svart, väljs rasterton i svart som i luminans motsvarar CMY-fältet. Tryckning med gråbalansstyrning: 1. Inställning av pass mellan färgerna. 2. Justering av CMY-densitet för att uppnå visuell gråbalans. 3. Inställning av korrekt densitet i svartreferens. 4. Med bevarad gråbalans justeras svärtan i CMY-fält, för att motsvara svartreferensen. (< ) Den procentuella blandningen av cyan, magenta och gul, som används i gråbalansfälten, är relaterad till ISO-standarden för coldsettryck. Den svarta rastertonen väljs individuellt för varje tryckeri. Tack vare detta kan samma digitala material användas till flera olika tryckerier. Detta gynnar framför allt annonsörer. (< ) 2.2 Civilt arkoffsettryck Skapandet av tryckta produkter omnämns allt mer i termer av processer. Till tryckprocessen räknas ofta den faktiska tryckningen och stegen där innan, med t.ex. repro och korrektur. Att betrakta ett tryckeri som en processindustri, medför en förändring i förhållandet till tryckning och tryckkvalitet. Från att eftersträva högsta möjliga subjektiva kvalitet, övergår allt fler till att anpassa sig efter standarder och att eftersträva en förutsägbar kvalitet. Processkontroll blir därmed allt vanligare. I kapitel 3 berörs det faktum att tryckpressar på något sätt måste kalibreras, innan fullgoda ICC-profiler kan skapas. För att uppnå processkontroll är kalibrering av tryckpressen så gott som ett krav, oavsett om ICC-profiler ska skapas eller ej. En standardisering av kalibreringen möjliggör den eftersträvade förutsägbarheten och repeterbarheten. Kalibreras alla tryckpressar mot en gemensam och standardiserad likare, som i dagstidningstryck, bör i teorin t.ex. samma digitala material kunna 16

17 Sofia Norstedt tryckas på samtliga tryckerier. I dagstidningstryck är denna likare gråbalansfält. Motsvarande bör kunna användas i civiltryck. CMY-värden till gråbalansfälten hämtas i detta fall från ISO-standarden för arkoffsettryck, ISO (Kjellberg, 2003) 2.3 ISO-standard The International Organization for Standardization (ISO) bildades 1947 och består av medlemmar från drygt 140 länder, däribland Sverige. Organisationen arbetar med att stödja standardiseringsarbete och att lansera nya och förändrade standarder. (ISO 2002) En ISO-standard består av dokumenterade överenskommelser, vad gäller kriterier och specifikationer. Dessa ska användas som riktlinjer eller regler. Tack vare dessa kriterier och specifikationer kan produkter, processer och material kontrolleras och godkännas. ISO täcker in alla tekniska ämnesområden, förutom de elektriska och elektroniska områdena, vilka handhas av IEC (International Electrotechnical Commission). Vad gäller informationsteknologi samarbetar ISO med IEC. (ISO 2002) Detta examensarbete hade nytta av standarder tillhörande kategorin Bildteknik, med numer 37, och underavdelningen grafisk teknik, Se Appendix A:3, nr 5 för lista över standarder med grafisk anknytning. Tabeller (table 2:1a-1e) nedan visar de exakta värden, som var aktuella för tryckningar inom examensarbetet. Table 2:1a Grey balance should be given by above tone value combinations. (ISO ) Table 2:1c Reflection densities of solids of the process colours. (ISO ) 1) Measured with polarization. 2) Measured without polarization. Table 2:1b CIELab coordinates for the solids of the process and secondary colours on a matt-coated (on top) and a gloss-coated wood-free paper (at the bottom). Measured with black backing, D50 illuminant, 2 observer and 0/45 or 45/0 geometry. When a white backing is used the a* and b* values remain the same, but the L* value rises between 2 and 3 steps. (ISO ) Table 2:1d Tone value increase in a tone value of 50% with a screen ruling of 150 lpi. (ISO ) Table 2:1e Tone value increase tolerance during print run. (ISO ) 17

18 Sofia Norstedt 3 Färgstyrningssystem (Colour Management) Att enkelt kunna reproducera förutsägbara färger är i dagsläget, i princip ett krav i den grafiska branschen. Kvalitetskraven på grafiska produkter är höga, vilket bland annat medför att slutproduktens färger måste kunna förutsägas och kontrolleras. För detta finns färgstyrningssystem (colour management) med tillhörande färgstyrningsprofiler (colour management profiles). Med hjälp av dessa profiler översätts färger mellan inläsningsenheter, skärmar och utenheter. (ICC 2002, s. 2) För att ett färgstyrningssystem ska fungera väl ställs krav på skapande och underhåll av systemet. Detta kan sägas bestå av tre moment: kalibrering, karaktärisering och konvertering. Dessa ska utföras i nämnd ordning, där till en början alla delar i systemet kalibreras, varpå en karaktärisering av enheterna kan genomföras och utifrån detta kan färgstyrningsprofiler skapas. (Adams & Weisberg 1998, ss ) Färgstyrningsprofiler skapas oftast i överensstämmelse med en standard, framtagen av the International Color Consortium (ICC). Detta har resulterat i namnet ICC-profil. I och med standardiseringen kan profiler och mätdata från olika leverantörer kombineras. (ICC 2002, s. 95) 3.1 Färgstyrningens tre delmoment Kalibrering Med kalibrering menas en standardisering av enheters funktion, i aktuellt färgstyrningssystem. Enheterna ska med andra ord justeras för att arbeta på ett förbestämt och förutsägbart sätt. Detta ger en reproducerbarhet, vilket är en grundförutsättning för att en karaktärisering ska vara giltig för kommande produktioner. För en scanner innebär detta steg ofta en vitpunktskalibrering, medan det för en bildskärm innebär justering av ljusintensiteten i de röda, gröna och blå fosforerna. Det är svårare att kalibrera tryckpressar, då många variabler påverkar resultatet, vilka i sin tur kan styras och påverkas av en rad olika inställningar. Exempelvis kan tryckresultatet vara beroende av gråbalans, kontrast, densitet mm. Dessa påverkas bland annat av inställningar i färg- och fuktverken, trycknypen, tryckhastigheten, temperatur och luftfuktighet. Utöver detta påverkar faktorerna även varandra, t.ex. ger en förändring i densitet även en ändrad gråbalans och en förändring av tryckhastighet ger en ändrad färg- och fuktbalans. (Adams & Weisberg 1998, ss ) Karaktärisering Vid karaktärisering identifieras förhållandet mellan reproducerade färgvärden och motsvarande ursprungsvärden, hos en kalibrerad enhet. Ofta används testkartor, innehållande ett varierande antal färgrutor med kända färgvärden. För en scanner består testkartorna av ett fotografi, 18

19 Sofia Norstedt negativ eller diapositiv, som läses in till en digital fil. Till utenheter används istället digitala testkartor, som hos bildskärmar reproduceras som ljusemission och hos andra utenheter reproduceras som olika typer av tryck och utskrifter. För utenheterna krävs någon form av inläsning av de reproducerade färgerna, vilket oftast görs med hjälp av en spektrofotometer eller en kolorimeter. (Adams & Weisberg 1998, ss. 1-7, 57-58) Konvertering Utifrån karaktäriseringen kan färgprofiler skapas, som vid konvertering mellan olika enheters färgomfång ger förutsägbara färger. (Adams & Weisberg 1998, ss ) 19

20 Sofia Norstedt 4 ICC-profiler Som nämnts ovan är syftet, med att använda ICC-profiler, att möjliggöra korrekta färgkonverteringar mellan olika enheter. För att ICC-profilerna ska fungera på detta sätt krävs en allmän referensfärgrymd, tolkningsmetoder och en beräkningsmotor (beskrivs nedan). Alla färgöversättningar går via referensfärgrymden och konverteringsberäkningarna utförs av beräkningsmotorn, i enlighet med de instruktioner som finns i ICCprofilen. (ICC 2002, s. 82) ICC-profiler bygger på karaktärisering av aktuell enhet, det vill säga identifiering av förhållandet mellan reproducerade färgvärden och motsvarande ursprungsvärden. I ICC-profilen finns fyra olika tolkningsmöjligheter av de reproducerade färgvärdena och därmed även olika konverteringsinstruktioner till beräkningsmotorn. En ICC-profil ger olika resultat, beroende på vilken tolkning och beräkningsmotor som används. (ICC 2002, ss. 3, 68-69) 4.1 Allmän referensfärgrymd (Profile connecting space = PCS) Referensfärgrymdens funktion Referensfärgrymden fungerar som ett fiktivt gränssnitt för färgkonverteringar, där de ursprungliga färgvärdena avbildas, efter att de översatts till ett format som överensstämmer med ICC-taggarna (lut16type eller lut8type, se förklaring i Appendix A:1, nr 2). Avbilden förändras, i enlighet med informationen i utenhetens ICC-profil, varpå en översättning görs till utenhetens färgsystem. Konverteringar sker alltså i två steg, till och från referensfärgrymden. Tack vare detta, och standardiseringen av referensfärgrymden, kan in- och utenhetsprofiler kombineras fritt. (ICC 2002, ss. 68, 95) Referensfärgrymdens uppbyggnad Referensfärgrymden är enhetsoberoende och bygger på en underklass till CIEXYZ-baserade färgrymder (Appendix A, nr 3). PCS kodas i CIEXYZ eller CIELab, där den förstnämnda är en färgrymd med ett linjärt förhållande mellan alla färger, som erhålls av rött, grönt och blått ljus. Från denna färgrymd kan, den perceptuellt likformiga, CIELab-färgrymden räknas fram. Referensfärgrymden baseras på media-relativ kolorimetri, vilket innebär att den kodas med färgvärden som står i förhållande till en kombination av belysning och det aktuella mediets vitpunkt. Vid mätning av ett tryck, innebär detta att en nollställning görs mot papperet, vilket då får CIELab-värdet (100,0,0). (ICC 2002, ss ) Kodning av referensfärgrymden Vid karaktärisering av den aktuella enheten mäts färgkoordinater hos ett antal reproducerade färger, vilka därefter ligger till grund för kodning av 20

21 Sofia Norstedt referensfärgrymden. Detta är inte en kvantifiering av referensfärgrymdens storlek, utan syftar till att möjliggöra specificering av punkter i färgrymden. (ICC 2002, s. 80) Mätningar för karaktärisering definieras av ISO Graphic technology Spectral measurement and colorimeteric computation for graphic arts images. ISO standard kräver kortfattat (ICC 2002, s. 79): CIE 1931 standardobservatör (se Appendix A, nr 3) Mätgeometri 0 /45 eller 40 /0 Betraktningsljus D50 med 500lux 4.2 Tolkningsmetod (rendering intent) Tolkningsmetoden, även kallad renderingsmetod, styr hur den uppmätta färgomfångsförändringen, vid reproduktion av definierade färgvärden, ska tolkas och kodas i referensfärgrymden. Tolkning kan göras kolorimetriskt (media-relativt eller ICC-absolut), perceptuellt eller mättat. En ICC-profil ska innehålla en tabell för media-relativ kolorimetrisk, en för perceptuell och avslutningsvis även en tabell för mättnadsrendering. Den ICC-absolut kolorimetriska renderingen kan därpå räknas fram, från den mediarelativa. De olika tolkningsmetoderna bestämmer framför allt om färgvärden ska normaliseras mot pappersvitt eller mot en perfekt reflekterande yta. En perfekt reflekterande yta återspeglar 100% av allt ljus, i praktiken görs detta ofta av ett vitt keramiskt material. (ICC 2002, ss ) Till renderingsbeskrivningarna nedan finns förtydligande illustrationer (se Appendix B:1-4). Alla renderingar beskrivs utifrån en och samma hypotetiska inläsning av en testkarta, observera att illustrationerna endast är principskisser CMYK-separering med olika renderingsmetoder Förutom att beskriva hur utenhetens färgomfång ska tolkas, bestämmer även renderingsmetoden hur färgvärden ska justeras vid konvertering mellan olika färgomfång. Vid val av renderingsmetod görs en hänvisning, till den del av aktuell ICC-profil som ska användas. Med andra ord bestäms om informationen ska hämtas från den media-relativt kolorimetriska, perceptuella eller mättnadstabellen. Vid separering, till CMYK, kommer ursprungsprofilens (t.ex. CIELab, Adobe RGB, Apple RGB, srgb, Color Match RGB, se Appendix A, nr 4) vitpunkt att antingen justeras till pappersvitt (ICC-absolut) eller till vitpunkten i PCS (media-relativ). I proportion till denna justering kommer även övriga färgvärden att förflyttas. Ytterligare beräkningar utförs, för både reproducerbara och icke reproducerbara färgvärden, med perceptuell och mättnadstolkning. Dessa beräkningar är leverantörsspecifika och beskrivs nedan. (ICC 2002, s. 98) Vidare styr tolkningsmetoden hur icke reproducerbara färgvärden ska förändras, för att hamna inom det reproducerbara tonomfånget. Även detta beskrivs nedan, i samband med respektive renderingsmetod. 21

22 Sofia Norstedt Kolorimetrisk rendering Förhållandet mellan färgvärden innanför utenhetens färgomfång, kommer vid konvertering att bevaras, på bekostnad av färger utanför giltigt färgomfång. Enligt ICC-specifikationen ska de icke reproducerbara färgerna flyttas in till det reproducerbara färgomfånget, på ett sätt som överensstämmer med den avsedda användningen av konverteringen. Detta ger tillverkare av program, för skapande av ICC-profiler, en stor frihet att lösa denna färgförflyttning individuellt. (ICC 2002, ss ) Förflyttningen görs enligt GATF för att uppnå så korrekta färger som möjligt, vilket kan innebära att det proportionella avståndet mellan färgerna förändras. (Adams & Weisberg 1998, s. 144) Det finns två kolorimetriska tolkningar: media-relativ och ICC-absolut, båda beskrivs nedan. Observera att ICC-absolut kolorimetri benämns som relativ kolorimetri av CIE! (ICC 2002, ss. 83, 97) Media-relativ kolorimetrisk rendering Media-relativ tolkning innebär, att PCS kodas med färgvärden som står i förhållande till belysning och det aktuella substratets vitpunkt. Vid kodningen kommer färgvärdet för mediets yta att flyttas till vitpunkten i referensfärgrymden, och därmed få CIELab-värdet (100,0,0). Övriga färgvärden kommer att flyttas i proportion till förändringen av vitpunkten. Vid konvertering av färger med denna tolkningsmetod kommer alla värden, innanför det reproducerbara färgomfånget, att anpassas till referensfärgrymdens vitpunkt, d.v.s. CIELab (100,0,0). Detta tillsammans med inflyttningen av de icke reproducerbara värdena, medför att tolkningsmetoden lämpar sig för färger, vilka redan är begränsade till det reproducerbara färgomfånget och därmed inte behöver komprimeras. Tonomfånget i referensfärgrymden står inte i förhållande till ett referensmediums svartpunkt (se förklaring nedan, ), vilket medför att en yta utan reflektans kommer att ha CIELab-värdet (0,0,0). (ICC 2002, ss , 92-95) ICC-absolut kolorimetrisk rendering ICC-absolut kolorimetrisk tolkning innebär att alla värden, i referensfärgrymden, står i förhållande till en perfekt reflekterande yta, betraktad under samma belysning som aktuellt medium. Detta medför att alla färger som ligger innanför reproducerbart färgomfång kommer att justeras till mediets vitpunkt ( pappersvitt ), vilket lämpar sig för t.ex. specialfärger. (ICC 2002, ss , 92-95) Profiler ska innehålla alla fyra tolkningsalternativ, dock krävs inte en särskild tabell för ICC-absolut kolorimetrisk tolkning. Dessa värden kan istället räknas fram från de media-relativa värdena. 22

23 Sofia Norstedt Följande ekvationer används för omräkning från ICC-absoluta till mediarelativa värden (ICC 2002, ss. 79, 82): Xa=(Xmw/Xi)*Xr Ya=(Ymw/Yi)*Yr Za=(Zmw/Zi)*Zr Där: XYZa= värden med ICC-absolut kolorimetrisk tolkning. XYZr= värden med media relativ kolorimetrisk tolkning. XYZmw= mediets vitpunkt. XYZi= referensfärgrymdens vitpunkt, CIELab-värde (100,0,0) Perceptuell rendering De exakta konverteringar som utförs är leverantörsberoende och innehåller varierande kompromisser, till exempel sänkt kontrast till fördel för bevarande av detaljer i hela tonskalan. Den perceptuella tolkningen utgår ifrån kolorimetriska värden, vilka sedan korrigeras efter behov. För att identifiera dessa behov används ett referensmedium med ett hypotetiskt tryck, betraktat under referensförhållanden. Denna referens jämförs med det faktiska mediet och betraktningsförhållandet och kompensationer/korrigeringar görs utifrån detta. Korrigeringar kan behövas för skillnader mellan enheter, media och betraktningsförhållanden. (ICC 2002, ss. 83, 92-95) Tack vare referensmediet finns en tydlig utgångspunkt och ett tydligt mål i PCS vid konvertering, vilket gör det möjligt att komprimera det ursprungliga färgomfånget till ett reproducerbart färgomfång. Vid denna komprimering bibehålls den proportionella skillnaden mellan färgvärden, på bekostnad av vissa färgers korrekta återgivning. Metoden lämpar sig för konvertering av bilder, framför allt fotografiska. (Adams & Weisberg 1998, s. 144) Referensmedia Referensmediet är ett fiktivt medium med ett hypotetiskt tryck, som antas betraktas under referensförhållanden. Det har en neutral reflektans på 89%, av vilken svart- och vitpunkt är definierad i procent. Referensmediets vitpunkt normaliseras till PCS:s vitpunkt (100,0,0). Har det faktiska mediet samma vitpunkt som referensmediet, kommer även denna punkt att få detta CIELab-värde. Referensmediets svartpunkt normaliseras även den mot PCS och tilldelas CIELab-värdet (3,1373:0:0), vilket ger en referens (även kallat svartmål) i PCS. Eftersom både vit- och svartpunkt definieras i PCS är tonomfånget fast. (ICC 2002, s. 94) Mättnads rendering I mättnadstolkning är de exakta konverteringar som utförs leverantörsberoende, med varierande kompromisser, precis som vid perceptuell tolkning. I mättnadsmetoden accepteras en förändring i nyans, till fördel för intensitet i rena färger. Denna tolkning utgår ifrån kolorimetriska värden, vilka korrigeras efter behov. Vit- och svartpunkt tilldelas CIELabvärdet (100,0,0) respektive (0,1373:0:0). (ICC 2002, ss. 83, 92-93) 23

24 Sofia Norstedt För att uppnå intensitet i färger, förskjuts de reproducerbara värdena mot ytterkanterna, på utenhetens färgomfång. Denna metod lämpar sig för konvertering av objektgrafik, diagram och tabeller. (Adams & Weisberg 1998, s. 144) 4.3 Beräkningsmotor (Colour management module = CMM) Beräkningsmotorn är en mjukvara som utför beräkningarna till och från referensfärgrymden. Konverteringarna görs enligt de instruktioner ICCprofilen innehåller. (ICC 2002, s. 2, 68) Olika beräkningsmotorer kan ge olika resultat, trots att samma ICC-profil används. Till viss del styrs storleken på dessa skillnader av kvaliteten på den aktuella ICC-profilen. Beräkningsmotorn har dock större inverkan på resultatet, än ICCprofilens kvalitet. (Adams & Weisberg 1998, ss ) 24

25 Sofia Norstedt 5 Skapande av ICC-profiler i ProfileMaker Professional 4.1 En av de mjukvaror som finns för att skapa ICC-profiler är ProfileMaker Professional 4.1 från GretagMacbeth. I detta program finns möjlighet att läsa in testkartor, skapa ICC-profiler, editera dem och definiera hur specialfärger ska separeras. Vid skapande av ICC-profiler finns en rad inställningsmöjligheter, vilka behandlas nedan. Den beskrivning som ges är grundad på GretagMacbeth s produktinformation och en praktisk utvärdering av konverteringar gjorda med hjälp av ICC-profiler skapade med olika inställningar. Vid skapande av ICC-profiler till utvärderingen, användes två grundinställningar. Utifrån dessa två utgångsprofiler skapades 13 olika varianter. Den ena utgångsprofilen separerade till CMY och den andra till CMYK, med vilka övriga ICC-profiler jämfördes (se Table 5:1). ICC-profile Normal Profile Size: Large Perceptual Rendering: Preserve Gray Axis Gamut Mapping: LOGO Classic Viewing Light Source: D50 Correction optical-brightener: NO Separation: UCR Total Ink Coverage: 300% Black Ink Coverage: 0% Black Start: 0 Balance Black Point: NO (100,100,100,0) Black Width: 50 ICC-profile Normal with black Profile Size: Large Perceptual Rendering: Preserve Gray Axis Gamut Mapping: LOGO Classic Viewing Light Source: D50 Correction optical-brightener: NO Separation: UCR Total Ink Coverage: 400% Black Ink Coverage: 100% Black Start: 0 Balance Black Point: NO (100,100,100,100) Black Width: 50 Table 5:1 The settings in the two starting ICC-profiles are specified in the table. ICC-profilerna utvärderades i Dupont Color Scientist 1.21 från DuPont Photopolymer & Electronic Materials. I detta program konverterades inmatade CIELab-värden med hjälp av ICC-profiler. Konverteringar gjordes i överensstämmelse med valda ICC-profiler för in- och utdata, renderingsmetod och beräkningsmotor. För att tydliggöra den funktion de olika inställningarna i ICC-profilerna hade, skapades diagram över de CMYK-värden konverteringarna resulterade i (se diagram nedan och Appendix F:1-6). De värden som matades in i Dupont Color Scientist 1.21, hämtades från en L*-tonstege och i vissa fall även från en a*- och b*-tonstege. L*- tonstegne innebar värden där a*=b*=0 och L* ökade från 0 till 100, a*- tonstegen innebar att L*=b*=0 och a* ökade från 100 till 100 (vid gamut mapping L*=50, a*=-100 till 100, b*=0) och på motsvarande sätt innebar 25

26 Sofia Norstedt en b*-tonstege att L*=a*=0 och b* ökade från 100 till 100 (vid gamut mapping L*=50, a*=0, b*=-100 till 100). Den beräkningsmotor som användes var Apple CMM, vilken rekommenderades av Heidelberg. (Amnéus & Astrén 2003, s. 12) 5.1 Specificering av den perceptuella renderingen (Gray Axis) Det finns totalt fyra olika alternativ vad gäller den perceptuella renderingen: Preserve Gray Axis/Preserve Plus och Paper Gray Axis/Paper Plus. Dessa ger endast inverkan på separeringsresultatet när perceptuell rendering används. Plus-varianterna ska ge en bättre tonåtergivning i skuggpartier, med fler detaljer. I övrigt överensstämmer dessa varianter med de två andra alternativen. Med Preserve Gray Axis anpassas papperets färg i ljusa toner till PCSvitpunkt (motsvarar media-relativ tolkning). I skugg- och mellantonspartier anpassas inte värdena efter vitpunkten i PCS (motsvarar ICCabsolut tolkning), och en skuggkompensering utförs. Denna metod rekommenderas för offset- och djuptrycksprofiler. Med inställningen Paper Gray Axis anpassas alla värden till vitpunkten i PCS (motsvarar media-relativ tolkning), och en skuggkompensering utförs. (GretagMacbeth 2002a, Generating an Output Profile ) Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:1a-1h, Appendix F:1-2) Jämförelse mellan Preserve och Paper Gray Axis, tillsammans med perceptuell rendering, visade att den största avvikelsen uppkom i mellantonerna. Detta överensstämde med GretagMacbeths beskrivning av de två inställningarnas vitpunktsanpassning, se ovan. Skuggkompenseringen, som ska utföras vid konvertering med Plus-varianterna, medförde att mörka toner (L* <50) fick större utrymme och tack vare detta skulle en högre detaljrikedom i dessa toner kunna reproduceras. Ett förvånande resultat var att valet av Preserve Gray Axis och Paper Gray Axis påverkade alla renderingsmetoder. Skillnaden mellan de två varierade, beroende på renderingsmetod. Mediarelativ rendering resulterade i en markant skillnad vid Chart 5:1a Chart 5:1c 26

27 Sofia Norstedt konvertering av mörka toner (L*=10-35), där Paper Gray Axis gav mörkare toner än Preserve Gray Axis. ICC-absolut rendering gav samma skillnad som media-relativ rendering, men även med skillnad i de ljusaste tonerna (L* 85-95). Mättnads rendering var i princip identisk med perceptuell rendering, vilken beskrivits i punkten ovan. Plus-varianterna påverkade den perceptuella och mättade renderingen likartat. Med media-relativ rendering resulterade både Preserve Plus och Paper Plus i samma separering som Paper Gray Axis. ICC-absolut rendering påverkades inte av plus-varianterna. Inställningar vid skapande av dessa ICC-profiler utgick ifrån Normal ICC-profilen. Den inställning som förändrades var: 1. Perceptual Rendering: Paper Gray Axis 2. Perceptual Rendering: Paper Gray Plus 3. Perceptual Rendering: Preserve Gray Plus 5.2 Komprimering av färgomfång (Gamut Mapping) Utöver de fyra renderingsmetoderna, finns det två extra alternativ att styra hur färgomfång ska komprimeras vid skapande av ICC-profiler. Dessa två är LOGO Classic och LOGO Chroma Plus, vilka har inverkan på alla fyra renderingsmetoderna, dock störst på perceptuell- och mättnadsrendering. LOGO Classic syftar till att bevara luminansen och därmed detaljer i hela tonomfånget. LOGO Chroma Plus syftar istället till att öka kromaciteten (färgstyrkan), med minsta möjliga förlust i detaljrikedom. (GretagMacbeth 2002a, Generating an Output Profile ) Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:2a-2h, Appendix F:3-4) Vid konvertering av a*- och b*-tonstegar (där L*=50) resulterade LOGO Chroma Plus i starkare och mer mättade färger. Detta gällde för a* och b* >60. Mättnaden höjdes genom att sänka och/eller höja mängden av primärfärger. T.ex. i gula färger ökade mängden gult, medan cyan och magenta minskade. Det framgick inte om perceptuell och mättnadsrendering påverkades mer av denna inställning. Chart 5:2a Chart 5:2b 27

28 Sofia Norstedt Inställningar vid skapande av dessa ICC-profiler utgick ifrån Normal ICC-profilen. Den inställning som förändrades var: 1. Gamut Mapping: LOGO Chroma Plus. 5.3 Betraktningsljus (Viewing Light Source) Med hjälp av inställning av betraktningsljus kan ICC-profiler anpassas, för att utföra separeringar avsedda att betraktas i ett specifikt ljus. Främst är denna funktion användbar för skrivare med pigmenterat bläck, vilket ofta ger upphov till metameri. Med detta menas att en färg kan se olika ut, beroende på betraktningsljus och omgivning, vilket i sin tur medför att förhållandet mellan två färger kan variera starkt. I och med att betraktningsljus väljs vid skapandet av ICC-profilen, kommer färger att se korrekta ut i detta ljus. (GretagMacbeth 2002a, Gamut Mapping variants ). Det finns sex olika alternativ att välja på (GretagMacbeth 2002b): D 50: dagsljus, vid lunchtid. Färgtemperatur 5003 K. D 65: dagsljus, något kallare än D 50. Färgtemperatur 6504 K. C: ett ljus motsvarande inomhusbelysning. Färgtemperatur 6774 K. F 2: CWF, ett kallt vitt fluoriserande ljus. F 11: TL 84, ett fluoriserande ljus. GTI Box D 50: ett ljus motsvarande D 50 i ett betraktningssystem på datorskärm. Judge III D 50: ett ljus motsvarande D 50 i GretagMacbeths Judge III-betraktningsbox Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:3) Vid anpassning till olika betraktningsljus förändrades separeringarna, beroende på betraktningsljusens egenskaper. Två olika betraktningsljus har inte samma spektrala sammansättning, vilket innebär att en och samma yta kan reflektera olika spektrum och de upplevs därmed olika. För att ytan ska upplevas lika, krävs två olika CMYK-blandningar för de två betraktningsljusen. Inställningar vid skapande av denna ICC-profil utgick ifrån Normal ICC-profilen. Den inställning som förändrades var: 1. Viewing Light Source: D65 Chart 5:3 28

29 Sofia Norstedt 5.4 Kompensation för optiska vitmedel (Correction Optical Brightener) Papper med optiska vitmedel innehåller blå pigment, vilka av det mänskliga ögat uppfattas som en ökad vithet i papperet. Kolorimetrar och spektrofotometrar uppfattar en tillsats av dessa pigment, som en ökning av blå reflektion. Skapas ICC-profiler utifrån detta, med media-relativ kolorimetrisk rendering, kommer ett gulstick att genereras vid separeringar. Med media-relativ rendering anpassas färgomfånget till PSC-vitpunkt, vilket vid användning av optiska vitmedel innebär en förflyttning mot gult. Detta ger en ökning av reproducerbara gula färger och en minskning av reproducerbara blå färger. De blå färger som hamnar utanför färgomfånget kommer att flyttas mot gult, vilket ger upphov till gultonen. ProfileMaker 4.1 kompenserar med denna funktion för skillnaden i den mänskliga uppfattningen av en färg och mätutrustningens spektrala värden. I och med detta kan gultoner undvikas. För att programmet ska kunna detektera mängden optiska vitmedel måste spektrala mätningar ha gjorts. Kompensationen sker i proportion till mängden optiska vitmedel. (GretagMacbeth 2002b) Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:4) Vid användning av kompensering för optiska vitmedel, ökade mängden cyan något mer än mängden gult och magenta i mörka toner (L* 15-30). Icke-reproducerbara färger ligger främst i toner med hög kromacitet och i mycket ljusa och mörka toner. I ljusa toner kompenserades gulsticket av blåheten i papperet, vilket inte skedde i mörka toner, där papperet inte var synligt mellan rasterpunkterna. Detta kan vara anledningen till att kompenseringen, i testet, främst skedde i mörka toner. Inställningar vid skapande av denna ICC-profil utgick ifrån Normal ICC-profilen. Den inställning som förändrades var: 1. Correction optical-brightener: YES Chart 5:4 29

30 Sofia Norstedt 5.5 Separering I ProfileMaker 4.1 finns ett antal olika inställningar, för hur separering av färger till CMYK ska gå till. Det finns även generella förinställda alternativ, anpassade för bl.a. bläckstråleskrivare, arkoffset-, dagstidnings- och rulloffsettryck Akromatisk repro (Separation) Den akromatiska repron styr hur svart ska läggas till vid separation, d.v.s. vilka blandningar av CMY som ersätts av svart. Alternativen som finns i programmet är UCR, GCR 1-4, NoK och MaxK (GretagMacbeth 2002a, Generating an Output Profile ): UCR ersätter endast CMY i neutralt gråa partier. GCR arbetar överallt där det finns en gråkomponent (se Appendix A, nr 6). Graden av GCR, fyra nivåer, styr hur stor del av den gemensamma gråkomponenten som ersätts av svart. NoK (No Black) innebär att inget svart kommer att användas. MaxK (Max Black) lägger till maximal mängd svart Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:5) Skillnaden mellan UCR och GCR 1 blev liten. Detta berodde på att endast neutrala utgångsvärden (L*-tonstege) konverterats, och därmed arbetade både UCR och GCR 1 i alla toner. I en bild med få neutrala delar hade UCR resulterat i mindre svart än GCR 1. Användning av GCR 4 visade tydligt hur mängden svart ökade och hur mängden CMY minskade i relation till detta. Vid jämförelse mellan UCR och GCR 4, var den procentuella ökningen av svart stor runt L*= och störst runt L*= Motsvarande jämförelse vad gäller CMY, visade att den procentuella minskningen av CMY var störst runt L*= Svart ökade som mest med ungefär 590%, medan CMY minskade som mest med ungefär 35% i respektive färg. Inställningar vid skapande av dessa ICC-profiler utgick ifrån Normal with black ICC-profilen. Den inställning som förändrades var: 1. Separation: GCR 1 2. Separation: GCR 4 Chart 5:5 Chart 5:6 30

31 Sofia Norstedt Total färgmängd/svartmängd (maximum ink coverage/black) Den totala färgmängden styr den sammanlagda mängd färg som läggs på papperet, d.v.s. C+M+Y+K. Svartmängden styr hur många procent svart som maximalt läggs på papperet Svartstart (Blackstart) Svartstarten specificerar den minsta mängd av CMY, som krävs innan svart färg läggs till. (GretagMacbeth 2002a, Generating an Output Profile ) Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:6) Ett högt svartstartsvärde medförde att svart inte lades till i ljusa toner, medan det vid användning av ett lägre värde även fanns svart i dessa toner. Svartstart 90 medförde inte att svart började där cyan, magenta och gult hade ett rastertonvärde på 90%. Inställningar vid skapande av denna ICC-profil utgick ifrån Normal with black ICC-profilen. Den inställning som förändrades var: Black Start: Svartbredd (Black Width) Svartbredden specificerar hur svart ska finnas i mättade färger. Detta gäller främst mörka toner. En liten bredd rekommenderas endast till flexografi, djuptryck och eventuellt till offsettryck där djup svärta möjliggörs trots att endast CMY-blandningar används. (GretagMacbeth 2002a, Generating an Output Profile ) Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:7a-7c, Appendix F:6) Val av svartbredd påverkade endast mörka toner (L*<35). I neutrala toner gav en mindre bredd en lägre procentuell andel svart, medan en större bredd gav en högre procentuell andel svart. Svartbredden påverkade hur mycket svart som användes i mörka toner. Vid L*-axeln var mängden ungefär lika, oberoende av vilken svartbreddsinställning som användes. Mängden var störst Chart 5:7a Chart 5:7b 31

32 Sofia Norstedt närmast L*-axeln och avtog med ett ökande avstånd till denna. Skillnaden mellan stor och liten svartbredd bestod i hur snabbt, och till vilket värde, mängden svart minskade när kromaciteten ökade. En stor svartbredd gav en högre och långsamt avtagande mängd svart, medan ett litet värde resulterade i det motsatta. Mängden cyan, magenta och gul minskade, alternativt förblev oförändrade, när svartbredden ökade. Överlag gällde att de primärfärger (CMYK) som bildar en ren sekundärfärg (t.ex. rött = magenta och gult), minskades i mindre grad än övriga primärfärger. Till övriga primärfärger räknas t.ex. cyan i rött, vilken gav svärtan i tonen. Inställningar vid skapande av dessa ICC-profiler utgick ifrån Normal with black ICC-profilen. Den inställning som förändrades var: 1. Black Width: 0 2. Black Width: Balansera svartpunkt (Balance Black Point) Balansering av svartpunkten är en neutralisering, av CMYK-blandningen i de mörkaste tryckbara ytorna. Det rekommenderas att balansera eller att öka cyan något för att uppnå en mer mättad svartton. (GretagMacbeth 2002a, Generating an Output Profile ) Testet med ICC-profiler visade: (se Chart 5:8) Balanseringen arbetade endast i mörka toner (L* 0-20). För att balansera svartpunkten ökades mängden svart och förhållandet mellan cyan, magenta och gult justerades. En större andel svart motverkar känsligheten för färgstick vid tryck. Inställningar vid skapande av denna ICC-profil utgick ifrån Normal with black ICC-profilen. De inställningar som förändrades var: 1. Total Ink Coverage: 301% 2. Balance Black Point: YES (65, 70, 66, 100) 3. Balance Black Point: NO (66, 70, 65, 100) Chart 5:8 32

33 Sofia Norstedt 6 Genomförande Testtryckning 1 (gråbalansjustering) Datum: Examensarbete: Sofia Norstedt Företag: Stora Enso Research, Falun Image 6:1 Miniature of printing form 1. Machine side at the top. 6.1 Testtryckning 1 Testtryckning 1 genomfördes i överensstämmelse med den i förväg uppsatta metoden, se kapitel En testform togs fram där gråbalansfält utformades som rutor, med en mittruta i CMY-grå och en omgivande svart ram (se Image 6:1). Dessa rutor gjordes i 100 olika varianter, där rastertonen för svart varierades mellan 0% och 100%, i steg om 1%. De 100 rutorna delades in i tre delar, med kvarts-, mellan- respektive trekvartsblandningar i den CMY-grå mittrutan. Se Appendix C:1, för information om testtryckning 1. Vid tryckningen ställdes tryckpressen först till de normala styrdensiteterna, för att sedan manuellt justera en färgzon till gråbalans. Justeringen gjordes med utgångspunkt från de mellantonsgrå CMYfälten, vilka bedömdes visuellt och med hjälp av CIELab-värden. När denna färgzon visuellt bedömdes som neutral, och även hade a*- och b*- värden mindre än ett, mättes densiteterna i CMYK för denna zon. Dessa densitetsvärden fick fortsättningsvis utgöra styrvärden över hela arket. Ovanstående procedur upprepades på samtliga papper, därefter togs tio gråbalansjusterade ark och fem ark med normala styrdensiteten ut, för fortsatta mätningar och undersökningar. Under tryckningen förekom problem med att ställa in en jämn densitet över arken. Densiteten varierade mycket, både över arken och mellan arken. Detta ledde till en stor pappers- och tidsåtgång, både vid inställning mot normal styrdensitet och vid justering mot gråbalans. En anledning till detta kan vara att styrstrippen av misstag låg förskjuten en färgzon Misspass Tryckpressen, på Stora Enso Research, används normalt som laboratorietryckpress för undersökningen av papper, pappersegenskaper och papperfärgegenskaper. För att vid bedömning ha samma trycktekniska förutsättningar, oberoende av processfärg, används likadan underpackning i alla tryckverk. Detta resulterar i misspass mellan färgerna, p.g.a. att papperets längd ökar mellan första och sista tryckverket vilket inte trycklängden gör. (Eriksson, ) Vid gråbalansjustering av tryck har passet mellan färgerna mycket stor betydelse, eftersom misspass (liksom dubblering och hyssjning) ger ett färgstick. Vid examensarbetets testtryckningar användes, med anledning av ovanstående, främst maskinsidan vid mätning och styrning av gråbalansen. Ett bra pass mellan färgerna på maskinsidan medför, enligt ovan, att passet på drivsidan blir sämre. Dubblering och hyssjning förekom inte under testtryckning Analys av Testtryckning 1 Analys av testtryckning 1 gjordes med hjälp av två spektrofotometrar och visuella bedömningar. Vid den sistnämnda bedömdes vilken rasterton av 33

34 Sofia Norstedt svart som i luminans (svärta) motsvarade gråbalansfälten. Utvärderingen genomfördes i ett betraktningsskåp, med 5000 K, av sammanlagt fyra personer. Genomförda mätning, förutsättningar, utrustning o.s.v. presenteras i Appendix C:1-2. Parametrar som mättes var: CIELab-värden för gråbalansfält, processfärger, RGB och pappersvitt. Testkartor (TC 6.02). Luminans i svart och CMY-fält. Densitetsvärden. Tryckkontrast och punktförstoring Gråbalansjustering generellt Överlag resulterade gråbalansjusteringarna i låga a*- och b*-värden, i gråbalansfält för mellantoner på manöversidan. Kvarts- och trekvartstoner gick inte att påverka när gråbalansjusteringen gjordes utifrån mellantonsfälten. Kvartstonen fick trots detta låga a*- och b*-värden, medan trekvartstonen blev något sämre. Multi Art Gloss hade en acceptabel gråbalans vid de normala styrdensiteterna, vilken försämrades vid försök att uppnå en högre neutralitet. Figure 6:1a The figures show a* and b* values representing colour balance patches on G-Print, before and after adjustment to achieve a neutral colour balance. The L*-value are indicated in the parenthesis CIELab-värden för gråbalansfält, processfärger, RGB och pappersvitt Gråbalansfält Generellt minskades mängden gult vid justering av gråbalansen. Detta medförde att koordinaterna för gråbalansfälten flyttades åt det blå hållet. För att tydliggöra neutraliteten i gråbalansfälten beräknades Delta E (se Appendix A:4, nr 6). Dessa värden visade på skillnaden mellan CMYfälten och en helt neutral ton (a*=b*=0), d.v.s. de gav ett mått på graden av neutralitet. Beräkningar gjordes dels från enskilt mätta ark under tryckningen och dels från ett medelvärde av de fem ark i följd som mättes en timme och 1-3 dygn efter tryckningen. Chart 6:1c The bar chart shows the divergence between a neutral colour (a*=b*=0) and average values from the CMY-patches, measured on dry sheets adjusted to a neutral colour balance. Gråbalansjusteringen (a*- och b*-värden i Figure 6:1a-1d, Appendix F:26 och Delta E-värden i Chart 6:1a-1d, Appendix F:7): Mellantonsfälten fick, i tre fall av fyra, lägre a*- och b*-värden. Kvarts- och trekvartsfälten fick, i tre fall av fyra, högre a*- och b*-värden. Mest neutral gråbalans uppnåddes på MAM och G. Innan gråbalansjustering var neutraliteten lägst på G och högst på MAG, utifrån mellantonen. Stabiliteten i gråbalans, mellan arken inom respektive papper, var hos vissa papperssorter lägre än skillnaden mellan de fyra sorterna. Detta visas i Figure 6:2 där samtliga papper, utom MAS, hade ett ark som avvek från övriga fyra. 34 Chart 6:2 The bar chart shows the divergence between ISO reference values and measurements of process colours, on dry sheets adjusted to a neutral colour balance.

35 Sofia Norstedt MAG fick högre a*- och b*-värden i samtliga fält. P.g.a. detta utfördes vidare mätningar på arken med normala styrdensiteter. MAS hade en något neutralare gråbalans på drivsidan än på maskinsidan. P.g.a. detta är figurer och diagram baserade på ett medelvärde mellan de båda sidorna. Figure 6:2 The figure shows a* and b* values representing mid tone colour balance patches on the dried sheets, five for each paper. Sheets from G, MAM and MAS were adjusted to neutral colour balance. This didn t apply to the MAG sheets, which had a better colour balance before the adjustment CMY + RGB CIELab-värden för cyan, magenta, gul, röd, grön och blå mättes på fem ark från varje papperssort. Dessa värden jämfördes med ISO-referensvärden för process- och sekundärfärger på träfria gloss- respektive mattbestrukna papper (ISO :1996). Resultatet visualiserades som Delta E-värden. CIELab-värden för cyan, magenta och gul (a*- och b*-värden i Figure 6:3a-3c, Appendix F:27 och Delta E-värden i Chart 6:2): Enhetliga värden för samtliga ark inom respektive papper och även mellan de olika papperssorterna. MAG avvek något från övriga papper i samtliga färger. G avvek genomgående mest från ISO-referensvärdena. CIELab-värden för röd, grön och blå (se Figure 6:3d, Appendix F:28): a*- och b*-koordinater varierade något på de fyra papperssorterna. Störst skillnad mellan papperna i grönt. G avvek genomgående mest från ISO-referensvärdena. Figure 6:3b a* and b* coordinates for magenta on five sheets from the different papers. The ISO reference values are also marked in the figure Svart och pappersvitt Det fanns vissa problem, att identifiera korrekt CIELab-värde för den svarta färgen. Denna reflekterade ytterst lite ljus, vilket medförde problem vid spektrofotometriska mätningar. Dessa mätningar baserades på reflekterat ljus och frånvaron av detta kunde ge mätfel. För att fastställa korrekta värden genomfördes mätning av en svart rastertonstege och kalkylering av CIELab-värden, med hjälp av programmet Key Wizard. Vidare användes samma program för spektrala mätningar av svart färg och pappersvitt, vilket gjordes med illuminant D65. Från dessa reflektansspektrum räknades CIELab-värden fram, via CIEXYZ med viktsfaktorer för D65. Tyvärr var det inte klart i vilket våglängdsområde spektrofotometern mätte, varför dessa uträkningar kunde vara felaktiga. Figure 6:3d a* and b* coordinates for RGB on five sheets from the different papers. The ISO reference values are also marked in the figure. Chart 6:4 The chart shows the divergence in colour reproduction within each paper. 35

36 Sofia Norstedt Det som framkom från de spektrala mätningarna var att spektrofotometern uppfattade ett spektrum, varför det var troligt att Key Wizards uträkning var korrekt. I Figure 6:4a-4d (Appendix F:28-29) visas resultaten från de två mätningarna, både vad gäller svart färg och pappersvitt. Reflektansspektrumen visas i Chart 6:3a-3b Testkarta (TC 6.02) De uppmätta testkartorna jämfördes med varandra i ProfileMaker Pro 4.1 med applikationen MeasureTool och dess funktion Comparing. Programmet jämförde färgvärdena mellan två testkartor och en skillnad togs fram i Delta E för varje ruta. Utifrån dessa värden beräknades ett medelvärde för alla rutor, för de 90% med lägst och de 10% med högst Delta E-värde. Även standardavvikelsen beräknades, vilken visade på hur stor spridning det var mellan alla Delta E. Ett lågt Delta E-värde innebar att färgvärden var lika, d.v.s. närliggande. MeasureTool användes för att få ett värde på skillnader inom och mellan papperen. Inom varje papper jämfördes alla fem ark med varandra och utifrån detta beräknades ett medelvärde för varje papper. För att ta fram skillnader mellan papperna användes medeltestkartor för respektive papper och även en gemensamma för alla papper. Dessa skapades i MeasureTool med funktionen Averaging. Med denna funktion beräknades testkartor utifrån minst två ursprungstestkartor. Beräkningen gjordes i färgrymden CIELab, med metoden Weighted. Alla medeltestkartor jämfördes med varandra, på samma sätt som de enskilda testkartorna. Utifrån medeltestkartorna skapades ICC-profiler, (se nedan kap. 6.3), vilka granskades i programmet ColorThink från CHROMiX. Detta program kunde t.ex. visa två- och tredimensionella bilder av enheters färgomfång, vilka varierar beroende på tryckpress, papper, tryckfärg, plåt, film, tryckförhållanden mm. Chart 6:3a Spectra for printed black ink measured with illuminant D65. Chart 6:3a Spectra for paper white measured with illuminant D65. Chart 6:5 The charts show the divergence between colour reproductions on the four papers and also compared to an average test chart. Paper:Profile Figure 6:4a The figure shows a* and b* values for paper white and black, measured and calculated in two different ways. Ascending black tone values and ISO reference values are also marked in the figure. G-Print 36

37 Sofia Norstedt Skillnader mellan ark inom en papperssort (se Chart 6:4): Skillnaderna för alla färgrutor var minst inom G. För de tio sämsta procenten hade MAS det lägsta värdet. De högsta värdena hade MAG. Image 6:2a Skillnader mellan de fyra papperssorterna (se Chart 6:5): I fyra papperskombinationer var Delta E större än 3, vilket är en synlig skillnad. Kombinationerna var G:MAG, MAM:MAG, MAS:MAG och MAG:all (d.v.s. den gemensamma medeltestkartan ). Två kombinationer hade ett Delta E-värde lägre än 3, i de tio sämsta procenten (MAS:all och MAM:all). Alla kombinationer med MAG hade Delta E-värden större än 7. Image 6:2b Tryckbart färgomfång (se Image 6:2a-2f, Appendix F:22-23): MAG hade det största färgomfånget. G hade det minsta färgomfånget. MAM och MAS hade relativt lika färgomfång, vilka var medelstora. Färgomfånget i den genomsnittliga testkartan var i princip identiskt med det på MAS. Image 6:2c Svartreferens För kommande gråbalansjusterade tryckningar identifierades den rasterton av svart som i luminans motsvarade CMY-fälten, för kvarts-, mellan- och trekvartstoner. Till hjälp användes visuella bedömningar (beskrivna i 6.1.2) och jämförelser mellan L*-värden för CMY-fälten och den uppmätta svarta rastertonstegen. Ett medelvärde räknades fram för respektive papper och variant av gråbalansfält. Dessutom togs gemensamma medelvärden fram för alla papper, vilka sedan användes i T.2 (se Chart 6:6). Image 6:2d Image 6:2e Image 6:2a-2e Above images shows the colour gamuts reproduced on G-Print, Multi Art Matt, Multi Art Gloss, Multi Art Silk and average of all four papers. (Magenta: MAS, Blue: MAG, Yellow: MAM, Red: all, Green: G) Chart 6:6 The bar chart shows black tone values corresponding to the blackness in the three different CMY patches. The average bars shows the black tone values used in test print 2. These values represent an average of the four papers, since only one print form could be used and there by only one set of colour balance patches. 37

38 Sofia Norstedt Densitetsvärden Densitetsvärden, mätta under tryckningen, användes som utgångspunkt vid testtryckning 2 (se Table 6:1). Mätningar av densitet en timme efter tryckning, syftade främst till att identifiera ark med relativt stabil densitet. Utöver detta användes dessa mätningar till att bedöma förändringen mellan våt och torr färg. Table 6:1 Density one hour after print and on the dry sheets, the chart also shows the size of density change when the ink dries. Densitetsvärden (se Chart 6:7): Cyan och magenta hade lite lägre densitet än ISO-referensen. Densiteten i gul färg överensstämde med ISO-referensen. Färgtorkning (se Chart 6:7): Densitet i cyan, magenta och svart sjönk. Densitet i gult steg något. G hade störts densitetsförändring, undantaget magenta. MAG hade minst densitetsförändring, undantaget gul färg Tryckkontrast och punktförstoring Tryckkontrasten mättes i 100%- och 80%-tonen efter att färgen torkat. Mätning av punktförstoringen gjordes under tryckning i 70%-tonen. Detta medförde att den inte kunde jämföras mot referensvärdena i ISOstandarden, vilka utgick ifrån en 50%-ton. Chart 6:7 Density one hour after print and on the dried sheets, the chart also shows the size of density change when the ink dries. 38

39 Sofia Norstedt Chart 6:8 The bar chart shows the contrast in print. Numbers are based on measurements in tone values of 100% and 80%. Mätningar visade (tryckkontrast i Chart 6:8 och punkförstoring i Chart 6:9a-9b, Appendix F:10): Tryckkontrasten var högst i cyan och magenta. Tryckkontrasten var lägst i svart. Skillnaden i tryckkontrasten mellan de olika papperen var relativt liten, och endast svart färg på G utmärkte sig negativt. Punktförstoringen i cyan varierade något över arken, 1-2 procentenheter, på samtliga papper. Punktförstoringen låg på en konstant nivå genom hela testtryckningen, undantaget cyan Gråmatriser Gråbalansjusteringen utifrån mellantonsfälten var ganska enkel och gav ett relativt stabilt resultat. Detta gjorde att det inte fanns anledning att leta efter en annan procentuell blandning. Vad gäller CMY-fälten i kvarts- och trekvartstoner förändrades de utifrån justeringen av neutralitet i mellantonsfälten. Det är möjligt att en annan CMY-blandning för trekvartstonerna blivit mer neutral, men då styrningen gjordes utifrån mellantonsfälten var en förändring inte motiverad. Chart 6:9b The bar chart shows the dot gain after colour balance adjustments, in a tone value of 70%. 6.3 ICC-profiler De fem testkartor, som tagits fram vid analys av testtryckning 1, användes för skapande av ICC-profiler. Samtliga ICC-profiler skapades i ProfileMaker 4.1. Önskvärt hade varit om varje ICC-profil kunnat testtryckas och därpå förbättras, för att ge ett optimalt resultat på sitt ursprungspapper. Detta var inte möjligt, utan istället användes samma inställningar vid skapandet av samtliga ICC-profiler (se Table 6:2). Table 6:2 Above table shows the settings used when creating the ICC-profiles. 39

40 Sofia Norstedt Gemensamma inställningar, innebar att samtliga ICC-profiler hade samma grundförutsättning, vilket gav möjlighet till en rättvis bedömning av ICC-profilernas resultat på olika papper. De fem ICC-profilerna utvärderades innan de användes i tryck. Två program användes för dessa utvärderingar, Dupont Color Scientist 1.21 från DuPont Photopolymer & Electronic Materials och ColorThink 2 från CHROMiX. Färgomfången granskades och jämfördes vid analys av testtryckning 1 i ColorThink 2. Detta program användes även för att granska ICC-profilerna, med avseende på CIELab-värden för cyan, magenta, gult och svart. För CMY jämfördes CIELab-värdet i profilen med det uppmätta värdet på arken (se Chart 6:10). I gult var skillnaden mellan de båda värdena hög, vilket kunde medföra att profilen inte skulle utföra korrekta konverteringar. Felaktigheter skulle kunna uppstå, eftersom ICCprofilerna baserades på värden som inte stämde med de faktiska trycken. I Dupont Color Scientist 1.21 bekräftades att ett neutralt CIELabvärde, d.v.s. a*=b*=0, konverterades till ett CMY-värde som stod i proportion till gråbalansblandningarna. ICC-profilerna utförde separeringar av en L*-tonstege enligt digrammen nedan (se Chart 6:11a-11e) CMYK-separering Vid CMYK-separering i Adobe Photoshop 6.0 användes beräkningsmotorn Apple CMM och media-relativ kolorimetrisk rendering. Apple CMM är välkänd och rekommenderas av bl.a. Heidelberg (Amnéus & Astrén 2003, s. 12). De bilder som konverterades var i CIELab-läge, vilket tillsammans med media-relativ kolorimetrisk rendering innebar att neutrala värden konverterades till CMY-värden, i proportion till gråbalansblandningarna. Normalisering mot vitpunkten i PCS, är den enda förändring av reproducerbara färger som denna rendering resulterar i. Tack vare detta fås ett förutsägbart och jämförbart resultat Bilder Tre bilder i CIELab-läge användes vid utvärdering av ICC-profilerna. Två av bilderna var fotografier, en neutral skuggbild och ett porträtt med mycket hudtoner (se Image 6:3a-3:b). Den tredje bilden bestod av en testkarta, skapad utifrån IT8 Agfa Formation (se Image 6:3c). Denna är avsedd för scannerprofilering och täcker därför in ett större färgomfång Image 6:3b The»portrait«image. 40 Chart 6:10 Delta E shows the divergence between CIELab values for CMY, measured on the sheets and gathered from the information in ColorThink about device colour spaces. Image 6:3a The»urn & iron«image.

41 Sofia Norstedt än arkoffsettryckpressar. Då denna testkarta inte finns som digital fil, skapades en digital testkarta med samma utseende och färgvärden som i referensfilen. Chart 6:11a Conversions of CIELab values in-between (0,0,0) and (100,0,0), made with the ICC-profile created from G-Print. Chart 6:11b Conversions of CIELab values in-between (0,0,0) and (100,0,0), made with the ICC-profile created from Multi Art Matt. Chart 6:11c Conversions of CIELab values in-between (0,0,0) and (100,0,0), made with the ICC-profile created from Multi Art Silk. Chart 6:11d Conversions of CIELab values in-between (0,0,0) and (100,0,0), made with the ICC-profile created from Multi Art Gloss. Chart 6:11e Conversions of CIELab values in-between (0,0,0) and (100,0,0), made with the ICC-profile created from an average testcharts. Image 6:3c The test chart used in print run no. 2. It s based on the IT8 Agfa Formation. 41

42 ICC-profil: G-Print ICC-profil: Multi Art Matt ICC-profil: Multi Art Silk ICC-profil: Multi Art Gloss ICC-profil: G-Print ICC-profil: Multi Art Matt ICC-profil: Multi Art Silk ICC-profil: Multi Art Gloss ICC-profil: alla ICC-profil: G-Print ICC-profil: Multi Art Matt ICC-profil: Multi Art Silk Sofia Norstedt Utgångsbilderna var i CIELab-läge, vilket möjliggjorde jämförelser mellan in-värden och spektrofotometriskt mätta färger i trycket. Testkartan skapades direkt i CIELab, medan fotografierna konverterades till CIELab från CMYK respektive RGB. Dessa konverteringar utfördes med syfte att uppnå originallikhet, bedömningen av detta gjordes på en kalibrerad skärm. Fotografierna hade information i delar som låg utanför samtliga profiler. Detta fastställdes med hjälp av de tidigare framtagna L*-konverteringarna och histogrammen över luminansen i bilderna (se Image 6:4a- 4c). Mest information förlorades i skuggbilden och endast ett fåtal procent gick förlorade i testkartan. 6.4 Testtryckning 2 Testtryckning 2 genomfördes i likhet med testtryckning 1, med samma förhållanden vad gäller plåttillverkning, tryckning osv. Skillnaden mellan tryckningarna var tryckformens utseende och metoden att uppnå gråbalans. T.2:s tryckform bestod av totalt 10 fotografier och 5 testkartor, gråbalansfält, dubbleringsfält, 100%-, 80%- och 40%-toner, Grafisk Assistans mätstripp och tryckpressens styrstripp. I denna tryckform var gråbalansfälten utformade som CMY-rutor med svart ram. Den svarta ramen hade en rasterton runt respektive CMY-blandning (se Chart 6:6, s. 37). Image 6:5 visar en miniatyr av testformen till T.2. Under T.2 användes de gråbalansjusterade densitetsnivåerna från T.1, som riktvärden (se Table 6:1, s. 37). På Multi Art Gloss användes de normala styrdensiteterna, vilka hade mest neutral gråbalans i T.1. När färgmängden stabiliserats kring riktvärdena, mättes CIELab-värden för gråbalansen och om nödvändigt justerades densiteterna för att uppnå lägre a*- och b*-värden. Gråbalans med samma eller lägre a*- och b*-värden än i T.1 ansågs som tillräckligt neutrala. Ytterligare en skillnad mellan T.1 och T.2 var, att under den sistnämnda trycktes på fem papper. Precis som i T.1 användes G-Print, Multi Art Matt, Multi Art Silk, Multi Art Gloss och utöver dessa användes även Premium Silk (förkortas här SEX)150 g/m 2 från Grafiskt Papper. Det extra silkbestrukna papperet trycktes i samband med tryckningen av Multi Art Silk, utan någon förändring av pressens inställningar. Övergripande kan sägas att testtryckning 2 gick mycket bra. Densiteterna var inte lika problematiska som under T.1, vilket minskade både pappers- och tidsåtgången. På samtliga papper, utom på G-Print, var gråbalansen tillräckligt neutral utan vidare densitetsförändring, vilket ytterligare minskade inställningstiden. För G-Print ansågs att a*- och b*- värdena kunde förbättras och komma närmare T.1:s CIELab-värden, såsom resultaten på de andra papperna. 6.5 Analys av testtryckning 2 Analys av testtryckning 2 gjordes med hjälp av spektrofotometriska mätningar och med visuella bedömningar. Visuellt jämfördes och grupperades The five profiles cut off values below L*=10 Image 6:4a The urn & iron image: L* histogram The five profiles cut off values below L*=10 Image 6:4b The portrait: L* histogram The five profiles cut off values below L*=10 Image 6:4c The test chart image: L* histogram Image 6:4a-4c The images shows the luminance information in the pictures and the testchart printed in print run no. 2. The profiles cut off values are also marked. Image 6:5 Miniature of printing form 2. Machine side at the top. Testtryckning 2 (utv. ICC-profiler) Examensarbete: Sofia Norstedt Datum: Företag: Stora Enso Research, Falun 42

43 Sofia Norstedt bilderna. Totalt fanns det 25 varianter av de två olika fotografierna, alla med olika kombinationer av ICC-profiler och papper (här benämnda som prover). Genomförda spektrofotometriska mätningarna specificeras i Appendix C:3. Parametrar som mättes: Testkartor. Originallikhet. Variationer mellan papperssorter. Variationer mellan en ICC-profil på olika papper. Tryckglans. CIELab-värden för gråbalansfält. Densitetsvärden, tryckkontrast och punktförstoring. Chart 6:12a Chart 6:12b Chart 6:12a-12b The bar charts show the divergence between values in the digital files and in print. In 12a the papers are colour marked and in 12b the ICC-profiles are colour marked. Clarification to the number codes: Appendix D Testkarta (IT8/7.2) Testkartorna, på de två ark med lägst densitetsvariation inom respektive papper, mättes och jämfördes med varandra. Inför mätning programmerades, i SpectroChart 1.0, SpectroScan mätbordet för att läsa in IT8 Agfa Formation. Vid programmeringen angavs antal mätfält, storlek på fälten och hela kartan, mätordning och referenskoordinater. På samma sätt som vid analys av T.1 skapades medeltestkartor för varje papper i ProfileMaker Pro 4.1, med applikationen MeasureTool. Utifrån dessa filer beräknades Delta E, mellan ursprungliga CIELabvärden och reproducerade värden. Detta gav en bild av hur väl ICCprofilerna arbetade, det vill säga överensstämmelsen mellan tryckresultat och digitala filer. Medeltestkartorna jämfördes med varandra med hjälp av funktionen Comparing i ProfileMaker Pro 4.1, även detta som vid analys av T.1. Jämförelsen gjordes till en början mellan papperna två och två för respektive profil. Utifrån dessa jämförelser beräknades ett medelvärde för skillnaden mellan två papper, oberoende av profil. Vidare jämfördes värden från en ICC-profil på samtliga papper. Från detta beräknades ett medelvärde för varje ICC-profil. Dessa beskrev hur lika/stabila de reproducerade färgvärdena var, vid användande av den specifika ICC-profilen. Mätning av originallikhet (se Chart 6:12a-12:b): Delta E-värden mellan 8 och 9,5 för samtliga prover. Lägst Delta E-värden på papperena Premium Silk (alla fem ICC-profiler), MAM (den gemensamma ICC-profilen) och MAG (den gemensamma ICC-profilen). Inga tydliga samband mellan papper och ICC-profiler. ICC-profilerna på respektive ursprungspapper resulterade inte i en ökad originallikhet. Prover med olika papper, men samma ICC-profil, gav i vissa fall lika stor avvikelse. Prover med olika ICC-profiler, men samma papper, gav i vissa fall lika stor avvikelse. 43

44 Sofia Norstedt Variationer mellan papperssorterna, sett till de enskilda ICC-profilerna (se Chart 6:13a-13j, Appendix F:12-14): De flesta ICC-profiler gav lika stor differens för en övervägande del av paren. En ICC-profil utmärkte sig ofta med en något högre skillnad. Den gemensamma ICC-profilen avvek från övriga i kombinationerna G-MAS, MAM-MAS, MAM-SEX (silk extra = Premium Silk) och MAM-MAG Kombinationerna G-MAG, MAG-SEX, MAM-MAG resulterade istället i en större avvikelse med G ICC-profilen. Variationer mellan papperssorterna, sett till ett medelvärde för samtliga ICC-profiler (se Chart 6:14): Vägdes alla värden in i beräkningen, hade inget prov ett Delta E värde högre än 3,0. Bedömdes endast de 10% som avvek mest, hade endast kombinationen av G-MAS ett värde lägre än 3,0. Fyra kombinationer låg mellan 3,0 och 3,5, tre kombinationer mellan 3,5 och 4,0 och två kombinationer hade en större differens. Kombinationer mellan papperena G, MAM och MAS resulterade aldrig i en skillnad större än 3,5 Delta E. Chart 6:13a The bar chart shows the divergence between ICC-profiles on G-Print and Multi Art Matt. Chart 6:13b The bar chart shows the divergence between ICC-profiles on G-Print and Multi Art Silk. Variationer mellan en ICC-profil på olika papper (se Chart 6:15a): Tas alla värden med i beräkningen, resulterade ingen ICC-profil i en större skillnad än 2,5 Delta E. Sett till de 10% med störst skillnad, låg de lägsta skillnaderna mellan 3,0 och 3,5 (ICC-profiler: MAG, MAS, MAM). Variationer mellan en ICC-profil på G, MAM, MAS (se Chart 6:15b): Samma relation mellan ICC-profilerna, som när alla papper jämfördes. Med ICC-profiler skapade från MAG, MAS eller MAM skiljde sig inte ens de mest avvikande värdena mer än 2,6 Delta E. Chart 6:15b An average divergence in colours reproduced from one ICC-profile on the G-Print, Multi Art Matt and Multi Art Silk. Chart 6:14 The bar chart shows an average of the divergence between the papers compared in pairs. Chart 6:15a An average divergence in colours reproduced from one ICC-profile on all papers. 44

45 Sofia Norstedt Subjektiv bildbedömning Den subjektiva bildbedömningen genomfördes i betraktningsskåp, med en färgtemperatur på 5000K. Totalt deltog tio personer (nio bedömde skuggbilden), vilka hade till uppgift att gruppera bilderna med avseende på likhet. De regler som gällde för grupperingen var att bilda minst två grupper, med minst två bilder i respektive grupp. Efter grupperingen poängsatte bedömarna grupperna. Den bästa gruppen tilldelades 100 poäng, den sämsta gruppen med en acceptabel kvalitet tilldelades 50 poäng och valfri poängsättning av övriga grupper. Observatörerna angav vilka parametrar som avgjort deras bedömning. Parametrar som bedömdes i porträttbilden: Hudtonen var avgörande för de flesta bedömare. Många tog hänsyn till hårfärgen. Färgstick i bilden som helhet bedömdes av vissa. Parametrar som bedömdes i skuggbilden: Färgstick/neutralitet var avgörande för de flesta bedömare. I vissa fall togs hänsyn till kontrasten. Ett grönt färgstick ansågs som sämre än ett rött/brunt färgstick, enligt de som angivit hur olika typer av färgstick värderats. Bland skuggbilderna fanns en kombination som flera hade svårt att gruppera, då den avvek från samtliga. Detta prov var tryckt på Multi Art Matt, med ICC-profilen G-Print, och tilldelades 100 poäng hos de som inte grupperat denna bild. Detta för att enkelt kunna fortsätta med analys i programmet Proscale 5.0, se nedan. Hänsyn togs till att detta provs likhet till övriga troligen var missvisande. Gruppering och poängsättning analyserades med hjälp av programmet Proscale 5.0, vilket beräknade multidimensionella skalningar. Genom dessa skalningar beskrevs de subjektiva bedömningarna i ett valfritt antal dimensioner. Utöver detta kunde programmet även beräkna fysiska variablers inverkan på bedömningen, det vill säga hur mycket t.ex. tryckglansen påverkade grupperingarna. Resultaten från det sista steget kunde, på grund av tidsbrist, tyvärr inte tolkas och analyseras. Nedan ges en kortfattad beskrivning av programmet Proscale 5.0 och funktionen Similarity Proscale 5.0 Proscale 5.0 beräknar till att börja med ett medelbetyg för respektive prov. Efter att medelbetyget tagits fram, beräknas avståndet mellan samtliga provpar och avståndet till origo. Avvikande prover ligger långt ifrån origo och par nära varandra är lika, oavsett avståndet till origo. Utifrån avstånden mellan proverna, kan ett värde på avvikelsen i varje observatörs bedömning beräknas, kallt z-score. Det anges i enheten standard score units, där ett högt värde står för en stor avvikelse. (Donderi 2001) 45

46 Sofia Norstedt Programmet kan skala ner antalet dimensioner, som beskriver förhållandet mellan proverna. Detta görs med principala komponenter, vilka är linjära transformationer av de ursprungliga variablerna. I princip kan de beskrivas som axlar eller dimensioner i ett koordinatsystem. Den första axeln kommer att roteras och placeras för att kunna visa så mycket som möjligt av förhållandet mellan proverna, varpå den andra axeln visar näst mest. Till varje principal komponent beräknas ett principalt värde som beskriver styrkan hos aktuell axel. Styrkan representerar hur stor del av variationen som axeln kan visa. Den första axeln kommer som sagt alltid att visa störst del. (Pan 2001) Utifrån de principala värdena kan användaren avgöra, hur många dimensioner som är nödvändiga för att representera ursprungsproverna. Proverna visas därpå med lika många dimensioner, som antalet valda principala komponenter. Provernas koordinater beräknas genom att projicera varje prov på axlarna (d.v.s. de principala komponenterna). Programmet kommer att jämföra och presentera skillnaden mellan originalvärden och rekonstruerade värden. Utifrån observatörers gruppering och poängsättning kan programmet, efter ovanstående beräkningar, presentera koordinater för varje prov som visar på likheter mellan de olika proverna. Antalet koordinater är beroende av antalet dimensioner. Efter detta är det möjligt att ytterligare skala om dimensionerna, för att undersöka hur likheterna beror på olika fysiska egenskaper hos proverna. I varje skalning väljs en variabel för varje dimension. En ny dimension kommer att skapas för varje variabel. De nya dimensionerna roteras, som de ovan beskrivna principala komponenterna, för att visa största möjliga variation bland proverna. Efter rotation projiceras provernas dimensioner på variablernas, vilket innebär att varje dimension nu representerar dels likhet och dels en variabel. Återigen har alla prover fått nya koordinater. (Donderi 2001) I detta projekt har inte tolkningen av dessa koordinater hunnit fastställas. Chart 6:16a The bar chart shows the average rating of the urn & iron image. Chart 6:16b The bar chart shows the average rating of the portrait image. 46

47 Sofia Norstedt Analys med Proscale 5.0 Som nämnts ovan, analyserades bedömningen av de två fotografierna i Proscale 5.0. En lista över provnumren för respektive kombination av profil och papper presenteras i Appendix D:1, tillsammans med en specifikation över deltagande observatörer. Chart 6:17a The bar chart shows the observers z-score, from judgment of the urn & iron image. Chart 6:17b The bar chart shows the observers z-score, from judgment of the portrait image. Medelvärdespoäng (se Chart 6:16a-16b): Det var större spridning på poängen i skugg- än porträttbilden. De fem MAG ICC-profilerna fick högst betyg i skuggbilden. Fyra G ICC-profiler fick bland de lägsta poängen i skuggbilden. Liknande strukturer, där papper eller ICC-profiler fått liknande poäng, gick inte att finna för porträttbilden. Överensstämmelsen mellan en observatörs bedömning och övrigas bedömning varierade något. För de olika bilderna var observatörernas z-score olika (se Chart 6:17a-17b). Tre dimensioner valdes för att visa likhetssambanden. Detta var egentligen för få, vilket framgick av styrkan hos de principala komponenterna (se Chart 6:18a.). Tydligare syns detta i Chart 6:18b, där antalet dimensioners överensstämmelse med originalproverna visas i procent. Tre dimensioner gav en överensstämmelse på ungefär 65% i skuggbilden och drygt 50% i porträttbilden. Fler dimensioner hade ökat överensstämmelsen, men inte varit hanterbara. I digrammet med styrkan hos de principala komponenterna, framgick att i upptill 15 dimensioner ökar överensstämmelsen, dock endast marginellt mot slutet. Efter att koordinaterna för de tre dimensionerna erhållits, skapades tre olika diagram för respektive bild. De tre innehöll olika kombinationer av dimensionerna (1+2, 1+3, 2+3). Varje diagram gjordes även i två versioner, en där alla kombinationer med samma papper markerades i en färg och en där kombinationer med samma ICC-profil markerades med en färg. Prover som av observatörerna har uppfattats som lika ligger nära varandra, i alla dimensioner. Dessa prover kunde alltså grupperas ihop. Chart 6:18a The bar chart shows the strength within the principal components. Chart 6:18b Correlation between reconstructed values and the original set. 47

48 Sofia Norstedt Likheter/grupperingar inom porträttbilden (se Chart 6:20a-20:f): Tre grupper identifierades. En stor grupp bildades. Den stora gruppen innefattade fyra MAG och tre gemensamma ICC-profiler. Tre Premium Silk papper ingick i den stora gruppen. En mindre grupp innehöll papperna G och MAS, med MAS som gemensam ICC-profil. Likheter/grupperingar inom skuggbilden (se Chart 6:19a-19:f): Fyra grupper identifierades. Gemensamma ICC-profiler i den stora gruppen var G, MAS och den gemensamma. Den stora gruppen innefattade papperna G, MAS och Premium Silk (med ovanstående ICC-profiler). Två MAM papper var även med i den stora gruppen. I en annan grupp fanns tre MAM papper. Gemensamma likheter/grupperingar i båda bilderna: Både prover innehållande samma papper och samma ICC-profil bildades. En stor grupp bildades för varje bild. Generellt sett grupperades inte ICC-profilen MAM med sig själv. En tendens var att en ICC-profil gav ett likvärdigt resultat på flera papper, undantaget MAM profilen. Det var vanligt att två olika ICC-profiler gav ett likvärdigt resultat på ett och samma papper. Samtliga prover med Premium Silk grupperades i två grupper Tryckglans Mätningar av tryckglansen gjordes på 100%-ytor av cyan, magenta, gult och svart och en 400%-yta av CMYK. För varje yta beräknades ett medelvärde över fem ark, med fyra mätningar på varje. På Stora Enso Chart 6:19b Chart 6:19c Chart 6:20b Chart 6:20c Chart 6:20a The 3D similarity space, viewed in two dimensions. The portrait. a) dimension 1+2, b)dimension 1+3, c)dimension 2+3. Chart 6:19a The 3D similarity space, viewed in two dimensions. The urn & iron image. a) dimension 1+2, b)dimension 1+3, c)dimension

49 Sofia Norstedt Research, Falun, mäts normalt glans både parallellt med och tvärs fiberriktningen (Hagkvist, ). Detta var inte möjligt vid projektets mätningar, då tillräckligt stora ytor inte hade fått plats på testformen. Chart 6:21a The gloss values represent an average of four measurements on five sheets. Mätningar av tryckglans (se Chart 6:21a-21b): 400%-ytan hade högst tryckglans på samtliga papper. Näst högst tryckglans mättes i de svarta ytorna. Något lägre glans hade ytorna med cyan, magenta och gul. MAG hade högst tryckglans. G hade lägst tryckglans. Variationerna mellan mätpunkterna var högst på MAM och MAG. Premium Silk presenterade de mest stabila värdena CIELab-värden för gråbalansfält I analysen för denna tryckning mättes neutraliteten i gråbalansfälten under tryckningen och på de torra arken. Skillnaden jämförd med en helt neutral ton beräknades i form av Delta E-värde, som i analys av T.1. Chart 6:21b The bar chart shows the standard deviation of the print gloss. Gråbalansjustering (a*- och b*-värden i Figure 6:5a-5b och Delta E- värden i Chart 6:22a-22b): Den extra justeringen av G resulterade i de näst lägsta a*- och b*-värdena. Högst var neutraliteten på MAG och MAS. Skillnaden jämförd med en helt neutral ton var mindre än 4 Delta E i samtliga gråbalansfält. Lägst var neutralitet på MAM. Premium Silk hade lägre Delta E-värden än MAM, men högre än MAS och G. Figure 6:5a a* and b* values representing colour balance patches on the different papers during print. The L* value is indicated in the parenthesis. Figure 6:5b a* and b* values representing colour balance patches on the different papers on dry sheets. The L* value is indicated in the parenthesis. 49

50 Sofia Norstedt Chart 6:22b The bar chart shows the divergence between a neutral colour (a*=b*=0) and average values of the CMY-patches, measured on dry sheets. Chart 6:23a Density in T.1, T.2 and the divergence between them on dry sheets. Chart 6:22a The bar chart shows the divergence between a neutral colour (a*=b*=0) and single measurements during print of the colour balance patches. Chart 6:23b Density 1hour after print and on dry sheets, the bar chart also shows the change in density when the ink dries Densitetsvärden, tryckkontrast och punktförstoring Densiteten mättes en timme efter tryckning och efter att färgen torkat. Utifrån densitetsvärden från mätningen på de torra arken beräknades den relativa tryckkontrasten och punktförstoringen. Densitetsvärden (Chart 6:23a-23b): Densiteten var i princip oförändrad i cyan, magenta och gul mellan T.1 och T.2. Densiteten sjönk i svart mellan T.1 och T.2. Förändringen under färgens torkning överensstämde i stort med T.1. Premium Silk hade högst densitet i alla färger och förändrades som MAS vid torkning, dock inte i magenta. Chart 6:24 The chart shows the contrast in print. Numbers are based on measurements in tone values of 100% and 80%. Relativ tryckkontrast (Chart 6:24): Premium Silk hade högst tryckkontrast i samtliga färger. Tryckkontrasten var lägre i cyan, oförändrad i magenta och något högre i gul och svart, i T.2 jämfört med T.1. Punktförstoring (Chart 6:25): MAM och Premium Silk hade överlag lägst punktförstoring. 50 Chart 6:25 The diagram shows the dot gain in a tone value of 70%.

51 Sofia Norstedt 7 Resultat Efter testtryckningar, skapande av ICC-profiler och utvärderingar har många mät- och analysresultat inhämtats. Utifrån dessa kunde resultat, med relation till de frågeställningar som sattes upp i examensarbetets mål, tydliggöras. Dessa var direkt anknutna till gråbalansjusteringens funktionalitet och ICC-profilers duglighet på olika papper. 7.1 Gråbalansjustering Det var möjligt att genomföra gråbalansjusterade tryckningar. Vissa problem uppstod, dock inte med anledning av gråbalansjusteringen. Färghållningen styrdes fortfarande med tryckpressens automatiska system, vilket innebar styrning efter densiteter. Vid de gråbalansjusterade tryckningarna användes densiteter, vilka anpassats för att resultera i neutrala gråbalansfält. Anpassning och justering gick bra, och visuell uppfattning av gråbalans överensstämde väl med uppmätta CIELab-värden. Det gick endast att kontrollera gråbalansen i mellantonen, vilket medförde något högre a*- och b*-värden i kvarts- och trekvartstoner. Vid justeringen förändrades densitetsvärden och därmed relativ tryckkontrast, punktförstoring och koordinater för processfärger. Förändringen av dessa värden ledde inte till en försämring, utan de var fortfarande godtagbara med avseende på referensvärden i ISO-standarden 7.2 ICC-profiler Originallikhet i reproducerade färgvärden Beräkning av skillnaden mellan CIELab-värden i digitala testkartor och tryckta färger, resulterade i Delta E-värden mellan ungefär 8 och 9,5. Dessa värden gällde för samtliga använda kombinationer, av papper och ICC-profiler. De ICC-profiler som användes på sitt ursprungspapper, gav inte en mindre förändring än övriga ICC-profiler på samma papper. Inga tydliga mönster syntes, för vilka kombinationer som gav högre respektive lägre värden. 7.3 Likheter mellan olika kombinationer av ICC-profiler och papper Subjektiv jämförelse Visuellt bedömdes följande kombinationer av ICC-profiler och papper, som likvärdiga: G-Prints ICC-profil, tryckt på G-Print, Multi Art Matt och Premium Silk. Den gemensamma ICC-profilen och Multi Art Silks ICC-profil, tryckt på Multi Art Silk och Premium Silk. Multi Art Gloss ICC-profil, tryckt på Multi Art Silk och G-Print. I både skugg- och porträttbilden bedömdes fyra kombinationer med samma ICC-profil som likvärdiga. ICC-profilen var i 51

52 Sofia Norstedt porträttbilden Multi Art Gloss och i skuggbilden G-Print. I det förstnämnda fallet grupperades samtliga papper utom Multi Art Silk ihop. Det var flera observatörer som inte kunde bedöma MAM:MAG. I skuggbilden var det Multi Art Gloss som avvek från övriga papper. ICC-profilen framtagen från Multi Art Matt gav inte likvärdigt resultat, när den användes på olika papper. Den subjektiva bedömningen visade på att kombinationer som uppfattades som lika, i vissa fall bestod av flera prover med samma papper. I andra fall bestod de av samma ICC-profil och ibland av både samma ICC-profil och papper. Kombinationer som bildade grupper, kunde även bestå av prover utan varken samma papper eller ICC-profil Objektiv jämförelse Objektiv jämförelse mellan färgvärden, reproducerade på olika papper med olika ICC-profiler, visade skillnader mellan de olika kombinationerna. Genom att beräkna medelvärden för dessa skillnader, dels mellan papperen och dels för ICC-profilerna, framkom följande: Skillnaden mellan papperna G-Print, Multi Art Matt och Multi Art Silk var i de mest avvikande tio procenten lägre än 3,5 Delta E. Detta gällde som medelvärde, beräknat på samtliga ICC-profiler på dessa papper. I samtliga kombinationer av ovanstående papper resulterade CMYK-separering, med ICC-profiler skapade från Multi Art Gloss, Silk och Matt i lägst avvikelser. Dessa var störst med den gemensamma och G-print ICC-profilen. De två silkpapperna, Multi Art Silk och Premium Silk, hade ett Delta E-värde på tre i de mest avvikande tio procenten. Även i denna kombination var skillnaden störst med den gemensamma och G-print ICC-profilen. Avvikelsen mellan en ICC-profil på samtliga papper var som lägst drygt 3 Delta E, i de tio sämsta procenten av alla färgvärden. ICC-profilerna skapade utifrån Multi Art Gloss, Silk och Matt, resulterade i dessa skillnader. 7.4 Analys av resultat Gråbalansjustering Metoden för gråbalansstyrning i arkoffsettryck skiljde sig från den i dagstidningstryck, då färgstyrningen fortfarande kontrollerades med densiteter. Dock var principerna de samma: användning av ISO-standardens värden för CMY-fälten, testtryckning och identifiering av den rasterton svart som motsvarade svärtan i CMY-fälten och avslutningsvis anpassning av färgmängden för att uppnå neutralt grå CMY-fält, i samma luminans som den svarta referensen. Skillnaden var att i arkoffsettryck mättes densiteterna, när neutralitet uppnåtts, och utifrån dessa styrdes färgmängden, med fortsatt kontroll av gråbalansen. I dagstidningstryck 52

53 Sofia Norstedt justerades färgmängden istället med hjälp av visuella bedömningar av CMY-fälten vid varje tryckning. Förändring av densiteter, för att uppnå gråbalans, mellan tryckningarna var endast nödvändig i ett fall. Detta tydde på att samma densitetsnivåer bör kunna användas vid flera tryckningar, dock måste gråbalansen alltid kontrolleras. Kontrollen av att det verkligen är gråbalans, blir ett extra moment vid intag, vilket kan vara en nackdel. En annan nackdel kan vara att olika densitetsnivåer krävs på olika papper. Dessa måste utarbetas individuellt för varje papper eller papperssort. Ögat är känsligt för färgstick i angränsande ytor, vilket bidrog till att gråbalansen även kunde bedömas visuellt. Tack vare detta borde ett mer dagstidningsanpassat arbetssätt, kunna användas på tryckerier med manuell färgstyrning. Detta skulle kunna minska intagstiden, som på dagstidningstryckerier. Papperen hade olika egenskaper, vilket normalt gör det svårt att hitta gemensamma nämnare för flera papperssorter. Vid gråbalansjustering var gråbalansfälten uppbyggda av samma CMY-blandning och justeringar gjordes för att dessa skulle ha högsta möjliga neutralitet. I och med detta genererades en variabel som alltid var lika, oberoende av vilket papper som användes Originallikhet i reproducerade färgvärden De testkartor som användes för att utvärdera originallikhet, var CMYKseparerade med media-relativ kolorimetrisk rendering och fem olika ICCprofiler. Tack vare den använda renderingsmetoden, kunde originallikheten delvis användas som ett mått på ICC-profilernas kvalitet. Denna renderingsmetod skulle endast översätta in-värden till ut-värden, i detta fall CIELab till CMYK, och inte förändra eller försöka förbättra dessa. Detta gällde reproducerbara färgvärden, icke-reproducerbara värden flyttades in till det reproducerbara omfånget. Vid mätning av CIELabvärden i trycket borde dessa överensstämma med digitala originalvärden, om ICC-profilen arbetar korrekt. Hela testkartan låg inte i det reproducerbara färgomfånget, vilket kan vara en orsak till att relativt höga Delta E-värden genererades. En annan anledning kan vara att inställningarna vid skapande av ICC-profilen, t.ex. kanske inte svartstart och svartbredd var optimala. Eftersom originallikheten var relativt lika för samtliga kombinationer av papper och ICC-profiler, har troligen inte avvikelsernas storlek påverkat de jämförelser som baserades på trycken. Det var inte säkert att skillnaden mellan original och tryck syntes, trots att värdena var relativt höga. Originalen fanns endast som digitala filer, vilket gjorde det svårt att jämföra hur synlig avvikelsen var. Troligt var att skillnaden var mest synlig i tonplattor och bilder med få detaljer/låg kontrast. Minst tydlig borde den vara i detaljrika bilder, där eventuella avvikelser dämpades av föremålen och kontrasten i bilden. Det var förväntat att en ICC-profil skulle ha gett störst originallikhet på sitt ursprungspapper. Detta var inte fallet, vilket antydde att en ICC- 53

54 Sofia Norstedt profil kanske kunde användas till flera papper, alternativt att flera ICCprofiler kunde användas till samma papper. En ICC-profil verkade inte vara beroende av papperet den skapades från Likheter mellan olika kombinationer av ICC-profiler och papper Då grupperingar uppstått där ICC-profilen varit den gemensamma nämnaren, var det rimligt att grupper med samma papper även skulle skapas. Skillnaden mellan ICC-profiler, skapade utifrån olika papper, var i dessa fall tillräckligt liten för att ge likvärdigt resultat på ett och samma papper. Eftersom en ICC-profil avspeglar egenskaper hos trycket på ursprungspapperet, borde en liten profilskillnad även innebära en liten pappersskillnad, och därmed likartade tryck på olika papper. Enligt den objektiva jämförelsen skulle samma ICC-profil kunna användas till G-Print, Multi Art Matt och Multi Art Silk. I den subjektiva bedömningen grupperades dessa tre papper inte ihop samtidigt, om hänsyn tas till båda bilderna. Däremot ansågs att de var lika två och två, och i nattbilden grupperades även samtliga tillsammans. Subjektiv och objektiv jämförelse visade båda på att olika papper kunde grupperas tillsammans. Svårigheten låg i att avgöra vilka papper och med vilka profiler som resultaten blev likvärdiga. De olika bilderna resulterade i olika grupperingar, där framför allt ICC-profilen hos de grupperade papperna varierade. Jämförelserna gav olika indikationer om vilken ICC-profil som borde användas. Objektiv jämförelse och bedömning av porträttbilden antydde att ICC-profilen skapad från Multi Art Gloss skulle ge stabilast resultat. För skuggbilden var stabiliteten istället högst med G-Prints ICC-profil. Med båda bilderna resulterade den gemensamma ICC-profilen i en relativt hög likhet. De sistnämnda ICC-profilerna gav minst likvärdiga resultat, enligt den objektiva bedömningen. Ett samband som sågs mellan bedömningarna av de båda bilderna, var att den ICC-profil som kunde användas på flest olika papper, hade fått poäng som var medel till låga. Det var möjligt att toleransen för avvikelser, ökade i och med att bildkvaliteten blev lägre. 54

55 Sofia Norstedt 8 Slutsats: återkoppling till frågeställningar i målet 8.1 Är det möjligt att gråbalansjustera färgstyrningen i arkoffsettryck, med ett repeterbart resultat? Det var möjligt att justera färghållningen och uppnå neutralitet i gråbalansfälten, i mellantoner. Det var även möjligt att uppnå samma neutralitet vid följande tryckning. Metoden för gråbalansstyrning skiljde sig från dagstidningstryck, dock var principerna de samma. Fördelar med att gråbalansjustera arkoffsettryck, var att en kontrollerbar variabel infördes, vilken kunde likställas för samtliga papper. Då papperna hade en gemensam nämnare, ökade chansen att ICC-profiler skulle kunna fungera på flera papper. Gråbalansen var en kontrollerbar variabel, som dessutom kunde likställas för samtliga papper och mellan olika tryckningar. Detta medförde att gråbalansjustering skulle kunna fungera som den standardiserade variabel, som krävs för en enhetlig kalibrering av tryckpressar. En standardisering av kalibreringen ökar förhoppningsvis möjligheten att använda samma digitala filer, för tryckning i flera tryckpressar. 8.2 Vilken stabilitet har ICC-profiler, som är framtagna från och används under gråbalansjusterade tryckningar? Det vill säga, vilken är deras förmåga att ge en acceptabel kvalitet på olika papper, inom en papperssort och eventuellt även på olika papperssorter? Det var troligt att en ICC-profil skulle kunna användas till fler papper än ursprungspapperet. Både visuella och objektiva jämförelser visade att samma ICC-profil gav ett likvärdigt resultat på olika papper och att olika ICC-profiler gav ett likvärdigt resultat på samma papper. Det kunde inte entydigt fastställas hur kombinationen av ICC-profil, papper och bild/trycksak styrde resultatet. På grund av detta var det inte möjligt att med säkerhet förutsäga vilken ICC-profil som kommer att vara lämplig till ett specifikt papper. Det var möjligt att skapa ICC-profiler som kunde användas på fyra av fem papper, grundat på visuellt upplevda skillnader. Eftersom detta resultat inte uppnåddes med alla ICC-profiler, var det nödvändigt att skapa ICC-profilen utifrån rätt papper. Den ICC-profil som grupperade ihop flest papper, hade fått bland de lägre medelvärdes poängen i bedömning av respektive bild. Hade dessa ICC-profiler resulterat i en högre kvalitet, var det möjligt att samma gruppering inte skulle ha kvarstått. Baserat på både subjektiva och objektiva bedömningar kunde slutsatsen dras, att om en ICC-profil skulle användas till flera papper, var det troligast att den skulle ge ett likvärdigt resultat på G-Print, Multi Art Matt och Multi Art Silk. Det var inte urskiljbart vilken ICC-profil som kunde förväntas att ge bäst resultat. 55

56 Sofia Norstedt Många kombinationer av papper och ICC-profiler kunde grupperas ihop, vilket tydde på att likheter i reproducerade färger förekom. Detta syntes även på de stora likheterna mellan trycken på de båda silkpapperna. Skillnader mellan papperna, var större än variationen inom respektive papper. Utifrån detta kunde slutsatsen dras, att tryckresultatet inte påverkades av variationer mellan olika pappersleveranser. Detta under förutsättning att tryckpressen kalibreras med hjälp av gråbalansjustering och att ICC-profiler konverter en neutral ton (a*=b*=0) till CMYvärden med samma procentuella förhållande som gråbalansfältens blandning. 56

57 Sofia Norstedt 9 Diskussion Examensarbetet kändes under och efter genomförandet intressant, vilket tyder på att det fanns delar som kunde arbetas vidare med. Arbetet har för projektgruppen medfört en ökad teoretisk kunskap, framför allt inom ICC-profiler och multidimensionell skalning/analys. Denna stimulans var starkt bidragande till att projektet var intressant under hela perioden. Den stora möjligheten att få hjälp, som funnits då arbetet genomförts på Stora Enso, har varit nödvändigt och mycket uppskattad. Stationeringen på företaget har även gett möjlighet att nyttja utrustning och programvaror i stor utsträckning. Till stor hjälp för den subjektiva analysen av bilderna, var programmet Proscale 5.0. Utan detta hade inte grupperingar och samband från dessa bedömningar kunnat utläsas. Programmet hade troligen kunnat utnyttjas bättre, om mer tid funnits att lära sig det. Bland de problem som förekom fanns svängningar i densiteter, framför allt under testtryckning 1, identifiering av korrekta CIELab-värde för svart färg och förståelse av Proscales 5.0 analys av samband mellan likheter och variabler. En lärdom från arbetet var att det de flesta moment tog längre tid än beräknat, varför avgränsningarna kunde ha gjorts snävare. 9.1 Fortsatt arbete Det skulle vara bra att fullfölja undersökningen med en sambandsanalys, i t.ex. Proscale 5.1, för att besvara frågan vilka variabler som påverkar grupperingarna. Är det pappersegenskaper (t.ex. glans, vithet eller ytråhet), egenskaper hos ICC-profilerna (t.ex. maximalt färgomfång) eller i förhållandet mellan tryckfärg och papper (t.ex. tryckglans, sättning, flammighet) som påverkar hur lika de reproducerade färgerna blir? Vidare är det osäkert om de stora grupperna, bildade utifrån de visuella bedömningarna, beror på att kvaliteten på de ingående kombinationerna varit låg. För att utvärdera detta bör en ICC-profil anpassas och användas på Multi Art Silk, Matt, G-Print och eventuellt Premium Silk. Anpassning bör göras för att ge ett bra resultat på något av papperna. Om kombinationerna fortfarande grupperas på samma sätt, är det troligt att det inte var den låga kvaliteten som styrde över grupperingen. Utvärderingen av ICC-profiler, kan vara intressant att genomföra utifrån ark tryckta med de normalt använda densitetsnivåerna. Resulterar detta i samma grupperingar, andra grupperingar eller bildas inga grupper? För ytterligare test med ICC-profiler kan en ny CMY-blandning identifieras för trekvartstonen, utifrån de tryckta gråmatriserna. Vidare kan den nya procentuella CMY-blandningen, användas vid balansering av svartpunkten i ProfileMaker 4.1. Förhoppningsvis kommer en neutral mörk ton, att CMYK-separeras till den nya CMY-blandningen och därmed reproduceras som en neutral ton. 57

58 Sofia Norstedt 10 Referenser 10.1 Litteratur Adams, Richard M. II & Weisberg, Joshua B. (2000). The GATF practical guide to color management. Second Edition July 2000, Pittsburgh: GATFPress, ISBN Amnéus, Katarina & Astrén, Johanna (2003). ICC-profilens uppbyggnad och antalet erfodrade mätpunkter. Opublicerat manuskript. Dalarna:, institutionen för Grafisk Teknik. Donderi, D.C. (2001). Introduction to Proscale 5.0: A Metod för Preference Evaluation and Multidimensional Similarity Scaling. Opublicerat manuskript. Montreal: McGill University, department of psychology. ISO (the International Organization for Standardization) (1996). ISO Graphic technology : Process control for the manufacture of half-tone colour separations, proof and production prints. First edition , utgivningsort (ej känd): the International Organization for Standardization Artiklar Kjellberg, Lars (2003). Efterlyses: gemensam tryckstandard, Grafiskt Forum, ISSN X, nr 3/03, ss Internet Adobe Systems Incorporated (2000). Thechnical Guides: Color Models. [Elektronisk]. Adobe Systems Incorporated. Tillgänglig: < [ ] GretagMacbeth (2002)a. Oneline Documentation, [Elektronisk]. GretagMacbeth. Kräver ProfileMaker Pro 4.1. Tillgänglig: via programmets hjälpfunktion. [ ]. GretagMacbeth (2002)b. Profilemaker professional 4.1 read me! [Elektronisk]. GretagMacbeth. Kräver ProfileMaker Pro 4.1. Tillgänglig: via programmets installationsmapp. [ ]. ICC (the International Color Consortium) (2002). Specification ICC.1: : File Format for Color Profiles (Version 4.0.0). [Elektronisk] ICC. PDF-format. Tillgänglig: < specifications. [ ]. ISO (the International Organization for Standardization) (2002), Introduction. [Elektronisk] ISO. Tillgänglig: < about ISO/introduction. the International Organization for Standardization. [ ]. 58

59 Sofia Norstedt Pan, Zhijian (2001). Principal Component Analysis: Based Visualization and Human Human Melanoma calssification. [Elektronisk]. University of Maryland. PDF-format. Tillgänglig: < spring 2001/CMSC838/Project reports/pca. [ ] Tidningsutgivarna (2002). Gråbalansstyrd tryckning (pdf) [Elektronisk] Tidningsutgivarna PDF-format. Tillgänglig: < TeknikDigitala medier/annons, ICC, PDF/Gråbalans för styrning av trycket. [ ] Kontakter Hagkvist, Robert, Printing Coordinator, Stora Enso Research, Falun, diskussion, Kolseth, Petter, Research Advisor, Stora Enso Research, Falun, mars till juni Eriksson, Stefan, Tryckare, Stora Enso Research, Falun, tryckning Korrekturläsning Andersson, Anette Norstedt, Kerstin Streitlien, Kerstin 59

60 Appendix A Explanations: nr. 1-3 nr. 1 Begreppsförtydligande (Gällande för denna rapport) Papper = t.ex. G-print. Papperssort = en pappersfamilj, t.ex. mattbestruket papper. nr. 2 LutXType Lut8Type och Lut16Type är taggar som innehåller input-, output- och gridtabeller. X i LutXType beskriver antalet bitar som används vid kodning av tabellerna, 8 bitar alternativt 16 bitar. (ICC 2002, s. 39) nr. 3 CIE-färgmodeller Comission internationale de I Eclairage (CIE) är en internationell nämnd, med ansvar för all standardisering rörande ljus. Bland annat har CIE utarbetat tre enhetsoberoende färgmodeller, som definierar färger utifrån hur människor uppfattar dem. Grunder för modellerna är definition av en standardbelysning och standardobservatör. Standardljuskällor, A, B och C, definierades 1931 som: A: tungstenslampa med en färgtemperatur på K. B: eftermiddags solljus med en färgtemperatur på K. C: dagsljus med en färgtemperatur på K utökades dessa belysningar med ett antal standardilluminanter. En illuminant är inte en fysisk ljuskälla, utan en modell för ljus bestående av en definierad spektral sammansättning. CIE har tagit fram ett antal dagsljusilluminanter, kallade Daylight D series, av vilka D 65 (färgtemperatur K) och D 50 (färgtemperatur K) är de två vanligaste referenserna. Ljuskällorna A, B och C är även definierade som standardilluminanter. Vad gäller standard observatörer har CIE utarbetat två specifikationer, vilka båda baseras på individers ljusuppfattningar: Ursprunglig definition från 1931, 2 betraktningsvinkel. Reviderad definition från 1964, 10 betraktningsvinkel vilket även inkluderar det perifera seendet. Observatörerna har betraktat en delad skärm, med 100% reflektans, av vilken den ena halva belysts med en testlampa och den andra halvan med rött, grönt och blått ljus. Observatörerna har bedömt vilket RGB-ljus som motsvarar reflektionen från testlampan. Utifrån detta har RGBtristiumlusvärden för varje specifik färg erhållits. (Adobe Systems Incorporated 2000, CIE) A:1

61 Explanations: nr. 3 Appendix A 3.1 CIEXYZ RGB-tristimulusvärden har översatts till positiva tristiumulsvärden uttryckta i XYZ, vilket är CIE:s första färgmodell. Anledningen till detta är att RGB inte kan reproducera allt spektraltljus, utan att använda negativa värden. Luminansen i XYZ visas på Y-axeln, vilken representerar det mänskliga ögats uppfattning av styrkan hos ljuskällan. XYZvärden normaliseras så att Y-värdet alltid är 100. En färg kan beskrivas med nyans (hue) och mättnad (chroma), istället för med tristiumulusvärden. För detta har CIE tagit fram de kromatiska värdena xyz, vilka baseras på XYZ. Kromatiska värden används ofta tillsammans med det kromatiska diagrammet CIE:s 1931 xyy. I detta diagram står x för nyans, y för mättnad och z finns inte markerad, men kan räknas fram m.h.a. x + y + z = 1. Stora Y, luminansen, sträcker sig från vitpunkten, vinkelrätt upp från xy-planet. Y-värdet 0 ligger i xy-planet, där även det största färgomfånget finns. XYZ-modellen är inte uniform, vilket innebär att två färger med en specifik skillnad har ett varierande avstånd, beroende på om det är två gula, gröna, röda eller blå färger. Eftersom denna färgmodell inte är representativ för relationen mellan färger, har de två uniforma färgmodellerna CIELUV och CIELAB räknats fram. (Adobe Systems Incorporated 2000, CIEXYZ) 3.2 CIELUV 1976 kom det kromatiska diagrammet CIE u v, vilket bättre representerar en visuellt uniform färgrymd. Detta diagram är, liksom CIExyY tvådimensionellt. Den tredje dimensionen, luminansen, motsvaras av en L*- skala. Stegen i denna skala representerar visuellt uppfattade skillnader, till skillnad från Y-skalan där det är lika stora steg mellan alla värden. (Adobe Systems Incorporated 2000, CIELUV) 3.3 CIELAB 1976 introducerades även CIELAB-modellen, i vilken värden bättre representerar en visuellt uniform färgrymd. I CIELAB finns de tre axlarna L*, a* och b*, vilka i nämnd ordning motsvarar den mänskliga hjärnans uppfattning av ljust/mörkt, rött/grönt och blått/gult. L*-axeln räknas fram som L* i CIELUV och går från 0-100, där 0 är svart och 100 är vitt. a*- och b*-axlarna går från negativa värden till positiva, där -a* är grönt, +a* är rött, -b* är blått och +b* gult. Neutralt grå färger har a*- och b*-värden som är lika med noll. (Adobe Systems Incorporated 2000, CIELAB) A:2

62 Appendix A Explanations: nr. 4-5 nr. 4 Vitpunkter i arbetsfärgrymder De RGB-profiler som används som arbetsfärgrymder kan delas in i två grupper. Skillnaden mellan grupperna är färgtemperaturen, vilket i sin tur medför att a*- och b*-koordinaterna varierar. Adobe RGB 1998, Apple RGB och srgb har en färgtemperatur på 6600 K och vitpunktens CIELab-värden är (100,-2,0). Motsvarande värden för ColorMatch RGB och CIERGB är 5000 K och (100,0,0). Den sistnämnda vitpunkten motsvarar vitpunkten i referensfärgrymden. Värden har framtagits med hjälp av CHROMiX ColorThink. nr. 5 Aktuella ISO-standarder ISO 12640:1997: Graphic technology -- Prepress digital data exchange -- CMYK standard colour image data (CMYK/SCID) ISO 3664:2000: Viewing conditions -- Graphic technology and photography ISO 5737:1983: Prints -- Preparation of standard prints for optical tests ISO 12218:1997: Graphic technology -- Process control -- Offset platemaking ISO :1996: Graphic technology -- Process control for the manufacture of halftone colour separations, proof and production prints -- Part 1: Parameters and measurement methods ISO :1996: Graphic technology -- Process control for the manufacture of halftone colour separations, proof and production prints -- Part 2: Offset lithographic processes ISO :1998: Graphic technology -- Process control for the manufacture of halftone colour separations, proofs and production prints -- Part 3: Coldset offset lithography and letterpress on newsprint ISO/TR 16066:2003: Graphic technology -- Standard object colour spectra database for colour reproduction evaluation (SOCS) ISO 3066:1986: Duplicating machines Registration A:3

63 Explanations: nr. 6-7 Appendix A nr. 6 Gråkomponent Gråkomponenten är den mängd av cyan, magenta och gul, som är lika stor i alla tre färger. I figuren till vänster är den markerad med en streckad linje, för denna specifika CMY-blandning. Ersätts hela gråkomponenten i figuren, förändras färgmänderna till de nedersta staplarna. nr. 7 Delta E Delta E är ett mått på avståndet mellan två CIELab-värden. E = ((L1-L 2 ) 2 + (a1-a 2 ) 2 + (b1-b 2 ) 2 ) A:4

64 Appendix B Rendering intents: Media-Relative colorimetric 1. Measured colour gamut The illustration shows a two dimensional PCS, based on hypothetical measured CIEa*, b* colour gamut. The measurement has been done with normalization to a totally white surface, which means that the colour values of the unprinted medium are maintained. 2. Media-Relative colorimetric The white point of the medium is adjusted to the white point of the PCS. All other colour values are adjusted in ration with the white point normalization. The adjustment results in the output colour gamut. 3. Conversion of colours: input white point = PCS white point In-gamut colours will remain unchanged, since the input white point already is adjusted to the PCS white point. Out-of-gamut colours will be mapped into the gamut. These adjustments are vendor specific, but are often carried out with the intention to achieve as accurate colours as possible. 4. Conversion of colours: input white point PCS white point In-gamut colours will be adjusted in ratio with the adjustment of input white point to the PCS white point. Out-of-gamut colours will be mapped into the gamut. These adjustments are vendor specific, but are often carried out with the intention to achieve as accurate colours as possible. B:1

65 Rendering intents: ICC-absolute colorimetric Appendix B 1. Measured colour gamut The illustration shows a two dimensional PCS, based on hypothetical measured CIEa*, b* colour gamut. The measurement has been done with normalization to a totally white surface, which means that the colour values of the unprinted medium are maintained. 2. ICC-absolute colorimetric The colour values of the medium s white point remains. There will be no normalization to the PCS white point. 3a. Conversion of colours: input profile white point = output mediums white point In-gamut colours will remain unchanged, since the input white point already is adjusted to the output mediums white point. Out-of-gamut colours will be mapped into the gamut the same way as in the media-relative colorimetric rendering. 3b. Conversion colours: input white point output medias white point In-gamut colours will be adjusted in ratio with the adjustment of input white point to the output medias white point. Out-of-gamut colours will be mapped into the gamut the same way as in the media-relative colorimetric rendering. B:2

66 Appendix B Rendering intents: Perceptual 1. Measured colour gamut The illustration shows a two dimensional PCS, based on hypothetical measured CIEL*, a* colour gamut. The measurement has been done with normalization to a totally white surface, which means that the colour values of the unprinted medium are maintained. 2. Perceptual rendering The perceptual rendering is based on colorimetric values. The white and black points of the reference medium is adjusted to the corresponding points of the PCS. All other colour values are adjusted in ration with this. If the white point of actual medium is equal to the white point of the reference medium, this will also be adjusted to the PCS white point. This corresponds to using media-relative colorimetry. 3. Conversion of colours The perceptual intent is vendor specific, but is often carried out with a loss of contrast in benefit of preserving details throughout the tonal range. Both out-ofgamut and in-gamut colours are adjusted to achieve this. In contrast with the colorimetric intents the perceptual gamut mapping is done in order to preserve the proportional differences between the colours. B:3

67 Rendering intents: Saturation Appendix B 1. Measured colour gamut The illustration shows a two dimensional PCS, based on hypothetical measured CIEa*, b* colour gamut. The measurement has been done with normalization to a totally white surface, which means that the colour values of the unprinted medium are maintained. Conversion of colours The saturation rendering is based on colorimetric values. The saturation intent is vendor specific, but is often carried out with a change in hue in benefit of achieving vivid colours. Both out-of-gamut and in-gamut colours are adjusted to achieve this. In contrast with the other intents the purpose of the saturation gamut mapping is neither to preserve contrast, hue or details, but to produce saturated colours. B:4

68 Appendix C Information regarding print run no. 1 Information and parameters regarding print run no. 1. C:1

69 Information regarding analysis of print run no. 1 Appendix C Information about the measurements related to print run no. 1. C:2

70 Appendix C Information regarding analysis of print run no. 1 Mesurment conditions i print run no. 1 and 2 Information and parameters regarding print run no. 2. Measurement conditions in the used spectrophotometers. C:3

71 Sample numbers, shortenings and register over observers Appendix D Shortenings G = G-Print (paper or ICC-profile) MAM = Multi Art Matt (paper or ICC-profile) MAS = Multi Art Silk (paper or ICC-profile) MAG = Multi Art Gloss (paper or ICC-profile) SEX = Premium Silk (paper) All = ICC-profile created from an average of the test charts from G, MAM, MAS and MAG D:1

72 Appendix E Time plan Mars April Moment v.13 v.14 v.15 v.16 v Fördjupning Testtryckning 1 (T.1) Testform Plåt (CTP) Tryck (4 papper) Analys T.1 Är det möjligt att gråbalansstyra? Skillnad i densitet % svart motsvarande luminans hos CMY-svärta Finns det en stabilare/lättare CMY-blandning? Skillnad mellan de olika papperena? Mätning av testkartor (5 ark/papper) Vilka färgomfång ger olika papper? ICC-profiler Undersöka inställningsmöjligheter Skapa 5 ICC-profiler Utvärdera profilerna m.h.a. L*-tonstegar Framtagning av Lab-bild + -färgkarta CMYK-konvertering av bild + Lab-"färgkarta" Testtryckning 2 (T.2) Testform Plåt (CTP) Tryck (5 papper) Analys T.2 Är arbetssättet repeterbart? Bildbedömning Bildkvalitet: profiler kombinerat med papper Färgomfång för några profil-papperskombinationer Ger en profil samma resultat på flera papper? Uppmätt skillnad = visuell skillnad? Analys av arbetet Stabilitet: profiler på ursprungs + andra papper För- & nackdelar med gråbalansjustering Fördjupningen: färgstyrning & profilhantering Rapport Inlämning av planeringsrapport Kontinuerlig rapportering Sammanställning Korrekturläsning Godkännande av Petter K. Inlämning av rapport Redovisning Presentation + förberedelse Redovisning Testtryckning 1: gråbalansjustering av tryckpressen. Testtryckning 2: utvärdering av ICC-profiler i kombination med papper E:1

73 Time plan Appendix E Maj Juni v.17 v.18 v.19 v.20 v.21 v.22 v E:2

74 Appendix F Enlargements of the charts Chart 5:1a Preserve and Paper Gray Axis, media-relative rendering Chart 5:1c Preserve and Paper Gray Axis, perceptual rendering Chart 5:1b Preserve and Paper Gray Plus, media-relative rendering Chart 5:1d Preserve and Paper Gray Plus, perceptual rendering F:1

75 Enlargements of the charts Appendix F Chart 5:1e Preserve and Paper Gray Axis, saturation rendering Chart 5:1g Preserve and Paper Gray Axis, ICC-absolute rendering Chart 5:1f Preserve and Paper Gray Plus, saturation rendering Chart 5:1h Preserve and Paper Gray Plus, ICC-absolute rendering F:2

76 Appendix F Enlargements of the charts Chart 5.2a Gamut Mapping, a*-values, perceptual rendering Chart 5.2c Gamut Mapping, a*-values, ICC-absolute rendering Chart 5.2b Gamut Mapping, b*-values, perceptual rendering Chart 5.2d Gamut Mapping, b*-values, ICC-absolute rendering F:3

77 Enlargements of the charts Appendix F Chart 5.2e Gamut Mapping, a*-values, media-relative rendering Chart 5.2g Gamut Mapping, a*-values, saturation rendering Chart 5.2f Gamut Mapping, b*-values, media-relative rendering Chart 5:2h Gamut Mapping, b*-values, saturation rendering F:4

78 Appendix F Enlargements of the charts Chart 5:3 Viewing Light Source (D 50 and D 65) Chart 5:5 Separtion (UCR, GCR 1, GCR4) Chart 5:4 Correction optical-brightener Chart 5:6 Black Start (90 and 0) F:5

79 Enlargements of the charts Appendix F Chart 5:7a Black Width (0 and 100), L* Chart 5:7c Black Width (0 and 100), b* Chart 5:7b Black Width (0 and 100), a* Chart 5:8 Balance Black Point (Yes and No) F:6

80 Appendix F Enlargements of the charts Chart 6:1a Chart 6:1c Chart 6:1b Chart 6:2d F:7

81 Enlargements of the charts Appendix F Chart 6:2 Chart 6:3b Chart 6:3a Chart 6:4 F:8

82 Appendix F Enlargements of the charts Chart 6:5 Chart 6:7 Chart 6:6 Chart 6:8 F:9

83 Enlargements of the charts Appendix F Chart 6:9a Chart 6:10 Chart 6:9b Chart 6:11a F:10

84 Appendix F Enlargements of the charts Chart 6:11b Chart 6:11d Chart 6:11c Chart 6:11e F:11

85 Enlargements of the charts Appendix F Chart 6:12a Chart 6:13a Chart 6:12b Chart 6:13b F:12

86 Appendix F Enlargements of the charts Chart 6:13c Chart 6:13e Chart 6:13d Chart 6:13f F:13

87 Enlargements of the charts Appendix F Chart 6:13g Chart 6:13i Chart 6:13h Chart 6:13j F:14

88 Appendix F Enlargements of the charts Chart 6:14 Chart 6:15b Chart 6:15a Chart 6:16a F:15

89 Enlargements of the charts Appendix F Chart 6:16b Chart 6:17b Chart 6:17a Chart 6:18a F:16

90 Appendix F Enlargements of the charts Chart 6:18b Chart 6:19b 3D similaritiy space, each ICC-profile is marked in one colour Chart 6:19a 3D similaritiy space, each ICC-profile is marked in one colour Chart 6:19c 3D similaritiy space, each ICC-profile is marked in one colour F:17

91 Enlargements of the Appendix F Chart 6:19d 3D similaritiy space, each paper is marked in one colour Chart 6:19f 3D similaritiy space, each paper is marked in one colour Chart 6:19e 3D similaritiy space, each paper is marked in one colour Chart 6:20a 3D similaritiy space, each ICC-profile is marked in one colour F:18

92 Appendix F Enlargements of the charts Chart 6:20b 3D similaritiy space, each ICC-profile is marked in one colour Chart 6:20d 3D similaritiy space, each paper is marked in one colour Chart 6:20c 3D similaritiy space, each ICC-profile is marked in one colour Chart 6:20e 3D similaritiy space, each paper is marked in one colour F:19

93 Enlargements of the charts Appendix F Chart 6:20f 3D similaritiy space, each paper is marked in one colour Chart 6:21b Chart 6:21a Chart 6:22a F:20

94 Appendix F Enlargements of the charts Chart 6:22b Chart 6:23b Chart 6:23a Chart 6:24 F:21

95 Enlargements of the charts and Images Appendix F 6:25 Image 6:2a ICC-profile all and MAG 100 Image 6:1 Print form used in print run no. 1 Image 6:2b ICC-profile all and G Testtryckning 1 (gråbalansjustering) Datum: Examensarbete: Sofia Norstedt Företag: Stora Enso Research, Falun F:22

96 Appendix F Enlargements of the images Image 6:2c ICC-profile all and MAM Image 6:2e The five ICC-profiles, from the side Image 6:2d ICC-profile all and MAS Image 6:2f The five ICC-profiles, from the top F:23

97 Enlargements of the images Appendix F Image 6:3a The»urn & iron«image Image 6:3c The test chart Image 6:3b The»portrait«image The urn & iron image: L* histogram The five profiles cut off values below L*=10 Image 6:4a Luminance compared with the ICC-profiles black point F:24

98 ICC-profil: G-Print ICC-profil: Multi Art Matt ICC-profil: Multi Art Silk ICC-profil: Multi Art Gloss ICC-profil: alla ICC-profil: G-Print ICC-profil: Multi Art Silk ICC-profil: alla ICC-profil: Multi Art Matt ICC-profil: Multi Art Gloss ICC-profil: Multi Art Matt ICC-profil: Multi Art Gloss ICC-profil: G-Print ICC-profil: Multi Art Silk ICC-profil: alla Appendix F Enlargements of the images The portrait: L* histogram The five profiles cut off values below L*=10 Image 6:4b Luminance compared with the ICC-profiles black point Testtryckning 2 (utv. ICC-profiler) Examensarbete: Sofia Norstedt Datum: Företag: Stora Enso Research, Falun Image 6:5 Print form used in print run no. 2 The test chart image: L* histogram The five profiles cut off values below L*=10 Image 6:4c Luminance compared with the ICC-profiles black point F:25