Arbetsutvecklingsrapport

Transkript

1 Arbetsutvecklingsrapport Vem har läst Omvårdnad? Kartläggning av utbildningsnivå bland sjuksköterskor inom kommunernas äldreomsorg i Västernorrlands län Författare: Madeleine Blusi Rapport: nr 2007:01 ISSN ISBN FoU Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland

2 2

3 Förord Hösten 2007 planerar Mittuniversitetet att starta specialistutbildning för sjuksköterskor inom äldrevård. Utbildningen är ett välkommet tillskott i det regionala utbildningsutbudet och öppnar för möjligheten att fler sjuksköterskor från regionen tar steget att specialistutbilda sig inom området. Införandet av specialistutbildning bidrar till att lyfta statusen på arbete med vård av äldre och bekräftar att vård av äldre kräver specifik och viktig kunskap. Behovet av sjuksköterskor inom äldreomsorgen väntas öka i takt med att äldre utgör en allt större andel av befolkningen. Trenden går emot att äldrevården blir allt mer komplicerad och en generell uppfattning är att de som bor i särskilt boende ofta är sjukare idag än för tjugo år sedan. Sjuksköterskans roll har förändrats från ett rent praktiskt yrke till att även innefatta en akademisk del. Sjuksköterskor examinerade de senaste tio åren har förutom yrkeslegitimation även erhållit en akademisk examen i ämnet omvårdnad. Sjuksköterskor, vilka avslutade sin utbildning före 1996, har som regel endast kurser motsvarande omvårdnad A i sitt examensbetyg. För de flesta vidareutbildningar som ges idag krävs omvårdnad på B- eller C-nivå som behörighet. En betydande andel av de sjuksköterskor som arbetar inom äldreomsorgen i länets kommuner har varit verksamma i yrket i många år. Detta innebär att de, såvida de inte kompletterat sin utbildning genom att gå kurser i omvårdnad, inte är behöriga att söka vidareutbildningar. Behörighetskraven för specialistutbildningen för sjuksköterskor i äldrevård är inte fastslagna, men trenden är att allt fler specialistutbildningar kräver omvårdnad C för behörighet. Detta skulle troligen innebära att merparten av kommunernas sjuksköterskor inte har den behörighet som krävs, vilket är oroande med tanke på den framtida kompetensutvecklingen. Mot bakgrund av detta har ledningsgruppen för FoU Västernorrland, givit i uppdrag att kartlägga utbildningsnivån bland sjuksköterskorna som arbetar inom äldreomsorgen i länet. Syftet är att få en bild av den formella kompetensen i form av utbildningsnivå inom ämnet omvårdnad samt övrig vidareutbildning på högskolenivå. Utbildningsnivån bland äldreomsorgens sjuksköterskor har tidigare inte inventerats, vilket innebär att uppfattningen om bristen på utbildning i ämnet omvårdnad bygger på antaganden. 3

4 4

5 Innehåll Inledning 6 Syfte 9 Procedur 9 Resultat 10 Reflektion 15 Referenser 16 5

6 Inledning Under de senaste 50 åren har antalet personer över 65 år i Sverige mer än fördubblats. Både antalet äldre och deras andel av befolkningen kommer fortsätta att successivt öka. Om utvecklingen fortsätter som beräknat kommer nästan 25 procent av Sveriges befolkning år 2030 att utgöras av ålderspensionärer. Den grupp som förväntas öka mest är gruppen äldre äldre, det vill säga personer i åldern 80 år och äldre. (SCB, 2006). Med stigande ålder ökar förekomsten av sjukdomar och behoven av insatser från sjukvård och äldreomsorg. Cirka tre fjärdedelar av dem som erhåller insatser från äldreomsorgen tillhör gruppen äldre äldre (SOS, 2003). Denna utveckling har lett till ett ökat behov av vård med specifik inriktning mot äldres sjukdomar och åldrandet samt också behov av en speciell utbildning för sjuksköterskor med inriktning mot äldrevård. Specialistutbildning I Sverige finns sedan 2001 specialistutbildning för sjuksköterskor inom äldrevård. Tidigare har sjuksköterskor som velat fortbilda sig inom äldrevårdsområdet varit hänvisade till kurser vid universitet och högskolor. När specialistutbildningen startade var nästan alla högskolor och universitet intresserade av att driva den. År 2004 var det dock endast nio lärosäten som bedrev utbildningen. En anledning som angavs till detta var för få sökande till utbildningen (Andersson, 2005). Då utbildningen är relativt ny är inte riktlinjerna för innehållet så styrande och det finns utrymme för varje utbildningssäte att själv forma sin utbildning. Innehållet i utbildningen varierar således beroende på var i landet man läser. En förklaring till detta kan vara att utbildningen ofta planerats i samråd med representanter från kommunen och då framförallt den medicinskt ansvariga sjuksköterskan. Utbildningen byggs sedan upp utifrån de lokala behov som finns. De lokala behoven styrs bland annat av sammansättningen i området och av organisatoriska faktorer som till exempel om hemsjukvården är organiserad i kommunen eller landstinget (Andersson, 2005). Majoriteten av de som hittills gått specialistutbildningen för sjuksköterskor i äldrevård har under utbildningsperioden varit anställda inom kommunal äldrevård. Studierna har bedrivits på halvfart och kombinerats med det ordinarie arbetet. (Andersson, 2005; Fammi, 2006). 6

7 Behörighet till utbildning Grundläggande behörighet för antagning till universitet eller högskola innebär genomgången treårig gymnasieskola eller motsvarande (Högskoleverket, 2003). För att bli antagen till specialistsjuksköterskeutbildning krävs alltid svensk sjuksköterskelegitimation. Universitet och högskolor har i viss utsträckning rätt att själva besluta om krav på ytterligare så kallad särskild behörighet (Utbildningsväsendet, 2003). Samtliga specialistutbildningar för sjuksköterskor 2005 krävde någon form av särskild behörighet; akademiska poäng i omvårdnad eller vårdvetenskap på B-nivå (20 poäng), akademiska poäng i omvårdnad eller vårdvetenskap på C-nivå (40 poäng) samt sex månaders yrkeserfarenhet. Planerad specialistutbildning i Västernorrland Från hösten 2007 kommer specialistutbildning för sjuksköterskor inom äldrevård att finnas tillgänglig i Västernorrland, då Mittuniversitetet kommer att tillhanda utbildningen. Utbildningen vänder sig till sjuksköterskor som vill arbeta i dagens och morgondagens hälso- och sjukvård, såväl nationellt som internationellt, inom vård av äldre i olika verksamhetsformer och syftar till att ge fördjupade kunskaper för att kunna reagera och agera i relation till en äldre människas hälsotillstånd. Evidensbaserad kunskap i omvårdnad står i fokus men även medicinsk diagnostik, behandling och rehabilitering ingår. Utbildningen ska även verka för att deltagarna utvecklar förmågan att kritiskt kunna delta i kunskapsutvecklingen inom området (Mittuniversitetet, 2007). Utbildningen till specialistsjuksköterska, vård av äldre vid Mittuniversitetet kommer att organiseras som distansutbildning och genomförs på halvfart. Studierna kan bedrivas från hemorten men för detta krävs tillgång till dator med bredbandsuppkoppling. Utbildningen genomförs som ett nationellt nätburet program i samverkan mellan Mittuniversitetet, Umeå universitet, Luleå tekniska universitet, Sophiahemmet högskola och Gävle högskola. Studenterna kommer att indelas i studiegrupper. Vid kursstarten, som kommer att ske samtidigt på samtliga orter, träffas studenterna på respektive studieort. I programmet ingår 45 högskolepoäng. Behörighetskraven kan komma att variera på de olika studieorterna. I Sundsvall kommer C-nivå i omvårdnad att anges som särskilt behörighetskrav. (Mittuniversitetet, 2007). Geografisk närhet till specialistutbildning är en tillgång för regionen då den underlättar för sjuksköterskor som önskar vidareutbilda sig. En annan faktor som påverkar tillgängligheten är sjuksköterskornas utbildningsnivå i ämnet omvårdnad. Om kommunernas sjuksköterskor 7

8 inte uppfyller kraven för behörighet kan de ändå inte ta del av den utbildning som tillhandahålls. 8

9 Syfte Syftet med rapporten är att kartlägga hur många sjuksköterskor som arbetar inom äldrevården i kommunerna i Västernorrlands län, deras utbildningsnivå i omvårdnad som akademiskt ämne samt övrig vidareutbildning. Procedur Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) i varje kommun utsågs till kontaktperson och ombads fylla i ett formulär. De uppgifter som fylldes i var antalet sjuksköterskor anställda inom äldreomsorgen i respektive kommun, utbildningsnivå i omvårdnad som akademiskt ämne, förekomst av annan vidareutbildning på högskole/universitetsnivå samt specifikation av denna. Uppgifterna har därefter lämnats in till FoU Västernorrland för sammanställning. Datainsamling skedd under oktober och november

10 Resultat Utbildningsnivå i ämnet omvårdnad Totalt i länet arbetar ungefär 320 sjuksköterskor inom äldreomsorgen. Sundsvall, som är den största kommunen, har också flest antal sjuksköterskor. Lite drygt hälften av Sundsvalls sjuksköterskor saknar omvårdnad B. I Kramfors och Timrå utgörs motsvarande grupp av cirka 70 procent av sjuksköterskorna. Örnsköldsvik har den lägsta andelen med lägre än B-nivå. Totalt i länet har 46 procent av sjuksköterskorna lägre nivå än B i ämnet omvårdnad (Tabell 1, Tabell 2). När det gäller hur många som har omvårdnad B är spridningen stor mellan kommunerna. Örnsköldsvik ligger i topp, där har drygt hälften av sjuksköterskorna gått B-kursen. Kramfors har den lägsta andelen, där har femton procent gått B-kursen. Totalt i länet är det drygt en tredjedel (35 procent) av sjuksköterskorna som har omvårdnad B som högsta nivå (Tabell 1, Tabell 2). Även när det gäller förekomsten av omvårdnad C är spridningen stor mellan kommunerna. Ånge har den högsta andelen omvårdnad C, 38 procent, medan Timrå har lägsta andelen, med sex procent. Sett som antal individer betyder det åtta av Ånges 21 sjuksköterskor, och en av Timrås 17 sjuksköterskor. Timrå och Ånge är de två kommunerna med lägst antal anställda sjuksköterskor. Totalt i länet är det en femtedel (19 procent) av sjuksköterskorna som har läst omvårdnad C. Ingen person har läst omvårdnad på D-nivå (Tabell 1, Tabell 2). Totalt sett saknar 81 procent, eller 260 stycken, av de 320 sjuksköterskorna omvårdnad på C-nivå. I Timrå, som ligger lägst, är denna siffra 94 procent (Tabell1, Tabell 2). Tot antal Lägre än ssk B B C D Sundsvall Ånge Timrå Härnösand Sollefteå Kramfors Örnskölds Totalt Tabell 1. Utbildningsnivå i ämnet omvårdnad för sjuksköterskor anställda inom den kommunala äldreomsorgen i Västernorrlands län, november

11 Utbildningsnivå i ämnet Omvårdnad i % Lägre än B B C D Sundsvall Ånge Timrå Härnösand Sollefteå Kramfors Örnsköldsvik Totalt Tabell 2. Utbildningsnivå i ämnet omvårdnad, andelen angiven i procent, för sjuksköterskor anställda inom den kommunala äldreomsorgen i Västernorrlands län, november Specialistsjuksköterskor Sammanlagt 90 av de 320 sjuksköterskorna har examen från någon form av specialistutbildning. Den i särklass vanligaste specialistutbildningen är distriktssköterska, 62 personer. Därefter kommer specialistutbildning i äldrevård, 10 personer, och på tredje plats geriatrisjuksköterska, fyra personer. Totalt finns tretton olika specialistutbildningar representerade (Tabell 3). Totalt Specialistutbildning Specialistutb Äldrevård 40 p Röntgensjuksköterska 1 1 Operationssjuksköterska 1 1 Anestesisjuksköterska 1 1 Distriktssköterska Barnmorska 1 1 Psyktiatrisjuksköterska Intensivvårdssjuksköterska 1 1 Obstetrik/gynekologi 3 3 Företagssjuksköterska 2 2 Onkologisjuksköterska 2 2 Geriatriksjuksköterska 4 4 Tot antal ssk med spec utb Tabell 3. Specialistutbildade sjuksköterskor anställda inom kommunal äldreomsorg i Västernorrlands län, november Sundsvall Ånge Timrå Härnösand Sollefteå Kramfors Övik 11

12 Övrig vidareutbildning Förutom tidigare redovisad vidareutbildning i omvårdnad A, B och C samt specialistsjuksköterskor, förekommer vidareutbildning inom 42 olika ämnesområden. Omfattningen på de genomgångna kurserna varierar mellan fem och 40 poäng. Det ämne flest valt att utbilda sig inom är inkontinens, i Örnsköldsvik har hela 64 procent av sjuksköterskorna inkontinensutbildning. Det näst vanligaste ämnet är handledningsmetodik, följt av medicin och kirurgi. På fjärde plats kommer geriatrik. Spridningen mellan kommunerna är, sett till antal genomgångna kurser, ganska jämt fördelad. Örnsköldsvik utgör dock ett undantag, där ligger man på en betydligt högre nivå i antalet genomgångna kurser än länet i övrigt då de 80 sjuksköterskorna tillsammans genomgått 147 kurser. Antalet genomgångna kurser i övriga kommuner varierar mellan 20 och 30 stycken. Örnsköldsvik utmärker sig även genom att ha flera personer som genomgått kurser i avancerad hemsjukvård, onkologi, palliativ vård samt smärta och smärtlindring (Tabell 4). 12

13 Utbildning/kurs Administration och arbetsledning p Akutsjukvård/Katastrofmedicin 5-10 p Avancerad hemsjukvård 10 p Barn och ungdomars liv och hälsa 10 p 1 1 Demens 5 p Diabetes 5-10 p Etik 10 p Folkhälsa 20 p 1 1 Fokhälsoarbete inriktn vuxna o äldre 40 p 1 1 Förskrivningsrätt av läkemedel 8-10 p Geriatrik 5-10 p Geriatrisk rehabilitering 10 p 1 1 Handledningsmetodik 5 p Helhetssyn och hälsa 20 p 1 1 Hälso- och sjukvårdsadm p Hälsoupplysning 10 p 1 1 Infektionssjukdomar 10 p 4 4 Inkontinens 5-10 p IT 5 p 1 1 Ledarskapsutbildning 5 p 2 2 Medicin och kirurgi 20 p Neurologi 5 p 1 1 Omvårdnad 5 p 1 1 Omvårdnad didaktik 1 1 Omvårdnadsdokumentation 5 p 10, Onkologi 5-10 p 5 5 Palliativ vård 10 p 6 6 Psykogeriatrik 10 p Psykologi 20 p 1 1 Rehabmedicin 10 p 1 1 Smärta och smärtlindring 5-10 p 7 7 Social rätt 5-10 p Social rätt och förvaltning 20 p 2 2 Social omsorg 10 p 1 1 Socialpolitik med socialrätt 10 p 1 1 Sociologi 20 p 1 1 Stomivård 5 p 1 1 Stroke 5 p 1 1 Uroterapi 20 p 1 1 Vårdlärarutbildning 1 1 Vårdpedagogik 30 p 1 1 Äldres liv och hälsa 10 p 1 1 Totalt antal kurser Tabell 4. Vidareutbildning kurser på universitets/högskolenivå. Sjuksköterskor anställda inom kommunal äldreomsorg i Västernorrlands län, november Bortfall Att samla in data om sjuksköterskornas utbildningar stötte på vissa svårigheter. Information om utbildningsnivå i ämnet omvårdnad erhölls snabbt från alla kommuner utom Sundsvall. Från Sundsvall uppgav man att det inte finns någon sådan information tillgänglig, och datainsamlingen drog därför ut på tiden. De uppgifter som lämnats baseras till största delen på en förfrågan till individuella Totalt Sundsvall Ånge Timrå Härnösand Sollefteå Kramfors Övik 13

14 sjuksköterskor och 29 stycken lämnade aldrig svar. Dessa är medräknade i kolumnen för lägre än B i ämnet omvårdnad i Tabell 1. Data gällande övrig vidareutbildning saknas från Sollefteå och Timrå eftersom sådan information ej finns tillgänglig. 14

15 Reflektion Den oro som signalerats ute i kommunerna gällande att det är de allra flesta av sjuksköterskorna som inte skulle vara behöriga till den väl behövda specialistutbildningen, om behörigheten ligger på C-nivå i ämnet omvårdnad, är befogad. Gruppen utgörs av hela 81 procent av sjuksköterskorna. Kartläggningen visar också att närmare hälften av sjuksköterskorna saknar omvårdnad B och därmed kan få svårt att vidareutbilda sig över huvud taget. En förklaring till att stora grupper saknar omvårdnad på B- och C-nivå är att många av äldreomsorgens sjuksköterskor varit yrkesverksamma i många år, och utbildade sig innan ämnet omvårdnad gavs så stort utrymme i utbildningen. Detta innebär också att de har lång erfarenhet av yrket, vilket är en tillgång då man inom äldreomsorgen har få kollegor att samråda med och enstaka eller inga läkare inom organisationen. Lång yrkeserfarenhet och tidigare arbete inom olika specialiteter utgör en bra grund för arbete inom kommunal äldreomsorg. Den breda erfarenheten krävs för att kunna göra bedömningar och planeringar för ett stort antal äldre och skapar trygghet i yrkesrollen (Tunedal & Fagerberg, 2001). Sjuksköterskorna i Västernorrland har, som grupp betraktat, stor erfarenhet och bred kompetens. Den breda och varierande kompetensen som illustreras i tabell fyra visar att man dels fördjupat sig i ämnen typiska för äldrevården, såsom inkontinens, geriatrik med mera, men också att det finns en bred bas med erfarenhet från de flesta av sjuksköterskans arbetsområde. Med tanke på den utveckling som hela tiden sker inom sjuksköterskors arbetsområde känns det angeläget att kommunerna uppmuntrar sina sjuksköterskor till, och skapar förutsättningar för, vidareutbildning och kompetensutveckling. Utbildning i ämnet omvårdnad har blivit en nyckel till vidareutbildningar och specialistkompetenser, en nyckel som stora delar av äldreomsorgens sjuksköterskor saknar. 15

16 Referenser Andersson, B. (2005). En nationell kartläggning av specialistsjuksköterskeutbildningen inom äldrevård. Fammi Högskoleverket. (2003). Föreskrifter om grundläggande behörighet samt urval (1996:22). Omtryck. HSVFS 2003:2. Mittuniversitetet. (2007). Utbildningskatalog läsåret Tunedal, U., & Fagerberg, I. (2001). Sjuksköterska inom äldreomsorgen - en utmaning. Vård i Norden, 2:27?32. Utbildningsväsendet. (2003). Utbildningsväsendets Författningsböcker UFB /4. Universitet och högskolor. Stockholm: Norstedts Juridik AB 16

17 Vem har läst Omvårdnad? Kartläggning av utbildningsnivå bland sjuksköterskor inom kommunernas äldreomsorg i Västernorrlands län En allt större del av befolkningen blir allt äldre. Denna utveckling har lett till ett ökat behov av vård med specifik inriktning mot äldres sjukdomar och åldrandet samt också behov av en speciell utbildning för sjuksköterskor med inriktning mot äldrevård. Sedan 2001 finns specialistutbildning för sjuksköterskor inom äldrevård. Från hösten 2007 planeras en sådan nätbaserad utbildning vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Utbildningen välkomnas i regionen då den geografiska närheten ger goda möjlighet för kommunernas sjuksköterskor att ta steget och specialistutbilda sig inom äldreområdet. För behörighet till specialistutbildning för sjuksköterskor krävs ofta C-nivå i ämnet omvårdnad. Kartläggningen som genomförts visar att 81 procent av kommunernas 320 sjuksköterskor har lägre än C-nivå i ämnet omvårdnad, och således saknar den behörighet som ofta krävs för specialistutbildning. Knappt hälften av sjuksköterskorna har lägre än B-nivå i ämnet. Madeleine Blusi, forskare inom äldreområdet vid FoU Västernorrland, är leg. sjuksköterska och magister i omvårdnad. Madeleine har arbetat som sjuksköterska både inom den kommunala äldrevården och i slutenvården. De senaste åren har hon varit med och byggt upp Kliniskt Träningscentrum vid Sundsvalls sjukhus, en avdelning där fokus ligger på kvalitetssäkring, utbildning och kompetensutveckling för vårdpersonal FoU Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland FoU-Västernorrland finansieras av kommunernas socialtjänster i Västernorrland med Kommunförbundet Västernorrrland som huvudman. Enhetens uppdrag är att fånga upp ideér och stödja forsknings-, utvecklings-och uppföljningsprocesser inom socialtjänsten samt att göra dessa tillgängliga för socialtjänstens personal. mer information om FoU Västernorrland finns på Kommunförbundet Västernorrland, Box 3014, Härnösand. Tfn Fax E-post info@komforb.se IISSN SBN