Studieguide. Nordisk etnologi vid Åbo Akademi

Transkript

1 Studieguide Nordisk etnologi vid Åbo Akademi

2 Etnologin som kulturvetenskap vid Åbo Akademi... 3 Etnologins särart... 4 Etnologins samhällsuppgift... 6 Etnologiska tillvägagångssätt... 7 Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo Akademi... 9 Svensk-Finlands Textilarkiv, Biskopsgatan 13, Åbo Men vad blir man då? En liten historik Personalen vid ämnet Undervisande personal Personal vid arkiven Administrativ personal Vem ska jag fråga? Examinator och kursansvarig Egenlärare/Akademilektorn Professorn i ämnet Arkivpersonal Mottagningstider Studierådgivning Studiestrukturen och undervisningens uppbyggnad Grundstudier (25 sp) Ämnesstudier (35+10 sp) Obligatoriska kurser inom ämnesstudier: Valbara kurser inom ämnesstudier (kurserna ges vartannat år som föreläsningskurser, annars läskurser): Fördjupade studier (40+40 sp) Obligatoriska kurser inom fördjupade studier: Valbara kurser inom fördjupade studier (kurserna ges vartannat år som föreläsningskurser, annars läskurser):.. 20 Kursbeskrivningar och tentamenslitteratur Grundstudier Etnologins grunder (5 sp) Finländsk folkkultur och finländska kulturmönster. (10 sp) Nordisk kultur (5 sp) Tingen och nutiden (5 sp) Ämnesstudier Obligatoriska kurser inom ämnesstudier: Metod och teori II: Etnologi (5 sp) Etnografiska fältmetoder (5 sp) / Proseminarium med kandidatavhandling (10 sp) eller uppsats (8 sp) Europeiska kulturmiljöer (5 sp) Etnicitet och det mångkulturellas identiteter (5 sp) Urbana rum och ritualer (5 sp) Etnologisk genusforskning (5 sp) Konsumtion, ting och identitet (5 sp)

3 Hem, familj och släkt (5 sp) Fördjupade studier Obligatoriska kurser inom fördjupade studier: Analys, teori och praktik (5 sp) Fältarbete (långt) (10 sp) Seminarium (10 sp) Avhandling pro gradu (40 sp) Valbara kurser: kurserna ges vartannat år eller vart tredje år som föreläsningskurser, annars som läskurser på ämnes- och fördjupad nivå Nutidsetnologi och ungdomskultur (5 sp) Kommunikation och kontakt (5 sp) Etnologi och turism (5 sp) Kulturekologi (5 sp) Kulturarv och historiebruk (5 sp) Valbara läskurser inom ämnes- och fördjupade studier Antropologi Kulturantropologi (5 sp) Socialantropologi (5 sp) Historisk antropologi (5 sp) Maritim antropologi (5 sp) Kulturhistoria och metod Europeisk kulturhistoria (5 sp) Barnkultur och socialisation (5 sp) Minne och metod (5 sp) Källmaterial och källbehandling (5 sp) Etnologisk bildforskning (5 sp) Föremålsetnologi (5 sp) Agraretnologi (5 sp) Etnologisk byggnadsforskning (10 sp) Kultur och teknik (5 sp) Etnologisk textilforskning (10 sp) Etnologisk kostforskning (10 sp) Rättsetnologi (5 sp) Arbetsrelaterade kurser och praktik Musei- och arkivpraktik (4 sp) Hur boken blev till (3 sp) Etnologer i arbetslivet (3 sp) Arbetspraktik (1 sp) Musei- och arkivpraktik (2 sp) Möjliga biämnen Linjen för arkivstudier (magisterstudier) Museologi Kulturledning Kultur- och socialantropologi Miljökunskap Skärgårdskunskap Interkulturell kommunikation

4 Etnologin som kulturvetenskap vid Åbo Akademi Anna-Maria Åström För många utomstående är etnologin fortfarande vetenskapen om den kulturella ordningen under den agrara epoken, bondesamhällets tidevarv. Och iakttagelsen äger sin riktighet, men bara i begränsad mån. Etnologin eller folklivsforskningen har med stor framgång ägnat sig åt att kartlägga den folkliga kulturens materiella och sociala uttryck och besitter därmed en stor kunskap om denna kulturforms kulturarv. Det är denna kompetens som gör etnologerna särskilt skickade att handha museitjänster. De etnologiska samlingarna täcker allt från allmogens textilier, inredning, redskapsbestånd till vissa symboliskt viktiga föremålsgrupper som materialiserade tänkespråk, bröllops-, namnsdags- och födelsedagstavlor, fästmansgåvor och liknande. Men sedan 1960-talet har etnologin varit utsatt för ett stort och många smärre skiften, som inneburit stora förändringar vad gäller etnologins objekt, metoder och målsättningar. Det första stora skiftet innebar dels en omvärdering om vad etnologins huvudsakliga forskningsobjekt, folket, är. Dels innebar det en ny orientering i hur forskningsobjektet positionerades. Från talet har folket inte mera enbart bestått av allmogen utan av gemene man med olika slag av kulturell prägling, t.ex. industriarbetaren lika väl som småborgarskiktet i en småstad. Från inriktningen på ett skikt, allmogen, öppnades via de övriga också vägen till en mera samhällsinriktad etnologi. De olika grupperna sågs inte mera som isolat utan i olika konstellationer inom det totala samfundet, vilket också ansågs inverka på den kulturella ordningen både i stort och inom delkulturerna. Samtidigt började också den renodlade positivistiska (faktafokuserade) inställningen som utgick från insamlade objekt och analys av observerbara fakta ge vika. Analysen berikas härefter av en inriktning också på kulturbärarna och deras världsbild, vilket krävde också mera hermeneutiska (förstående) metoder. Föremålsforskningen utökades med by- och stadsdelsstudier och ett intresse för olika subkulturer, barn- och ungdomskultur samt andra moderna fenomen som nu blev aktuella. Nutidsstudier blev lika viktiga som studier med ett historiskt perspektiv. De senare skiftena, om man kan kalla dem så, har mera haft att göra med metoder, målsättningar och synen på källmaterialet. Nya temaområden, som har 3

5 en abstraktare bakgrund, som etnicitet, identitet, kollektivt minne, kulturarv, kulturella representationer, kommunikation, kulturell tradering, kropp och sexualitet samt kulturmöte och dialog har kommit att utgöra överordnade begrepp som forskningen kategoriseras i eller under. Om det stora paradigmskiftet på och 1970-talen i hög grad gällde vetenskapen etnologi som sådan, har de mindre skiftena mera följt med de förändringar som skett inom kulturvetenskaperna i stort. I och med den nya orienteringen i England mot någonting som kallats Cultural studies har fältet inom kulturvetenskaperna satts i gungning och också närmare kontakter till samhällsvetenskaperna har etablerats. Också det etnologiska källmaterialets relevans och bärvidd har granskats kritiskt och numera råder en samstämmighet i att kulturforskarna analyserar och tolkar sagesmännens eller informanterna utsagor som i sig är tolkningar. Målet är att så gott som möjligt uppnå största möjliga klarhet, att redogöra för hypotetiska samband i kulturen på basis av de manifesta uttrycken. Det finns många sociologer som ägnar sig åt kulturella frågeställningar och det finns också historiker som nuförtiden nyttjar tidigare så föraktat intervjumaterial, som varit etnologernas källmaterial par excellens. Våra metoder och förfaringssätt har i viss mån börjat likna varandra allt mera. Det är därför på sin plats att se var etnologerna nu står i det kulturvetenskapliga fältet, vilken nisch vi fyller och också vilka samhälleliga uppgifter vi kan tänkas kunna ta på oss. Etnologins särart I Finland liksom i Skandinavien och de tyskspråkiga och tyskinfluerade länderna såsom de mellaneuropeiska länderna är etnologin såväl en stark forskningsdisciplin som en vetenskap som är inriktad på det museala. I Finland ges undervisning i etnologi vid universiteten i Helsingfors, Jyväskylä och Åbo (på finska och svenska), medan Uleåborg och Joensuu är mera inriktade på kulturantropologi och folkloristik. Åbo Akademi har här en särskild nisch genom de intima kontakterna med de nordiska länderna och inriktningen också på nordisk kultur. Och så har vi här i Åbo försökt följa våra stora föregångare, westermarkianerna, i spåren med 4

6 en möjlighet att i de fördjupade studierna specialisera sig på kultur- och socialantropologiska frågeställningar. Nytt fr.o.m. hösten 2001 har varit att humanistiska fakulteten erbjuder biämnesundervisning i antropologi, en möjlighet som lockat flera studerande. I förhållande till sociologin och samhällsvetenskapen å ena sidan och historievetenskapen å andra sidan kan om etnologin konstateras följande: etnologin är fortfarande en historiskt inriktad vetenskap som företrädesvis stöder sig på källor av personlig och intim karaktär. Det är fortfarande gemene man och kvinna och hans och hennes vardagsliv och världsbild vi är intresserade av. Fast uttrycket är slitet är etnologin en vetenskap som opererar på gräsrotsnivå och som alltid har haft vardagslivet som sin utgångspunkt för frågeställningar om kultur. Den kunskap som utvinns är inte inriktad på kvantitativ behandling utan den information som erhålls undersöks i den kontext fenomen omges av. Om kultursociologin företrädesvis kan tänkas intressera sig för populärkultur och t.ex. konsumtionsbeteende, kan etnologerna undersöka vardagslivet i sig hos olika grupper eller några individer eller dess motsats festkulturens och fritidsbeteendets kulturella uttryck. Jag skall nämna några exempel på vad studenterna i sina pro graduavhandlingar för närvarande ägnat eller ägnar sig åt: Fiskars bruk i förvandling, fans av metallmusik, uppträdande konstnärers verksamhet, tjänstefolk i borgarfamiljer, kulturarvsplatser (fiskebodar) i Hangö samt dataspelande bland ungdomar. Därmed ser vi att etnologin har ett brett kulturbegrepp som är besläktat med kulturantropologernas. Under de senaste åren har historieforskningen också närmat sig begreppet vardagsliv, every day life och kommer småningom väl i stigande grad att ägna sig åt intervjumetoden. Genom att kulturvetenskaperna till sitt synsätt närmat sig varandra förs numera en fruktbar diskussion över disciplingränserna varvid alla vetenskaper fungerar som givande och mottagande part. Etnologins särart består då, som jag ser det, av att vi fortsättningsvis har en stark förankring i tillvarons strikt materiella former. Kulturen och den kulturella ordningen varierar och detta kommer till materiellt uttryck vid sidan av uttryck av andligt-mental, religiös och social art. 5

7 Det är också det synliga, påtagliga och för känseln förnimbara som etnologin ägnar sig åt. Det är via vår inriktning på individen som vårt primära undersökningsobjekt som vi kommer på dessa för människan förnimbara fenomen. Människan omger sig också av en stor mängd kulturell rekvisita, som ordnas och uppfattas som meningsfyllda helheter. I motsvarande grad blir presentationen av det materiella och det som uttrycks även materiellt viktigt: bilder och fotografier, inredningar och arrangemang, samt föremål både till deras symboliska och materiella dimensioner. Etnologins samhällsuppgift Detta för oss in på etnologins samhällsuppgifter, som förutom att verka inom forskningen sida vid sida med övriga kulturvetenskaper, också i mångt och mycket hänger samman med hur kulturen presenteras: synligt, påtagligt och materiellt. Jag tänker då på museifältet: Detta är etnologins andra mera praktiskt inriktade fält. I Finland består museifältet av såväl landskapsmuseer som Museiverket med Nationalmuseet samt otaliga specialmuseer och hembygdsmuseer, som studenterna också ofta praktiserar vid under sommarmånaderna. Museifältet är som vi vet för närvarande under stark omvärdering. Viktig ur universitetens synpunkt är då att kunna tillhandahålla personer med den kulturvetenskapliga kompetens som behövs: här gäller det för etnologin närmast ett intimt samarbete både med arkeologin och med konstvetenskapen. I museerna i de svensk- och tvåspråkiga städerna blir det inom loppet av tio år många höga museitjänster lediga, och här borde vi få fram kompetenskraftiga kandidater. I Åbo har Turun yliopisto och Åbo Akademi en gemensam museologiutbildning, som kan tänkas få större betydelse de närmaste åren. För etnologin gäller det att ge den kunskap och kompetens till kunskapssökning vad gäller kulturarvet inom olika skikt och beträffande olika kulturella fenomen som har påverkat oss i vårt land, föremålskunnandet i sig inte att förakta. I övrigt kan etnologin bidra med mycket samhällsrelevant information: vi kan förmedla kunskap om och ur samhällets samlade minne i stort, om kulturens materiella uttryck under olika perioder och analyser om var vi står idag. I och med att etnologin också sedan 1980-talet varit allt mera nutidsinriktad har vi också kompetens att föra fram tolkningar om nutida fenomen, som 6

8 t.ex. konsumtion, kropp och kultur, och om etnicitet och nationella stereotyper. Etnologiska tillvägagångssätt I undervisningen som ofta bedrivs i studiemoduler om fem studiepoäng läggs vikt vid dels inhämtandet av baskunskaperna om den finländska och nordiska folkliga kulturens uttrycksformer, dels vid metoder, dvs. hur man bedriver forskningen om desamma. De fördjupade studierna sker med metodkurser, seminarier och i form av mindre pro gradu-grupper. Studenterna lärs också de för etnologin speciella fältinsamlingsmetoderna under det lilla fältarbetet (d.v.s. kursen Etnografiska fältmetoder) och det stora fältarbetet. Etnologisk insamling bedrivs dels i fält medelst intervjuer med företrädare för den kulturform man undersöker eller personer med kännedom om det fenomen man är intresserad av. Dels har etnologin en sedan länge beprövad metod som går under namnet frågebrevsinsamling som går ut på att etnologerna frågar och folket på fältet svarar i form av långa och uttömmande redogörelser i brevform eller på nätet. För att avsluta min presentation vill jag nämna frågor som jag anser vara aktuella inom etnologin just nu. Som det har framgått är etnologins arbetsfält oerhört vitt tidsmässigt, socialt och tematiskt. Men arbetsfältet är inte vidare än antropologins och geografiskt begränsar det oftast sig till det egna landets kultur. Kvar står ett intresse för både det allmänna och det marginella. Det är den oerhörda mångfalden i den kulturella ordningen som intresserar. Och det har gällt att se det vardagliga som exotiskt och det främmande och marginella som godtagbara levnadssätt och likvärdiga levnadsformer. En kulturell relativism är utgångspunkten och den sammanhängande traditionen i forskningen är då ett rättesnöre. Aktuellt inom det senaste decenniet har varit att t.ex. granska de särpräglade nordiska kulturformerna som varianter av samma tema, men med pregnanta drag. Vad som är svenskt och vad den svenska mentaliteten stöder sig på har varit forskningsobjekt t.ex. för de rikssvenska etnologerna. Likaså har vi finlandssvenska etnologer sysslat med ritualer och bilder och symboler som är 7

9 beståndsdelar i vår finlandssvenska verklighet. Boken Gränsfolkets barn (2001) handlar uttryckligen om det. Eftersom det historiska perspektivet ständigt också är närvarande har ett stort intresse riktat sig på hur gemene man upplever sin egen historia: levnadsberättelser har påkallat intresse likaväl som hur lokalsamhällets minne yttrar sig. En del etnologer talar om minnespolitiken, eftersom hur man uppfattar sin historia också styrs av regelrätta avgörande om vad som är viktigt att plockas fram. Det kollektiva minnet är något som var och en är delaktig av men också något som ständigt omstöps och omformuleras och görs synligt t.ex. just vid museer. Vilka är då bilderna av det förflutna som förs fram? Hur blir t.ex. moderniteten och modernismens olika uttryck historia? Med samhällets utveckling från agrara till urbana levnadsformer har ett stigande intresse för den urbana levnadsformen kunnat skönjas. Förortsliv, innerstadens upptågsartade evenemang, olika städers försök att profilera sig i den internationella turismen, det folkliga urbana kulturarvet har analyserats lika väl som moderna livsstilsprojekt bland olika grupper i det urbana samfundet. Som ett resultat finns boken Stadens hjärta (2012). Den agrara livsformen håller i sin tur på att bli ett temaområde gemensamt för etnologer och agrarhistoriker. Föremålsforskningen är igen aktuell, nu med symboliska förtecken och med föremålens användare i fokus. Levnadsformernas materiella grundvalar slipper vi aldrig ifrån. Likaså kommer olika konstellationer kring manligt och kvinnligt att ingå som led i den etnologiska forskningen. En del av de kvinnliga studenterna har uttryckligen intresserat sig för präglingar av och synen på det manliga i dagens samhälle. Rikssvenska etnologer hävdar t.o.m. att tiden är mogen för att se det kroppsliga som ett eget språk som inte alltid når den språkliga eller konstruktivistiska nivån och att det kroppsliga i viss mån kunde sättas i paritet med det materiella. Då utgår man från att föreställningen att vi är en kropp och inte den att vi har en kropp. Detta öppnar vägen för många nya frågeställningar inom etnologin. De etniska, språkliga och nationella dimensionerna är fortfarande delar i identitetsprojekt hos många när man beslutar sig om sin tillhörighet i världen. Lokalsamhället som var utgångspunkten för de etnologiska bystudierna på talet har härvid inte heller förlorat i relevans. Nytt är att undersöka hur olika moderna fenomen slår rot och blir delar i det mönster som bygger upp vårt vardagsliv. Också det postmoderna och fragmentariska följer en egen logik som det blivit bl.a. etnologernas uppgift att försöka spåra. 8

10 Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo Akademi Etnologin förestår ett stort traditionsarkiv som grundades Sedan dess början stod frågelistinsamling på programmet; det efterfrågades hågkomster om olika teman från s.k. informanter från hela landet, såväl svenskspråkiga som finskspråkiga. Under åren har sjuttio listor skickats ut och därmed har arkivet ett unikt jämförande material över främst agrarkulturen, men sedan 2000-talet även över urbana livsmönster. Sedan 2000 har bland studenternas fältarbeten som görs under ett veckolångt uppehåll på annan ort även urbana livsformer stått i fokus. Fältarbeten har gjorts i Borgå, Ekenäs, Lovisa, Jakobstad, Kaskö, Dragsfjärd, Houtskär och Åbo. De mindre fältarbetena görs kontinuerligt i Åbo. I arkivet bildar studenternas fältarbetsinsamling den andra stora materialstommen. En tredje stomme bildar det rika fotoarkivet. Sedan 2011 är de etnologiska och folkloristiska arkiven sammanslagna i det kulturvetenskapliga arkivet Cultura. Samlingarna har ett gemensamt ansikte utåt men internt är de fortfarande uppdelade enligt de arkivavdelningar som tidigare existerat. Svensk-Finlands Textilarkiv, Biskopsgatan 13, Åbo. Svensk-Finlands Textilarkiv är ett specialarkiv för hela Svenskfinlands textila tradition och sköts av Cultura vid Åbo Akademi. Folkkonst bland olika folkslag har alltid betraktats som ett uttryck för folkens särprägel. Speciellt dräktskicket och hemmets textilier har haft och har ett högt symbolvärde. Svensk-Finlands Textilarkiv är vårt vittnesbörd om detta. Grunden för samlingarna är Marthas hemslöjdsarkivs textilprover som insamlades och som sedan 1976 har varit deponerade vid Etnologiska arkivet. Arkivet utökas ständigt. Samlingarna representerar en tid från ca 1750 framåt och framför allt vardagstextilier i svenskbygdernas allmogehem. Samlingarna fungerar som forskningsarkiv med textilprover ordnade ortsvis samt med hela textiler från vardag och fest. 9

11 Textilarkivet är tillgängligt enligt överenskommelse för såväl allmänheten, hemslöjdsintresserade och hantverkare som för forskning och studier. Här kan man studera tekniker och mönster eller låta sig inspireras till nya alster med inspiration från en viss bygd. Textilarkivets basutställning presenterar samlingarnas tillkomst och de textila traditioner som finns representerade i arkivets samlingar. Men vad blir man då? Etnologin är ett allmänbildande ämne som leder till arbeten inom kultursektorn. Du kan själv besluta inriktningen på din utbildning. Ofta behandlar slutarbetet pro gradu-avhandlingen ett område som står en nära via arbete eller intressen, vilket kan fungera som en språngbräda in i arbetslivet. Etnologer har i arbetslivet fått tjänst vid museer, bibliotek och arkiv, i massmedia, inom kultursektorn och förvaltning t.ex. inom landskaps- och byggnadsvård och i turistbranschen. Av totalt 63 utexaminerade under åren 2000-sommaren 2015 arbetar 19 på museum, arkiv 9 på bokförlag, bibliotek, bokhandel 4 inom forskningsadministration, kulturförvaltning 2 inom service som företagare, IT-branschen 4 inom forskning 2 inom integrationsförvaltning och mångkulturalitetsfrågor 7 inom undervisning, studentadministration, översättning 3 inom turism 2 inom sjukvård, landskapsvård 2 inom sjöfart 8 okänd De senaste årens utexaminerade jobbar som bl.a. fotograf, arkivarie, museilektor, tidskriftsförmedlare och lärare. En liten historik Samma dag som Åbo Akademi invigdes, den 11 oktober 1919, kungjordes att en donation hade gjorts till förmån för en professur i Nordisk kulturhistoria och folklivsforskning. Bakom donationen stod den östnyländska godsägaren Feodor Kiseleff. Den tiden tänkte man sig att kulturhistorien skulle omfatta de gamla högre ståndens kultur och folklivsforskningen bondeståndets och småfolkets kultur. Då ståndindelningen alltmer bleknade kom folklivsforsk- 10

12 ningen i allt högre grad att uppfattas som heltäckande, på samma sätt som begreppet etnologi. Gabriel Nikander utsågs till ämnets första professor och var starkt förankrad i ämnet historia. I själva verket hade han skött professuren sedan hösten Den 25 november 2010 firade ämnet sina 90 år av etnologisk undervisning och forskning vid Åbo Akademi. Efter Gabriel Nikander följde Helmer Tegengren, som var professor i ämnet Under Tegengrens tid blev folklivsforskningen i professurens benämning i praktiken allenarådande. Tegengren, som hade en mångsidig skolning, ägnade sig med förkärlek åt landsbygdens bondekultur, också i ett starkt historiskt perspektiv. Den tiden var bondekulturen dominerande, då den berörde den avgjort största delen av befolkningen. Intresset för det industriella samhället blev dock allt starkare, redan under 1950-talet, då också stadssamhället på allvar kom i blickpunkten. En ändring av professurens namn aktualiserades då Nils Storå 1972 efterträdde Tegengren och den nya benämningen blev Nordisk etnologi. Professor Storå intresserade sig främst för skärgårdskulturen och fisket, men också för skoltsamernas kultur. Vid Åbo Akademi var folkdiktsforskningen, till stor del genom Otto Anderssons inriktning, tidigare fogad till musikvetenskapen. Nordiska sakkunniga uttalade sig efter Anderssons emeritering för att dessa ämnen skulle skiljas åt och 1973 fogades folkdiktforskningen administrativt i stället till professuren i Nordisk kulturhistoria och folklivsforskning som härigenom fick namnet Nordisk etnologi och folkloristik. Detta förblev professurens namn till 1987, då folkloristiken avskildes. Sedan dess bär professuren och ämnet namnet Nordisk etnologi. År 2000 tillträdde FD Anna-Maria Åström som professor med stadskultur, moderna seder och etnicitetsforskning som specialområde. Ändå till år 1969 var professuren den enda fasta tjänsten inom ämnet. Sistnämnda år tillkom en intendenttjänst för den dåtida etnologiska institutionens arkiv, som till 1972 innehades av Nils Storå, av FL Ulf Vasström, av FL John Hackman och fr.o.m av FL Niklas Huldén. År 1990 fick institutionen en länge eftersträvad assistent, med FD Monica Nerdrum som första innehavare, senare assistent har varit FL Niklas Huldén och efter honom har tjänsten skötts som en universitetslärartjänst bl.a. av FD Sanna Lillbroända-Annala. 11

13 Enligt en personalplan 2005 skulle intendenttjänsten för arkivet omändras till ett lektorat och assistenttjänsten till en arkivamanuensbefattning. Niklas Huldén blev arkivamanuens 2010 för Cultura, Kulturvetenskapliga arkivet vid Åbo Akademi. Akademilektoratet i nordisk etnologi besattes hösten 2012 med FD, docent Katriina Siivonen som befattningens första innehavare. I samband med flytten till Arken år 2003 fick ämnet en amanuens som även sköter administrativa uppgifter för filosofi och litteraturvetenskap. Personalen vid ämnet Undervisande personal Professor i etnologi (utnämnd 1999), ämnesansvarig FD Anna-Maria Åström tfn: e-post: anna-maria.astrom@abo.fi Mottagning: tisd , rum D 115 Forskningsintressen: urbanetnologi, moderna seder, mikrohistoria och elitkultur Professor FD Fredrik Nilsson tfn epost: fredrik.nilsson@abo.fi Mottagning: tisd , rum D 115 Universitetslärare FD Sanna Lillbroända-Annala tfn: e-post: slillbro@abo.fi Mottagning: tisd , rum 106 Forskningsintressen: trästäder, stadsomvandling, stadsplanering, kulturarv, gentrifiering 12

14 Personal vid arkiven Arkivamanuens FL Niklas Huldén tfn: , rum D105 e-post: nhulden@abo.fi Forskningsintressen: föremålsforskning, maritima kulturmiljöer, innovationsstudier och kulturekologi Arkivbiträde FM Lotta Wessberg tfn: , rum D107 e-post: lotta.wessberg@abo.fi Arbetsuppgifter: Etnologiska arkivet Administrativ personal Sekreterare PM Ann-Helen Berg tfn: , rum M216 e-post: ann-helen.berg@abo.fi Arbetsuppgifter: studieärenden, undervisningsplanering och administration/information, marknadsföring och kommunikation Forskare och timlärare FL Anna-Liisa Kuczynski tfn: , rum D 107 e-post: anna-liisa.kuczynski@abo.fi Forskningsintressen: identitet, kulturmöten och polsk kultur 13

15 Forskare FL Ole Rud Nielsen rum på forskarvinden e-post: Forskningsintressen: båtturism, kulturekonomi och dansk folkkultur Forskare FD Sonja Hagelstam e-post: Forskningsintressen: krigstida brev, brevskrivandets kulturella praktiker, kristid och krigsvardag , dialogism, familjehistoria, kulturhistoria Forskare FM Camilla Hautala tfn: * , rum D 116 e-post: camilla.hautala@abo.fi Forskningsintressen: herrgårdskultur, agrarkultur, trädgårdshistorisk forskning Forskare FM Marcus Lepola tfn: * , rum D 116 e-post: marcus.lepola@abo.fi Forskningsintressen: Alaska, postkolonialism, arktiska fångstfolk Forskare FD Espen Suenson e-post: espen.suenson@abo.fi Forskningsintressen: arbetsprocesser inom programvaruproduktion, kulturella aspekter inom datorteknologi, livsformer i samhället, nationell identitet och begreppet folk. Forskare FM Ann-Helen Sund e-post: ann-helen.sund@abo.fi 14

16 Vem ska jag fråga? Etnologin, såsom många andra kulturämnen har olika slags personal. Till den undervisande personalen räknas professorn, akademilektorn och universitetsläraren. I ämnet jobbar flera forskare som tidvis undervisar i kurser. Arkivpersonal har huvudansvar för arkivrelaterade uppgifter i Finlandssvenska textilarkivet och i Kulturvetenskapliga arkivet vid Åbo Akademi. Också arkivpersonalen undervisar i en del kurser. Examinator och kursansvarig Då du har frågor angående en kurs du gått, till exempel om du redan fått dina studiepoäng införda, kontaktar du universitetsläraren eller ämnets professor. Frågor, som direkt gäller kursen, kan man vända sig till kursansvarig om. Vem som är kursansvarig och examinator står i MinPlan. Ibland är kursansvarig och examinatorn samma person. Egenlärare/Universitetsläraren Universitetsläraren hjälper dig med MinPlan och med planeringen av din egen studiehelhet. Mottagningstid under läsåret är tisdagar kl Professorn i ämnet Professorn kan man till exempel kontakta för att kontrollera om en kurs man gått kan ersätta en annan. Professorn nås behändigast genom att man bokar tid till mottagning, antingen genom att skicka e-post eller genom att besöka professorn på mottagningstid tisdagar kl under läsåret. Arkivpersonal De personer som jobbar vid Kulturvetenskapliga arkivet och Svensk-Finlands textilarkiv är alla professionella etnologer och kan hjälpa dig med att leta fram material i arkiven. Mottagningstider Den undervisande personalen och arkivpersonalen i ämnet har under läsåret mottagningstider tisdagar kl Om avvikande mottagningstider informeras via ämnets e-postlista. Studierådgivning Om du har frågor om studierna kan du kontakta studiekansliets personal. Studiekansliet finns i Arkens M-korridor, 2.vån. 15

17 Utbildningskoordinator Sanna Westerlund Fakultetens samtliga magisterutbildningar. Mottagning genom tidsbeställning via (Bokningen bör ske minst 3 vardagar på förhand. Du får svar på bokningen till din abo.fi-epost senast 2 vardagar före. Bokningen är bekräftad först då du fått svar.) Kontakta Sanna i följande ärenden: antagning till magisternivån, byte av linjer, examina vid olika fakulteter föredragande i utbildningsärenden lärarbehörigheter och motsvarighetsintyg studierådgivning för magisterstuderande begränsad studietid allmänna studierådgivningsärenden Studierådgivare Elin Fellman-Suominen Kandidatutbildningarna i språk samt kultur, historia och filosofi Mottagning genom tidsbeställning via (Bokningen bör ske minst 3 vardagar på förhand. Du får svar på bokningen till din abo.fi-epost senast 2 vardagar före. Bokningen är bekräftad först då du fått svar.) Kontakta Elin i följande ärenden: studierådgivning för studerande på kandidatnivån rådgivning om antagning till kandidatnivån MinPlan: rådgivning, handledning och uppdatering ersättande tillgodoräknande, kompenserande av studier marknadsföring och rekrytering ämneslärarutbildning egenlärar- och tutorverksamhet kontaktperson för studenter med funktionsnedsättning JOO-studier allmänna studierådgivningsärenden 16

18 Studiesekreterare Caroline Lehto Mottagning måndag-onsdag kl och samt torsdag kl Beställ gärna tid via e-post fhpt-studiesekreterare(a)abo.fi. Kontakta Caroline i följande ärenden: betyg: inlämnande av anhållan, genomgång av studieprestationer, utskrivning av betyg inlämnande av kandidat- och pro gradu avhandlingar införande av prestationer avlagda i STURE JOO-studier Teknisk amanuens Henning Grönroos Mottagning i infot i Arken Kontakta Henning i följande ärenden: utskrivning av STURE- och närvarointyg Studiestrukturen och undervisningens uppbyggnad Kandidatexamen (KH) i nordisk etnologi med ett långt biämne, 180 sp Kandidatexamen (KH) i nordisk etnologi med två korta biämnen, 180 sp 17

19 Magistersexamen i (FM) i nordisk etnologi, 120 sp med pro gradu-avhandling Kulturledarskapslinje Kulturledarskapslinjen ger specialkunnande och arbetslivsfärdigheter för kulturbranschen. Antagna till linjen läser kulturledning som biämne. Vid sidan av kulturledning rekommenderas museologi och informationsförvaltning som litet biämne (25 sp) i kandidatexamen. På magisternivån läses antingen ämnesstudier (35 sp) i det biämne som ingick i kandidatexamen (museologi eller informationsförvaltning) eller ett helt nytt valfritt biämne som t.ex. kan vara företagsekonomi (30 sp). Biämnet administreras från Centret för livslångt lärande, Öppna universitetet. Se för mera information. Grundstudier (25 sp) Grundstudierna syftar till att ge de studerande grundläggande insikter i kultur som fenomen, i finländsk, särskilt finlandssvensk folkkultur samt i finländska kulturmiljöer. Materiell och social kultur i Norden i övrigt, en översiktlig bild av etnologin som vetenskap och huvudlinjerna inom etnologins lärdomshistoria, samt nyare forskningsinriktningar hör också till grundstudierna. 18

20 Etnologins grunder (5 sp) Finländsk folkkultur (10 sp) Nordisk kultur (5 sp) Tingen och nutiden (5 sp) Ämnesstudier (25+10 sp) Studierna utgör de centrala ämnesstudierna och är öppna för studenter som avklarat grundstudierna med minst goda insikter. Syftet är att ge de studerande grundliga insikter i finländsk och i vidare mening nordisk och europeisk kultur, i begreppet etnicitet och identitet, samt fördjupad kunskap om tillämpning av metoder och källkritik inom etnologisk kulturforskning, samt beredskap för självständig insamling och bearbetning av traditionsmaterial. Förutom de obligatoriska kurserna kan man fritt välja bland de alternativa kurserna eller läskurserna så att antalet studiepoäng uppnås. Obligatoriska kurser inom ämnesstudier: Metod och teori I (5 sp) Metod och teori II (5 sp) Etnografiska fältmetoder (5 sp) Proseminarium och kandidatavhandling (10 sp) Valbara kurser inom ämnesstudier (kurserna ges vartannat år som föreläsningskurser, annars läskurser): Urbana rum och ritualer (5 sp) Etnologisk genusforskning (5 sp) Europeiska kulturmiljöer (5 sp) Konsumtion, ting och identitet (5 sp) Hem, familj och släkt (5 sp) Kulturantropologi (5 sp) Socialantropologi (5 sp) Etnicitet och identifikationer (5 sp) Europeisk kulturhistoria (5 sp) 19

21 Fördjupade studier (40+40 sp) De fördjupade studierna inriktas på en magisterexamen. En förutsättning för inledandet av dessa studier är att ämnesstudierna är avklarade med minst goda insikter Inom fördjupade studierna kan studenterna välja mellan kurser med ett mera allmänt etnologiskt innehåll som närmast behandlar Finlands och de övriga europeiska ländernas kultur. Men även kurser med antingen ett mera kulturantropologiskt innehåll som erbjuder en fördjupning i främmande folk och kulturer, eller ett historiskt antropologiskt innehåll med en fördjupning i europeisk kulturhistoria kan väljas. Förutom de obligatoriska kurserna kan man fritt välja bland de alternativa kurserna eller läskurserna så att antalet studiepoäng uppnås. Obligatoriska kurser inom fördjupade studier: Analys, teori och praktik (5 sp) Fältarbete (långt) (10 sp) Seminarium (10 sp) Avhandling pro gradu (40 sp) Valbara kurser inom fördjupade studier (kurserna ges vartannat år som föreläsningskurser, annars läskurser): Nutidsetnologi och ungdomskultur (5 sp) Historisk antropologi (5 sp) Kulturekologi (5 sp) Kommunikation och kontakt (5 sp) Kulturarv och historiebruk (5 sp) Etnologi och turism (5 sp) Valbara läskurser (ämnes- och fördjupad nivå) Källmaterial och källbehandling (5 sp) Barnkultur och socialisation (5 sp) Etnologisk byggnadsforskning (10 sp) Kultur och teknik (5 sp) Etnologisk textilforskning (10 sp) Etnologisk kostforskning (10 sp) Maritim antropologi (5 sp) 20

22 Agraretnologi (5 sp) Rättsetnologi (5 sp) Musei-och arkivpraktik (4 sp) Hur boken blev till (3 sp) Etnologisk bildforskning (5 sp) Etnologer i arbetslivet (3 sp) Arbetspraktik (1 sp) Musei-och arkivpraktik (2 sp) Minne och metod (5 sp) 21

23 Kursbeskrivningar och tentamenslitteratur Grundstudier Etnologins grunder (5 sp) Målet för denna introduktion är att ge grundläggande kunskap om etnologin som kulturvetenskap och om människan som kulturell varelse och om olikartade kulturmiljöer. Kursen ger inblick i etnologins metodologi, dess lärdomshistoria och forskningsinriktningar samt undersökningar i olika kulturmiljöer. Förmåga att på ett allmänt plan redogöra för etnologin som kulturvetenskap, dess forskningsobjekt, metodologi och forskningsinriktningar. Kännedom om undersökningar i olika kulturella fält samt om ämnets lärdomshistoria. Med en egen fältstudie förvärvad erfarenhet av deltagande observation och rapportering. Nya studenter i etnologi som huvudämne eller biämne Etnologins grunder (etnologin som disciplin, kulturdefinitioner, etnologiska forskningsinriktningar, forskningsobjekt, centrala begrepp, ämneshistoria) Allmänt, metod Arvidsson, Alf. Etnologi - perspektiv och forskningsfält. Lund: Studentlitteratur (2000), s , Ehn, Billy & Löfgren, Orvar, Kulturanalys: ett etnologiskt perspektiv. Malmö: Liber (2001), s Kulturmiljöer och kulturmöten Hellspong, Mats & Löfgren, Orvar, Land och stad: Svenska samhällstyper och livsformer från medeltid till nutid. Lund (1999), s Bo på Bergö. Människor och resurser i ett ösamhälle. Helsingfors: SLS (2001) Åström, Anna-Maria, Strömmingsmarknaden som identitetssymbol. Gränsfolkets barn: Helsingfors: SLS (2001), s Stier, Jonas, Kulturmöten: en introduktion till interkulturella studier. Lund: Studentlitteratur 2004,

24 Kursoriskt Budkavlen & Laboratorium för folk och kultur av nyligen utkomna exemplar Finländsk folkkultur och finländska kulturmönster. (10 sp) Ge översiktlig kunskap om befolkning, kulturmiljöer i Finland, om folkkulturens historiska bakgrund. Ger kunskap om mönster, variation och förändring i finländsk vardagskultur med betoning på det förindustriella samhället. Kunskap om mönster, variation och förändring i finländsk vardagskultur med betoning på det förindustriella samhället samt inblick i den materiella och sociala kulturen i olika kulturmiljöer i Finland. Kännedom om den agrara kulturens villkor och resursutnyttjandet och dess tekniker i olika delar av Finlands skärgård. Förmåga att redogöra befolkningsmässig och kulturell utveckling från 1700-talet till nutid. Första årets studerande med etnologi som huvudämne. Andra årets studerande med etnologi som biämne. Allmänt, folkliga miljöer Teppo Korhonen, Matti Räsänen (toim.), Kansa kuvastimessa: etnisyys ja identiteetti. Helsingfors: SKS (1989), s Räsänen, M., "Arkielämää toisen maailmansodan jälkeen" i Vuosisatamme Suomi. Porvoo (1992), s Sarmela M. (1994) Suomen perinneatlas (Suomen kansankulttuurin kartasto 2 = Atlas of Finnish ethnic culture 2). Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 587 (1994), s (Suku, kylä, vuotuisjuhlat, kylän nuoret). I samband med föreläsningarna presenteras: Vuorela, T. (red.) Suomen kansankulttuurin kartasto = Atlas der finnischen Volkskultur = Atlas of Finnish folk culture Del: 1. Hki: Suomalaisen kirjallisuuden seura. Ahlbäck, R. (1945) Kulturgeografiska kartor över Svenskfinland. Helsingfors. Svenska litteratursällskapet i Finland (1976). Talve, I. Suomalaisen kansanelämän historialliset taustatekijät. Helsingfors: Suomalaisen kirjallisuuden seura (1972). 23

25 Variationer, särkulturer: 1.Byggnadsskick, heminredning: Vuorela, T. Suomalainen kansankulttuuri. Porvoo: WSOY (1977), s , Sahlberg, Irja, "Byggnadsskick och heminredning" i Kimitobygdens historia II:1 (utg. Gabriel Nikander) Åbo (1945), s Matkultur: Lindqvist, Yrsa, Mat, måltid, minne - hundra år av finlandssvensk matkultur. Helsingfors: SLS (2009) Kursoriskt: Talve, Ilmar. Folkligt kosthåll i Finland (Skrifter utgivna av Etnologiska sällskapet i Lund) Lund: Etnologiska institutionen (1977). 3. Textil och klädsel: Lönnqvist, Bo, Folkkulturens skepnader. Till folkdräktens genealogi. Helsingfors: Svenska Folkskolans Vänner, Serie III, volym 2, (1991), s Dahl, H., Högsäng och klädbod. Helsingfors: SLS Folklivsstudier XVIII (1987), s Laboratorium Klädnumret 4. Skärgårdskultur och skärgårdsmiljö: Lönnqvist, Bo, "Skärgårdsbebyggelse och skärgårdskultur" i Kustbygd. Helsingfors: SLS Skrifter 489. Folklivsstudier X111 (1980), s Siivonen, Katriina, Saaristoidentiteetti merkkien virtoina. Helsinki: SMY 2008, Hackman, John, "Skärgårdsredaren-entreprenören" i Skärgård 4/1996. s Stadskultur: Håkan Andersson och Anna-Maria Åström (red.), "Liv - arbete - miljö i kuststaden" i Meddelanden från Folkkultursarkivet 8. Helsingfors (1986), s Lillbroända-Annala, Sanna (2010): Från kåk till kulturarv. En etnologisk studie av omvärderingen av historiska trästadsområden i Karleby och Ekenäs. Å. Akademis förlag, Herrgårdskultur: Tema herrgård. Laboratorium för folk och kultur 3/2005 Herrgårdens barn och ungdom. Laboratorium för folk och kultur 2/2012 Nikander, G., "Finländska herrgårdar under den gustavianska tiden" i Historisk tidskrift för Finland (1917), s. 1-30,

26 Nordisk kultur (5 sp) Att ge kännedom om människors vardagsliv, kulturmönster och enskilda kulturyttringar i Norden samt nordisk gemenskap, med inriktning på de nationella kulturerna i Sverige, Norge, Danmark, Island och Färöarna under och 1900-talen. Förmåga att särskilja vissa kulturområden, minoriteter och boningshistoria i Sverige, Norge, Island, på Färöarna och i Danmark utgående från olika kulturella, materiella och traditionella faktorer i ett jämförande europeiskt perspektiv. Jämförande kunskap om folklivets variationer, nationsbygge samt om identitets- och minoritetspolitik i de nordiska länderna. Första årets studerande med etnologi som huvudämne. Samt i regel andra årets studerande med etnologi som biämne. 1. Sverige En av följande punkter (a-c): a. Frykman, Jonas & Löfgren, Orvar (1979) Den kultiverade människan. Lund: Liber Läromedel 223 s b. Frykman, Jonas & Löfgren, Orvar (Red.) (1991) Svenska vanor och ovanor. Stockholm: Natur och kultur. 295 s. c. Ehn, Billy. Försvenskningen av Sverige Norge, Danmark En av följande: Being Danish: paradoxes of identity in everyday life. (Ed. R.Jenkins) Copenhagen: MTP eller Damsholt og Venborg Pedersen i Stoklund (red.): Kulturens nationalisering Christensen, Arne Lie. Det norske landskapet: om landskap og landskapsförståelse i kulturhistorisk perspektiv. Oslo: Pax, (2002) s. 9-12, , Island, Färöarna Oslund, Karen, Iceland imagined: nature, culture and storytelling in the North Atlantic. Seattle: University of Washington Press 2011, 3-29,

27 4. Nordisk gemenskap och särart Senaste numret av Ethnologia Scandinavica. Notaker, Henry, Food Culture in Scandinavia Westport, Conn. : Greenwood Press, Samer och romer Saamenmaa: kulttuuritieteellisiä näkökulmia/ toim. Veli-Pekka Lehtola, Ulla Piela, Hanna Snellman, Helsinki:SKS 2012, Pulma, Panu Suljetut ovet. Pohjoismaiden romanipolitiikka 1500-luvulta EUaikaan. S Kursoriskt: Nickul, Karl: Saamelaiset kansana ja kansalaisina Helsinki: Suomalaisen kirjallisuuden seura, Tingen och nutiden (5 sp) Målet för denna sammanfattande kurs är att ge grundläggande kunskap om etnologin som kulturvetenskap i nutiden och om människan som kulturell varelse med speciell hänsyn till föremålsvärlden. Kursen ger inblick i etnologins aktuella metodologi, nutidsstudier och olika forskningsinriktningar gällande materiell kultur samt förmåga att se konkreta nutidsfenomen i historisk, kontextuell och rituell belysning. Förmåga att redogöra för etnologins aktuella metodologi samt dess olika forskningsinriktningar om materiell kultur, riter, urbana miljöer och mångkulturalism i ett vetenskapshistoriskt perspektiv. Insyn i analyser om konkreta nutidsfenomen i historisk, kontextuell och rituell belysning. Studenter i etnologi som huvudämne eller biämne 1. Föremålens värld Bringéus, Nils-Arvid, Arbete och redskap (1979). Introduktion s och resten kursoriskt eller ca 100 valfria sidor istället för: Dant, Tim (1999), Material Culture in a Social World: Values, Activities, Lifestyles. Buckingham, Open U.P. s. 1-40, , Berger, Arthur Asa (2009), What Objects Mean. An Introduction to Material Culture. 26

28 2. Nutidsstudier Mörck, Magnus, Spel på ytan. En bok om livsstilar. Göteborg: FfVS (1998) Barbro Klein (red.), Gatan är vår: Ritualer på offentliga platser (1995). Stockholm: Carlsson. s. 7-37, , Mångkulturalism Ratanssi, Ali, Multiculturalism. A very short introduction. Oxford: Oxford Univ Press (145 s.) Juha Pentikäinen, Marja Hiltunen (red.), Cultural minorities in Finland. An overview towards cultural policy. Helsinki (1995) s. 7-47, Kursoriskt Budkavlen & Laboratorium för folk och kultur av nyligen utkomna exemplar. 27

29 Ämnesstudier Obligatoriska kurser inom ämnesstudier: Metod och teori II: Etnologi (5 sp) Kursen ger en sammanfattande bild av etnologin, dess arbetssätt och centrala synsätt, samt kunskap om kultur. Kursen ger kunskaper om etnologisk forskning, insamling och tillämpning av etnologiska källor i förhållande till kulturvetenskaperna i almänhet. Studerande med etnologi som huvudämne eller biämne. Kursen är obligatorisk på ämnesstudienivå. Förmåga att urskilja olika typer av etnologiska insamlings- och analysmetoder, samt förståelse för begreppsformulering, problemställning, teorianvändning samt textförfattande utgående från de allmänna föreläsningarna. Studerande med etnologi som huvudämne eller biämne. Kursen är obligatorisk på ämnesstudienivå. 1 Kulturanalys och kulturhistoriska metoder Löfgren, Orvar Ehn, Billy, Kulturanalytiska verktyg. Malmö: Gleerups 2012 Goodall, H.R. Writing the new Ethnography. Oxford: Altamira Press Materialets behandling Ehn, Billy & Klein, Barbro, Från erfarenhet till text (1994), s , Anna-Maria Åström, Den etnologiska forskningsprocessen. Korkiakangas, P., Olsson, P. & Ruotsala, H. (red.), Polkuja etnologian menetelmiin (2005), s ( Etnografiska fältmetoder (5 sp) att lära sig att identifiera olika slag av etnografiskt material att skapa folklorematerial genom olika metoder såsom intervjuer, deltagande observation och frågelista 28

30 att reflektera över hur materialet skapas i fält och vilken forskarens roll är här. Kursen ordnas i samarbete mellan ämnena etnologi, folkloristik, religionsvetenskap och musikvetenskap. Efter avslutad kurs ska studenten kunna: på ett etiskt hållbart sätt utföra fältarbete och reflektera över sin andel i fältarbetsprocessen göra en intervju och transkribera den göra deltagande observation och reflektera över sina observationer i en fältdagbok skriva en forskningsdagbok Studerande med etnologi som huvudämne eller biämne. Kursen är obligatorisk på ämnesstudienivå. Examinationsformer övningsintervju, intervju med utskrift deltagande observation svar på en frågelista forskningsdagbok tre uppgifter på basis av litteratur presentationer parvis Kajser, E. & Ölander, M. Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur (1999/2011) Arvastson, G. & Ehn, B. Etnografiska observationer. Lund: Studentlitteratur (2009). Aspers, P. Etnografiska metoder: att förstå och förklara samtiden. Malmö: Liber (2011). Widerberg, K. Kvalitativ forskning i praktiken. Studentlitteratur (2002), s Hagström, C. & Marander-Eklund, L. (red.), Frågelistan som källa och metod. Studentlitteratur (2005), s Tillgänglig på elib: ISBN&id= &lib=971 Sveningsson, M., Lövheim, M. & Bergquist, M., Att fånga nätet: kvalitativa metoder för internetforskning. Lund: Studentlitteratur (2006). Tillgänglig på elib: / Proseminarium med kandidatavhandling (10 sp) Instruktion i utarbetande av vetenskaplig text. Presentation av disposition, uppsats samt opponentskap. 29

31 Förmåga att på etnologiskt vis behandla källmaterial samt analysera detta. Förmåga att i skrift presentera sitt forskningsresultat på ett vetenskapligt adekvat sätt samt förmåga att förhålla sig kritiskt till egna och andras texter. Studerande med etnologi som huvudämne, studerande med etnologi som ett långt biämne. Forskningsprocessen och skrivande Nyberg, R. Skriv vetenskapliga uppsatser och avhandlingar med stöd av IT och Internet. Vasa: Edutime, (1999) (el. Lund: Studentlitteratur 2000). Valbara kurser inom ämnesstudier Europeiska kulturmiljöer (5 sp) Insikter i kultur, livsmönster och sociala system i olika europeiska nationer och regioner. Allmän översikt av europeiska kulturmönster samt fördjupade kunskaper om irländsk, baltisk och polsk kultur. Förmåga att identifiera och analysera gemensamma och särskiljande drag inom den europeiska kulturkretsen genom kunskap om europeisk kulturvariation, om olika samhällstyper och livsmönster. Speciell insyn i utvalda europeiska nationella kulturtraditioner såsom den polska, ungerska och schweiziska. Tredje året uppåt studerande i etnologi. 1. Europa Delamont, S. Appetites and Identities. An Introduction to the Social 30

32 Anthropology of Western Europe. London Eurooppa, Karnevaalit ja ilonpito, toim. Wim Blockmans, Porvoo (1994) Knudsen, Anne og Wilken, Lisanne: Kulturelle verdener - kultur og kulturkonflikter i Europa. Köpenhamn: Columbus (1994) 145 s. 2. Polsk kultur (stencil) Hodrorowicz Knab, Sophie: Polish Customs, Traditions and Folklore. NewYork: Hippocrene Books, Schweitzisk kultur Hugger, Paul (Hrsg) Leben zwishen Tradition und Moderne. Ein panorama des Sweizerischen Alltags. Handbuch der Schweizerischen Volkskultur 3, s , Ungersk kultur Encountering Ethnicities. Ed. T. Korhonen, Helsinki: SKS 1995, s , Etnicitet och det mångkulturellas identiteter (5 sp) Fördjupade insikter i etnicitet, etniska processer och kulturmöten. Teoretisk kunskap om etnicitet med exempel ur nordnorskt, svenskt, finlandssvenskt och minoritetsperspektiv samt tvåspråkighetsproblematik. Förmåga att analytiskt redogöra för etnicitetsprocesser, nationella processer samt kulturmöten. Förmåga att klargöra processernas karaktär utgående från teoretiska resonemang om identitet, stereotyper, kulturkontakt och etnopolitik. Förmåga att identifiera de bakomliggande processerna och redogöra för vissa etnicitetsuttryck som illustration till processerna. 1. Stereotypisering McDonald, Maryon. An Anthropological Approach to Stereotypes. I boken Inside European Identities Identitet och etnicitet 31

33 Stier, Jonas, (Van)modernitet och identitet: att förstå sig själv i det samtida samhället. Lund: Studentlitteratur Eriksen, Thomas Hylland. Etnicitet och nationalim 2002/Ethnicity and Nationalism Finns som e-bok Josselsson, R. and Harway, M (eds) Navigating Multiple Identities Oxford: Oxford Univ Press Urbana rum och ritualer (5 sp) Kursen ger kunskap om städer, urbana kulturer och dess uttrycksformer. Förmåga att översiktligt redogöra för stadsutvecklingens olika stadier, stadskulturens särtecken samt för utvecklingen i de finska städerna under stadsmoderniseringsepoken under 1900-talets andra hälft med utgångspunkt i teorier. Speciell kännedom om de urbana rummens egenart, offentliga urbana evenemang och det urbana minnet. Studerande i etnologi 1. Storstadskultur Tester, Keith, The Flâneur. London Stevenson, Deborah, Cities and urban cultures. Philadelphia 2003 Zukin, Sharon; översättning Anna Sörmark, Naken stad: autentiska urbana platsers liv och förfall. Götebog: Daidalos, Minnet av staden Memories of my town. The identities of town dwellers and their places in three Finnish towns. Studia Fennica Ethnologica Boyer, M. Christine 2001: The City of Collective Memory. Its Historical and Architectual Entertainments. Cambridge. 2001, s. 1-70, , Den nordiska staden Åström, Anna-Maria Lillqvist, Jonas (red) Stadens hjärta. Täta ytor och symboliska 32