ANDENS FATTIGDOM KONTRA ANDENS RIKEDOM VAD ÄR EN SUND BALANS?

Transkript

1 BORIS SANDBERG 23 ANDENS FATTIGDOM KONTRA ANDENS RIKEDOM VAD ÄR EN SUND BALANS? Boris Sandberg Svärmeri medför obalans, men om vi sätter parentes kring allt som Bibeln faktiskt säger om nådegåvor rubbas också den balans som kännetecknar den sunda läran. när jag sitter och skriver det här befinner jag mig på andlighetens kontinent Afrika, i Kenya, just söder om ekvatorn. Enligt statistiken växer kristendomen kraftigast i Afrika. Om bara några tiotal år kommer Afrika att vara den rikaste kontinenten andligt sett. Redan nu syns den kristna tron i samhället i flera avseenden på ett mycket tydligare och öppnare sätt än i Europa t.ex. Några exempel. När landets förre president Daniel arap Mois hustru dog för några månader sedan sade han öppet, att hon hade varit en varmt troende kvinna. De hade levt skilda i många år, men när hon närmade sig döden kom han och några av barnen Överallt i världen där man söker en djupare andlighet finner man den för det mesta i andliga upplevelser. och hade en bönestund vid hennes sjuksäng endast några timmar innan hon dog. Inte nog med att man i sjukrummet hade haft en privat bönestund, utan dagstidningarna rapporterade dessutom öppet om hennes varma kristna tro och om ex-presidentens vittnesbörd. Bläddrar man vidare igenom dagstidningarna ser man tydligt det kristna inflytandet. Märkligt nog inte i dödsannonserna men däremot i tidningsnotiserna. Till sin mobiltelefon kan man ladda ner kristna melodier som ringsignaler. De katolska är speciellt utmärkta. Med jämna mellanrum förekommer färggranna annonser om helande-kampanjer i olika städer. I annonserna utlovas t.o.m. mirakel för den som är beredd att ta emot sådan hjälp. Slår man på radion och söker stationer hittar man ett tiotal jämfört med två eller tre för femton år sedan. Bland dessa nya finns två andliga kanaler där man predikar, studerar Bibeln och ger råd för kristenlivet. Till innehåll och stil är det sådant som eggar upp känslor och det är klent med substansen. Också muslimerna har sin egen station där man ber, läser koranen och tolkar lagen. Det finns andliga program även på TV. Varje söndag sänds karismatiska helandemöten med fläkt och fart och högljudd predikan. Det är inte bara utländska predikanter utan också kenyanska. Det karismatiska fältet är oerhört brokigt. I vissa länder kan man på TV följa God Channel eller God s TV med Benny Hinn, bakgrundsfigur i Toronto-fenomenet, och många andra världsevangelister. I en av de otaliga Roho (= ande)-grupperingarna som finns i Kenya i dag tog man tidigare över huvud taget inte någon i hand när man hälsade på andra, endast de egna sektmedlemmarna. En sådan beröring skulle nämligen göra en andligt oren. Också den sekten har sekulariserats. Numera är det endast på

2 24 ANDENS FATTIGDOM KONTRA ANDENS RIKEDOM VAD ÄR EN SUND BALANS? fredagen, deras heliga dag, som man inte får hälsa på andra genom att ta i hand. För stora skaror är andens fattigdom ett passerat stadium. Nu är det endast härlighetsteologin som gäller för dem. Men enligt Bibeln har en kristen två naturer. Vi har den gamla naturen kvar efter det att vi kommit till tro på Jesus. Paulus beskriver den situationen på ett ypperligt sätt i brevet till romarna. Statistik bör man alltid vara kritisk mot Enligt statistiken växer de kristna kyrkorna snabbast i Afrika i dag. Enligt samma statistik är det den karismatiska typen av kristendom som växer kraftigast. Många är de nya andliga fenomenen. Överallt i världen där man söker en djupare andlighet finner man den för det mesta i andliga upplevelser. Därför är det viktigt att vi söker en biblisk balans. Dessutom vet vi att djävulen kopierar allt det som Guds Ande gör. Hans avsikt och mål är att förvilla dem som tror endast på Jesu fullbordade försoningsoffer för våra synders skull. I Afrika finns det en naturlig koppling mellan karismatisk kristendom och afrikanernas ursprungliga religion (animismen). Andevärlden är för dem redan en realitet, som man inte behöver bli övertygad om. De avlidna uppenbarar sig i drömmar och syner och förmedlar budskap och uppmanar människor att göra olika saker. Vissa sekter betonar kontakten med andevärlden och påstår sig kunna avslöja vem det är som förtrollat någon eller förorsakat en persons sjukdom eller död. Dessa sekter, som innehåller en hel del hedendom, räknas i statistiken som kristna. I många av de s.k. kyrkorna eller samfunden förekommer demonutdrivning och profeterande. Här finns synkretism (=religionsblandning) av alla proportioner. I lördagsbilagan till Daily Nation den 22 april 2001 finns en artikel om Holy Ghost Coptic Church. Dess centrum ligger norr om Kisumu, just där vägen börjar klättra uppåt mot Maragoli. I artikeln beskrivs hur Father John Pesa talar med stark stämma, de närvarande skälver och talar i tungor, medan biskopen mumlar något på arabiska. Sedan yttrar han något annat och ett otroligt oljud bryter lös. De sjuka som kommit för att bli föremål för speciella böner faller till golvet och vrider sig som i masshysteri. Redaktören för lördagsbilagan till Daily Nation skriver om faran i att följa dessa karismatiska predikanter, som i själviskhet kommer förklädda till andliga ledare. Redaktören ser risken med detta men inser inte att det är den onde som ligger bakom allt sådant. Eftersom det i Kenya finns otaliga sekter föreligger det stor fara för att samma tragedi skall hända här som i Uganda, där sektmedlemmar begick kollektivt självmord. Enligt Daily Nations onsdagsbilaga i september 2004 står kvinnan Naomi Jandeka i Westlands och ber för folk vid den livligt trafikerade infarten till Nairobi. Genom en mystisk röst har hon fått i uppdrag att be för människor. När hon gör det, med Bibeln i hand, är det bara hennes huvud som skakar kraftigt, som om hon skulle försöka hålla tillbaka en kraft. Hon uppger att hon har mognat andligt sett så att hon nu kan kontrollera sina energier och med lätthet rikta dem mot Gud. Jag behöver inte mera hoppa omkring och skrika. På en gång syndare och rättfärdig I vissa kretsar finns det drag av en ganska pessimistisk men samtidigt realistisk syn på människans andliga liv. Betoningen ligger på andens fattigdom. Man är tacksam och glad över Jesu fullbordade frälsningsverk men man förmår inte uppleva det så starkt som man skulle önska. Jag är så usel. Jag är nere i den djupa dyn, alltigenom fördärvad. Jag, fattig, syndig människa Jag har inget att komma

3 BORIS SANDBERG 25 med, allt är befläckat. Så har mången kristen suckat icke utan orsak. Det är denna dubbelhet som kommer fram i begreppsparen Andens fattigdom/andens rikedom; den gamla människan/ den nya människan och hur vi uppfattar vår identitet i Adam och vår identitet i Kristus. Vem identifierar vi oss med? Identifierar vi oss med den gamla eller den nya människan? Hur vi upplever både fattigdom och rikedom styrs delvis av vår personlighet. Men detta är inte det helt avgörande. Det som sist och slutligen avgör är den teologi eller tro som ligger bakom. Johannes behandlar denna dubbelhet i synnerhet i sitt första brev. Det förefaller också som om det skulle vara en språkfråga hur vi uttrycker oss om det som vi upplever. En kristen kan tala om Andens ledning och säga att han hörde den tydligt, som om en röst skulle ha talat. En annan kan säga att han kommit till en viss övertygelse till följd av Andens ledning, kanske under en längre tid. Nådegåvorna Nådegåvorna är många. Det är inte bara de s.k. extraordinära gåvorna som är gåvor, trots att det är just dem som folk helst vill ha. Det är förvånande att det är så få som söker gåvan att skilja mellan andarna, speciellt med tanke på att Jesus sagt att den onde kommer som en ljusets ängel. Vore det inte viktigt för oss kristna att först och främst ha den gåvan så att vi skulle kunna urskilja alla de andar som försöker förvilla de troende? En vanlig ande i dag är laglöshetens ande. Laglöshetens ande är inte den ande som sätter sig upp mot samhällets lagar utan den ande som sätter sig upp Profetian ligger mycket nära vanlig predikan där Guds ord, bestående av lag och evangelium, utläggs och tillämpas i en aktuell situation. mot Guds vilja uttryckt i hans lag. Det är olydnadens ande. Eftersom det är de extraordinära gåvorna som är mest eftertraktade, så är det också just de gåvorna som missbrukas mest. Därför ger Paulus strikta regler för deras bruk. Han vet, ledd av den helige Ande, att det är de gåvor som mest tilltalar människans syndiga natur som man kommer att eftersträva. Därför ger Paulus klara regler för hur man skall kontrollera dessa gåvor. 1 Kor 14: Det är viktigt för oss att jämföra de olika bibelställen som behandlar nådegåvorna för att vi skall få en balanserad bild av dem och deras bruk. Nådegåvor omtalas på fyra ställen i NT i Rom. 12:6 8, 1 Kor. 12:4 11 och Ef. 4: Vi kan inte gå in på alla olika nådegåvor var för sig men vi skall göra några allmänna iakttagelser. De listor som finns i NT är inte uttömmande. Det finns också andra uppgifter till vilka vi behöver Andens hjälp och ledning. Dessutom är dessa listor inte identiska. Tungomålstal t.ex. omnämns inte i Romarbrevet eller Efesierbrevet, medan profetians gåva omnämns på alla tre ställena. Gåvan att administrera finns i Romarbrevet och Korintierbrevet t.ex. Å andra sidan är det tungomålstalandet som det finns flera exempel på och utförlig diskussion om. Vid tre tillfällen förekom enligt Apostlagärningarna tungomålstalande, som korresponderar med inledningskapitlet, där det sägs att lärjungarna skall bli Jesu vittnen i Jerusalem, Samarien och till jordens ända. Vid gränsöverskridningen från det ena området till det andra var Anden med i form av tungotal för att visa att evangeliet gäller alla folk. Tungomåls-

4 26 ANDENS FATTIGDOM KONTRA ANDENS RIKEDOM VAD ÄR EN SUND BALANS? talandet på den första pingstdagen är inte likadant som det i Samarien och Cesarea. Romarbrevet Låt oss först se litet närmare på listan i Romarbrevet. Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran. Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta. Den enda gåva som här skulle kunna anses som karismatisk är profetian. De övriga gåvorna har med administration, undervisning och hjälpverksamhet att göra. Första Korintierbrevet Går vi sedan till 1 Kor. finner vi bland nådegåvorna flera s.k. extraordinära gåvor, men Paulus behandlar egentligen endast tungomålstal mera grundligt. Orsaken var antagligen att missbruk av andliga gåvor förekom i Korint, särskilt i fråga om talandet i tungor. Men inte enbart det, utan bakom missbruken låg en totalt felaktig uppfattning om nådegåvornas funktion och uppgift. Paulus säger att alla nådegåvor är till för församlingens bästa, inte för att ge näring åt den egna andliga högfärden. 1 Kor. 14:12. Efter att ha talat om kärleken i 1 Kor. 13 går han över till att tala om nådegåvorna genom att uppmana korintierna att sträva efter kärleken. Han säger att det endast är kärleken som består medan alla nådegåvor skall upphöra. Nådegåvorna hör till denna värld men den kärlek Paulus uppmanar oss att vara ivriga att få de andliga gåvorna och framför allt profetians gåva. som han talar om är evig. Kärleken mellan människor är inte evig. Hela människan är fördärvad genom syndafallet och oförmögen till en totalt osjälvisk kärlek. Här är fråga om en kärlek av högre art. Det är den kärlek som är Kristus själv, som förkroppsligades i Jesus på korset. Du må ha alla nådegåvor, du må göra alla goda gärningar mot din nästa och t.o.m. offra din egen kropp du har ändå ingen nytta av det, om dina egna verk har trängt undan Kristus själv till andra platsen i ditt liv. Här krävs balans mellan nådegåvorna och Nådegåvan Kristus. När det gäller nådegåvorna kan vi hamna i ett av två diken. Vi kan upphöja en enskild nådegåva över de andra på ett sätt som inte Bibeln gör. Vi kan helt förkasta nådegåvorna och betrakta dem som ett passerat stadium. Paulus uppmanar oss att vara ivriga att få de andliga gåvorna och framför allt profetians gåva. Profetians gåva avslöjar synden. 1 Kor.14:24. Profetian ligger mycket nära vanlig predikan där Guds ord, bestående av lag och evangelium, utläggs och tillämpas i en aktuell situation. Efesierbrevet I Efesierbrevet benämns nådegåvorna utifrån den tjänsteställning i vilken de förekommer. Där nämns personer, som var församlingens ledare och som förmedlade Guds ord till församlingsmedlemmarna. I de följande verserna anges dessa personers uppgift och målet för deras verksamhet: De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp. Byggandet skulle resultera i att de blev ett i läran, tills vi alla når fram till enheten i tron och kunskapen om Guds Son, [och] blir helt uppfyllda av Kristus. Ef 4:12, 13.

5 BORIS SANDBERG 27 Naturgåvor och nådegåvor När vi jämför de olika listorna på nådegåvor finner vi att de är av många skilda slag. Vissa av gåvorna skulle vi betrakta som helt naturlig begåvning. Men om naturgivna gåvor skall räknas som nådegåvor, då har också icketroende nådegåvor. Men dessa gåvor får en annorlunda kvalitet i och med att de ställs i Kristi tjänst så att de helgas av honom. För att fungera i Kristi kropp behöver vi en speciell utrustning, inte bara i gudstjänsten, utan också i vilken fostrargärning som helst i hem och församling. Man kunde kanske se det som en glidande skala från naturgåvor till nådegåvor, där Andens påverkan syns mer eller mindre tydligt. Att dra en skarp gräns mellan dem är svårt. De blir nådegåvor när Jesus av nåd tar dem i sin tjänst. På det viset är det endast de troende som har nådegåvor, medan alla andra har naturgivna gåvor. Naturgivna gåvor får en annorlunda kvalitet i och med att de ställs i Krist i tjänst så att de helgas av honom. Vi har blivit döpta till nådegåvan Kristus. Dessa gåvor börjar fungera när Kristus genom Anden tar dem i bruk enligt sin vilja. Kristi fullhet Andens fullhet Ett vanligt argument är att Jesus har mycket mer att ge! Med det menar man att vi kan förvänta oss mycket mer konkreta ingripanden i våra liv, bara vi låter Anden verka. Man vill bevisa att Anden, som anses verka fritt, har tagit sin boning i en och manifesterar sig på ett övernaturligt sätt. Man litar inte på Ordet utan vill därutöver ha andliga upplevelser att lita till. Men den Helige Ande har ingenting eget att ge som skulle gå utöver det som vi har fått i Jesus. Jesus säger ju om den Helige Ande att han skall ta av Kristus och ge honom vidare till de troende. Vi har fått allt i Kristus Kristi fullhet. Kol. 2:9, Och den fullheten har vi fått genom det heliga dopet till Kristus. Nådens gåva är förutsättning för nådegåvor Redan i det första kapitlet av Romarbrevet anger Paulus temat för brevet. Han säger att han vill komma till dem för att få dela med sig av någon andlig gåva (1917: meddela eder någon andlig nådegåva ) så att de blir styrkta genom den tröst de får ur den gemensamma tron. Rom. 1:11. I Rom. 5:15 17 jämställs den fria gåvan av nåd och rättfärdighetens gåva. Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. Rom. 6:23. I 2 Kor. 9:15 omtalas Guds outsägligt rika gåva. Alla nådegåvor skall tjäna denna Guds gåva nåden i Kristus. Tack vare gåvan Kristus ger nu Anden nådegåvor till de troende. I och med gåvan Kristus har vi fått alla andra gåvor. Paulus eget exempel Paulus ger några råd för en balanserad syn på nådegåvorna utifrån sitt eget personliga liv. Till församlingen i Korint säger han att han vid församlingens sammankomst hellre vill tala fem ord med förståndet, till undervisning också för andra, än tio tusen ord i tungor, som är till nytta endast för honom själv. 1 Kor. 14:19. Ändå säger han att han talar i tungor mer än alla korintier sammantagna eller var för sig. 1 Kor. 14:18. Vad kan man dra för slutsatser av detta? Åtminstone den, att han i sin personliga andakt talar i tungor och ber att också de skall kunna göra det, men att det måste ske så, att det är till nytta för församlingen. Om tungotalet tränger

6 28 ANDENS FATTIGDOM KONTRA ANDENS RIKEDOM VAD ÄR EN SUND BALANS? undan talet med förståndet sker något ödesdigert. Därför tillåter han inte fler än tre att tala i tungor, en i sänder och inte i munnen på varandra, och villkoret är att talet blir uttytt. Om det inte finns någon som kan uttyda det skall de tala tyst för sig själva. Detta för att visa att andarna inte kan övermanna den som talar i tungor eller profeterar. Andens gåvor missbrukas ofta när man vill bevisa att man i särskilt hög grad har Anden, vilket jag sett tydligt här i Afrika. Det är tragiskt om något annat än Kristi ställföreträdande lidande blir huvudsaken. Men om rättfärdigheten i Jesus Kristus och honom som korsfäst blir huvudsaken, så är å andra sidan ingen stor skada skedd. Jesu undervisning om Anden I synnerhet i Johannes evangelium får vi en utförlig undervisning om relationen mellan Jesus och den Helige Ande. I sitt avskedstal till lärjungarna lovar Jesus att ge dem en annan Hjälpare, som skall vara hos dem för alltid. Han har varit med dem men nu går han till Fadern. Löftet om Hjälparen inramas av orden: Älskar ni mig, så håller ni mina bud och Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Hjälparens uppgift är att hjälpa dem att hålla, att leva efter, Jesu lära. Lärjungarnas kärlek till Jesus bedöms utifrån om de håller hans ord. För att de skall kunna hålla hans ord ger han dem sin Helige Ande med avsikt att lära dem allt och påminna dem om allt vad han sagt dem. Att han sände sin Ande för att påminna apostlarna om detta skedde för att inte vi skulle gå miste om Jesu undervisning. Genom sina apostlar undervisar Jesus oss om sin vilja. Guds Ande påminner oss om vad Jesus sagt. Därför säger Jesus om sina lärjungar, att den som hör dem, han hör Jesus själv. Luk. 10:16. I Joh. 16 talar Jesus om Andens uppgift med avseende på världen. Andens uppgift är att tilllämpa lagen på all synd och framför allt på otrons synd. Andens uppgift är också att peka på försoningen i Jesu ställföreträdande död på korset för världens synder. Detta är sanningens centrum. Sedan skall Anden leda dem fram till hela sanningen när han kommer. Han skall förhärliga Jesus och hans död och uppståndelse. Anden har inget själv att ge. Joh. 16:13,14. Han måste först ge gåvan av nåd för att sedan kunna dela ut nådegåvor. Denna Andens primära uppgift i rättfärdiggörelsen glöms ofta bort i glädjen över det spektakulära. Gläds inte över att andarna är er underdåniga utan gläd er över att era namn är skrivna i himmelen. Luk. 10:20. Balansen Sund balans det är det som är svårigheten. Så är det alltid när det gäller det andliga. Man får syn på en viss sak och så tror man att den är nyckeln till allt och börjar ensidigt driva just den saken. Det är tragiskt om något annat än Kristi ställföreträdande lidande blir huvudsaken. Men om rättfärdigheten i Jesus Kristus och honom som korsfäst blir huvudsaken, så är å andra sidan ingen stor skada skedd. Balans mellan lag och evangelium Lag och evangelium hjälper oss att bibehålla en sund balans i förhållande till härlighetsteologin och till sekulariseringen. Dessa rörelser betonar båda, var och en på sitt sätt, endast det positiva. Man utelämnar det som är otrevligt. I sekulariserad kristendom betonas Guds kärlek. Man kan t.o.m. tala om Jesu död men den bibliska orsaken till hans död förtigs. Samma sak gäller lagen, förmaningarna och bekännelsen

7 BORIS SANDBERG 29 till Jesu försoningsdöd och den förföljelse för Kristi skull som kan följa. Där lagen inte predikas, blir evangeliet förvrängt till ett annat evangelium, över vilket Paulus uttalar förbannelse i sitt brev till galaterna. Gal. 1:6 9. Balans mellan lära och praktik Det är vanligt att avgöra en sak utifrån om den fungerar. Sådan pragmatism är åtminstone inte någon luthersk princip. Enligt luthersk lära skall allt avgöras utifrån Guds eget ord. I Matt. 7:22, 23 talar Jesus om sådana som påstod sig ha profeterat, drivit ut onda andar och gjort många kraftgärningar i hans namn. På domens dag skall Jesus säga till dem: Jag har aldrig känt er! Dessutom kallar han dem ogärningsmän. Detta borde göra oss litet mer försiktiga med att okritiskt tillskriva den Helige Ande allt sådant som verkar andligt. Ett annat exempel på att bedöma företeelser utifrån om de fungerar eller inte är att man tar den karismatiska kristendomens snabba tillväxt som ett bevis på att den är på rätt väg. På samma sätt har många okritiskt bedömt kyrkotillväxtteologin. Känner man lite till människan och vad som tilltalar hennes kött, blir man mer försiktig inför det faktum att kristendomen växer snabbast just i Afrika. Det finns ett samband mellan tillväxten i Afrika och den karismatiska rörelsens tillväxt. Balans mellan det spontana och en förutbestämd gudstjänstordning En svårighet ligger i att finna en gudstjänstform, som ger rum också för de spontana nådegåvorna. Balansen kan ligga i att dessa kommer till uttryck i mer informella möten, medan de Ibland har man hört argumentet att nådegåvorna endast behövdes under kyrkans första tid för att föra ut evangeliet med kraft och befästa det. Men gåvorna behövs under alla tider. andra nådegåvorna, såsom tjänster, befattningar och funktioner får ha sin plats i församlingens totala liv. Balans i lovsången Den äkta lovsången föds av tron på Kristi försoningsverk för vår skull. Visst är det tillbörligt att lova Gud också för vad han är som skapare, beskyddare och uppehållare av livet, men man skall komma ihåg att dessa ting tackar också hedningen sina gudar för. I karismatiska kretsar lägger man i regel stor vikt vid det känslomässiga och det som kan erfaras konkret. Man har börjat kalla en viss typ av sånger med särskild sångstil för lovsånger. Ofta innehåller dessa en betoning på subjektet jag, och enkla satser upprepas många gånger. När satsen upprepas för femtonde gången börjar man undra vilken funktion den har eftersom man bara sagt att man själv prisar och upphöjer Gud utan att nämna för vad. Det bibliska mönstret är att ange vad det är man prisar och tackar Gud för. Men i en tid då Bibeln inte är norm för vare sig lära eller liv, anser man att inte att några korrektiv behövs. Man anammar på ett okritiskt sätt allt det som verkar andligt. Den bibliska balansen Gåvorna finns och den Helige Ande delar ut gåvor efter sin vilja. Det finns inga ställen i Bibeln som säger att dessa gåvor skulle ha upphört. En dag skall de upphöra, när de inte mer behövs, och det är när det fullkomliga kommer och vi är i himmelen och ser Jesus ansikte mot ansikte sådan han är och känner allt till fullo. 1 Kor. 13: Ibland har man hört argumentet att nådegåvorna endast behövdes under kyrkans första tid

8 30 ANDENS FATTIGDOM KONTRA ANDENS RIKEDOM VAD ÄR EN SUND BALANS? för att föra ut evangeliet med kraft och befästa det. Men gåvorna behövs under alla tider. Den rätta balansen får vi genom att betrakta alla nådegåvor som lika viktiga också de som inte tilltalar vår mänskliga natur, såsom gåvan att förmana eller gåvan att skilja mellan andarna. Vi vet att alla nådegåvor är givna till församlingens uppbyggelse på den enda grund som Gud lagt i Jesu död och uppståndelse, och därför skall vi vara beredda att ta emot den gåva som den Helige Ande förmedlar till oss. Den rätta balansen ligger i att allas nådegåvor kommer till användning i församlingens liv och att ingen gåva framhävs framför någon annan, med undantag av den som Bibeln själv ställer i främsta rummet. Bibeln säger att vi främst skall sträva efter att få profetians gåva, att vid rätt tidpunkt i rätt sammanhang säga det som Gud redan sagt. Gåvan att kunna skilja mellan andarna betonas också av Bibeln. Pröva andarna! 1 Joh. 4:1 3. För att finna balansen bör vi också räkna med att gåvorna kan variera i styrka från tid till annan. Alla gåvor behöver inte finnas samtidigt på en viss plats och vid samma tidpunkt. Boris Sandberg Missionär, VDM, Finland