Fristående tillägg. Tage Danielsson ( ) Utan tvivel är man inte riktigt klok

Transkript

1 Fristående tillägg Tage Danielsson ( ) Utan tvivel är man inte riktigt klok

2 Innehållsförteckning Inledning Klassamhällets återkomst (dec-14) Om tingen som en del av vår identitet (okt-14) Förskjutningen av samhällets värdeskala (maj-14) Snart får männen kvoteras (maj-14) Det är en fars alltihop (april-14) En marknadsekonomisk mognadsprocess i baklås (mars-14) Välfärdens långsiktiga finansiering (feb-14) Tänk om västerlandet redan har fallit (jan-14) Allmänintressets försvarare (jan-14) Tjänsteffektens långsiktiga konsekvens (dec-13) Hur svenska entreprenörer tjänar miljarder på att rädda vår planet (dec-12) Hur ska vi kunna försörja våra familjer (okt-12) Politikerna är idioter (maj-12) Sjöbatterier (maj-12) En osynlig förvandling (april-12) Grundsatsen (maj-11) Om handelns komparativa fördelar (maj-11) Kolgruveeffekt (april-11) Bjälken i ditt eget öga (april-11) Ekonomernas växande inflytande (mars-11) John Maynard Keynes vs Lunds drätselkammare anno 1913 (mars-11) Alltmer privat riskkapital investeras i rummets primärsektorer (feb-11) El-industrins marginalkostnadsprissättning (feb-11) Geotermisk energi (feb-11) En lika ovetenskaplig som tankeväckande beräkning (feb-11) Historiska inlåsningseffekter (jan-11) Traditionella brev vs elektronisk post (jan-11) Varför finns det städer (jan-11) ROT- och RUT-avdrag (dec-10) Transnationella företag och transnationella medborgare (dec-10) Ger högre företagsvinster och sänkta löner ökad sysselsättning (dec-10) Anpassning under omvandling (nov-10) Sprängpunkten (nov-10) Självförvållad reduktionsarbetslöshet (okt-10) Den nödvändiga pendelrörelsen (okt-10) Ett avlyssnat samtal från framtiden (sep-10) En tankeväckande betraktelse (sep-10) Samhällets robotisering (aug-10) Tävlingsmänniskor (aug-10) Miljörörelsen riskerar att bli sin egen fiende (juni-10) Ett fördelningspolitiskt förtydligande (juni-10) Nationella och regionala språks upplösning (maj-10) Varumärken och symbolproduktion (maj-10) Kunskapssamhället (april-10) Övertidsexpansionen (april-10) IT-revolutionen (mars-10) En fördelningspolitisk paradox (mars-10) Lagen om anställningsskydd (LAS) (feb-10) Koldioxidsreduktion vs sysselsättning (feb-10) Aktiemarknaden (jan-10) Post festum (jan-10) Improduktivt vs produktivt arbete (jan-10) Julhandeln (dec-09) Den intellektuella utmaningen (nov-09) Den långa cirkelrörelsen (nov-09) Primärsektorernas negativa spiral vs företagens övervinster (nov-09) Ordlista Bilaga 1 Skolorna behöver rustas för miljarder Bilaga 2 Låt upphovsrätten vila i frid Bilaga 3 EU öppnar för att betala mer Bilaga 4 Engelskan - den nya svenskan? Bilaga 5 Livsstilsbubblan Bilaga 6 Jordbruksregleringen Bilaga 7 Revoltera mot elbolagen Bilaga 8 Ryktet om bidragsfusk hotar trygghetssystemen Bilaga 9 Money talks Bilaga 10 Hur kunde Sverige utarma sin lärarkår? Bilaga 11 Politiker har dolt välfärdens hotande finansieringskris Bilaga 12 De tar hem tillverkningen från låglöneländer by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 2

3 Inledning Detta är fristående tillägg inom skilda ämnesområden som anknyter till tidigare sammanställningar på Läsaren bör ha en god förståelse för de strukturer som ligger till grund för resonemangen eftersom författaren här väljer att associera fritt. Tilläggen är utformade oberoende av varandra varför läsaren rekommenderas att botanisera fritt by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 3

4 Klassamhällets återkomst (dec-14) Massmedia redovisar att Europas resurser är så gott som uttömda och ställer sig frågan hur Europa ska hantera/finansiera kommande lågkonjunkturer. Den europeiska arbetslösheten är skyhög, centralbankernas reserver uttömda och räntenivåerna noll, eller nära noll. Idag är 26 miljoner européer arbetslösa. I Spanien är 56 procent av ungdomarna under 25 år arbetslösa, i Portugal 52 procent. Lite längre bort, i Grekland, 62 procent 1. DN Inför nästa kris som ingen vet när den inträffar står Europa mer eller mindre försvarslöst när det gäller ekonomisk politik. Möjligheterna att sätta in budgetstimulanser är närmast uttömda, eftersom statsskulderna redan håller på att bli övermäktiga. Räntan, som i euroländerna bestäms av Europeiska centralbanken (ECB), är redan rekordlåg och det är osäkert vad stödköp och andra okonventionella åtgärder kan ge i resultat. Enda möjligheten att återvinna handlingsfriheten är därför att ta steg i motsatt riktning: statsbudgetarna måste stramas åt och räntorna behöver höjas. Detta kan inte göras redan nu när konjunkturen ännu är svag, men det gäller att snart passa på innan det har blivit för sent. Annars finns inget utrymme för stimulans, när sådan behövs igen. Statsskuldernas nuvarande storlek, som i flera fall är ohållbar, gör dock att ännu mer drastiska steg kan tvingas fram. Det rör sig om skuldnedskrivning, vilket i så fall går ut över pensionsfonder och andra långsiktiga placerare. Ett alternativ är att låta hög inflation gröpa ur skuldernas värde, vilket också betyder att långivarna förlorar pengar. Men så läser man Thomas Pikettys sidor långa redogörelse Capital in the Twenty First Century i vilken han gör gällande, utifrån faktamaterial, att det aldrig har funnits så mycket välfärd i det Europeiska rummet som idag. Thomas Piketty (1971- ); Capital in the twenty-first century (2014) 4 When we look at all the available data today, what is most striking is that national wealth in Europe has never been so high. To be sure, net public wealth is virtually zero, given the size of the public debt, but net private wealth is so high that the sum of the two is as great as it has been in a century. Hence the idea that we are about to bequeath a shameful burden of debt to our children and grandchildren and that we ought to wear sackcloth and ashes and beg for forgiveness simply make no sense. The nations of Europe have never been so rich. What is true and shameful, on the other hand, is that this vast national wealth is very unequally distributed. Private wealth rests on public poverty, and one particularly unfortunate consequence of this is that we currently spend more in interest on the debt than we invest in higher education. This has been true, moreover, for a very long time: because growth has been fairly slow since 1970, we are in a period of history in which debt weights very heavily on our public finances. This is the main reason why the debt must be reduced as quickly as possible, ideally be means of a progressive one-time tax on private capital or, failing that, by inflation. In any event, the decision should be made by a sovereign parliament after democratic debate. 1 DN Analys, signerat Johan Schück 3 Professor vid École des hautes études en sciences sociales (EHESS) samt professor vid Paris School of Economics. 4 Chapter 16 The Question of the Public Debt, Law and Politics by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 4

5 Allmänintresset (i form av staten och överstatliga organ) skulle kunna radera det europeiska budgetunderskottet på kort tid, vilket inte sker, eftersom den ekonomiska mognadsprocessen, som idag nästan uteslutande drivs av egenintresset, är en absolut förutsättning för samhällets långsiktiga finansiering. Allmänintressets företrädare tillåter därför egenintresset att dominera alltmer av det Europeiska rummets samlade tillgångar eftersom det under 1900-talet ansetts ha gynnat (och fortfarande anses gynna) allmänintresset och därmed samhällets utveckling 5. Men finns det en tidpunkt då de traditionella resonemangen från 1900 talet inte längre håller? En brytpunkt då egenintresset återigen (som före 1914) blir så dominerande att dess värdeskapande förmåga inte länge kan anses motivera de växande förmögenhetsskillnaderna? Den ekonomiska energiteorin menar att det finns en sådan brytpunkt. Allteftersom potentialen i framtidens sänka enhetskostnad reduceras kommer egenintressets möjligheter att generera välfärd att minska. Den ekonomiska energiteorin leder till slutsatsen att allmänintresset förr eller senare tvingas 6 ta ett större och bredare ansvar både för den marknadsekonomiska mognadsprocessens fortskridande och för en balanserad fördelning av rummets samlade välfärd. Samtal i Hagaparken 7 Förr eller senare blir det privata riskkapitalet en bristvara. När det marknadsekonomiska systemets mognadsgrad ökar, stiger investeringsbehovet, samtidigt som den outnyttjade potentialen i framtidens enhetskostnad sjunker. Vid någon tidpunkt i den marknadsekonomiska utvecklingen kommer samhällets kollektiva 5 Ett ställningstagande som allmänt brukar benämnas som nedsippringseffekten (bejakare) eller hästskitsteorin (belackare) se Ordlista. 6 Slutsatsen att staten (!) med nödvändighet kommer att tvingas att överta produktionsmedlen är förhastad, men det är sannolikt att allmänintresset, i en framtid, kommer att ta ett större ansvar för det mogna marknadsekonomiska rummets produktionsprocess, men i vilken form eller med vilka medel återstår att utreda. 7 Egenintresse vs allmänintresse by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 5

6 sparande, som redan idag stödjer egenintresset genom ett passivt ägande, att få en allt större betydelse för kapitalbildningen. En avgörande fråga, i likhet med löntagarfonddebatten på 1980 talet, är huruvida det institutionella kapitalet ska använda äganderätten till att styra och leda verksamhet. En debatt som alldeles säkert kommer att aktualiseras igen. Det finns inget egenvärde i att kapitalet koncentreras hos allt färre kapitalägare om det inte samtidigt bidrar till en bredare ekonomisk och social välfärd. Kapitalets enda legitimitet, alldeles oavsett huruvida den representeras av allmänintresset eller egenintresset, är att tillgodose människors ekonomiska och sociala standard. Samtidigt utvecklas ett slumrande hot från de grupper som önskar återupprätta det geografiska rummets betydelse 8 i ett försök att återgå till en tid som inte längre existerar. Det finns en risk som inte bör underskattas, att de snabbt växande sociala skillnaderna leder till våldsamheter vilka återigen för samhället in i en mörk återvändsgränd. Vår historia visar tydligt, att ett upplyst och välinformerat allmänintresse inte accepterar alltför vidlyftiga sociala klyftor utan allvarlig risk för uppror. Massan 9 Den mänskliga civilisationen kan ur ett historiskt perspektiv närmast beskrivas som en långsam frigörelseprocess ut ur, och bort från, evolutionens boja. En frigörelseprocess som gång efter annan har gått in i återvändsgränder ur vilka homo sapiens (än så länge) lyckats återhämta sig, för att fortskrida civilisationsprocessen. Evolutionens instinkter ställs mot civilisationens framsteg. Om inte homo sapiens som djurart, lyckas hålla tillbaka evolutionens grundläggande beteendemönster är hennes långsiktiga överlevnadsförmåga sannolikt starkt begränsad. För det första riskerar ständigt återkommande konflikter mellan olika intressegrupper att leda till blockeringar som inbördeskrig, erövringskrig, religiös förföljelse, etnisk resning, släktfejder, religionskrig, korståg, plundringar, hedersmord, sjöröveri, nationella ambitioner osv. Listan, över i grunden meningslösa konflikter, kan göras hur lång som helst. Det tycks som om naturens evolutionära instinkter, som att slå vakt om och hävda de egna arvsanlagens fortskridande eller utbredning (verkliga eller inbillade), ständigt och med kuslig regelbundenhet, leder människans marknadsekonomiska mognadsprocess in i återvändsgränder. Däggdjuret homo sapiens kollektiva beteende är här att jämställa med tjädertupparnas spel och kattdjurens revirinsikt. För det andra återkommer ständigt olika skyddsåtgärder i syfte att försvara det som uppfattas som det egna ; skyddstullar, monopolrätter, nationsgränser, subventioner, skråväsende, ritualer och traditioner, handelshinder, stimulans av export och begränsning av import, är några exempel på en aldrig sinande uppfinningsrikedom i människans strävan att upprätthålla, vidmakthålla och förstärka etablerade strukturer. Det paradoxala är att människan tycks ha så svårt att hålla isär vad som är genetiskt betingat och vad som är betingat av en den egna fria viljan. Det förs en ständig kamp mellan det civiliserade samhällets strävan att utveckla samhället i samförstånd och de evolutionära krafter som vill bygga murar och slå vakt om, garantera, de egna genernas fortbestånd. En man, född i inledningen av 1920-talet, står på en höjd och betraktar sin barndoms bostadskvarter. Det var avskummet som bodde här säger han plötsligt rörmokare, 8 Den marknadsekonomiska mognadsprocessen upplöser på sikt det geografiska rummet 9 Evolutionen vs civilisationen by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 6

7 snickare och murare. De fick bosätta sig här, i utkanterna av stan. Han lutar sig fram mot rullatorn och stryker med handen över hjässan. De som jobbade med händerna, byket, avfällingarna; de sämre värda; de fick bo där ingen annan ville bo. De bosatte sig här. De hade inget värde i Sverige på 20 och 30 talet. En yngre generation reagerar med förvåning: Vilken fasansfull människosyn! Var det verkligen sant? Kan det vara sant? Hur kunde rörmokare, snickare och murare anses vara avskum bara därför att de tjänade sitt uppehälle med sina händer? Så var det! säger han eftertänksamt. Arbetarna fick jämt gå med mössan i hand. Och frågan är om vi inte håller på att återvända till det samhället idag? Frågan blir hängande i luften. Återvända till det samhället idag? Den känns nästan orealistisk. På gränsen till onödig och obefogad. Men så återvänder man till Piketty och förskräcks. Thomas Piketty ( ); Capital in the twenty-first century (2014) 10 In the case of France, it is striking to see the extent to which the compression of income inequality is concentrated in one highly distinctive period: The shares of both the upper decile and upper centile in total income reached their nadir in the aftermath of World War II and seem never to have recovered from the extremely violent shocks of the war years. To a large extent, it was the chaos of war, with its attendant economic and political shocks, that reduced inequality in the twentieth century. There was no gradual, consensual, conflict-free evolution towards greater equality. In the twentieth century it was war, and not harmonious democratic or rationality, that erased the past and enabled society to begin anew with a clean slate. Piketty bekräftar den äldre mannens farhågor, att dagens jämlikhet (och värderingar) sannolikt är en historisk parantes, att vi successivt återvänder till det ojämlika samhälle (och de värderingar) som den äldre mannen upplevde som barn. Dagens förhållandevis jämlika samhälle riskerar att bli en kort parantes i människans historia. Mycket tyder på att de värderingar som rådde före första världskriget håller på att återupprättas allteftersom samhällets ekonomiska klyftor återuppstår och ger förutsättningar för den nödvändiga kapitalkoncentration som är rentierens verktyg. De som tjänar sitt uppehälle med sina händer kommer att återinträda till den historiska status de haft under årtusenden; som andra och tredje klassens medborgare. Samtidigt går det inte att undkomma en obehaglig känsla av att första världskriget mer var en konsekvens av allmänintressets växande insikt i de ofattbart stora samhällsekonomiska skillnaderna, än andra förklaringar som skotten i Sarajevo och misstänksamhet mellan dåtidens internationella maktcentra. Den allt tydligare ekonomiska ojämlikheten grundlade ett missnöje och en oro som kanaliserades av dåtidens etablerade samhälle till en militär konflikt. Det var de båda världskrigens offer, som med sina liv, fick betala för det historiskt sett helt unika, jämlika och solidariska samhälle vi hade under 1900 talets senare del och som nu riskerar att monteras ner. 10 Chapter 8 Two Worlds by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 7

8 DN Bildinsändare. Jan Ed, Nyköping by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 8

9 Om tingen som en del av vår identitet (okt-14) En äldre pensionerad man kan ha svårt att skiljas från det hus han en gång byggde med sina egna händer och som han sett sina barn växa upp i. Han känner sitt hus, dess nycker och dess fördelar. Han hör ljud som ingen annan uppfattar. Dofter som en utomstående inte observerar. Huset har efter flera decennier blivit en del av den äldre mannens identitet. Att skiljas från huset och flytta till ett modernt ålderdomshem kan vara svårt att acceptera. En skilsmässa från ett ting riskerar att bli en sorgeprocess. När vi blir vi allt bättre på att förstå hur båtmotorn, spisen eller bilen fungerar utvecklar en känsla för tingen som förstärker relationen med vår omgivning. Fråga henne/honom, hon/han hur båtmotorn/spisen/bilen fungerar. Tingen omkring oss blir till ett väsen vilka formar en del av vår identitet. Tjänsteeffekten gör det allt dyrare att reparera tingen när de blivit slitna eller slutat fungera. Det blir billigare att köpa nytt. Succesivt reduceras därmed individens behov av att förstå hur tingen fungerar. Detta leder till en växande alienation till tingen som omger oss. Därmed krackelerar en del av individens förankring med omgivningen vilket förstärker känslan av rotlöshet i en alltmer globaliserad värld. Sannolikt kommer framtidens individer till och med förlora insikten om förlusten. Hartmut Rosa ( ); Acceleration, modernitet och identitet (2014) 12 Jag menar att de ting vi lever och arbetar med alltjämt är betydelsefulla för vår individuella identitet. Icke desto mindre förändras, ska jag försöka visa, det sätt på vilket vi träder i relation till tingvärlden med hur snabbt den byts ut. Så länge vi har och använder våra kläder, bilar, musikspelare tills de går sönder eller är helt utslitna, så länge reparerar, vårdar och mixtrar med dem är det inte osannolikt att en del av oss (bokstavligen) ingår i tingen, och omvänt att tingen blir en del av oss. En bil som vi själva har reparerat tio gånger eller strumpor som vi stoppat tio gånger har vi blivit förtrogna med och tillägnat oss så att de blivit unika. Och de bär de individualiserade spåren efter vår behandling; de har blivit en del av vår identitet och historia. I denna mening sträcker sig självet in i tingvärlden, som redan Simmel observerade 13, och tingen blir så att säga invånare i självet. I en terminologi som Charles Taylor 14 nyligen föreslagit skulle man kunna säga att självet är poröst gentemot tingen: att kasta bort dem innebär på sätt och vis att ändra karaktär. I det senmoderna accelerationssamhället repareras tingen inte längre. Eftersom produktionen av varor har accelererat våldsamt, medan reparationen av dem bara går att påskynda i begränsad mån eller inte alls, blir det senare allt dyrare i förhållande till det förra vilket med ekonomisk nödvändighet skapar ett slit-och-släng -samhälle. Därtill kommer att många objekt, framför allt tekniska, blivit så komplicerade att inte bara vi utan till och med fackhandeln har svårt att hantera dem. Hur mobiltelefonen, digitalkameran, bilradion, klimatanläggningen, mikrovårdsugnen och så vidare fungerar är inte bara främmande för oss utan praktiskt taget för alla utom tillverkarna. Och slutligen medför det ökande tempot i de sociala förändringarna att det som Marx på produktionsmedlens område kallade moralisk konsumtion i nästan alla fall vida överstiger den fysiska förslitningen: Vi gör oss av med kläder, bilar, radioapparater, kylskåp, ugnar och så vidare långt innan de gett upp andan. Men bilar, som vi inte ens själva byter däck på, eller strumpor som vi bara använt två tre gånger eller en 12 V. Den etiska kritiken: en ny definition av alienation; 2. Alienering från tingvärlden 13 Simmel, Philosophie des Geldes, s. 637 f. 14 Taylor, A Secular Age by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 9

10 radiomottagare vars inbyggda klocka vi aldrig ställt in korrekt blir aldrig en del av oss själva; vi kan och vill inte bli förtrogna med dem. Inte heller detta måste i sig betyda förfrämligande, men det leder till en form av alienation när det blir det dominerande eller rent av det enda sätt vi förhåller oss till tingvärlden på. Nu påstår jag att just detta förhållningssätt till tingen blivit det dominerande på grund av det stora utbytet av ting. Tydligast blir detta kanske alltjämt i våra arbetsredskap. Min första persondator hade till exempel ett egennamn. På den tiden var jag inte medveten om det, men namngivningen var utan tvivel ett försök till tillägnelse och bekantskapsstiftande. Jag utgick från att Aristoteles för lång tid framöver skulle vara mitt verktyg, min följeslagare och min förtrogne. När jag till sist kastade bort honom (trots att han fortfarande fungerade) kände jag mig eländig. Idag har jag ingen aning om vilken sorts dator jag för tillfället använder; när jag inte arbetar med den vet jag knappt hur den ser ut och än mindre hur den låter och luktar. Jag struntar i hur länge den kommer att stå där, även om jag oroar mig för transaktionskostnaden för en ny apparat. På samma sätt förhåller det sig med min mobiltelefon och min kamera. Att de förblir djupt främmande för mitt väsen beror emellertid på något annat. Även om min telefon, min radio (ipod eller vad det vara månde) och min persondator (laptop eller netbook eller vad det nu kan vara) uppenbarligen blir alltmer komplexa, bättre och snabbare och kan alltmer, har mina kunskaper om hur de ska användas hamnat allt längre på efterkälken. Jag känner på sin höjd till en tiondel av deras möjligheter och använder förmodligen bara två procent av dem. På min gamla radio visste jag hur man ställer klockan; det vet jag inte på den nya eftersom jag inte tagit mig tid att ta reda på det. På minikasettens tid visste jag precis hur man skulle spela in ett radioprogram; idag vet jag inte hur man gör trots att det säkert går att göra på tusentals sätt. Medan tingen vidareutvecklas blir jag alltså alltmer oförmögen i förhållande till dem. Jag förlorar faktiskt undan för undan mina kulturella och praktiska kompetenser eftersom de allt snabbare devalveras till följd av innovationer. Detta leder till att vi utvecklar ett ständigt dåligt samvete i förhållandet till tingen eftersom vi inte vet hur vi ska hantera dem på rätt sätt. Vi agerar som barbarer i förhållande till dem. Vi hindrar dem från att utveckla sitt värde och sin fulla potential. Denna fortgående kulturella analfabetisering kan särskilt observeras inom mjukvaruområdet: även om ni var väl hemmastadd i Windows XP:s utseende står ni som nybörjare framför Vista. Ni vet inte längre hur genvägarna fungerar, var menyalternativen finns dolda, hur man byter fönster och så vidare by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 10

11 Förskjutningen av samhällets värdeskala (maj-14) När samhällets värdeskala förändras till förmån för egenintresset på bekostnad av allmänintresset så förskjuts långsamt även individens allmänna förhållningssätt relativt det gemensamma. Självklarheter anpassas gradvis och parallellt med att grundläggande resonemangen korrigeras och accepteras. Det tidigare otänkbara blir tänkbart och det tidigare självklara blir verklighetsfrämmande. Tidsandan förändras. Värderingar 15 Genom att hänvisa till tidsandan går vi själva fria, dvs. vi kan hävda att vi är samma personer då som nu. Det är således inte vi som har förändrats, vi är och har alltid varit desamma, det är tidsandan som förändrats, dvs. alla andra, inte vi, utan alla andra. På så sätt undgår vi den besvärliga situation där vi tvingas medge att det faktiskt är vi och våra värderingar, som är tidsandan. Det är individen i kollektivet som är tidsandan. Och vi undviker därmed den olustiga slutsatsen att vi inte tänker självständigt, att en stor del av det vi uppfattar som vår egen identitet, våra egna värderingar, faktiskt är en reflektion av det samhälle i vilket vi råkar befinna oss. Det vi tvingas inse är att tidsandan är nästan osynlig, eller i vart fall otydlig, när vi befinner oss i den. Vi medverkar i, är en delmängd av, en uppfattning som vi först i efterhand kan utvärdera objektivt. När vi befinner oss mitt i tidsandan är det synnerligen svårt att få ett grepp om den, trots att den bevisligen har ett grepp om oss. Vi kan helt enkelt inte fullständigt lita på våra sinnens uppfattningsförmåga och omdöme. Vi kan komma på oss själva med att utföra handlingar som inte ligger i linje med det samhälle vi egentligen värnar. Vi agerar, förstärker och medverkar till en utveckling som vi förstår missgynnar vår gemensamma framtid. Vi ser det paradoxala i vårt eget agerande men är oförmögna att hejda oss. Det kortsiktiga får ge vika för det långsiktiga. Låga mattekunskaper sänker nivån (2014) 16 Under våren uppmärksammades att flera svenska lärosäten under de senaste åren försvunnit från de internationella rankningslistorna. De högskolelärare som SvD pratar med är överens om att studenternas svaga grundkunskaper gjort att utbildningsnivån vid högskolorna sänkts undan för undan. Visst har vi anpassat nivån, men det är inget folk vill tala högt om. Men ja, jag ger lättare tentor idag än på 1990-talet. Men det finns en gräns, företagen måste fortfarande veta vad de får i en ingenjör från Chalmers, säger Jana Madjarova. Det ersättningssystem som finns för högskolorna, där lärosätet får betalt per elev som börjar en utbildning - och när eleven får godkänt på en kurs bäddar för ett system där utbildningens nivå automatiskt anpassas efter elevernas kunskaper, menar hon. Det påverkar absolut. Det vill verkligen till att som lärare orka hålla emot. Men det är heller inte lätt psykiskt för en lärare att underkänna massor med studenter, säger Jana Madjarova. Hans Ringström vid KTH håller med. Det här avgör ju högskolans ekonomi. Går det för dåligt på tentorna för alltför många elever, då är det många som blir upprörda. Man får lägga nivån så lågt som man kan, men som ändå är rimligt för att få med de moment som ingår. Och samtidigt får man försöka stimulera de duktiga studenterna. 15 Grundläggande värderingar 16 SvD by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 11

12 Det var runt millennieskiftet som resultatkurvorna på proven började peka kraftigt nedåt. Därefter har resultaten varierat något, men legat kvar på en låg nivå. KTH:s test visar att resultaten i höstas var svagt bättre än vid bottennoteringen Testet vid Chalmers visar istället en stadig försämring, år för år. För svag matteundervisning i grundskola och gymnasium, i kombination med en för generös betygsättning, ligger bakom problemen, tror Jana Madjarova. Chocken att kunskaperna inte räcker till, blir för många studenter stor. Värderingar 17 Individen är och förblir en delmängd, en produkt, ett resultat, av de system, det samhälle, de rum, de traditioner och värderingar, som formar henne, då som nu. Vad sker långsiktigt med ett samhälle när samhällets välutbildade etablissemang inser att det är meningslöst att ens försöka påverka utvecklingen? 17 Det sekulariserade samhället by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 12

13 Snart får männen kvoteras (maj-14) Betraktelsen 18 Men det finns även en annan genomgripande förändring, som kan förväntas inträffa, allteftersom energikvoten ökar och muskelkraftens värdeskapande förmåga avtar; den successiva undermineringen av det traditionella patriarkatets dominans och kvinnans upprättelse Kvinnans utgångspunkt, med två tredjedelar av mannens muskelstyrka, i kombination med flera efter varandra följande grossesser, har gjort henne oförmögen att hävda sitt oberoende i den värdeskapande marknadsekonomiska processen. Det är först med energikvotens ökning i kombination med allt effektivare preventivmedel och den demokratiska parlamentarismen, som kvinnans förmåga att hävda sina intressen har förändrats på ett avgörande sätt relativt mannen. Det är främst två faktorer som samverkar i denna förändring; för det första att kvinnans relativa inflytande ökar allteftersom muskelkraftens relativa värdeskapande förmåga minskar och för det andra att könens jämlikhetsvärderingar ytterligare förstärker denna effekt till kvinnans fördel (eller egentligen till patriarkatets nackdel). Det blir alltmer självklart att mannen har lika mycket barn som kvinnan och därför måste ta ett jämlikt ansvar för barnens uppfostran Det mesta tyder på att rummets växande energikvot leder till att mannens inflytande minskar och att kvinnan inflytande ökar. Patriarkatet har i längden ingen möjlighet att upprätthålla den traditionellt dominerande positionen. De största förlorarna, allteftersom muskelarbetets värdeskapande förmåga avtar, är det patriarkala samhällets företrädare. Snart får männen kvoteras (2014) 19 Ärkebiskopen berättar i radion om ett skämt han brukar dra: Förr hade vi kvotering, då fick vi bara karlar, men i dag går vi på de mest kompetenta och då blir det fler kvinnor. Anders Wejryd talar om det faktum att andelen kvinnor som antogs till prästutbildning i Lund och Uppsala år 1981 var 30 procent. I dag är de 70 procent. Av de som prästvigs är kvinnorna också i majoritet. Nog tål siffrorna att skojas med men de är ändå värda att tas på allvar. Det som skett i kyrkan torde nämligen vara ett förebud om vad som är på väg att hända med samhället i stort. Fram till år 1958 förbjöd Svenska kyrkan uttryckligen kvinnor att bli präster. Många länder, och många yrken, tillämpar fortfarande mer eller mindre bokstavliga förbud för kvinnor. Men så fort reglerna och traditionerna luckras upp händer det saker. När dörren ställs på glänt för kvinnor dröjer det inte länge förrän de sprängt den. I höstas kom Hanna Rosins bok Mannens undergång på svenska. Den är en lång uppräkning av områden där kvinnorna är om inte i kapp och förbi så i alla fall på god väg att välta den manliga hegemonin över ända. I land efter land utbildar sig kvinnor mer än män. De är generellt flitigare, arbetar hårdare och dominerar i 20 av de 30 yrken som beräknas öka mest. 18 Kvinnans situation 19 DN ; signerat Erik Helmerson by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 13

14 Rosin hävdar dessutom att den gamla sanningen där kvinnorna kommer in sjunker statusen och lönen snart inte gäller längre. Hennes faktagrund är väl inte den mest solida men se på yrken som läkare och advokat. De har tappat i mansdominans, men knappast i vare sig prestige eller pröjs. Både män och kvinnor lämnar den krympande amerikanska medelklassen, konstaterar Hanna Rosin. Men kvinnorna är på väg uppåt, männen nedåt. Debatten om kvotering i affärsvärlden fick nytt bränsle av Svenskt Näringsliv-chefen Jens Spendrups fyrkantiga uttalanden i Ekots lördagsintervju nyligen. Det ska bli spännande att se hur samma debatt ser ut om, säg, 30 år. Mitt tips är att kvinnorna, åtminstone i det kapitalistiska väst, då kommer att vara ungefär lika dominerande i arbetslivet som männen är i dag. Och att det kommer att ge en bättre värld. Det är ett roligt tankeexperiment att fundera över om dagens kvoteringsmotståndare är lika övertygade då. Eller, för den delen, förespråkarna by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 14

15 Det är en fars alltihop (april-14) En arbetstagares kommentar: Jag har suttit i avdelningsmöte under hela förmiddagen tillsammans med en konsult från en grannkommun. Det var det fjärde och sista mötet och måtte vi aldrig se honom igen..! Det hela grundar sig på en personalenkät där det tydligt framkommit att samarbetet på avdelningen, mellan oss som arbetar där, inte är bra. Nu är det så att det huvudsakliga problemet är en ledningsfråga, men eftersom det inte går att diskutera, så tillsätter ledningen en konsult som ska få oss att arbeta bättre tillsammans. Vilket är så dumt så man bara baxnar. Vi har fått lära oss att säga en vänlig sak till varandra per dag. Och att hoppa när ledningen inte lyssnar på oss. Hoppa, förbättra våra argument och försöka igen. Vi framförde vid vårt första möte att vi har ett problem uppåt, med ledningen, men det slog konsulten ifrån sig omedelbart, med argumentet att Det har alla! Det är inget unik för er. Så ser det ut i alla enkäter! Det kan vi säga redan innan vi fått in enkätsvaren. Konsulten vill naturligtvis inte slå uppåt. Det är ju arbetsgivaren som betalar. Alltså slår han bara nedåt. Mot oss. Det är så dumt så det är inte klokt. Som tur är var det sista mötet med konsulten. Innan vi avslutade skulle vi sätta en siffra från 1 till 7 vad vi tyckte att vi uppnått under de fyra halvdagar som vi haft tillsammans. Jag ville sätta en etta men jag satte sju, bara för att få ett slut på alltsammans. Och så gjorde vi allihop. Vi satte sex och sju, när vi egentligen ville sätta ett och två. Konsulten blev galet lycklig. Han blev hur glad som helst. Och nu blir ledningen glad. För nu har dom gjort något. Herregud! Det är så skönt att det är över. Men ingenting har ju blivit bättre. Det är en fars alltihop. Konsulten har fått ytterligare en referens på bra genomför arbete, företagsledningen har fått ett bra resultat att visa för styrelsen och aktieägarna kommer att bli nöjda. Men egentligen har inget hänt. Allt är som förr. Det enda positiva är att vi slipper de meningslösa mötena med konsulten, mötestid som vi senare förväntas arbeta in. Selekteringsprocessen (2006) 20 Personalsamtal är riktade ner mot organisationen. Ledare förväntas med en viss frekvens genomföra personal- eller planeringssamtal med underställd personal där ledaren går igenom den anställdes situation och framtidsutsikter, skriver en kortfattad rapport som godkänns av båda parter, innan den arkiveras, oftast av personalavdelningen. Syftet med personalsamtalet är att lyfta fram den enskilde medarbetarens synpunkter och önskemål. Personalsamtalen har under de senaste tio - femton åren ofta följts upp av en årlig medarbetarundersökning där samtliga anställda fått en möjlighet att anonymt svara på en lång rad frågor om organisationen och den egna situationen. Resultatet har sammanställts och distribuerats till organisationens ledare för analys och diskussion. Tyvärr har båda dessa, i grunden positiva åtgärder, förfelats på ett sätt som gör att många medarbetare i det närmaste betraktar dessa aktiviteter som en social övning utan större innehåll. När personalsamtal och årliga medarbetarundersökningar inte medfört någon förändring till det bättre, så har medarbetare börjat ignorera dem. Varför slösa bort dyrbar tid som medarbetaren senare förväntas arbeta in utan ersättning?! Vad sker långsiktigt med ett samhälle när den enskilda medborgaren inser att det är meningslöst att ens försöka påverka utvecklingen? 20 Personalsamtal och medarbetarundersökningar by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 15

16 En marknadsekonomisk mognadsprocess i baklås (mars-14) En viktig slutsats är att muskelkraftens värdeskapande förmåga, relativt sett, minskar när energikvoten ökar. Människans egen insats blir allt mindre värd ju mognare det marknadsekonomiska rummet blir. Samtidigt är muskelkraften, i en omogen marknadsekonomi, relativt sett, mera värd än i en mogen marknadsekonomi. Denna skillnad har verkat till fördel för flera utvecklingsländer. Den alltmer internationella ekonomin har underlättat omvandlingen från utvecklingsland till industriland. Vad händer i ett rum där den marknadsekonomiska mognadsprocessen ännu inte tagit fart samtidigt som muskelkraftens förmåga att konkurrera med den sjunkande enhetskostnaden riskerar att upphöra? Finns det en marknadsekonomisk återvändsgränd, då en regions eller ett lands marknadsekonomiska mognadsprocess går i baklås dvs. blir svår, eller rent av omöjlig, att starta? Den ekonomiska energiteorin 21 Det finns en teoretisk yttersta situation när muskelkraften blivit så fragmenterad att tekniken tagit överhanden och börjat konkurrera ut även den sämst betalda medborgaren. Teoretiskt skulle slutmålet för marknadsekonomin vara ett samhälle, så utomordentligt rationaliserat, och med en enhetskostnad så låg, att ingen människa längre kan konkurrera utan att riskera att svälta ihjäl. Karl Marx menade att en sådan utveckling var ofrånkomlig. Det finns stora likheter mellan dagens diskussion om Walmartiseringens effekter och den ödesteori som var allmänt spritt inom vänsterkretsar långt in på 1900 talet. Enligt marxismen/socialismen ackumuleras världens rikedomar alltmer till ett fåtals händer. I kapitalismens sista högst utvecklade stadium, leder arbetarklassens allt lägre ersättning och därmed avtagande efterfrågan till den marknadskollaps som slutligen förgör det kapitalistiska systemet. För tio år sedan (2004) diskuterades exporten av arbetstillfällen till låglöneländer. Traditionella industriländer ansågs inte längre kunna konkurrera med den billiga arbetskraft som många utvecklingsländer erbjöd. Der Spiegel Nr 44, Kapitel 2 Grundläggande teori, Anteriore och posteriore by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 16

17 Befinner vi oss nu, tio år senare, vid randen av en ny utveckling där industriproduktion flyttas tillbaka till traditionella industriländer därför att muskelkraftens värdeskapande förmåga i låglöneländerna inte längre klarar av den allt intensivare internationella konkurrensen? Som exempel nämns att Apple och Google har flyttat hem delar av tillverkningen till USA där den sköts av industrirobotar 22. Är detta exempel på att den moderna, andra maskinåldern 23, redan är i rullning? De tar hem tillverkningen från låglöneländer (2013) 24 Ett nytt monteringssystem gör det betydligt enklare för till exempel tillverkande företag i Sverige att konkurrera med låglöneländer. En omställning av ett monteringssystem för att producera nya typer av produkter som tidigare tog månader att genomföra kan idag göras på några timmar. Samma sak gäller när det är dags att komma igång med produktion. Att ta hem tillverkningen från låglöneländer är en av huvudpoängerna med den här nya tekniken. Kostnaderna för företag med produkter som "lever" bara ett par år är enorma. Konsekvensen är att man flyttar produktionen till låglöneländer där man kan arbeta manuellt till löjligt låga priser och under usla förhållanden, säger Mauro Onori, professor på avdelningen för Industriell produktion vid KTH. Tekniken går under namnet "Evolvable Production Systems", och är självkonfigurerande monteringssystem. Dessa består av enkla moduler som innehåller sina egna styrsystem. När man sätter ihop dem så löser modulerna hela konfigureringen helt själva. Systemen behöver alltså inte programmeras om, vilket bland annat innebär att produktionen inte behöver stå stilla när man ställer om den från en typ av produkt till en annan. Dessutom innebär monteringssystemet att det ställs mindre krav på operatörerna som arbetar med det. Kommer det att bli nödvändigt med program för internationell fördelningspolitik 25? 22 Expressen Se Ordlistan; Andra maskinåldern Pressmeddelande från KTH (Kungliga Tekniska högskolan); Se Bilaga Se även Hur ska vi kunna försörja våra familjer (okt-12) by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 17

18 Välfärdens långsiktiga finansiering (feb-14) Inom de samhällssektorer där tjänsten huvudsakligen består av muskelkraft blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att följa den allmänna höjningen av samhällets energikvot. En läkare eller en sjuksköterska kan inte ersättas helt av maskiner eftersom en så stor del av verksamheten bygger på mänskliga relationer. En brandman kommer sannolikt aldrig att kunna ersättas med en helautomatisk släckningsmaskin. En lärare kommer bara i en viss utsträckning att kunna ersättas med distansundervisning och datorer. Tjänsteeffekten 26 Tjänsteeffekten är en marknadsekonomisk konsekvens som uppstår när samhällssektorernas produktivitet utvecklas olika snabbt. Till det yttre kan det upplevas som att sjukvård, utbildning och polisväsende bedrivs alltmer ineffektivt, när kostnaderna ökar samtidigt som verksamheten reduceras och/eller kvalitetskraven sänks. Vilket bland annat leder till återkommande diskussioner och krav på privatisering av offentlig verksamhet. Det mogna marknadsekonomiska systemets effekter på tjänstesektorn uppträder långsamt och försåtligt som en konsekvens av den högre energikvoten, den kortare veckoarbetstiden och den solidariska arbetsmarknadspolitiken. Konsekvensen blir att muskelkraftsintensiva samhällsområden framstår som alltmer ineffektiva och alltmer kostnadskrävande. Vården försämras, egenavgifter inom sjukvård och äldreomsorg ökar samtidigt som skatterna förblir oförändrade eller höjs. I den allmänna debatten (2014) börjar nu tjänsteeffektens ofrånkomliga konsekvens att uppmärksammas. Det talas om en naturlig lägre produktivitetstillväxt. Politiker har dolt välfärdens hotande finansieringskris (2014) 27 Saco delar Konjunkturrådets bedömning att den naturligt lägre produktivitetstillväxten i offentlig verksamhet jämfört med i näringslivet leder till att den relativa kostnaden för offentligt finansierade välfärdstjänster ökar kontinuerligt över tiden om lönerna i offentlig sektor antas öka i samma takt som i näringslivet. Saco delar också Konjunkturrådets bedömning att det är troligt att hushållen kommer att kräva en högre kvalitet på välfärdstjänsterna i takt med att hushållens inkomster ökar över tiden. Under dessa förutsättningar går det att visa att efterfrågan på offentligt finansierade välfärdstjänster inte kan tillåtas öka i samma takt som hushållens inkomster. Det kommer helt enkelt inte att vara praktiskt möjligt att finansiera denna ökning via ett kontinuerligt höjt skatteuttag. Privata försäkringar anses bli nödvändiga komplement för att klara inkomsttryggheten vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom om den offentligt finansierade verksamheten i vård, skola och omsorg ska kunna hålla tillräckligt hög kvalitet dvs ett större inslag av egenfinansiering som toppar upp de skattefinansierade bastjänsterna. Medborgarna förväntas ta ett allt större privatekonomiskt ansvar och betala mer ur egen ficka 28. Vi har diskuterat detta tidigare Kapitel: Tjänsteeffekten 27 DN Debatt ; Robert Boije, samhällspolitisk chef Saco; Se bilaga Se Bilaga Se även Primärsektorernas negativa spiral vs företagens övervinster (nov-09); Tjänsteffektens långsiktiga konsekvens (dec-13) by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 18

19 Betraktelsen 30 Paradoxalt nog kan de politiska systemen komma att överge den skattefinansierade fördelningspolitiken eftersom de fördelningspolitiska medlen från ett växande skattetryck stabiliseras eller rent av minskar 31. Det går helt enkelt inte att höja skatten hur mycket som helst, varför skatteuttaget istället kan komma att sänkas, i en förhoppning att de fria marknadskrafterna, på något sätt, ska lösa fördelningsproblemet. Den avgörande frågan blir om dagens och morgondagens politiker / kommer att kunna / är beredda att / försvara allmänintresset och upprätthålla de offentligt finansierade välfärdstjänsterna i framtiden. Det bör understrykas att tjänsteffektens konsekvens kommer att fortskrida alldeles oberoende av vilket beslut som fattas. Betraktelsen 32 Konstruktionen av ett fördelningspolitiskt ramverk som garanterar det civiliserade samhällets fortskridande, utan att underminera den marknadsekonomiska mognadsprocessen, är en av framtidens största politiska utmaningar. Det är hög tid att acceptera tjänsteeffekten och ta dess långsiktiga samhällspåverkan på allvar. 30 Den fördelningspolitiska utmaningen 31 Det kan tyckas som att skattebasen växer när antalet läkare, sjuksköterskor, poliser och brandmän fördubblas, men det resonemanget leder till ett cirkelbevis, eftersom en skattefinansierad verksamhet omöjligt kan finansiera sig själv genom egna skatteuttag. 32 Den fördelningspolitiska utmaningen by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 19

20 Tänk om Västerlandet redan har fallit (jan-14) Peter Englund ( ); Tystnadens historia och andra essäer (2003) 33 När föll egentligen Rom? Inför den frågan skulle väl de flesta av oss svara 476 e.kr. Det är i alla fall det årtal som anges i läroböckerna, det är det årtal jag har bränt in någonstans i hjärnan Det var då som den germanske legoknektsanföraren Odovakar lät störta den siste västromerske kejsaren, en liten gosse vid namn Romulus Augustus. Det är ett årtal som likt en brandgata mellan två epoker, då allt vände, då en marmorskulpterad antik vänder in i mörk medeltid. Men ändå inte. För när historiker låter något börja eller sluta med ett visst årtal, finns det alltid ett mått av godtycke med i spelet. Inte sällan görs ett visst årtal till ett emblem för en hel utveckling, och för många korsade sammanhang 1492, 1789, 1914, 1917, 1968, 1989, etc. - utan att man bekymrar sig om vad som egentligen hände. Den bild vi har av romarrikets fall och imperiers fall över huvud taget är inte sällan mer dikterat av grällt historiemåleri från 1800-talet och Hollywoodska storfilmer i cinemascope än av den historiska verkligheten. Det ska vara rök på kaotiska gator, där togaprydda personer skrikande myllrar kors och tvärs genom sammanstörtande pelargångar, alltmedan bredskäggiga barbarer med svärd i hand krossar allt vad vackert och fint är. Så här gick det givetvis inte till 476. Det var nog få människor som alls märkte att romarriket föll det året. I stor utsträckning och med betydande framgång sökte människorna i Rom istället att leva som vanligt. Detta blev än mer tydligt efter det att goterhövdingen Teoderik tagit makten och livet av gamle Odovakar: i staden är äretitlarna och ämbetena desamma som förr, där förekommer samma processioner och samma utdelade av bröd och kött, samma musik, pantomimer och gladiatorspel som förr. Kanske bara lite malätet och varje år ett lite grand mindre och sämre än det föregående. Men vem bryr sig? Med stor övertygelse bebor människorna sina ruiner. För dateringen 476 är tveklöst korrekt. Det kan vi se så här efteråt. Då sker en vändning. Det är bara det att det dröjer innan människorna vill erkänna faktum. De lever hellre kvar i fiktionen. Även sedan Östrom gått i gruset 1453 så har Rom en fortsatt nominell existens, i form av Det heliga romerska riket av tysk nation, som inte föll förrän Det var nära år efter faktum. Detta är intressant. Och det på flera vis. Västerlandet har alltid degenererat, har alltid stått inför sin undergång. Det Nära Förestående Fallet är en uråldrig europeisk tankefigur och utan tvekan en del av förklaringen till Europas måttlösa framgångar genom seklerna. Det är nämligen så att bara den civilisation som ser sig hotad av undergången kan undgå den: få saker gör en så sårbar som känslan av att ej vara det. Samtidigt: tänk om frågan om när Västerlandet kommer att falla är fel ställd. Tänk om det redan fallit? Likt innevånarna i 476 års Rom har vi bara inte märkt det än. Kanske kommer framtida människor att sitta där om låt oss säga tusen år och skaka en smula medlidsamt på sina huvuden åt oss, som storstilat fortfor att leva kvar ibland alla ruiner och minnen som om nästan inget hade hänt. Få ting är så bedrägliga som den mänskliga förmågan till anpassning, särskilt om den paras med vår drift till normalitet. Den verkar då vara nästan gränslös. Vi vänjer oss vid det mesta, är jag rädd. Utbrott av politiskt våld som tidigare skulle ha gett världskrigsrubriker är nu förpassat till tidningarnas sidospalter eller förträngs. Olika 33 Om en vandring i Hilbertrummet by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 20

21 ekonomiska prognoser som låter som en dödsringning över vår välfärd noteras i förbigående eller bortförklaras. Kanske tror vi inte att det är någon fara, att vi inte kan falla förrän vi åter ser ett brandröksmelerat myller av togor på våra gator. Men tyvärr: imperier faller nästan alltid i ultrarapid Varje år är det ett litet grand sämre än det föregående. Men det sker lagom fort så att man hinner vänja sig. Så småningom städar dock någon historiker upp i bråten och upptäcker ett litet årtal som befinns lämpligt att hänga upp fallet på. Och sedan, till sist, kommer någon förläst ruinromantiker och beskådar de övervuxna lämningarna på Haiti, i Rom eller i en skog i Uppland och undrar förbryllad vad det var som månne gick förlorat här. USA:s skulder har mer än fördubblats mellan 2006 och Och här talar vi om ofattbart många miljarder dollar. Det finns en underliggande oro bland amerikanska politiker att det inte kan fortsätta. Att det måste få ett slut. I svenska medier beskrivs USA:s budgetkris som framprovocerad, en strid mellan demokrater och republikaner som inte har mycket med ekonomi att göra 34. Man varnar för att följderna kan bli värre än efter Lehman Brothers konkurs Om USA skulle sluta låna, dvs inte höja skuldtaket, så skulle konsekvenserna för världsekonomin bli stora, kanske alltför stora. Ingen tycks riktigt veta. Världen efterlyser besinning och ansvar, dvs att USA:s redan höga skuldtak höjs ytterligare. USA:S BUDGETKRIS (2013) 35 Ekonomisk katastrof hotar världen om USA slår i lånetaket. USA är illa ute redan nu, men snart hotar ett finansiellt kaos där hela världen drabbas. Det är visserligen besvärligt att inte ha någon federal budget. Ändå är följderna måttliga, jämfört med om ekonomin slår i skuldtaket och USA tvingas ställa in betalningarna. 34 Exempelvis Aftonbladet DN ; Johan Schück by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 21

22 Ett växande avstånd mellan det samlade kapitalets storlek och potentialen i framtidens sänkta enhetskostnad kan leda till att det marknadsekonomiska systemet riskerar att brista. Eller kanske har det redan brustit? Tänk om Västerlandet redan har fallit men att vi bara inte märkt det än Den ekonomiska energiteorin 36 Den snabba sänkningen av enhetskostnaden under 50 och 60 talet, när det industrialiserade samhället befann sig i anteriore, skapade ett utrymme för en utbyggnad av den allmänna välfärden. Barnomsorg och sjukvård byggdes ut. Socialförsäkringssystemen förstärktes. Bostadsstandarden höjdes. Kontrasterna mellan 30 talet och 60 talet är stora, och ändå skiljer det bara några decennier. Industrinationernas ekonomiska anteriore avbröts tvärt 1973, när oljepriset plötsligt chockhöjdes. Det inleddes en klappjakt på nya energikällor som kunde balansera det växande oljeberoendet från Persiska viken. Idag befinner sig stora delar av den industrialiserade världen i posteriore. Företagen reducerar antalet anställda. Medarbetare rekommenderas att arbeta hemma. Barnen förväntas ta ett större ansvar för sina pensionerade föräldrar. Robotisering 37 och rotationseffekten 38 slår ut allt fler arbetstagare från arbetsmarknaden. Energiskatterna höjs i en strävan att minska samhällets energibehov. Samtidigt visar offentliga utredningar att pensionsåldern bör höjas eftersom fler medborgare bör kvarstanna på arbetsmarknaden för att samhällsekonomin ska gå ihop. Många industrinationer har höjt, eller planerar att höja, pensionsåldern samtidigt som allt fler medborgare blir förtidspensionerade eller erbjuds avtalspension före sextio års ålder. Dagens ungdomar börjar yrkesarbeta allt senare och får allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. 39 Skedde vändningen år 1973? Bebor vi idag i våra ruiner, lever vi i en fiktion? Likt innevånarna i 476 års Rom har vi kanske bara inte märkt det än. Kommer framtiden att jämföra år 476 e.kr. med år 1973 e.kr.? Är det bara så att det dröjer innan vi kommer att erkänna faktum? Och kan börja förändra vår situation. 36 Kapitel 2 Grundläggande teori; Sysselsättningen 37 Ledarstil med syfte att minska kreativiteten till fördel för mekaniska moment/processer. 38 När konsekvensen av att High flyer gjort det generella ledarskapet till en egen profession genom delegering som princip, leder till ett ökat utbud av ledare och därmed avtagande löner. Det märkliga resultatet av High flyers egen strävan att frigöra sig från den operationella verksamheten blir till en robotisering vars konsekvens leder till försämrade ekonomiska villkor. 39 Arbetslösa akademiker; Sverige 2006 var andelen nyutexaminerade akademiker utan jobb 20 procent 2005 var 26 procent utan jobb 2004 var 20 procent utan jobb 2003 var 16 procent utan jobb 2002 var 12 procent utan jobb 2001 var 8 procent utan jobb Källa: Jusek; Metro by Dan Jonsson. All Rights Reserved. / 22