DUDIT. The Drug Use Disorders Identification Test MANUAL. Anne H. Berman, Hans Bergman, Tom Palmstierna och Frans Schlyter

Transkript

1 DUDIT The Drug Use Disorders Identification Test MANUAL Anne H. Berman, Hans Bergman, Tom Palmstierna och Frans Schlyter Version 1.1 Uppdaterad oktober 2007 Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Sektionen för beroendeforskning, M4:02, Stockholm. Tel: Fax: E-post: Utvecklingsprojektet finansierades av Kriminalvårdsstyrelsen. Fortsätt utveckling har fått stöd av Beroendecentrum Stockholm samt Mobilisering mot Narkotika

2 Innehållsförteckning Sammanfattning...3 Förord...4 Att använda DUDIT i vardagsverksamheten Utredning av drogproblem i fyra steg... 5 Figur 1 Utredning av drogproblem i fyra steg med exempel på lämpliga instrument Diagnostik av drogproblem... 5 Figur 2 Diagnos av drogproblem enligt DSM-4 och ICD-10 diagnostiska systemen DUDIT... 7 Frågorna...7 Tabell 1 Tema för varje DUDIT-fråga...7 Svaren...8 Tabell 2 Svarspoäng för varje DUDIT-fråga...8 Bedömning Vidareutredning av drogproblematiken... 9 SCAN kapitel ASI...9 MAPS...10 Utredning av alkoholproblem Uppföljning Referenser Bilagor: 1. DUDIT 2. T-värden för DUDIT 3. Snabbguide för uträkning av poäng på DUDIT 4. Abstinenssymptom, förgiftningssymptom och dysfunktionella beteenden 5. Återkopplingsformulär för SCAN 2

3 Sammanfattning DUDIT Drug Use Disorders Identification Test utvecklades som ett parallellinstrument till AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test) för identifiering av personer som har drogrelaterade problem. Denna manual beskriver hur man använder DUDIT i vardagsverksamheten på vårdenheter eller arbetsplatser där man möter personer som eventuellt använder droger. För dig som enbart vill veta hur man utvärderar resultatet på DUDIT hänvisar vi till bilaga 3 som är en snabbguide. Om du vill använda utredningsformuläret DUDIT-E finns en separat manual som kan beställas av författarna enligt kontaktinformationen på framsidan. Manualen i version 1.1 handlar om psykosociala tecken på drogproblem. I första avsnittet beskriver vi en modell för utredning av drogproblem i fyra steg. Första steget innebär att gallra fram de som har problem från de, som inte har problem. Det är här som DUDIT passar bra att använda. I andra avsnittet sammanfattas tillvägagångssätt och kriterier för diagnostik av drogproblem enligt de två rådande diagnostiska systemen - DSM-4 och ICD-10. Tredje avsnittet beskriver innehållet i DUDIT-frågorna och ger information om hur svaren ska utvärderas. I fjärde avsnittet tar vi upp några instrument för vidare utredning av drogproblematiken samt utredning av alkoholproblem och femte avsnittet handlar om uppföljning av hela utredningsprocessen. Bilagorna till manualen innehåller själva DUDIT-formuläret, samt poänggränser för bedömning av DUDIT-svaren (T-värden). Dessutom ingår snabbguiden för uträkning av poäng på DUDIT. Sist finns en förteckning över drogrelaterade abstinenssymptom, förgiftningssymptom och dysfunktionella beteenden samt ett återkopplingsformulär om drogbruk från den diagnostiska intervjun SCAN. Dessa bilagor finns med för att sätta in DUDIT i ett sammanhang som omfattar hela utredningsprocesssen. Vill du använda DUDIT i din verksamhet kan du ladda ner formuläret från under Tester. Se till att skriva ut formuläret i skrivare, helst dubbelsidigt, men undvik att kopiera i vanlig kopieringsapparat då skuggningen för varannan fråga då inte syns lika bra och då uppstår risk för att respondenten missar frågor eller svarar på fel fråga. Se framsidan av manualen för kontaktinformation vid frågor. Det är vår förhoppning att DUDIT sprids i olika sammanhang där mer kunskap kan samlas, till glädje för personer med drogrelaterade problem och för de som arbetar för att hjälpa dessa mot bättre hälsa. Med hänsyn till att DUDIT är ett helt nytt instrument är det värdefullt för oss att samla in uppgifter från olika undersökta grupper i en databank. Har du ifyllda formulär eller datafiler som du kan bidra med uppskattar vi att du tar kontakt med oss. Med tiden kan vi samla uppdaterad information som underlättar att bedöma de svar som personer som eventuellt använder droger lämnat i DUDIT. Sedan våren 2007 finns DUDIT även i en nätversion under Där får respondenten omedelbar återkoppling och kan följa sina egna alkohol- och drogvanor över tid, både i diagram och i en dagbok. 3

4 Förord Arbetet med DUDIT-projektet initierades tack vare Frans Schlyters ursprungliga idé och Kriminalvårdens forskningskommittés välvilliga stöd. Projektet leddes av professor Hans Bergman vid Karolinska Institutets Institution för klinisk neurovetenskap, Sektionen för klinisk alkohol- och narkotikaforskning. Ansvarig för genomförandet var fil dr, leg psykolog, leg psykoterapeut Anne H. Berman och konsulterande medarbetare var docent och chefsöverläkare Tom Palmstierna vid Karolinska Institutet och Beroendecentrum i Stockholm samt Frans Schlyter vid Kriminalvårdsstyrelsens planeringsenhet. DUDIT utvecklades i tre faser. Den första fasen innefattade en analys av ifyllda formulär med frågor om droganvändning (AUDRUG), litteraturundersökning av alla befintliga formulär om drogrelaterade problem och skapandet av tre testformulär. De tre testformulären testades på 21 personer med drogproblematik. I slutet av första fasen skapade vi två formulär: DUDIT med 11 frågor och DUDIT-E med fyra delformulär om olika aspekter av drogbruket. I den andra fasen utvärderade vi DUDIT:s psykometriska egenskaper genom 154 diagnostiska intervjuer med drogberoende personer intagna i fängelse och på avgiftningsavdelningar inom beroendevården. I den tredje fasen tog vi fram referensvärden för DUDIT baserade på ett slumpurval om 1500 personer ur den allmänna befolkningen. Reliabilitet och T-värden beräknades. Mer information om DUDIT:s utveckling finns i den engelskspråkiga artikeln (Berman, Bergman, Palmstierna, & Schlyter, 2005), i svenskspråkiga rapporter (2000, 2001, 2002; kan beställas från Berman, se framsidan av manualen), eller i Anne H Bermans engelskspråkiga doktorsavhandling (Berman, 2004). Projektets resultat har blivit två lätthanterliga, lättutvärderade instrument som snabbt ger en översikt över de eventuella drogrelaterade problemen hos en person. Denna manual handlar om screeninginstrumentet DUDIT. DUDIT-E beskrivs i en engelskspråkig artikel (Berman, Palmstierna, Källmén, & Bergman, 2007) och en separat manual kan beställas från författarna. Många personer var inblandade i projektets olika faser och bidrog både med praktiskt arbete och kloka synpunkter. Leg. läkare Michael Bransome, WHO-auktoriserad översättare av SCAN instrumentet, gav ovärderlig utbildning, hjälp och råd i anpassningen av kapitel 12 i SCAN för DUDIT-projektet. Ett särskilt tack förtjänar SCANintervjuarna i andra fasen av projektet: från Stockholms frivård frivårdsinspektörerna Agneta Säfbom, Annika Hörnsten, Sinnikka Jyllhä och Kerstin Lindblom och från Göteborgs frivårds narkomanvårdsteam Anna Axelsson, Bodil Hellberg, Inger Bauder, Fredrik Ullvén, Susanne Svensson och Maria Engström och sist men inte minst från Beroendecentrum Eva Persson och Catarina Norrman. Under arbetets gång fick vi värdefulla synpunkter från docent Johan Franck, docent Peter Wennberg, med dr, leg. psykolog, leg psykoterapeut Lars Forsberg, fil dr. Ulric Hermansson och doktorand och leg. psykolog Anders Andrén, alla från Karolinska Institutet. Docent Håkan Källmén genomförde noggrann inscanning och analys av resultaten från tredje fasen i projektet. Ett stort tack även till Gunnar Hilm, som alltid tjänstvilligt och vänligt tog hand om layout och grafisk design av DUDIT samt allehanda oväntade datorproblem. Slutligen ett stort tack till Irma Bergerson som alltid mötte problem på ett smidigt och lösningsinriktat sätt. Stockholm i mars 2003, uppdaterat av Berman i augusti 2005 och oktober 2007, Anne H. Berman och Hans Bergman 4

5 Att använda DUDIT i vardagsverksamheten 1. Utredning av drogproblem i fyra steg Syftet med utvecklingen av DUDIT var att få fram ett gallringsinstrument för drogproblem som fungerar som ett parallellinstrument till AUDIT för alkoholproblem. Ett gallringsinstrument hör till första steget i en utredningsprocess i fyra steg (se Figur 1). Steg 1: Gallring finns ett problem eller inte? Steg 2: Problembedömning Steg 3: Personbedömning och behandlingsremiss Steg 4: Uppföljning AUDIT/DUDIT DUDIT-E SCAN/ASI/MAPS Retest/remissuppföljning (självrapport) (självrapport) (intervju) (t.ex ASI) Figur 1 Utredning av drogproblem i fyra steg med exempel på lämpliga instrument Syftet med första steget är att gallra fram de personer som har det problem institutionen eller behandlaren vill uppmärksamma, behandla eller eventuellt remittera vidare. Här kan DUDIT vara av värde för att identifiera de som ser ut att ha ett problem med drogmissbruk eller beroende och för att utesluta de som inte har sådana problem. Steg 2 problembedömning innebär en fördjupad analys av problemets omfattning och karaktär. DUDIT-E kan här vara av värde för att ge både klient och behandlare en idé om de drogrelaterade frågor som kan bli aktuella i en eventuell behandling (Berman, Palmstierna et al., 2007). Både i steg 1 och steg 2 kan farmakologiska tester av drogsubstanser i urin eller blod komplettera uppgifter som lämnas i DUDIT/DUDIT-E. I steg 3 vidgas utredningen till att omfatta andra områden i livet än drogbruket. Här kan ASI tjäna till att belysa problemtyngd och hjälpbehov inom sju relevanta områden. Med hjälp av AFF (ASI Feedback Formulär) kan patienten/klienten och behandlaren få större klarhet i vilka områden som är mest angelägna att förändra. Med hjälp av MAPS kan det tydliggöras i vilken mån motivation till förändring finns. I steg 4 följs utredningsprocessen upp efter en viss tid med ny testning av behandlingsresultatet eller genom kontakt med remissinstansen. 2. Diagnostik av drogproblem Det finns två diagnostiska system för att identifiera drogproblem DSM-4 och ICD-10. Båda systemen föreskriver ett antal kriterier som måste uppfyllas för att drogproblem i form av missbruk eller beroende ska anses föreligga. Enligt båda systemen kan det också förekomma bruk av droger som inte leder till så pass negativa följder, att drogproblem finns. Ofta kan det vara svårt att skilja mellan de olika kategorierna och 5

6 dessutom kan olika grader av drogproblem vara förknippade med olika droger. Figur 2 visar dessa förhållanden i bild. Inga eller lindriga problem Måttliga problem Allvarliga problem Bruk T.ex drog 1, 2 Missbruk/ Skadligt bruk T.ex drog 3, 4 Beroende T.ex drog 5, 6 Figur 2 Diagnos av drogproblem enligt DSM-4 och ICD-10 diagnostiska systemen De två diagnostiska systemen innehåller lite olika kriterier på vad som anses innebära drogproblem. Substansmissbruk enligt DSM-4 föreligger om drogbruk har skett minst en gång i månaden under 12 månader och någon av följande skador har inträffat: 1. rättsliga följder 2. fortsatt drogintag trots rättsliga eller sociala skador 3. oförmåga att fullgöra plikter 4. upprepat riskfyllt beteende. Den allvarligare diagnosen substansberoende enligt DSM-4 föreligger om drogbruket har skett minst en gång i månaden under 12 månader och minst tre av följande sju tecken finns: 1. Kontrollförlust oförmåga att sluta 2. Kontrollförlust - överkonsumtion vid enstaka tillfällen 3. Prioritering av drogen 4. Tidsåtgång pga drogen 5. Toleransutveckling 6. Fortsatt drogintag trots fysisk eller psykisk skada 7. Drogintag för att hindra eller lindra abstinensymptom Diagnosen skadligt bruk enligt ICD-10 föreligger om drogbruket har pågått under minst en månad och en psykisk eller fysisk skada har inträffat. Den allvarligare diagnosen beroendesyndrom enligt ICD-10 föreligger om drogbruket har pågått under minst en månad och minst tre av följande sex tecken uppträtt samtidigt: 1. Begär, drogsug 2. Kontrollförlust 3. Oförmåga att fullgöra plikter, prioritering av drogen och tidsåtgång pga drogen 4. Toleransutveckling 5. Fortsatt drogintag trots fysisk eller psykisk skada 6. Abstinenssymptom och drogintag för att hindra eller lindra abstinenssymptom 6

7 En person kan använda flera droger i olika diagnostiska kategorier. Till exempel var en 28-årig man som vi intervjuade enligt DSM-4 beroende av cannabis, sömntabletter, kokain och hallucinogener, hade amfetaminmissbruk och använde opiater utan att uppfylla kriterierna för missbruk eller beroende. Enligt ICD-10 var han beroende av cannabis, sömntabletter, kokain och hallucinogener, men varken bruket av amfetamin eller av opiater uppfyllde kriterierna för skadligt bruk eller beroendesyndrom. En fullständig diagnos av drogproblem kan göras genom en intervju. Intervjun kan lämpligen ske under steg 2 av utredningsprocessen. Bra intervjuformulär är kapitel 12 av SCAN (WHO, 1999) eller SCID (First, Spitzer, Gibbon, & Williams, 1997) som finns översatta till svenska. 3. DUDIT Frågorna DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test, se bilaga 1) består av 11 frågor. DUDITfrågorna syftar till att ta reda på konsumtionsmönstret och drogrelaterade problem av olika slag. Tabell 1 nedan visar vad varje fråga handlar om. Observera att vi ber er att enbart använda DUDIT-frågorna efter utskrift tryckning av det formulär som finns att ladda ner från under Tester. Tabell 1 Tema för varje DUDIT-fråga. Nr. Fråga Tema 1 Hur ofta använder du andra droger än alkohol? Frekvens per vecka/månad 2 Använder du fler än en drog vid ett och samma tillfälle? Multidroganvändning 3 Hur många gånger tar du droger under en typisk dag då du Frekvens per dag använder droger? 4 Hur ofta blir du kraftigt påverkad av droger? Tung användning 5 Har du under senaste året upplevt att din längtan efter droger varit så stark att du inte kunnat stå emot? 6 Har det hänt att du under senaste året inte kunnat sluta ta droger sedan du börjat? 7 Hur ofta under senaste året har du tagit droger och sedan låtit bli att göra något som du borde ha gjort? 8 Hur ofta under senaste året har du behövt ta någon drog på morgonen efter stort drogintag dagen innan? 9 Hur ofta under senaste året har du haft skuldkänslor eller dåligt samvete på grund av att du använt droger? 10 Har du eller någon annan blivit skadad (psykiskt eller fysiskt) på grund av att du använt droger? 11 Har en släkting eller vän, en läkare eller sjuksköterska, eller någon annan oroat sig över att du använder droger eller sagt till dig att du bör sluta med droger? "Drogsug" Kontrollförlust Upptagen av droger "Återställare" Skuldkänslor Skadligt bruk Oro från andra 7

8 Svaren DUDIT är utvecklat som ett parallellinstrument till AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test) och beräkningen av svarspoängen går till på ett liknande sätt som för AUDIT. Svarspoängen presenteras i Tabell 2 nedan. Tabell 2 Svarspoäng för varje DUDIT-fråga Frågorna Svarspoäng 1-9 0, 1, 2, 3, , 2, 4 Det maximala poängtalet för DUDIT-frågorna är 44 poäng (11 x 4). Räkna ihop poängen för varje fråga. Resultatet blir DUDIT-poängen. Bedömning När man använder DUDIT i en grupp där man inte har särskilda förväntningar om att finna många drogbrukare, föreslår vi att identifiera män med drogrelaterade problem, som de som har 6 poäng eller fler på DUDIT. När det gäller kvinnor, är det 2 poäng som gäller. Motsvarande poäng för AUDIT är 8 poäng för män i alla åldrar och 6 poäng för kvinnor (ur ett maximum på 40 poäng). Poänggränserna för DUDIT bygger på vår undersökning av drogbruk enligt DUDIT bland den allmänna befolkningen. Gränserna har fastställts vid två standardavvikelser från medelvärdet på DUDIT, det vill säga vid ett T-värde av 70 poäng där 50 är medelvärdet och varje standardavvikelse är lika med 10 poäng. T- värdena mellan 50 och 100 från allmänna befolkningen visas i Bilaga 2 för män och kvinnor i olika åldrar. DUDIT hade i augusti 2005 av oss testats i två grupper ur befolkningen, den ena ett slumpurval på 1500 personer ur normalbefolkningen och den andra 154 personer från en grupp med hög förekomst av drogproblem från kriminalvården och beroendevården. DUDIT har utvecklats med tanken att metoden skall användas i grupper där drogprevalensen är väsentligt lägre, som i skolor, primärvård, företagshälsovård, socialtjänst och andra miljöer. I dessa grupper har DUDIT ännu inte validerats, d v s, vi vet inte vilken poänggräns man kan använda för att med hög säkerhet (sensitivitet och specificitet) förutsäga riskfyllt eller skadligt drogbruk eller drogberoende. Dessutom kan poänggränserna skilja sig med avseende på ålder och på huvuddrog, där vi ännu inte har tillräckligt omfattande data för tillförlitlig beräkning av poänggräns. Därför är de poänggränser (cut-off poäng) som vi här rekommenderar preliminära. Av tabellen i bilaga 2 framgår även T-värden för män och kvinnor i tre åldersgrupper, vilket ger en mer differentierad bild av möjliga poänggränser. I den högprevalenta grupp som vi undersökt går poänggränserna vid 25 poäng 1 på DUDIT om man vill predicera en beroendediagnos med en sensitivitet på 90% för både DSM-4 och ICD-10 och en specificitet på 78% för DSM-4 och 88% för ICD-10. Sensitiviteten innebär andelen personer som av DUDIT identifieras som beroende i 1 Våra resultat från den högprevalenta gruppen pekar på att poänggränserna eventuellt kan vara annorlunda för personer som är beroende av olika huvuddroger (t ex cannabis, amfetamin respektive opiater). 8

9 första steget av gallringsproceduren, och som senare visar sig faktiskt vara beroende. Specificiteten innebär andelen personer som av DUDIT gallras bort som ickeberoende (utan riskfyllt eller skadligt drogbruk) i första steget, och som senare visar sig faktiskt inte vara beroende. Observera att eftersom drogbruk är olagligt i Sverige så rekommenderas vidare utredning även när poängantalet är 1 eller mer, enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (Socialstyrelsen, 2007). Sedan våra tester i augusti 2005 har DUDIT använts i andra studier, såväl i Sverige som internationellt, men inga nya gränsvärden har ännu tagits fram för en grupp med lägre förekomst av drogproblem (Cruce, Nordström, & Öjehagen, 2007; Cruce & Öjehagen, 2007; Landheim, Bakken, & Vaglum, 2006). Sammanfattning: Har en manlig klient 6 poäng eller fler har han eller hon sannolikt drogrelaterade problem antingen missbruk/skadligt bruk eller beroende. En kvinnlig klient med 2 poäng eller fler har sannolikt drogrelaterade problem. Samtidigt så bör alla klienter med 1 poäng eller mer utredas för att avgöra huruvida det rör sig om ett pågående illegalt bruk. Har klienten 25 poäng eller mer är han eller hon med stor sannolikhet beroende av en eller flera droger. 4. Vidareutredning av drogproblematiken När man med hjälp av DUDIT och DUDIT-E upptäckt tecken på drogproblematik (se Figur 1), bör man gå vidare och ta reda på mer information. Tre instrument finns tillgängliga som ger goda svar på diagnostik (SCAN), övrig problematik (ASI) och motivation till förändring i olika problemområden (MAPS). Utredningen bör även kompletteras med undersökning av förekomsten av alkoholproblem (AUDIT, AVI-R-2 och SCAN). De olika instrumenten presenteras kort här nedan. SCAN kapitel 12 SCAN (Schedules for Assessment in Neuropsychiatry) är ett intervjuformulär utvecklad av WHO för att diagnosticera psykiatrisk problematik. Hela intervjuformuläret består av 21 kapitel men det går att använda enstaka kapitel fristående. Kapitel 12, om psykoaktiva substanser utom alkohol, har vi använt för att psykometriskt kvalitetssäkra DUDIT. SCAN finns numera i en användarvänlig version på svenska med tillhörande förteckning över abstinenssymptom, förgiftningssymptom och dysfunktionellt beteende för olika drogkategorier (se bilaga 4) och med ett återkopplingsformulär om diagnostik för de olika droger som klienten använder (se bilaga 5). Intervjun tar mellan 20 och 60 minuter och ger ingående detaljinformation om de olika droger som används, administreringssätt och kriterier för diagnostik av drogproblem. Under år 2003 kommer delar av SCAN, inklusive kapitel 12, att bli tillgängliga för diagnostik med hjälp av ett datoriserat diagnostiskt program som gör att en korrekt diagnos erhålls omedelbart efter genomförd intervju. Mer information kan fås genom att kontakta författarna (se kontaktinformationen på framsidan). ASI Addiction Severity Index (ASI) är lämplig för matchning av behandlingsinsatser till klientegenskaper, för uppföljning och utvärdering av behandlingsprogram och för karakteristik av och jämförelser mellan olika missbrukspopulationer. Metoden är även lämplig för resursallokering baserat på behovet av hjälp- och 9

10 behandlingsinsatser inom olika problemområden. ASI omfattar ca 180 frågor vilka ger rik information inom sju i missbrukssammanhang viktiga områden: Fysisk hälsa, Arbete och försörjning, Alkohol- och narkotikaanvändning, Kriminalitet/asocialitet, Familj och umgänge samt Psykisk hälsa. Dessutom ingår ett avsnitt om missbruk och psykiska problem i släkten. Intervjun tar omkring 1 timme att genomföra. Uppföljningsversionen är något kortare. ASI är således inte enbart en metodik för att bedöma klienternas problematik utan bildar även en gemensam grund för arbetssättet i klientärenden utifrån de i ASI beskrivna problemområdena. Karakteristiskt för ASI-metoden är att problemtyngd och hjälp/behandlingsbehov inom de sju områdena sammanfattas genom skattningar gjorda av såväl klienterna själva som av intervjuarna. ASI-intervjun omfattar också andra indikatorer på problemtyngd: matematiska belastningsindex baserade på de mest objektiva frågorna inom respektive område och klientbedömningar av hur oroad eller besvärad man varit av problemen inom respektive område de senaste 30 dagarna samt hur man skattar sitt hjälpbehov. Intervjuaren gör slutligen en bedömning av tillförlitligheten hos klientens svar inom vart och ett av de sju områdena. Ett publicerat exempel på hur en aggregerad klientbeskrivning kan göras finns (Andrén, Bergman, Schlyter, & Laurell, 2001). ASI är kvalitetssäkrat med avseende på relevans (validitet) och mätnoggrannhet (reliabilitet) och har under de senaste åren blivit mycket populärt i både Europa och USA. Inom både forskning och vård av alkoholoch narkotikamissbrukare kan idag ASI betraktas som en de facto standard. Ytterligare ett intervjuinstrument som liksom ASI är ett bredspektruminstrument för att göra en mer omfattande personbedömning är Dok. Både ASI och Dok framhålls som reliabla och valida i Socialstyrelsens riktlinjer och mer information kan fås på MAPS MAPS (Monitoring Area and Phase System) är en metod för att fastställa förändringsfas, d v s individens beredskap till att förändra problembeteenden (Prochaska & DiClemente, 1986). Instrumentet används med fördel i anslutning till ASI, då detta instrument fastställer problemtyngd, medan MAPS berör klientens inställning till problemen inom de olika livsområdena som kartläggs i ASI-intervjun. MAPS består av 4 moduler (Öberg, 2004): Ett enhetsbeskrivningsformulär (MAPS-Enhet), vilket analyserar förutsättningarna att bedriva vård inom ASI-områdena, samt klientens förändringsfas. Enheternas resurser beskrivs således i samma dimensioner som klienternas problem. Ett inskrivningsformulär (MAPS-in), vilket, förutom administrativa basdata, fastställer förändringsfas inom ASI-livsområden, samt vilken fas det är realistiskt att upprätta som behandlingsmål, i beaktande av resurser, problemtyngd, inskrivningsfas och vårdtidens längd. Ett utskrivningsformulär (MAPS-ut), vilket beskriver erhållna insatser, utskrivningssituation, samt förändringsfas vid avslutad behandling (behandlingens utfallsmått). Uppföljningsformuläret (MAPS-upp) kompletterar ASI-uppföljningen med att dokumentera erhållna insatser efter utskrivning, samt mäter förändringsfas vid uppföljningstillfället. Inskrivningsintervjun tar ca minuter, utskrivningsintervjun minuter och uppföljningsintervjun ca. 30 minuter. 10

11 Utredning av alkoholproblem Det finns ett antal olika instrument för att utreda förekomst av alkoholproblem, t.ex AUDIT, AVI-R-2 och SCAN, kap. 11. AUDIT är ett naturligt komplement till DUDIT, som ju utvecklades som ett parallellinstrument till AUDIT. Den breda erfarenheten av AUDIT, både internationellt och i Sverige samt instrumentets goda psykometriska egenskaper gör den till ett tillförlitligt gallringsinstrument för alkoholproblem. Sammanlagt 10 frågor om alkoholvanor och alkoholrelaterade problem ingår. Poänggräns för positiva fynd är 8 poäng för män och 6 för kvinnor. Jämförelsedata från allmänna befolkningen föreligger (Bergman & Källmén, 2003; Källmén, Wennberg, Berman, & Bergman, in press). Instrumentet kan beställas från författarna via kontaktinformationen på framsidan. SCAN kapitel 11 har anpassats för en kort diagnostisk intervju om alkohol, i likhet med SCAN kapitel 12 (se s. 9 ovan). AVI-R-2 är ett frågeformulär av självskattningstyp som är lämpligt för användning i steg 2 av utredningen, när mer information behöver samlas om alkoholvanor, skäl för drickandet och olika typer av alkoholrelaterade problem (Bergman, Wennberg, Hammarberg, Hubicka, & Berglund, 2005). Sammanlagt ingår 80 frågor, inklusive några frågor om motivation till förändring. AVI kan användas utanför hälso- och sjukvården, t ex inom socialtjänsten när man har behov av en fyllig och standardiserad bild av en klient med alkoholproblem. En kvalitetssäkrad bedömningsmetod som AVI-R-2 har den stora fördelen att det är lätt att jämföra personer på olika institutioner med varandra genom det standardiserade förfaringssättet. Vidare kan resultatet av en AVI-R-2 testning med fördel tjäna som grund för återkoppling till klienten av hans/hennes resultat och därigenom ge en god förutsättning till en fruktbar dialog med klienten. En sådan dialog kan ofta vara ett första steg i behandlingsarbetet och öka motivationen att verkligen göra något åt sina alkoholproblem. Framförallt ger dock AVI-R-2 möjlighet att lägga upp individuella behandlingsprogram där man tar hänsyn till klienternas skiftande egenskaper, förutsättningar och behov med utgångspunkt i deras alkoholvaneprofil. Ett ännu otestat alternativ till AVI-R-2 är Alcohol-E, en version av DUDIT-E för alkohol. Alcohol-E finns tillgänglig på 5. Uppföljning Uppföljning, det vill säga steg 4 i utredningen av drogproblematik (se Figur 1), sker när en viss tid har förflutit sedan steg 1-3 i utredningen genomförts. Exakt vid vilken tid uppföljningen bör ske 1, 3, 6 eller 12 månader efter utredningens början är något som måste bestämmas lokalt där utredningen sker. Dock är det viktigt att hålla i minnet att uppföljning delvis bygger på dokumentation som förts löpande under behandlingstiden. Om uppgifter saknas från denna tid kan det försvåra en tillförlitlig uppföljning. För att följa förändringar är det viktigt att samma instrument som använts under utredningstiden används igen för testningen. De uppgifter som samlas på detta sätt kan tjäna som underlag för utvärdering eller forskning som bedrivs om de behandlingsinsatser som tillämpats. ASI, uppföljningsversionen, kan vara ett klokt metodval i uppföljningssteget. Så småningom kan resultaten återföras såväl till behandlarna som till klienterna själva så att hela utredningsproceduren får karaktär av en berättelse med en början, en mittenperiod och ett slut, där huvudpersonen är klienten själv och behandlaren den professionelle beledsagaren. 11

12 Personer som vill arbeta själva med sina alkohol- och drogvanor kan utnyttja där AUDIT, DUDIT, Alcohol-E och DUDIT-E finns upplagda sedan våren 2007 i ett forskningsprojekt som finansierats av Mobilisering mot Narkotika samt Beroendecentrum Stockholm. Där kan den som vill registrera sig och sedan följa sina vanor över tid med återkoppling i diagramform och möjlighet att föra dagbok och spara sina svar (Berman, Sinadinovic, & Wennberg, 2007). DUDIT också tillänglig på engelska, norska och portugisiska via EMCDDA:s instrumentbank, med riktlinjer för översättning till andra språk. Se: 12

13 Referenser Andrén, A., Bergman, H., Schlyter, F., & Laurell, H. (2001). Psykosocial kartläggning av rattfyllerister med hjälp av ASI-metoden: Ny intervjumetod lämplig för att para ihop rätt behandling med rätt klient. [Psycho-social mapping of DUI offenders with the ASI: a new interview method for matching clients to treatment.] Läkartidningen [Journal of the Swedish Medical Association] 98( ). Bergman, H., & Källmén, H. (2003). Svenska kvinnor har fått mer riskfyllda och skadligare alkoholvanor: Undersökning av förändringar i svenskarnas alkoholvanor [Swedish women show more risky and harmful drinking habits: A study of changes in the drinking habits of Swedes, ]. Läkartidningen [Journal of the Swedish Medical Association], 100( ). Bergman, H., Wennberg, P., Hammarberg, A., Hubicka, B., & Berglund, M. (2005). AVI-R-2. Alkoholvaneinventoriet - reviderad version - 2. Ett frågeformulär för bedömning vid alkoholproblem. [AVI-R-2. The Alcohol Use Inventory Revised - 2. A questionnaire for assessment of alcohol-related problems.]. Stockholm: Karolinska Institutet. Berman, A. H. (2004). Enhancing Health Among Drug Users in Prison Unpublished PhD disssertation, Stockholm University, Stockholm ISSN , ISBN Berman, A. H., Bergman, H., Palmstierna, T., & Schlyter, F. (2005). Evaluation of the Drug Use Disorders Identification Test (DUDIT) in Criminal Justice and Detoxification Settings and in a Swedish Population Sample. European Addiction Research, 11, Berman, A. H., Palmstierna, T., Källmén, H., & Bergman, H. (2007). The self-report Drug Use Disorders Identification Test-Extended (DUDIT-E): Reliability, validity, and motivational Index. Journal of Substance Abuse Treatment, 32, Berman, A. H., Sinadinovic, K., & Wennberg, P. (2007, June 10-15). Internet-based screening for alcohol and drug problems: Launching E-Screen among young people. Paper presented at the 50th International ICAA Conference on Dependencies, Stockholm, Sweden. Cruce, B., Nordström, L., & Öjehagen, A. (2007). Risky use and misuse of alcohol, drugs and cigarettes detected by screening questionnaires in a clinical psychosis unit. Nordic Journal of Psychiatry, 61(2), Cruce, B., & Öjehagen, A. (2007). Risky use of alcohol, drugs and cigarettes in a psychosis unit: a 1 1/2 year follow-up of stability and changes after initial screening. BMC Psychiatry, Jul 6(7), 31. First, M. B., Spitzer, R. L., Gibbon, M., & Williams, J. B. (1997). Structured Clinical Interview for DSM-IV Axis I Disorders (SCID-I), Clinician Version. Washington: American Psychiatric Publishing, Inc. Källmén, H., Wennberg, P., Berman, A. H., & Bergman, H. (in press). Alcohol habits in Sweden during , as measured with the AUDIT. Nordic Journal of Psychiatry. Landheim, A. S., Bakken, K., & Vaglum, P. (2006). Impact of comorbid psychiatric disorders on the outcome of substance abusers: a six year prospective follow-up in two Norwegian counties.. BMC Psychiatry, 20(Oct), 6:44. Prochaska, J., & DiClemente, C. (1986). Toward a Comprehensive Model of Change. In W. R. Miller & N. Heather (Eds.), Treating Addictive Behaviors: Processes of Change (pp. 3-28). New York: Plenum Press. Socialstyrelsen. (2007). Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård: Vägledning för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamhet för personer med missbruks- och beroendeproblem [Swedish National Guidelines for Treatment of Substance Abuse and Dependence]. Stockholm: Socialstyrelsen. WHO. (1999). Schedules for Clinical Assessment in Neuropsychiatry, Version 2.1: Interview, Glossary and Code Book. Geneva: WHO, Division of Mental Health, Assessment, Classification and Epidemiology. Öberg, D. (2004). MAPS: En metodik för att göra dokumentation användbar i behandling [MAPS: A method for making documentation useful in treatment] (No. 5/04). Stockholm: Statens institutionsstyrelse. 13

14 DUDIT Drug Use Disorders Identification Test Här är ett antal frågor om droger. Vi är tacksamma om du svarar så noggrant och ärligt som möjligt genom att markera det alternativ som gäller för dig. Man Kvinna Ålder 1. Hur ofta använder du andra droger än alkohol? (Se droglistan på baksidan.) Aldrig 1 gång i månaden eller mer sällan 2-4 gånger i månaden 2-3 gånger i veckan 4 gånger/vecka eller mer 2. Använder du fler än en drog vid ett och samma tillfälle? Aldrig 1 gång i månaden eller mer sällan 2-4 gånger i månaden 2-3 gånger i veckan 4 gånger/vecka eller mer 3. Hur många gånger tar du droger under en typisk dag då du använder droger? eller fler 4. Hur ofta blir du kraftigt påverkad av droger? Aldrig Mer sällan än en gång i månaden månad vecka Dagligen eller nästan varje dag 5. Har du under senaste året upplevt att din längtan efter droger varit så stark att du inte kunnat stå emot? Aldrig Mer sällan än en gång i månaden månad vecka Dagligen eller nästan varje dag 6. Har det hänt att du under senaste året inte kunnat sluta ta droger sedan du börjat? Aldrig Mer sällan än en gång i månaden månad vecka Dagligen eller nästan varje dag 2002 Anne H. Berman, Hans Bergman, Tom Palmstierna & Frans Schlyter, version 2.1 Karolinska Institutet. Frågor: anne.h.berman@ki.se 7. Hur ofta under senaste året har du tagit droger och sedan låtit bli att göra något som du borde ha gjort? 8. Hur ofta under senaste året har du behövt ta någon drog på morgonen efter stort drogintag dagen innan? 9. Hur ofta under senaste året har du haft skuldkänslor eller dåligt samvete på grund av att du använt droger? 10. Har du eller någon annan blivit skadad (psykiskt eller fysiskt) på grund av att du använt droger? 11. Har en släkting eller vän, en läkare eller sjuksköterska, eller någon annan oroat sig över att du använder droger eller sagt till dig att du bör sluta med droger? Aldrig Aldrig Aldrig Mer sällan än en gång i månaden Mer sällan än en gång i månaden Mer sällan än en gång i månaden månad månad månad vecka vecka vecka Dagligen eller nästan varje dag Dagligen eller nästan varje dag Dagligen eller nästan varje dag Nej Ja, men inte under det senaste året Ja, under det senaste året Nej Ja, men inte under det senaste året Ja, under det senaste året Vänd för att se listan över droger

15 DROGLISTA (OBS! EJ ALKOHOL) Cannabis Amfetamin Kokain Opiater Hallucinogener Lösningsmedel GHB och övriga Marijuana Hasch Hascholja Metamfetamin Fenmetralin Khat Betelnöt Ritalina Crack Freebase Kokablad Rökheroin Heroin Opium Ecstasy LSD Meskalin Peyote PCP Psilocybin DMT Thinner Trikloretylen Bensin Gas Solution Lim GHB Anabola steroider Lustgas Amylnitrat (poppers) Antikolinergika TABLETTER LÄKEMEDEL Tabletter räknas som droger när du tar 2002 Anne H. Berman, Hans Bergman, Tom Palmstierna & Frans Schlyter, version 2.1 Karolinska Institutet. Frågor: läkemedel mer eller oftare än läkaren sagt att du ska göra det tabletter för att du vill ha kul, må bra, bli "hög", eller undrar vad du får för effekt av dem tabletter som du fått av en släkting eller vän tabletter som du köpt "svart" eller stulit SÖMNMEDEL/LUGNANDE MEDEL Alprazolam Apodorm Apozepam Diazepam Dormicum Fenemal Flunitrazepam Fluscand Halcion Heminevrin Iktorivil Imovane Mogadon Nitrazepam Oxascand Rohypnol Sobril Sonata Stesolid Stilnoct Temesta Triazolam Xanor Zopiklon Actiq Cocillana-Etyfin Citodon Citodon forte Dexodon Depolan Dexofen Dilaudid Distalgesic Dolcontin Doleron Dolotard Doloxene SMÄRTSTILLANDE Durogesic Fentanyl Ketodur Ketogan Kodein Maxidon Metadon Morfin Nobligan Norflex Norgesic Opidol OxyContin OxyNorm Panocod Panocod forte Paraflex comp Somadril Spasmofen Subutex Temgesic Tiparol Tradolan Tramadol Treo comp Tabletter räknas INTE som droger när du fått dem utskrivna av läkare och du tar dem i rätt mängd.

16 Bilaga 2 Tabell 3 T-värden för DUDIT, män och kvinnor från allmänna befolkningen. T- värdet vid T>70 är markerat i fetstil för varje grupp (n=1147). DUDIT T-värden för män T-värden för kvinnor poäng år år 45 år eller mer Alla åldrar år år 45 år eller mer Alla åldrar

17 Bilaga 3 Snabbguide för uträkning av poäng för DUDIT För frågorna 1-9 poängsätts svarsalternativen med 0,1, 2, 3 och 4. För frågorna 10 och 11 ges poängtalen 0, 2 och 4. Räkna ihop poängtalen för alla 11 frågorna. Maximala poängantalet är 44. Har en manlig klient 6 poäng eller fler har han eller hon sannolikt drogrelaterade problem antingen missbruk/skadligt bruk eller beroende. En kvinnlig klient med 2 poäng eller fler har sannolikt drogrelaterade problem. För yngre mellan 16 och 25 år är det 7 poäng för män och 3 poäng för kvinnor som pekar på drogrelaterade problem. (Dessa siffror är preliminära men kan användas som riktlinjer än så länge.) Observera att Socialstyrelsen påpekar i de nationella riktlinjer för missbruksoch beroendevård att all användning av narkotika är ur legal synpunkt förutom läkarordinerade otillåten i Sverige, så vidare utredning rekommenderas även när poängantalet är 1 eller mer för att avgöra huruvida det rör sig om illegalt bruk (Socialstyrelsen, 2007). Har klienten 25 poäng eller mer är han eller hon sannolikt tungt beroende av droger. Bilaga 3 från Berman, Bergman, Palmstierna & Schlyter (2007) DUDIT (Drug Use Disorders Identification Test) Manual Stockholm: Karolinska Institutet, Frågor: Anne H. Berman, anne.h.berman@ki.se ,

18 Opioder Cannabis Sedativa, Kokain Centralstimulantia Hallucinogener Flyktiga substanser Nikotin hypnotika, och PCP anxiolytika Ångest, oro, sömnproblem Drogbegär Diarré Vidgade pupiller Allmän olust och nedstämdhet Feber, diffus obehagskänsla i kroppen Gåshud eller återkommande köldrysningar Muskelvärk och kramper, magkramper Illamående och kräkning Rastlös sömn Salivutsöndring, tårögdhet, svettningar, rinnande näsa eller nysningar Hjärtklappning, högt blodtryck Gäspningar Symptom kan tänkas förekomma då långvarigt bruk av höga doser upphör men inga kriterier kan fastställas. Epileptiska kramper (grand mal), delirium (akut svårt förvirringstillstånd) Huvudvärk Sömnlöshet Illamående, kräkning Paranoida idéer Svimningskänsla vid uppresning Psykomotorisk oro Svettningar Hjärtklappning, högt blodtryck Övergående hallucinationer eller illusioner i synen, hörseln eller känseln Darrningar i utsträckta händer, i tungan eller i ögonlocken Svaghet, diffus obehagskänsla i kroppen Ångest, rastlöshet Bisarra eller obehagliga drömmar Begär efter kokain Depression, allmän olust & nedstämdhet Koncentrationssvårigheter Sömnighet, diffus obehagskänsla i kroppen Huvudvärk Oformåga att känna glädje Ökad aptit, ökat matintag och viktuppgång Retlighet, ilska Slöhet och orkeslöshet Bristfällig sömn, utmattning Psykomotorisk slöhet, oro Långsam hjärtverksamhet Bisarra eller obehagliga drömmar Begär efter centralstimulerande droger Ökad aptit Sömnlöshet eller överdriven sömn Slöhet och orkeslöshet Psykomotorisk slöhet eller oro Inga symptom Inga kriterier beskrivs i diagnostiska registret för ICD-10 Ångest Begär efter tobak (eller annat som innehåller nikotin) Koncentrationssvårigheter Allmän olust och nedstämdhet Ökad aptit Tilltagande hosta Retlighet eller rastlöshet Sömnlöshet Diffust obehag i kroppen eller svaghet Munsår Abstinenssymptom WHO Schedules for Clinical Assessment in Neuropsychiatry (SCAN), avsnitt 12 PSYKOAKTIVA SUBSTANSER UTOM ALKOHOL Tabell över abstinenssymtom, förgiftningssymtom och beteendestörningar, Översättning Anne H. Berman, leg. psykolog. Språkgranskning Michael Bransome, leg. läkare Bilaga 4 i Berman, Bergman, Palmstierna & Schlyter (2003). DUDIT manual.

19 Opioder Cannabis Sedativa, Kokain Centralstimulantia Hallucinogener Flyktiga substanser Nikotin hypnotika, och PCP anxiolytika Apati, oförmåga att känna glädje, allmän olust och nedstämdhet Långsam hjärtverksamhet, lågt blodtryck, sänkt kroppstemperatur Avhämningar Nedsatt koncentrationsoch minnesförmåga Nedsatt omdöme Smittsam hepatit, bakteriell infektion i hjärtats inre hinna, blodförgiftning, bölder i inre organ Nedsatt intresse för och förmåga till sexuell aktivitet Pupillförminskning (utom vid syrebrist vid allvarlig överdos då man i stället ser vidgade pupiller) Nedsatt känsla av att behöva andas Förlångsammat tal och motorisk aktivitet Sluddrigt tal Omtöckning, slöhet, sömnighet, koma Överdriven ångest Tidsuppfattning och korttidsminne försämrade Längre reaktionstid Misstänksamhet eller paranoida idéer Grumlat medvetande Dämpad aktivitet i nervsystemet, omtöckning, koma, död (vid överdos) p g a nedsatt känsla av att behöva andas Hudrodnad eller - blåsor Nedsatt psykomotorisk förmåga Ögondarrning Dålig koordination, ostadig gång, svårigheter med att stå Sluddrigt tal Sämre hygien och försämring i det sociala och ekonomiska fungerandet Tecken på viktnedgång Utmattning Nedsatt omdöme Extremt hög feber Högt blodtryck, slaganfall (ibland lågt blodtryck) Undernäring Muskelsvaghet Illamående eller kräkning Utlösandet av en manisk attack Psykomotorisk oro Vidgade pupiller Svettning/köldrysningar Darrning, delirium, koma, kramper, död Hjärtklappning, ojämn hjärtverksamhet, bröstsmärta, kärlkramp, hjärtinfarkt, hjärtmuskelsjukdom Ojämn hjärtverksamhet Bröstsmärta Kramper Tecken på minskad vikt Högt blodtryck (ibland lågt blodtryck) Muskelsvaghet Illamående eller kräkning Psykomotorisk oro (ibland slöhet) Vidgade pupiller Svettning och köldrysningar Hjärtklappning (ibland långsam hjärtverksamhet) Suddig syn Bristfällig koordination Hjärtklappning Vidgade pupiller Högt blodtryck, hjärtklappning Svettning och köldrysningar Darrning, överdrivna reflexer Suddig syn eller dubbelseende Sänkt medvetandenivå (t ex dvala eller koma) Svårigheter med att stå Muskelsvaghet Ögondarrning Sluddrigt tal Ostadig gång Ojämn hjärtverksamhet Illamående eller kräkning Svettning Hjärtklappning Förgiftningssymptom WHO Schedules for Clinical Assessment in Neuropsychiatry (SCAN), avsnitt 12 PSYKOAKTIVA SUBSTANSER UTOM ALKOHOL Tabell över abstinenssymtom, förgiftningssymtom och beteendestörningar, Översättning Anne H. Berman, leg. psykolog. Språkgranskning Michael Bransome, leg. läkare Bilaga 4 i Berman, Bergman, Palmstierna & Schlyter (2003). DUDIT manual.

20 Opioder Cannabis Sedativa, Kokain Centralstimulantia Hallucinogener Flyktiga substanser Nikotin hypnotika, och PCP anxiolytika Apati Avhämning Nedsatt uppmärksamhet Nedsatt omdöme Störningar i det personliga fungerandet Psykomotorisk slöhet Ångest eller oro Illusioner i hörseln, synen eller känseln Rödögdhet Vardagliga företeelser känns konstiga, overkliga Störd identitet Depression Muntorrhet Upprymdhet och avhämning Hallucinationer Nedsatt uppmärksamhet Nedsatt omdöme Nedsatt förmåga till bilkörning och andra invecklade uppgifter, inklusive inlärning Längre reaktionstid Ökad aptit och viktuppgång Störningar i det personliga fungerandet Framkallande av återfall i schizofreni Nedsatt motivation, apati Misstänksamhet eller paranoida idéer Hjärtklappning Tidsfördröjning (upplevelse av att tiden går väldigt långsamt och/eller så upplever individen att idéerna rinner på i rask takt) Aggressiv framtoning Minnesförlust, förvirring Apati Upprymdhet och beteendemässig avhämning Fientlighet och aggressivitet Nedsatt koncentrations- och minnesförmåga Störningar i den personliga fungerandet Humörsvängningar, pratighet Aggressiv framtoning eller aggressiva handlingar Konfliktbenägenhet Illusioner i hörseln, synen eller känseln Eufori och en känsla av ökad energi Grandios självbild eller grandiosa handlingar Hallucinationer Fientlighet, aggressivitet, våld Överdriven vaksamhet Störningar i det personliga fungerandet Ansvarslösa handlingar Humörsvängningar Panik Paranoia, vanföreställningar om förföljelse Upprepade stereotypa beteenden Aggressiv framtoning eller aggressiva handlingar, konfliktbenägenhet Illusioner i hörseln, synen eller känseln Upprymdhet och en känsla av ökad energi Grandios självbild eller grandiosa handlingar Hallucinationer Överdriven vaksamhet Störningar i det personliga fungerandet Humörsvängningar Paranoida idéer Upprepade stereotypa beteenden Förändringar i varseblivningen, tanken och känslan Ångest och rädsla, depression Illusioner i hörseln, synen eller känseln, eller hallucinationer i helt vaket och alert tillstånd Vanföreställningar ("dåliga tripper") Störd identitet Vardagliga företeelser känns konstiga, overkliga "Återtripper'" (flashbacks) Hyperaktivitet Hänsyftningsidéer (upplevelser av att saker och ting t ex TV, radio, annonspelare är riktade till en själv) Impulsiva handlingar Nedsatt uppmärksamhet Störningar i det personliga fungerandet Humörsvängningar, Upprymdhet Paranoida idéer Misstänksamhet Aggressiva handlingar, aggressiv framtoning, konfliktbenägenhet Apati, slöhet Nedsatt uppmärksamhet och minne Nedsatt omdöme Störningar i det personliga fungerandet Humörsvängningar Psykomotorisk slöhet Bisarra drömmar Vardagliga företeelser känns konstiga, overkliga Sömnlöshet Störningar i det personliga fungerandet Humörsvängningar Dysfunktionella beteenden WHO Schedules for Clinical Assessment in Neuropsychiatry (SCAN), avsnitt 12 PSYKOAKTIVA SUBSTANSER UTOM ALKOHOL Tabell över abstinenssymtom, förgiftningssymtom och beteendestörningar, Översättning Anne H. Berman, leg. psykolog. Språkgranskning Michael Bransome, leg. läkare Bilaga 4 i Berman, Bergman, Palmstierna & Schlyter (2003). DUDIT manual.

21 Drog: Drog: 1. Drogbruk minst 1 g./mån under 12 mån. 25 Social skada 26 Rättslig skada 27 Fortsatt intag trots soc./rättslig skada 28 Oförmåga att fullgöra plikter 29 Upprepat riskfyllt beteende 2. Drogbruk under minst en mån. eller flera ggr/år 34 Psykisk skada 38 Fysisk skada 1. Drogbruk minst 1 g./mån under 12 mån. 25 Social skada 26 Rättslig skada 27 Fortsatt intag trots soc./rättslig skada 28 Oförmåga att fullgöra plikter 29 Upprepat riskfyllt beteende 2. Drogbruk under minst en mån. eller flera ggr/år 34 Psykisk skada 38 Fysisk skada Missbruk föreligger om drogbruk sker enl. punkt 1ovan och någon av uppfylls (DSM-4) Skadligt bruk föreligger om drogbruk sker enl. punkt 2ovan och 34 eller 38 uppfylls (ICD-10) Missbruk föreligger om drogbruk sker enl. punkt 1ovan och någon av uppfylls (DSM-4) Skadligt bruk föreligger om drogbruk sker enl. punkt 2 ovan och 34 eller 38 uppfylls (ICD-10) 22 Begär, craving 23 Kontrollförlust minskar inte 24 Kontrollförlust tar mer än tänkt 30 Prioritering av drogen 31 Tidsåtgång p g a droger 33 Toleransutveckling 37 Fortsatt intag trots psykisk skada 39 Fortsatt intag trots fysisk skada 40 Abstinenssymtom 42 Intag av drog för att hindra/lindra abstinenssymtom 22 Begär, craving 23 Kontrollförlust minskar inte 24 Kontrollförlust tar mer än tänkt 30 Prioritering av drogen 31 Tidsåtgång p g a droger 33 Toleransutveckling 37 Fortsatt intag trots psykisk skada 39 Fortsatt intag trots fysisk skada 40 Abstinenssymtom 42 Intag av drog för att hindra/lindra abstinenssymtom Substansberoende föreligger (DSM-4) om drogbruk sker enligt punkt 1 ovan och minst 3 av 7 tecken föreligger (23, 24, 30, 31,33, 37/39, 40/42) Beroendesyndrom föreligger (ICD-10) om minst 3 av 6 tecken uppträder (22, 23/24, 28/30/31, 33, 37/39, 40/42) samtidigt när drogbruk skett enligt punkt 2 ovan Substansberoende föreligger (DSM-4) om drogbruk sker enligt punkt 1 ovan och minst 3 av 7 tecken föreligger (23, 24, 30, 31,33, 37/39, 40/42) Beroendesyndrom föreligger (ICD-10) om minst 3 av 6 tecken uppträder (22, 23/24, 28/30/31, 33, 37/39, 40/42) samtidigt när drogbruk skett enligt punkt 2 ovan WHO Schedules for Clinical Assessment in Neuropsychiatry (SCAN), Avsnitt 12 Bruk av psykoaktiva substanser utom alkohol Återkopplingsformulär för klienter, 2002 Anne H. Berman, leg. psykolog Bilaga 5 i Berman, Bergman, Palmstierna& Schlyter (2003) DUDIT manual.