Elektroniska kommunikationstjänster m.m. inom psykiatrisk tvångsvård. Tillämpning och konsekvenser av ny lagstiftning

Transkript

1 Elektroniska kommunikationstjänster m.m. inom psykiatrisk tvångsvård Tillämpning och konsekvenser av ny lagstiftning

2 Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Uppföljning och utvärdering. Det innebär att den innehåller uppföljningar och utvärderingar av reformer, lagstiftning och/eller verksamheter som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den innehåller analys av insamlade data och i förekommande fall forskning som man kan dra generella slutsatser av och som kan användas för att förändra eller utveckla verksamheten. Kraven på vetenskaplighet tillgodoses genom att vetenskaplig expertis medverkar. Socialstyrelsen svarar för innehåll och slutsatser. ISBN Artikelnr Publicerad juni,

3 Förord Användningen av olika tvångsåtgärder inom den psykiatriska vården inrymmer såväl etiska frågeställningar som rättssäkerhetsaspekter och berör den enskilde patienten, dennes närstående och allmänheten. Den nationella psykiatrisamordningen fick 2004 i uppdrag att se över lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). Den nationella psykiatrisamordnaren föreslog att chefsöverläkaren, under vissa särskilt angivna förutsättningar, ska kunna besluta dels att inskränka patientens rätt att använda elektronisk kommunikation, dels att granska och kvarhålla brev eller andra försändelser från en patient. Förslaget kom i en särskild promemoria, Inskränkningar i patientens rätt att använda elektronisk kommunikation samt rätt att granska och kvarhålla brev och andra försändelser. Promemorian ledde fram till ändringar i LPT och LRV, vilka trädde i kraft den 1 juli I regleringsbrevet för budgetåret 2007 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp hur den nya lagstiftningen användes, och dess konsekvenser. Socialstyrelsen skulle i uppföljningen särskilt uppmärksamma om det finns skillnader i hur de nya bestämmelserna tillämpas för patienter som genomgår psykiatrisk tvångsvård respektive rättspsykiatrisk vård. Denna rapport redovisar resultatet av Socialstyrelsens uppföljning. Rapporten har tagits fram av en arbetsgrupp inom Socialstyrelsen med Anders Hedberg som projektledare. Övriga personer i arbetsgruppen har varit Lena Jensen, Mona Ladfors, Pieter Langlet och Tiina Laukkanen. Projektet har letts av en styrgrupp med Olivia Wigzell (t.o.m. 30 mars 2008) och Anders Printz (fr.o.m. 1 april 2008) som ordförande. Övriga medlemmar i styrgruppen har varit Birgitta Eriksson, Knut Mårfelt och Helena Silfverhielm. En referensgrupp med representanter för berörda myndigheter och organisationer har följt arbetet och beretts möjligheter att lämna synpunkter. Lars-Erik Holm Generaldirektör 3

4 Projektorganisation Styrgrupp Olivia Wigzell, HS/Analysenheten, ordförande (t.o.m. 30 mars 2008) Anders Printz, NU-projektet, ordförande (fr.o.m. 1 april 2008) Birgitta Eriksson, HS/Analysenheten (fr.o.m. 1 april 2008) Knut Mårfelt, Regionala tillsynsenheten i Örebro Helena Silfverhielm, Regionala tillsynsenheten i Malmö Arbetsgrupp Anders Hedberg, HS/Analysenheten, projektledare Lena Jensen, HS/Enheten för juridik Mona Ladfors, Regionala tillsynsenheten i Umeå Pieter Langlet, HS/Analysenheten Tiina Laukkanen, HS/Kansli Referensgrupp Ulrika Borg, Sveriges Advokatsamfund Ingemar Engström, Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatri Jan-Olof Forsén, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) Pelle Granström, Rättsmedicinalverket (RMV) Maria Hägerstrand, Kriminalvården Agneta Isborn Lind, Åklagarmyndigheten Mikael Malm, Svenska Psykiatriska Föreningen Ing-Marie Wieselgren, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) Elisabeth Wikén Jidell, Brottsoffermyndigheten 4

5 Innehåll Förord...3 Projektorganisation...4 Styrgrupp...4 Arbetsgrupp...4 Referensgrupp...4 Sammanfattning...7 Inledning...9 Uppdrag...9 Bakgrund...9 Inskränkning i rätten till elektronisk kommunikation och övervakning av försändelser...10 Underrättelseskyldighet till Socialstyrelsen...10 Definitioner...10 Avgränsningar...10 Tvångsåtgärder med underrättelseskyldighet till Socialstyrelsen...11 Etiska aspekter...11 Patientens rättssäkerhet...11 Allmänhetens säkerhet och skyddsbehov...12 Vårdinrättningens inre säkerhet...12 Dynamisk säkerhet...12 Ordning och säkerhet...13 Lokala ordningsregler...13 Metod...14 Insamling och sammanställning av beslut...14 Enkät till chefsöverläkare...15 Bortfallsanalys...15 Resultat - Chefsöverläkarbeslut om vissa tvångsåtgärder...17 Underrättelse om beslut...17 Skyndsam underrättelse...19 Tvångsåtgärdernas fördelning...20 Typ av beslut...22 Förlängning av beslut...22 Skäl för beslut...23 Information om rätten att överklaga besluten...24 Resultat - Enkät till chefsöverläkare inom psykiatrisk tvångsvård...26 Inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster...26 Chefsöverläkarbeslut om inskränkningar...26 Överklagning av beslut...26 Lokala ordningsregler...27 Trakasserier eller hot

6 Ytterligare problem på grund av inskränkningar...30 Övervakning av försändelser...30 Fattat beslut om övervakning av försändelser...30 Fungerar möjligheterna att övervaka försändelser tillfredsställande?...31 Lokala instruktioner med generella begränsningar...31 Typ av generella begränsningar...32 Underrättelse till Socialstyrelsen...34 Möjligheterna att föra in narkotika eller andra droger...35 Skydd för tredje man...36 Ändrat lokala instruktioner...37 Agerande vid förlängning av beslut...38 Bevakning av tidsfrister...38 Förbud mot kameramobiler...38 Diskussion och slutsatser...41 Patientens intresse kontra samhällsskyddet...41 Inskränkningar med hänsyn till vården och rehabiliteringen av patienten...41 Konsekvenser för vårdpersonalen...42 Skyddet för tredje man...42 En rättssäker vård...43 Rätten att överklaga...43 Rutiner för bevakning av tidsfrister...43 Generella restriktioner i lokala ordningsregler...44 Skäl för generella restriktioner...44 Skillnader i tillämpningen av den nya lagstiftningen...46 Könsskillnader...46 Åldersskillnader...46 Regionala skillnader...47 Slutsatser...47 Lagstiftning och tillämpningsföreskrifter tolkas olika...47 Stöd genom tillsyn...48 Bättre uppföljning av den psykiatriska tvångsvården...48 Dynamisk säkerhet baserad på kunskapsbaserad vård...49 Referenser...50 Bilagor...52 Bilaga 1. Lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.52 Bilaga 2. Variabelbeskrivning för registret över elektroniska kommunikationstjänster m.m. inom psykiatrisk tvångsvård...54 Bilaga 3. Enkät om särskilda tvångsåtgärder vid psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård

7 Sammanfattning I regleringsbrevet 2007 gav regeringen i uppdrag åt Socialstyrelsen att följa upp användningen och konsekvenserna av de nya bestämmelserna om elektroniska kommunikationstjänster m.m. inom psykiatrisk tvångsvård. Bestämmelserna finns i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). De innebär att chefsöverläkaren får besluta att inskränka en patients rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster (enligt 20 a LPT) och att övervaka försändelser från en patient (enligt 22 a LPT). Motsvarande bestämmelser har införts i 8 LRV. Sådana beslut får endast fattas om det är nödvändigt med hänsyn till vården eller rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att någon annan person lider skada. Chefsöverläkarens beslut ska gälla under högst två månader. Patienten har ha rätt att överklaga chefsöverläkarens beslut till länsrätten. Chefsöverläkaren får fatta ytterligare beslut om det bedöms nödvändigt. Chefsöverläkarna ska dock fortlöpande överväga om inskränkningen eller övervakningen fortfarande behövs. Den tekniska utrustning som gör det möjligt för patienten att använda elektroniska kommunikationstjänster får omhändertas under den tid beslutet gäller. Om det är nödvändigt får vårdpersonalen kroppsvisitera eller ytligt kroppsbesiktiga en patient, efter beslut av chefsöverläkaren. Det handlar då om att kontrollera att patienten som inskränkningen gäller inte bär på sig utrustning för elektroniska kommunikationstjänster. Utredningens resultat baseras på två underlagsstudier: dels en sammanställning av de underrättelser om chefsöverläkarbeslut som inrapporterats till Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter, dels en enkätundersökning till samtliga chefsöverläkare för kliniker inom psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård samt barn- och ungdomspsykiatriska kliniker med heldygnsvård. Socialstyrelsen har registrerat 131 underrättelser om chefsöverläkarbeslut som gäller 87 patienter sedan de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 2006 t.o.m. den 31 december Av dessa patienter vårdades 34 med stöd av LPT och 53 med stöd av LRV. De viktigaste orsakerna till beslut om de ovan nämnda tvångsåtgärderna var att förhindra hot och trakasserier samt drogrelaterade orsaker. Lagstiftarens avsikt var att chefsöverläkarna ska fatta beslut om inskränkningar i varje enskilt fall. En huvudfråga för enkätundersökningen har därför varit om det förekommer generella inskränkningar i patienternas rätt till elektroniska kommunikationstjänster, t.ex. med stöd av lokala ordningsföreskrifter. Enkätsvaren tyder på att det finns sådana generella restriktioner. De viktigaste skälen uppges vara: att sådan elektronisk utrustning som sänder ut radiovågor, t.ex. mobiltelefoner, kan störa medicinteknisk utrustning att rätten att ringa kan vara inskränkt vissa tider på dygnet på grund av risken att störa sovande patienter generellt förbud mot användningen av kameramobiler av integritets- och säkerhetsskäl. 7

8 Socialstyrelsen föreslår mot denna bakgrund regeringen att överväga om reglerna om inskränkning av tvångsvårdades rätt att kommunicera i någon mån behöver förtydligas eller modifieras. Det händer dessutom att häktade patienter som har överförts till psykiatriska eller rättspsykiatriska vårdinrättningar eller rättspsykiatriska utredningsenheter har åklagarrestriktioner när det gäller telefoni. Dessa restriktioner har stöd av lagen, men då det inte finns någon underrättelseskyldighet till Socialstyrelsen är det troligt att tillsynsmyndigheten underskattar omfattningen av dessa tvångsåtgärder. I enkätundersökningen har vissa rättspsykiatriska vårdenheter rapporterat att det kan uppstå situationer av hot och våld mellan patienter som har och inte har mobiltelefoner. Socialstyrelsens anser att regeringen bör överväga om inte rätten att ringa eller på annat sätt elektroniskt kommunicera med omvärlden bör kunna inskränkas på vissa typer av vårdinrättningar också av ordnings- och säkerhetsskäl. Socialstyrelsen bedömer också att den dynamiska säkerheten behöver utvecklas för att minska behovet av tvångsåtgärder. Med dynamisk säkerhet avses personalens observans på patienterna, men också faktorer som personaltätheten och den psykiatriska kompetensen hos vårdpersonalen har betydelse i sammanhanget. Förtroendefulla relationer och ett kunskapsbaserat arbetssätt gör att hotfulla situationer och trakasserier bättre skulle kunna förebyggas utan att det behöver bli aktuellt med tvångsåtgärder. En svaghet i denna utredning är att resultatet endast kan redovisas i absoluta tal och procentandelar av dessa, och inte i relation till antalet inneliggande patienter som under den studerade perioden riskerar att drabbas av ett sådant beslut. Det saknas tillförlitlig information om antalet inneliggande patienter inom psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård under den studerade tidsperioden (s.k. periodprevalens). Skälet till detta är att inrapporteringen av uppgifter till Socialstyrelsens patientregister är bristfällig. Däremot finns goda skattningar från Socialstyrelsens endagsinventeringar av inneliggande patienter. Myndigheten gör dessa inventeringar vart tredje år sedan 1979 (s.k. punktprevalens). Antalet inskrivna patienter inom respektive vårdform vid en viss tidpunkt kan dock inte användas för att uppskatta antalet inneliggande patienter under en längre period. Det beror bland annat på att vårdtiderna inom psykiatrisk tvångsvård är betydligt kortare än inom den rättspsykiatriska vården. För att Socialstyrelsen dels ska kunna ge ett bättre politiskt beslutsunderlag om tvångsvårdens omfattning och innehåll, dels bättre bevaka patienternas rättssäkerhet behöver myndigheten en databas där bl.a. vidtagna tvångsåtgärder registreras på individnivå. Inom Socialstyrelsen pågår ett arbete för att inom ramen för patientregistret utveckla registreringen av tvångsvårdsdata. 8

9 Inledning Uppdrag Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp användningen och konsekvenserna av de nya bestämmelserna om elektroniska kommunikationstjänster m.m. inom psykiatrisk tvångsvård. Uppdraget finns i regleringsbrevet för budgetåret 2007 (regeringsbeslut ) och baseras på vad som anges i propositionen elektroniska kommunikationstjänster m.m. inom psykiatrisk tvångsvård (prop. 2005/06:195). Socialstyrelsen ska i uppföljningen särskilt uppmärksamma om det finns skillnader i hur den nya lagstiftningen tillämpas för patienter som genomgår psykiatrisk tvångsvård respektive rättspsykiatrisk vård. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli Bakgrund I ett regeringsbeslut den 23 oktober 2003 tillkallades en nationell psykiatrisamordnare med uppgift att se över frågor som rör arbetsformer, samverkan, samordning, resurser, personal och kompetens inom vård, social omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka och psykiskt funktionshindrade. Samordnaren skulle bland annat vid behov ge förslag till författningsändringar och förtydliganden av gällande regelverk (dir. 2003:133). Nationella psykiatrisamordningen fick senare i uppdrag att se över lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) för att avgöra behovet av inskränkningar i patientens rätt att använda elektronisk kommunikation och behovet av att granska och kvarhålla brev och andra försändelser (regeringsbeslut den 27 maj 2004 respektive 25 november 2004). Bakgrunden till översynen var bland annat en tillsynsrapport från Socialstyrelsen 2001[1]. Rapporten visade att det vid många kliniker fanns lokala ordningsregler för hur patienterna fick använda telefoni och andra kommunikationstjänster. Klinikerna begränsade också möjligheterna att använda sådana tjänster på individnivå. Det saknades regler som gjorde det möjligt att inskränka elektroniska kommunikationstjänster av medicinska eller andra skäl för att hindra att patienten eller andra personer led skada. Den nationella psykiatrisamordningen tog fasta på kritiken och lämnade ett förslag som redovisades i en särskild promemoria, Inskränkningar i patientens rätt att använda elektronisk kommunikation samt rätt att granska och kvarhålla brev och andra försändelser (promemoria ). Många remissinstanser tyckte att förslaget var bra och efter riksdagsbehandling fattades beslut om de nya bestämmelserna som trädde i kraft den 1 juli

10 Inskränkning i rätten till elektronisk kommunikation och övervakning av försändelser De nya bestämmelserna ger chefsöverläkaren, eller den som chefsöverläkaren delegerat uppgiften till, rätt att under vissa särskilt angivna förutsättningar dels besluta om inskränkning i patientens rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster (20 a LPT), dels besluta att övervaka försändelser från en patient (22 a LPT). Förutsättningarna är i båda fallen att inskränkningen ska vara nödvändig med hänsyn till vården eller rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att någon annan person lider skada. Motsvarande bestämmelser gäller även rättspsykiatrisk vård (8 LRV). Gemensamt för tvångsvårdslagstiftningen i Sverige och andra länder är att tvångsvården antingen brukar motiveras av patientens sjukdomstillstånd (vårdbehovskriteriet) eller av att patienten bedöms utgöra en fara för sig själv eller någon annan (farlighetskriteriet) [2]. Ett beslut om inskränkning eller övervakning får enligt 22 b LPT gälla i högst två månader. Om chefsöverläkaren sedan finner att det finns förutsättningar för fortsatt inskränkning eller övervakning får han eller hon fatta ett nytt beslut, med samma maximala giltighetstid som begynnelsebeslutet. Underrättelseskyldighet till Socialstyrelsen För att Socialstyrelsen ska kunna fullgöra sina uppgifter som tillsynsmyndighet på bästa möjliga sätt framhålls i 22 b LPT att Socialstyrelsen utan dröjsmål ska underrättas om beslut om inskränkning enligt 20 a eller 22 a. Dessa bestämmelser gäller också för den rättspsykiatriska vården (8 LRV). Definitioner Med elektroniska kommunikationstjänster avses tjänster som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät. Dessa tjänster gör det möjligt att överföra tal, fax och data och andra former av kommunikation mellan nätanslutningspunkter och omfattar t.ex. användning av tjänster som fast telefoni, mobiltelefon, Internet och e-post (prop. 2005/06:195). Definitionen inkluderar alltså all form av elektronisk kommunikation och blir därigenom oberoende av den snabba tekniska utvecklingen inom området. Med ordet försändelser avses brev eller annan försändelse, oavsett innehåll, som är avsedd att befordras. Avgränsningar Socialstyrelsens uppdrag är att följa upp tillämpningen av lagstiftningen om elektroniska kommunikationstjänster m.m. inom psykiatrisk tvångsvård respektive rättspsykiatrisk vård, dvs. vård som bedrivs med stöd av LPT och LRV. Studiepopulationen är därför alla patienter som vårdas med stöd av LPT och LRV inom vuxenpsykiatriska vårdavdelningar. Uppdraget omfattar dessutom tvångsintagna barn och ungdomar inom BUP-kliniker med heldygnsvård. Kjellin och Engström har uppskattat att ett drygt hundratal barn och ungdomar varje år blir föremål för tvångsvård inom barn- och ungdomspsykiatrin i Sverige [3]. 10

11 Tvångsåtgärder med underrättelseskyldighet till Socialstyrelsen Vård enligt LPT respektive LRV ger möjlighet till ett antal särskilt specificerade tvångsåtgärder under förutsättning att de särskilda rekvisit som lagarna anger är uppfyllda. Några av dessa tvångsåtgärder anses ingripa i patientens integritet i så hög grad att chefsöverläkaren har en författningsmässig skyldighet att underrätta Socialstyrelsen. Skälet för denna underrättelseskyldighet är att Socialstyrelsen ska kunna bevaka patienternas rättssäkerhet och kunna bedöma om åtgärden är skälig med hänsyn till vården och rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att någon annan kommer till skada. Etiska aspekter Den psykiatriska tvångsvården aktualiserar etiska frågor av stor betydelse för patienternas integritet och självbestämmande. En psykisk störning gör det ofta svårt för patienten att hävda sin rätt. Patienternas beroende, sårbarhet och ofta begränsade autonomi medför att det ställs särskilda etiska krav på vårdpersonal och läkare. En god psykiatrisk vård innebär bland annat respekt för de mänskliga rättigheterna [4]. Den europeiska konventionen om skydd för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna (Europakonventionen) gäller som lag i Sverige [5]. Enligt regeringsformen är vidare varje medborgare tillförsäkrad ett skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna (yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet) gentemot det allmänna. Inskränkningar i dessa fri- och rättigheter får endast göras med stöd av lag. Sådana inskränkningar har bland annat införts i de psykiatriska tvångslagarna (LPT och LRV). Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:12) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård har verksamhetschefen ansvaret för att det i den lokala instruktionen finns anvisningar som tillgodoser att inskränkningar i patientens rätt till elektroniska kommunikationstjänster, bl.a. att samtala i telefon och att övervaka försändelser från en patient, endast görs med stöd av lag. Allmänna restriktioner, i form av lokala ordningsföreskrifter, ska vara utformade så att de inte inskränker patientens rätt att fritt samtala i telefon eller att kontakta utomstående med andra tekniska hjälpmedel. Grundregeln är att en patient som vårdas med stöd av LPT eller LRV har rätt att kommunicera med yttervärlden. Vårdpersonalen får bara inskränka denna rätt om det är nödvändigt med hänsyn till vården och rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att någon annan lider skada. Patientens rättssäkerhet Vid vård med stöd av LPT respektive LRV får tvångsåtgärder endast användas om de står i proportion till syftet med åtgärden (2 a LPT och 2 a LRV). Om det räcker med mindre ingripande åtgärder så ska dessa användas. Tvång ska utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten (proportionalitetsprincipen). Dessutom får personalen bara använda tvångsåtgärder i syfte att genomföra vården om patienten inte kan förmås att frivilligt medverka till denna vård, genom en individuellt anpassad information (2 b LPT respektive 2 b LRV). Chefsöverläkaren 11

12 är skyldig att utan dröjsmål underrätta Socialstyrelsen om vidtagna tvångsåtgärder. Denna underrättelseskyldighet omfattar också beslut om inskränkningar i en tvångsintagen patients rätt till elektroniska kommunikationstjänster och övervakning av dennas försändelser. Allmänhetens säkerhet och skyddsbehov Psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård utgör i sig ett visst skydd mot att närstående eller annan person inte ska bli utsatta för hot och våld från en tvångsintagen patient. Utöver de tvångsåtgärder som den här utredningen har följt upp gör personalen riskbedömningar av patienter inför permissioner och utskrivningar med avsikt att förhindra våldshandlingar [6]. En riskbedömning ska alltid göras inför eventuell frigång, permissioner eller definitiv utskrivning om patienten har dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning (SUP). Det är i dessa fall förvaltningsdomstolen (länsrätt eller kammarrätt) som beslutar i ärendet efter förhandlingar i rätten. För att förhindra skriftliga och muntliga hot mot närstående eller andra personer har chefsöverläkarna dessutom möjlighet att inskränka en tvångsintagen patients rätt till elektroniska kommunikationstjänster eller att övervaka dennas försändelser. Chefsöverläkarna får göra det om det är nödvändigt för vården och rehabiliteringen av patienten eller för att förhindra att någon annan lider skada. Vårdinrättningens inre säkerhet Vårdinrättningens säkerhet kan bedömas ur ett flertal aspekter, bland annat den yttre säkerheten med vårdinrättningens yttre skalskydd och perimeterskydd, t ex omslutande murar och staket [7]. Från och med den 1 juli 2006 ska de enheter som bedriver rättspsykiatrisk vård klassificeras i tre olika säkerhetsnivåer [8]. Det ska också finnas en säkerhetsansvarig inom de inrättningar där man bedriver rättspsykiatrisk vård. Vidare ska vårdgivaren utse en befattningshavare som ska svara för anmälan till Socialstyrelsen om någon drabbas av eller utsätts för risk att drabbas av allvarlig skada till följd av brister i säkerheten. I det följande behandlar vi dock frågor om den inre säkerheten där frågor som dynamisk säkerhet, personaltäthet och psykiatrisk kompetens hos vårdpersonalen har betydelse för att förebygga eventuella kränkningar och hot. Dynamisk säkerhet Med dynamisk säkerhet avses personalens observans på patienterna och att personalen kan bedöma om något avvikande kan komma att hända, genom att de vistas tillsammans med patienterna, ofta under långa tider [9]. Tvångsåtgärdernas omfattning beror troligen i hög grad på om patienterna upplever att de behandlas med empati, respekt och omtanke [10, 11]. Förtroendefulla relationer och ett kunskapsbaserat arbetssätt gör att personalen kan förebygga hotfulla situationer och trakasserier så att det inte behöver bli aktuellt att inskränka patienternas rätt att ringa eller på annat sätt kommunicera med omvärlden. 12

13 Ordning och säkerhet Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård ska bedrivas så att den uppfyller kraven på god säkerhet i verksamheten (15 a LPT/8 LRV). De psykiatriska tvångslagarna tillåter att personalen använder vissa tvångsåtgärder av ordnings- eller säkerhetsskäl. Vårdpersonalen får använda sig av det tvång som är nödvändigt för att hindra en patient att lämna vårdinrättningens område men också för att upprätthålla ordningen på vårdinrättningen eller för att tillgodose säkerheten i vården (18 LPT). Chefsöverläkaren får vidare besluta om vissa särskilda tvångsåtgärder om det finns en omedelbar fara för att patienten allvarligt skadar sig själv eller någon annan. Chefsöverläkaren får alltså besluta att patienten kortvarigt ska spännas fast i bälte eller liknande anordning (19 LPT). Om patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av andra patienter får chefsöverläkaren också fatta beslut om att hålla patienten avskild från andra patienter under högst åtta timmar. Om det finns synnerliga skäl får patienten hållas avskild från övriga patienter under längre tid än åtta timmar, men i dessa fall ska Socialstyrelsen utan dröjsmål underrättas om detta. Personalen ska fortlöpande hålla en patient som hålls avskild under uppsikt (20 LPT). Den fysiska och emotionella vårdmiljön är viktiga förutsättningar för ordning och säkerheten på psykiatriska vårdinrättningar [7]. Goda relationer mellan vårdpersonalen och patienter är dessutom nödvändiga för att tvångsåtgärder ska kunna utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten. Lokala ordningsregler Verksamhetschefen ansvarar för att det i den lokala instruktionen finns anvisningar som tillgodoser att inskränkningar i patientens rätt att ta emot eller skicka försändelser, ta emot besök och samtala i telefon endast görs med stöd av lag. Detta är enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:12) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Ordningsregler om tillgång till telefon Patienter som är inskrivna i psykiatrisk tvångsvård får inte utsättas för sådana inskränkningar i sina grundläggande fri- och rättigheter som inte är motiverade från ordnings- eller säkerhetssynpunkt och som inte är godtagbara med hänsyn till de krav som ställs på en god vård. 13

14 Metod Underlaget för denna uppföljning baseras på två delstudier: dels en sammanställning av underrättelser om beslut om inskränkningar i patienternas rätt till elektroniska kommunikationstjänster m.m., dels en enkät till chefsöverläkare inom psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Insamling och sammanställning av beslut De ansvariga handläggarna vid Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter har skickat in kopior av alla underrättelser om beslut som har kommit in sedan de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 2006 t.o.m. den 31 december Underrättelserna har skickats till Socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsavdelning i den form de har kommit till respektive tillsynsenhet. De uppgifter som tillsynsenheterna lämnar har utgjort basen för ett tillfälligt individbaserat register för statistisk sammanställning och analys. De insamlade variablerna framgår av bilaga 2. Tidigare skulle chefsöverläkarna skicka in underrättelser om beslut om inskränkningar i patienternas rätt till elektroniska kommunikationstjänster m.m. i form av en individrapport till Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet inom området där vården bedrivs. Detta gällde fram till den 5 maj Enligt ett särskilt nyhetsbrev från Socialstyrelsen skulle följande uppgifter ingå i rapporten [12]: sjukvårdsinrättningens namn sjukvårdsinrättningens adress sjukvårdsinrättningens nummer beslutande läkares namn och telefonnummer patientens personnummer tvångsåtgärd tidpunkt då åtgärden/åtgärderna inleddes motivering av beslutet som ska besvara följande frågor: Vilka omständigheter visar att patienten har missbrukat sin rätt till användning av kommunikation eller att det finns välgrundad anledning att anta att sådant missbruk kommer att inträffa? På vilket sätt är användningen av kommunikation till men för vården, rehabiliteringen eller till skada för någon annan? Varför har mindre ingripande åtgärder inte bedömts tillräckliga? Vilka överväganden av etisk art har gjorts mot bakgrund av omsorgen om patientens integritet och autonomi? datum och beslutande läkares underskrift (samt namnförtydligande). De underrättelser som har samlats in till uppföljningen har således rapporterats in utifrån dessa instruktioner. För att förtydliga och underlätta inrapporteringen har Socialstyrelsen dock ändrat i sina föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:12) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Änd- 14

15 ringarna innebär bl.a. att myndigheten har tagit fram en blankett för underrättelse om beslut enligt 20 a och 22 a LPT. De nya bestämmelserna gäller från den 6 maj 2008 [13]. Enkät till chefsöverläkare För att ytterligare belysa skillnader i tillämpningen av de nya bestämmelserna tog projektet fram en enkät som riktades till samtliga chefsöverläkare i verksamheter som bedriver psykiatrisk tvångsvård (LPT-vård) eller rättspsykiatrisk vård (LRV-vård) (bilaga 3). Avsikten var att få en fördjupad bild av tillämpningen och eventuella problem med de nya bestämmelserna. Några frågeställningar var: om det finns skillnader i tillämpningen av den nya lagstiftningen för patienter som vårdas enligt LPT respektive LRV om verksamheterna har kollektiva beslut och lokala ordningsregler som gäller begränsningar i patienternas rätt till elektroniska kommunikationstjänster m.m. om inskränkningar i patienternas rätt till kommunikation med omvärlden innebär problem om beslutet inte omfattar andra på samma vårdavdelning om beslutet att inskränka patienternas rätt till elektroniska kommunikationstjänster motiveras av vård- och behandlingsskäl eller tas för att undvika att någon annan lider skada. Enkäten var en totalundersökning som riktade sig till samtliga chefsöverläkare vid kliniker som bedriver vård enligt LPT eller LRV. Den bestod av 22 frågor med både fasta och öppna svarsalternativ (se bilaga 3). Totalt skickades enkäten ut till chefsöverläkare för 72 kliniker inom psykiatrisk tvångsvård, 29 kliniker för rättspsykiatrisk vård och 36 barn- och ungdomspsykiatriska kliniker. Enkäten har tagits fram med enkätverktyget QuickSearch, som är ett webbbaserat program för att skapa ett enkätformulär och registrera enkätsvaren. Enkäten skickades ut den 12 februari Enkätsvaren skulle vara Socialstyrelsen tillhanda senast den 14 mars Efter tre påminnelser sattes slutdatum för uppföljningen till den 30 maj Bortfallsanalys Det primära syftet med en bortfallsanalys är att försöka utreda om de enkätmottagare som inte har besvarat enkäten uppvisar några centrala karakteristika och om bortfallet kan anses leda till systematiska fel som gör undersökningsresultaten mindre representativa än de annars kunde ha varit. Sammanställningen av de underrättelser om beslut om att inskränka rätten till elektroniska kommunikationstjänster och övervaka försändelser som har kommit in till Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter ger i sig ingen information om ett eventuellt bortfall. Den regionala fördelningen av besluten gör dock att man på sannolika skäl kan anta att bortfall förekommer. Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Jönköping har exempelvis under den 1,5 år långa uppföljningstiden inte tagit emot några underrättelser om beslut 15

16 alls. Inom denna region finns flera större psykiatriska och rättspsykiatriska vårdinrättningar. I enkätundersökningen som riktades till samtliga chefsöverläkare inom psykiatrisk tvångsvård, rättspsykiatrisk vård samt barn- och ungdomspsykiatriska kliniker med heldygnsvård var bortfallet totalt 23 procent. Svarsfrekvensen framgår av tabell 1. Tabell 1. Inkomna svar och bortfall på enkätundersökning av lagändring om elektroniska kommunikationstjänster m.m. inom psykiatrisk tvångsvård riktad till chefsöverläkare inom psykiatrisk tvångsvård (LPT-vård), rättspsykiatrisk vård (LRVvård) och BUP-kliniker med heldygnsvård. Enkätundersökningen gjordes under perioden till och med Vårdform Antal Antal Procent mottagare svar bortfall Psykiatrisk tvångsvård (LPT-vård) Rättspsykiatrisk vård (LRV-vård) BUP-kliniker med heldygnsvård Totalt Trots tre påminnelser har det inte kommit in tillräckligt med svar för att svaren ska kunna anses representera den psykiatriska tvångsvården (LPT-vård) och den barn- och ungdomspsykiatriska heldygnsvården. Däremot var svarsfrekvensen god inom den rättspsykiatriska vården. Att BUP-klinikerna faller bort beror troligen på att dessa har begränsad erfarenhet av tvångsvård och att det inte finns så många chefsöverläkarbeslut om inskränkningar i rätten att ringa eller på annat sätt kommunicera med omvärlden. Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter har bara fått en rapport om ett enda fall under den aktuella undersökningsperioden (1 juli 2006 till 31 december 2007). Eftersom de studerade tvångsåtgärderna inte verkar vara vanliga hos BUPklinikerna har bortfallets storlek troligen inte så stor betydelse för slutsatserna i enkätundersökningen. Av litteraturen framgår det dock att även frivilligt vårdade ungdomar ofta verkar ställas inför det faktum att de inte får använda sina egna mobiltelefoner [14]. Det var också ett huvudskäl till att utredningen hade velat belysa frågan ytterligare. Trots bortfallet ger svaren exempel på problem som chefsöverläkarna har pekat på och som kan behöva utredas ytterligare. En central frågeställning i detta sammanhang har varit om verksamheterna har generella restriktioner i rätten att ringa eller på annat sätt kommunicera med omvärlden. Sådana restriktioner kan t.ex. ha formen av lokala ordningsregler, och de kan medföra att fler patienter omfattas av inskränkningar i sina rättigheter än vad som framgår av de beslut som verksamheterna har meddelat Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter. Trots bristande representativitet tyder svaren på att det finns sådana generella restriktioner. 16

17 Resultat - Chefsöverläkarbeslut om vissa tvångsåtgärder Utredningens resultat redovisas i två på varandra följande kapitel. I detta kapitel redovisar vi resultatet från sammanställningen av de underrättelser om chefsöverläkarbeslut som skickats in till Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter och i nästa kapitel redovisar vi resultatet av enkätundersökningen. Underrättelse om beslut Enligt LPT är chefsöverläkaren skyldig att utan dröjsmål underrätta Socialstyrelsen om beslut att inskränka en patients rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster och om beslut att övervaka försändelser från en patient. Underrättelserna om beslut ska skickas till Socialstyrelsens tillsynsenhet i respektive region. Tabell 2. Beslut om inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster och övervakning av försändelser som rapporterats till Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter efter vårdform. Antal och andel personer samt antal och andel beslut avseende perioden till och med Antal och andel personer Antal och andel beslut LPT-vård LRV-vård Totalt LPT-vård LRV-vård Totalt RT-enhet Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % RT-Göteborg 11 20, , , ,3 RT-Jönköping RT-Malmö 9 26,5 6 11, , ,6 9 9, ,5 RT-Stockholm 9 26,5 6 11, ,2 9 23,1 7 7, ,2 RT-Umeå 6 17, , ,8 8 20, , ,4 RT-Örebro 10 29, , , , , ,5 Totalt , , , , , ,0 Tabell 2 visar att de regionala tillsynsenheterna i Örebro och Umeå har tagit emot flest beslut. Att den regionala tillsynsenheten i Stockholm endast har tagit emot 16 beslut under det 1,5 år som uppföljningen har pågått är anmärkningsvärt. Inom upptagningsområdet ligger flera större rättspsykiatriska kliniker, t.ex. rättspsykiatriska vårdsektorn i Stockholm (RPVS) med avdelningar vid Huddinge sjukhus och Psykiatriska kliniken Nordväst med flera avdelningar vid Löwenströmska sjukhuset. Noterbart är också att den regionala tillsynsenheten i Jönköping inte har tagit emot några beslut alls under hela perioden. Rättspsykiatrisk vård bedrivs inom enhetens tillsynsområde vid rättspsykiatriska regionvårdskliniken i Växjö, vid rättspsykiatriska regionvårdsenheten i Vadstena, vid Västerviks sjukhus och vid psykiatriska kliniken, Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Det går dock inte att enbart från antalet underrättelser inom respektive region avgöra storleken av ett eventuellt bortfall. Bortfall kan antingen bero på att chefsöverläkaren inte har rapporterat in formellt riktigt fattade beslut eller på att chefsöverläkaren 17

18 har fattat beslut om tvångsåtgärder utan formellt lagstöd på grund av generella restriktioner i lokala ordningsregler. Sådana ordningsregler kan ha sin grund t.ex. i att medicinteknisk utrustning störs eller att man inte vill störa sovande patienter. Totalt har 55 chefsöverläkare eller andra läkare med delegation från dem inrapporterat 131 beslut om inskränkning i elektroniska kommunikationstjänster eller övervakning av försändelser avseende 87 patienter under perioden 1 juli 2006 t.o.m. 31 december Det innebär att det i genomsnitt finns 1,5 beslut per patient som har fått restriktioner. Inom psykiatrisk tvångsvård gällde 39 beslut 34 patienter vilket innebär att de flesta besluten inom denna vårdform var engångsföreteelser. Inom den rättspsykiatriska vården omfattade 92 chefsöverläkarbeslut 53 patienter vilket i genomsnitt innebär 1,7 beslut per patient. För en av dessa personer har fyra beslut fattats om både inskränkning enligt 20 a och övervakning enligt 22 a LPT/8 LRV. Ett av dessa chefsöverläkarbeslut avsåg en ung kvinna inom barn- och ungdomspsykiatrisk vård med inskränkning enligt 20 a LPT. Det är bara inom den rättspsykiatriska vården som personalen har övervakat försändelser (tabell 3). Tabell 3. Beslut om inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster och övervakning av försändelser efter vårdform. Antal och andel personer samt antal och andel beslut avseende perioden till och med Antal och andel personer Antal och andel beslut LPT-vård LRV-vård Totalt LPT-vård LRV-vård Totalt Tvångsåtgärd Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Inskränkning i rätten till elektoniska kommunikationstjänster ( 20a LPT/ 8 LRV) , , , , , ,8 Övervakning av försändelser (enl. 22a LPT/8 LRV) 0 0,0 5 9,4 5 5,7 0 0, ,0 12 9,2 Både inskränkning enl. 20a LPT och övervakning enl. 22a LPT respektive 8 LRV 0 0,0 1 1,9 1 1,1 0 0,0 4 4,3 4 3, , , , , , ,0 18

19 Chefsöverläkarbeslut om inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster m.m. RT-Örebro RT-Umeå RT-Stockholm RT-Malmö RT-Jönköping RT-Göteborg Antal beslut Antal individer Antal Figur 1. Andel personer och andel beslut om inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster och övervakning av försändelser av totala antalet personer (N=87) och beslut (N=131) som har rapporterats in till Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter inom respektive region under perioden till och med Skyndsam underrättelse Enligt de nya bestämmelserna ska Socialstyrelsen utan dröjsmål underrättas om beslut enligt 20 a och 22 a LPT (se 22 b LPT respektive 8 LRV). Tabell 4 visar anmälningstiden i antalet dagar från datum för beslut till datum för inregistrering av underrättelsen om beslutet vid någon av Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter i landet. Tabell 4. Anmälningstid för underrättelse om beslut om inskränkningar i patienternas rätt till elektroniska kommunikationstjänster respektive övervakning av försändelser från en patient efter vårdform. Beslut avseende perioden till och med Anmälningstid för Antal och andel beslut underrättelse om LPT-vård LRV-vård Totalt beslut Antal % Antal % Antal % 0 7 dagar 30 76, , , dagar 5 12,8 8 8,7 13 9, dagar 2 5,1 4 4,3 6 4, dagar 0,0 6 6,5 6 4, dagar 1 2,6 1 0,8 36 dagar 1 2,6 1 0,8 Totalt , , ,0 Det är en värderingsfråga hur lång tid som bör gå från att chefsöverläkaren fattar beslut om inskränkning eller övervakning till att han eller hon meddelar detta beslut till Socialstyrelsen. När lagen föreskriver att underrättelse ska ske utan dröjsmål bör det enligt Socialstyrelsens bedömning inte ta längre tid än en vecka mellan beslut och anmälan. Cirka 80 procent av alla beslut har också anmälts inom en vecka. De beslut som har tagit längre tid 19

20 att anmäla har framför allt fattats inom den rättspsykiatriska vården (tabell 5). Tvångsåtgärdernas fördelning Enligt regeringsuppdraget ska Socialstyrelsen särskilt uppmärksamma om det finns skillnader i hur den nya lagstiftningen om elektroniska kommunikationstjänster m.m. tillämpas för patienter som genomgår psykiatrisk tvångsvård respektive rättspsykiatrisk vård. Chefsöverläkare eller personer med delegation från dessa (enligt 39 LPT) har totalt rapporterat in 131 beslut om vissa tvångsåtgärder som har berört 87 personer inom psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Av de 131 besluten avsåg 115 inskränkningar i rätten till olika elektroniska kommunikationstjänster, vanligtvis beslag av mobiltelefoner eller restriktioner i användningen av telefoner. 12 beslut avsåg övervakning av försändelser från en patient. Dessutom hade en patient fyra beslut om både inskränkning enligt 20 a och om övervakning enligt 22 a samtidigt. Besluten avsåg 34 personer inom psykiatrisk tvångsvård och 53 personer inom rättspsykiatrisk vård. Det innebär att många beslut antingen är nya beslut som gäller samma person eller förlängning av tidigare fattade beslut sedan den beslutade giltighetstiden har löpt ut (22 b ). När det gäller inskränkningar i patienternas rätt till elektronisk kommunikation fattades i genomsnitt 1,5 beslut per person (118/81). Det är däremot mycket ovanligt att personalen övervakar försändelser. Totalt har chefsöverläkarna rapporterat in 16 beslut som gäller 6 patienter inom den rättspsykiatriska vården vilket motsvarar 2,7 beslut per person (tabell 3). Kön En översikt av könsfördelningen hos de personer som har beslut om inskränkningar enligt 20 a LPT/8 LRV eller övervakning enligt 22 a LPT/8 LRV visar att 62 procent var män och 38 procent var kvinnor. Besluten omfattar alltså i betydligt högre utsträckning män än kvinnor. Majoriteten av männen med dessa beslut vårdades inom den rättspsykiatriska vården (77 procent) medan majoriteten av kvinnorna vårdades inom den psykiatriska vården (62 procent) enligt LPT (tabell 5). Då vi inte känner till hur många män och kvinnor som totalt vårdades inom respektive vårdform under den aktuella perioden säger dock siffrorna inget om könsfördelningen i förhållande till samtliga inlagda patienter. Tabell 5. Beslut om inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster respektive övervakning av försändelser efter kön och vårdform. Antal och andel personer samt antal och andel beslut avseende perioden till och med Antal och andel personer Antal och andel beslut LPT-vård LRV-vård Totalt LPT-vård LRV-vård Totalt Kön Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Män 13 38, , , , , ,5 Kvinnor 21 61, , , , , ,5 Totalt , , , , , ,0 20

21 Det genomsnittliga antalet beslut per person var 1,4 för män (78 beslut för 54 personer) och 1,6 för kvinnor (53/33). Det innebär att fler beslut per person har rapporterats in bland kvinnor än bland män. Åldersfördelning Tabell 6 visar åldersfördelningen hos antalet och andelen personer som har berörts av beslut samt antal och andel beslut om inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster och övervakning av försändelser. Tabell 6. Beslut om inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster m.m. och övervakning av försändelser efter ålder och vårdform (LPT-vård respektive LRV-vård). Antal och andel personer samt antal och andel beslut avseende perioden till och med Antal och andel personer Antal och andel beslut LPT-vård LRV-vård Totalt LPT-vård LRV-vård Totalt Ålder Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % år 8 23,5 6 11, ,1 9 23,1 6 6, , år 3 8, , ,6 4 10, , , år 7 20, , ,7 9 23, , , år 10 29,4 6 11, , ,2 8 8, , år 3 8,8 2 3,8 5 5,7 3 7,7 3 3,3 6 4, år 2 5,9 2 2,3 2 5,1 2 1,5 75 år 1 2,9 1 1,1 1 2,6 1 0,8 Totalt , , , , , , LPT-vård LRV-vård Antal personer år år år år år år 75 år Åldersklass Figur 2. Åldersfördelning bland personer med beslut om inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster m.m. och övervakning av försändelser efter vårdform (LPT-vård respektive LRV-vård) under perioden till och med (N=87) Åldersfördelningen visar att över hälften av patienterna (57 procent) återfinns i åldersspannet år. Noterbart är att 14 patienter av samtliga 87 personer (16 procent) som varit föremål för de studerade tvångsåtgärderna 21

22 var ungdomar i åldersgruppen år. Av dessa återfanns sju inom psykiatrisk tvångsvård och sex inom den rättspsykiatriska vården (figur 2). Åldern hos patienter med beslut om övervakning av försändelser varierade mellan 21 och 45 år och genomsnittsåldern var 35,4 år. Typ av beslut Utredningen har undersökt vilka typer av elektronisk kommunikation och försändelser som det handlar om, när chefsöverläkarna fattar beslut om att inskränka respektive övervaka (tabell 7). Många beslut avser flera typer av elektronisk utrustning. Tabell 7. Beslut om inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster m.m. och övervakning av försändelser efter typ av beslut och vårdform. Antal och andel personer samt antal och andel beslut avseende perioden till och med Antal och andel personer Antal och andel beslut Typ av elektronisk kommunikation LPT-vård LRV-vård Totalt LPT-vård LRV-vård Totalt m.m. som besluten avser Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % All elektronisk kommunikation 3 8,8 3 3,4 3 7,7 3 2,3 Telefonrestriktioner och beslag av mobiltelefon 31 91, , , , , ,4 Mobil och Internet/modem 3 5,7 3 3,4 3 3,3 3 2,3 Brevförsändelser 5 9,4 5 5, ,0 12 9,2 Mobil och brevförsändelser 1 1,9 1 1,1 1 1,1 1 0,8 All elektronisk kommunikation och övervakning av brevförsändelser 1 1,9 1 1,1 4 4,3 4 3,1 Totalt , , , , , ,0 Den vanligaste typen av inskränkning var att omhänderta patienternas mobiltelefoner. Av de 87 patienter som varit föremål för någon form av inskränkning var det 85 procent som hade telefonrestriktioner eller hade fått sina mobiltelefoner omhändertagna. Av samtliga personer med beslut om tvångsåtgärder avsåg 39 procent (34 av 87) patienter inom psykiatrisk tvångsvård och 61 procent (53 av 87) patienter inom rättspsykiatrisk vård (tabell 8). I absoluta tal var det betydligt vanligare att patienter inom den rättspsykiatriska vården var föremål för tvångsåtgärder enligt den nya lagen. För en relativ jämförelse av de båda vårdformerna behövs information om antalet inneliggande patienter inom respektive vårdform under den aktuella tidsperioden, dvs. den population som riskerar att drabbas. Eftersom vi inte har den informationen kan vi endast göra en jämförelse i absoluta tal. Förlängning av beslut Ett beslut om inskränkning enligt 20 a eller övervakning enligt 22 a LPT får gälla i högst två månader. Det innebär att många beslut måste förlängas genom ett nytt beslut sedan den angivna maximala giltighetstiden har löpt ut (22 b LPT/8 LRV). Den psykiatriska tvångsvården rapporterade totalt 39 beslut som gällde 34 personer. Det innebär i genomsnitt 1,1 beslut per person. Som jämförelse rapporterade den rättspsykiatriska vården 92 beslut som gällde 53 personer vilket i genomsnitt innebär 1,7 beslut per person. Det är rimligt att anta att fler beslut har förlängts för patienter inom den rättspsykiatriska vården där en brottslig handling har ingått i sjukdomsbilden. Maximalt har en chefsöverläkare rapporterat åtta nya beslut för samma 22

23 patient. Det gällde en patient inom den rättspsykiatriska vården som hade fått telefonrestriktioner pga. upprepade tvångsmässiga bedrägerier. Skäl för beslut Projektet har undersökt skälen för besluten. Då skälen kan variera även när ett beslut för en person förlängs, har projektet bedömt det ursprungliga skälet för beslutet vid redovisning av utfallet på personnivå. Tabell 8. Beslut om inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster m.m. och övervakning av försändelser efter skäl för beslut och vårdform. Antal och andel personer samt antal och andel beslut avseende perioden till och med Antal och andel personer Antal och andel beslut LPT-vård LRV-vård Totalt LPT-vård LRV-vård Totalt Skält för beslut Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Hänsyn till vården eller rehabiliteringen av patienten 10 29, , , , , ,1 Förhindra att någon annan lider skada 4 11, , ,0 5 12, , ,9 Båda skälen föreligger 18 52, , , , , ,8 Uppgift saknas 2 5,9 1 1,9 3 3,4 2 5,1 1 1,1 3 2,3 Totalt , , , , , ,0 Uppföljningen visade att åtgärder för att förhindra att någon annan lider skada var det vanligaste motivet för beslut inom den rättspsykiatriska vården (46 procent av patienterna) medan båda villkoren för beslut var vanligast inom den psykiatriska vården (53 procent av patienterna). Orsaker till beslut om tvångsåtgärder Ingen uppgift Försvårar vården och patientens rehabilitering Förhindra upprepade samtal till SOS Alarm Förhindra Internetuppkoppling Förhindra rymning Upprepade tvångsmässiga bedrägerier Förhindra olämpliga kontakter Förhidra omfattande kontakter Utredning av brott Förhindra skulder Förhindra att annan kommer till skada Drogrelaterade orsaker Förhindra hot och trakasserier Andel beslut Andel individer Procent Figur 3. Den totala andelen personer och andelen chefsöverläkarbeslut om inskränkningar i rätten till elektroniska kommunikationstjänster (enl. 20 a LPT/8 LRV) och övervakning av försändelser (enligt 22 a LPT/8 LRV) inom psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård Utöver de i lagen formellt angivna förutsättningarna för beslut om inskränkningar enligt 20 a eller övervakning enligt 22 a LPT respektive 8 LRV 23