4. SAMBANDSTEORI SYFTE OCH MÅL: TEORETISKA MOMENT PRAKTISKA MOMENT

Transkript

1 4. SAMBANDSTEORI SYFTE OCH MÅL: I denna lektion skall eleven få lära sig hur vårt nuvarande radiosystem fungerar och tekniskt är uppbyggt. Vidare skall eleven få en orientering i hur framtidens sambandssystem kan komma att se ut samt vilka alternativ till radiosamband som står till buds och när dessa skall användas. Målet är att eleven efter denna lektion skall kunna genomföra ett radiosamtal mellan sin egen radio (bärbar eller fordonsmonterad) och annan godtycklig radiostation. Vidare skall eleven känna till hur och varför man genomför ett gruppanrop samt hur man taltekniskt pratar via radio. TEORETISKA MOMENT Hur fungerar vårt nuvarande sambandssystem. Framtidens sambandssystem. Alternativ till radiosamband. Att prata i radio - teori PRAKTISKA MOMENT Manuella selektiva anrop. Att prata i radio - praktik 4.1. Hur fungerar vårt nuvarande sambandssystem? Dagens radiosambandssystem för räddningstjänsten är uppbyggt kring ett ganska smalt frekvensområde mellan MHz. Detta är indelat i 80 kanaler som används för talat radiosamband. Kanalnumreringen skall vara gemensam i hela landet vilket underlättar samverkan. Runt om i vårt land finns ett antal basstationer som används för radiosamband över större avstånd och för ledning av olika insatsstyrkor. Det finns ett rikstäckande nät av länsbasradiostationer (ofta kallade länsbaser) som styrs och används av SOS-centralerna. Dessa är skall vara utrustade med samverkanskanalen (kanal 02) samt läns-, region- och lokalkanalerna. Länsbaserna kan antingen vara uppkopplade via en fast ledning eller via en uppringd telefonledning. Det finns också enstaka länsbaser som kopplas upp via radiolänkar. På de flesta brand- och ambulansstationer finns också mindre basradiostationer. Dessa skall vara utrustade med samverkanskanalen samt läns-, region-, lokal- samt skadeplatskanalerna. Utöver basstationerna finns de fordonsmonterade radiostationerna samt de bärbara. Dessa skall vara helst vara utrustade med alla 80 kanalerna i systemet. Men kan detta inte göras möjligt skall de ha samverkanskanalen samt läns-, region-, lokal- och skadeplatskanalen. De bärbara stationerna skall också vara utrustade med rökdykarkanalen.

2 Vårt nuvarande radiosystem tillåter bara ett radiosamtal åt gången per kanal/frekvens. Detta innebär självklart en stor begränsning och ställer stora krav på en god radiodisciplin. Hör man att ett radiosamtal pågår skall man inte gå in och bryta utan vänta tills det är över. Självklart får man bryta om det gäller nödradiotrafik. Om två radiostationer sänder samtidigt på samma kanal kommer ingen av dem att höras och all information går till spillo. Detta är särskilt viktigt att tänka på när man sänder över en basstation med hög sändningseffekt. Som med all teknisk apparatur gäller det att handskas rätt med radioapparaterna. För att radion skall fungera krävs det en fungerande antenn. Därför får man aldrig bära en bärbar radio i antennen. Man får heller inte klämma fast en eventuell monofon (en lös kombinerad mikrofon och högtalare) eller andra lösa manöverdosor på antennen. Sådana skall fästas i kläderna. Vidare skall fordonsmonterade antenner placeras och riktas rätt. En felaktigt monterad antenn kan medföra att räckvidden för såväl sändning som mottagning reduceras avsevärt. Förr sa man att minsta avstånd mellan två radioapparater var c:a 75 meter. Annars kunde man få genomslag, d.v.s. oavsiktlig mottagning på annan än inställd kanal. Moderna radioapparater har en större tålighet mot detta och samma fasta avståndsgräns är inte längre nödvändigt. Men för att avlasta radioetern bör man inte använda radio för kommunikation om avståndet är så litet att det lika gärna kan ske med mun-till-mun. Någon närmre teknisk beskrivning av vårt nuvarande radiosystem kommer inte att göras här utan lämnas för den intresserade att studera på egen hand Framtidens sambandssystem. Framtiden är något som alla spekulerar i. Vad kommer att gälla för radiosamband inom den samlade räddningstjänsten i framtiden? Frågan är, likt alla frågor om framtiden, omöjlig att svara på. Det finns dock en del planer som här skall redovisas. Det är två stora problem som man vill lösa. Det första är trängseln i radioetern. Att sköta hela Sveriges radiosamband för räddningstjänst, polis, ambulans, tull och kustbevakning på 80 radio kanaler som bara klarar ett radiosamtal åt gången är mycket svårt. det andra problemet man vill lösa är sekretess. Idag kan man mycket enkelt avlyssna den samlade räddningstjänstens radiotrafik. Radiolagen hindrar den som lyssnar att föra informationen vidare, men lagen är mycket vag och svår att beivra för myndigheterna. Man har tittat på olika system och den ena tillverkare efter den andra har presenterat sina egna lösningar. Det system som det pratas om mycket idag kallas TETRA. Det är ett heldigitalt system som liknar dagens mobiltelefonsystem. Det erbjuder möjligheter att föra flera radiosamtal på samma kanal samtidigt (genom s.k. tidsluckor). Att sändningarna sedan är digitala gör dem svårare att avlyssna. Systemet erbjuder också möjligheter att styra informationsflödet på ett helt annat sätt än idag. Man kan gruppera radiostationer, anropa dem enskilt, skicka automatiska statusmeddelanden etc. För den som är intresserad av området är TETRA till synes rena himmelriket. Men det finns en del frågetecken som ännu inte är uträtade. Det gäller driftsäkerhet, täckningsgrad, känslighet för störningar etc. Vidare arbetas det också intensivt för att få systemet användarvänligt. Alla som någon gång varit på en akut insats vet hur viktigt det är att den utrustning som används är enkel och snabbskött. Det får inte finnas en massa krångligheter och arbetskrävande handhavandemanövrar. Vidare har utvecklingsarbetet av TETRA tagit så lång tid att det på många ställen dyker upp lokala lösningar när det nuvarande systemet inte längre räcker till. Detta är mycket olyckligt och gör dessutom framtiden

3 för TETRA lite osäker. Därför är det mycket svårt att förutspå framtiden även för räddningstjänstens radiosamband Att prata i radio teori. Som du säkert upptäckt vid tidigare praktiska moment är det lite av en konst att prata tydligt i kommunikationsradio. Här kommer ett par tips. Som tidigare nämnts skall man prata med sin normala samtalsröst. Inte i onormala tonlägen och inte heller med onormal volym. Ett misstag man ofta gör är att man pratar för fort. Det får till följd att talet uppfattas som sluddrigt och otydligt. Prata därför ganska långsamt. När man pratar för fort går ofta stavelserna i varandra. Därför skall man försök prata nästan lite stakigt, och tydligt avskilja stavelserna från varandra. Ett bra knep är också att artikulera väl. Tänker man på det pratar man automatiskt lite långsammare och alla stavelser kommer med. Försök också att inte prata när du är alltför andfådd. Som du upptäckte i samband med övningarna kring rökdykarsamband kan andningen störa mycket. Många tycker också att det känns onaturligt att prata i mikrofon. Ofta är man rädd för att det man säger inte skall komma med, inte kan uppfattas av mikrofonen. En bra grundregel är att hålla mikrofonen c:a 10 cm från munnen. Håller man mikrofonen för långt bort blir det för mycket kringljud som tas upp och rösten drunknar i detta. Håller man mikrofonen för nära blåser man omedvetet i den och det stör ut det man vill säga 2. Sammanfattningsvis skall man tillsammans med de tre T:na tänka på följande punkter: Tala med mikrofonen c:a 10 cm från munnen. med normal samtals röst. inte för fort. med varje stavelse markerad. välartikulerat. med normal andning Alternativ till radiosamband. Som tidigare nämnts är det i särklass vanligaste sambandsmedlet inom räddningstjänsten kommunikationsradio. Men det finns alternativ. Ett allt vanligare sådant är mobiltelefonen. Fler och fler ambulanser och brandbilar utrustas med mobiltelefoner och det ökar självklart kapaciteten på sambandsnätet i stort. Det är dessutom en ganska sekretessäker sambandsväg. Nackdelen är att sambandet begränsas till att ske mellan två användare, och möjlighet till medlyssning av andra enheter saknas. Men är det information som bara skall nå en mottagare är det ett mycket bra alternativ. Mobiltelefonens trådbundna syskon är ju den vanliga telefonen. Är det information som skall omgärdas av mycket stor sekretess är denna det klart bästa alternativet. Avlyssning av trådbunden telefontrafik är i lag förbjudet i Sverige (så länge det inte rör sig om polisens brottsutredningar). 2 Kom ihåg att aldrig prova en mikrofon genom att blåsa i den. Det förstör mikrofonens finmekaniska innandöme.

4 Ibland kan man vilja överföra textbaserad information. I det tidigare nämnda TETRAsystemet är detta möjligt direkt i radioapparaten. Men än så länge får vi förlita oss på de möjligheter som finns idag. Det man kanske först tänker på är telefaxen. Den finns i både trådbundet och mobilt utförande. Sekretessen kan hållas på en godtagbar nivå och risken för missförstånd är minimal (under förutsättning att informationen är läsbar). Ett system som används mer och mer i Sverige är Mobitex, ofta i kombination med satellitpositionering (GPS). Mobitex är ett relativt gammalt system som bjuder möjlighet att överföra digital information i textform. Nästan all ambulansdirigering i Sverige sker idag via detta system och fler och fler räddningstjänster ansluter sig. Larmcentralen kan skicka en kopia på relevant information från deras insatsprotokoll och denna kommer antingen som en liten pappersremsa eller på en monitor/display i bilen. Mobitexsystemet erbjuder en god sekretessnivå i kombination med många praktiska och användarvänliga funktioner. Bl.a. används systemet för automatisk statusrapportering. Man slipper då talad larmkvittering, ankomst- och avrapportering. Allt sker med ett enkelt knapptryck. Detta minskar administrationen och ökar exaktheten i bl.a. tidsangivelser. I kombination med GPS-positionering kan larmcentralen ha en mycket god överblick om var aktuella enheter geografiskt befinner sig. På de ställen där det används har användarna varit mycket nöjda och arbetssituationen har underlättats markant. GPS-positionering 3 som har nämnts flera gånger är samma system som många båtar och fartyg använder sig av för att navigera. Med hjälp av ett antal satelliter kan en GPSenhets geografiska position bestämmas på metern när. Detta ger en ökad säkerhet för enheter ute på skadeplats och det ger en ökad överblick för samordnande instanser. Systemet är uppbyggt och administreras av amerikanska försvaret. Utöver de sambandsalternativ som tagits upp här finns ytterligare en uppsjö mer eller mindre lokala varianter, lösningar och tillämningar. Det är därför omöjligt att ta upp alla här Manuella selektiva anrop. Alla radioanläggningar för tal som tagits i bruk från och med juli 1986 skall vara försedda med selektivanropsutrustning. Radioapparaterna på din kår har säkert ett antal förprogrammerade val för selektiva anrop. Men i vissa situationer är det nödvändigt att göra andra anrop än de allra vanligaste. Vi kommer därför att här öva hur detta går till. De är två olika val man måste göra, sändningskanal och selektivkod. Kanalvalet är helt beroende på vem man söker. Kraftigt förenklat kan man sammanfatta kanalvalen såhär: Lokalkanal (under insats eventuellt Enheter inom egen kår/kommun skadeplatskanal) Enheter inom den kommunala räddningstjänsten utanför egen kår/kommun Ambulans Polis och övriga enheter inom den samlade räddningstjänsten Respektive kommuns lokalkanal eller samverkanskanalen Länskanal eller samverkanskanalen Samverkanskanalen Tidigare har begreppet anropsnummer tagits upp. Anropsnumret är direkt kopplat till en radiostations selektivkod. Det finns olika sorter av anrop: 3 GPS = Global Positioning System

5 Talat anrop Individanrop Gruppanrop Nödanrop Larmanrop Sökning med tal (utan selektivkod) Sökning av en enda radiostation Sökning av en grupp radioapparater, exv. alla enheter inom den egna kåren Anrop som görs då fara för liv eller egendom finns och omedelbar hjälp måste kunna rekvireras. Används vid eget nödläge. Ett individanrop sker med den enskilda radiostationens selektivkod enligt det system som presenterades i kapitel 1. (AABBC, AA = länskod, BB = stationssiffror, C = funktionssiffra). Den sökta radion ger ofta en kvittenston som talar om att den uppfattat sökningen. Det förekommer olika typer av kvittenstoner beroende på om radiostationen är inställt på s.k. yttre larm eller vidarekoppling. Ett gruppanrop sker med olika lokala system. Ett allmänt vedertaget gruppanrop är det till alla enheter inom det egna närområdet. Det sker enligt selektivkodssystemet 00AAB där AA är länskoden och B är områdeskoden. Ex: anropar alla enheter vars anropsnummer börjar på 367 (vilket innebär räddningstjänstens enheter i Kungälvs, Ale och Öckerö kommuner i Västra Götalands län). Ett nödanrop sker antingen som talat anrop där man begär företräde i ett pågående samtal. Sådant företräda skall ALLTID beviljas. I brådskande lägen, då SOS-centralens eller polisens länskommunikationscentrals anropsnummer inte är kända, kan SOS-anrop eller polisanrop användas som nödanrop på samverkanskanalen (kanal 02). Ett larmanrop sker vid eget nödläge med selektivkod på samverkanskanalen (kanal 02). Ett larmanrop kommer till den närmaste av polisens länskommunikationscentraler. Övning 4.1 Instruktören går igenom hur man väljer kanaler och selektivnummer på kårens mobila och bärbara radioapparater. Instruktören visar också hur de olika radioapparaterna reagerar på olika sorters selektiva anrop samt hur apparaterna kan ställas in för yttre larm och vidarekoppling.

6 Övning 4.2 I denna övning skall vi från en mobil radio selektivt söka en annan mobil radio och genomföra ett förbindelseprov. Arbeta ihop med en kollega.! Ni sätter er i var sin bil med radiostation och söker varandra selektivt på lokalkanalen. Följ mallen nedan: O701 O704 Selektivkod på kanal 54 Kvittenston Olof 704 här kom. Från Olof 701: förbindelseprov kom. Förbindelsen fullgod. Klart slut från Olof 701. Upprepa övningen åt andra hållet. Förbindelsen fullgod slut kom.

7 Övning 4.3 I denna övning skall vi selektivt söka en bärbar radio från en mobil radio och tvärt om. Arbeta ihop med en kollega.! Den ena kollegan sätter sig i en bil med radio.! Den andra kollegan tar en bärbar radio och placerar sig så att de båda inte ser varandra.! Sök från bilens radio till den bärbara radion på lokalkanalen och genomför ett förbindelseprov. Följ mallen nedan: O701 O704 bärbar Selektivkod på kanal 54 Kvittenston Olof 704 bärbar här kom. Från Olof 701: förbindelseprov kom. Förbindelsen fullgod. Klart slut från Olof 701. Förbindelsen fullgod. Slut kom. Observera att det är radiostationen i bilen som styr samtalet när sökningen görs från den bärbara radiostationen. Följ mallen nedan: O704 bärbar O701 Selektivkod på kanal 54 Från Olof 704 bärbar: förbindelseprov kom. Förbindelsen fullgod. Slut kom. Kvittenston Olof 701 här kom. Förbindelsen fullgod kom. Klart slut från Olof 701.

8 Övning 4.4 I denna övning skall vi söka polisens länskommunikationscentral och utföra ett förbindelseprov. Värt att notera är att polisens radiosystem som är en vidareutveckling av räddningstjänstens fungerar lite annorlunda. O102 LKC Uddevalla Selektivkod på kanal 02 Kvittenstoner Uppkopplingstoner 83 här kom. Från Olof 102: förbindelseprov kom. Förbindelsen fullgod kom. Förbindelsen fullgod. Slut kom. Klart slut från 83. Om radiostationerna på din kår använder sig av s.k. 11-tonssignalering skickar den med sin egen identitet i sökningen och polisens ledningscentral ser då direkt vilken radiostation som sökt Att prata i radio - praktik Dessa praktiska övningar följer ingen uppställd mall, utan ger eleven frihet att själv experimentera. Använd de olika typerna av mobila och bärbara radiostationer som finns på din kår och lek. Titta på teorin för att prata i radio och gör alla de fel som tas upp där. Lyssna och märk skillnaden mellan de olika sätten att prata. Prova också att prata i radio när du är andfådd, t.ex. efter att ha joggat några varv runt stationen. Prova och se hur du kan få ner andfåddheten, kanske genom ett par djupa andetag, och att det kanske lönar sig att vänta någon halvminut innan man pratar.