å r s r e d o v i s n i n g S B U S t a t e n s b e r e d n i n g f ö r m e d i c i n s k u t v ä r d e r i n g

Transkript

1 2009 å r s r e d o v i s n i n g S B U S t a t e n s b e r e d n i n g f ö r m e d i c i n s k u t v ä r d e r i n g

2

3

4 Diarienummer Innehållsförteckning 1 Inledande kommentarer 5 2 Resultatredovisning Projektverksamhet Informationsspridning Internationellt samarbete Övrig återrapportering Verksamhetens totala kostnader och intäkter 63 3 Ekonomisk redovisning Sammanställning över väsentliga uppgifter Resultaträkning Balansräkning Redovisning mot statsbudgetens utgiftsanslag Redovisningsprinciper Noter 74 4 Beslut 81 Bilaga 1 SBU:s personal den 31 december Bilaga 2 Ledamöter i de vetenskapliga råden och i Lekmannarådet den 31 december

5 4 SBU:S ÅRSBERÄTTELSE 2009

6 1 Inledande kommentarer SBU:s uppdrag är att utvärdera etablerade och nya metoder ur ett samlat medicinskt, ekonomiskt, samhälleligt och etiskt perspektiv samt sprida resultaten av utvärderingarna till den svenska hälso- och sjukvården. Årsredovisningen för år 2009 överlämnas härmed. Den innehåller en redovisning av såväl ekonomi som resultat av SBU:s verksamhet. Vi har jämfört med andra kunskapsorganisationer såväl internationellt som nationellt lagt ner relativt stort utrymme åt att försöka bedöma effekterna av vår verksamhet. Det är inte helt lätt eftersom många samverkande faktorer bidrar till hur kunskap sprids och tillgodogörs, men vår bedömning är att svensk hälso- och sjukvård har stort förtroende för SBU:s verksamhet och i relativt stor utsträckning förändrar sin praxis efter de slutsatser som redovisas i rapporterna. Effektiviseringarna i vården har vida överstigit SBU:s budgetramar. För att göra denna bedömning mäter vi ofta praxis före och efter publiceringen av rapporterna. Effekterna av förändringarna kan ta flera år innan de får fullt genomslag och vi har därför valt att både analysera eventuella effekter av årets publicerade rapporter och de som publicerats några år tillbaka i tiden. År 2009 har 6 stora gula rapporter, 5 Alert-rapporter, 6 SBU Kommenterar och 51 svar inom ramen för upplysningstjänsten publicerats. Vidare har en underlagsrapport överlämnats till (Tandvård- och läkemedelsförmånsnämnden (TLV) om behandlingsmetoder för blödarsjuka. Regeringen har också gett oss nya uppdrag och flera stora projekt har startat kring psykiatri. Samarbetet mellan myndigheterna på hälso- och sjukvårdsområdet har intensifierats och erfarenheterna kring samverkan inom diabetesområdet har t ex varit mycket positiva. För att uppnå praxisförändringar läggs en hel del resurser ner på att föra ut den kunskap som genereras. Implementeringsforskning visar generellt att det behövs många kompletterande insatser och att budskapet måste upprepas för att få genomslag. Stor spridning av sammanfattningar, deltagande på viktiga konferenser, artiklar, studiebrev med praktikfall för allmänmedicinare och en egen tidning Vetenskap och Praxis med stor spridning är några av våra strategier. Den kanske effektivaste strategin är att involvera framstående experter i våra projekt som sedan blir effektiva ambassadörer för att uppnå önskade förändringar. SBU:s webbplats är en allt viktigare källa för vården att få information. Jämfört med 2008 har antalet unika besökare ökat med 50 procent och antalet nedladdningar av filer och rapporter med 150 procent. SBU:s webbplats blev en av fyra nominerade till Web Service Award i kategori Samhällskommunikation för användarvänlighet och hur nöjda kunderna är. Samarbetet med landstingen har också utökats, t ex den nationella samverkansgruppen för kunskapsstyrning (NSK) där Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), landstingen och de fyra myndigheterna (SBU, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV)) samverkar. SBU har också tagit ett initiativ och bildat ett nätverk med regionala HTA organisationer. En del landsting har startat regionala HTA-centra som t ex gör utvärderingar inför investeringar i nya metoder eller aktivt arbetar för att sprida resultaten från SBU rapporter. Västra Götaland, Östergötland, Örebro och Stockholm har sådana enheter. Syftet med nätverket är att öka spridningen av varandras arbeten, minska dubbelarbete och höja kvaliteten i utvärderingarna. 5

7 6 SBU:S ÅRSBERÄTTELSE 2009

8 2 Resultatredovisning 2.1 Projektverksamhet SBU:s instruktion SBU har till uppgift att vetenskapligt utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder i hälso- och sjukvården ur medicinskt, ekonomiskt, samhälleligt och etiskt perspektiv. SBU ska sammanställa utvärderingarna på ett enkelt och lättfattligt sätt. Återrapportering SBU ska kortfattat redovisa de utvärderingsprojekt som bedrivits under året och vilka rapporter som har färdigställts. Viktiga frågeställningar och resultat ska framgå, bl a vilka kostnader projektet medfört och till hur stor del de finansierats med externa medel. Även beslut om nya projekt ska redovisas. SBU:s utvärderingsverksamhet Inom ramen för SBU:s utvärderingsverksamhet utarbetas rapporter som analyserar det samlade medicinska, ekonomiska, samhälleliga och etiska kunskapsläget. SBU:s målsättning är att brett belysa olika problemområden och det är därför värdefullt att i processen engagera experter som företräder olika perspektiv och är verksamma inom hälso- och sjukvården. SBU bedriver sin verksamhet med vetenskaplig utvärdering i olika program. Stora breda problemområden publiceras som gula rapporter, SBU Alert för nya metoder, SBU Kommenterar utländska rapporter samt Upplysningstjänst för vården. SBU har också i ökad utsträckning åtagit sig att göra systematiska litteraturgenomgångar åt andra myndigheter, t ex Socialstyrelsen och Försäkringskassan. Dessa utvärderingar finansieras i huvudsak av dessa myndigheter. Från och med 2009 har SBU också tagit fram underlag baserade på systematiska litteraturgenomgångar som underlag för TLV:s läkemedelsbedömningar. En miljon kronor har förts över från TLV:s anslag till SBU:s för detta arbete. 7

9 SBU:s rapporter publiceras i olika serier: SBU utvärderar Gula rapporter I denna serie presenteras de vetenskapliga utvärderingar som utförts av SBU:s projektgrupper och som ofta omfattar ett viktigt sjukvårdsproblem. Manus granskas av SBU:s kansli, av särskilt utsedda externa granskare, av SBU:s vetenskapliga råd samt godkänns slutligen av SBU:s nämnd. Rapporter i denna serie innehåller en sammanfattning av de viktigaste slutsatserna utarbetade av SBU:s nämnd och råd. Vissa rapporter översätts till engelska. SBU utvärderar SBU Alert I denna serie presenteras utvärderingar av nya medicinska metoder i ett tidigt stadium av deras utveckling och spridning. Utvärderingarna görs i samarbete med experter inom respektive område och rapportmanus granskas av Alertrådet. Nämndens arbetsutskott godkänner rapporterna för publicering. Publicering sker i huvudsak elektroniskt. SBU Kommenterar I denna serie presenteras aktuella kunskapssammanställningar från andra länder. Dels sammanfattas rapporten, dels kompletteras den med kommentarer som rör tillämpningen av informationen i Sverige; det kan t ex gälla hälsoekonomiska aspekter. Publicering sker elektroniskt. Upplysningstjänst för vården Denna verksamhet med snabba svar på kliniska frågor startade under 2008 och svaren publiceras elektroniskt. Utvärderingar på andra myndigheters uppdrag Dessa utvärderingar presenteras också som vanliga SBU-rapporter. Det gäller också uppdrag från regeringen. SBU:s vita rapporter I denna serie publiceras andra typer av genomgångar som inte alltid är baserade på en systematisk litteraturgenomgång. Här ingår t ex rapporter från konferenser. Det kan också gälla mer begränsade genomgångar som gjorts åt regeringen eller åt andra myndigheter och organisationer. I några fall har vita rapporter publicerats som böcker utgivna av olika förlag. Engelska publikationer Många av SBU:s rapporter har utgivits som böcker på engelska eller i form av supplement till vetenskapliga tidskrifter. I vissa fall publiceras rapporternas innehåll på engelska i en serie av vetenskapliga artiklar där de huvudsakliga resultaten presenteras. Det är viktigt både för SBU och för de forskare som arbetar för SBU att resultaten av det omfattande arbetet får en internationell spridning och blir tillgängliga för organisationer i andra länder som SBU samarbetar med. 8 SBU:S ÅRSBERÄTTELSE 2009

10 Tabell Antal publicerade SBU-rapporter och svar per publiceringsform Gul serie Alert SBU Kommenterar 6 2 Vit serie 1 1 Upplysningstjänsten Övriga* 2 2 * I tabellen redovisas publikationer på engelska under övriga Kunskapssammanställningar för kliniska problemområden (gula rapporter) Utvärderingen av det vetenskapliga kunskapsläget för metoder för diagnostik och behandling som ingår i ett definierat problemområde i hälso- och sjukvården, utförs inom ramen för särskilda projekt. Arbetet bedrivs av tvärvetenskapligt sammansatta projektgrupper (7 15 personer). Vid tillsättningen av grupperna eftersträvas en jämn könsfördelning och en geografisk spridning över landet. Grupperna arbetar i cirka tre år. Arbetet leds av en särskilt utsedd ordförande och samordnas från SBU:s kansli. Val av projekt Förslag på lämpliga ämnen kommer från många olika håll; via enkäter, konferenser, professionella organisationer, enskilda personer samt SBU:s kansli, råd och styrelse. Kriterier för vad som ska styra valet finns fastlagda och prioriteringen av olika förslag till nya projekt sker i flera steg. Det slutliga beslutet om vad som bedöms som mest angeläget fattas av SBU:s nämnd. Ibland kan även regeringen ge SBU ett uppdrag att vetenskapligt utvärdera ett visst område. Arbetsprocessen Även om medlemmarna i projektgrupperna har stor erfarenhet från sjukvården och från den medicinska forskningen behövs en särskild introduktion i den metodik som SBU tillämpar för systematisk utvärdering av vetenskapliga studier. Arbetet inleds därför med en genomgång av SBU:s arbetsmetoder. Gruppen upprättar sedan en plan för arbetet. En viktig del av arbetet är att tydligt klargöra vilka frågeställningar som ska besvaras. När kriterierna för vilken vetenskaplig litteratur som ska inkluderas eller exkluderas har fastställts, vidtar sökningar i olika databaser för att finna studier som uppfyller kriterierna. Bedömningen av relevansen hos de vetenskapliga artiklarna sker i flera steg, med successiv utsortering av det som inte bedöms vara av intresse eller som har otillräcklig vetenskaplig kvalitet. Den återstående vetenskapliga litteraturen av hög eller acceptabel kvalitet som i ett projekt kan bestå av resultat från mer än studier sammanställs och analyseras. Därefter görs en syntes av det rådande kunskapsläget inom området, vilken utgör basen för den rapport som sedan utarbetas. Det färdiga manuskriptet skickas sedan till 3 7 externa experter för granskning av det vetenskapliga innehållet och för bedömning av om de formulerade slutsatserna överensstämmer med vad den inkluderade litteraturen visar. SBU:s vetenskapliga råd granskar 9

11 rapportens innehåll och förslag till SBU:s sammanfattning och slutsatser. SBU:s nämnd godkänner slutligen sammanfattningen och publiceringen av rapporten. Under året har SBU vidareutvecklat sin metodbok. Den beskriver de granskningsmetoder och bedömningar som görs av det vetenskapliga underlaget. SBU har också deltagit i det internationella samarbetet som pågår med att skapa ett mer enhetligt system för gradering av säkerheten i det samlade vetenskapliga underlaget (GRADE). SBU Alert tidig utvärdering av nya metoder SBU Alert är ett programområde med uppdrag att utvärdera nya medicinska metoder och omvårdnadsmetoder i ett tidigt stadium av deras utveckling och spridning. Sedan starten 1997 har cirka 450 förslag på medicinska metoder eller omvårdnadsmetoder varit föremål för prioritering i Alertrådet och av dessa har 135 valts ut för utvärdering. Hittills har 92 Alertrapporter publicerats, varav 5 under Arbetsprocessen Utvärdering sker som regel av en metod i taget. Avsikten är att informera beslutsfattare i den svenska hälso- och sjukvården, såväl medicinskt utbildade som administratörer och politiker, om det vetenskapliga kunskapsläget när det gäller metodernas patientnytta, risker och kostnadseffektivitet. Vidare görs en bedömning av metodens tänkbara etiska och sociala konsekvenser liksom dess eventuella påverkan på hälso- och sjukvårdens struktur och organisation. Alertrådet Ett särskilt vetenskapligt råd (Alertrådet) är knutet till Alertprogrammet. Alertrådet består av 14 företrädare för olika kunskapsområden inom hälso- och sjukvården inklusive representanter för Läkemedelsverket, Socialstyrelsen samt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). För varje metod som utvärderas engageras minst två externa experter, som är verksamma inom det aktuella kunskapsområdet och har erfarenhet av den metod som utvärderas. Alertrådet medverkar i utvärderingsprocessen och ansvarar för den sammanfattande bedömningen av kunskapsläget. Slutligen godkänns manus för publicering av SBU:s nämnds arbetsutskott. SBU Kommenterar Systematiska översikter från norska, danska, brittiska och kanadensiska HTA-organisationer har identifierats och presenterats för SBU:s prioriteringsgrupp. Arbetsprocess En SBU Kommenterar innehåller en sammanfattning av originalrapporten samt en kommentar där relevansen för svenska förhållanden diskuteras. Information om resultatet av granskningen av originalrapporten samt ämnesrelevanta faktarutor ingår också. En projektledare och en hälsoekonom granskar tillsammans originalrapporten och gör ett utkast till sammanfattning. Minst en sakkunnig ämnesexpert granskar rapport och sammanfattning och skriver ett utkast till SBU:s kommentar. Externa experter granskar sammanfattning och kommentar, som därefter skickas till en granskare i SBU:s råd för synpunkter. Beslut om publicering tas av myndighetschefen i samråd med ordförande för SBU:s nämnd och råd. Publikation sker på med en länk till originalrapporten. Under 2009 har vi även lagt till ett utskriftsvänligt pdf-format. 10 SBU:S ÅRSBERÄTTELSE 2009

12 Upplysningstjänst för vården SBU:s Upplysningstjänst ger riktade svar på avgränsade medicinska frågor. Syftet är att underlätta evidensbaserade beslut. Tjänsten vänder sig främst till beslutsfattare inom hälsooch sjukvården och målet är att ge ett svar inom ett par månader. Arbetsprocessen Frågorna ställs till Upplysningstjänsten via SBU:s hemsida. Upplysningstjänsten följer i stort SBU:s arbetsmetodik för litteratursökning men har ett smalare angreppssätt. Svaren baseras främst på HTA-rapporter och systematiska översikter, kompletterat med nyare kontrollerade studier. Svaren utarbetas av personal på SBU:s kansli. De granskas inte av SBU:s råd eller nämnd och är inte evidensgraderade. Omfattande svar granskas dock ofta av sakkunniga experter. Omfattningen Under 2009 har Upplysningstjänsten svarat på 51 frågor. Tjugotvå av svaren har publicerats på SBU:s webbplats Utvärdering Upplysningstjänsten utvärderades med hjälp av Navigare i januari 2009 då 23 frågeställare intervjuades. Upplysningstjänsten fick mycket gott betyg. 85 procent av de tillfrågade ansåg att de hade fått ett fullgott svar på sina frågor. Svaret ökade kunskapen mycket, var ett stort beslutsstöd och det är troligt att frågeställarna kommer att rekommendera tjänsten till kollegor. Marknadsföring Upplysningstjänsten har marknadsförts med hjälp av nyhetsbrev och personlig e-post till beslutsfattare i vården. Upplysningstjänsten har även fått stor plats i SBU:s monter på Medicinska Riksstämman 2009 samt i två nummer av Vetenskap & Praxis. Avslutade projekt under år 2009 Gula rapporter Äldres läkemedelsanvändning hur kan den förbättras? Ordförande: Sten Landahl, professor Projektledare: Juliette Säwe Syftet med projektet har varit att kartlägga de viktigaste orsakerna till läkemedelsrelaterade problem hos äldre med många olika sjukdomar och symtom samt att identifiera vilka åtgärder som är mest effektiva för att uppnå förbättrad läkemedelsbehandling. Samtidigt som olämplig medicinering gör skada, så bidrar läkemedelsbehandlingen till att ge människor bättre hälsa och högre livskvalitet långt upp i åldrarna. Men användningen av läkemedel måste förbättras avsevärt. Idag skadas många helt i onödan, och samhället betalar miljardbelopp varje år för problem som hade kunnat undvikas. Rapporten omfattar en utvärdering av vilka olika metoder som kan användas för att undvika läkemedelsrelaterade problem hos sköra äldre. 11

13 Rapporten visar att det inte finns någon enskild åtgärd som kan lösa dagens bekymmersamma problem med läkemedelsbehandling av äldre patienter. Istället krävs flera samtidiga förändringar som rör informationshantering, rutiner och hjälpmedel för förskrivning och behandlingsuppföljning, distribution av läkemedel samt utbildningsinsatser. Vårdens organisation och ansvarsfördelning bör också anpassas och klargöras. Flera aktörer måste samverka runt patienten men samverkan måste också ske organisatoriskt mellan regioner, landsting, kommuner, verksamhetsansvariga, läkemedelssakkunniga, hälso- och sjukvårdens yrkesorganisationer och företrädare för patientintressen. Dessa aktörer bör få ett övergripande uppdrag att utforma en åtgärdsplan som tar ett helhetsgrepp med många samtidiga insatser på olika nivåer. För äldre patienter med många diagnoser och många läkemedel skulle situationen förbättras om det vid konsultationen fanns rutiner för regelbunden avstämning av behandlingens effekt i varje enskilt fall och i samråd med patienten. Rapporten publicerades i maj Vacciner till barn skyddseffekter och biverkningar Ordförande: Åke Örtqvist, docent Projektledare: Juliette Säwe Bakgrunden till projektet har varit en oro bland vissa föräldrar för eventuella risker med att vaccinera små barn. Under en period i början på 2000-talet sågs även en minskad vaccinationsfrekvens. Denna utveckling sågs även i övriga länder i västvärlden och ansvariga myndigheter slog larm om en ökad risk för epidemier. Det har därför bedömts som angeläget att genom en noggrann granskning av den vetenskapliga litteraturen ge en samlad bedömning av evidensen för effekter och bieffekter av vaccin som idag ingår i barnvaccinationsprogrammet. I första hand har vaccin mot röda hund, mässling, påssjuka, kikhosta, hepatit B, tuberkulos samt Haemophilus influenzae typ b granskats. Det finns en omfattande litteratur inom området och flera stora studier belyser dessa frågor. Rapporten visar tydligt att nyttan med de vaccin som erbjuds alla barn i Sverige är mycket större än riskerna för eventuella biverkningar. Erfarenheter från många länder och den samlade forskningen visar att de sjukdomar som vaccinerna skyddar mot är mycket mer riskfyllda än själva vaccinerna. Kombinerad vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund skyddar mot dessa sjukdomar och mot de allvarliga följdproblem som de kan ge. Vaccination ökar inte risken för autism, epilepsi, diabetes typ 1 eller allvarliga infektioner som kräver sjukhusvård. Feber är dock en vanlig biverkan. Vaccination mot kikhosta en mycket smittsam infektion som kan bli långdragen och få allvarliga följder skyddar barn från att insjukna och gör att färre behöver vårdas på sjukhus. Den samlade forskningen tyder inte på att vaccinet skulle orsaka allvarliga biverkningar. Vaccination mot bakterien Haemophilus influenzae typ b (Hib) ger ett effektivt skydd mot infektioner (t ex hjärnhinna, lungor, öron och leder). Inga data tyder på att Hib-vaccin skulle ge allvarliga biverkningar. Vaccination mot hepatit B skyddar effektivt mot hepatit. Det finns inte tillräckligt med vetenskapligt underlag för att vare sig utesluta eller bekräfta att hepatit B- vaccin skulle kunna ge multipel skleros (MS), men de data som finns idag talar sammantaget mot ett orsakssamband. I mycket sällsynta fall kan vaccinet ge en allvarlig överkänslighetsreaktion. Vaccination mot tuberkulos (som bara erbjuds vissa barn) kort efter nyföddhetsperioden skyddar tre av fyra barn mot olika former av tuberkulos. Spridd 12 SBU:S ÅRSBERÄTTELSE 2009

14 tuberkulos är en livsfarlig men ytterst sällsynt biverkan av vaccinationen som framför allt har drabbat barn med en sällsynt genetisk immunbristsjukdom. För att hinna upptäcka immunbristsjukdomen ges vaccination mot tuberkulos därför först efter 6 månaders ålder. Rapporten publicerades i mars Transkraniell magnetstimulering vid depression Experter: Tove Gunnarsson, överläkare, Christian Rück, överläkare, Bengt Brorsson Projektledare: Agneta Pettersson SBU har uppdaterat avsnittet om transkraniell magnetstimulering i rapporten Behandling av depressionssjukdomar (SBU-rapport 166/2, 2004). I rapporten bedömde SBU att metoden var ny och att det vetenskapliga underlaget var otillräckligt. Sedan dess har ett stort antal nya studier publicerats. Det går dock fortfarande inte att avgöra patientnyttan med metoden. Magnetstimulering förefaller ha en bättre effekt än inaktiv kontroll vid behandling av depression hos patienter som inte förbättrats av tidigare behandling med antidepressiva läkemedel. Å andra sidan är det inte säkerställt att metoden inte ger minnesstörningar. Därför behövs ytterligare forskning innan det går att avgöra vilken roll metoden kan få i rutinsjukvård. Rapporten publicerades elektroniskt i mars Diabetesprojekten Inom ramen för Socialstyrelsens arbete med nationella riktlinjer för diabetesvården har SBU ombetts att bistå med systematiska litteraturöversikter inom några viktiga områden. Tre litteraturöversikter har publicerats under Dessa omfattar patientutbildning vid diabetes, egna mätningar av blodglukos vid diabetes utan insulinbehandling samt intensiv glukossänkande behandling vid diabetes. Patientutbildning vid diabetes Ordförande: Karin Wikblad, professor Projektledare: Sophie S. Werkö I Sverige finns cirka personer med diabetes och antalet ökar. På grund av sjukdomens karaktär är eget ansvar och därmed kunskap om sjukdomen en förutsättning för att undvika framtida komplikationer. Därför är det viktigt för människor med diabetes att de har en sund livsstil och att de själva tar huvudansvaret för sin egen behandling. Patientutbildning i egenvård har en central roll i diabetesvården och ingår som en rutinmässig del i vården av personer med diabetes. Patientutbildning kan ges individuellt eller i grupp och handlar om patientens rätt och förmåga att påverka och medverka i sin egen vård och behandling. En renodlad utbildningsinsats saknas i dagsläget för patienter med diabetes. Den eventuella utbildning som patienten blir erbjuden varierar både i innehåll och form från landsting till landsting. Därför är ett av projektets syften också att klarlägga vilka metoder som har visat bäst effekt. Rapporten sammanfattar det vetenskapliga underlaget för individuella och 13

15 gruppbaserade patientutbildningsprogram samt psykologiska interventioner i form av stödprogram baserade på kognitiv beteendeterapi (KBT) och metoden motivationshöjande samtal (MI, AMI, MET). Projektets frågeställning var: Medför individuella och gruppbaserade utbildningsprogram gynnsamma effekter på HbA1c och livskvalitet efter 6 månader respektive 1 2 år? Har det betydelse för effekten på HbA1c vem som leder utbildningsprogrammet? Är individuella och gruppbaserade utbildningsprogram kostnadseffektiva? Leder beteendeorienterad patientutbildning (stödprogram baserat på KBT) till bättre HbA1c -värden och livskvalitet i jämförelse med sedvanlig vård? Resulterar metoden motivationshöjande samtal i bättre effekter på HbA1c och livskvalitet än sedvanlig vård? Rapportens slutsatser: Patientutbildning Det viktigaste måttet på långsiktig genomsnittlig glukoskontroll är HbA1c, som också är starkt kopplat till förekomsten av långsiktiga komplikationer. Utbildningsprogram i grupp för personer med typ 2-diabetes, ledda av personer som har ämneskompetens och som är väl insatta i de pedagogiska metoderna i programmet, medför en betydande sänkning av HbA1c efter 1 2 år. Individuell utbildning för personer med typ 2-diabetes ger liten sänkning av HbA1c efter 1 år. SBU:s beräkning av de samhällsekonomiska kostnaderna visar att grupputbildningen kostar mer än individuell utbildning, pga fler undervisningstillfällen under längre tid, och därmed skillnader i tid och resekostnader för deltagarna. I förhållande till de effekter som grupputbildningen ger på HbA1c är dock kostnaden låg. Motivationshöjande samtal enligt MI-metoderna (MI, AMI och MET) Den vetenskapliga litteraturen visar ingen skillnad mellan motivationshöjande samtal enligt MI-metoderna (MI, AMI och MET) och sedvanlig vård när det gäller effekt på HbA1c hos personer med diabetes vid mätningar upp till 1 år. Mer forskning behövs vad gäller kontrollerade studier av effekter på HbA1c och livskvalitet av såväl individuell som gruppbaserad patientutbildning vid typ 1-diabetes samt av beteendeorienterad patientutbildning i form av stödprogram baserat på kognitiv beteendeterapi (KBT) och motivationshöjande samtal enligt MI-metoden. Rapporten publicerades elektroniskt maj Egna mätningar av blodglukos vid diabetes utan insulinbehandling Ordförande: Mikael Rydén, docent Projektledare: Bo Freyschuss Systematiska egna mätningar av blodglukos med hjälp av teststickor är praxis vid insulinbehandlad diabetes. Vid typ 2-diabetes utan insulinbehandling har man ifrågasatt nyttan av systematiska egna mätningar av blodglukos. Typ 2-diabetes är vanligt och förekomsten i den vuxna befolkningen är cirka 4 procent, varav i storleksordningen hälften har insulinbehandling. Risken för komplikationer vid diabetes är starkt kopplad till den långsiktiga blodglukoskontrollen. Det finns ett flertal olika möjligheter att följa glukosvärdena. De mest använda och välstuderade metoderna är dels egna blodglukosmätningar med teststickor som avläses med hjälp av en mätare ( self monitoring of blood glucose som förkortas SMBG), dels mätning av HbA1c. HbA1c är ett blodprov som 14 SBU:S ÅRSBERÄTTELSE 2009

16 ofta tas i samband med att patienten är på besök hos läkare eller sjuksköterska och ger en uppfattning om de genomsnittliga blodglukosnivåerna i blodet under de senaste sex veckorna före provtagningen. Egna blodglukosmätningar är patientens instrument för att få insikt om de egna glukosnivåerna i blodet. Utgångspunkten för rapporten är att teststickor för egna mätningar av blodglukos, som är gratis för patienten, utgör en mycket stor kostnad för sjukvården. Egna mätningar av blodglukos med hjälp av teststickor är förenade med stora samhällskostnader, i storleksordningen 500 miljoner kronor per år i Sverige. Det är därför viktigt att fastställa patientnytta och kostnadseffektivitet för användningen av teststickor för egna mätningar av blodglukos. Projektets frågeställning var: Leder systematiska egna mätningar av blodglukos med hjälp av teststickor hos patienter med diabetes mellitus typ 2 utan insulinbehandling till ökad patientnytta i form av minskat antal sena komplikationer, förbättrad långsiktig blodglukoskontroll, ökad livskvalitet och/eller minskad risk för allvarlig hypo- och hyperglykemi? Är systematiska egna blodglukosmätningar kostnadseffektiva? Rapportens slutsatser: Det vetenskapliga underlaget visar ingen tydlig nytta av att personer med typ 2-diabetes utan insulinbehandling gör systematiska egna mätningar av blodglukos med hjälp av teststickor. Exempel på specifika situationer då det kan finnas skäl för personer med typ 2-diabetes utan insulinbehandling att använda teststickor är vid symtomgivande hypoglykemi, särskilt hos de patienter som behandlas med sulfonylureapreparat och metiglinider. Egna mätningar kan behövas även för andra ändamål, t ex i pedagogiskt syfte, i samband med förändrad terapi samt vid akut sjukdom. En mer restriktiv användning av teststickor i denna patientgrupp skulle kunna minska kostnaderna utan att öka de medicinska riskerna. Rapporten publicerades elektroniskt våren Intensiv glukossänkande behandling vid diabetes Ordförande: Mikael Rydén, docent Projektledare: Bo Freyschuss, Sophie Werkö I denna rapport granskas den vetenskapliga forskningen avseende effekterna av intensiv behandling i syfte att sänka blodglukos ned mot nära normala nivåer vid både typ 1- och typ 2- diabetes. Typ 1- och typ 2-diabetes är två olika sjukdomar och de måste därför bedömas var för sig. Vid typ 1-diabetes innebär detta livsstilsbehandling i kombination med intensifierad insulinbehandling. Vid typ 2-diabetes är livsstilsbehandlingen om möjligt ännu viktigare och förutom insulin finns ett flertal alternativa läkemedel i tablettform. Såväl typ 1- som typ 2- diabetes leder på lång sikt till komplikationer. Dessa drabbar ofta de små kärlen i näthinnan, njurarna och nerverna vilket leder till nedsättning av syn, njurfunktion och känsel (mikrovaskulära komplikationer). I dess mest allvarliga form leder dessa tillstånd till blindhet, terminal njursvikt och fotsår/amputation. Emellertid är det också väl känt att diabetes är en stark riskfaktor för hjärtkärlsjukdom, manifesterat som hjärtinfarkt/kärlkramp, stroke och fönstertittarsjuka (makrovaskulära komplikationer). 15

17 Projektets frågeställning var: Medför en tydlig sänkning av blodglukoskontrollen med hjälp av intensiv läkemedelsbehandling vid typ 1- och typ 2-diabetes minskad risk för mikrovaskulära komplikationer och hjärt-kärlsjukdom? Finns det en ökad risk för biverkningar såsom allvarlig hypoglykemi och betydande viktuppgång? Hur påverkas livskvaliteten och är behandlingarna kostnadseffektiva? Rapportens slutsatser: Typ 1-diabetes Intensiv insulinbehandling vid typ 1-diabetes är krävande för både sjukvården och patienten men minskar risken för hjärt-kärlsjukdom och minskar kraftigt risken för skador på ögats näthinna, njurar och nerver. Risken för allvarlig hypoglykemi är ökad och utgör den viktigaste begränsande faktorn i behandlingen. Framgångsrik intensivbehandling av fler patienter skulle på sikt minska diabeteskomplikationerna och behandlingen är kostnadseffektiv. Typ 2-diabetes Vid nyupptäckt typ 2-diabetes leder intensiv glukossänkande behandling till minskad risk för hjärt-kärlsjukdom och för allvarliga skador på ögats näthinna. Behandlingen är förhållandevis enkel och risken för biverkningar liten. Framgångsrik intensivbehandling vid nyupptäckt typ 2-diabetes skulle på sikt minska sådana komplikationer. Behandlingen är kostnadseffektiv. För patienter som har haft typ 2-diabetes under 5 10 år eller längre är nyttan av intensiv glukossänkande behandling inte entydigt större än riskerna och kostnadseffektiviteten är oklar. Risken för njurskador minskar något. Beträffande risken för hjärt-kärlsjukdom är studierna motsägande. Det är viktigt att individualisera behandlingsmålen för dessa patienter och balansera risken för biverkningar, som allvarlig hypoglykemi, mot risken för sena diabeteskomplikationer, vilken ökar med stigande HbA1c. Det är angeläget med nya studier med ännu längre uppföljningstid för denna patientgrupp. Rapporten publicerades september Alert-rapporter Kylbehandling av nyfödda barn som drabbats av allvarlig syrebrist under förlossningen Experter: Uwe Ewald, adjungerad professor, Fredrik Serenius, professor Projektledare: Karin Rydin Kylbehandling är en ny metod som i några studier har visats ha positiva effekter vid symtom på hjärnskada, så kallad hypoxisk ischemisk encefalopati (HIE), hos nyfödda barn efter svår syrebrist i samband med förlossningen. Kylbehandling ges som ett komplement till sedvanlig behandling och bör startas så snart som möjligt efter födelsen (inom 6 timmar). Kylbehandlingen innebär att barnet kyls ned från cirka 37 till grader. Kylbehandlingen kan antingen ges så att hela kroppen kyls ned eller så att endast huvudet kyls ned. Nedkylningen pågår timmar varefter barnet långsamt värms upp till normal kroppstemperatur. Utvärderingen visade att kylbehandling minskar risken för att barnen dör eller drabbas av svårt funktionshinder. Men det krävs fortsatt uppföljning för att få mer kunskap om biverkningar, 16 SBU:S ÅRSBERÄTTELSE 2009

18 komplikationer och hur metoden bäst ska tillämpas. Det går inte att säga om kylbehandling är kostnadseffektivt, även om den relativt låga merkostnaden och de goda resultaten talar för det. Leukocytaferes vid inflammatorisk tarmsjukdom, främst ulcerös kolit Experter: Clas Göran Axelsson, med dr, Gunnar Järnerot, professor emeritus Projektledare: Johan Wallin De vanligaste kroniska inflammatoriska tarmsjukdomarna är ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Leukocytaferes är en metod som syftar till att lindra symtomen hos patienter med medelsvår till svår inflammatorisk tarmsjukdom genom att antalet vita blodkroppar (leukocyter) minskas för att dämpa den inflammatoriska reaktionen. De två vanligaste teknikerna innebär att blodet tappas ut via en venkateter, pumpas genom en cylinder (kolonn) med kulor av cellulosaacetat (Adacolumn) eller ett filter av polyesterfiber (Cellsorba), och därefter återförs till blodomloppet. När blodet passerar genom systemet fastnar leukocyter på kulorna eller i filtret. Konventionell behandling vid akuta skov syftar till att patienten ska bli symtomfri och inkluderar vanligen medicinering med kortison (kortikosteroider). Denna behandling medför dock ofta betydande biverkningar. Utvärderingen visade att det finns få studier av tillräcklig kvalitet avseende leukocytaferesbehandling och att det därför är angeläget att väl utformade och tillräckligt stora studier genomförs. Med nuvarande underlag går det inte att avgöra om leukocytaferes vid medelsvår till svår ulcerös kolit leder till bättre behandlingsresultat än konventionell behandling med kortikosteroider, eller placebobehandling. De studier som jämfört aferes- med steroidbehandling tyder på att behandlingarna ger jämförbara resultat och att leukocytaferes medför både färre och mildare biverkningar under behandlingstiden. Aferesbehandling kostar mer än konventionell läkemedelsbehandling och underlaget är otillräckligt för att bedöma metodens kostnadseffektivitet. Laser vid avlägsnande av karies Experter: Thomas Jacobsen, odont dr, Gunilla Sandborgh Englund, docent Projektledare: Sofia Tranæus Karies är den vanligaste orsaken till tandvärk och tandförlust. Laser är en ny metod för att avlägsna tandhårdvävnad som skadats av karies. De tre viktigaste slutsatserna från rapporten är: Laser är likvärdig med borr för att avlägsna kariesskadad tandhårdvävnad (Begränsat vetenskapligt underlag). Det tar längre tid att avlägsna kariesskadad tandhårdvävnad med laser än med borr (Begränsat vetenskapligt underlag). Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma laserbehandlingens påverkan på tandens pulpa. Det vetenskapliga underlaget är dessutom otillräckligt för att dra säkra slutsatser om metodens kostnadseffektivitet. Eftersom metoden bedöms vara likvärdig med borr för att avlägsna kariesskadad tandhårdvävnad, men är klart dyrare, kan den inte med dagens kostnader 17

19 betraktas som kostnadseffektiv. Laserbehandling medför att kostnaden per behandling blir cirka 300 kronor högre än vid användning av borr, om man gör i genomsnitt 5 10 laserbehandlingar per arbetsdag. Merkostnaden belastar för närvarande patienten. Rapporten kommer att användas av Socialstyrelsen som underlag för nationella riktlinjer inom ämnet kariologi. Dopaminerga medel vid restless legs syndrome Experter: Björn Holmberg, med dr, Håkan Widner, professor Projektledare: Johan Wallin RLS (restless legs syndrome) är en neurologisk sjukdom som ger obehagliga och ibland smärtsamma krypningar i benen och/eller armarna. Beroende på uppkomstmekanism kan man dela in RLS i primär och sekundär sjukdomsform. Dopaminerga medel, som omfattar dopaminagonister och levodopa, används för att lindra symtomen vid RLS. Utvärderingen visade att hos personer med måttlig till svår primär RLS leder behandling med dopaminagonisterna pramipexol, ropinirol eller rotigotin på kort sikt till lindrigare symtom och bättre livskvalitet. Effekten är dock måttlig i jämförelse med placebo och patienterna har i de flesta studier inte följts upp under längre tid än tre månader. Biverkningar förekommer också och leder i vissa fall till att behandlingen avbryts. Nyttan och riskerna med behandlingen på längre sikt är inte klarlagda. Utvärderingen visade att det finns ett visst stöd för att behandling med levodopa kan minska så kallade periodiska ben- och armrörelser under sömnen och förbättra patienternas sömnoch livskvalitet. Men det finns inte tillräckligt vetenskapligt underlag för att dra slutsatser om risken för biverkningar av levodopa. I utvärderingen konstaterades vidare att det är angeläget att ytterligare studier genomförs för att klargöra levodopas effektivitet och biverkningar vid RLS. Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för slutsatser om läkemedlens kostnadseffektivitet. Datorstödd träning för barn med ADHD Experter: Gunilla Thernlund, dr med vet, Eva Tideman, fil dr Projektledare: Agneta Pettersson ADHD ( attention deficit hyperactivity disorder ), är en uppmärksamhetsstörning som förekommer hos cirka 3 6 procent av alla barn i skolåldern. ADHD innebär bl a att barnet har svårt att koncentrera sig och att kontrollera sina impulser. Projektet syftade till att granska det vetenskapliga underlaget för två nya metoder som skulle kunna öka koncentrationsförmågan. Den ena metoden bygger på att barnet tränar arbetsminnet med hjälp av interaktiva datorprogram och den andra på att barnen tränar på att styra sina impulser med hjälp av så kallad neurofeedback. Det fanns få studier som undersökte om metoderna kan minska symtomen på ADHD. Huvudslutsatsen blev att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten på ADHD-symtom. I och med att interaktiva datorprogram används på många skolor och 18 SBU:S ÅRSBERÄTTELSE 2009

20 inom skolpsykiatrin konstaterade SBU också att det är angeläget med flera studier om programmens kort- och långtidseffekter. Rapporter från SBU Kommenterar Triptaner vid akut migrän Expert: Ingela Nilsson Remahl Projektledare: Pernilla Östlund Det är små skillnader i effekt mellan olika triptaner (selektiva serotonin-receptoragonister) vid behandling av akut migrän hos vuxna. Det visar en rapport från Canadian Agency for Drugs and Technologies. Migrän är en av våra vanligaste folksjukdomar. När smärtlindrande läkemedel inte hjälper, används särskilda migränläkemedel, så kallade triptaner. Behandling av opioidmissbruk med metadon och buprenorfin Expert: Markus Heilig Projektledare: Mikael Nilsson National Institute for Health Research i Storbritannien gav i mars 2007 ut en rapport om underhållsbehandling med metadon eller buprenorfin vid opioidberoende. Syftet med rapporten var att sammanställa det vetenskapliga underlaget för behandlingarnas effekt samt att i en hälsoekonomisk modellstudie undersöka vilka behandlingar som kan vara kostnadseffektiva. Resultaten visade bl a att fler heroinmissbrukare fortsätter behandling med metadon än med buprenorfin. Doseringen av läkemedlen var viktig för att nå goda behandlingsresultat högre doser gav oftast bättre resultat. På kort sikt var de båda preparatens kostnadseffektivitet likartad. Att förebygga död med implanterad defibrillator hos patienter med hög risk för allvarlig hjärtrytmrubbning Experter: Johan Brandt, Mårten Rosenqvist Projektledare: Veronica Murray Canadian Agency for Drugs and Technologies gav 2007 ut en rapport om primärförebyggande behandling med implanterbar defibrillator till patienter med hög risk för allvarlig hjärtrytmrubbning och plötslig död. Rapporten visade att en implanterad defibrillator i kombination med läkemedelsbehandling minskar risken för död hos patienter med hög risk för kammararytmi. Dödligheten minskade från 25 till 18 procent under en treårsperiod. En aktuell svensk hälsoekonomisk beräkning ingår. Den visar att kostnaderna för ICD-behandling är relativt låga i Sverige, jämfört med i de länder som ingått i de hälsoekonomiska studierna i den kanadensiska rapporten. För att få en total bild av hälsoekonomin för ICD-behandling krävs nya randomiserade kontrollerade studier. Det är också angeläget att identifiera subgrupper som har mest nytta av behandlingen. 19

21 Screening för kolorektal cancer betydelsen av befolkningens deltagande Expert: Sven Törnberg Projektledare: Pernilla Östlund Sundhedsstyrelsen i Danmark gav i maj 2008 ut en rapport om betydelsen av befolkningens deltagande vid screening för tjock- och ändtarmscancer (kolorektal cancer). Syftet med rapporten var att belysa konsekvenserna av ett lågt deltagande i ett screeningprogram för kolorektal cancer. Resultaten visade bland annat att ett lågt deltagande ledde till en oförändrad andel upptäckta fall av kolorektal cancer bland de screenade. Kvinnligt kön, ålder mellan 60 till 65 år, samt att vara gift var faktorer kopplade till ett högt deltagande. Att förebygga återfall i bipolär sjukdom Expert: Mikael Landén Projektledare: Magnus Nord National Institute for Health Research i Storbritannien gav i oktober 2007 ut en rapport om olika behandlingsmetoder för att förebygga återfall i bipolär sjukdom. Syftet med rapporten var att sammanställa det vetenskapliga underlaget för olika behandlingars effekt samt att i en hälsoekonomisk modellstudie undersöka vilka behandlingar som kan vara kostnadseffektiva. I SBU:s rapport Behandling av depressionssjukdomar (2004) lyftes behovet av ytterligare forskning om bipolär sjukdom fram. Rapporten från National Institute for Health Research kompletterar nu SBU:s rapport med uppdaterad information samt en undersökning av kostnadseffektivitet. Alkoholrådgivning i primärvården Expert: Sven Andréasson Projektledare: Sophie S. Werkö The Cochrane Collaboration har sammanställt det vetenskapliga stödet för kort alkoholrådgivning (1 4 besök) i primärvården. Sådan rådgivning erbjuds främst av allmänläkare, sjuksköterskor och psykologer med utbildning i kort alkoholrådgivning. Cochrane-rapporten bekräftar att kort alkoholrådgivning, så kallad brief intervention, är effektiv. Slutsatsen gäller för vuxna män. Resultaten från Cochrane-rapporten överensstämmer med resultaten i SBU:s rapport om behandling av alkohol- och narkotikaproblem från De visar att det finns vetenskapligt stöd för så kallad kort alkoholrådgivning i primärvården sammanfattades och kommenteras Cochrane-rapporten i en pilotpublikation med titeln SBU Kommenterar: En Cochrane-rapport om Alkoholrådgivning och dess effektivitet inom primärvården. 20 SBU:S ÅRSBERÄTTELSE 2009

22 Projekt som pågått under 2009 och fortsätter 2010 Gula rapporter Behandling av sömnbesvär hos vuxna Ordförande: Jerker Hetta, professor Projektledare: Ingemar Eckerlund Sömnbesvär är ett vanligt hälsoproblem i Sverige, särskilt bland kvinnor och äldre samt i socioekonomiskt svaga grupper. För kvinnor anges förekomsten av sömnbesvär till 30 procent och för män 20 procent. De flesta som söker hjälp för sina sömnbesvär gör det pga att de upplever otillräcklig sömntid och/eller dålig sömnkvalitet, vilket påverkar välbefinnande och funktionsförmåga. Sömnbesvär är ett övergripande begrepp som innehåller flera typer av besvär. I medicinsk litteratur används vanligen termen insomnia, på svenska insomni. Man skiljer i diagnostiska klassifikationssystem mellan primär och sekundär insomni. Beteckningen "primär" används då det inte finns någon känd bakomliggande sjuklighet, medan sekundär insomni är förknippad med samtidig kroppslig eller psykisk sjukdom, och är den klart vanligaste formen, särskilt bland äldre. Projektet ska sammanställa och värdera det vetenskapliga underlaget för behandling av primär och sekundär insomni hos vuxna patienter (18 år och äldre). Behandlingen kan utgöras av farmakologiska eller icke-farmakologiska (psykologiska) metoder. Musikterapi och avslappningsterapi, är exempel på andra metoder som inkluderas i granskningen, liksom olika former av alternativa och komplementära metoder. Eventuella biverkningar och risker med metoderna belyses också, liksom kostnadseffektivitet samt etiska och sociala aspekter. Inom ramen för projektet genomförs med hjälp av Statistiska centralbyrån (SCB) en prevalensstudie för att få en aktuell bild av förekomsten av sömnbesvär, hur allvarliga dessa är samt hur de fördelar sig på olika befolkningsgrupper. För att komplettera tillgänglig statistik och försöka få en översiktlig bild av behandlingspraxis har en enkätundersökning genomförts, riktad till ett urval av landets allmänläkare. Projektet inleddes under hösten 2007 och slutrapport kommer enligt planerna att publiceras våren Arbetets betydelse för sjukdomar i rörelseapparaten Ordförande: Christer Edling, professor Projektledare: Anders Norlund Det är många individer som får arbetsrelaterade besvär i rörelseapparaten och sådana besvär är den dominerande andelen av de sjukdomar som anmäls till Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan som orsakade av arbetsmiljön. Detta innebär en stor belastning för sjuk- och hälsovården samt stora kostnader för samhället i övrigt. En genomgång av det aktuella kunskapsläget och en sammanställning av denna kunskap har därför betydelse för dels det preventiva arbetsmiljöarbetet, dels för rättsäkerheten vid samhällets bedömning av arbetsskador. En kunskapssammanställning bidrar till en gemensam kunskapsgrund om arbetsmiljöns betydelse för sjukdomar i rörelseapparaten. Syftet med projektet är att göra en 21

23 systematisk och kritisk granskning av de vetenskapliga studier som kan ligga till grund för att hävda samband mellan faktorer i arbetsmiljön och sjukdomar i rörelseapparaten. Projektet medfinansieras av AFA och Försäkringskassan och syftar bl a till att belysa frågor som: Är exponeringen för tänkbara skadebringande faktorer i arbetsmiljön väl beskrivna? Är exponeringen för den skadliga faktorn kvantitativ och/eller kvalitativ? Redovisas eller kan resultaten ge underlag för dos respons? Hur väl har man tagit hänsyn till tänkbara confounders? Utvärderingen ska däremot inte transformera den vetenskapliga evidensen till juridiska begrepp. Arbetet med framtagning och tester av granskningsmallar för kohort- och fall kontrollstudier har varit omfattande och tagit mycket tid i anspråk. Den under våren 2009 uppdaterade litteratursökningen, i kombination med en komplettering av tidigare delvis ofullständiga litteratursökningar, adderade ytterligare cirka abstrakt till tidigare cirka abstrakt. Med dessa ändrade förutsättningar bedöms projektet kunna översändas till externa granskare i början av hösten Diagnostik av förstämningssyndrom Ordförande: Lisa Ekselius, professor Projektledare: Agneta Pettersson Förstämningssyndrom tillhör de vanligaste orsakerna till ohälsa, förtida död, produktivitetsbortfall och arbetsoförmåga. Till förstämningssyndrom räknas depression, manier, dystymi och blandtillstånd av dessa. Diagnoserna ställs utifrån kriterier i ett amerikanskt (DSM) eller europeiskt (ICD-10) klassificeringssystem. Bedömningen baseras vanligen på samtal med patienten. Som hjälp finns formulär med strukturerade och semistrukturerade intervjufrågor. Graden av depression kan bedömas med hjälp av skattningsskalor. De är vanligen sammansatta av flera variabler som ska spegla olika drag av depressionssjukdomen. Varje symtom bedöms och poängsätts. Svårighetsgraden mäts vanligen som summan av de olika symtompoängen. Praxis varierar så att skalor och intervjuformulär används frekvent på vissa vårdenheter och inte alls på andra. Syftet med projektet är framför allt bedöma: om diagnostik med hjälp av strukturerade intervjuer ökar andelen patienter som får korrekt diagnos jämfört med om man inte använder sådana hjälpmedel om omhändertagande och tillfrisknande förbättras om patienten regelbundet följs upp med skattningsskala om de skattningsskalor som finns i Sverige har psykometriska data som motiverar deras användningssätt och om de är validerade under de förhållanden som de används i kostnadseffektivitet, risker och etiska aspekter på strukturerade intervjuer och skattningsskalor. Projektet omfattar en systematisk litteraturgranskning, kompletterad med en praxisenkät. Projektet kommer att avslutas under år SBU:S ÅRSBERÄTTELSE 2009

24 Antibiotikaprofylax vid kirurgiska ingrepp Ordförande: Bengt Jeppsson, professor Projektledare: Susanna Axelsson Profylax med antibiotika ges i anslutning till vissa kirurgiska ingrepp för att undvika bakteriell endokardit och förebygga sårinfektioner efter operationer. Projektet avser att genom en systematisk genomgång av det vetenskapliga underlaget värdera nyttan av antibiotikaprofylax, om det finns ett vetenskapligt underlag för vilket preparat, vilken dos och behandlingstid som ger de önskade effekterna samt undersöka förekomst av biverkningar och oönskade effekter. Genomgången avser också att försöka identifiera tillfällen när antibiotikaprofylax inte behövs. Hälsoekonomiska, sociala och etiska implikationer av antibiotikaanvändning i detta sammanhang kommer att belysas. I anknytning till projektet har en praxisundersökning bland kliniker/mottagningar som har kirurgisk verksamhet genomförts. Kliniken/mottagningens föreskrifter för antibiotikaprofylax har samlats in liksom uppgifter om det förekommer en systematisk uppföljning av postoperativa infektioner. Projektet kommer att avslutas under år Rehabilitering vid långvarig smärta Ordförande: Björn Gerdle, professor Projektledare: Susanna Axelsson Den nuvarande vårdgarantin inom hälso- och sjukvården ska enligt ett regeringsförslag kompletteras med en rehabiliteringsgaranti för evidensbaserade rehabiliteringsinsatser. Ett beslutsunderlag i detta arbete kommer att utgöras av Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård av rörelseorganens sjukdomar. Detta arbete bedrivs i samarbete med bl a SBU. År 2006 publicerades SBU-rapporten Metoder för behandling av långvarig smärta. Delar av denna rapport kan användas i arbetet med nationella riktlinjer för behandling av långvarig smärta, en del av riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar. Sedan rapporten publicerades har ytterligare forskning tillkommit varför SBU har gjort en uppdatering av kunskapsunderlaget. Uppdateringen bygger på den tidigare rapporten. Den nytillkomna litteraturen inom områdena multimodal rehabilitering, psykologiska behandlingsmetoder och fysisk aktivitet/träning har granskats och använts för att uppdatera den tidigare rapportens slutsatser. Projektet har avslutats under år 2009 och kommer att publiceras år Metoder för diagnostik och behandling av sjukdomar i tandpulpan och de periradikulära vävnaderna (runt tandroten) Ordförande: Gunnar Bergenholtz, professor Projektledare: Sofia Tranæus Endodonti är den gren av tandläkarprofessionen som ägnar sig åt att studera, förebygga och behandla skador och sjukdomar i tandpulpan och sjukdomsprocesser som har sina ursprung i denna vävnad. Pulpan kan skadas på flera olika sätt. Djup karies, sprickor, tandlagningar eller slag mot tänder är vanliga orsaker. I ett första steg uppstår en inflammation, som ibland kan vara mycket smärtsam och ge svår tandvärk. Det speciella med pulpainflammationen är att den 23