Flerskrovsbladet. Sveriges catamaran- och trimaranseglare. Nr 2 Juni 2008

Transkript

1 Flerskrovsbladet Nr 2 Juni Sveriges catamaran- och trimaranseglare

2 SCTS OFFICIELLT STYRELSE Ordförande Mats Leander Rönnvägen Lidingö Vice ordförande Glenn Linder Olof Palmes gata Stockholm Sekreterare Janne Palmquist Hodellvägen Hägersten jan-erik.palmquist@telia.com Kassör Tomas Eriksson John Lundbergs väg Karlholmsbruk syladybird@telia.com Redaktör Rolf Karlsson Holmes väg Täby mac@svenskbensinhandel.se Webbredaktör Anders Törnqvist Tomtebogatan Stockholm anders@trimaran.nu Kryssarkommitté Karl Bertil Wirenstål Svinningevägen Åkersberga wirenstaal@hotmail.com Kappseglingskommitté Gabriel von Euler Tulevägen Lidingö gabriel.von.euler@multihulls.org Teknisk kommitté Ingmar Ögren Fridhem Väddö ingmar_ogren@etanet.se ÖVRIGA KONTAKTPERSONER Bottenviken Kent Andersson Skihagestigen 3B Piteå Greger Nilsson Förpostvägen Norrfjärden greger.nilsson@sicomp.se Västkusten Bo Rimgren Trädgårdsvägen Mölnlycke brimgren@volvocars.com Gävlebukten Hans Wigö Stålbogatan Gävle hans.wigo@hig.se Hanöbukten Bengt Jönsson Sävsångarevägen Växjö bgt.joensson@telia.com Tekniska kommittén Håkan Pettersson Håkanssons gata Öregrund Anders Gudmundsson Skogsvägen Höganäs Jollekommittén Håkan Fröjd Alvägen 4A Uppsala Handicat Olle Hansen Himlabacken Solna olle.hansen@handicat.se Årsboksredaktör Ralf Sass Sågtorpsvägen Täby ralf@sass.se Da Capo Ingvar Sätterström Smultronvägen Kungsängen Belo Bo Brink Norra Kustvägen Laholm Valberedning Anders Andermo Turebergsvägen Täby Björn Grönlund Älgstigen Täby Mats Johansson Travarevägen Täby mats@gransegel.se Revisorer Pär Jakobsson Stagneliusvägen Stockholm Björn Sjöström Laxvägen 30 A Lidingö

3 Ordförande har ordet Bäste mångdskrovare! Nytt är inte alltid bättre, men det är ofta annorlunda. I rasande takt har denna nya seglingssäsong tagit sin början om än efter en något trevande start efter den rekyl som vinterns tillfälliga återinträde gjorde så ytterligt opassande. Framförallt för dem som redan hade börjat feja och vårrusta. Man kom liksom av sig lite Hoppas att alla nu fått upp tempot igen och att båtarna ligger i och kan nyttjas fullt ut. Nytt nummer av Flerskrovsbladet har landat i din låda. Som vanligt har red. lyckats att sätta samman ett spännande materiel. Tack till alla skribenter och fotografer, det är med er hjälp som det blir spännvidd och bredd! Nytt Lidingö Runt blev det i alla fall fast de första timmarna påminde mycket om förra årets upplaga med lite eller ingen vind. Som tur var fyllde det dock i efter en stund och det blev en härlig seglingsdag! Antal anmälda flerskrovare börjar anta ett imponerande högt antal och jag vet att arrangören LSS börjar fundera kring att dela upp flerskrovsfältet i fler startgrupper Nytt på linjen för i år var den finska Fleuretten med skepparen Matti Paatola och hans besättning. De anlände torsdag morgon med båten på trailer. Jag tog emot dem och lotsade dem till LSS där vi lyckats ordna båtplats och tillfällig fristad i klubbhuset. Matti tackar de svenske för ett trevligt mottagande, för hjälp med mätbrev och för en fin segling även om han hoppats på en något mer framskjuten placering. Kul med internationella gäster som tar sig mödan att komma och segla med oss! Nytt tillskott i medlemsskaran kan räknas in efter att vi har kört en ny omgång av Prova-På. Trots uteblivet mässpropagerande på Allt för Sjön samlade dagen strax under 40 hugade som alla fick sig en sväng för segel. Dessvärre hade vi denna gång ett för svagt båtunderlag för att på ett representativt sätt kunna visa upp spännvidden inom föreningen. Jag tror att vi måste ta oss en funderare på hur vi bäst skall förfara för att få till ett lyckat arrangemang. Jag vill rikta ett stort tack till Landkommendören Sass som höll ordning på alla seglingssugna och ett likaledes stort tack till de båtägare som ställde upp med sin tid och sina flytetyg! Nytt beslut om seglingsklasser inför OS 2012 vägrade ISAF att fatta. Märkligt och ytterligt beklagligt, alla protester till trots. Men vad jag förstår har det redan inletts ett nytt upprop med sikte på att få till en förändring inför nästföljande OS. Nytt är det varken på Sekreterareller Ordförandeposten men dessa två funktionärer gläds för tillfället åt sin nya båt. Nytt är alltid nytt! Det är något speciellt med det även om detta tillstånd tyvärr är ganska hastigt övergående och raskt förbyts i begagnat. Våren och försommaren har givit utmärkta förutsättningar att börja vänja sig. De riktiga prövningarna sparas dock till lite senare. Gamla sanningar gäller emellertid fortfarande. Flerskrovssegling är melodin för oss och för allt fler i den svenska seglarvärlden. Jag önskar att alla medlemmar får tillfälle att vara goda ambassadörer för vårt gemensamma intresse och att sommaren kommer att bli riktigt bra! Mats Leander Innehåll SCTS Officiellt 2 Ledaren 3 Årets Gullviverally 4 Flerskrovshistoria 6 Häng med till Kökar i sommar! 7 Från årets Älvsjömässa 8 Rapport från Hanöbukten 9 Lidingö Runt 10 Besök hos One Desig Center 12 Ställ upp på Åland Runt! 13 Handicats andra år 14 Weta provseglad 14 Bengt Israelsson avliden 15 Att bli med trimaran 16 Från Årsmötet 18 Årets medlemsmatrikel 19 Lite mer resultat 23 Redaktörens rader Det alster du nu håller i handeln är resultatet av flera medlemmars ansträngningar. Som redaktör är min uppgift att paketera detta på bästa sätt, men redaktionellt bidrar jag inte med särskilt mycket. Och så måste det vara! Flerskrovsbladets kvalitét står och faller med hur det material som kommer till redaktionen! Men det saknas material utanför stockholmsområdet! Inte är det bara 08-or som seglar flerskrov! Hör av er med text och bild om allt som har med flerskrov att göra. Min absoluta ambition är att alltid publicera allt material som kommer in. Rolf Karlsson, redaktör Omslagsbild Stämningsbild från årets Gullviverally, sista natthamnen vid Koxviken på Biskopsö. Visst måste den locka många fler att ställa upp nästa år? Foto: Rolf Karlsson Flerskrovsbladet är officiellt organ för Sveriges catamaran- och trimaranseglare, ett av Svenska Seglarförbundets klassförbund. Vår främsta uppgift är att sprida kunskap om flerskrovsbåtar och få fler att upptäcka hur fantastiskt det är att segla OVANPÅ vattnet istället för I detsamma. Minimalt djupgående och frånvaro av krängning är ytterligare två positiva faktorer. Och så farten, förstås! Gå gärna in på hemsidan som ständigt uppdateras! Redaktör Rolf Karlsson, Ansvarig utgivare Mats Leander, Redaktionsmail mac@svenskbensinhandel.se. Annonspriser Helsida kr, halvsida kr och kvartssida 500 kr. 3

4 Lugnt, lugnt på årets Gullviva Gullviverallyt, denna traditionella fyradagarssegling över Kristi Himmelsfärd, blev rekordtidig i år 1-4 maj, men samlade trots det över 70 båtar varav 9 flerskrov. Imponerande! Så här upplevde Lieb-Elle årets upplaga. Det hela blev också en mycket lugn tillställning, på alla sätt, inte minst vindmässigt. Men vi tar det från början. Dag 1 Getfoten Gränö Starten går alltid vid Getfoten strax söder om Vaxholm, med en knepig passering strax efteråt Oxdjupet. Kommer Finlandsbåtarna samtidigt blir det trångt. Nåväl, detta år hade vi ombord på Lieb-Elle tur. En av dessa jättefärjor passerade strax innan vi kom dit, och när vi passerat kom nästa. Dessutom var det undanvind där. Vindprognosen var inte något man som nyfrälst flerskrovsseglare jublade åt ost 2-6 meter och kryss nästan hela vägen. Då hjälper det föga med 10% reducering av LYS-talet mot kölisarna. Men å andra sidan var det första gången i år som seglen hissades. En liten tryckare på undanvinden blev det efter Oxdjupet, och då orkade loggen upp och snuddade vid 14-knopsgränsen, men säg den lycka som varar för evigt. Det blev bara den pusten denna första dag. Men det var hyfsad gång i båten, och en fin slutstrid fick vi mot systerbåten Gråan där vi drog den vinnande stickan den här gången. Men har man lovart i Karklöfaret i halvvind är det knepigt att segla om Också som vanligt samlades de flesta flerskrovarna längst in i viken dit inga kölisar kommer in, och efter prisutdelningen på dagens etapp blev det lagom knepig tipspromenad och mingel med vin, ost och korv på bryggan. Dag 2 Gränö Lökholmen Lättvind idag igen, ostlig, och det betyder knepig start i ett smalt sund med snurriga vindar innan man kommer ut på fjärden. Pinkryss ut mot Möja Västerfjärd, men sedan kunde vi rulla ut screachern, detta härliga segel med sitt stora register. Kölisar passerades på löpande band, men fortfarande för svag vind för att vi verkligen skulle komma till vår rätt. Sista kryssen efter Kanan upp via Eknöfjärden blev en pina i en allt mer avtagande vind, och som de fantastiska arrangörer Gullviverallyt har blev också banan avkortad så att den planerade seglade tiden kunde hållas något så när. Här pratar vi om arrangörer som har hela norra Stockholms skärgård som tävlingsområde, men som ändå fixar till alternativa start- och målgångar. Glädjande nog har Göran Collin, själv flitig deltagare på Gullviverallyt och tillika tävlingsledare för Lidingö Runt, fått en insikt i att det går att korta Lidingö Runt också! Så här tidigt på säsongen var det tomt Förstapristagare Johan Lidén tar emot sin ståtliga buckla av Gullviverallyts prisgeneral Christer Hallgren. I bakgrunden arrangören Christina Tidner. RESULTAT GULLVIVERALLYT Flerskrov 2008 Torsdag Fredag Lördag Söndag PlBåt Namn Skeppare Pl Stid Btid Pl Stid Btid Pl Stid Btid Pl Stid Btid Tot Diff % 1 Corsair 28CC Serenity J Lidén Formula 18 Dagger A Dolk Dragonfly 25 Smultronbris F Sporrong Dragonfly 920 E Lieb-Elle R Karlsson Corsair Sprint Adrenaline J Torkelson Dragonfly 800 Ester Williams A Andermo Dragonfly 920 E Draken J Törnqvist Maram Maram Ess K-B Wirenstål Utg Dragonfly 920 E Gråan F Karlsson

5 Två morgonbilder från Lökis innan starten på tredje etappen. Till vänster på väg mot morgonpromenaden med alla kölisar i hamn. Till höger på väg tillbaka och fortfarande god tid till start - och inte en kölis i sikte. Vid omvänd start har man gott om tid på morgonen när man seglar flerskrov! inne i Lökis och alla flerskrovare fick plats vid samma flytbrygga. Det blev inspektion av varandras flytetyg och allmänt flerskrovssnack på bryggan innan prisutdelning och tipspromenad som kom att handla om polsk krigshistoria. Vid prisutdelningen läses också resultatet upp av gårdagens tipspromenad, så den som seglar dåligt har alltid en chans att revanschera sig! Men minglet efteråt med varm korv och vin var lika trevligt som vanligt Dag 3 Lökis Biskopsö Samma väderprognos som de tidigare dagarna, dvs lätt, men osäker vindriktning, Därför flyttade arrangörerna fram starten en timme och till en ny position. Fin start i lättvind som precis fyller screachern det känns fint att logga 4-5 knop på absolut blekt vatten. Men vid Torkarna blev det tvärstopp med nosen åt fel håll. Det tog en timme i vindhålet innan vi kunde vända båten och komma igång igen. Att slå var omöjligt, och efter tre försök tog vi ner storen, hissade screachern och gippade runt istället. Det fungerade, och när vinden kom var vi absolut sist. Men vi klippte en efter en på vägen mot mål och fick ett uppmuntrande rop när mållinjen passerades. Vi var klart snabbaste båt över linjen, något som ändå inte hjälpte särskilt mycket i det läget. Men rallyts höjdpunkt, räkfrossan på berget medan solen går ner var otroligt häftigt. Det finns ingen restaurant i världen med den utsikten! Och ett kilo räkor samt en liter vin till varje båt ingår i startavgiften. Där har KSSS och andra arrangörer mycket att lära Dag 4 Biskopsö Ingaröfjörden Vaknade på morgonen och tittar ut över en absolut spegelblank vattenyta. Otroligt vackert, men inte mycket att segla i. Det blir framflyttad start också idag, och lika lite vind som tidigare dagar. Dock kommer en regnskur med tillhörande bris, och då får Lieb-Elle visa vad hon går för. Det blir 11 knop på kryssen och en hyfsad placering inom räckhåll. Vi går på babords bog, men kan inte hålla upp mot linjen, men vad gör det? Upp mot märket, slå över till styrbord och rätt till väg för att sedan vika över och gå i mål före ett koppel kölisar, det blir fint. Men vad händer? Precis när vi slår över till styrbord stänger någon av fläkten, och vinden försvinner helt. Där ligger vi och ser en efter en glida över mållinjen och vi kan bara hjälplöst se på. Kappsegling kan vara enerverande ibland! Till sist får vi en liten pust, kan gippa runt och precis hålla farten över mållinjen. In med screachern och på med motorn, och det blir inget mer segla den dagen utan motorgång hela vägen till hemmahamnen i Viggan på blekt vatten. Jag rekommenderar verkligen Gullviverallyt. Det är en härlig kombination av kappsegling och trivsam tillvaro, och så där lagom hett på banan. Man träffar ju sina konkurrenter under flera dagar efter racen och skall mingla tillsammans, och det kanske dämpar de värsta testosteronattackerna på banan. Arrangemanget är av absolut toppklass, och tre kvällar är det uppläsning av resultatlistan med tillhörande prisutdelning där alla får pris. Också tipspromenaderna premieras med ett litet pris. De barn som finns ombord tävlar också och premieras med godispåse eller russinpaket. Till detta kommer den stora prisutdelningen där den första tredjedelen totalt i respektive klass kölisar och flerskrov premieras. Då räknas den sammanlagda seglade tiden för alla fyra etapper, men vid varje delsegling är det placering över mållinjen som räknas. Som alla förstår innebär detta jaktstart, och arrangören har konstruerat ett fiffigt starttidssystem som fungerar utmärkt. Det vore häftigt om vi kunde bli fler än 10 flerskrovare på nästa års Gullviva! Rolf Karlsson Delar av flerskrovsbesättningarna radade upp sig när fotografen kallade. Nästa år hoppas vi på ÄNNU fler... 5

6 Flerskrovshistoria, ursprunget i Stilla havet Alla är vi väl numera överens om att seglande flerskrovsbåtar har sitt ursprung i Oceanien, även om det finns stockbåtar funna i Roslagens skärgård som visar spår av att ha haft utriggare och segel. med erfarenhet av havssegling i utriggarkanoter. Detta löstes dock, men senare visade sig att båtbyggaren inte visste så mycket som han påstod och Taratai visade sig inte vara fullt sjövärdig: En bok som redovisar ett modernt försök (1970-tal) att utforska den ursprungliga tekniken genom att bygga en traditionell stor havsseglande kanot är Taratai av James Siers (Millwood press Nya Zeeland). Boken har många fina bilder och jag hittade James fru Judy på nätet och frågade om lov att använda bilderna och fick följande vänliga svar: Dear Ingmar, I am happy to give you permission to reprint from direct copies of the book Taratai - a Pacific Adventure, but please acknowledge the source and permission from the publisher, as listed. The book is still available from me at this address should anyone be interested. Regards, Judy Siers. judy.siers@millwood-heritage.com Här följer ett referat av några huvudpunkter i boken. Utrymmet är dock begränsat så den intresserade rekommenderas varmt att handla ett eget ex från Judy! Jag använder första person (jag), men det avser James Siers, författaren. Början Det började med en fascination av Kontiki och Heyerdahls slutsats att Oceanien befolkats av folk som drev på flottar från Sydamerika. Djupare studier visade dock att det inte handlade om att driva hjälplöst med vind och strömmar utan om skickliga sjömän med farkoster som gav frihet att röra sig över oceanen skrev en engelsk missionär: Upp gick det stora seglet, ner gick de stora styrårorna med ett plask och vi sköt iväg som en kapplöpningshäst. Varenda planka i kanoten knakade medan masten böjde sig som ett rö och knakade i sitt fäste som om den ville knäcka däcket i två bitar. Farten gjorde att sjön på bägge sidor var som en kokande kittel och farkosten gick rakt igenom de små vågorna i stället för att klättra över dem. Vi kom säkert till Lifuka på tre timmar, en distans på 38 miles. Jag hade idén att Gilberteserna seglade till Fiji i båttypen barua och jag fick iden att bevisa detta genom att göra om resan. Bygget Jag for till Gilberöarna och träffade Tenanoa, som hämtade mig i sin kanot till byn Taratai. Den första erfarenheten av att segla i en Gilberiansk kanot, trimmad för kappsegling, är upphetsande och skrämmande: - Vinden är mycket bra, så vi kan segla mycket fort, sade Tenanoa när han skotade in och föll av med styråran. Kanoten liksom skuttade upp ur vattnet. Vindens kraft i det stora seglet lyfte utriggaren så att en man fick hoppa ut som levande ballast. Det skrämde oss otroligt för vi trodde vi skulle kapsejsa. Skummet sprutade när utriggaren gick i sjön igen bara för att lyfta igen när Tenanoa skotade om. Så rusade vi iväg och förstod snart att Tenanoa bara demonstrerade sin expertis i snabbsegling. Vi seglade 15 miles på en och en halv timme. I byn Taratai träffade jag båtbyggaren Namane och gjorde upp om att bygga en barua. Vi gjorde upp ett reguljärt kontrakt med stegvis betalning allteftersom arbetet blev färdigt. Detta visade sig senare orsaka problem eftersom reguljära kontrakt inte var något man var riktigt van vid i Taratai. Sedan följde månader av båtbygge, men också av missförstånd, fördyringar och kulturkrockar. Bland annat blev den första utriggaren för tung och en ny behövde byggas. Dessutom blev man osams på slutet om ifall kanoten var färdig eller inte. Till slut seglade den dock. Segling Det första problemet visade sig vara besättningen eftersom det inte längre fanns några 6 Surrningar (flätat kokosbastrep) behövde förstärkas Utriggaren behövde bytas en gång till, nu till plywood Skrovet behövde förstärkas med flera stringers Skrovet läckte så vi behövde pumpa fem minuter av tjugo. Dessutom envisades besättningen att röka i skrovet och kasta fimpar och tändstickor i kölsvinet så att pumparna blockerades! Besättningen var hela tiden på gränsen till myteri Mast som bröts i en by Dålig höjd på kryss. När vi kom till Fiji hade vi visat att det var möjligt att segla mellan Mikronesien och Fiji. Vi hade också visat att den här båten inte var byggd till gamla tiders standard och inte borde seglas mera Taratai donerades till museet i Wellington Nya Zeeland. Nytt försök På Fiji engagerades Bruce Askew, en professionell båtkonstruktör och en ny barua Taratai II byggdes med moderna material. Den blev imponerande men när den väl kom ut på havet hände saker: Vi bröt två styråror Vi bröt en bom Vi bröt masten Till slut bröts bommarna som förband huvudskrovet med utriggaren i hög sjö 180 miles öster om Niue. Efter att ha övergett skrovet och gått i gummijollen plockades vi upp av en chilensk bogserare efter två veckor. Jag skyller mig själv för vad som hände. Trots magkänsla och flera påpekanden från gilberteserna att vi inte använt traditionellt träslag för utriggarbommarna gjorde jag ingenting. Av detta kan vi försöka lära hur viktigt det är att flerskrovsbåtars förbindningar görs väl fjädrande! Mer om den traditionella tekniken Tekniken, som ännu idag används på Gilbertöarna är intressant eftersom mycket återstår av den imponerande teknologi som gjorde det möjligt att bygga snabba seg-

7 Flerskrovsträff med pilgrimssegling till Fransiscusfesten på Kökar Redan förra året var Banane med på detta arrangemang, och den gode Ingmar Ögren tycker säkert det vore trevligt med fler deltagare! Här kommer mer information som kanske kan locka den som ännu inte provat... En nyhet i år är att kravet på samlad eskader har slopats och att båtarna i stället rekommenderas gruppera sig i grupper med likartade seglingsegenskaper. För att hålla ihop det hela kommer vi i stället att segla kortare etapper med återsamling efter varje etapp. Bra för flerskrov, som inte längre behöver segla i cirklar runt de vikingaskepp som kommer att delta. Bara det ett bra argument att var med på seglingen! Det är en fröjd att se dessa gamla seglare som inte heller har ballast - det är ett senare påfund -, men som trots det är både sjövärdiga och snabba. Nåja, allt är som vanligt relativt... Det finns två tillfällen att ansluta: den 27e juni i Norrtelje hamn den 29e juni på Arholma, om vädret tilllåter vid Arholma Norra fort, annars i Österhamnen. Så här ser hon ut! För att ingen skall behöva missa min båt bifogas en bild av Banane under segel. Och som sagt, det vore trevligt att få sällskap av andra flerskrovare... Var uppdaterad! Information hålls uppdaterad på hemsidan http//:fridhem.etanet.se/pilgrim.html. Syftet med denna segling är trefaldigt: en historisk upplevelse genom att försöka följa den medeltida Kung Valdemars segelled samt att vi besöker det museala skärgårdshemmanet Björkör en naturupplevelse genom att vi seglar genom Ålands outprickade skärgård mellan Föglö och Kökar en andlig upplevelse, som de deltagande prästerna står för, förutom själva Fransiscusfesten på Kökar Ingmar Ögren lande och lastbärande utriggarkanoter trots begränsningar som: Ingen metall, inga sågar, inga kilar = en stock blir en planka med hjälp av stenyxor med ett snäckskal som egg Inga slagna rep alla rep flätas av kokosbast Ingen segelduk segel av sammanflätade blad Dåligt med skeppsbyggnadsvirke fur och ek alldeles okända. flyttar masten. Samtidigt skall den tunga styråran flyttas från den ena änden av båten till den andra. Ingmar Ögren Mer om den traditionella tekniken Här är några bilder ur boken, i sin tur tagna ur Grimbles bok. Bilden nedan visar hur det går till att växla. Först går man upp i vind. Sedan flyttar spiran med seglet från den ena stäven till den andra och därefter 7

8 Same procedure as last year Årets Älvsjömässa var väldigt mycket som förra året men ändå några nyheter, också för flerskrovsvänner med fyra olika båtar att beskåda. Sist men inte minst är det är kul att träffa seglarkompisar som man inte sett på ett halvår... Det råder ingen tvekan om att flerskrov kommer mer och mer, och i år fanns minst tre utställare av stora katamaraner á la flytande sommarstuga. Nautitech lovar också hamnplats mitt i centrala Stockholm, och då får begreppet sommarstuga en ny mening; kombinera gärna sommarstugan med bekvämt boende mitt i stan! Som en motvikt fanns också mindre dagseglare utställda - samt två varianter i tillbehörshallen som drog nyfikna blickar till sig. Men en utställare saknades - SCTS monter. Vi fick helt enkelt inte plats. Vi hoppas på bättre tur nästa år. Weta Det första man såg när man klev in i stora hallen var trimaraner; Ulrich Lindberg (som också importerar Corsair) ställde ut Weta, en Nya Zeeländsk konstruktion som säkert är kul att segla. Priset var Lagoon 38 Lite längre in i hallen låg den verkliga motsatsen i flerskrovsfamiljen, en Lagoon 38. Här är det fråga om en hel sommarstuga med tre rum och kök, och strömmen av besökare var strid och frågorna många. också överkomligt, för komplett båt med trailer. Den såg ut att vara enkel att montera ihop och vi hoppas kunna återkomma med en provsegling så småningom (se sid 14). För övrigt lär vi kunna läsa om den i ett senare nummer av Segling dess chefredaktör har redan bokat in en vecka med Wetan Något fartåk är det förstås inte tal om; 7 ton och 75 kvadrat betyder att det krävs vind för att båten skall röra på sig, men den som åker motorbåt idag fick sig säkert en funderare. Enorma pontoner med full ståhöjd, jättekojer och toa med dusch borgar för bekvämlighet ombord som torde sakna motstycke. Lägg därtill ett välutrustat kök det vore förmätligt att säga pentry med plats för både släkt och vänner i salongen och en sittbrunn som är i en klass för sig. Djupgående på drygt en meter och en motor i varje skrov gör att den vänder på en femöring. Vi får säkert se en och annan Lagoon i medlemsregistret framöver den som köper en Lagoon får nämligen medlemskap i SCTS på köpet! Magnum 18 Precis intill fanns Magnum 18 från Virus boats uppställd, en dagseglare av mer traditionellt snitt än Wetan. Borde passa utmärkt för dem som vill utforska skärgården på ett mer naturnära sätt. Här är det inte fråga om ruff och dynor, utan mer ett alternativ till kanoter och små motorbåtar. Ett ordentligt stuvutrymme finns, liksom möjlighet att hänga på en mindre snurra. Zero emission I tillbehörshallen finns en avdelning för innovativa nyheter, och i år såg vi ett trimaranskrov som drevs med elmotor och batterier som laddades med solceller. Zero emission var namnet, och så länge solceller står för laddningen blir det inga som helst utsläpp. Detta är den första prototypen, och med trimaranskrovet blir motståndet i vattnet lågt samtidigt som båten blir stabil. Efter tester i sommar kanske en större variant tas fram som också lämpar sig för lite mer praktisk användning, och det blir intressant att se projektets fortskridning. 8

9 Hanöbuktens flerskrovsseglare Den 16/3 hade Hanöbuktens flerskrovsseglare årsmöte i Sölvesborgs segelsällskaps lokaler. Föreningen är en sektion till SCTS, och vi ser gärna att fler avdelningar träffas och organiserar sin verksamhet så att ännu fler upptäcker hur fantastiskt det är att segla flerskrov! Under årsmötet avtackades avgående ordförande, Bengt Israelsson, för ledarskapet sedan föreningen startades. Bengt kunde inte medverka, så hans hustru, Gunnel, tog med presenterna med hem. Hon har också varit med sedan starten och har också gjort ett fantastiskt arbete i föreningen. Tack Gunnel och Bengt! Som ny ordförande valdes Bengt Jönsson, Växjö, erfaren flerskrovare sedan år tillbaka. Han har sin båt i Helgasjön numera. Som ledamot invaldes Lars Johansson, också från Växjö. Hans båt ligger i Oskarshamn. Hanöbukten sträcker sig långt numera... Under mötet planerades sommarträffen på Tjärö den juni och höstmötet (huh!) 19 oktober. Tack för god samvaro och väl mött igen! Om någon vill ha kontakt med Hanöbuktens Flerskrovseglare så går det bra att maila till mig på @telia.com eller ringa till samma nummer. Nya medlemmar är alltid hjärtligt välkomna! Lars Johansson Före detta ordförande Bengt Israelssons båt Red Jacket på land. Hela styrelsen för Hanöbuktens Flerskrovsseglare samlade i maritim miljö. Bladets redaktör tackar för text och bilder och publicerar mycket gärna material från HELA landet! Prototyp I samma avdelning kunde vi också se en seglande prototyp med ett säreget skrov och låg rigg. Konstruktören vurmade för båttypens överlägsenhet; den kränger inte, utan ökar bara farten ju mer det blåser. Vi som seglar flerskrov har svårt at se det sensationella med det, men en kul och intressant båt var det som kanske kan röra om i den konservativa seglargrytan en smula. Espressobryggare Till sist en liten fiffig mojäng som faktiskt fungerar - en handdriven espressobryggare där trycket pumpas upp á la cykelpump. En given present till den som har allt - och har svårt att klara sig utan en riktig espresso efter maten... Rolf Karlsson 9

10 Lidingö Runt i labra brisar Det är något märkligt med Lidingö Runt. Antingen blåser det småspik eller så inte alls. Årets upplaga var åt det senare hållet, särskilt på förmiddagen då flerskrovsbåtarna skulle starta. För Dragonfly 920 Lieb-Elles del blev det motorgång hela vägen från hemmahamnen Viggbyholm med en tacksam F18-seglare på släp större delen av sträckan trots att paddelträning kan vara bra för dem som skall segla Raiden! Vi gled omkring före start och försökte få plats bland alla kölisar som också cirkulerade i området långt före den egna starten, detta eländiga Lidingö Runt-problem. Att det skall vara så svårt att hålla sig borta från linjen innan den egna starten! Bleke i början Resten av flerskrovsfältet släpptes iväg 10.10, och då hade 60-fotarna knappt rört sig alls. Det blev segt hela vägen ut mot Halvkakssundet, och det vinnande spåret i början var helt klart nära Värtahamnen, mot Fjäderholmarna och sedan ut på Halvkakssundet. Vid den tiden hade vinden börjat dra mer jämt och med vår screacher blev det många gippar upp mot Askrikefjärden. Kryss På Askrikefjärden är det nära nog alltid kryss eller läns, och detta år gick i kryssens tecken. Hyfsad vind nu, och loggen kröp upp mot 10-knopsstrecket någon enstaka gång. Underbar segling, härligt varmt i luften, men så kom den knepiga passagen ner mot Djursholm med många underliga vindvrid som vi aldrig blev kloka på. Härlig målgång Sista biten mot mål blev det ÄNTLIGEN den efterlängtade halvvinden när vi kom förbi Storholmen, och vi njöt hela vägen mot mål, en sträcka som dessvärre gick alldeles för fort. In med screacher, skriva upp målgångstid och närmaste konkurrenter, lägga lappen i håven och så kryss tillbaka söder om Storholmen för att visa hänsyn till de tävlande båtar som gick norr om nämnda holme. Motor igen! Planen var att kryssa upp till Stocksundslandet för att sedan glida hemåt i den förväntade halvvinden. Så blev emellertid inte fallet, utan vi möttes av ett stort fält kölisar på väg mot mål och hopplöst snurrande vindar. Det blev att trycka ner snurran för att inmundiga salladslunchen i lugn och ro. Salladslunch, förresten tog inte du med paketen ut kylskåpet? Nej det var ju du som fixade käket! Salladerna låg kvar hemma, så det blev några fler mackor och en kaffeslurk till av det som var kvar från fikastunden innan start Finfina bilder Förra årets plankvinnare Christer Rygaard kunde inte segla själv i år, utan tog sitt ansvar som SCTS-medlem och försåg oss med en mängd härliga bilder varav några kan avnjutas på motstående sida. Rolf Karlsson RESULTAT LYS Flerskrov >1,99 1. Formula 30 XOC Torbjörn Linderson 2, OPEN 60 HiQ Andréas Andersen 3, OPEN 60 Spirit of Titan Fredde Nylöf 3, ORMA 60 Lakota Fredrik af Forselles 3, LYS Flerskrov <2,00 1. Dragonfly 25 Silver Fredrik Edgren 1, A-Cat Håkan Fröjdh 1, Seaon 96 Hummingbird Henrik Grim 1, Corsair 28 CC Serenity Johan Lidén 1, ,24,28 5. Dragonfly 800 R Glider Johan Björklund 1, BS 25 Björn Sagerman 1, Dragonfly 920 E Lieb-Elle Rolf Karlsson 1, Corsair 31 XTR Harald Versteegh 1, Corsair 36 Falcon Crest Magnus Lövdén 1, Seaon 96 Aranea Mats Leander 1, Weta Gorgo Ulrich Lindberg 1, Fleuret Pohjantähti Pentti Paatola 1, Hobie Cat 21 Gåshaga Blå Richard Wästberg 1, Gepard XL Acinonyx Gabriel von Euler 1, Corsair Sprint 750 Adrenaline Joacim Torkelson 1, Corsair 28R Corisco Örjan Frid 1, A-cat Joakim Hörwing 1, Tornado S Tornado Urban Dahlberg 1, Hobie FX One Bill & Bull Stefan Lindgren 1, Hobie 20 Fox Carl Bodin 1, Formula Fredrik Karlsson 1, Patrik Forsgren 1, Rumbline Consult Franson/Magnerius 1, Fredrik Ekman 1, Dolk Anna/Jonas Dolk 1, St Jude Medical Henrik Grape 1, Patrik Bergström 1, Team Fumes Leif Dahl 1, Hh Marin Ekefalk/Söder 1, NED 25 Monster Jonas Byström 1, Segligsrekord.se Erik Wik 1, Ola Persson 1, Karlberg Media Petter Karlberg 1, Stelacon Lars Linder 1, Anders Thor 1, Edvinsson/Wennmo 1, Olof Berensson 1, Team Abit Haals/Barck 1, Raggarbåten Knut Anders 1, Klinger Thommy Sundström 1, Hobie Cat Laguna Lena Folke 1, Åke Söderström 1, Nihon Christer Nilsson 1,

11 Mäktiga familjetrimaranen Falcon Crest, en Corsair 36, ångar på... Torbjörn Lindersons Formula 30 vänder sig till en publik där bekvämt boende inte prioriteras så högt. Vilda tar ner seglen och bryter - gasten har bråttom till Kina-flyget! Vinnaren Silver fick förmånen att avsluta i fri vind - någon fördel skall ju den som seglar bra ha! Visst, du är större - men jag är snabbare! 144 på väg mot mål - och möter vinnaren Silver på väg hem... 11

12 Besök hos One Design Center One Design Center, eller jollespecialisten som de hette förut, tog emot SCTS medlemmar en onsdagskväll i februari för att berätta om sin verksamhet, och det var mycket nytt och nyttigt som vi fick oss till livs. olika för- och nackdelar. Viktigt är att skilja på fiber och tillverkning, något som i alla fall undertecknad inte haft kläm på förut. En Dyneemalina skall förstås innehålla fibern Dyneema, men beteckningen säger inget om hur mycket eller hur den är flätad eller hur höljet ser ut. Enligt Ulrik är det dessvärre inte många som kan ge klarhet i denna djungel, inte ens båttillbehörsbutikerna. Ett säkrare kort är då att ta kontakt med One Design Center och fråga om råd, men då skall du också veta precis vad linan skall användas till eftersom det är det som bestämmer vilken lina som passar bäst. Till sist kan också nämnas att knopar skall undvikas så långt det är möjligt. Splitsar sänker inte linans brottstyrka mer än cirka 10% medan en knop kan dra ner brottstyrkan till upp mot 60%, något att tänka på när du skall beställa exempelvis ett fall. Företaget håller till på Prästkragens Väg där flera andra marina verksamheter finns, som SeaSea och Benns. One Design Center har funnits i drygt 10 år och har som affärsidé att samla de allra främsta varumärken som finns under ett och samma tak, oavsett pris och kommersiellt värde. Först tågvirke Två föredragningar var planerade med lite allmänt mingel efteråt, och det var Ulrik Börnke som inledde med att berätta om tågvirke. En tamp är inte bara en tamp, utan det finns en uppsjö av olika kvaliteter med sina sedan block Efter Ulrik blev det Noel Barkelius tur att prata om block, och den som trodde att ett block bara är ett block blev strax varse att så inte är fallet. I princip finns tre typer av block; kullagrade, glidlagrade och nållagrade, alla med sina för- och nackdelar. I princip kan sägas att kullagrade block har låg friktion, men tål inte så stora laster medan det för de glidlagrade är tvärt om. Dock skiljer det mycket i pris till de glidlagrades fördel. Vill man ha både och får man gå på de nållagrade blocken, men måste då ta fram den stora plånboken eftersom de är mycket dyra. och till sist laster Noel avslutade föredragningarna med att redovisa en sammanställning han gjort när det gäller lasterna på våra båtar. Det finns inte mycket fakta i dessa frågor, något som hans redovisning gav synbara bevis på. Expertis på området visade stor variation på vilka laster som de räknat på, något som inte gör det lättare för oss vanliga dödliga att skaffa rätt utrustning. Två vanliga båttyper visade dessa spann: Corsair 31 Storskot Fockskot Storfall Vant 500 kg till kg 500 till 600 kg 500 till kg runt kg Ulrik (vänster) ser nöjd ut med sina tampar och Noel drömmer om block... Katamaraner og Trimaraner Vi er et bådeværft med to afdelinger. Den ene i Sakskøbing i Danmark og den anden i Swinoujscie i Polen. I vores program laver vi: 4,80 m baby trimaran - 6,70 m katamaran - 9,30 m katamaran og trimaran (med samme skrog) - 10 x 6,90 m katamaran - 14,50 m motor- og sejlkatamaran, som kan udrustes som husbåd. Mast, bom, sværd og ror kan laves af kulfiber. Vi har form til en 73 fod katamaran: British Oxygen. Ring for yderligere information: Dragonfly 800 Storskot Fockskot Storfall Vant runt 400 till 800 kg 300 till 400 kg 300 till 700 kg kg Till saken hör också den variation som finns inom båtbeståndet, och det blir extra tydligt om vi ser till de Dragonfly 800 som seglar omkring i vår skärgård, Där finns både de som har standardrigg i aluminium från 80-talet och vanliga dacronsegel och de som har extrema, höjda kolfibermaster från Marström beklädda med fathead kolfibersegel. Självklart blir det olika laster med dessa förutsättningar. Lite trampoliner blev det också One Design Center jobbar också med trampoliner, och visade en lyckad konstruktion som visat sig fungerar bra för båtar upp till 40 fot, dvs de allra flesta båttyper som har trampoliner över huvud taget. Så har du frågor eller funderingar på trampoliner vet du vart du skall vända dig! Slutsatsen blir att det finns mycket kunskap och erfarenhet samlad i huset, och har man funderingar gällande utrustning till sin flerskrovsbåt kan det vara en god idé att ta sig en tur till Prästkragens Väg 40 i Orminge. Man kan också kolla in hemsidan onedesigncenter.se. 12

13 Åland Runt en återblick - och en puff att ställa upp 2008! Här berättar Gabriel von Euler om hur det var att segla Åland Runt Han ämnar delta även 2008 och hoppas på att han inte blir enda svenska båt då... Åland Runt seglas vartannat år i början på juli. Numera är den uppdelad på tre dagsetapper och mycket familjevänlig, ungefär som Gullviverallyt, men inte så mycket aktiviteter runt omkring. Jag var därför lite förvånad över att ingen annan svensk båt deltog. Förutom vi (två vuxna och två barn) på Acinonyx, en Gepard XL, deltog fem finska flerskrov av mycket olika typ: En mycket racig kappseglingstrimaran Pulsar 30 (Lerouge) med Fonzie och två gastar, en förlängd (9,5 m) Trident 27 med Martin Hildebrant och Minna, en Ostac F- 31 från Estland med Heikki och tre gastar, en 11 x 5 m Snowbird 32 kryssarkatamaran med Robert och Monica och två barn, och en Firebird som ensamseglades av Martti. Även på kölbåtssidan var det skralt, bara åtta båtar. Synd, för det är en mycket trevlig kappsegling. Överseglingen var lite tuff för familjen, med 8 m/s NV (halvvind, bidevind) som ökade mot 11 m/s mot slutet. Det är en väldig skillnad på inomskärs och utomskärs! Vi hade tagit ett rev, men det blir lite skumpigt ändå, och mot slutet kom det lite stänk i sittbrunnen. Väl i Mariehamn såg vi Archipelago Raid-flottan av Formula 18-katamaraner som hissade gennackers och gav sig iväg! Finländarna hade en längre och tuffare (kryss!) tillfartsegling förutom två båtar som redan seglats över en vecka tidigare. Första kappseglingsdagen i strålande solsken och lätta vindar fick vi flerskrov inte starta förrän i väntan på färjorna. Målet var Käringsund på Eckerö, distansen 21 M. Pulsaren var snabbast (i samtliga seglingar). Tridenten, vi, och F-31an seglade mycket jämt, men F-31an tog sämre höjd när vinden var svag. Tridenten kryssade otroligt bra, lika bra som vi, trots sitt lilla pivoterande centerbord och sin betydligt högre vikt. Båten hade en annan vinkel mot vinden jämfört med oss, men med mycket snäva skotvinklar, fina segel (och skicklig segling) kompenserades detta. F-31an fick lite vind och tog ledningen, men seglade runt en ö på slutet så att bland oss tre blev ordningen i mål Tridenten, vi och F-31an. Katamaranerna fastnade helt i kvällsbleken, och Snowbirden kom i mål vid 11 tiden, likaså Firebirden, men den hade brutit etappen och gick för motor. Andra dagen var det så lite vind att startlinjen flyttades fram både en och två gånger. Målet var Hamnsundet och distansen kortades från 34 M till kanske 11 M. Vi började segla mot starten på morgonen men tvingades även vi köra motor en bit. Nåväl, efter starten var den gennacker för hela slanten. Vi cruisingtrimaraner gick i mål i följande ordning: F-31, Acinonyx, och en bit bakom Tridenten. Snowbirden gick bra och var före oss i mål, men Firebirden var en bit efter. Sista dagen började i lätta vindar/stiltje (och naturligtvis strålande solsken), och vi och alla andra, inklusive ensamseglaren på Firebirden, strulade med gennackern som togs upp och ned gång på gång. Målet var Rödhamn och distansen 35 M. Ett tag låg vi sist, och strax därefter som andra båt! Sen begick vi ett ödesdigert misstag och gick ut i sundet (där katamaranerna också valde att gå), medan de som kröp närmare land fick lite vind, speciellt F-31an som drog iväg. Till saken hör att jag har lite problem med att läsa finska sjökort (allt är gult...) och Resultat Båtarna förtöjda vid kaj. I år hoppas Gabriel på flerdubbla led! ville inte ta några risker att gå på grund så jag ville helst inte gå för nära land. Till att börja med tyckte vi dock att alla gick ganska jämt, men landbåtarna fick först tag i den starka SO-vinden som dök upp framför oss. Vår Windex pekade rätt från sidan men focken hängde ner helt död. Vi hade 100 m kvar till vinden och avståndet bestod i ca en halvtimme, mycket frustrerande. Sedan blev det en lång men härlig kryss. Snowbirden försvann sakta men säkert akterut, och Firebirden blev kvar i stiltjen ytterligare en tid. Tridenten seglade fel så vi gick om, men sedan tog de en bättre väg i samband med ett vindvrid och kryssade om oss. F-31an var långt före i mål och vi torskade mot den redan i och med vårt vägval, när vi ännu låg före. Tridenten hade vi inte en chans mot på beräknad tid. Korv och öl serverades och vi hade ännu en trevlig kväll tillsammans med de övriga seglarna. Snowbirden kom någon timme senare och Firebirden sent på kvällen, då många redan dragit hem. Dagen därpå samseglade vi till Sverige tillsammans med Martin och Minna på Tridenten, vilket var trevligt för båtarna gick så otroligt lika. Vädret var strålande och vinden behaglig. Som sagt, vi kommer säkert tillbaka om två år igen och hoppas att vi får sällskap av andra svenskar! Gabriel von Euler Acinonyx (Gepard XL) Skeppare Seg nr Mätetal Seglad tid sek Diff till ettan 1. Martin Hildebrand FIN h 0m 0s 2. Jukka Jousjärvi FIN 93 1, ,78 0h 4m 5s 3. Heikki Jürilo F 31 1, ,2 1h 13m 57s 4. Gabriel von Euler SWE 11M 1, ,92 1h 38m 39s 5. Robert Hagström FIN 70 0, ,12 3h 17m 13s 6. Matti Halminen FIN 91M 1, ,32 5h 44m 4s ESKADER? Eftersom intresset verkar stort för att delta på årets upplaga av Åland Runt föreslår SCTS en informell eskadersegling dit. Kontaktperson är Mats Leander, eller mats.leander@teliasonera. com, och information kommer säkert upp på hemsidan också! 13

14 Handicat år två Vår Handicatsektion är som vanligt aktiv och berättar här om inledningen av sitt andra verksamhetsår - med egen båt, alltså. Vi får säkert höra mer om dem under säsongen. Med nyinstallerad rullfock (tack Gransegel och Contender) och vindinstrument och logg (tack Nexus) satte vi segel för att starta årets första segling med 8 personer med funktionsnedsättningar, det numera korrekta namnet för handikappade (vad de krånglar till det, byråkraterna). Det är lördagen den 24 maj och strålande sol, +15C och ostliga vindar. Kan man börja bättre? Med Ralf Sass, Anna Ingmarsson, Henrik Hansen och undertecknad som besättning satte vi segel och genomförde Rindö Runt. En toppen premiärdag blev det. Alla nöjda och solröda i ansiktet. Tack vare att gänget (Anders Andermo, KB och Björn Grönlund) som fixar och donar med båten under tiden den legat på land ser framtiden mycket positiv ut med många olika aktiviteter under sommaren. Intresset för projektet har ökat från olika håll med önskemål från olika eventarrangörer som starten på Gotland Runt och Almedalsveckan. Det viktigaste är dock att bokningarna har ökat mångdubbelt från enskilda och handikapporganisationer under vintern och våren. Så framtiden ser mycket ljus ut och visar att vi är rätt ute. Att intresset ökat motiverar oss att jobba vidare med våra olika arbetsuppgifter inom Handicat-gruppen. Under vintern och våren har rullfock installerats, ny mastskena monterats - många skruvar blev det! Vår hissmekaniker har också lovat att det snart är dags för hissarna att monteras. Så det är bara att jobba vidare och sprida budskapet vidare. Alla kan segla flerskrov! Olle Hansen PS skall precis sticka ut med ett gäng läkare och sjukgymnaster från Danderyds sjukhus. Provsegling med Weta Flerskrovsvännen Ulrich Lindberg importerar inte bara Corsair utan har också tagit Weta till sitt hjärta, den båt han visade upp på årets båtmässa. Den vill jag prova, tänkte jag, och en söndag i slutet av maj blev det av. Vädret var strålande och vinden lagom vid Mälarhöjdsbadet. Men Wetan är en lätt båt, bara dryga 120 kg, så vi drog ner kärran på stranden, lade fören i vindriktningen och satte igång att göra båten segelklar. Snabbt och lätt Det gick snabbt och smidigt att montera ihop båten, och allt verkar genomtänkt. Så ligger till exempel allt som har med storen att göra i en blå påse, med blått fall. Focken är röd och screachern gul. Ytterskroven lyfts enkelt av en person och trycks in i sina fästen och en fjuttig tamp sträcker upp trampolinerna. Masten kommer i två delar, på med en Windex, i med de tre olikfärgade fallen, på med de tre stagen och så upp med den. Peket stoppas i hålet och screacherrullslinan fästs i sin råtta. I med fallen, upp med seglen, på med rodret, i med centerbordet och så rullas vagnen ut i vattnet, knuffa loss båten, hoppa ombord, tryck ner roder och centerbord och iväg! Från helt hopfälld till första skotningen tog bara en halvtimme. osäker trots att jag bara seglat flerskrov tre säsonger efter 30 år i kölbåt. Seglade ifrån en Safir Vid ett tillfälle kommer en Safir kryssande, och jag sätter iväg efter den. I byarna håller jag samma höjd och går betydligt fortare, men så fort vinden dojar måste jag falla och tappar höjd. På undanvinden vågar jag inte rulla ut screachern eftersom stor och fock ger en fart som jag upplever som åtminstone 10 knop och det känns i den lilla båten. En Wasa 55 med fatheadstor har inte en chans. Screachern upp Det blev många turer på den lilla fjärden, och ju längre tiden gick, ju säkrare kände jag mig, och så småningom kom också screachern upp. Lossa på tampen och seglet rullar ut sig själv på någon sekund. Skota hem, håll skotet i handen och känn accelerationen! När nosen doppar, släpp skotet, screachern fladdrar, båten reser sig och så skotar man in igen. Vilken känsla! lätt, stabil, enkel att hantera, enkel att sjösätta och tunna tampar (krysstället är bara knappa 9 kvadrat). Priset för hela härligheten komplett med segel och vagn är måttliga Dock saknade jag en lucka för att kunna stoppa undan prylar typ vattenflaska och lite kläder. Plats för det finns. När får vi se den första kappseglingen med ett fält Wetor som seglar entyp? Rolf Karlsson Bilden ovan Wetan med ytterskroven monterade, och en halvtimme senare är allt klart för sjösättning. Härlig acceleration Ulrich förklarade att båten var mycket stabil, och så kändes hon. I byarna stack hon iväg på klassiskt flerskrovsmanér, och man sitter fint på en platta ovanpå ytterskrovet. Perfekt balans, känslig som en Stradivarius. När vinden dojade låg man på trampolinen och kollade seglen, härligt. I byarna på kryssen lovade jag upp i byarna och kände mig aldrig Fyller sin plats Detta var första gången jag seglade en liten flerskrovsbåt och mina referenser är därefter. Det finns ju ett antal mindre cattor som går som raketer, och min spontana reaktion är att Wetan inte är lika snabb som exempelvis A-katta eller F-18, men betydligt enklare och säkrare att segla. Därför är det lätt att förstå att Ulrich blev frälst i den här båten. Liten, 14

15 Flerskrovsnestorn Bengt Israelsson har gått ur tiden Bengt Israelsson, flerskrovsnestorn och under många år ordförande i Hanöbuktens Flerskrovseglare, gick bort söndagen den 25 maj efter ett drygt års sjukdom. Han fick gå bort hemma hos sin livsledsagarinna, Gunnel. Jag träffade Bengt sista gången under höstens båtmässa. Som vi har gjort de senaste tio åren träffades vi som vanligt för att genomströva Älvsjömässans segeldelar. En ändring var det i schemat. Bengt kunde inte gå själv utan Gunnel var med och vi hjälptes åt för att tillsammans med Bengt se första stora katamaranen som varit utställd på mässan. Bengt lyckades själv gå upp på Lagoonen och vi inspekterade henne tillsammans. Nu är även stora cruisingkatamaraner med i finrummet och på något sätt kändes det som Bengt var nöjd med sitt flerskrovsmissionerande. Redan i min presentation av mig själv i vårt blad, då jag blev styrelsemedlem i SCTS, så stod det mycket om Bengt. Från det att min hustru Ingmari och jag förstod att framtiden var flerskrov för oss så har Bengt stöttat, berättat för och provseglat med oss. Denna stora sjökapten som fört eget befäl på varvsnya tonnare och efter en tidig pension, på grund av knäproblem, kunnat flerskrovssegla mer än de flesta. Säkert är vi många som mött Red Jacket, under flera år en Ocean 310, i våra skärgårdar. När Gunnel jobbade under för- och eftersommaren, med bara Bengt och när Gunnel var ledig, med båda två. Framför allt är väl Bengt känd i flerskrovskretsar inte bara som en kunnig och skicklig flerskrovsseglare utan även som sällskapsmänniska och välsedd gäst under många IMM. Själv hade jag förmånen att, tillsammans med Bengt och vår gemensamma vän Peter Estlander, få förbereda och genomföra IMM 2001 i Karlskrona. Då fick Bengt vara värld för IMM. Det var en både stimulerande och rolig upplevelse att få jobba ihop med Bengt. Han visade prov på sin initiativ- och ledarskapsförmåga och lyckades på ett år charma Karlskrona kommuns ledning så att vi tillsammans kunde genomföra IMM 2001 på ett mycket bra sätt. Som alltid när man genomför evenemang av den storleksordning som ett IMM, då med åttiotal båtar från ett tiotal länder, så händer många adhocupplevelser. Alla tog Bengt tag i på ett pragmatiskt och praktiskt sätt och lyckades alltid lotsa oss fram till bra lösningar. Bengt var inte vara en skicklig yrkesman, en god ledare, en god kamrat och en god sjöman. Han var också en utpräglad tävlingsmänniska. Vi, Ingmari och jag, var ute och seglade med Bengt på hans Red Jacket. Vi seglade från Kungsbron i Karlskrona mot Kungsholmen, den riktiga som skyddat Sverige från krig. Halvvägs ut närmade vi oss en Scampi. Jag stod till rors. Håll högre skrek Bengt. För mig var det första gången på en catta. Och inte visste jag hur högt jag kunde gå. Så jag låg kvar lite lägre än Scampin för att behålla farten. Håll högre skrek Bengt igen till mig. Jag kröp sakta högre och högre och så gick vi till sist högre än Scampin utan att förlora fart. Vi närmade oss, som jag tyckte, i racerfart. Hon vänder snart, sa Bengt. Hur vet Du det, sa jag. Det brukar de göra! Och mycket riktigt, när vi hade kommit mycket närmare på bara några minuter och nu bara var någon kabellängd efter Scampin, slog hon och lommade in mot Karlskrona med storen, som det tycktes, under kölen. Hon hade ju inga skrov att sticka den emellan. Bengt myste och verkade salig där vi susade fram med fartvind och rykande skum i Red Jacket. Tack Bengt för allt Du gjort i flerskrovsvärlden inte bara i Sverige utan även i våra grannländer. Tack Bengt för ditt stöd och varma kamratskap under de tjugo härliga flerskrovsår som vi känt varandra. Glenn Linder För att hedra minnet av Bengt Israelsson och det han gjort och betytt för föreningen har SCTS beslutat att i enlighet med Bengts vilja göra en donation till Svenska Sjöräddningssällskapet. Denna donation sker riktat till SSRS station i Sölvesborg som ligger i närheten av den plats där Bengt haft sin huvudsakliga gärning. Mats Leander, ordförande SCTS Bengt invigningstalar vid IMM 2001 från Jarramas. Artikelförfattaren Glenn Linder (vänster) och Bengt ombord på Glenns Belo under IMM i Karlskrona

16 Att bli med trimaran Förra året berättade Fredrik Monfrino om sitt lyckade byte från Carrera till Corsair 24. Nu har ytterligare en kölbåtsseglare förstått finessen med att SEGLA - utan att släpa runt bly i skärgården... Då jag tidigare huvudsakligen har seglat båtar med endast ett skrov så har väntan på denna vår varit lång. Har tidigare ägt Express samt en X-99. Funderingarna startade förra våren om att byta båt. Var då inne på att, eftersom det inte blev så mycket kappseglande som jag ville med TAXI, så kanske det vore skönt med något bekvämare än X- 99an. Ståhöjd, dusch, dörr till toan, ugn var bekvämligheter som lockade (läs Harmony 38 performance, beg First 40,7). DOCK fanns det något som verkade ännu mer spännande. Det okända! Flerskrov! Fart, smidighet, litet djupgående mm. Började leta mer och mer efter diverse sidor på nätet. Sökord som mehrrumpf multicoques och multihull blev allt vanligare i min vokabulär. Det tog inte särskilt lång tid innan jag hade bestämt mig att någon form av flerskrov skulle det bli. Många funderingar och i flera fall korkade frågor senare så hjälpte jag Ulrich att sätta ihop en Corsair 750 Sprint inför Runt Lidingö Denna båt verkade onekligen mycket intressant. Att den dessutom lovordades i vartenda test jag hittade gjorde ju inte saken sämre. Båten urlastades ur containern, skruvades ihop, riggades och sjösattes samma dag. Sjösättningen skedde dock strax innan mörkrets inbrott. Efter några timmars sömn var det dags att bege oss till starten för regattan. Båten tvättades på vägen så att vi kunde packa upp segel, skot och gajar. Vi blev klara strax innan start. När vinden sedan kom så tog det bara halva varvet innan jag hade bestämt mig och sa till Ulrich att en sådan här vill jag ha! Att vi hade missat att läsa seglingsföreskrifterna och missade en gate spelade för mig mindre roll. Det blev ju ganska långt från det där med ståhöjd, dusch, ugn, värme, dörrar etc. etc. Stilstudie av Adrenaline under Lidingö Runt - det ser ut att vara bra drag i grejorna! Foto: Fredrik Monfrino 16

17 Det blev ett tvåmanstält i glasfiber. Men vilken seglarglädje! Beställningen gjordes och sedan kom väntan. Detta är nog den första vintern någonsin som jag har längtat efter våren innan skidsäsongen har startat! I mitten på april kom hon äntligen. SWE 73 ADRENALINE. Onekligen en fantastisk känsla att få vara med om att färdigställa sin alldeles sprillans nya båt. När jag sedan körde ut henne till båtklubben fick jag många nyfikna blicka och frågor. De flesta positiva och undrande, men även en hel del skeptiska påståenden. Seglare överlag och pensionerade flottister i synnerhet är verkligen ett konservativt släkte! Skall du verkligen segla med den där? Det är bara problem i gästhamnar. När påståendet om att Den där har ju tyngdpunktsläget uppochner kom kunde jag dock inte hålla mig utan var tvungen att svara Må så vara, men din båt har det på botten. Då blev det inga fler kommentarer från den personen. Eftersom Ulrich var upptagen med en leverans av ytterligare en Sprint, denna dock till västkusten, ägnade jag den helgen till att lära mig hur båten var konstruerad. Samt att mäta alla delmått för att kunna skicka in dessa till Gabriel för att få ett LYS mätbrev. Nästkommande helg var det dags för det som jag väntat på så länge. Första seglingen!! Det är svårt att beskriva min glädje över att vara ute på leveransseglingen med Ulrich. Hon reagerade på minsta kommando. Dock höll det på att bli en mycket pinsam situation. Jag stod ute på lovarts nätet då jag såg en vindby komma. Instinktivt tog jag spjärn för att båten skulle kränga till. Detta hände inte. Hon accelererade istället så det kändes som om någon drog undan mattan under mina fötter. Jag var ytterst nära ett ofrivilligt bad. Helgen därpå var det dags att introducera gastarna, min syster Märit samt en kompis Andreas till flerskrovssegling. Inte heller någon av dem har någon erfarenhet av att segla flerskrov. Så att kalla oss erfarna inom detta område vore en ren lögn. Vi var ute på Horsfjärden både lördag och söndag för att lära oss segla båten samt rollspel vid gippar och slag. Onekligen har vi mycket att lära. Vi är tillbaka på ruta ett! Vi ansåg i vilket fall att vi hade sådan koll på läget att vi inte skulle skämma ut oss totalt helgen därpå då det var dags för Gullviverallyt. Att det fanns mycket kvar att lära tog vi som en sporre. Vi hade ju ingen aning om hur man hittar farten i båten. Men det bästa sättet att komma underfund med det är ju att segla mot andra båtar. Jag hade då inte klart med ramp för sjösättning utan fick köra/segla upp båten kvällen innan. Vilka blickar och tappade hakor jag såg då jag ensam med ett enkelt handgrepp fällde in sidoskroven under gång innan Baggensstäket! Jag tyckte det var smidigare vid ett eventuellt möte att ha en 2,4m bred båt istället för 5,5. på banan visades även detta trevliga och förstående synsätt. Anna och Jonas Dolk kom ångande i sin F18 och insåg att den situationen hanterar inte vi utan att det blir glasfiberskador som följd. Vi bjuder på den, den här gången. Åter igen, tack och förlåt för situationen i Oxdjupet! Gullvivan var verkligen en trevlig tillställning. Vår målsättning om att ha kul, lära oss båten samt att inte komma sist lyckades vi uppfylla. Vid upptagningen på Karlslunds marina var det dags för nästa roliga episod. Märit och Andreas höll på att fixa klart båten för upptagning under tiden jag hämtade bilen. Då kom en familj gående. Dottern, som var ungefär 5 år, tyckte att vi hade världens bästa båt. Pappa, pappa titta! En båt med studsmatta! En sån vill jag ha! Vi människor fokuserar onekligen på olika saker. Helgen efter var det dags för Lidingö Runt. Det höll på att sluta med DNC. Men med mössan i hand skrapandes med foten lyckades jag övertala förstående chefer om att få vara med även där. Strålande väder och skiftande vindar. Jag tror vi lyckades med att hitta de flesta ställen runt ön som inte hade någon vind. När vi väl hittade någon vind så var det naturligtvis någon jättekölbåt med m2 segel där och tog den lilla vind som fans. Det är svårt att segla lättvind! Dagen blev dock underbar ändå då vi på återseglingen loggande 15 knop medel med 17,3 knop som topp på Askrikefjärden. Vi seglade med stor och gennaker. Inga vågor och strålande sol. Det var tre stora leenden som satt på lovarts sidoskrov! Andreas fällde dagens kommentar. Det är mycket roligare att burka i lovart! Detta var onekligen min förväntan om trimaransegling. Sanslöst rolig segling i full fart! Tanken var att dagen efter vara med på SCTS prova på dag. Dock hade jag lyckats med att inte fatta att ett stopp i tampen för centerbordet betyder att centerbordet är nere utan försökte vinscha ner det lite till. Upp med båten på trailern och efter lite fix var hon färdig att parkeras inför nästa helgs begivenheter. Det var då dags för Vårracet. Stor eloge till TBK för deras fantastiskt fina ramp, bemötandet vi fick vid sjösättning samt trevliga arrangemang. Vädret var denna gång inte det bästa. 5 C, duggregn samt lite vind gjorde att de flesta valde att stanna hemma och spela spel, städa eller någon annan syssla som man kan företa sig med inomhus. Så dock inte vi eller GLIDER som var de enda flerskrovarna som seglade. Denna gång blev vi lite frustrerade då vi inte kryssade som vi gjort tidigare. Varken höjd eller fart fanns där. Vad gjorde vi för fel? Vad var annorlunda mot tidigare? Ingen aning. Dock fick vi vår bästa placering. Vi kom 2:a! Nu följde en helg utan regatta. Syrran var i Berlin och Andreas sjösatte sin egen båt. Mycket lämpligt tillfälle för att bara bege sig ut och segla. Var ute med en kompis som blev helt hänförd över hur roligt segling KAN vara. Solsken, sjöbris, fart. Vad saknas? Seglingen har nått en ny dimension. Jag känner samma glädje idag när jag sitter 1,5m över vattnet i 15 knop, som jag gjorde för 35 år sedan då jag för 1:a gången planade med min Optimist. ADRENALINE har gjort det roligt samt enkelt (??) att segla igen!!!!!! Sommarens segelsemester planeras till Genèvesjön, Gardasjön samt franska Rivieran. Onekligen en ny dimension av semester. Det är spännande med en trailerbar båt! Återigen tack till alla flerskrovsseglare för ert varma bemötande! Joacim Torkelson SWE 73 ADRENALINE Vilken känsla - den nya båten har kommit - och snart är det dags för premiärturen! På lördagen var det så dags för Gullvivan. Vilket fantastiskt trevligt mottagande av övriga flerskrovare!! Jag kan inte påstå att det har varit särskilt vanligt att höra Lycka till 5 min innan start i ett Expressrace. Orden man väntade sig att höra då, hade fått kapten Haddock att bli generad. Senare 17

18 Lugnt årsmöte med mycket innehåll Årsmötet är det medlemsmöte där styrelsen skall stå till svars för det gånga årets verksamhet, och medlemmarna verkade nöjda eftersom de flesta omvaldes. Själva formaliadelen var över på nolltid, och resten av eftermiddagen kunde ägnas åt andra trevligheter. Några punkter från medlemmarna var dock värda att noteras. Föreningens ekonomi är mycket god, något som vållade viss debatt. Hur skall dessa pengar användas för att främja flerskrovssegling på bästa sätt? Någon menade att de som ställer upp med båtar på prova-på-dagen borde få ersättning eftersom båtarna slits, något som styrelsen skulle överväga. Annars var det ganska tyst på förslagsfronten, och mötet konstaterade till sist att det är skönt att det finns resurser när tillfällen kommer. Exempelvis fick vi inte plats på årets båtmässa, något som brukar kosta en del resurser. Tornadons OS-status diskuterades också. Som det ser ut just nu är risken stor att den enda flerskrovsbåt som finns med i OS-programmet, Tornadon, försvinner från programmet. Det vore en ytterst olycklig utveckling, tvärt emot vad seglarvärlden i stort upplever nämligen att flerskrov är på stark frammarsch. Mötet gav styrelsen i uppdrag att agera i frågan och tillskriva allt och alla som kan tänkas att ha med saken att göra. Bland trevligheterna kan noteras att flerskrovspredikanten Mats Johansson på Gransegel berättade om undanvindssegel som logiskt nog sys planare ju snabbare båten är. Jan Gapinski drog The Seaon Story, och snart får vi se de första kolseaonerna i Sverige. Noel Barkelius pratade om sitt F-28-projekt, där det går åt mer tid till att meka än att segla, Ralf Sass drog idén om en års- eller samlingsbok och Glenn Linder berättade om IMM-mötet 2011 som skall avhållas i Sverige troligen Stockholm. Mötet menade att det bästa vore att ligga mitt i stan Nacka Strand ligger lite öde, och visst vore det fantastiskt att få ihop kanske 100 flerskrovare på Skeppsholmen eller Stadsgården. Gabriel von Euler berättade också om det arbete som gjorts när det gäller säkerhetsfrågor för deltagande i havskappseglingar, exempelvis Gotland Runt och Östersjömaran. Inget konkret har beslutats ännu, och frågan diskuteras ständigt. Och som vanligt rapporterar hemsidan direkt när något revolutionerande händer! En nyhet på kappseglingsfronten presenterades också. Dragonfly Twostar, seglingen från Trälhavet till Stora Nassa med start fredag kväll klockan 20, är från och med i år öppen för alla beboeliga flerskrovsbåtar. Hur beboelig skall definieras klargjordes inte, men max två personer får vara med ombord. På årets Gullviva deltog en F18 som drog upp båten på stranden och slog upp tältet på nätet I förbifarten kan vi berätta att årets styrelse är identisk mot fjolårets, och alla adresser finns på sidan 2. Rolf Karlsson Delar av den församlade åhörarmassan på årsmötet - och det var en trivsam tillställning! SCTS årsbok Nu får ni hugga i! För länge sedan infann sig idén om att göra en årsbok i SCTS. Den har legat och grott hos olika medlemmar och har nu mognat. Tanken är att vi skall göra en bok med texter som är lite långsiktigare och tidlösa. Vi kanske kan hitta en gemensam tråd för varje bok. Hur som helst är nog temat i boken som kommer ut år 2009 givet för då fyller föreningen 50 år! BOKA IN BASTUSEGLINGEN! Denna sommarsäsong som har börjat så lovande kommer dessvärre också att ta slut. Förhoppningsvis kan vi då sitta i bastun och snacka om alla fina seglingar. Vi bokar in helgen den 3-5 oktober för årets avslutande bastusegling eller stängning av skärgården som den också har kallats - öppnade gjorde vi ju vid Gullvivan. Det traditionella upplägget har ju varit att de som haft möjlighet seglat ut redan på fredagen till första bastun som brukar bli Träskö och sedan seglat vidare på lördagen till nästa, exempelvis Ostholmen, dit andra seglat direkt. Om det blir detta som gäller eller någon annan variant får vi återkomma till fram på höstkanten - men boka in helgen på en gång! K-B Wirenstål Själv är jag inte ens så gammal som föreningen, men jag skulle gärna vilja läsa om flerskrovseglingens födelse i Sverige. Hur började allt? Vad fick man för reaktioner på flerskrovsegling? Vad trodde man? Trodde man att nästan alla skulle segla flerskrov inom 50 år? Vad skedde sedan? Flerskrovseglingen var ju faktiskt ganska stor i slutet av 60-talet och början på 70 talet på tex. Lidingö Runt. Kan någon berätta varför det dog ut? Var du med då det hela började? Vill du berätta för oss andra medlemmar? Har du kvar material från den tiden? Bilder? Tidningsartiklar? Broschyrer? Gamla Blad? Vill du arbeta med årsboken? Intervjua äldre medlemmar? Hör av dig till mig i sånt fall MVH Ralf Sass Årsboksredaktör Sågtorpsvägen Täby Ralf@sass.se 18

19 Medlemsmatrikel 2008 Här kommer årets medlemsmatrikel sorterad på efternamn. Styrelsen arbetar fortfarande hårt med att få in registret på hemsidan så att alla medlemmar lätt själva kan sortera efter behag, exempelvis efter segelnummer - om man är nyfiken på vem som äger den båt man ser... Förnamn Efternamn Adress P-nr Ort Mobil Båttyp Hanna Agardh Bergsringen 13 1tr Bromma Lars-Olof Aghed Dalavägen Lindome Dragonfly 26 Hans Ahlinder Badvägen Österskär Robert Albinsson Larsbodavägen 76 9tr Farsta Per-Olof Alm Flintdolksgatan Västerås Tom Almlöf Sjötullsgatan Öregrund Tornado Gustaf Alsen Babordsvägen 3A 2tr Bonässund Anders Andermo Turebergsvägen Täby Dragonfly 800 Johan Andersson Sedelvägen Hägersten Mats Andersson Porsvägen Sturefors Fredrik Andersson Satellitvägen Hässleholm Corsair 24 Lars & Tessan Andersson Njurskullen Bergshamra Pinta 33 Esbjörn Anderssson Håkanssonsgatan Öregrund Roger Bank Kastanjevägen Varberg Noe Barkelius Pelargatan 13/ Johanneshov Mirage Fredrik Bassmann Nikolaigatan Malmö Martin Beckman Liljeborgsvägen Uppsala Ole Benckert Fageruddsgränd Tyresö Corsair 28R Jan Bengtsson Tornväktargatan 22 G Göteborg Signar B Bengtsson Fogdelyckegatan Karlshamn Hans Fredrik Berg Tunavägen Järna Niklas Bergelv Katarina Bangatan Stockholm Dragonfly 26 Alexander Berger Västra Norevägen Lidingö Jan Bergström Orrvägen Tungelsta Albert Bernhoff Havsvägen Norrsundet One Off Trimaran Hans Bernhoff Geijersgatan 56A Uppsala Trimaran Rasmus Bjurwill Svartviksvägen 8 2tr Bromma Anders Björk Rosenfredsgatan Varberg Christian Blixt Ögontröstgatan 6D Göteborg Sverker Bohlin Invernessvägen Stocksund Håkan Borg Skördevägen Nyköping Hobiecat A Lars Bornold Hangvar Tajnungsgår Lärbo Chris Boucher Eva Bonniersgatan Hägersten Anders Brage Syrengränd Sollentuna Motorkatta Carl Axel Brinck Strandvägen 100 B Motala Bo Brink N.Kustvägen Laholm Belo Ulf Brodin Parmmätargatan Stockholm Dragonfly 26 Kenneth Broscheit Grogarns katthammarsvik Ljugarn Belo 30 Anders Bursvik Anåsbergsvägen Onsala Distans 90 nr 11 Gunnar Byröd Snäckvägen Göteborg Per Bäcklund Filipstadsbacken Farsta Jon Bäckström c/o Kopf Völundsvägen 1 4tr Stockholm Göran Carlborg Majgårdsgatan Ulricehamn Dragonfly 800SW Anders Carlsson Badstrandvägen 19 3tr Stockholm Tommy Carlsson Stormen Långasjö X-cat Antal Clavel Jomsborgsvägen Bromma Per Craelius Rosvägen Stocksund Douglas Dabérius Västerängsvägen 31B Enebyberg Nils Dal en Stenum Östtomten Skara Daniel Darpe Fånäsvägen Bålsta Magnus De Brito Jägarstigen Sollentuna Gustaf Dillner Bo Bergmansgata Stockholm Thomas Dufva Sallyhillsvägen Sundsvall Olle Durelius Myrtenvägen 6B Upplands Väsby Fredrik Edgren Sågverksgatan Enskede Ricardo Edström Österlånggatan Stockholm 19

20 Christian Ehrenborg Jakob Dubbes väg Saltsjö-Duvnäs Stefan Ek Soltorpsvägen 6 A Danderyd Kristoffer Eklund Mor Anna Brygga Lidingö Pinta Lars Ekwall Vreta Vinkelväg Uppsala Dragonfly 800 Lars-Olov Elfversson Råsundavägen Solna Stefan Eliasson Gällingevägen Frillesås Dragonfly 26 Gudrun Ellger Im Klingenfeld 37 D Frankfurt/M, Ger Dragonfly 800 Nils Elmefors Rutger Fuchsgata Stockholm Dacapo 21 Gunnar Enberg Klockarstigen Bromma Iroquois Mk2 Per Engelhardt Hallandsgatan Stockholm Gepard Tomas Ericsson Färgarevägen Karlshamn Tomas Eriksson John Lundbergsv Karlholmsbruk Havkat 27 Stefan Eriksson Övre Torekällgatan Södertälje Dragonfly 800 Peter Estlander Slussgatan Malmö X-Cat Gabriel von Euler Tulevägen Lidingö Gepard XL Casper Flyg Birkavägen Nacka C-cat Stig Forsling Riggvägen Saltsjöbaden X-Cat Örjan Frid Långbackavägen 44A Danderyd Mats Frosteman Johan Baners väg Stocksund Håkan Fröjdh Alvägen 4A Uppsala Hobie 16 & A-cat Jan Gapinski Brahegatan Stockholm Seaon 96 Ulf Gauffin Långgatan Ystad Wasa 38 Mats Geijer Sandhamnsgatan 48 B Stockholm Sven Georén Småviltsvägen Luleå Maram Birgitta o Per Georén Vaktbergsvägen 3 C Nynäshamn Maram Dan Gothefors Larslundavägen Strängnäs Carl-Olof Granfelt Kastbergsvägen 1C 16 SF Helsingfors 82 Trident 27 Johan Grim Granlidsvägen 2B Uppsala Lars Grop Box Ingarö Maram nr1 Magnus Groth Sköldvägen Djursholm Dragonfly Björn Grönlund Älgstigen Täby Dragonfly Kenneth Gunnarsson Minsjö, Yxared Totebo Lars Gustafson Dristigs väg Sturkö Henric Götvall Marieholmsvägen 6A Mariestad Spyder(micro) Frank Hagelin Humlestigen Älvsjö MyCat Jan Hagrydh Frajagatan Luleå Joakim Halldner Stabbegatan Göteborg Olle Hansen Himlabacken Solna Stefan Hansen Lomvägen Sollentuna Safir Lars-Ola Hansson Solsidevägen Ekerö Gunnar Hansson Kocksgatan Stockholm Hohan Hedborg Sockenvägen 419 3tr Enskede Carl Hennix Olof Palmes Gata 20B Stockholm SeaCart 30 Gert Henriksson Gislöv Simrishamn Farrier 31 Bertil Hildeberg Sessön Norrtälje Martin Hill Vikingavägen Saltsjöbaden Tony Hulthén Lövmovägen Upplands Väsby Magnus Hunhammar Mariatorget Stockholm Fredrik Hussenius Täljstensvägen 2 B Uppsala Bengt Hymnelius Strossavägen Åkersberga Björn Hägerman Näsby Alle 3A 1 tr Täby Dragonfly 26 Jan-Olof Höri Oxenstiernasväg Åkersberga Catri 23 Fritz Iburg Granebovägen Växsjö Petter Isaksson Högalundsgatan Bankeryd Pär Jakobsson Stagneliusvägen Stockholm Sveakryssare Tore Jalve Björnmossegången Tyresö Anders Jangö Laxåvägen Bagarmossen Pontus Jansson Kackelabacken Härnösand Trident 27 Norman Jensen Fullriggaregatan Västra Frölunda Dragonfly 800SW Mats Johansson Travarevägen Täby Dragonfly 920 Klas-Göran Johansson Åkervägen Tanumshede Dacapo 21 Lars Johansson Stationsvägen Rottne Dacapo 20 Alf Johansson Kolarestigen Robertsfors 20