EU:s framtida sammanhållningspolitik Positionspapper från Sydsam

Transkript

1 EU:s framtida sammanhållningspolitik Positionspapper från Sydsam Följande synpunkter på EU:s framtida sammanhållningspolitik, som svar på Europeiska kommissionens samråd om den femte sammanhållningsrapporten, lämnas gemensamt från: Region Blekinge Region Halland Regionförbundet Jönköpings län Regionförbundet i Kalmar län Regionförbundet södra Småland Region Skåne Kommunförbundet Skåne EU:s framtida sammanhållningspolitik - sammanfattande synpunkter Sammanhållningspolitikens mål två och mål tre är det främsta verktyg för att stimulera regional utveckling och därmed bidra till förverkligandet av de regionala utvecklings- och tillväxtprogrammen, genomföra den nationella strategin samt bidra till genomförandet av Europa 2020 och EU:s strategi för Östersjöregionen. Sammanhållningspolitiken är ofta avgörande för innovativa samverkansprojekt. En minskning av tillgängliga EU-medel efter 2013 skulle bli förödande för det regionala utvecklingsarbetet. Sammanhållningspolitiken måste därför även efter 2013 vara ett instrument för alla regioner, även de regioner som är EU:s tillväxtmotorer, inte minst för att för att möjliggöra ett framgångsrikt genomförande av Europa Den lokala och regionala nivån måste vara huvudsakliga aktörer i sammanhållningspolitiken för att säkerställa att denna tar hänsyn till lokala och regionala skillnader. Ledordet för kommande programperiod måste vara fortsatt regelförenkling genom utveckling och förädling av befintliga regelverk. Målet måste i möjligaste mån vara ett regelverk för alla fonder, oavsett politikområde. 1

2 Mål två Regional konkurrenskraft och sysselsättning I dag är vi ungefär halvvägs i EU:s nuvarande Regionala strukturfondsprogram för I programmet har Sverige tilldelats dryga åtta miljarder kronor. Fram till nu har drygt sex miljarder beslutats för regionala utvecklingsprojekt runt om i Sverige. Under programperioden satsar Sverige på projekt inom entreprenöriella verksamheter, innovativa miljöer och tillgänglighet. I dagsläget handlar det om drygt 1000 utvecklingsprojekt. Sydsam undertecknade tillsammans med 141 europeiska regioner i oktober 2010 en gemensam deklaration om bevarandet av mål 2, för utveckling i regioner som fungerar som draglok åt Europas ekonomi. Sydsam anser att: sammanhållningspolitikens mål för regional konkurrenskraft och sysselsättning har stor betydelse för regionernas möjlighet att övervinna de problem och utmaningar som en alltmer globaliserad värld medför; samt målet för regional konkurrenskraft och sysselsättning därför även efter 2013 måste vara ett instrument för alla regioner, även de regioner som är EU:s tillväxtmotorer, inte minst för att för att möjliggöra ett framgångsrikt genomförande av Europa Mål tre Territoriellt samarbete Vikten av territoriell sammanhållnig stärks genom Lissabonfördraget. Utvecklingen av EU:s makroregionala strategier för Östersjöregionen och Donauregionen förstärker ytterligare vikten av territoriellt samarbete. De territoriella programmen (gränsöverskridande, transnationella och interregionala) måste därför fortsatt främjas och utvecklas som en central del av EU:s sammanhållningspolitik och som ett viktigt verktyg för utvecklingen av makroregioner. Euroregion Baltic Euroregion Baltic (ERB) är en modell för långsiktigt strategiskt gränsöverskridande samarbete på regional politisk nivå i södra Östersjöområdet. Under 12 år har ERB utvecklats till en viktig politisk samarbetsorganisation. ERB:s medlemsregioner är Region Blekinge, Regionförbundet södra Småland och Kalmar län, Bornholms regionkommun, Region Pommern, Region Warmia-Mazurien, Kaliningrad län och Klaipeda län. Det gemensamma utvecklingsprogrammet ligger till grund för södra Östersjöprogrammets innehåll och flera gemensamma Interregprojekt har initierats. Under 2010 har en översyn av samarbetet genomförts. En viktig utgångspunkt var EU:s sammanhållningspolitik, EU:s strategi för Östersjöregionen och Europa Samarbetet utgår idag från tre fokusområden; lobbyaktiviteter, strategiska insatser och ökat gränsöverskridande utbyte. Södra Östersjöprogrammet Södra Östersjöprogrammet (Interreg IV A) är ett exempel på ett lyckat program för gränsöverskridande samarbete. Programmet har sedan starten haft fem besluttillfällen och i december 2010 stänger den sjätte utlysningen. Totalt har redan ca 37 miljoner ERDF beviljats till gränsöverskridande utvecklingsprojekt i regionen. Euroregion Baltic är en central del av programgeografin. 2

3 Sydsam anser att: sammanhållningspolitiken tredje mål bidrar till utveckling och ökad stabilitet i södra Östersjöområdet, Östersjöregionen och hela Europa; för kommande programperiod är det viktigt att det finns en tydlig koppling mellan makroregionala strategier och de territoriella programmen; EU:s samtliga instrument för territoriellt samarbete bör vara tillgängliga för den regionala och lokala nivån i Östersjöregionen även över vattengränser; samt under nästa programperiod måste södra Östersjöprogrammets geografi anpassas så att samtliga medlemsregioner i Euroregion Baltic ingår i programområdet. Sammanhållningspolitiken bygger på subsidiaritetsprincipen Alla regioner är i grunden olika. Det är detta som skapar den unika potentialen och utgör grunden för europeisk konkurrenskraft. Den regionala styrkan bygger på kraftsamling på hemmaplan. Det är på lokal och regional nivå som politiken omsätts i beslut som får betydelse. Sydsam anser att: EU: sammanhållningspolitik måste främjas av ett tydligt underifrånperspektiv med utgångspunkt från subsidiaritetsprincipen; samt den lokala och regionala nivån ska vara huvudsakliga aktörer i sammanhållningspolitiken för att säkerställa att denna tar hänsyn till regionala och lokala skillnader. Mats Johansson Sydsams ordförande 3

4 Sydsams svar på kommissionens frågor Bilaga 1 1. Hur kan Europa 2020-strategin och sammanhållningspolitiken knytas närmare till varandra på EU-, nationell och regional nivå? Sverige 2020 ska återspegla Europa Med Europa 2020-strategin får EU 27 en gemensam referenspunkt och mål som påverkar och återspeglas i nationella, regionala och lokala strategier (RUS, RTP etc). EU:s strukturfonder är idag vårt främsta verktyg för att stimulera regional utveckling varför svensk medverkan inte får begränsas till enbart territoriellt samarbete. Denna sistnämnda viktiga dimension, tillsammans med den sociala och ekonomiska, måste även fortsättningsvis vara utgångspunkt för sammanhållningspolitiken. Samma prioriteringar ska finnas nationellt, regionalt och lokalt likväl som inom EU. Problem måste ses och hanteras ur ett helhetsperspektiv. För att uppnå Europa 2020 strategins målsättningar kring sysselsättning, utbildning, fattigdomsbekämpning, klimatförändring samt forskning krävs att alla europeiska regioner formellt inkluderas i sammanhållningspolitiken. 2. Bör partnerskapsavtal för utveckling och investeringar omfatta mer än sammanhållningspolitiken och i så fall vad? De föreslagna partnerskapsavtalen måste bygga på regionala förutsättningar och därför tas fram i samråd med både regional och lokal nivå. Flernivåstyrningsprincipen ( multi-level governance principle ) bör eftersträvas här och även appliceras på andra politikområden än de som prioriteras i Europa Olika regionala förutsättningar och behov måste fortsatt ligga till grund för urvalet av prioriteringar för respektive program. Varje region behöver analysera sitt utgångsläge ( baseline ), utforma regionala prioriteringar utifrån målsättningarna i Europa 2020 samt ange vilka regionala indikatorer som ska användas för att mäta insatsernas förväntade effekt. I syfte att uppfylla dessa krav på territorial impact assessment genomför regionerna i Sydsam olika OECD-Territorial Review 2011 studier. Dessa ska ligga till grund för framtida strategier, EU-program samt andra insatser inom regionalt, nationellt och internationellt strategiska områden. 3. Hur kan en starkare koncentration på teman inom Europa 2020:s prioriteringar uppnås? Ökat fokus på ett fåtal strategiska politikområden gör sammanhållningspolitiken mer ändamålsenlig men förutsätter att prioriteringarna utgår från regionala perspektiv. För att uppnå Europa 2020:s huvudmålsättningar kring sysselsättning, utbildning, fattigdomsbekämpning, klimatförändring samt forskning krävs även en effektivare samordning mellan sammanhållnings-, forsknings- och innovationspolitik. Först då kan programmens insatser leda till konkret samverkan mellan och till nytta för småföretag, universitet och andra lärosäten samt arbetsmarknadens parter regionalt, nationellt och på EU-nivå. Bred samverkan underlättar även lärande och kunskapsutbyte mellan aktörer på lokal, regional, nationell och EU-nivå vilket främjar alla regioners tillväxt. 1

5 4. Hur kan villkorat stöd, incitament och resultatbaserad förvaltning göra sammanhållningspolitiken effektivare? Förenkling och anpassning av administration och regelverk är en nödvändighet för att säkerställa ett effektivare uppfyllande av sammanhållningspolitikens mål. Projektresultatens långsiktighet och effekter måste värderas högre än kontroll och administration. Sydsam är tveksamma kring ett bestraffningssystem för de aktörer som missköter sig, det är vår övertygelse att positiv feedback är mer motiverande och har godare resultat. Ett annat positiv sätt att effektivare bidra till ökad ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i EU är genom synliggörande och spridning av olika initiativ som möjliggörs av EU-medel. Vi förordar därför större fokus på uppföljning, lärandeuppdrag och följeforskning. Det är av stor betydelse att förstärka ägandeskap av sammanhållningspolitiken mål från EU-nivå och den nationella nivån till den regionala och lokala nivån. Ett sätt som vi uppmärksammar är att betona vikten av de regionala partnerskapen samt andra typer av fora där deltagande av alla nivåer möts. 5. Hur kan sammanhållningspolitiken göras mer resultatinriktad? Vilka prioriteringar bör vara obligatoriska? Utgångspunkten för att kunna uppnå mer konkreta resultat och effekter är de regionala förutsättningarna och dess möjligheter. Fokus på dessa är viktigare än t.ex. programmens exakta måluppfyllelse. Det finns ett behov att förenkla uppföljning av resultat inom och mellan regionerna, detta kan vara möjligt genom bättre och mer anpassade regionala indikatorer. Bättre gemensamma system för uppföljning, lärande och jämförelse kan komma till nytta till att bättre leverera resultat. Sydsam ser sysselsättning samt horisontella frågor så som jämställdhet, mångfald och hållbar utveckling som obligatoriska prioriteringar. Vi är samtidigt övertygad att forskning och innovation är centralt för den regionala utvecklingen, särskild när det finns en direkt koppling till företagandet i regionen. 6. Hur kan sammanhållningspolitiken bedrivas med större hänsyn till städernas och områden med särskilda geografiska förhållanden i utvecklingsprocessen och till framväxten av makroregionala strategier? Städer och områden med särskilda geografiska förhållande bör iakttas, det är viktigt att sammanhållningspolitiken hantera dessa frågor både inom landets gränser såväl som utanför. Regioner kan lika gärna vara beroende av metropolstäders tillväxt som ligger utanför nationsgränserna. Koppling mellan sammanhållningspolitiken och de makroregionala strategierna är ett måste för att kunna möjligtgöra och uppnå dessa mål. De territoriella programmen ska fortsätta stödja den gränsregionala, transnationella och interregionala samarbete, som kan effektiviseras genom att koppla möjligheterna till funktionella områden såsom fungerande euroregioner och makroregioner. Ett exempel är avskaffning av den nuvarande 150km gränsregeln för gränsöverskridande program och istället ersätta den med en gemensam syn på land- och sjögräns i relevanta områden. Utvecklingen av EU bör speglas även på landsbygden. Landsbygdsutveckling ska ingå i sammanhållningspolitiken och ska kunna särskiljas från kopplingar till jordbruk. 2

6 7. Hur kan man förbättra partnerskapsprincipen och de lokala och regionala intressenternas, arbetsmarknadsparternas och civilsamhällets medverkan? De regionala partnerskapens roll bör förbättras och förstärkas genom att rollen tydliggörs ytterligare t.ex. genom kompetensutveckling samt att förutsättningarna för ledamöternas deltagande i partnerskapen likställs oavsett vilken organisation som företräds. Partnerskapens sammansättning kan också på ett bättre sätt spegla programmen och kompletteras med privata aktörer, akademien och andra relevanta aktörer som försäkringskassan. Partnerskapens ledamöter fyller en viktig roll i spridningen av goda projektidéer, förvaltandet av strukturfonderna samt att fonderna levererar långsiktig nytta. Partnerskapsprincipen kan utvecklas för att skapa legitimitet för de framtida strukturfonderna samt tillförsäkra implementeringen av EU2020 på lokal, regional och nationell nivå Sammanfattande kommentarer gällande förenkling av revisionsprocessen, proportionalitetsprincipen, avvägning mellan gemensamma regler för alla fonder och hänsyn till varje fonds särdrag, ekonomisk disciplin tryggas i förhållande till tillräcklig flexibilitet samt framtida utformning av sammanhållningspolitiken vad gäller bl.a. marknadsföring av fonderna. Fortsatt prioritering av förenklingsarbetet är av stor betydelse. Nuvarande regelverk bör bibehållas och förädlas med det långsiktiga målet att införa ett enhetligt regelverk oavsett fond. Administrationen bör likriktas och användningen av olika begrepp och benämningar harmoniseras. Det är viktigt att fortsätta och fördjupa diskussionerna mellan medlemsstaterna och kommissionen om att etablera ett system med contracts of confidence (kan gälla medlemsstater eller enskilda projektägare) i syfte att minska administrationen och fokusera på resultaten av de investeringar som faktiskt görs på regional nivå. Strukturfonderna bör samordnas med andra sektorsprogram, som exempelvis ramprogram för forskning och utveckling. För att öka transparensen mellan fonderna och underlätta för aktörerna föreslås gemensamma utlysningar och ansökningsomgångar. Innevarande programperiod har visat goda effekter av följeforskning och är därmed ett fortsatt viktigt instrument för att stärka pågående projekt och sprida kunskapen om insatserna i regionerna. 13. Hur kan man utforma en ny mellankategori för de regioner som ännu inte helt inhämtat sin eftersläpning? Sydsam är tveksamhet till nyttan av detta förslag, då det finns risk för att resurser omfördelas från övriga mål och program. 3