Hur blir EU:s nästa budgetperiod och vad ska hända med Leader?

Transkript

1 Leader Inlandet, Leader Södertälje Landsbygd och Leader Östra Skaraborg Hur blir EU:s nästa budgetperiod och vad ska hända med Leader? Mars 2013 Författare: Wille Kuha, Södertälje kommun 1

2 Innehåll Inledning... 3 Allmänt om jordbrukspolitiken i EU och i Sverige... 5 Allmänt om jordbrukspolitiken i EU och i Sverige... 5 Historisk utblick... 5 Modernisering och överskott - begreppet landsbygdsutveckling föds... 5 De två pelarna föds utveckling fram till idag... 6 Leader... 8 På jakt efter EU:s nästa budgetperiod vad ska hända med Leader?... 9 Kort om EU:s budget... 9 Europa 2020 EU:s tioåriga vision för unionens utveckling Common Strategic Framework (CSF) Partnerskapskontrakt CLLD Lokalt ledd utveckling (Community Led Local Development) Europeiska innovationspartnerskapet för jordbruk Leader eller CLLD spelar roll? Sammanfattning

3 Inledning Hela EU går runt och undrar hur den kommande långtidsbudgeten och programförslagen för kommer att se ut eller det borde alla göra i alla fall. EU:s nästa långtidsbudget kommer att påverka allas vår vardag oavsett om man jobbar med EU-frågor eller inte. Hopaskaket det vill säga de av EU:s Landsbygdsprogram finansierade lokala utvecklingsgrupperna Leader Inlandet, Leader Södertälje Landsbygd och Leader Östra Skaraborg har inom ramen för det gemensamma initiativet Hopaskaket tangerat frågan om EU:s långtidsbudget. Studieresan till Bryssel i början av mars gav deltagarna möjlighet för dialog och erfarenhetsutbyte både inom gruppen och med leaderkollegorna i Belgien. Ett av samtalsämnena var EU:s nästa programperiod. Efter fyra dagar i Bryssel hade många av deltagarna i Hopaskaket fler frågor än svar när det kommer till utformningen av EU:s nästa budgetperiod, landsbygdsutveckling och Leader. Den här rapporten har som avsikt att fungera som ett underlag för funderingarna inför programperioden Därför har rapporten fått ett upplägg som sätter Leader i en större kontext där EU:s jordbrukspolitik möter den svenska dito både i en historisk och nutida form, tillväxtagendan Europa 2020 möter den lokala nivån, där landsbygdsutvecklingsprogrammet möter Socialfonden och Regionala utvecklingsfonden. Ambitionen med rapporten har varit att sammanfatta och förenkla innehållet i ett hav av EU-dokument och hjälpa läsaren att hitta en röd tråd i de pågående förhandlingarna. Rapporten kommer att visa att EU i ökande grad eftersträvar att involvera de regionala och lokala aktörerna i planeringen och genomförandet av EU:s politik. Det är en stor möjlighet för den lokala nivån men ställer även stora krav; förstår man inte helheten så kan det vara svårt att ta vara på de möjligheter som EU:s nästa programperiod kommer att innebära. De beslut som fattas av Kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Europaparlamentet påverkar alla i EU och i synnerhet de lokala utvecklingsgrupperna. Alla lokala utvecklingsgrupper behöver skaffa sig en bättre förståelse för hur EU fungerar: vad den svenska regeringens roll är i det hela; hur de regionala aktörerna kan påverka de för Leader viktiga EUprocesser; hur man kan påverka de lokala, regionala och nationella representanterna; hur man kan skapa de bästa förutsättningarna för det lokala utvecklingsarbetet. Så som EU-parlamentarikern Kent Johansson påpekade, i EU diskuterar man redan hur EU och världen kommer och bör se 3

4 ut om 10, 20 och 30 år. De lokala och regionala insikterna behövs i dessa diskussioner och programperioden är en ypperlig möjlighet att genom dialog och projekt förstärka det lokala ägarskapet av EU:s utveckling. 4

5 Allmänt om jordbrukspolitiken i EU och i Sverige Historisk utblick I Sverige fattade Riksdagen ett beslut 1947 som skulle forma jordbrukspolitiken i stort sett fram tills Sveriges inträde i EU Beslutet bestod av tre punkter. Staten skulle hålla uppe priserna på jordbruksprodukter för att jordbrukarna skulle få samma levnadsstandard som övriga befolkningen Jordbruket måste effektiviseras; små jordbruk skulle läggas ner eller slås samman med andra för att skapa bärkraftiga enheter. Sverige skulle vara självförsörjande på jordbruksprodukter vid händelse av krig eller avspärrning. EU:s jordbrukspolitiks historia började cirka tio år senare efter det svenska riksdagsbeslutet och har redan från början varit en av grundpelarna i det europeiska samarbetet. Drivkraften bakom EU var att etablera ett samarbete mellan länder som tidigare återkommande bekämpat varandra i krig och processen började med att binda de gamla fiendernas tillgång till råvaror som behövs i traditionell krigföring. Samtidigt var jordbrukspolitiken av högsta vikt i de flesta europeiska länder och att kunna försörja det egna landet med råvaror var en nationell prioritet. Jordbruket skulle komma att ses som en lika viktig del av det europeiska samarbetet som att slå ihop de gemensamma kol- och ståltillgångarna. När EU:s gemensamma marknad skulle fastställas 1958 var jordbrukspolitiken ett hett ämne mellan de olika medlemsstaterna. Frankrike, med en stor och relativt oproduktiv jordbrukssektor, hotade att inte underteckna fördraget om en gemensam marknad om inte även jordbrukspolitiken fördes upp på en europeisk nivå. Tre huvudriktlinjer drogs upp för den europeiska jordbrukspolitiken CAP (Common Agricultural Policy): Jordbruksprodukter bör kunna röra sig fritt inom EG EG bör prioritera att producera mer än icke-medlemmar Kostnaden för policyn bör bäras av EG snarare än de enskilda medlemmarna. Utöver de här tre riktlinjerna uppkom även en informell princip om att bönder borde ha en inkomst som är i linje med inkomsterna i andra samhällssektorer. Alltså samma princip som i Sverige redan var en del av vår jordbrukspolitik. De europeiska riktlinjerna stod fast under en väldigt lång tid, precis som de svenska målsättningarna från Modernisering och överskott - begreppet landsbygdsutveckling föds De största förändringarna i svensk jordbrukspolitik kom i samband med ett riksdagsbeslut 1967 och var första steget mot dagens moderna landsbygdsutvecklingsprogram. Sverige skulle satsa på tillväxt, specialisering och intensifiering av nedläggning av mindre jordbruk i ogynnsamma områden. Beslutet innebar även ett övergångs- och avgångsvederlag för de 5

6 bönder som frivilligt lade ner verksamheten. Med gröna vågen i början av 1970-talet blev samhällsklimatet gynnsammare för bönderna och man införde subventioner för jordbruksprodukter. Situationen förbättrades för bönderna men det började istället bli ett problem med produktionsöverskott. Samma situation med produktionsöverskott uppstod även i det dåvarande EU. Den gemensamma jordbrukspolitiken lyckades mycket bra med att få EU självförsörjande men konsekvensen blev på 1980-talet att EU fick problem med överskott av de viktigaste jordbruksvarorna. Under 1980-talet inledde EU en rad reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken för att begränsa överskottsproduktionen och även som följd av krav i internationella handelsavtal i Världshandelsorganisationen WTO. Åtgärderna fick önskad effekt och överskotten minskade. I Sverige kvarstod överskottet och i början av 1990-talet hade vi bland de högsta matpriserna i Västeuropa togs då beslutet att förändra den svenska jordbrukspolitiken. Jordbruket skulle nu spela enligt samma regler som övriga näringar. De subventionerade priserna ersattes av marknadspriser och konsumentens efterfrågan skulle styra produktionen. Det skulle även satsas på bioenergi, industriråvaror samt plantering av skog på öppna ytor. Det nya systemet hann dock inte verka så länge, 1995 gick Sverige med i EU och besluten om jordbruket kom att fattas i Bryssel. De två pelarna föds utveckling fram till idag När Sverige väl blev medlem i EU var jordbrukspolitiken en del av det övergripande åtgärdsprogrammet Agenda 2000, dåtidens motsvarighet till Europa Det övergripande målet för jordbrukets del var att gynna det europeiska jordbrukets konkurrenskraft. Agenda 2000 reformen innebar att EU:s jordbrukspolitik CAP (Common Agricultural Policy) delades i två delar; åtgärderna för miljö- och landsbygdsutveckling samlades i den så kallade andra pelaren i CAP, medan den traditionella jordbrukspolitiken lades i pelare I. (Bild från ENRD presentation) 2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken inriktades på att anpassa politiken till konsumenternas efterfrågan och göra produktionen av jordbruksprodukter mer marknadsanpassad. Reformen innebar bland annat att pengar omfördelades för att stärka miljö- och landsbygdsutveckling. 6

7 Målen för EU:s jordbrukspolitik under har varit att höja produktiviteten inom jordbruket, stabilisera marknaden, trygga livsmedelsförsörjningen, ge jordbrukarna en skälig levnadsstandard och stimulera till en miljövänligare produktion Den första pelaren idag är en gemensamt beslutad del för alla länder inom EU och skall stödja jordbruksprodukter av hög kvalitet, bra djurhållning, miljövänliga odlingsmetoder som bevarar landskapet och återställandet av balansen mellan EU:s jordbruksmarknader och marknaderna i utvecklingsländerna. Den andra pelaren består av riktade ersättningar och stöd till miljön och till landsbygden. Dessa är formulerade i så kallade landsbygdsutvecklingsprogram (RDP) där även Leader ingår som en samverkansmetod för lokal utveckling. Varje medlemsland utformar sitt eget program inom givna ramar från Kommissionen. Skillnaderna mellan länderna är stora både gällande vad man kan få ersättning för och hur mycket pengar som satsas. Det svenska Landsbygdsprogrammet omfattar ekonomiskt stöd till jordbruket som ska bidra (i enlighet med Europa 2020) till en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på den svenska landsbygden. Programmet är inriktat på ökad konkurrenskraft inom jord- och skogsbruk, miljö och landsbygd samt förbättrad livskvalitet och diversifiering av ekonomin på landsbygden. Hur Landsbygdsprogrammet ser ut i respektive medlemsland påverkas naturligtvis av flera olika faktorer men historiskt sett har EU:s gemensamma jordbrukspolitik påverkats starkt av primärsektorns betydelse för sysselsättningen 1. Sverige är idag ett av de länder i EU som är minst beroende jordbruket ur ett sysselsättningsperspektiv. 1 EU-kommissionen 7

8 Leader Leader har funnits som en samarbetsmetod för lokalt utvecklingsarbete sedan 1991 och finansieras av Landsbygdsutvecklingsfonden (EAFRD). Leader finns i alla EU:s medlemsländer idag och det finns över tusen lokala utvecklingsgrupper (LAG). Till Sverige kom leadermetoden 1996 då tolv olika leaderområden bildades. Tillsammans omfattade dessa områden cirka 20 procent av landsbygdsbefolkningen. Det fanns också andra områden, i andra EU-program, där man arbetade med metoder som liknade leadermetoden. När landsbygdsprogrammet infördes 2007 valde Sverige att använda leadermetoden i hela landet. Målet är att minst 75 procent av alla som bor på landsbygden ska finnas inom ett leaderområde. Nu finns det 63 områden. 8

9 Leader ska bidra till lokal utveckling på landsbygden. Landsbygdens ekonomi ska utvecklas, samtidigt som man tar stor hänsyn till miljön och de människor som bor på landsbygden. Initiativ från hembygden uppmuntras och utvecklingen ska bygga på de förutsättningar som finns i bygden. I Leader möts människor från samhällets olika sektorer (offentlig, privat och ideell) som bildar ett lokalt partnerskap, LAG (Local Action Group). När idéerna ska genomföras i form av projekt behöver inte representanter för alla tre sektorer finnas med, men trepartnerskapet skapar den bästa grunden för långsiktig och hållbar utveckling. Varje leaderområde kan ha egna krav på hur samarbetet ska se ut i projekten. Partnerskapet ansvarar för att ta fram en lokal utvecklingsstrategi som är en beskrivning av hur bygden ska utvecklas. Eftersom de som bor och verkar i bygden är representerade i partnerskapet bidrar det till att strategin bygger på de behov och förutsättningar som finns i området. Det är strategin som sedan ligger till grund för vilka projekt som ska få stöd och hur arbetet i leaderområdet ska drivas. Det innebär att de olika projekt som får stöd är väl förankrade och att de strävar mot samma mål. Genom samarbetet och den lokala förankringen anses programmets åtgärder bli effektivare. 2 På jakt efter EU:s nästa budgetperiod vad ska hända med Leader? I samband med budgetförhandlingarna för håller EU och hela Sverige på att planera för en ny jordbruks-, landsbygds- och fiskepolitik. Det lokala utvecklingsarbetet inom ramen för Leader är ett resultat av flera olika sammanlänkade processer som äger rum på regional, nationell och på EUnivån. EU har i flera års tid arbetat för att unionens olika politikområden i större grad samverkar och strävar efter samma mål. Tillväxtagendan Europa 2020 ska åstadkomma denna samordnande effekt och jämfört med tidigare liknande handlingsprogram, har styrningen blivit mycket tydligare och starkare. Detta kommer att ha en stor inverkan på det lokala utvecklingsarbetet inom ramen för Leader. Kort om EU:s budget EU:s långtidsbudget (MFF, Multiannual Financial Framework 3 ) sträcker sig över en sexårsperiod och de viktigaste aktörerna i processen är Ministerrådet, 2 Jordbruksverket

10 Kommissionen och Europaparlamentet. Förhandlingarna för MFF påbörjades redan Det behövs en lång startsträcka då budgetprocessen består av två parallella processer 4 : den ekonomiska budgetprocessen sätter de ekonomiska ramarna för de kommande sex åren (budgeten i sin helhet) den politiska budgetprocessen skapar själva konkreta programinnehållet för budgetperioden (sektorsspecifika budgetbeslut) Den ekonomiska budgetprocessen består av två sammanlänkade lagförslag och den politiska budgetprocessen av ett lagförslag per politikområde. Därför kan man se rubriker i tidningar så som Ja till jordbruksreformen - nej till långtidsbudget!. Då har Europaparlamentet godkänt Ministerrådets fleråriga programförslag för jordbrukspolitiken men avvisat den fleråriga budgetramen. Det är nämligen olika beslutsförfaranden som gäller för den ekonomiska budgetprocessen och för de olika programförslagen. Europaparlamentets makt är definitiv i den ekonomiska budgetprocessen och parlamentet kan vägra att godkänna ministerrådets förslag om och om igen. När det kommer till de sektorsspecifika programförslagen, varierar parlamentets makt beroende på politikområde. Det är första gången parlamentet har definitiv makt över programförslaget inom jordbrukspolitiken. Medbeslutande betyder att EU-ländernas regeringar och Europaparlamentarikerna måste vara överens för att ett förslag ska kunna bli ett direktiv (lag). Det ordinarie lagstiftningsförfarandet går till enligt följande: Ett lagförslag kommer från EU-kommissionen. Förslaget behandlas av parlamentet. Sedan yttrar sig kommissionen igen, om den vill, innan förslaget hamnar hos ministerrådet. Är rådet och parlamentet överens blir förslaget med eventuella ändringar antagen som lag. Om de är oeniga upprepas proceduren en gång till. Det kallas för andra behandlingen Steg 1: Kommissionen är först ut och arbetar fram ett antal lagförslag. Dessa förslag står till grund både för den politiska och den ekonomiska processen. Steg 2: Efter att Kommissionen har kommit med sitt underlag, påbörjas de ekonomiska och politiska förhandlingarna i Ministerrådet. EU:s president, alltså ordföranden i Europeiska rådet, har en viktig roll bakom kulisserna. Det roterande ordförandeskapet har en viktig roll i samordningen av förhandlingarna i de olika rådskonstallationerna inom respektive politikområde, det som kallas för Ministerrådet. Steg 3: De informella förhandlingarna i Ministerrådet ska leda till en överenskommelse mellan medlemsstaterna och i ett antal konkreta förslag på förordningar. Den fleråriga budgetramen kräver parlamentets samtycke för att antas, såväl som till ett interinstitutionellt avtal mellan parlamentet, rådet och kommissionen. Parallellt med detta förhandlar parlamentet och rådet om 4 Europeiska Unionens Råd ( 10

11 de rättsliga grunderna för ett stort antal EU-program, alltså den politiska processen. För dessa beslutar rådet och parlamentet gemensamt och på samma villkor. Steg 4: Om Europaparlamentet godkänner Ministerrådets förslag för flerårig budgetram, blir det en lag. Om inte, måste rådet komma med ett nytt förslag och en ny förhandling inleds. Om processen drar ut i tiden så gäller den gamla budgetramen tills rådet och parlamentet kommer överens. När det kommer till programförslagen, varierar parlamentets makt beroende på politikområde. Inom områden där det så kallade medbeslutandeförfarandet, har parlamentet alltså mindre makt och kan inte pausa lagstiftningsprocessen hur länge som helst. 5 Det pratas mycket om EU:s demokratiska underskott men just när det kommer till budgetförhandlingarna så är processen relativt öppen och det finns fler aktörer än bara parlamentet och regeringen deltar i budgetprocessen. Å ena sidan gör många kolliderande intressen att förhandlingsprocessen är lång och komplicerad, å andra sidan gör det höga antalet intressenter att många av budgetdiskussioner blir mer eller mindre offentliga. I vår nationella kontext har demokratin garanterats genom riksdagens och de folkvalda ledamöternas roll i budgetprocessen och processen är relativt enkel. Förhandlingarna i samband med EU:s fleråriga budgetram tar flera år, sker på väldigt många olika nivåer och gör processen invecklad. Men förstår man den komplexa processen och ser den ovissa utgången som en möjlighet, är EU:s budgetprocess både mer intressant att följa och kan påverkas i större grad än den svenska statsbudgeten. EU:s jordbrukspolitik EU-kommissionen har formulerat tre övergripande mål 6 för jordbrukspolitiken : 1. livskraftig livsmedelsproduktion 2. hållbar förvaltning av naturresurser och klimat samt 3. balanserad territoriell utveckling (pelare 2) Målen ska nås via sex prioriterade områden vilka i sin tur indelas i sammanlagt 18 fokusområden. Det är främst den tredje punkten som handlar om pelare 2, alltså landsbygdsutveckling där Leader verkar idag. Kommissionens vision har varit en levande landsbygd i hela Europa 7 som bland annat handlat om bättre förutsättningar små lokala initiativ med fokus på bättre marknadslösningar och mindre avstånd mellan jordbrukaren och konsumenten. 5 Europaparlamentet ( 6 EU-kommissionen ( 7 EU-kommissionen ( 11

12 Pelare två kan komma att påverka utvecklingen mot en mer hållbar konsumtion av livsmedel med till exempel kortare transporter och möjliggöra att en större andel av konsumtionen utgörs av livsmedel med höga miljö- och djurskyddsstandard. En intressant parallell till Matlandet Sverige där möjligheterna inom CAP borde kunna användas för att driva en utveckling inom dessa områden. Europa 2020 EU:s tioåriga vision för unionens utveckling Europa 2020 är EU:s tillväxtstrategi för hela 2010-talet. Strategin har ingen egen budget men i praktiken kommer nästa budgetperiod att anpassas efter ambitionerna i tillväxtstrategin. Detta gäller inte minst för fondernas och programmens utformning. Med Europa 2020 satsar EU på att bli en smart och hållbar ekonomi för alla. Strategin ska hjälpa EU och medlemsländerna att uppnå hög sysselsättning, god produktivitet och stor social sammanhållning. Europa2020 anger fem överordnade mål för sysselsättning, innovation, utbildning, social sammanhållning, energi och klimat. De ska uppnås före 2020 och varje medlemsland har antagit egna nationella mål för respektive område. Konkreta åtgärder på EU-nivå och i medlemsländerna ska bidra till ett lyckat resultat. På EU:s hemsida om Europa 2020 kan man läsa mer om själva tillväxtstrategin, se aktuella händelser och ta del av olika dokument. Bland annat kan man hitta de olika medlemsländernas nationella reformprogram i enlighet med kravet på att varje medlemsland ska skapa egna nationella mål i enlighet med de övergripande målen på EU-nivån. För Leaders del finns det inga direkta mål som handlar om jordbruk eller landsbygdsutveckling men målen som handlar om sysselsättning, forskning och utveckling samt miljö och energi kommer direkt eller indirekt att påverka de lokala utvecklingsgruppernas arbete. Medlemsländerna måste komma med nya reformprogram varje år och de ska skapas i dialog med de regionala aktörerna. 8 Det finns tydliga inslag av Europa 2020 i det förslagna landsbygdsprogrammet och begreppen innovationspartnerskap, CSF (Common Strategic Framework), Partnerskapskontrakt och CLLD (Community Led Local Devevolpment) är verktyg som ska bidra till samordningen av EU:s policyprocesser och ska öppna upp för ett starkare lokalt och regionalt ägarskap av det övergipande målet om hållbar och smart tillväxt för alla. De lokala utvecklingsgrupperna ska kunna använda även andra fonder än landsbygdsprogrammet för att finansiera lokala utvecklingsprojekt för hållbar lokal utveckling. 8 EU-kommissionen ( 12

13 EU:s prioriterade områden för landsbygdsutveckling har kopplingar till flera av de nyckelåtgärder som är en del av det så kallade gemensamma strategiska ramverket (Common Strategic Framework CSF). EU-kommissionens illustration visar ett tydligare samband mellan landsbygdsutveckling å ena sidan och forskning och utveckling samt livslångt lärande å andra sidan. Common Strategic Framework (CSF) CSF är ett gemensamt strategiskt ramverk på EU-nivån som omsätter Europa 2020-strategins mål till nyckelåtgärder för Strukturfonderna där Landsbygdsfonden ingår alltså (de av EU 100 % betalda direkt stöden ingår inte i CSF). Det gemensamma ramverket ska skapa ett ökat fokus och en tydlig strategi för att uppnå målen i Europa 2020-strategin. 13

14 De partnerskapskontrakt som enligt tidigare förslag ska upprättas mellan EUkommissionen och respektive medlemsland, tillsammans med den regionala och lokala nivån ska länka de nationella och regionala utvecklingsplanerna till den för hela EU samlande EU 2020-strategin. Genom ramverket ska partnerskapskontrakten kunna ange en samlad handlingsplan för alla EU:s fonder riktade till de olika regionala programområdena i ett land och därmed fokusera på de mål som ska uppnås oavsett vilka fonder som används. I tillägg ska de viktigaste utmaningarna identifieras för olika geografiska områden så som landsbygdsområden och regioner med särskilda särdrag. Glesbefolkade områdens behov av ökat samarbete över nationsgränserna pekas särskilt ut liksom att alla fonder inom exempelvis Östersjöstrategins geografiska område också ska syfta till att stödja dess förverkligande. Det gemensamma ramverket kommer att antas inom tre månader efter ett beslut har fattats om långtidsbudgeten för Partnerskapskontrakt En del av förberedelserna inför nästa programperiod är att utarbeta den så kallade Partnerskapsöverenskommelsen. Varje medlemsland ska ingå en överenskommelse med Kommissionen som länkar de nationella och regionala utvecklingsplanerna till den övergripande Europa2020- strategin. Den regionala nivån kan påverkan överenskommelsen genom kontakter med den svenska regeringen. Partnerskapskontraktet omfattar alla politikområden i Europa2020 och detta innebär att även landsbygdspolitiken ingår. CLLD är en del av Partnerskapsöverenskommelsen och för närvarande bereds frågan om vidare inom regeringskansliet. I denna ska Sverige beskriva vilken roll CLLD ska ha i nästa programperiod, vilka utmaningar som ska hanteras, vilka typer av territorier som är aktuella, vilka olika fonder som är aktuella och hur samspelet mellan olika nivåer och aktörer ska garantera att arbetsformen utvecklas på bästa sätt. En nyckelfråga som fortsättningsvis bereds är avvägningen mellan de förväntade effekterna och mervärden som CLLD kan skapa i relation till kvalitativa och administrativa krav som detta ställer. Arbetet med partnerskapsöverenskommelsen fortsätter nu i ett högt tempo. Eftersom det har blivit ett beslut om EU:s långtidsbudget, har Regeringskansliet förutsett att de förordningar som rör partnerskapsöverenskommelsen och fonderna kommer att kunna beslutas under sommaren. Partnerskapsöverenskommelsen ska enligt det föreslagna regelverket skickas inom tre månader efter att förordningen har beslutats. I början av februari hade Regeringskansliet ett första bilateralt möte med kommissionen. Vid mötet kunde Regeringskansliet konstatera att deras tidplan för arbetet går hand i hand med den tidplan som den svenska regeringen har 14

15 tagit fram. Det innebär att regeringen kommer att skicka det svenska underlaget till kommissionen under hösten för beslut senast i november. Intentionen är att partnerskapsöverenskommelsen är färdigförhandlad med kommissionen när Sverige skickar in den och att beslutet som tas i november är formellt. CLLD Lokalt ledd utveckling (Community Led Local Development) Lokalt ledd utveckling innebär alltså en möjlighet för samlad hantering av alla fonder inom sammanhållningspolitiken dvs. Strukturfonderna för Sveriges del. Leader anses inte ha uppfyllt den fulla potential som metoden står för, att integrera de lokala behoven och lösningarna i en lokal utvecklingsstrategi. Därför har Kommissionen föreslagit att Leader ska utvecklas till att samlas kring lokala utvecklingsstrategier utifrån ett multifund-perspektiv. Detta är alltså CLLD. CLLD är enligt Kommissionens definition ett specifikt verktyg som används på lokal nivå och som fungerar som ett komplement till annat utvecklingsstöd på lokal nivå. CLLD kan mobilisera och engagera lokala grupper och organisationer att bidra till att nå målen för Europa 2020-strategin när det gäller smart och hållbar tillväxt för alla, vilket främjar territoriell sammanhållning och att specifika politiska mål nås. Huvudsyftena med Kommissionens förslag är att förenkla användningen av CLLD som utvecklingsverktyg. CLLD-förslagen avser att: Uppmuntra lokala grupper att utveckla integrerade bottom-up förhållningssätt Bygga upp lokal kapacitet och stimulera till innovationer (även sociala), företagande och förändringsförmåga Främja det lokala engagemanget genom ökad delaktighet och bygga upp en känsla av engagemang som kan effektivisera EUs politik; och Bidra till flernivåstyrning Kommissionens förslag Fokuserar på specifika subregionala områden Leds på lokal nivå av Local action groups Genomförs genom integrerade och flersektoriella områdesbaserade, lokala utvecklingsstrategier, som har utformats för att ta hänsyn till lokala behov och potentialer, och Inkluderar innovativa egenskaper i ett lokalt sammanhang, nätverkande och (i tillämpliga fall) samarbete. CLLD bygger alltså i allt väsentligt på Leadermetoden. Däremot är det inte givet att dagens indelning, omfattning och struktur med 63 Leaderområden kommer att vara aktuella i nästa omgång. Detta är till stor del beroende på 15

16 vilka olika fonder som ska ingå i en eventuell flerfondslösning och vilka utmaningar och prioriteringar som ska hanteras som ett komplement till övrigt utvecklingsarbete. Tittar man på Leader-metodens utveckling utifrån ett budgetperspektiv så kommer Leader att få procentuellt sett mindre pengar ur EU:s budget än tidigare. Det kan vara en av förklaringarna till multifund-perspektivet. Men alla som jobbar med lokal utveckling vet samtidigt att alla lokala utvecklingsinitiativ får inte plats inom Leader/landsbygdsprogrammet och den förklaringen vill naturligtvis EU förmedla också. För perioden föreslås att CLLD (Leader) ska vara en obligatorisk del de nationella program som finansieras av EU:s landsbygdsprogram. Kommissionen har föreslagit att 5 procent av den totala EAFRD-budgeten ska avsättas till CLLD/Leader när det har varit 6 procent av den totala EAFRDbudgeten under den pågående programperioden. CLLD ska vara ett av alternativen för hur medlemsländerna kan allokera sina strukturfondspengar (ESF, ERDF, EMFF) men kommer inte att vara obligatoriskt. Detta kommer att bestämmas i de nationella partnerskapskontrakten och kommer att styras av det gemensamma strategiska ramverket (CSF) som bestäms på EU-nivån. CLLD möjliggör för den lokala nivån att i större utsträckning ta ansvar för genomförandet av Europa2020. För att kunna finansiera dessa ansträngningar, ska de lokala action groups kunna ta del av fler fonder än tidigare. 16

17 CLLD har utretts inom regeringskansliet och då framförallt med fokus på vilka olika möjligheter Sverige har att implementera detta verktyg i nästa programperiod. Frågor som har hanterats i denna utredning är framförallt i vilken omfattning (en eller flera fonder) som arbetsformen skulle kunna implementeras i Sverige och för och nackdelar med detta. Det finns ett obligatorium på att minst 5% ska avsättas för CLLD inom ramen för landsbygdsfonden, därutöver är det valfritt för medlemsstaten att välja huruvida även regionala-, sociala- och havs- och fiskerifonden ska omfattas. Regeringen beslutade nyligen hur Strukturfonderna ska organiseras under nästa programperiod. Regeringen har valt att behålla de geografiska områdena och att utgå ifrån det arbete som redan har gjorts under nuvarande programperiod. Den kan komma att förenkla genomförandet och öka förutsättningarna för att programmen kommer igång snabbare. Samtidigt som förhandlingarna om strukturfondsförordningarna fortsätter så påbörjas nu en rad expertmöten där de mer detaljerade formerna för att 17

18 genomföra strukturfondsprogrammen ska diskuteras. Under våren är 16 möten planerade. Inledningsvis kommer det att handla om hur partnerskapsöverenskommelsen och programmen ska utformas, vilken information de ska innehålla, på vilken detaljeringsnivå de anslagna medlen ska redovisas och hur målen för verksamheten ska utformas. Det första mötet hålls på fredag i denna vecka. Längre fram kommer bland annat frågor om innehållet i återkommande rapporter, datasystemets utformning, förvaltnings- och kontrollsystem, regler för finansiella instrument samt de särskilda regler som ska gälla för de gränsöverskridande programmen att behandlas. Under våren kommer innehållet att diskuteras, medan den formella besluten kommer att kunna tas först när strukturfondsförordningarna har beslutats. Europeiska innovationspartnerskapet för jordbruk Ett konkret resultat av arbetet med Europa 2020 är de så kallade innovationspartnerskapen som stödjer tanken om ett tvärsektoriellt multifundperspektiv. Europeiska kommissionen har initierat innovationspartnerskap (European Innovation Partnership, EIP) inom områden som är viktiga för tillväxt och sysselsättning: tillgången till råvaror, hållbart jordbruk, ett aktivt åldrande i god hälsa och smarta städer. Alla dessa områden anses kräva samordnade innovationsinsatser både inom den offentliga och den privata sektorn. Europeiska innovationspartnerskap ska satsa på hela forsknings-, utvecklingsoch innovationskedjan och ska samla offentliga och privata parter över nations- och sektorsgränserna för att skynda på införandet av innovation. Europeiska innovationspartnerskapet för jordbruk är EU:s svar på den globala utmaningen att maten ska räcka till alla och ska produceras på ett hållbart sätt. Livsmedelsbehovet globalt väntas öka med 70 % till 2050 samtidigt som efterfrågan efter foder, fibrer, biomassa och biomaterial också ökar. Detta åtföljs av en minskad produktivitetstillväxt, till stor del beroende på minskade investeringar i jordbruksforskning, och ökat tryck på miljön och våra naturtillgångar. Tanken med innovationspartnerskapet för produktivt och hållbart jordbruk är att tekniköverföringen från forskning till jordbruk kan påskyndas och jordbruket kan ge mer systematisk återkoppling om sina behov till forskarna. Partnerskapet ska skapa ett fungerande gränssnitt mellan jordbruket, bioekonomin, forskningen och andra berörda parter på EU-nivå och nationell och regional nivå. Partnerskapet ska också driva på effektivare innovationsinsatser som finansieras av landsbygdsutvecklingspolitiken och EU:s forsknings- och innovationsprogram. 9 Detta innebär att Leader/CLLD kan komma att ha ännu större möjligheter att jobba med de lokala utmaningarna och ta del av fler fonder än de sedvanliga Strukturfonderna

19 I konkret handling innebär partnerskapet att minska miljöfarliga utsläpp, underlätta för en jämn leverans av livsmedel, förbättra processer för att bevara miljön, anpassa och mildra klimateffekter samt bygga broar mellan forskning och jordbrukare, företag och rådgivare 10. Varje innovationspartnerskap skall ha en styrgrupp bestående av ministrar, industriledare och nyckelintressenter med en ansvarig EU-kommissionär som ordförande. Styrgruppen måste i sin tur tillsätta arbetsgrupper med experter från offentlig förvaltning och privata intressenter. Styrgruppen för innovationspartnerskapet för hållbart jordbruk leds av EU:s jordbrukskommissionär Dacian Ciolos (jordbruk och landsbygdsutveckling) och EU:s forskningskommissionär Máire Geoghehan-Quinn. Bland övriga 40 ledamöter finns inga svenskar men Petri Rinne från ELARD är med 11. Leader eller CLLD spelar roll? Med sina kontakter med Kommissionen har Jordbruksverket konstaterat att Leader kommer att finnas kvar 12. Den stora förändringen är möjligheten att finansiera Leader via flera fonder, jordbruksfonden, regionalfonden, socialfonden och fiskefonden. Upplägget är mycket likt LEADER IIprogrammet som fanns i Sverige till och med år Leaderområdena hade då en gemensam lokal strategi med stöd från alla fonder med undantag för fiskefonden. Likt tidigare ska minst fem procent av EU-pengarna från landsbygdsutvecklingsfonden gå till Leader. Förslag till förenklingar finns det också. Det föreslås tydliga och kanske också genomgripande förenklingsförslag i de gemensamma reglerna för fonderna. Reglerna ska bli lika oavsett vilken fond som finansierar ett projekt. Rapporteringen till EU-kommissionen tycks dock bli mer komplicerad än nu. Detta eftersom det läggs till ytterligare en dimension utöver mål och åtgärder. Sex prioriterade områden har införts vilka i sin tur är indelade i sammantaget 18 fokusområden. Det finns därmed en risk för att rapporteringen om programmet kommer att bli krångligare. Indikatorrapporter baserade på EU:s mål och prioriteringar ska lämnas kvartalsvis medan årsrapporterna baseras på åtgärderna. I stället för en halvtidsutvärdering föreslås en löpande utvärdering som ska genomföras av extern utvärderare. EU verkar även sträva efter en enhetlig administration av strukturfonderna i de olika regionerna och medlemsländerna. Det skulle i så fall underlätta för att ta del av de andra fonderna och för att ha mer transnationellt samarbete

20 Medlemsländernas regeringar inblandade myndigheter har en avgörande roll i att garantera den enhetliga administrationen av fonderna. Kommissionen rekommenderar att varje land inrättar en gemensam nationell arbetsgrupp där inblandade myndigheterna samordnar arbetet med Strukturfonderna. I Sverige finns redan en liknande grupp på Regeringskansliet; Tillväxtverket, ESF-rådet och Jordbruksverket (den så kallade Fondsamordningsgruppen) har involverats av Regeringskansliet för att ytterligare analysera de administrativa konsekvenserna av en tänkt fondsamordning inom CLLD. De lokala utvecklingsstrategierna måste vara klara och godkända före slutet av Enligt Kommissionen måste varje nuvarande LAG skriva en ny utvecklingsplan. Detta innebär även en möjlighet att utvidga omfattningen av de gamla utvecklingsplanerna som möjliggör en bredare användning av CSF-fonderna (Strukturfonderna för Sveriges del). Ifall medlemsstaten bestämmer att CLLD skall användas inom vissa områden, skall regeringen och de inblandade myndigheterna uppmuntra de lokala aktörerna att ta del av kompetensutvecklingsinsatser så att det går att genomföra de planerade åtgärderna. Sammanfattning Med utgångspunkt i det samlade materialet verkar nästa programperiod och CLLD innebära fler möjligheter än hot för alla nuvarande leaderområden. Möjligheterna är främst kopplade till samordningen med andra strukturfonder (multifunding); man kan skapa bredare och/eller djupare lokala utvecklingsplaner beroende på behoven och möjligheterna i det aktuella Leader/CLLD-området. Traditionellt sett har Socialfonden och Regionala utvecklingsfonden finansierat projekt som har en avsevärt större budget än dagens leaderprojekt. I bästa fallet kan man rikta de lokala utvecklingsplanerna mer mot tillväxt, miljö, arbetsmarknad beroende på de unika förutsättningarna inom respektive område. Då blir det också lättare att ta nästa steg och söka EU-finansiering utanför Leader/CLLD-samarbetet. Farhågan är naturligtvis att administrationen av Leader/CLLD blir krångligare och att genomförandet kräver professionalitet långt utöver dagens nivå. Den svenska regeringens och de inblandade myndigheternas inställning är avgörande på den punkten. Men innan detaljerna om förvaltningen av strukturfonderna under blir klart, måste regeringen ta ställning till ifall Sverige över huvudtaget vill använda sig av CLLD-modellen (flerfondsmodellen) eller ska landsbygdsfonden även i fortsättningen vara för sig och regionalfonden och socialfonden för sig. Partnerskapskontraktet med Kommissionen kommer att vara avgörande i detta avseende, det är där fondstrukturen bestäms. 20

21 Oavsett utfall bör varje nuvarande leaderområde börja förbereda sig inför nästa programperiod och komma igång med kompetensutveckling redan under hösten Oberoende av om det blir en flerfondlösning eller en enfondslösning, kommer viss kompetens att krävas ändå. Tillväxtagendan Europa 2020 är en sådan sak. Alla EU:s program och fonder kommer att direkt eller indirekt härledas till målen i Europa Å ena sidan ställer det krav på de lokala utvecklingsgrupperna och kräver en insats av de deltagande organisationerna. Å andra sidan är det faktiskt lättare att sätta de lokala planerna i en större EU-kontext. Den röda tråden från EU:s politiska målsättningar till lokala utvecklingsplaner kommer att bli lättare att se. Det finns många aktörer i Sverige och i våra regioner som sysslar med EUfrågor och kan hjälpa till med kompetensutvecklingen. Många kommuner har en EU-samordnare, Regionala EU-kontor har en enorm specialistkompetens, EU-kommissionens informationskontor EuropaDirekt finns på 40 ställen i Sverige, Riksdagens tjänst EU-upplysningen anordnar utbildningar, man kan bli medlem i en EU-förening eller ta hjälp av ENRD eller ELARD etc. En rekommendation är att följa regeringens arbete med den kommande budgetperioden och bevaka arbetet kring partnerskapskontraktet i synnerhet. Kontraktet kommer att vara avgörande för hur det kommer att gå för de nuvarande leaderområdena. Frågan om LAG som projektägare behandlas inte i de utkasten som kommissionen och regeringen producerat. Det kan vara en intressant fråga att ställa till regeringen och/eller regionala aktörer som jobbar med EU:s nästa programperiod. 21